Utlåtande i anledning av motioner om trafiksäkerhetsbestämmelserna avseende husvagn. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3011 i första kammaren av herrar Edström och Lundström samt nr 370 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm m.fl.
1962-10-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1962:38, Utlåtande i anledning av motioner om trafiksäkerhetsbestämmelserna avseende husvagn. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3011 i första kammaren av herrar Edström och Lundström samt nr 370 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm m.fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av motioner om trafiksäkerhetsbestämmelserna
avseende husvagn.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 3011 i första kammaren av herrar Edström och
Lundström samt nr 370 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm
m.fl.
Enligt motionerna, som är likalydande, är gällande föreskrifter rörande
släpvagnar, särskilt husvagnar, ej så utformade att trafiksäkerheten och
framkomligheten på väg på bästa sätt främjas. Motionärerna anhåller därför
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en översyn
av VTF:s bestämmelser i ifrågavarande avseende».
Redogörelse för motionens huvudsakliga innehåll lämnas nedan.
Över motionen har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver yttrande
inhämtats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd
och svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté. På
begäran av utskottet har därjämte yttranden avgivits av Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Folkrörelsernas motorförbund
(Fomo) samt Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund
och Motormännens riksförbund, de tre sistnämnda genom sin samarbetsdelegation
(MSD).
Gällande bestämmelser m.m.
Definitioner.
Enligt 1 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951, vilken
förordning utfärdats efter riksdagens hörande, förstås med
släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil eller traktor och
avsett för bland annat person- eller godsbefordran;
släpvagn: släpfordon, som är försett med hjul eller band;
påhängsvagn: släpvagn, som är avsedd att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vändskiva eller därmed jämförlig konstruktion, förenas
med bil eller traktor, och som är så utförd, att dess underrede (chassi)
eller karosseri direkt vilar på det dragande fordonet.
Vidare förstås enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen med
släpfordons tjänstevikt: vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri;
1 Motionen i dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.
1—4069 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 38
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1962
släpfordons maximilast: den beräknade vikten av det största antal personer
och den största mängd gods, varför fordonet är inrättat;
släpfordons totalvikt: summan av fordonets tjänstevikt och maximilast;
fordons bruttovikt: den vikt, som vid visst tillfälle uppbärs av fordonets
samtliga hjul, band eller medar.
Bestämmelser om utrustning m. m.
Fordon får enligt 2 § vägtrafikförordningen tagas i bruk på väg, endast
om fordonet är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt
för trafik. I dessa hänseenden gäller för släpvagn vad som stadgas i 6 §
vägtrafikförordningen. Släpvagn, som dragés av bil, skall sålunda vara försedd
med tillfredsställande kopplingsanordning (6 § punkt a). Beträffande
bromsutrustning föreskrivs i punkt b) att släpvagn, som dragés av bil och
som är avsedd för personbefordran eller har en totalvikt överstigande 750
kg, skall vara försedd med effektiv broms, som kan manövreras från fotbroms
eller motsvarande anordning på dragande bil och är så beskaffad, att
släpvagnen automatiskt inbromsas vid brott på kopplingsanordningen; automatisk
bromsverkan erfordras dock ej i fråga om tvåhjulig husvagn eller
mindre bagagevagn, om den är försedd med tillförlitlig reservkoppling, bestående
av exempelvis kedja eller stållina.
Vidare lämnas i punkterna c—f) föreskrifter rörande parkeringsbroms,
ringar, belysnings- och reflexanordningar samt stänkskydd.
Enligt 6 § andra stycket vägtrafikförordningen får släpvagn, som skall
vara försedd med broms avsedd att manövreras från dragande bil, ej kopplas
till annan bil än sådan som är försedd med anordningar, vilka möjliggör
tillkoppling av släpvagnens bromssystem utan menlig inverkan på bilens
eget bromssystem.
Undantag från föreskrifterna om broms må enligt fi § 1 mom. sista
stycket vägtrafikförordningen medgivas av myndighet, som Konungen bestämmer.
Berörda bestämmelser om bromsutrustning infördes i 6 § 1 mom. vägtrafikförordningen
genom författningsändring den 2 juni 1961, nr 297, som
trätt i kraft den 1 juli 1962 med undantag för bestämmelsen i andra stycket,
som trätt i kraft den 1 juli 1961. Av föredragande departementschefens uttalanden
(se prop. nr 130/1961 s. 10 ff) framgår, att ändringen syftat till att
anpassa ifrågavarande bestämmelser efter gällande och föreslagna internationella
regler, vilket i huvudsak innebar en skärpning av tidigare gällande
föreskrifter om bromsutrustning på släpvagnar.
Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddela erforderliga närmare bestämmelser om bland
annat sådana anordningar som avses i 6 § vägtrafikförordningen. Kontroll
över att släpfordon är försett med föreskriven utrustning utövas vid typ
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
besiktning, registreringsbesiktning och andra i vägtrafikförordningen föreskrivna
besiktningar, vilka i regel verkställs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
underordnade besiktningsmän (1 § 9 mom. vägtrafikförordningen).
Rörande tillämpningen av de nya föreskrifterna har — enligt vad utskottet
under hand erfarit — väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat
besiktningsmännen bland annat att styrelsen anser att s. k. påskjutsbroms
under vissa förutsättningar i princip tills vidare må godkännas för släpkärror,
vilkas totalvikt ej överstiger 1 500 kg.
Med påskjutsbromsar förstås sådana bromsar som ansätts uteslutande
genom den påskjutande kraft som uppstår, då dragfordonet bromsas; de
kallas även automatiska bromsar, eftersom de automatiskt träder i funktion
vid inbromsning av dragfordonet.1
Bestämmelser om begränsning av draget fordons bruttovikt m. m.
Enligt 55 § 1 mom. första stycket vägtrafikförordningen får av bil eller
traktor icke dragas mer än två för koppling till bil eller traktor byggda fordon
eller ett fordon av annat slag. Draget eller dragna fordons bruttovikt
eller sammanlagda bruttovikt får icke uppgå till mer än två gånger det
dragande fordonets bruttovikt.
Från denna allmänna regel göres i lagrummets andra stycke vissa undantag,
avseende såväl antalet dragna fordon som dessas bruttovikt.
Bestämmelser om^hastighetsbegränsning
Beträffande tillåten hastighet för bil med tillkopplat fordon gäller fr.o.m.
den 1 juli 1962 (SFS 263/1962) enligt 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen
bland annat följande:
Har till bil kopplats fordon, få fordonen icke föras med högre hastighet
än nedan för varje fall sägs, nämligen då fråga är om
Hastighet
km i tim.
a) en påhängsvagn samt bilens och påhängsvagnens samtliga hjul
äro försedda med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning
på bilen manövrerbara bromsar ................................................ 70
b) en släpvagn i annat fall, än som under a) sägs, samt släpvagnen
är försedd med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning
på bilen manövrerbara bromsar................................................... 50
c) en släpvagn i annat fall, än som under a) och b) sägs, samt släpvagnen
har en bruttovikt icke överstigande bilens bruttovikt ............ 40
g) ett eller flera fordon i andra fall, än som under a—f) sägs ...... 20
Har till bil kopplats endast en släpvagn, vars totalvikt icke överstiger en
tredjedel av bilens tjänstevikt, må fordonet utan binder av vad ovan stadgats
föras med samma hastighet, som är medgiven för bilen utan släpvagn.
Vad nu sagts om släpvagnens totalvikt skall, därest släpvagnen ej är lastad,
gälla dess tjänstevikt.
1 Meddelande från Jordbrukstekniska Institutet nr 249/53 s.[47.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
Genom ovannämnda författning höjdes maximihastigheten för vissa tyngre
fordon utan släp samt för sådana sammansatta fordon, som avses i 56 §
1 mom. punkt a) vägtrafikförordningen. Beträffande möjligheten att höja
maximihastigheten även för andra sammansatta fordon anförde departementschefen
vid förslagets framläggande bland annat (prop. 155/1962 s. 41):
De nu framförda förslagen avser endast fordon, som föres utan tillkopplade
släpfordon. När det gäller sammansatta fordon och fordonståg,
måste bedömandet delvis bli ett annat. Verkställda undersökningar rörande
verkningarna av en hastighetshöjning på omkörningsmöjligheter och
trafikförhållanden i övrigt kan icke obetingat anses tillämpliga i fråga om
mycket långa transportenheter. Kombinationer av två eller flera fordon,
blir enligt sakens natur otympligare att manövrera än enkla fordon, och
såväl kopplingarna mellan själva fordonen som bromskopplingarna är erfarenhetsmässigt
att anse som svaga punkter i konstruktionen. Det är därför
icke tillrådligt att utan ytterligare undersökningar vidtaga någon generell
höjning av maximihastigheten för sådana transportenheter, som består av
två eller flera sammankopplade fordon. Jag anser mig dock kunna tillstyrka,
att fartgränsen höjes med 10 km/tim., d.v.s. från 60 till 70 km/tim.
även i fråga om bil till vilken kopplats påhängsvagn med s.k. sammanhängande
bromssystem. För bil med sådan lättare släpvagn, som beskrives
i 56 § lmom. tredje stycket vägtrafikförordningen, d.v.s. släpvagn, vars
totalvikt — eller, om släpvagnen ej är lastad, dess tjänstevikt — icke överstiger
en tredjedel av bilens tjänstevikt, bör fortfarande gälla samma hastighetsregler
som för bilen utan släpvagn. Fartgränshöjningen för bilar utan
släpfordon slår alltså här igenom. Beträffande övriga i 56 § 1 mom vägtrafikförordningen
omnämnda fordonskombinationer bör däremot frågan
om hastighetshöjning få anstå i avbidan på fortsatta undersökningar, som
det lämpligen torde böra uppdragas åt trafiksäkerhetsrådet att verkställa.
Tredje lagutskottet förklarade i utlåtande nr 34/1962 (s. 31) bland annat
att utskottet fann det angeläget att de av departementschefen åsyftade undersökningarna
kommer till stånd, ehuru det varit önskvärt att ställning på
en gång kunnat tagas till reformbehovet i fråga om den högsta tillåtna hastigheten
för de tyngre fordonen.
Motionerna.
Motionärerna — beträffande vilkas fullständiga uttalanden hänvisas till
motionerna — anför i huvudsak följande: Vägtrafikförordningens bestämmelser
om släpvagnar synes vara i behov av omprövning, särskilt när det
gäller s.k. husvagnar. Antalet sådana fordon är i Sverige redan mycket stort
och blir troligen — liksom i USA — ständigt stigande. Bland de europeiska
länderna har England varit föregångare såväl i fråga om tillverkning som
bruk av husvagnar. En betydande tillverkning av husvagnar har även
sedan flera år tillbaka pågått i Tyskland, Belgien och Frankrike. I nämnda
länder har lagstiftningen följt utvecklingen och gynnat denna. Man har
ansett, att husvagnen är en utomordentlig tillgång för semesterfirande och
för många yrkesutövande, som för längre eller kortare tid vistats på olika
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
5
arbetsplatser och genom husvagnen tillfälligt får sin bostadsfråga löst. -—
De svenska bestämmelserna om släpvagnar är mycket rigorösa. Någon skillnad
göres ej på husvagnar och andra släpvagnar. Hastighetsbestämmelserna
i 56 § vägtrafikförordningen är osmidiga. Den moderna, automatiskt
verkande s.k. påskjutsbromsen — vilken ur trafiksäkerhetssynpunkt måste
bedömas som mycket värdefull — utgör sålunda icke sådan broms som avses
i 56 § 1 mom. punkt a) och b) vägtrafikförordningen. Detta innebär att
bil med släpvagn, vars total vikt överstiger en tredjedel av bilens tjänstevikt,
icke får framföras med högre hastighet än 40 km/tim., även om automatiska
påskjutsbromsar monterats. Montering av sådana bromsar eller av
ramförstärkning kan däremot medföra sådan ökning av husvagnens tjänstevikt
att tillåten hastighet ändras från fri fart till 40 km/tim. Motsatta
förhållandet inträffar, om släpvagnen väger t.ex. 350 kg och dragbilen, vars
tjänstevikt vid typbesiktning fastställts till 1 040 kg, vid besiktning på grund
av nedsmutsning eller påmontering av extra tillbehör får tjänstevikten 1 060
kg. De gällande reglerna motverkar sålunda å ena sidan en mera trafiksäker
konstruktion av släpvagnen men framkallar å andra sidan laborering med
dragbilens tjänstevikt, så att för säkerheten helt betydelselösa åtgärder ger
rätt till fri fart. — Särskilt anmärkningsvärt och beklagligt är att utvecklingen
av den moderna och effektiva automatiska bromsen hämmas av de
svenska bestämmelserna. Enligt uppgift är den godkänd i övriga länder
med stort husvagnsbestånd, och speciellt de senaste typerna med hydraulisk
verkan har givit utomordentlig effekt. — Med hänsyn till de farliga stockningar
och omkörningar som föranleds av ett husvagnsekipage, framfört
med 40 km/tim. på en hårt trafikerad väg, kan en konstruktionsmässigt
väl underbyggd fartökning ge en god trafiksäkerhetsfrämjande effekt. —
I Västtyskland får utanför tättbebyggt område personbil eller kombivagn
med släpvagn framföras med 80 km/tim. under förutsättning att släpvagnens
vikt icke överstiger vissa värden som varierar beroende på dragfordonets
typ och på förekomsten av bromsar på släpvagnen; genomsnittligt får
släpvagn utan broms ha 50 % och släpvagn med broms 75 % av dragfordonets
vikt. Som broms godkännes även automatisk påskjutsbroms.
Remissyttrandena.
Motionärernas hemställan om översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser
om släpvagnar, särskilt husvagnar, tillstyrkes eller lämnas utan
erinran av samtliga remissinstanser. NTF och Fomo understryker att översynen
ej bör inskränkas till bestämmelserna om husvagnar, utan den bör
omfatta enligt NTF alla slag av släpvagnar och enligt Fomo alla slag av
släpfordon.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bland annat följande:
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar motionärernas åsikt, att nu gällande
hastighetsbestämmelser för släpvagnar är mogna för översyn. Styrelsen
har haft sin uppmärksamhet riktad på denna fråga, som för närvarande
är föremål för utredning inom styrelsens trafikbyrå.---
Under senare år har---konstruktioner framkommit varigenom på
skjutsbromsens
påtagligaste nackdelar eliminerats. Då påskjutsbromsen
onekligen har fördelar jämfört med andra system, har styrelsen upptagit
frågan, om påskjutsbroms under vissa förutsättningar kan anses vara effektiv
broms, till förnyad prövning.
Enär påskjutsbroms ej manövreras från fotbroms eller motsvarande anordning
på bilen, uppfyller den ej kraven i 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen.
Om sålunda påskjutsbromsen — därest den skulle befinnas godtagbar
ur trafiksäkerhetssynpunkt — skall kunna betraktas som »effektiv
broms» i vägtrafikförordningens mening, erfordras därför ändring av ovannämnda
bestämmelse.
Styrelsen kommer att när ovannämnda utredning slutförts hos Kungl.
Maj:t göra framställning om eventuell ändring av nämnda bestämmelse.
Trafiksäkerhetsrådet anför bland annat:
För närvarande saluföras över 60 olika modeller av husvagnar i Sverige.
Eif stort antal av dessa kunna antagas ha en totalvikt (respektive tjänstevikt)
understigande en tredjedel av bilens tjänstevikt, varför man har anledning
räkna med att ett icke ringa antal sådana ekipage komma att trafikera
vägarna med hastigheter, som väsentligt överstiga 40- och 50 km/tim.- gränserna. Det kan även — med hänsyn till vad som är känt om de hittills
i marknaden förekommande typerna av husvagn — antagas, att åtskilliga av
nämnda husvagnar sakna annan bromsanordning än den, som föreskrives
i 6 § vägtrafikförordningen. Det kan då, som i motionerna framhållits, te
sig egendomligt att den tillåtna hastigheten för släpvagn kan ändras från
fri fart till 40 km/tim., om säkerhetsutrustning såsom påskjutsbromsar
eller ramförstärkning påmonteras husvagnen och dennas tjänstevikt därvid
ökas t.ex. 10 kg. Ett visst missförhållande råder även därigenom att, där
husvagnen väger något mera än en tredjedel av dragbilens vikt, bilen genom
påmontering av t.ex. extra tillbehör får en något högre tjänstevikt, nu medförande
rätt att framföra husvagnen med fri fart mot förut kanske 40
km/tim.
Berörda olägenheter skulle sannolikt kunna undanröjas genom en viss
justering uppåt av gällande högsta fartgräns för husvagnar. Då jämväl en
viss ökning av den tillåtna hastigheten skulle vara ägnad att förebygga
trafikstockningar och minska antalet omkörningar och därmed bidraga
till trafiksäkerhetens främjande, anser rådet en måttlig höjning av den tilllåtna
maximifartgränsen för husvagn vara motiverad. En ovillkorlig förutsättning
för en höjning av hastighetsgränsen bör dock enligt rådets mening
vara, att de släpvagnar, som sålunda skulle komma att beröras, äro utrustade
med effektiva, från fotbroms eller motsvarande anordning på bilen manövrerbara
bromsar samt tillförlitlig reservkoppling.
Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté yttrar bland annat
följande:
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962
7
I samband med att Nordiska vägtrafikkommittén sattes till uttalade
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet, att vid utarbetandet
av gemensamma trafikregler för de nordiska länderna all möjlig hänsyn
borde tagas till det koordinationsarbete, som på detta område påginge bland
annat inom europeiska transportministerkonferensen, europarådet och ekonomiska
kommissionen för Europa.
Inom transportministerkonferensen är man sedan en längre tid i färd med
att utarbeta ett förslag till gemensamma trafikregler för de till konferensen
anslutna staterna. De skandinaviska länderna ha deltagit i detta arbete. Avsikten
är att förslaget som just färdigställts under våren 1962 skall behandlas
uti transportministerrådet.
Kommittén räknar med att snarast kunna fullfölja sitt arbete och på
grundval av de trafikregler som komma att fastställas inom transportministerkonferensen
utarbeta ett förslag till gemensamma trafikregler för de
nordiska länderna. Avsikten är att såvitt möjligt lägga fram ett sådant förslag
under hösten 1962.
Frågan om särskilda bestämmelser för husvagnar har icke dryftats inom
transportministerkonferensen. Kommittén har icke heller behandlat detta
spörsmål. Det är emellertid de svenska ledamöternas avsikt att taga upp
förevarande spörsmål till behandling inom kommittén i samband med upprättandet
av förslaget till gemensamma nordiska trafikregler.
NTF och Fomo anser, att gällande bestämmelser i 6 och 56 §§ vägtrafikförordningen
icke torde äga den ur trafiksäkerhetssynpunkt mest lämpliga
utformningen med hänsyn till den tekniska utvecklingen hos släpvagnar,
dragfordon och säkerhetsanordningar.
MSD anför:
Husvagnar, som dragés av personbilar, bör i så stor utsträckning som
trafiksäkerheten medger få föras med samma hastighet som andra fordon.
Man får då ett jämnt trafikflöde och färre omkörningsrisker kan väntas
uppstå.
De nu gällande inskränkningarna för husvagnars hastigheter kan antagas
ha varit föranledda av tekniska ofullkomligheter hos dels kopplingar
mellan dragvagn och husvagn, dels husvagnarnas bromsar. En betydande
teknisk utveckling har på senare tid ägt rum inom båda dessa områden.
MSD anser att det finns all anledning att göra en översyn av de nu gällande
bestämmelserna. Vägtrafikens ökning samt den ökande användningen av
husvagnar vid turistresor gör dessutom en sådan översyn starkt påkallad.
Utskottet
På skäl som närmare återgivits i det föregående (s. 4) anhåller motionärerna
om en översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser om släpvagnar
i syfte främst att höja gällande fartgränser för bil med tillkopplad
husvagn.
Behovet av den begärda översynen vitsordas av flertalet remissinstanser.
Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté har vidare i sitt remissyttrande
över motionerna anfört att de i samband med upprättandet
av förslag till gemensamma nordiska trafikregler avser att aktualisera
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1962
frågan om särbestämmelser för husvagnar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har förklarat sig avse att för Kungl. Maj :ts prövning framlägga ett
förslag om ändrade hastighetsbestämmelser för släpvagnar, sedan en inom
styrelsen pågående utredning i saken slutförts.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 34/1962 har utskottet uttalat
att en måttlig höjning av maximihastigheten för vissa tyngre fordon synes
kunna ske. Till stöd härför har utskottet bl. a. åberopat den successivt
höjda standarden på vägnätet samt den ökade tillförlitligheten hos styroch
bromsutrustning på de fordon, som tillverkats under senare år. Utskottet
har vidare anfört att man självfallet inte bör bibehålla en större
restriktivitet än som verkligen kan anses praktiskt betingad, då risk eljest
föreligger att respekten för och därmed också efterlevnaden av föreskrifterna
minskar. Utskottet har därför funnit det önskvärt att hastighetsreglerna
successivt anpassas till den fortgående utvecklingen på bl. a. det fordonstekniska
området. Mot bakgrunden av vad sålunda uttalats och med beaktande
av vad som i aktuellt hänseende anförts i motionerna och i remissyttrandena
finner utskottet att den översyn, varom motionärerna hemställt,
bör komma till stånd.
Under hänvisning till behovet av ytterligare trafiktekniska undersökningar
beträffande de tyngre lastfox-donskombinationerna undantogs visserligen,
såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen (s. 4), flertalet
kombinationer av två eller flera fordon från den i utlåtandet 34/1962
behandlade hastighetshöjningen. Enligt utskottets mening kan det emellertid
inte anses påkallat att spörsmålet om hastighetshöjning för bil med
tillkopplad husvagn avgöres samtidigt med frågan om maximifarten för
de tyngi-e lastfordonskombinationerna. Det är därför utskottets förhoppning
att den av motionärerna väckta frågan snarast bringas till sin lösning.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom sin
mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning av
motionerna I: 301 och II: 370.
Stockholm den 30 oktober 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson*,
Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson och Wirmark;
från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar
Andersson i Ryggestad, Svenning, Carlsson i Stockholm, Wachtmeister och
Grebäck.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sthlm 1962. K L Beckmans Tryckerier AB
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:361 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tidpunkten för utbetalande av ersättning vid expropriation av vägmark. a1 i texten