Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om trafiksäkerhetsbestämmelserna avseende husvagn. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3011 i första kammaren av herrar Edström och Lundström samt nr 370 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm m.fl.

1962-10-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:38, Utlåtande i anledning av motioner om trafiksäkerhetsbestämmelserna avseende husvagn. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3011 i första kammaren av herrar Edström och Lundström samt nr 370 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm m.fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av motioner om trafiksäkerhetsbestämmelserna

avseende husvagn.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 3011 i första kammaren av herrar Edström och

Lundström samt nr 370 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm

m.fl.

Enligt motionerna, som är likalydande, är gällande föreskrifter rörande

släpvagnar, särskilt husvagnar, ej så utformade att trafiksäkerheten och

framkomligheten på väg på bästa sätt främjas. Motionärerna anhåller därför

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en översyn

av VTF:s bestämmelser i ifrågavarande avseende».

Redogörelse för motionens huvudsakliga innehåll lämnas nedan.

Över motionen har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver yttrande

inhämtats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd

och svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté. På

begäran av utskottet har därjämte yttranden avgivits av Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Folkrörelsernas motorförbund

(Fomo) samt Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund

och Motormännens riksförbund, de tre sistnämnda genom sin samarbetsdelegation

(MSD).

Gällande bestämmelser m.m.

Definitioner.

Enligt 1 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951, vilken

förordning utfärdats efter riksdagens hörande, förstås med

släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil eller traktor och

avsett för bland annat person- eller godsbefordran;

släpvagn: släpfordon, som är försett med hjul eller band;

påhängsvagn: släpvagn, som är avsedd att genom kopplingsanordning,

bestående av tapp med vändskiva eller därmed jämförlig konstruktion, förenas

med bil eller traktor, och som är så utförd, att dess underrede (chassi)

eller karosseri direkt vilar på det dragande fordonet.

Vidare förstås enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen med

släpfordons tjänstevikt: vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt

skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri;

1 Motionen i dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

1—4069 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1962

släpfordons maximilast: den beräknade vikten av det största antal personer

och den största mängd gods, varför fordonet är inrättat;

släpfordons totalvikt: summan av fordonets tjänstevikt och maximilast;

fordons bruttovikt: den vikt, som vid visst tillfälle uppbärs av fordonets

samtliga hjul, band eller medar.

Bestämmelser om utrustning m. m.

Fordon får enligt 2 § vägtrafikförordningen tagas i bruk på väg, endast

om fordonet är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt

för trafik. I dessa hänseenden gäller för släpvagn vad som stadgas i 6 §

vägtrafikförordningen. Släpvagn, som dragés av bil, skall sålunda vara försedd

med tillfredsställande kopplingsanordning (6 § punkt a). Beträffande

bromsutrustning föreskrivs i punkt b) att släpvagn, som dragés av bil och

som är avsedd för personbefordran eller har en totalvikt överstigande 750

kg, skall vara försedd med effektiv broms, som kan manövreras från fotbroms

eller motsvarande anordning på dragande bil och är så beskaffad, att

släpvagnen automatiskt inbromsas vid brott på kopplingsanordningen; automatisk

bromsverkan erfordras dock ej i fråga om tvåhjulig husvagn eller

mindre bagagevagn, om den är försedd med tillförlitlig reservkoppling, bestående

av exempelvis kedja eller stållina.

Vidare lämnas i punkterna c—f) föreskrifter rörande parkeringsbroms,

ringar, belysnings- och reflexanordningar samt stänkskydd.

Enligt 6 § andra stycket vägtrafikförordningen får släpvagn, som skall

vara försedd med broms avsedd att manövreras från dragande bil, ej kopplas

till annan bil än sådan som är försedd med anordningar, vilka möjliggör

tillkoppling av släpvagnens bromssystem utan menlig inverkan på bilens

eget bromssystem.

Undantag från föreskrifterna om broms må enligt fi § 1 mom. sista

stycket vägtrafikförordningen medgivas av myndighet, som Konungen bestämmer.

Berörda bestämmelser om bromsutrustning infördes i 6 § 1 mom. vägtrafikförordningen

genom författningsändring den 2 juni 1961, nr 297, som

trätt i kraft den 1 juli 1962 med undantag för bestämmelsen i andra stycket,

som trätt i kraft den 1 juli 1961. Av föredragande departementschefens uttalanden

(se prop. nr 130/1961 s. 10 ff) framgår, att ändringen syftat till att

anpassa ifrågavarande bestämmelser efter gällande och föreslagna internationella

regler, vilket i huvudsak innebar en skärpning av tidigare gällande

föreskrifter om bromsutrustning på släpvagnar.

Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddela erforderliga närmare bestämmelser om bland

annat sådana anordningar som avses i 6 § vägtrafikförordningen. Kontroll

över att släpfordon är försett med föreskriven utrustning utövas vid typ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

besiktning, registreringsbesiktning och andra i vägtrafikförordningen föreskrivna

besiktningar, vilka i regel verkställs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

underordnade besiktningsmän (1 § 9 mom. vägtrafikförordningen).

Rörande tillämpningen av de nya föreskrifterna har — enligt vad utskottet

under hand erfarit — väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat

besiktningsmännen bland annat att styrelsen anser att s. k. påskjutsbroms

under vissa förutsättningar i princip tills vidare må godkännas för släpkärror,

vilkas totalvikt ej överstiger 1 500 kg.

Med påskjutsbromsar förstås sådana bromsar som ansätts uteslutande

genom den påskjutande kraft som uppstår, då dragfordonet bromsas; de

kallas även automatiska bromsar, eftersom de automatiskt träder i funktion

vid inbromsning av dragfordonet.1

Bestämmelser om begränsning av draget fordons bruttovikt m. m.

Enligt 55 § 1 mom. första stycket vägtrafikförordningen får av bil eller

traktor icke dragas mer än två för koppling till bil eller traktor byggda fordon

eller ett fordon av annat slag. Draget eller dragna fordons bruttovikt

eller sammanlagda bruttovikt får icke uppgå till mer än två gånger det

dragande fordonets bruttovikt.

Från denna allmänna regel göres i lagrummets andra stycke vissa undantag,

avseende såväl antalet dragna fordon som dessas bruttovikt.

Bestämmelser om^hastighetsbegränsning

Beträffande tillåten hastighet för bil med tillkopplat fordon gäller fr.o.m.

den 1 juli 1962 (SFS 263/1962) enligt 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen

bland annat följande:

Har till bil kopplats fordon, få fordonen icke föras med högre hastighet

än nedan för varje fall sägs, nämligen då fråga är om

Hastighet

km i tim.

a) en påhängsvagn samt bilens och påhängsvagnens samtliga hjul

äro försedda med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning

på bilen manövrerbara bromsar ................................................ 70

b) en släpvagn i annat fall, än som under a) sägs, samt släpvagnen

är försedd med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning

på bilen manövrerbara bromsar................................................... 50

c) en släpvagn i annat fall, än som under a) och b) sägs, samt släpvagnen

har en bruttovikt icke överstigande bilens bruttovikt ............ 40

g) ett eller flera fordon i andra fall, än som under a—f) sägs ...... 20

Har till bil kopplats endast en släpvagn, vars totalvikt icke överstiger en

tredjedel av bilens tjänstevikt, må fordonet utan binder av vad ovan stadgats

föras med samma hastighet, som är medgiven för bilen utan släpvagn.

Vad nu sagts om släpvagnens totalvikt skall, därest släpvagnen ej är lastad,

gälla dess tjänstevikt.

1 Meddelande från Jordbrukstekniska Institutet nr 249/53 s.[47.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

Genom ovannämnda författning höjdes maximihastigheten för vissa tyngre

fordon utan släp samt för sådana sammansatta fordon, som avses i 56 §

1 mom. punkt a) vägtrafikförordningen. Beträffande möjligheten att höja

maximihastigheten även för andra sammansatta fordon anförde departementschefen

vid förslagets framläggande bland annat (prop. 155/1962 s. 41):

De nu framförda förslagen avser endast fordon, som föres utan tillkopplade

släpfordon. När det gäller sammansatta fordon och fordonståg,

måste bedömandet delvis bli ett annat. Verkställda undersökningar rörande

verkningarna av en hastighetshöjning på omkörningsmöjligheter och

trafikförhållanden i övrigt kan icke obetingat anses tillämpliga i fråga om

mycket långa transportenheter. Kombinationer av två eller flera fordon,

blir enligt sakens natur otympligare att manövrera än enkla fordon, och

såväl kopplingarna mellan själva fordonen som bromskopplingarna är erfarenhetsmässigt

att anse som svaga punkter i konstruktionen. Det är därför

icke tillrådligt att utan ytterligare undersökningar vidtaga någon generell

höjning av maximihastigheten för sådana transportenheter, som består av

två eller flera sammankopplade fordon. Jag anser mig dock kunna tillstyrka,

att fartgränsen höjes med 10 km/tim., d.v.s. från 60 till 70 km/tim.

även i fråga om bil till vilken kopplats påhängsvagn med s.k. sammanhängande

bromssystem. För bil med sådan lättare släpvagn, som beskrives

i 56 § lmom. tredje stycket vägtrafikförordningen, d.v.s. släpvagn, vars

totalvikt — eller, om släpvagnen ej är lastad, dess tjänstevikt — icke överstiger

en tredjedel av bilens tjänstevikt, bör fortfarande gälla samma hastighetsregler

som för bilen utan släpvagn. Fartgränshöjningen för bilar utan

släpfordon slår alltså här igenom. Beträffande övriga i 56 § 1 mom vägtrafikförordningen

omnämnda fordonskombinationer bör däremot frågan

om hastighetshöjning få anstå i avbidan på fortsatta undersökningar, som

det lämpligen torde böra uppdragas åt trafiksäkerhetsrådet att verkställa.

Tredje lagutskottet förklarade i utlåtande nr 34/1962 (s. 31) bland annat

att utskottet fann det angeläget att de av departementschefen åsyftade undersökningarna

kommer till stånd, ehuru det varit önskvärt att ställning på

en gång kunnat tagas till reformbehovet i fråga om den högsta tillåtna hastigheten

för de tyngre fordonen.

Motionerna.

Motionärerna — beträffande vilkas fullständiga uttalanden hänvisas till

motionerna — anför i huvudsak följande: Vägtrafikförordningens bestämmelser

om släpvagnar synes vara i behov av omprövning, särskilt när det

gäller s.k. husvagnar. Antalet sådana fordon är i Sverige redan mycket stort

och blir troligen — liksom i USA — ständigt stigande. Bland de europeiska

länderna har England varit föregångare såväl i fråga om tillverkning som

bruk av husvagnar. En betydande tillverkning av husvagnar har även

sedan flera år tillbaka pågått i Tyskland, Belgien och Frankrike. I nämnda

länder har lagstiftningen följt utvecklingen och gynnat denna. Man har

ansett, att husvagnen är en utomordentlig tillgång för semesterfirande och

för många yrkesutövande, som för längre eller kortare tid vistats på olika

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

5

arbetsplatser och genom husvagnen tillfälligt får sin bostadsfråga löst. -—

De svenska bestämmelserna om släpvagnar är mycket rigorösa. Någon skillnad

göres ej på husvagnar och andra släpvagnar. Hastighetsbestämmelserna

i 56 § vägtrafikförordningen är osmidiga. Den moderna, automatiskt

verkande s.k. påskjutsbromsen — vilken ur trafiksäkerhetssynpunkt måste

bedömas som mycket värdefull — utgör sålunda icke sådan broms som avses

i 56 § 1 mom. punkt a) och b) vägtrafikförordningen. Detta innebär att

bil med släpvagn, vars total vikt överstiger en tredjedel av bilens tjänstevikt,

icke får framföras med högre hastighet än 40 km/tim., även om automatiska

påskjutsbromsar monterats. Montering av sådana bromsar eller av

ramförstärkning kan däremot medföra sådan ökning av husvagnens tjänstevikt

att tillåten hastighet ändras från fri fart till 40 km/tim. Motsatta

förhållandet inträffar, om släpvagnen väger t.ex. 350 kg och dragbilen, vars

tjänstevikt vid typbesiktning fastställts till 1 040 kg, vid besiktning på grund

av nedsmutsning eller påmontering av extra tillbehör får tjänstevikten 1 060

kg. De gällande reglerna motverkar sålunda å ena sidan en mera trafiksäker

konstruktion av släpvagnen men framkallar å andra sidan laborering med

dragbilens tjänstevikt, så att för säkerheten helt betydelselösa åtgärder ger

rätt till fri fart. — Särskilt anmärkningsvärt och beklagligt är att utvecklingen

av den moderna och effektiva automatiska bromsen hämmas av de

svenska bestämmelserna. Enligt uppgift är den godkänd i övriga länder

med stort husvagnsbestånd, och speciellt de senaste typerna med hydraulisk

verkan har givit utomordentlig effekt. — Med hänsyn till de farliga stockningar

och omkörningar som föranleds av ett husvagnsekipage, framfört

med 40 km/tim. på en hårt trafikerad väg, kan en konstruktionsmässigt

väl underbyggd fartökning ge en god trafiksäkerhetsfrämjande effekt. —

I Västtyskland får utanför tättbebyggt område personbil eller kombivagn

med släpvagn framföras med 80 km/tim. under förutsättning att släpvagnens

vikt icke överstiger vissa värden som varierar beroende på dragfordonets

typ och på förekomsten av bromsar på släpvagnen; genomsnittligt får

släpvagn utan broms ha 50 % och släpvagn med broms 75 % av dragfordonets

vikt. Som broms godkännes även automatisk påskjutsbroms.

Remissyttrandena.

Motionärernas hemställan om översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser

om släpvagnar, särskilt husvagnar, tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av samtliga remissinstanser. NTF och Fomo understryker att översynen

ej bör inskränkas till bestämmelserna om husvagnar, utan den bör

omfatta enligt NTF alla slag av släpvagnar och enligt Fomo alla slag av

släpfordon.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bland annat följande:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar motionärernas åsikt, att nu gällande

hastighetsbestämmelser för släpvagnar är mogna för översyn. Styrelsen

har haft sin uppmärksamhet riktad på denna fråga, som för närvarande

är föremål för utredning inom styrelsens trafikbyrå.---

Under senare år har---konstruktioner framkommit varigenom på
skjutsbromsens

påtagligaste nackdelar eliminerats. Då påskjutsbromsen

onekligen har fördelar jämfört med andra system, har styrelsen upptagit

frågan, om påskjutsbroms under vissa förutsättningar kan anses vara effektiv

broms, till förnyad prövning.

Enär påskjutsbroms ej manövreras från fotbroms eller motsvarande anordning

på bilen, uppfyller den ej kraven i 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

Om sålunda påskjutsbromsen — därest den skulle befinnas godtagbar

ur trafiksäkerhetssynpunkt — skall kunna betraktas som »effektiv

broms» i vägtrafikförordningens mening, erfordras därför ändring av ovannämnda

bestämmelse.

Styrelsen kommer att när ovannämnda utredning slutförts hos Kungl.

Maj:t göra framställning om eventuell ändring av nämnda bestämmelse.

Trafiksäkerhetsrådet anför bland annat:

För närvarande saluföras över 60 olika modeller av husvagnar i Sverige.

Eif stort antal av dessa kunna antagas ha en totalvikt (respektive tjänstevikt)

understigande en tredjedel av bilens tjänstevikt, varför man har anledning

räkna med att ett icke ringa antal sådana ekipage komma att trafikera

vägarna med hastigheter, som väsentligt överstiga 40- och 50 km/tim.- gränserna. Det kan även — med hänsyn till vad som är känt om de hittills

i marknaden förekommande typerna av husvagn — antagas, att åtskilliga av

nämnda husvagnar sakna annan bromsanordning än den, som föreskrives

i 6 § vägtrafikförordningen. Det kan då, som i motionerna framhållits, te

sig egendomligt att den tillåtna hastigheten för släpvagn kan ändras från

fri fart till 40 km/tim., om säkerhetsutrustning såsom påskjutsbromsar

eller ramförstärkning påmonteras husvagnen och dennas tjänstevikt därvid

ökas t.ex. 10 kg. Ett visst missförhållande råder även därigenom att, där

husvagnen väger något mera än en tredjedel av dragbilens vikt, bilen genom

påmontering av t.ex. extra tillbehör får en något högre tjänstevikt, nu medförande

rätt att framföra husvagnen med fri fart mot förut kanske 40

km/tim.

Berörda olägenheter skulle sannolikt kunna undanröjas genom en viss

justering uppåt av gällande högsta fartgräns för husvagnar. Då jämväl en

viss ökning av den tillåtna hastigheten skulle vara ägnad att förebygga

trafikstockningar och minska antalet omkörningar och därmed bidraga

till trafiksäkerhetens främjande, anser rådet en måttlig höjning av den tilllåtna

maximifartgränsen för husvagn vara motiverad. En ovillkorlig förutsättning

för en höjning av hastighetsgränsen bör dock enligt rådets mening

vara, att de släpvagnar, som sålunda skulle komma att beröras, äro utrustade

med effektiva, från fotbroms eller motsvarande anordning på bilen manövrerbara

bromsar samt tillförlitlig reservkoppling.

Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté yttrar bland annat

följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1962

7

I samband med att Nordiska vägtrafikkommittén sattes till uttalade

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet, att vid utarbetandet

av gemensamma trafikregler för de nordiska länderna all möjlig hänsyn

borde tagas till det koordinationsarbete, som på detta område påginge bland

annat inom europeiska transportministerkonferensen, europarådet och ekonomiska

kommissionen för Europa.

Inom transportministerkonferensen är man sedan en längre tid i färd med

att utarbeta ett förslag till gemensamma trafikregler för de till konferensen

anslutna staterna. De skandinaviska länderna ha deltagit i detta arbete. Avsikten

är att förslaget som just färdigställts under våren 1962 skall behandlas

uti transportministerrådet.

Kommittén räknar med att snarast kunna fullfölja sitt arbete och på

grundval av de trafikregler som komma att fastställas inom transportministerkonferensen

utarbeta ett förslag till gemensamma trafikregler för de

nordiska länderna. Avsikten är att såvitt möjligt lägga fram ett sådant förslag

under hösten 1962.

Frågan om särskilda bestämmelser för husvagnar har icke dryftats inom

transportministerkonferensen. Kommittén har icke heller behandlat detta

spörsmål. Det är emellertid de svenska ledamöternas avsikt att taga upp

förevarande spörsmål till behandling inom kommittén i samband med upprättandet

av förslaget till gemensamma nordiska trafikregler.

NTF och Fomo anser, att gällande bestämmelser i 6 och 56 §§ vägtrafikförordningen

icke torde äga den ur trafiksäkerhetssynpunkt mest lämpliga

utformningen med hänsyn till den tekniska utvecklingen hos släpvagnar,

dragfordon och säkerhetsanordningar.

MSD anför:

Husvagnar, som dragés av personbilar, bör i så stor utsträckning som

trafiksäkerheten medger få föras med samma hastighet som andra fordon.

Man får då ett jämnt trafikflöde och färre omkörningsrisker kan väntas

uppstå.

De nu gällande inskränkningarna för husvagnars hastigheter kan antagas

ha varit föranledda av tekniska ofullkomligheter hos dels kopplingar

mellan dragvagn och husvagn, dels husvagnarnas bromsar. En betydande

teknisk utveckling har på senare tid ägt rum inom båda dessa områden.

MSD anser att det finns all anledning att göra en översyn av de nu gällande

bestämmelserna. Vägtrafikens ökning samt den ökande användningen av

husvagnar vid turistresor gör dessutom en sådan översyn starkt påkallad.

Utskottet

På skäl som närmare återgivits i det föregående (s. 4) anhåller motionärerna

om en översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser om släpvagnar

i syfte främst att höja gällande fartgränser för bil med tillkopplad

husvagn.

Behovet av den begärda översynen vitsordas av flertalet remissinstanser.

Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté har vidare i sitt remissyttrande

över motionerna anfört att de i samband med upprättandet

av förslag till gemensamma nordiska trafikregler avser att aktualisera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1962

frågan om särbestämmelser för husvagnar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har förklarat sig avse att för Kungl. Maj :ts prövning framlägga ett

förslag om ändrade hastighetsbestämmelser för släpvagnar, sedan en inom

styrelsen pågående utredning i saken slutförts.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 34/1962 har utskottet uttalat

att en måttlig höjning av maximihastigheten för vissa tyngre fordon synes

kunna ske. Till stöd härför har utskottet bl. a. åberopat den successivt

höjda standarden på vägnätet samt den ökade tillförlitligheten hos styroch

bromsutrustning på de fordon, som tillverkats under senare år. Utskottet

har vidare anfört att man självfallet inte bör bibehålla en större

restriktivitet än som verkligen kan anses praktiskt betingad, då risk eljest

föreligger att respekten för och därmed också efterlevnaden av föreskrifterna

minskar. Utskottet har därför funnit det önskvärt att hastighetsreglerna

successivt anpassas till den fortgående utvecklingen på bl. a. det fordonstekniska

området. Mot bakgrunden av vad sålunda uttalats och med beaktande

av vad som i aktuellt hänseende anförts i motionerna och i remissyttrandena

finner utskottet att den översyn, varom motionärerna hemställt,

bör komma till stånd.

Under hänvisning till behovet av ytterligare trafiktekniska undersökningar

beträffande de tyngre lastfox-donskombinationerna undantogs visserligen,

såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen (s. 4), flertalet

kombinationer av två eller flera fordon från den i utlåtandet 34/1962

behandlade hastighetshöjningen. Enligt utskottets mening kan det emellertid

inte anses påkallat att spörsmålet om hastighetshöjning för bil med

tillkopplad husvagn avgöres samtidigt med frågan om maximifarten för

de tyngi-e lastfordonskombinationerna. Det är därför utskottets förhoppning

att den av motionärerna väckta frågan snarast bringas till sin lösning.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom sin

mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning av

motionerna I: 301 och II: 370.

Stockholm den 30 oktober 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson*,

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar

Andersson i Ryggestad, Svenning, Carlsson i Stockholm, Wachtmeister och

Grebäck.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1962. K L Beckmans Tryckerier AB

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:361 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tidpunkten för utbetalande av ersättning vid expropriation av vägmark. a1 i texten