Utlåtande i anledning av motioner angående kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ringaby samt nr 376 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
1962-11-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1962:40, Utlåtande i anledning av motioner angående kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ringaby samt nr 376 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 7.902
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av motioner angående kompetensfördelningen
mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ringaby
samt nr 376 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte uttala
sig för en sådan ändring i § 5 st. 4 Kungl. Maj :ts förox-dning angående yrkesmässig
automobiltrafik, att viktgränserna för kompetensfördelningen mellan
biltrafiknämnd och länsstyrelse med verkan från och med den 1 juli
1962 fastställes till 6 500 kg i fråga om lastbil och 8 000 kg i fråga om lastbil
jämte släpvagn».
För motionernas innehåll, i den mån härför icke redogöres nedan, får utskottet
hänvisa till motionen I: 303.
Gällande rätt m.m.
Enligt 5 § första stycket förordningen den 25 oktober 1940, nr 910, angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m. (yrkestrafikförordningen) får yrkesmässig
trafik bedrivas endast efter s. k. trafiktillstånd. Tillstånd att i
beställningstrafik för godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande
4 500 kg eller lastbil jämte släpvagn med sammanlagd maximilast
överstigande 5 500 kg meddelas enligt paragrafens fjärde stycke av statens
biltrafiknämnd och i övriga fall enligt paragrafens sista stycke av länsstyrelsen
i det län, varest stationsorten för beställningstrafiken skall förläggas.
Bestämmelsen erhöll sin nuvarande lydelse genom kungörelsen den 3
mars 1950, nr 54, som trätt i kraft den 1 juli 1950. Såväl yrkestrafikförordningen
som nämnda kungörelse har utfärdats efter riksdagens hörande.
Av uttalanden i samband med bestämmelsens tillkomst (prop. 115/1940 s.
76 ff.) framgår, att den gjorda kompetensfördelningen haft till syfte att —
för vinnande av en planmässig transporthushållning — till nämnden förlägga
tillståndsgivningen beträffande lastbilar som används i fjärrtrafik.
Till nämndens kompetensområde hänfördes därför lastbilar med större
lastförmåga än som vid kompetensfördelningens fastställande kunde förutsättas
komma till användning i lokal trafik.
Alltsedan tillkomsten av 1940 års yrkestrafikförordning har i olika sammanhang
förslag framlagts om höjning av de viktgränser som bestämmer
Rihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 40
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr it) år 1962
biltrafiknämndens kompetensområde. En närmare redogörelse härutinnan
återfinns i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 56 år
1960, vartill utskottet får hänvisa. Här må endast nämnas, att samma höjning
av ifrågavarande viktgränser, som nu avses med motionerna 1: 303 och
11:376, föreslogs i motionen 11:546 år 1960 av herrar Asp och Sundelin.
Motionen behandlades i andra lagutskottets ovannämnda utlåtande. Andra
lagutskottet yttrade därvid bl. a. att utvecklingen mot allt större enheter
inom lastbilstrafiken medfört en kraftig förskjutning av tillståndsgivningen
från länsstyrelserna till biltrafiknämnden. Utskottet ansåg därför
starka skäl föreligga för en höjning av viktgränserna i syfte att i görligaste
mån återställa den ursprungliga kompetensfördelningen. Utskottet anförde
vidare.
Utskottet vill för sin del icke binda sig vid vissa angivna gränser utan
överlåter åt Kungl. Maj:t att efter närmare överväganden lägga fram förslag
härom. Enär trafikutredningen enligt vad utskottet inhämtat kommer
att framlägga ett betänkande före årets slut, i vilket bland annat det i motionen
upptagna spörsmålet behandlas, anser utskottet, att förslag i ämnet
snabbt skall kunna föreläggas riksdagen.
1953 års trafikutredning
Frågan om kompetensfördelningen i förevarande hänseenden mellan biltrafiknämnden
och länsstyrelse behandlas — såsom andra lagutskottet antytt
— i 1953 års trafikutrednings betänkande »Svensk Trafikpolitik I»
(SOU 1961:23). I betänkandet (s. 349) konstateras, att en klar förskjutning
i omfattningen av de kompetensområden, som faller under nämnden,
å ena, samt länsstyrelserna, å andra sidan, ägt rum under 1950-talet som eu
följd av såväl den fortgående höjningen av vägbärigheten och vägstandarden
i övrigt som den bl. a. härigenom möjliggjorda produktionen och användningen
av lastbilar med allt högre lastförmåga. I betänkandet anföres
sammanfattningsvis vidare (s. 39):
För att i möjligaste mån söka återföra kompetensfördelningen till att
motsvara dess ursprungliga syftemål — nämligen att åt lokala myndigheter
förbehålla tillståndsgivningen i fråga om det fordonsbestånd, som kan väntas
huvudsakligen ägna sig åt lokala trafikuppgifter, och att hos biltrafiknämnden
bibehålla tillståndsprövningen i fråga om det fordonsbestånd, som
i första hand synes vara avsett för fjärrtrafik — föreslår trafikutredningen,
att endast tillstånd att i beställningstrafik använda lastbil med maximilast
överstigande 6,5 ton eller lastbil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda
maximilast överstiger 8 ton, skola meddelas av biltrafiknämnden.
Betänkandet har remissbehandlats.
Motionerna
I motionerna redogöres inledningsvis för gällande rätt och för vissa uttalanden
i 1953 års trafikutrednings förut nämnda betänkande om tillstånds
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962
givningens förskjutning från länsstyrelse till biltrafiknämnden. Det erinras
vidare om att frågan om en höjning av de för kompetensfördelningen
mellan biltrafiknämnden och länsstyrelse fastställda viktgränserna även
tidigare aktualiserats, bl. a. i andra lagutskottets utlåtande nr 56/1960. Slutligen
framhålles, att det sålunda från flera håll understrukna behovet av
ändring i ifrågavarande bestämmelser ytterligare accentuerats genom att
medelbärigheten hos lastbilar i yrkesmässig trafik numera torde uppgå till
något över 6 ton.
Utskottet
Tillståndsgivningen beträffande beställningstrafik för godsbefordran är
enligt yrkestrafikförordningen på sätt ovan närmare angivits fördelad mellan
länsstyrelse och statens biltrafiknämnd efter fordonens maximilast.
Av den föregående redogörelsen framgår, att andra lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 56/1960 funnit starka skäl tala för en
höjning av de gällande viktgränserna. Sådan höjning har sedermera också
föreslagits av 1953 års trafikutredning i dess förut omtalade betänkande.
Den av motionärerna begärda ändringen överensstämmer med trafikutredningens
förslag.
I likhet med andra lagutskottet, trafikutredningen och motionärerna finner
detta utskott en ändring av yrkestrafikförordningens ifrågavarande bestämmelser
motiverad. Enligt vad utskottet erfarit torde emellertid proposition
på grundval av trafikutredningens hittills avgivna betänkanden
komma att framläggas för riksdagen under våren 1963. Med hänsyn härtill
anser utskottet, som förväntar att den förevarande frågan därvid bringas
till sin lösning, att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionerna
icke erfordras.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 303 och II: 376, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 november 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe
Ohlsson, Åkesson, Wirmark* och Ernst Olsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink*, herr
Johansson i öckcrö, fröken Andersson i Lerum, herrar Svanberg*, Mattsson
och Bengtson i Solna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLI
206201
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.