Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ringaby samt nr 376 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

1962-11-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:40, Utlåtande i anledning av motioner angående kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ringaby samt nr 376 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 7.902

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner angående kompetensfördelningen

mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 303 i första kammaren av herr Ringaby

samt nr 376 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte uttala

sig för en sådan ändring i § 5 st. 4 Kungl. Maj :ts förox-dning angående yrkesmässig

automobiltrafik, att viktgränserna för kompetensfördelningen mellan

biltrafiknämnd och länsstyrelse med verkan från och med den 1 juli

1962 fastställes till 6 500 kg i fråga om lastbil och 8 000 kg i fråga om lastbil

jämte släpvagn».

För motionernas innehåll, i den mån härför icke redogöres nedan, får utskottet

hänvisa till motionen I: 303.

Gällande rätt m.m.

Enligt 5 § första stycket förordningen den 25 oktober 1940, nr 910, angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m. (yrkestrafikförordningen) får yrkesmässig

trafik bedrivas endast efter s. k. trafiktillstånd. Tillstånd att i

beställningstrafik för godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande

4 500 kg eller lastbil jämte släpvagn med sammanlagd maximilast

överstigande 5 500 kg meddelas enligt paragrafens fjärde stycke av statens

biltrafiknämnd och i övriga fall enligt paragrafens sista stycke av länsstyrelsen

i det län, varest stationsorten för beställningstrafiken skall förläggas.

Bestämmelsen erhöll sin nuvarande lydelse genom kungörelsen den 3

mars 1950, nr 54, som trätt i kraft den 1 juli 1950. Såväl yrkestrafikförordningen

som nämnda kungörelse har utfärdats efter riksdagens hörande.

Av uttalanden i samband med bestämmelsens tillkomst (prop. 115/1940 s.

76 ff.) framgår, att den gjorda kompetensfördelningen haft till syfte att —

för vinnande av en planmässig transporthushållning — till nämnden förlägga

tillståndsgivningen beträffande lastbilar som används i fjärrtrafik.

Till nämndens kompetensområde hänfördes därför lastbilar med större

lastförmåga än som vid kompetensfördelningens fastställande kunde förutsättas

komma till användning i lokal trafik.

Alltsedan tillkomsten av 1940 års yrkestrafikförordning har i olika sammanhang

förslag framlagts om höjning av de viktgränser som bestämmer

Rihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr it) år 1962

biltrafiknämndens kompetensområde. En närmare redogörelse härutinnan

återfinns i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 56 år

1960, vartill utskottet får hänvisa. Här må endast nämnas, att samma höjning

av ifrågavarande viktgränser, som nu avses med motionerna 1: 303 och

11:376, föreslogs i motionen 11:546 år 1960 av herrar Asp och Sundelin.

Motionen behandlades i andra lagutskottets ovannämnda utlåtande. Andra

lagutskottet yttrade därvid bl. a. att utvecklingen mot allt större enheter

inom lastbilstrafiken medfört en kraftig förskjutning av tillståndsgivningen

från länsstyrelserna till biltrafiknämnden. Utskottet ansåg därför

starka skäl föreligga för en höjning av viktgränserna i syfte att i görligaste

mån återställa den ursprungliga kompetensfördelningen. Utskottet anförde

vidare.

Utskottet vill för sin del icke binda sig vid vissa angivna gränser utan

överlåter åt Kungl. Maj:t att efter närmare överväganden lägga fram förslag

härom. Enär trafikutredningen enligt vad utskottet inhämtat kommer

att framlägga ett betänkande före årets slut, i vilket bland annat det i motionen

upptagna spörsmålet behandlas, anser utskottet, att förslag i ämnet

snabbt skall kunna föreläggas riksdagen.

1953 års trafikutredning

Frågan om kompetensfördelningen i förevarande hänseenden mellan biltrafiknämnden

och länsstyrelse behandlas — såsom andra lagutskottet antytt

— i 1953 års trafikutrednings betänkande »Svensk Trafikpolitik I»

(SOU 1961:23). I betänkandet (s. 349) konstateras, att en klar förskjutning

i omfattningen av de kompetensområden, som faller under nämnden,

å ena, samt länsstyrelserna, å andra sidan, ägt rum under 1950-talet som eu

följd av såväl den fortgående höjningen av vägbärigheten och vägstandarden

i övrigt som den bl. a. härigenom möjliggjorda produktionen och användningen

av lastbilar med allt högre lastförmåga. I betänkandet anföres

sammanfattningsvis vidare (s. 39):

För att i möjligaste mån söka återföra kompetensfördelningen till att

motsvara dess ursprungliga syftemål — nämligen att åt lokala myndigheter

förbehålla tillståndsgivningen i fråga om det fordonsbestånd, som kan väntas

huvudsakligen ägna sig åt lokala trafikuppgifter, och att hos biltrafiknämnden

bibehålla tillståndsprövningen i fråga om det fordonsbestånd, som

i första hand synes vara avsett för fjärrtrafik — föreslår trafikutredningen,

att endast tillstånd att i beställningstrafik använda lastbil med maximilast

överstigande 6,5 ton eller lastbil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda

maximilast överstiger 8 ton, skola meddelas av biltrafiknämnden.

Betänkandet har remissbehandlats.

Motionerna

I motionerna redogöres inledningsvis för gällande rätt och för vissa uttalanden

i 1953 års trafikutrednings förut nämnda betänkande om tillstånds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1962

givningens förskjutning från länsstyrelse till biltrafiknämnden. Det erinras

vidare om att frågan om en höjning av de för kompetensfördelningen

mellan biltrafiknämnden och länsstyrelse fastställda viktgränserna även

tidigare aktualiserats, bl. a. i andra lagutskottets utlåtande nr 56/1960. Slutligen

framhålles, att det sålunda från flera håll understrukna behovet av

ändring i ifrågavarande bestämmelser ytterligare accentuerats genom att

medelbärigheten hos lastbilar i yrkesmässig trafik numera torde uppgå till

något över 6 ton.

Utskottet

Tillståndsgivningen beträffande beställningstrafik för godsbefordran är

enligt yrkestrafikförordningen på sätt ovan närmare angivits fördelad mellan

länsstyrelse och statens biltrafiknämnd efter fordonens maximilast.

Av den föregående redogörelsen framgår, att andra lagutskottet i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 56/1960 funnit starka skäl tala för en

höjning av de gällande viktgränserna. Sådan höjning har sedermera också

föreslagits av 1953 års trafikutredning i dess förut omtalade betänkande.

Den av motionärerna begärda ändringen överensstämmer med trafikutredningens

förslag.

I likhet med andra lagutskottet, trafikutredningen och motionärerna finner

detta utskott en ändring av yrkestrafikförordningens ifrågavarande bestämmelser

motiverad. Enligt vad utskottet erfarit torde emellertid proposition

på grundval av trafikutredningens hittills avgivna betänkanden

komma att framläggas för riksdagen under våren 1963. Med hänsyn härtill

anser utskottet, som förväntar att den förevarande frågan därvid bringas

till sin lösning, att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionerna

icke erfordras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 303 och II: 376, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 november 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe

Ohlsson, Åkesson, Wirmark* och Ernst Olsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink*, herr

Johansson i öckcrö, fröken Andersson i Lerum, herrar Svanberg*, Mattsson

och Bengtson i Solna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLI

206201

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.