Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av hönstyfus.

1962-12-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av hönstyfus.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 1962

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om bekämpande av hönstyfus.

Genom en den 2 november 1962 dagtecknad proposition, nr 198, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning om bekämpande av hönstyfus

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Finnes anledning misstänka att hönstyfus förekommer i tamhöns- eller

kalkonbesättning, som ej står under särskild enligt veterinärstyrelsens föreskrifter

anordnad hönstyfuskontroll, äger styrelsen förordna veterinär eller

annan lämplig person att på statens bekostnad taga blodprov från djuren

för serologisk undersökning. Sådant förordnande må ock eljest meddelas för

utrönande av sjukdomens spridning inom landet.

Innehavare av djur är skyldig att hålla dessa tillgängliga för provtagning

som avses i första stycket och att därvid lämna erforderligt biträde.

2 §■

Framgår vid undersökning som avses i 1 §, att hönstyfus förekommer i

viss besättning, och är det av väsentlig betydelse för hindrande av smittspridning

till andra besättningar att sjukdomen utrotas i förstnämnda besättning,

äger veterinärstyrelsen förordna om nedslaktning i härför erforderlig

omfattning. Vid nedslaktningen skall anordnas kontroll på sätt styrelsen

föreskriver.

3 §•

Underlåter någon att skyndsamt fullgöra skyldighet enligt 1 § andra

stycket eller föreskriven nedslaktning, må åtgärden genom länsstyrelsens

försorg verkställas på den försumliges bekostnad.

4 §•

För djur, vilket nedslaktas efter förordnande enligt 2 §, skall utgå ersättning

av statsmedel. Beloppet bestämmes av veterinärstyrelsen. Det skall

motsvara djurets värde minskat med slaktproduklens värde men må ej överstiga

fyra kronor.

Anspråk på ersättning skall vid talans förlust framställas inom sex månader

från dagen för nedslaktningen; Kungl. Maj:t likväl obetaget att härifrån

medgiva undantag då så finnes påkallat.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt 3 avd. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 1962

5 §•

Innehavare av tamhöns- eller kalkonbesättning äger under förutsättningar,

som veterinärstyrelsen stadgar, erhålla styrelsens förklaring att besättningen

tills vidare skall anses fri från hönstyfus. Återförsäljare av tamhöns,

kalkoner eller ägg från sådana djur så ock innehavare av anstalt för kläckning

av dylika ägg äger under enahanda förutsättningar erhålla motsvarande

förklaring beträffande sin rörelse.

Erhålles förklaring som avses i första stycket, skall sökanden följa de

kontrollföreskrifter, som veterinärstyrelsen meddelar, samt vidkännas med

kontrollen förenade kostnader. Åsidosättas dessa skyldigheter eller kan eljest

befaras att hönstyfus inkommit i besättningen eller rörelsen, må styrelsen

återkalla förklaringen.

Förklaring och återkallelse som avses i denna paragraf må efter veterinärstyrelsens

bemyndigande meddelas jämväl av länsveterinär.

6 §•

Ej må någon yrkesmässigt utbjuda eller överlåta levande tamhöns eller

kalkoner annorledes än för omedelbar nedslaktning och ej heller tamhönseller

kalkonägg för kläckning, med mindre djuren eller äggen härröra från

besättning eller kläckningsanstalt för vilken gäller förklaring som avses i

5 §. Beträffande återförsäljning erfordras jämväl att sådan förklaring gäller

för återförsäljarens rörelse.

Veterinärstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna i första

stycket.

7 §•

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av veterinärstyrelsen.

8 §•

Bryter någon mot 1 § andra stycket eller 6 § första stycket eller mot föreskrift

som meddelats enligt 2 §, 5 § andra stycket eller 7 §, dömes till dagsböter.

Övertygas någon om förseelse som avses i första stycket, må domstolen

förordna att rätt till ersättning som avses i 4 § helt eller delvis skall vara förverkad.

År fråga om förseelse mot 6 §, må domstolen förklara det berörda godset

eller, om det icke finnes i behåll, dess värde helt eller delvis förbrutet till

kronan.

Avskrift av dom i mål om ansvar för förseelse som avses i första stycket

skall av domstolen översändas till veterinärstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964, då förordningen den 3

juni 1949 (nr 437) om bekämpande av hönstyfus m. m. skall upphöra att

gälla.

Propositionens tillkomsthistoria och huvudsakliga innehåll

I skrivelse den 11 oktober 1961 har veterinärstyrelsen föreslagit ändrade

bestämmelser för bekämpande av hönstyfus. Över förslaget har yttranden

avgivits av riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium (som

hört vissa handelskamrar), styrelsen för veterinärhögskolan (som hört hög
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

3

skolans lärarkollegium), statens veterinärmedicinska anstalt, Hushållningssällskapens

förbund (som hört vissa hushållningssällskap), Sveriges lantbrukförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fjäderfäavelsförening

och Svenska ägghandelsförbundet.

Härefter har proposition i ämnet utarbetats inom jordbruksdepartementet.

Propositionen innehåller förslag till ny förordning om bekämpande av

hönstyfus. Denna skiljer sig från de nuvarande bestämmelserna främst däri,

att yrkesmässig försäljning av levande tamhöns och kalkoner annorledes än

för omedelbar nedslaktning samt av tamhöns- och kalkonägg för kläckning

i regel skall få ske endast om djuren respektive äggen härrör från besättning

eller kläckningsanstalt, som i viss ordning förklarats fri från hönstyfus

och står under s. k. hönstyfuskontroll. Vid återförsäljning krävs motsvarande

förklaring och kontroll även beträffande återförsäljarens rörelse.

Förordningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1964.

Gällande bestämmelser

1 fråga om de nuvarande bestämmelsernas innehåll tillåter utskottet sig

hänvisa till den i propositionen å s. 4 f. intagna redogörelsen.

Veterinärstyrelsens skrivelse samt remissyttrandena däröver

Beträffande innehållet i veterinärstyrelsens skrivelse samt i de däröver

avgivna remissyttrandena hänvisas till propositionen s. 5 ff.

Departementschefen

Departementschefen uttalar:

»Enligt gällande förordning om bekämpande av hönstyfus må djurägare,

som ställer sin besättning under offentlig hönstyfuskontroll, på vissa ytterligare

villkor erhålla förklaring att besättningen tills vidare skall anses fri

från hönstyfus. Utan sådan förklaring får han inte överlåta ägg, kycklingar

eller höns under beteckning som utsäger eller ger sken av att äggen eller

djuren är fria från hönstyfus. Dessa bestämmelser har i praktiken visat sig

otillräckliga för att stimulera till önskvärd anslutning till hönstyfuskontroilen.

Det är svårt att fastställa sjukdomens utbredning. Vissa tecken tyder

på ökad frekvens under senare år. Veterinärstyrelsen föreslår därför att bestämmelserna

skärps. Förslaget har remissbehandlats och i allt väsentligt

biträtts av de hörda organen. Även jag finner det befogat att införa nya regler

i huvudsaklig överensstämmelse med veterinärstyrelsens förslag. I anslutning

till ett därvid fogat författningsutkast har jag låtit inom jordbruksdepartementet

upprätta förslag till ny förordning om bekämpande av hönstyfus.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

Vid utformningen av departementsförslaget har eftersträvats att i görlig

mån ernå formell överensstämmelse med vissa nyare författningar på husdjurssjukdomarnas

område, främst förordningen den 26 maj 1961 (nr

309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. I de fyra första

paragraferna har upptagits bestämmelser motsvarande 9—12 §§ i den gällande

hönstyfusförordningen. Enligt veterinärstyrelsens hemställan har därvid

maximiersättningen för tvångsslaktat djur höjts till fyra kronor. Att i

förordningen, såsom föreslagits under remissbehandlingen, öppna möjlighet

för Kungi. Maj :t att i särskilda fall bestämma ännu högre belopp synes

mig inte vara påkallat. Som veterinärstyrelsen förordat, bör ägaren få förfoga

över nedslaktat djur. Uttrycklig bestämmelse härom torde inte erfordras.

Enligt 5 §, som motsvarar nuvarande 4 §, skall innehavare av tamhönseller

kalkonbesättning äga under förutsättningar, som veterinärstyrelsen

stadgar, erhålla styrelsens förklaring att besättningen tills vidare skall anses

fri från hönstyfus. Även återförsäljare av tamhöns och kalkoner —- inbegripet

kycklingar — eller av ägg från sådana djur samt innehavare av

kläckeri skall under enahanda förutsättningar äga erhålla motsvarande förklaring

beträffande sin rörelse. Erhålls förklaring enligt dessa bestämmelser,

skall sökanden vara skyldig att följa de kontrollföreskrifter, som

veterinärstyrelsen meddelar, samt vidkännas med kontrollen förenade kostnader.

Åsidosätts dessa skyldigheter eller kan eljest befaras att hönstyfus

inkommit i besättningen eller rörelsen, må styrelsen återkalla förklaringen.

Med anledning av Hushållningssällskapens förbunds hemställan har i 5 §

slutligen stadgats att förklaring och återkallelse som avses i paragrafen

må efter veterinärstyrelsens bemyndigande meddelas även av länsveterinär.

Den huvudsakliga nyheten innefattas i 6 §. Här stadgas förbud mot att

yrkesmässigt utbjuda eller överlåta levande tamhöns eller kalkoner annorledes

än för omedelbar nedslaktning samt tamhöns- eller kalkonägg för

kläckning, med mindre djuren eller äggen härrör från besättning eller

kläckningsanstalt för vilken gäller förklaring som avses i 5 §. Beträffande

återförsäljare erfordras jämväl att sådan förklaring gäller för hans rörelse.

— Enligt ett andra stycke i paragrafen skall veterinärstyrelsen äga medge

undantag från bestämmelserna i första stycket. Denna dispensmöjlighet

kan tänkas komma till användning bland annat i fall där ett hönseri, trots

tillbörliga ansträngningar, inte lyckats vinna förklaring om frihet från

hönstyfus innan de nya bestämmelserna trätt i kraft.

Den i gällande förordning nyttjade benämningen »friförklaring» har enligt

veterinärstyrelsen visat sig ägnad att vilseleda allmänheten; man har

trott att förklaringen inneburit garanti för frihet från sjukdomar överhuvudtaget.

Benämningen bör därför undvikas i fortsättningen. Att på sätt föreslagits

ersätta densamma med »försäljningslicens» synes mig dock inte

innebära någon vinning.

I 7 §, som motsvarar nuvarande 14 §, får Kungi. Maj:t eller, efter Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

5

Maj:ts bemyndigande, veterinärstyrelsen befogenhet att utfärda erforderliga

tillämpningsföreskrifter. I 8 § slutligen ges straffbestämmelser i nära

anslutning till salmonellaförordningen.

Den nya förordningen bör lämpligen träda i kraft vid budgetårsskiftet

den 1 juli 1964.»

Utskottet

Enligt vad veterinärstyrelsen i den till grund för propositionen liggande

skrivelsen anfört, har hönstyfusen under 30 års tid varit föremål för statliga

bekämpningsåtgärder utan att komma under godtagbar kontroll.

I syfte att möjliggöra en effektiv bekämpning av sjukdomen föreslås i propositionen

att nya bestämmelser på området skall genomföras. Den främsta

nyheten i förslaget är att yrkesmässig försäljning av tamhöns och kalkoner

annat än för omedelbar nedslaktning liksom av ägg från sådana fåglar för

kläckning i princip bara skall få ske, om djuren respektive äggen härrör från

besättning eller kläckningsanstalt, vilken i viss ordning förklarats fri från

hönstyfus och står under särskild kontroll. Denna kontroll avses bli närmare

reglerad genom tillämpningsföreskrifter utfärdade av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av veterinärstyrelsen. I sin förutnämnda

skrivelse har styrelsen angivit att besättning, vari infektion inte påvisats,

skall undersökas en gång om året eller, då den varit friförklarad

minst fem år i följd, en gång vartannat år. I smittad besättning skall däremot

såsom regel företagas undersökning var eller varannan månad, intill

dess sjukdomssymptomen upphört.

I likhet med departementschefen finner utskottet skärpta bestämmelser

påkallade och har intet att erinra mot det genom propositionen framlagda

förslaget. Utskottet förutsätter härvid att tillämpningsföreskrifterna kommer

att anpassas efter den fortsatta utvecklingen på sådant sätt att kontrollen,

utan att brista i effektivitet, likväl icke göres mera kostnadskrävande eller

eljest betungande än vad förhållandena påkallar.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte för sin del antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning om bekämpande

av hönstyfus.

Stockholm den 5 december 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe

Ohlsson, Georg Carlsson*, Herbert Larsson, Wirmark och Gunnar Pettersson;
från

andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Jansson i Benestad, Andersson

i Ryggestad, Johansson i öckerö, Svenning, Wachtmeister* och

Svanberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621331

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av höns tyfus. a1 i texten