Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av hönstyfus.
1962-12-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1962:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av hönstyfus.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 1962
1
Nr 44
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om bekämpande av hönstyfus.
Genom en den 2 november 1962 dagtecknad proposition, nr 198, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning om bekämpande av hönstyfus
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Finnes anledning misstänka att hönstyfus förekommer i tamhöns- eller
kalkonbesättning, som ej står under särskild enligt veterinärstyrelsens föreskrifter
anordnad hönstyfuskontroll, äger styrelsen förordna veterinär eller
annan lämplig person att på statens bekostnad taga blodprov från djuren
för serologisk undersökning. Sådant förordnande må ock eljest meddelas för
utrönande av sjukdomens spridning inom landet.
Innehavare av djur är skyldig att hålla dessa tillgängliga för provtagning
som avses i första stycket och att därvid lämna erforderligt biträde.
2 §■
Framgår vid undersökning som avses i 1 §, att hönstyfus förekommer i
viss besättning, och är det av väsentlig betydelse för hindrande av smittspridning
till andra besättningar att sjukdomen utrotas i förstnämnda besättning,
äger veterinärstyrelsen förordna om nedslaktning i härför erforderlig
omfattning. Vid nedslaktningen skall anordnas kontroll på sätt styrelsen
föreskriver.
3 §•
Underlåter någon att skyndsamt fullgöra skyldighet enligt 1 § andra
stycket eller föreskriven nedslaktning, må åtgärden genom länsstyrelsens
försorg verkställas på den försumliges bekostnad.
4 §•
För djur, vilket nedslaktas efter förordnande enligt 2 §, skall utgå ersättning
av statsmedel. Beloppet bestämmes av veterinärstyrelsen. Det skall
motsvara djurets värde minskat med slaktproduklens värde men må ej överstiga
fyra kronor.
Anspråk på ersättning skall vid talans förlust framställas inom sex månader
från dagen för nedslaktningen; Kungl. Maj:t likväl obetaget att härifrån
medgiva undantag då så finnes påkallat.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt 3 avd. Nr 44
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 1962
5 §•
Innehavare av tamhöns- eller kalkonbesättning äger under förutsättningar,
som veterinärstyrelsen stadgar, erhålla styrelsens förklaring att besättningen
tills vidare skall anses fri från hönstyfus. Återförsäljare av tamhöns,
kalkoner eller ägg från sådana djur så ock innehavare av anstalt för kläckning
av dylika ägg äger under enahanda förutsättningar erhålla motsvarande
förklaring beträffande sin rörelse.
Erhålles förklaring som avses i första stycket, skall sökanden följa de
kontrollföreskrifter, som veterinärstyrelsen meddelar, samt vidkännas med
kontrollen förenade kostnader. Åsidosättas dessa skyldigheter eller kan eljest
befaras att hönstyfus inkommit i besättningen eller rörelsen, må styrelsen
återkalla förklaringen.
Förklaring och återkallelse som avses i denna paragraf må efter veterinärstyrelsens
bemyndigande meddelas jämväl av länsveterinär.
6 §•
Ej må någon yrkesmässigt utbjuda eller överlåta levande tamhöns eller
kalkoner annorledes än för omedelbar nedslaktning och ej heller tamhönseller
kalkonägg för kläckning, med mindre djuren eller äggen härröra från
besättning eller kläckningsanstalt för vilken gäller förklaring som avses i
5 §. Beträffande återförsäljning erfordras jämväl att sådan förklaring gäller
för återförsäljarens rörelse.
Veterinärstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna i första
stycket.
7 §•
De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna
förordning, meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
av veterinärstyrelsen.
8 §•
Bryter någon mot 1 § andra stycket eller 6 § första stycket eller mot föreskrift
som meddelats enligt 2 §, 5 § andra stycket eller 7 §, dömes till dagsböter.
Övertygas någon om förseelse som avses i första stycket, må domstolen
förordna att rätt till ersättning som avses i 4 § helt eller delvis skall vara förverkad.
År fråga om förseelse mot 6 §, må domstolen förklara det berörda godset
eller, om det icke finnes i behåll, dess värde helt eller delvis förbrutet till
kronan.
Avskrift av dom i mål om ansvar för förseelse som avses i första stycket
skall av domstolen översändas till veterinärstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964, då förordningen den 3
juni 1949 (nr 437) om bekämpande av hönstyfus m. m. skall upphöra att
gälla.
Propositionens tillkomsthistoria och huvudsakliga innehåll
I skrivelse den 11 oktober 1961 har veterinärstyrelsen föreslagit ändrade
bestämmelser för bekämpande av hönstyfus. Över förslaget har yttranden
avgivits av riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium (som
hört vissa handelskamrar), styrelsen för veterinärhögskolan (som hört hög
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962
3
skolans lärarkollegium), statens veterinärmedicinska anstalt, Hushållningssällskapens
förbund (som hört vissa hushållningssällskap), Sveriges lantbrukförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fjäderfäavelsförening
och Svenska ägghandelsförbundet.
Härefter har proposition i ämnet utarbetats inom jordbruksdepartementet.
Propositionen innehåller förslag till ny förordning om bekämpande av
hönstyfus. Denna skiljer sig från de nuvarande bestämmelserna främst däri,
att yrkesmässig försäljning av levande tamhöns och kalkoner annorledes än
för omedelbar nedslaktning samt av tamhöns- och kalkonägg för kläckning
i regel skall få ske endast om djuren respektive äggen härrör från besättning
eller kläckningsanstalt, som i viss ordning förklarats fri från hönstyfus
och står under s. k. hönstyfuskontroll. Vid återförsäljning krävs motsvarande
förklaring och kontroll även beträffande återförsäljarens rörelse.
Förordningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1964.
Gällande bestämmelser
1 fråga om de nuvarande bestämmelsernas innehåll tillåter utskottet sig
hänvisa till den i propositionen å s. 4 f. intagna redogörelsen.
Veterinärstyrelsens skrivelse samt remissyttrandena däröver
Beträffande innehållet i veterinärstyrelsens skrivelse samt i de däröver
avgivna remissyttrandena hänvisas till propositionen s. 5 ff.
Departementschefen
Departementschefen uttalar:
»Enligt gällande förordning om bekämpande av hönstyfus må djurägare,
som ställer sin besättning under offentlig hönstyfuskontroll, på vissa ytterligare
villkor erhålla förklaring att besättningen tills vidare skall anses fri
från hönstyfus. Utan sådan förklaring får han inte överlåta ägg, kycklingar
eller höns under beteckning som utsäger eller ger sken av att äggen eller
djuren är fria från hönstyfus. Dessa bestämmelser har i praktiken visat sig
otillräckliga för att stimulera till önskvärd anslutning till hönstyfuskontroilen.
Det är svårt att fastställa sjukdomens utbredning. Vissa tecken tyder
på ökad frekvens under senare år. Veterinärstyrelsen föreslår därför att bestämmelserna
skärps. Förslaget har remissbehandlats och i allt väsentligt
biträtts av de hörda organen. Även jag finner det befogat att införa nya regler
i huvudsaklig överensstämmelse med veterinärstyrelsens förslag. I anslutning
till ett därvid fogat författningsutkast har jag låtit inom jordbruksdepartementet
upprätta förslag till ny förordning om bekämpande av hönstyfus.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962
Vid utformningen av departementsförslaget har eftersträvats att i görlig
mån ernå formell överensstämmelse med vissa nyare författningar på husdjurssjukdomarnas
område, främst förordningen den 26 maj 1961 (nr
309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. I de fyra första
paragraferna har upptagits bestämmelser motsvarande 9—12 §§ i den gällande
hönstyfusförordningen. Enligt veterinärstyrelsens hemställan har därvid
maximiersättningen för tvångsslaktat djur höjts till fyra kronor. Att i
förordningen, såsom föreslagits under remissbehandlingen, öppna möjlighet
för Kungi. Maj :t att i särskilda fall bestämma ännu högre belopp synes
mig inte vara påkallat. Som veterinärstyrelsen förordat, bör ägaren få förfoga
över nedslaktat djur. Uttrycklig bestämmelse härom torde inte erfordras.
Enligt 5 §, som motsvarar nuvarande 4 §, skall innehavare av tamhönseller
kalkonbesättning äga under förutsättningar, som veterinärstyrelsen
stadgar, erhålla styrelsens förklaring att besättningen tills vidare skall anses
fri från hönstyfus. Även återförsäljare av tamhöns och kalkoner —- inbegripet
kycklingar — eller av ägg från sådana djur samt innehavare av
kläckeri skall under enahanda förutsättningar äga erhålla motsvarande förklaring
beträffande sin rörelse. Erhålls förklaring enligt dessa bestämmelser,
skall sökanden vara skyldig att följa de kontrollföreskrifter, som
veterinärstyrelsen meddelar, samt vidkännas med kontrollen förenade kostnader.
Åsidosätts dessa skyldigheter eller kan eljest befaras att hönstyfus
inkommit i besättningen eller rörelsen, må styrelsen återkalla förklaringen.
Med anledning av Hushållningssällskapens förbunds hemställan har i 5 §
slutligen stadgats att förklaring och återkallelse som avses i paragrafen
må efter veterinärstyrelsens bemyndigande meddelas även av länsveterinär.
Den huvudsakliga nyheten innefattas i 6 §. Här stadgas förbud mot att
yrkesmässigt utbjuda eller överlåta levande tamhöns eller kalkoner annorledes
än för omedelbar nedslaktning samt tamhöns- eller kalkonägg för
kläckning, med mindre djuren eller äggen härrör från besättning eller
kläckningsanstalt för vilken gäller förklaring som avses i 5 §. Beträffande
återförsäljare erfordras jämväl att sådan förklaring gäller för hans rörelse.
— Enligt ett andra stycke i paragrafen skall veterinärstyrelsen äga medge
undantag från bestämmelserna i första stycket. Denna dispensmöjlighet
kan tänkas komma till användning bland annat i fall där ett hönseri, trots
tillbörliga ansträngningar, inte lyckats vinna förklaring om frihet från
hönstyfus innan de nya bestämmelserna trätt i kraft.
Den i gällande förordning nyttjade benämningen »friförklaring» har enligt
veterinärstyrelsen visat sig ägnad att vilseleda allmänheten; man har
trott att förklaringen inneburit garanti för frihet från sjukdomar överhuvudtaget.
Benämningen bör därför undvikas i fortsättningen. Att på sätt föreslagits
ersätta densamma med »försäljningslicens» synes mig dock inte
innebära någon vinning.
I 7 §, som motsvarar nuvarande 14 §, får Kungi. Maj:t eller, efter Kungl.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962
5
Maj:ts bemyndigande, veterinärstyrelsen befogenhet att utfärda erforderliga
tillämpningsföreskrifter. I 8 § slutligen ges straffbestämmelser i nära
anslutning till salmonellaförordningen.
Den nya förordningen bör lämpligen träda i kraft vid budgetårsskiftet
den 1 juli 1964.»
Utskottet
Enligt vad veterinärstyrelsen i den till grund för propositionen liggande
skrivelsen anfört, har hönstyfusen under 30 års tid varit föremål för statliga
bekämpningsåtgärder utan att komma under godtagbar kontroll.
I syfte att möjliggöra en effektiv bekämpning av sjukdomen föreslås i propositionen
att nya bestämmelser på området skall genomföras. Den främsta
nyheten i förslaget är att yrkesmässig försäljning av tamhöns och kalkoner
annat än för omedelbar nedslaktning liksom av ägg från sådana fåglar för
kläckning i princip bara skall få ske, om djuren respektive äggen härrör från
besättning eller kläckningsanstalt, vilken i viss ordning förklarats fri från
hönstyfus och står under särskild kontroll. Denna kontroll avses bli närmare
reglerad genom tillämpningsföreskrifter utfärdade av Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av veterinärstyrelsen. I sin förutnämnda
skrivelse har styrelsen angivit att besättning, vari infektion inte påvisats,
skall undersökas en gång om året eller, då den varit friförklarad
minst fem år i följd, en gång vartannat år. I smittad besättning skall däremot
såsom regel företagas undersökning var eller varannan månad, intill
dess sjukdomssymptomen upphört.
I likhet med departementschefen finner utskottet skärpta bestämmelser
påkallade och har intet att erinra mot det genom propositionen framlagda
förslaget. Utskottet förutsätter härvid att tillämpningsföreskrifterna kommer
att anpassas efter den fortsatta utvecklingen på sådant sätt att kontrollen,
utan att brista i effektivitet, likväl icke göres mera kostnadskrävande eller
eljest betungande än vad förhållandena påkallar.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte för sin del antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning om bekämpande
av hönstyfus.
Stockholm den 5 december 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1962
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe
Ohlsson, Georg Carlsson*, Herbert Larsson, Wirmark och Gunnar Pettersson;
från
andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Jansson i Benestad, Andersson
i Ryggestad, Johansson i öckerö, Svenning, Wachtmeister* och
Svanberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621331
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av höns tyfus. a1 i texten