Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition medförslag till lag om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1962-12-05 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition medförslag till lag om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition medförslag

till lag om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft

vid krig m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 26 oktober dagtecknad proposition, nr 200, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i denna lag om meddelande

av tillstånd till vissa företag i vatten träda i tillämpning. Då kriget upphört,

förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som

börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas;

dock skall vad nu sagts icke gälla i den mån de alltjämt skola äga tilllämpning

på grund av förordnande enligt andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser

skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det

eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av

frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet ej inom två

månader från det underställningen skett gillat av riksdagen, är det förfallet.

Upphör krigsfaran eller de utomordentliga, av krig föranledda förhållandena,

upphäver Konungen meddelat förordnande senast före nästkommande

riksdagssessions avslutande.

2 §•

För bättre utnyttjande av vattenkraft må, efter ansökan hos vattendomstolen

enligt 11 kap. vattenlagen, tillstånd jämlikt bestämmelserna i denna lag

lämnas till åtgärd, som avses i 2 kap. 1 § vattenlagen, eller till tillfällig reglering

av avrinningen ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag

eller ock ändrade bestämmelser meddelas för hushållning med eller framsläppande

av vatten, därest åtgärden prövas ur allmän synpunkt medföra

fördel, som väsentligt överväger därmed förenade olägenheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 and. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

3 §.

Beträffande företag enligt denna lag skall vad i vattenlagen är stadgat

äga tillämpning, där ej annat följer av bestämmelserna i 4—20 §§ nedan.

4 §.

Tillstånd till företag enligt denna lag skall meddelas för viss tid, högst

tre år.

Sedan tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd meddelats, tiden därför

gått till ända, skall sökanden vidtaga de åtgärder, som erfordras för att återställa

förhållandena i lämpligt skick. Vattendomstolen har att i samband

med tillståndet meddela erforderliga bestämmelser härom.

5 §•

Vad i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen är stadgat om hinder mot byggande

i vatten skall icke äga tillämpning i fråga om företag enligt denna lag.

6 §.

Vad i 3 kap. vattenlagen är stadgat om vattenreglering med tvångsdelaktighet

skall ej äga tillämpning å reglering, som avses i denna lag. Finnes

uppenbart, att regleringen är till nytta för annan, som tillgodogör vattenkraft,

är denne dock pliktig att i den mån så kan anses skäligt bidraga till

kostnaden för regleringen. Med avseende å talan om sådant bidrag gäller

vad som är stadgat om talan enligt 3 kap. 9 § vattenlagen.

Hava flera än två förenat sig om regleringen, må förordnas, att företagets

angelägenheter skola handhavas av, i stället för styrelse, någon av

deltagarna. I sådant fall erfordras icke stadgar för företaget.

7 §•

Bestämmelserna i 4 kap. 1—12 och 16 §§ vattenlagen skola ej äga tillämpning

i fråga om företag enligt denna lag.

8 §.

För vattenkraft, som går förlorad för strömfallsägare till följd av sådan

enligt denna lag medgiven åtgärd, med vilken ej åsyftas att tillgodogöra

samma vattenkraft, skall ersättning utgå allenast såvitt fråga är om tillgodogjord

vattenkraft eller om vattenkraft, som uppenbarligen är avsedd att

tillgodogöras under den tid tillståndet skall gälla.

Tages för åtgärd enligt denna lag byggnad i anspråk med stöd av 2 kap.

15 § vattenlagen, skall i stället för vad där föreskrives om skyldighet att

gottgöra ägaren andel av byggnadens värde gälla, att skälig ersättning skall

givas för begagnandet av byggnaden.

9 §.

Vid meddelande av tillstånd till företag enligt denna lag äger vattendomstolen,

där det kräves för att undvika dröjsmål med företaget, uppskjuta

frågan om de föreskrifter, som erfordras angående ersättning, avgifter eller

annat. Bestämmelserna i 11 kap. 66 § 2 mom. andra, tredje och fjärde styckena

vattenlagen skola därvid äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller

del av år, så länge företaget äger bestånd. Har tillstånd till företaget tagits

i anspråk, skall sådan ersättning utgå för hela den tid därefter, för vilken

tillståndet meddelats, om ej vattendomstolen förordnar annorlunda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

3

När skäl äro därtill, må vattendomstolen höja eller sänka ersättning, som

fastställts att utgå för år eller del av år, eller meddela nya eller ändrade bestämmelser

om vidtagande av åtgärder, som kunna erfordras för tillgodoseende

av allmän eller enskild rätt.

11 §•

Vattendomstols beslut, varigenom meddelats bestämmelser om skyldighet

att förebygga eller avhjälpa skada eller olägenhet till följd av företag enligt

denna lag eller att utgiva ersättning därför, skall, såframt tillståndet till

företaget tagits i anspråk, gå i verkställighet som om det vunnit laga kraft,

där ej annorlunda förordnas.

Belopp, som i enlighet med vattendomstolens beslut nedsatts hos länsstyrelsen

eller guldits i annan ordning, må ej återkrävas.

12 §.

Anspråk på ersättning för skada, förlust eller intrång som icke förutsetts

av vattendomstolen skall, för att kunna upptagas till prövning, anmälas hos

vattenrättsdomaren inom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som

vattendomstolen må hava föreskrivit, räknat från det tiden för tillståndet

eller, om nytt tillstånd meddelats, tiden därför gått till ända. Efterföljes företag

enligt denna lag av företag, vartill tillstånd meddelas enligt vattenlagen,

må anspråk med anledning av det förra företaget framställas inom den tid,

som bestämmes enligt 2 kap. 24 § vattenlagen. Anmälan om ersättningsanspråk

skall göras skriftligen och ingivas till vattenrättsdomaren i två exemplar.

Vattendomstolen skall i domen erinra om vad skadelidande har att

iakttaga.

13 §.

Bestämmelserna om uppsägning i 9 kap. 58—63 §§ vattenlagen skola ej

äga tillämpning i fråga om åtgärd enligt denna lag.

14 §.

Befinner sig riket i krig, skall vad i 11 kap. 27 § 6 mom. vattenlagen är

stadgat icke äga tillämpning i mål, som avses i denna lag.

15 §.

Bestämmelsen ill kap. 30 § första stycket vattenlagen skall ej utgöra

hinder mot upptagande av ansökan om tillstånd till åtgärd enligt denna lag.

16 §.

Bestämmelserna ill kap. 33 och 47 §§ vattenlagen att brev eller brevkort

med underrättelse till sakägare skall vara betalt, äger ej tillämpning i mål,

som avses i denna lag.

I mål enligt denna lag skall ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen städse genom vattenrättsdomarens försorg tillställas länsstyrelsen

i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas.

Vid tillämpning i mål, varom nu är fråga, av bestämmelserna i It kap.

38 §, 39 § andra stycket, 45 § 1 mom. andra stycket sista punkten, 47 §, 50 §

andra stycket och 61 § första stycket vattenlagen må i brådskande fall frister,

som avses i nämnda stadganden, begränsas med iakttagande likväl av

att skäligt rådrum beredes.

17 §.

Befogenhet, som i 11 kap. 46 § första stycket vattenlagen tillerkänts vattenrättsdomaren

för där angivna fall, skall tillkomma honom jämväl i mål

■fl Ilihnng till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. avd. Nr 45

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

enligt denna lag. Är fråga om åtgärd, som omfattar vidlyftigare arbete, eller

är avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt att befara därav, må förordnande

av vattenrättsdomaren lämnas endast om riket befinner sig i krig.

När synnerliga skäl äro därtill, må vattenrättsdomaren i mål enligt denna

lag medgiva sökanden att utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 20 § 2 mom.

vattenlagen påbörja arbete, som där avses.

18 §.

Befinner sig riket i krig och är med hänsyn till kraftförsörjningen oundgängligen

erforderligt att åtgärd, som avses i 2 §, vidtages utan dröjsmål,

äger Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, förordna att åtgärden

må, ändå att den är av beskaffenhet att vattendomstolens medgivande

därtill skall inhämtas, vidtagas utan föregående prövning av vattendomstolen.

Vidtager någon åtgärd med stöd av vad nu sagts, skall han ofördröjligen

efter dess verkställande göra ansökan hos vattendomstolen om godkännande

av åtgärden.

I fråga om ansökan, som i första stycket sägs, och påföljd för underlåtenhet

att göra sådan ansökan skall vad i vattenlagen stadgas för fall, som

avses i 2 kap. 20 § 1 mom. tredje stycket samma lag, äga motsvarande tilllämpning.

19 §.

Säkerhet, som avses ill kap. 66 eller 67 § vattenlagen, skall i mål, varom

är fråga i denna lag, gälla all ersättning, som icke skall erläggas innan meddelat

tillstånd tages i anspråk, ävensom kostnader för åtgärd, som vattendomstolen

må hava föreskrivit med stöd av 4 § andra stycket.

20 §.

Avgift, varom förmäles i 11 kap. 95 § vattenlagen, skall ej utgå i mål, soin

avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, då lagen den 20 oktober 1939

(nr 732) med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering

upphör att gälla. Har dessförinnan meddelats beslut, som innefattar tillstånd

till tillfällig vattenreglering enligt lagen den 20 oktober 1939, skola

dock sistnämnda lags bestämmelser alltjämt äga tillämpning å sådan reglering.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning därav

väckta motioner, nr 769 i första kammaren av herr Sundin och nr 930 i

andra kammaren av herr Larsson i Norderön m. fl. I motionerna, som är

likalydande och i sin helhet tryckta i andra kammaren, hemställes,

»att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts förslag måtte besluta,

dels att andra meningen i övergångsbestämmelserna gives följande lydelse

:

’Har dessförinnan meddelats beslut, som innefattar tillstånd till tillfällig

vattenreglering enligt lagen den 20 oktober 1939, skola dock sistnämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

lags bestämmelser äga tillämpning å sådan reglering till och med den 31

december 1964’,

dels att ändring i bestående kraftverksföretag eller vattenregleringsföretag

— bestämmelser för hushållning med eller framsläppande av vatten däri

inbegripna — icke må ske genom förfarande enligt den nya lagen med mindre

riket befinner sig i krig och det med hänsyn till kraftförsörjningen är

oundgängligen erforderligt att åtgärden vidtas».

För motionernas innehåll redogöres nedan.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att 1939 års lag angående tillfällig vattenreglering

skall ersättas med en ny lag, som bättre tillgodoser de fordringar, vilka nu

måste ställas på en beredskapslag på vattenkraftutbyggnadens område. Den

nya lagen blir enligt förslaget tillämplig i fråga om såväl tillfälliga vattenregleringar

som vattenbyggnadsåtgärder m. m. Vidare innebär förslaget, att

rättsliga möjligheter skall tillskapas att, om riket är i krig, mycket snabbt

vidtaga vattenbyggnads- och regleringsåtgärder, som oundgängligen erfordras

med hänsyn till kraftförsörjningsläget. Samtidigt åsyftas att förbättra

skyddet för de kraftföretagen motstående intressena av allmän och enskild

natur.

Propositionens tillkomst

Genom lag den 20 oktober 1939 infördes med anledning av andra världskrigets

utbrott vissa särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Denna lag är i sina huvuddrag alltjämt gällande. Såsom ett led

i pågående översyn av vår beredskapslagstiftning har emellertid inom justitiedepartementet

upprättats en i april 1962 dagtecknad promemoria angående

tillstånd till vattenkraftutbyggnader i krig m. m. Till promemorian har

fogats förslag till dels lag med särskilda bestämmelser angående vissa företag

i vatten och dels lag om ändrad lydelse av 11 kap. 18 § vattenlagen.

över promemorian med därvid fogade lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattenrättsdomarna,

överbefälhavaren, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,

fiskeristyrelsen, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från

handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare), överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Kronobergs

län, Blekinge län (med överlämnande av yttranden från lantbruksnämnden

och Svenska naturskyddsföreningens ombud i länet samt fiskeriinlendenten

i nedre södra distriktet), Värmlands län (med överlämnande av yttranden

från lantbruksnämnden i länet och chefen för Värmlandsblocket inom centrala

driftledningcn), Kopparbergs län (med överlämnande av yttrande från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

länsarkitekten i länet), Jämtlands län (med överlämnande av yttranden

från lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i länet), Västerbottens

län och Norrbottens län (med överlämnande av yttranden från fiskeriintendenten

i övre norra distriktet och Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor),

Svenska vattenkraftföreningen, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges industriförbund, Svenska naturskyddsföreningen och

Samfundet för hembygdsvård.

Gällande bestämmelser, departementspromemorian samt

remissyttrandena

Beträffande gällande bestämmelser och innehållet i departementspromemorian

med bilagda lagförslag samt däröver avgivna remissyttranden får

utskottet — i den mån redogörelse ej lämnas nedan -— hänvisa till propositionen

s. 7—28 och 43—46.

I anledning av motionerna må ur propositionen återgivas vad däri i visst

avseende uttalats om innehållet i 1939 års lag: Enligt lag den 12 april 1946

har till slutstadgandet i 1939 års lag fogats ett tillägg, avsett att reglera

vissa övergångsförhållanden i samband med att förordnandet om lagens tilllämpning

skulle upphöra att gälla. I sin nuvarande lydelse — enligt lag den 9

maj 1952 — innebär dessa bestämmelser bl. a., att när ansökan om tillstånd

till reglering enligt vattenlagen inkommit innan tiden för meddelat tillstånd

enligt 1939 års lag gått till ända, tillstånd till fortsatt tillfällig reglering

får meddelas att gälla i avbidan på prövning av frågan om reglering enligt

vattenlagen, dock högst den i 1939 års lag stadgade tiden tre år. Om målet

angående reglering enligt vattenlagen är av vidlyftig beskaffenhet och den

tillfälliga regleringen är av avsevärd betydelse för kraftförsörjningen, får

dock förlängt tillstånd meddelas för en tid av högst tre år i sänder. På

grund av denna bestämmelse kan fortfarande — fastän reglerna i 1939 års

lag om meddelande av tillstånd är satta ur tillämpning — äldre tillstånd

enligt lagen förlängas. Några få sådana tillstånd löper också ännu, men de

ersättes, i den mån företagen skall bestå för framtiden, successivt av tillstånd

enligt vattenlagen.

Departementschefen

I propositionen anför föredragande departementschefen följande.

»Omvittnat är att 1939 års lag, som alltsedan sin tillkomst tjänat som en

vattenrättslig krislag, varit till utomordentlig nytta för landets kraftförsörjning

under det senaste världskriget och de år, som följde närmast därefter.

Den framstår dock numera som i viktiga hänseenden föråldrad. Detta

sammanhänger bl. a. med att vattenkraften i dag är utbyggd i en helt annan

omfattning än den var vid krigsutbrottet. Denna utbyggnad under de sistlidna

decennierna innebär emellertid icke — lika litet som tillkomsten av nya

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

energikällor — att behovet av en beredskapslag på kraftutbyggnadens område

har bortfallit. Det inå räcka med att till stöd för denna uppfattning erinra om

riskerna för att de södra och mellersta delarna av landet, där kraftbehovet

är störst, blir ställda utan Norrlandskraft på grund av krigsskador på de

långa överföringsledningarna. Att det i sådana situationer, då tillgången på

fossilt bränsle lärer vara knapp, föreligger behov av en lagstiftning, som

möjliggör ett effektivt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft, synes icke

kunna bestridas. Däremot innebär utbyggnaden av produktionsapparaten

uppenbarligen, att i en krissituation nu eller framdeles behovet av snabba

åtgärder på kraftförsörjningens område delvis kan få en annan inriktning

än det hade tidigare. Det är mot denna bakgrund man får se de önskemål

som framkommit om en översyn av den vattenrättsliga krislagstiftningen.

Synpunkter i ämnet har framlagts i den nu förevarande departementspromemorian,

vari föreslagits att 1939 års lag skall ersättas med en ny lag,

vars bestämmelser bättre motsvarar de krav man nu måste ställa på en

beredskapslag. Några invändningar mot en lagreform på området har icke

framkommit vid remissbehandlingen av promemorian. Jag vill även för

egen del uttala min anslutning till tanken på en sådan.

Det vid promemorian fogade förslaget till ny beredskapslag har med ledning

av de inkomna remissyttrandena överarbetats inom justitiedepartementet.

Redan av den nya lagens rubrik torde böra framgå, att fråga är om en

beredskapslag. Lagen bör, i likhet med 1939 års lag, inledas med en föreskrift

om hur dess bestämmelser skall sättas i tillämpning. I 2 § bör intagas

bestämmelserna om de företag och åtgärder, i fråga om vilka lagens

regler skall gälla, och i 3 § bör sedan i överensstämmelse med vad som

förordats i vissa yttranden uttryckligen fastslås, att vattenlagens regler

skall tillämpas, om ej annat framgår av den nya lagen. Därpå följande

paragrafer i lagen bör innehålla sådana särbestämmelser.

Jag vill i det följande närmare uppehålla mig vid den nya lagens särskilda

bestämmelser. Därvid förbigår jag dock i allmänhet de bestämmelser,

som i oförändrat eller huvudsakligen oförändrat skick bör överflyttas från

1939 års lag ävensom vissa smärre, främst redaktionella frågor rörande bestämmelsernas

utformning.

Liksom 1939 års lag bör den nya lagen till sin natur vara permanent

men så konstruerad, att — samtidigt som exempelvis dess ersättningsregler

ständigt är tillämpbara — dess bestämmelser bl. a. i 2 § om meddelande

av tillstånd till företag, varå lagen är tillämplig, skall gälla endast

vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Av stor betydelse i detta hänseende är frågan om det

sätt, på vilket lagen skall bringas i tillämpning, och riksdagens medverkan

därvid ävensom ordningen för tillämplighetens upphörande. I dessa delar

är bestämmelserna i 1939 års lag mindre lämpligt utformade och, efter den

i slutet av 1940-talet genomförda revisionen av riksdagens arbetsformer,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

delvis föråldrade. I departementspromemorian har på grund härav föreslagits

nya regler, vilka väl ansluter till motsvarande stadganden i andra beredskapslagar.

I enlighet med förslaget, som i denna del lämnats utan erinran

av remissorganen, synes bestämmelserna i 1 § böra innehålla följande.

Om riket kommer i krig, skall lagens bestämmelser om meddelande av tillstånd

till vissa företag automatiskt träda i tillämpning. När kriget sedan

upphört, skall det åligga Kung}. Maj :t att senast före avslutandet av den

riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, förordna att bestämmelserna

icke vidare skall tillämpas. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller

eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden skall det tillkomma

Kung], Maj :t att utfärda förordnande om att nämnda bestämmelser

skall tillämpas. Förordnandet skall dock inom en månad underställas

riksdagens prövning. Blir det ej inom två månader från underställningen

gillat av riksdagen, skall det vara förfallet. Upphör krigsfaran eller de utomordentliga

förhållanden, som föranlett förordnandet, skall detta upphävas

av Kungl. Maj :t senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

Viss tvekan kan måhända råda i frågan, huruvida — efter fullföljd av

talan — överinstans bör kunna tillämpa beredskapslagens regler om meddelande

av tillstånd, därest dessa regler satts ur tillämpning efter det underrättens

avgörande i tillståndsfrågan fallit. Enligt min mening bör emellertid

tillstånd enligt beredskapslagen principiellt icke meddelas under andra

förhållanden än sådana, som kan motivera ett extraordinärt förfarande

av det slag beredskapslagen föreskriver. Jag är därför icke beredd förorda,

att i lagen upptages bestämmelse, varigenom befogenhet som nyss sagts tilllägges

överinstansen. Om talan icke har förts mot underrättsbeslut, varigenom

tillstånd lämnats enligt beredskapslagen, men lagens regler om meddelande

av tillstånd sättes ur tillämpning innan tiden för fullföljd av talan

har utlöpt, faller frågan om tillstånd enligt beredskapslagen; i sådant fall

får tillstånd i stället utverkas enligt vattenlagen. Några föreskrifter om vad

som i övrigt skall iakttagas, när lagens regler om meddelande av tillstånd

satts ur tillämpning, torde icke behöva meddelas. I enlighet med vad som

förut framhållits gäller ju övriga bestämmelser i lagen i tillämpliga delar.

Den nya lagen är såsom överbefälhavaren anmärkt av sådant slag, att

den bör upptagas i förteckningen över de författningar, som enligt 9 § beredskapskungörelsen

skall träda i tillämpning i samband med beredskapslarm.

Föreskrift härom torde få meddelas i administrativ ordning.

Som jag redan nämnt är 1939 års lag tillämplig endast i fråga om vattenregleringar

för kraftändamål. Ehuru enligt min mening något mera framträdande

behov av en beredskapslag för att möjliggöra större vattenregleringar

knappast föreligger numera, bör dock såsom uttalas i departementspromemorian

även den nya lagen ha avseende på sådana företag.

Den förändrade inriktning, varmed man enligt vad jag nyss påpekat

numera i en krissituation har alt räkna, när det gäller behovet av åtgärder

på kraftförsörjningens område, har emellertid föranlett förslag i de
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

partementspromemorian av innebörd att även vissa andra åtgärder för bättre

utnyttjande av vattenkraft än vattenregleringar skall kunna komma i

fråga enligt den nya lagen. Sålunda har förordats, att denna bör avse jämväl

vissa angivna arbeten och åtgärder, som enligt vattenlagen skall anses

som byggande i vatten eller behandlas som sådant, ävensom ändringar i

förut meddelade vattenhushållningsbestämmelser m. m. Detta förslag har

i stort sett godtagits vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har

dock yppat farhågor för, att de nya bestämmelserna kan leda till olägenheter

för allmänna intressen och för bygden i en omfattning, som ett krisläge

kanske icke motiverar.

De skäl, som anförts för en utvidgning av de ändamal för vilka den nya

lagen skall kunna vinna tillämpning, finner jag bärande. Med beaktande

av vad vattenöverdomstolen anfört om önskemålet från beredskapssynpunkt

av en något vidare formulering än den, som föreslagits i promemorian,

vill jag emellertid tillstyrka en regel, som gör det möjligt att för

bättre utnyttjande av vattenkraft tillämpa beredskapslagen beträffande —

jämte annat — alla arbeten för byggande i vatten ävensom i fråga om andra

åtgärder, som enligt vattenlagen skall behandlas som dylika, nämligen bortledande

av vatten, grävning och sprängning i vattenområde och annan åtgärd

till förändring av vattnets djup och läge i vattenområde. I 2 § bör sålunda

stadgas att tillstånd enligt lagen må lämnas till åtgärd, som avses

i 2 kap. 1 § vattenlagen, eller till tillfällig vattenreglering samt att ändrade

bestämmelser med stöd av lagen må meddelas för hushållning med eller

framsläppande av vatten.

Bland de lösningar lagen skall erbjuda beträffande kraftförsörjningsfrågor,

som uppkommer i en krissituation, bör i överensstämmelse med vad

som anges i promemorian inrymmas möjlighet att ingripa för att påskynda

igångsättandet av ett helt eller delvis färdigbyggt kraftverk, beträffande vilket

exempelvis skaderegleringen enligt vattenlagen icke hunnit fullbordas.

Jag vill i anslutning därtill betona, att det enligt min åsikt icke är erforderligt

att i lagtexten särskilt beskriva detta fall, eftersom det — även om

något kompletterande tillstånd till byggande i vatten i egentlig mening icke

skulle erfordras — knappast är tänkbart att taga en dylik anläggning i

drift utan att vattnets djup eller läge påverkas eller ändrade vattenhushållningsbestämmelser

erfordras, allt åtgärder beträffande vilka lagen enligt

vad nyss nämnts bör gå att tillämpa.

Såsom vattenöverdomstolen framhållit föreligger möjligheter till ett snabbt

interimsavgörande av frågor om vattenförsörjning och avlopp redan med

stöd av It kap. 46 § första stycket vattenlagen. Jag är med hänsyn härtill

icke beredd förorda del från några håll framförda förslaget att även åtgärder

för industriers och samhällens vattenförsörjning och avlopp skall omfattas

av den nya lagen. Denna bör sålunda enbart gälla i fråga om atgäider

på vattenkraftutbyggnadens område.

Otvivelaktigt är att en lagstiftning av den innebörd, varom här är fråga,

under vissa betingelser kan komma att fa ingripande verkningar i de trak
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

ter, där företagen utföres. Detta är givetvis ägnat att mana till försiktighet.

Jag vill också understryka uttalandet i promemorian om att företag,

som kan leda till stora och för framtiden bestående skador, icke bör genomlöras

med stöd av lagen, om de icke är ekonomiskt motiverade på lång sikt.

Tillika måste med skärpa framhållas, att lagens syftemål ytterst är att i krissituationer

tillgodose folkförsörjningens eller totalförsvarets intressen och att

de lättnader i olika hänseenden lagen erbjuder i jämförelse med vattenlagen

icke får användas i avsikt att tillgodose privatekonomiska intressen. Såsom

förutsättning för lagens tillämplighet bör med hänsyn härtill krävas, att

den äskade åtgärden från allmän synpunkt prövas medföra fördel, som väsentligt

överväger därmed förenade olägenheter. Någon anledning att — såsom

skall ske enligt 1939 års lag — i sammanhanget beakta företagets fördelar

från enskild synpunkt synes mig icke föreligga.

Alt såsom i ett remissyttrande ifrågasatts bereda Kungl. Maj:t möjlighet

att utfärda centrala anvisningar för lagens tillämpning anser jag mindre

lämpligt. Jag vill emellertid betona i sammanhanget, att frågan om tillåtligheten

av vissa företag, som är av mera ingripande natur eller berör någon

av de största sjöarna i landet, på grund av bestämmelserna i 2 kap. 3 §

tredje stycket och 4 kap. 13 § vattenlagen kan komma alt bli föremål för

Kungl. Maj :ts direkta prövning.

Såsom i det föregående framhållits bör efter en under 3 § intagen hänvisning

till vattenlagen de olika särbestämmelserna följa. I överensstämmelse

med vad som föreslagits i departementspromemorian torde bland

dessa bestämmelser icke behöva ingå några särskilda föreskrifter om reglermgsavgift

vid tillfällig reglering, utan härvidlag bör vattenlagens regler i

4 kap. 14 och 15 §§ vara tillämpliga. Enligt promemorian är några särbestämmelser

icke heller erforderliga beträffande fiskeavgift. Vattenöverdomstolen

har emellertid i detta hänseende framhållit, att en särregel om fiskeavgift

motsvarande den, som nu finnes i 1939 års lag, är önskvärd. Blir vattenlagens

vanliga regler i 2 kap. 10 § tillämpliga uppkommer nämligen en

enligt vattenöverdomstolens uppfattning opåkallad lindring i företagarens

skyldigheter, för det fall att tillstånd icke tages i anspråk annat än under

viss kortare tid. Enligt min mening utgör emellertid denna omständighet icke

tillräcklig anledning att införa en särskild bestämmelse i den nya lagen. Jag

vill i sammanhanget betona, att det gäller avgifter för allenast kortare perioder,

samt att det uteslutande är fråga om företag, som ansetts påkallade

från allmän synpunkt.

En av vattenöverdomstolen väckt fråga om ränta på avgiftsbelopp, som

lastställes i efterhand, är jag ej beredd upptaga i detta begränsade sammanhang.

Först bland särbestämmelserna torde böra intagas stadgande angående

den hd, för vilken tillstånd må meddelas. I detta hänseende ansluter jag mig

till vad som uttalats i departementspromemorian och tillstyrker följaktligen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4-5 år 1962

1]

att längsta tillståndstiden fastställes till samma tid, som gäller enligt 1939 års

lag, eller tre år. Jag kan alltså icke biträda ett vid remissbehandlingen framfört

förslag alt tillstånden skall få gälla tills vidare.

I promemorian har vidare i anslutning till förevarande stadgande framhållits,

att det bör ankomma på företagaren att, om förlängning av ett tillstånd

ej sker, i görlig mån återställa förhållandena till deras skick innan

tillståndet togs i anspråk samt att vattendomstolen bör lämna eventuellt erforderliga

föreskrifter härom redan i samband med tillståndet. Denna princip,

som synes mig viktig, torde såsom i några remissyttranden förordats

böra uttryckligen fastslås i själva lagen. Jag vill för min del förorda den

lydelsen av bestämmelsen, att sökanden — sedan tiden för tillståndet eller,

om nytt tillstånd meddelas, tiden därför gått till ända — skall vidtaga de

åtgärder, som erfordras för att återställa förhållandena i lämpligt skick. Säkerhet

enligt It kap. 67 § vattenlagen bör i mål av förevarande slag gälla

utom annat kostnader för sådana åtgärder, som vattendomstolen kan

ha föreskrivit i fråga om förhållandenas återställande.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt 1939 års lag bör enligt

den nya lagen tillstånd kunna meddelas, utan att vattendomstolen behöver

göra den detaljerade skadeuppskattning, som krävs för ekonomisk tillåtlighetsprövning

enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen. Däremot bör,

likaledes i enlighet med principerna i 1939 års lag, de i andra stycket i

samma paragraf meddelade bestämmelserna till skydd för vissa viktigare

allmänna intressen vara tillämpliga även beträffande företag enligt beredskapslagen.

I fråga om ansökningar om revision av äldre vattendomstolstillstånd,

i synnerhet sådana som redan ligger på gränsen till vad som är

tillåtligt enligt vattenlagen, innebär uppenbarligen vattendomstolens skyldighet

att vid sin prövning av ansökan enligt beredskapslagen beakta nyssnämnda

bestämmelser en betydande garanti mot i hast lämnade medgivanden,

som dispenserar från villkor, föreskrivna vid den första vattendomstolsbehandlingen.

Regeln att bestämmelsen i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen icke skall

vara tillämplig i fråga om företag enligt beredskapslagen har såväl i 1939

års lag som i det vid departementspromemorian fogade lagförslaget upptagits

i samma paragraf som den, vari reglerats frågan om vilka företag lagen

skah avse. Såsom kammarkollegiet påpekat i sitt remissyttrande är detta

forhållande ägnat att göra lagen mindre klar. Regeln bör med anledning

harav upptagas för sig under 5 §.

De ersättningsregler, som förordats i departementspromemorian, leder till

en i flera hänseenden förbättrad ställning för de skadelidande sakägarna i

jämförelse med motsvarande bestämmelser i 1939 års lag. Jag vill i denna

fråga hänvisa bl. a. till vad förslaget innehåller beträffande ersättning för

vattenkraft, om gottgörelse för begagnande av byggnad i vatten, som tages

i anspråk med stöd av 2 kap. 15 § vattenlagen, och om tid för anmälan av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

anspråk på ersättning för s. k. oförutsedd skada. Förslaget har i dessa delar

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen och bör enligt min mening genomföras.

Betydelsefullt är att vattendomstolen får möjligheter att till undvikande

av dröjsmål med företaget uppskjuta behandlingen av ersättningsfrågorna

till en senare tidpunkt. Den nya lagen bör följaktligen liksom 1939 års lag

innehålla bestämmelser härom. Regeln får emellertid icke leda till att sakägarnas

berättigade anspråk på hänsyn blir eftersatt. För att denna synpunkt

skall bli bättre tillgodosedd i den nya lagen än i 1939 års lag förordas

i promemorian, att i lagen skall föreskrivas, att vad ill kap. 66 §

2 mom. andra och tredje styckena vattenlagen stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i nu behandlade fall. Denna lösning, som enligt min mening

är lämplig, skulle innebära, att vattendomstolen blir skyldig att meddela

provisoriska ersättningsbestämmelser så snart skada, förlust eller intrång

kan antagas bli av mera kännbar beskaffenhet och att sedan slutligt

avgöra målet i den uppskjutna delen så snart ske kan, varvid ersättning

ej får bestämmas till lägre belopp än som utgått eller skolat utgå på grund

av provisoriska bestämmelser.

I likhet med vad som gäller enligt 1939 års lag bör vattendomstolen jämlikt

den nya lagen få fastställa periodiska ersättningar att utgå så länge

företaget äger bestånd samt, när skäl är därtill, höja eller sänka sådana ersättningar.

Stadgandet om de periodiska ersättningarna bör vidare — såsom

föreslagits från vattendomstolshåll — kompletteras till undvikande av

att sakägare tillskyndas förluster, om tillstånd -— i motsats till vad sakägaren

haft anledning utgå ifrån — ej utnyttjas under hela den tid, för vilken

det lämnats. Det torde sålunda böra i lagen föreskrivas att, om tillstånd till

företaget tagits i anspråk, ersättning som fastställts att utgå för år eller del

av år skall utgå för hela den tid efter ianspråktagandet, för vilken tillståndet

meddelats, om icke vattendomstolen förordnar annorlunda.

Spörsmålet om bevisbördan i ersättningsfrågor har berörts i några remissyttranden.

Jag vill med anledning därav hänvisa till bestämmelsen i 2 kap.

26 § vattenlagen. Om byggnad i vatten verkställts utan föregående prövning

av domstol, är byggnadens ägare enligt bestämmelsen bevisningsskyldig i

avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet.

Bestämmelsen är även tillämplig på vattenreglering. Har ett företag genomförts

med stöd av den nya lagen utan att ersättningsfrågorna prövats på förhand,

föreligger en sådan situation, som måste innefattas under nyssnämnda

lagrum. Det blir följaktligen även i dessa fall sökanden och icke den skadelidande

sakägaren, som får stå den risk, vilken följer av svårigheten att

efteråt visa, hurudana förhållandena tidigare varit i vattendraget (jfr prop.

1943: 253 s. 45 f). Någon uttrycklig lagregel härom finnes icke i 1939 års lag

och torde icke heller böra införas i den tillämnade lagen.

Vad härefter angår de processuella föreskrifterna i den nya lagen vill jag

först stanna vid frågan om provisoriska åtgärder. Enligt 1939 års lag gäller

i detta hänseende, att den befogenhet, som i 11 kap. 46 § vattenlagen till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

13

erkänts vattenrättsdomaren för där angivna fall, tillkommer honom jämväl

i fråga om tillfälliga vattenregleringsföretag. Såsom i departementspromemorian

förordats bör eu motsvarande befogenhet tilläggas vattenrättsdomaren

även i den nya lagen och därvid gälla icke blott beträffande vattenreglering

utan också i fråga om de övriga företag, varå lagen skall vara

tillämplig. Härvid må framhållas, att ett av vattenrättsdomaren lämnat

medgivande till provisoriska åtgärder enligt beredskapslagen är att hänföra

till sådana tillstånd, som icke må lämnas med mindre de i 1 § angivna

förutsättningarna är uppfyllda.

I promemorian har anförts, att den vattenrättsdomaren enligt 1939 års lag

tillkommande befogenheten att medgiva provisoriska åtgärder bör begränsas.

Det har nämligen ansetts mindre tilltalande att åtgärder, som kan medföra

djupt ingripande verkningar för bygden, skall kunna medges av vattendomstolens

ordförande ensam. Förslaget innebär, att man, om företaget

omfattar vidlyftigare arbete eller om avsevärt intrång på allmän eller enskild

rätt kan befaras därav, skall tillåta dylika vattenrättsdomareförordnanden

endast, då synnerliga skäl föreligger. Vid remissbehandlingen har

lämpligheten av en begränsning av befogenheten icke satts i fråga. Några

remissinstanser anser emellertid, att en längre gående begränsning än som

föreslagits i promemorian är påkallad, och till denna uppfattning ansluter

även jag mig. Vattenrättsdomarens befogenhet bör dock lämnas obeskuren

såvitt avser det fallet, att landet befinner sig i krig. Annars bör vattenrättsdomaren

kunna lämna medgivanden endast till sådana provisoriska

åtgärder, som icke omfattar vidlyftigare arbete eller av vilka avsevärt intrång

icke är att befara. Vad nu sagts bör dock självfallet icke gälla i fråga

om vattenrättsdomarens befogenhet att medgiva provisoriska åtgärder till

förebyggande eller avhjälpande av skada eller olägenhet. Vad vattenlagen

stadgar därom i It kap. 46 § andra stycket bör således vara tillämpligt i mål,

som handlägges enligt beredskapslagen. Ifrågavarande bestämmelser i denna

lag bör givas sådan lydelse, att någon tvekan icke kan råda på denna

punkt.

År 1961 infördes i vattenlagen bestämmelser med förbud mot igångsättande

av vissa större arbeten på land, innan vattendomstolen prövat frågan om

tillstånd att bygga i vatten. Såsom vattenöverdomstolen framhållit får det

anses angeläget, att vattenrättsdomaren får befogenhet att i mål enligt beredskapslagen

lämna dispens från förbudet. Föreskrifter härom torde

lämpligen böra meddelas i anslutning till nyssberörda stadganden om vattenrättsdomarens

befogenhet att medgiva provisoriska åtgärder. För dispens,

som här avses, torde böra krävas att synnerliga skäl föreligger, vilket får anses

vara förhållandet exempelvis när påbörjandet av arbetet på land prövas

vara utomordentligt angeläget från allmän synpunkt och någon tvekan icke

kan råda om vattenbyggnadsföretagets tillåtlighet.

Fn från totalförsvarssynpunkt viktig nyhet i departementspromemorian

utgör förslaget till bestämmelser om rätt för kraftverksägare att under krig

utan på förband i laga ordning erhållet medgivande vidtaga åtgärder, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

med hänsyn till kraftförsörjningsläget oundgängligen måste vidtagas utan

dröjsmål. Såsom exempel på situationer, då en tillämpning av bestämmelserna

skulle vara påkallad, anföres i promemorian det fallet, att en del av

vår kraftproduktionsapparat satts ur funktion, så att snabba åtgärder kräves

för att kompensera därigenom uppkommet energibortfall. I allmänhet

bar förslaget i denna del tillstyrkts av remissmyndigheterna eller av dem

lämnats utan erinran, varvid dock i något fall vissa principiella betänkligheter

mot förslaget yppats. Vattenöverdomstolen, några vattenrättsdomare

och Svenska vattenkraftföreningen har motsatt sig införande av de föreslagna

bestämmelserna och i stället förordat regler, som ger civil eller

militär myndighet, vilken må befinnas lämplig, befogenhet att på förhand

träffa avgörande i tillståndsfrågan. I sammanhanget pekar man bl. a. på

risken för att åtgärder, som en kraftverksägare kanske anser gagneliga,

skall minska den totala kraftproduktionen i älven eller på annat sätt skada

krigsansträngningarna, t. ex. genom att hindra flottning eller genom att förstöra

vintervägar av militär och ekonomisk betydelse.

Enligt min mening är det otvivelaktigt påkallat, att i den tillämnade lagen

införes bestämmelser, som skapar förutsättningar för mycket snabba ingripanden

på kraftförsörjningens område under tid, då riket befinner sig i

krig. Man kan räkna med att initiativet till sådana åtgärder kommer att tagas

från riksstyrelsens sida eller av annan myndighet med god överblick

över kraftförsörjningsläget i landet eller den del därav, varom fråga är. Med

tanke härpå synes det naturligt att tillägga sådan myndighet befogenhet att

— samtidigt som den hos vederbörande kraftverksägare eller regleringsföretag

förordar dylik åtgärd — sanktionera dess vidtagande. Under förutsättningar,

som angivits i departementspromemorian, bör alltså Kungl. Maj:t

eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, få befogenhet förordna att

åtgärden må, ändå att den är av sådan beskaffenhet att vattendomstolens

medgivande därtill skall inhämtas, vidtagas utan föregående vattendomstolsprövning.

— Såsom förordats i promemorian bör det åligga företagaren att

sedermera ansöka hos vattendomstolen om godkännande av åtgärden, varigenom

bl. a. ersättningsfrågorna bringas under domstolens prövning. I detta

hänseende liksom beträffande påföljd för underlåtenhet att söka vattendomstolens

godkännande bör bestämmelserna i 2 kap. 20 § 1 mom. tredje

stycket och 13 kap. 11 § vattenlagen äga motsvarande tillämpning.

Nu berörda regler har i det vid departementspromemorian fogade lagförslaget

intagits under samma paragraf som den vari föreskrift lämnats om

vattenrättsdomarens befogenhet att förordna om provisoriska åtgärder, eller

17 §. Såsom några remissmyndigheter anfört torde bestämmelserna i stället

lämpligen kunna upptagas under en särskild paragraf. Jämsides med införandet

i beredskapslagen av dessa bestämmelser bör i enlighet med vad

som förordats i departementspromemorian jämkning ske i 11 kap. 18 § vattenlagen,

så att ansökan om vattendomstolens godkännande av vidtagna åtgärder

blir att hänföra till vattenmål.

I promemorian har vidare föreslagits, att vattenlagens bestämmelser om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

15

förberedelse av vissa större företag icke skall gälla i mål enligt beredskapslagen.

Med anledning av den kritik, som vid remissbehandlingen riktats häremot,

vill jag förorda, att den ifrågavarande undantagsbestämmelsen blir

gällande endast för det fall att riket befinner sig i krig.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har även i

övrigt kritik och förslag i anledning av de i promemorians lagförslag intagna

processuella reglerna framförts vid remissbehandlingen. I viss utsträckning

bör också de sålunda framförda synpunkterna föranleda jämkningar.

För att underlätta förfarandet vid vattendomstolen och påskynda processen

anser jag mig bl. a. böra tillstyrka, att underrättelser till sakägare enligt

11 kap. 33 och 47 §§ vattenlagen skall kunna befordras med posten såsom

tjänsteförsändelser ävensom att vissa i vattenlagen föreskrivna frister skall

kunna begränsas.

Den nya lagen torde få träda i kraft den 1 januari 1963. I samband därmed

bör 1939 års lag upphöra att gälla. Såsom i departementspromemorian

förordats bör dock bestämmelserna i 1939 års lag — vilken omfattar jämväl

de regler, som upptagits i det till lagen fogade slutstadgandet — alltjämt

vara tillämpliga i fråga om tillfälliga vattenregleringar, till vilka tillstånd

meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Härigenom blir det möjligt

att i den omfattning, som sägs i slutstadgandet, även efter den 1 januari

1963 medgiva förlängning av äldre tillstånd till tillfällig vattenreglering.»

Beträffande lydelsen av de till lagrådet remitterade lagförslagen får utskottet

hänvisa till propositionen s. 38—41.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet har mot de remitterade förslagen framställt vissa erinringar

(se propositionen s. 48 f.), vilka beaktats i propositionen. Som en följd härav

har ändringen i 11 kap. 18 § vattenlagen kunnat undvaras.

I lagrådets utlåtande har vidare anförts följande.

»I remissprotokollet har diskuterats frågan huruvida — efter fullföljd av

talan — överinstans bör kunna tillämpa beredskapslagens regler om meddelande

av tillstånd, därest dessa regler satts ur tillämpning efter det underrättens

avgörande i tillståndsfrågan fallit. Föredragande departementschefen

har förklarat sig icke vara beredd förorda att i lagen upptages bestämmelse,

varigenom befogenhet som nyss sagts tillägges överinstansen. I

anslutning härtill har departementschefen uttalat, att om talan icke förts

mot underrättsbeslut, varigenom tillstånd lämnats enligt beredskapslagen,

men lagens regler om meddelande av tillstånd sattes ur tillämpning innan

tiden för fullföljd av talan utlöpt, frågan om tillstånd enligt beredskapslagen

fölle; i sådant fall finge tillstånd i stället utverkas enligt vattenlagen.

Enligt lagrådets mening kan emellertid en dylik verkan av att tillämplighe
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

ten av nämnda regler upphör ej anses följa av allmänna rättsgrundsatser.

Om icke i lagen annat uttryckligen föreskrives, lärer i angivna fall underrättens

tillståndsbeslut såsom icke överklagat äga full giltighet. Därest det

skulle ifrågasättas att nu i lagen reglera de spörsmål som kunna uppkomma

i samband med att lagens tillståndsbestämmelser upphöra att gälla, må

framhållas att svårigheter möta att i förväg bedöma huru olika fall lämpligen

böra behandlas. Sedan det visat sig i vilken utsträckning lagens tillståndsbestämmelser

blivit utnyttjade, vilket bl. a. kommer att bero på längden

av den tid under vilken de ägt tillämpning, torde det vara lättare att

överblicka huruvida några särskilda bestämmelser erfordras i förevarande

hänseende. Enligt lagrådets mening bör alltså för närvarande icke någon särskild

lagreglering av hithörande frågor ske utan dessa få avgöras enligt allmänna

rättsgrundsatser.»

Med anledning av lagrådets sålunda återgivna uttalande anförde föredragande

departementschefen följande.

»Lagrådet har förklarat sig icke kunna dela den uppfattning jag uttalat om

verkan i visst hänseende av att beredskapslagens tillståndsbestämmelser

träder ur tillämpning. Som lagrådet framhållit torde det emellertid vara lättare

att överblicka om några särskilda bestämmelser erfordras i förevarande

hänseende, sedan det visat sig i vilken utsträckning lagens tillståndsbestämmelser

blivit utnyttjade. Jag delar därför lagrådets mening, att ståndpunkt

till spörsmålet om behovet av och innehållet i särskilda lagregler

i hithörande fråga icke för närvarande bör tagas.»

Motionernas innehåll

1 motionerna anföres följande:

I Kungl. Maj :ts proposition nr 200 år 1962 föreslås, att 1939 års lag med

särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering skall ersättas

med en ny lag, som anses bättre tillgodose de fordringar, vilka nu måste

ställas på en beredskapslag inom vattenkraftutbyggnadens område. Medan

1939 års lag är tillämplig endast i fråga om vattenregleringar för vattenkraftändamål,

är den nya lagen avsedd att gälla även vissa angivna arbeten

och åtgärder, som enligt vattenlagen skall anses som byggande i vatten. Enligt

vad som framgår av propositionen är det att förvänta, att den nya lagen

får sin största betydelse just i fråga om sistnämnda arbeten och åtgärder.

Något mera framträdande behov av en beredskapslag för att möjliggöra större

vattenregleringar anser departementschefen däremot knappast föreligga

numera (prop. s. 30). Den nya lagen anses dock böra ha avseende även på

regleringsföretag.

Det framgår sålunda redan av propositionen, att nuvarande beredskapslagsliftning

vid sidan av vattenlagen icke kan vara av någon större betydelse

för landets kraftproduktion. Detta bekräftas också av rådande läge inom

vattenkraftutbyggnaden. Som allmänt är känt, har utbyggnaden av landets

vattenkrafttillgångar efter kriget gått ut på att kunna tillgodose efterfrågan

på kraft även under år med dålig vattentillgång. Genom den höga utbyggnadstakten

har också ett s. k. torrårssäkert system uppnåtts.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

17

Under senaste år har elkraflsefterfrågan emellertid icke uppgått till den

prognoserade förbrukningen. Härtill har ett flertal förhållanden medverkat.

Den minskade efterfrågan har lett till att bl. a. vattenfallsstyrelsen redan i

dagens läge har en överproduktion av kraft. Från vattenfallsstyrelsens sida

har också signalerats en viss åtstramning av tidigare aviserat byggnadsprogram.

Mot denna bakgrund framstår det som mindre tillfredsställande, om övergångsbestämmelserna

skulle erhålla den i propositionen föreslagna lydelsen.

Dessa innebära nämligen, att kraftproducenterna framdeles kunna

komma att utnyttja två beredskapslagar inom förevarande område, nämligen

dels den nya lagen, dels 1939 års lag. Den senare lagen skall nämligen

enligt förslaget äga tillämpning även efter den 1 januari 1963, därest dessförinnan

meddelats beslut, som innefattar tillstånd till tillfällig vattenreglering.

Såvitt framgår av propositionen torde det icke föreligga några bärande

skäl för en dylik anordning (se prop. s. 15, 28 och 36); i vart fall ha icke

några sådana motiv förehragts. Vad ovan återgivits rörande det aktuella

läget inom kraftförsörjningen talar snarast för att efter den nya lagens

ikraftträdande icke någon reglering alls behöver utövas med stöd av 1939

års lag.

Då propositionen emellertid icke närmare behandlat behovet av en fortsatt

giltighet av den äldre lagstiftningen, synes försiktigheten likväl bjuda,

att regleringar, som tillsatts enligt 1939 års lag, få avvecklas under en övergångstid.

Denna torde rimligen icke kunna vara mer än två år efter det att

den nya lagstiftningen trätt i kraft.

De föreslagna bestämmelserna i 2 § torde avse jämväl ändringar i bestående

företag. Ändrade bestämmelser för hushållning med eller framsläppande

av vatten nämnes uttryckligen. De flesta bestående kraftverksföretag

eller vattenregleringsföretag av efter nutida förhållanden någorlunda stor

eller större omfattning har tillkommit efter ingående överväganden om företagets

avgränsning och villkor såväl ur allmän synpunkt som med hänsyn

till mot varandra stående intressen. En möjlighet till ändring i sådana företag

i annan ordning än jämlikt vattenlagen bör bedömas medföra så stora

olägenheter i olika avseenden, att den ej bör tillskapas utan att synnerliga

skäl härför föreligger. Det bör vara tillräckligt att den nya lagen i allt väsentligt

avser nya företag. Endast sådana förhållanden som omnämnes i förslagets

18 § eller att riket befinner sig i krig och det med hänsyn till kraftförsörjningen

är oundgängligen erforderligt att åtgärden vidtas bör anses

såsom skäl för att ändring i bestående företag bör få ske.

Utskottet

Med anledning av andra världskrigets utbrott infördes hösten 1939 en lag

angående tillfällig vattenreglering. Denna lag, som i sina huvuddrag alltjämt

gäller, hade till syfte att snabbt bereda möjlighet att i ökad omfattning

tillgodogöra vattenkraft och därigenom uppnå besparingar i förbrukningen

av kol och annat bränsle. Av denna anledning medgavs vissa lättnader i vattenlagens

stadganden om förutsättningarna och villkoren för vattenreglering

samt i bestämmelserna om domstolsförfarandet.

Såsom ett led i pågående översyn av beredskapslagstiflningen har i propositionen

föreslagits alt 1939 års lag skall ersättas med en ny författning, som

bättre tillgodoser de fordringar, vilka nu måste ställas på eu beredskapslag

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1U62

på vattenkraftutbyggnadens område. De nya bestämmelserna innebär i flera

hänseenden avvikelser från 1939 års lag. Sålunda föreslås bl. a. att för bättre

utnyttjande av vattenkraft skall få genomföras icke blott tillfällig vattenreglering

utan även sådan åtgärd, som enligt 2 kap. 1 § vattenlagen skall anses

som byggande i vatten. Med stöd av lagen skall vidare få meddelas ändrade

bestämmelser för hushållning med och framsläppande av vatten.

I likhet med några remissinstanser riktar sig motionärerna mot att förslaget

möjliggör ändring i företag, som kommit till stånd efter prövning enligt

vattenlagen. Härigenom kan enligt vad som anföres i motionerna stora olägenheter

uppstå i olika avseenden. Därför hemställes att ändring i bestående

kraftverks- och regleringsföretag skall få ske med stöd av den nya lagen endast

då riket befinner sig i krig och det med hänsyn till kraftförsörjningen

är oundgängligen erforderligt att åtgärden vidtages.

Såsom departementschefen framhållit, är vattenkraften i dag utbyggd i

en helt annan omfattning än vid andra världskrigets utbrott. Detta förhållande

innebär enligt departementschefen uppenbarligen att i en krissituation

nu eller framdeles behovet av snabba åtgärder på kraftförsörjningens område

delvis får en annan inriktning än tidigare. Av denna anledning har det

befunnits påkallat att den nya lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta

bl. a. sådana åtgärder som avses med motionerna. Utskottet finner i likhet

med departementschefen och flertalet remissinstanser en sådan utvidgning

motiverad. Härvid må anmärkas att tillgången på de importerade

bränslen, som vid sidan av vattenkraft för närvarande används för produktion

av elektricitet, självfallet kan bli begränsad också under de andra förhållanden

än krig, vid vilka lagen är avsedd att tillämpas. Med hänsyn till

dessa omständigheter finner utskottet anledning icke föreligga till ändring i

förevarande del av det genom propositionen framlagda förslaget.

Utskottet vill emellertid i sammanhanget erinra om att en förutsättning

för lagens tillämplighet är att den åtgärd, vartill medgivande sökes, från allmän

synpunkt prövas medföra fördel, som väsentligt överstiger därmed förenade

olägenheter. Departementschefen har i anslutning härtill anfört, att

en lagstiftning av nu ifrågavarande innebörd under vissa betingelser otvivelaktigt

kan komma att få ingripande verkningar i de trakter, där företagen

utföres, vilket givetvis är ägnat att mana till försiktighet. Det understrykes

vidare att företag, som kan leda till stora och för framtiden bestående skador,

icke bör genomföras med stöd av lagen, om de inte är ekonomiskt motiverade

på lång sikt. Enligt departementschefen måste tillika med skärpa

framhållas, att lagens syfte ytterst är att i en krissituation tillgodose folkförsörjningens

eller totalförsvarets intressen och att de lättnader i olika hänseenden

lagen erbjuder i jämförelse med vattenlagen icke får användas i avsikt

att tillgodose privatekonomiska intressen. Med anledning särskilt av motionerna

vill utskottet för sin del understryka vad sålunda uttalats. Härvid

må ytterligare påpekas att vattenlagens bestämmelser i stor utsträckning

skall gälla vid sidan av den föreslagna beredskapslagen. Med hänsyn till des
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

19

sa omständigheter anser utskottet erforderliga garantier föreligga för att olägenheter

till följd av den nya lagens tillämpning förebygges i all den utsträckning

som är möjlig utan att lagstiftningens syfte äventyras.

Tillståndsreglerna i 1939 års lag sattes genom vederbörligt förordnande i

tillämpning i samband med lagens utfärdande. Förordnandet har år 1952

upphört att gälla. Enligt övergångsbestämmelserna kan emellertid dessförinnan

meddelade tillstånd under vissa förutsättningar förlängas. Härutinnan

gäller i huvudsak, att om medgivande till regleringen begärts enligt

vattenlagen innan tiden för tillstånd enligt 1939 års lag gått till ända, detta

tillstånd kan förlängas med högst tre år i avbidan på regleringsmålets prövning

enligt vattenlagen. Är detta mål av vidlyftig beskaffenhet och den tillfälliga

regleringen av avsevärd betydelse för kraftförsörjningen kan tillståndet

ytterligare förlängas med högst tre år i sänder.

Den nya beredskapslagen avses skola träda i kraft den 1 januari 1963.

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall samtidigt 1939 års lag

upphöra att gälla men möjlighet skall även i fortsättningen finnas att förlänga

äldre tillstånd avseende tillfällig vattenreglering.

Under hänvisning till bl. a. rådande tillfredsställande läge på kraftförsörjningens

område anser motionärerna att behov icke längre föreligger av

regleringar som utövas med stöd av 1939 års lag. Återstående sådana företag

bör följaktligen avvecklas under en lämplig övergångstid. I motionerna

hemställes därför också att den nya lagens övergångsbestämmelser måtte

utformas så att 1939 års lag inte skall kunna tillämpas längre än till och

med 1964 års utgång.

Enligt vad i propositionen angivits löper numera endast några få äldre

tillstånd, vilka i den mån företagen skall bestå för framtiden, successivt ersättes

av medgivanden enligt vattenlagen. Det är enligt utskottets mening

självfallet angeläget att dessa alltjämt bestående tillstånd snarast möjligt

upphör att gälla. Under remissbehandlingen har emellertid från vattendomstolshåll

anförts att möjlighet till förlängning av äldre tillstånd bör finnas

även efter den nya lagens ikraftträdande. Någon annan uppfattning synes

icke heller ha kommit till uttryck vid remissbehandlingen. Mot denna bakgrund,

och med hänsyn till de villkor som 1939 års lag uppställer för förlängning

av löpande tillstånd, förutsätter utskottet att återstående tillfälliga

regleringar utan mera avsevärt dröjsmål kommer att avvecklas. Utskottet

finner därför icke någon ändring av övergångsbestämmelserna påkallad.

Utskottet har icke heller i övrigt något att erinra mot det i propositionen

framlagda lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A. att förevarande motioner, I: 769 och II: 930, — i vad

de icke besvarats genom vad utskottet ovan anfört — icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1962

B. att riksdagen måtte bifalla det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om vissa åtgärder för utnyttjande

av vattenkraft vid krig m. m.

Stockholm den 5 december 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe

Ohlsson, Herbert Larsson, Wirmark, Ernst Olsson och Gunnar Pettersson;

samt

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Svenning, Wachtmeister*,

Hamrin i Kalmar, Svanberg, Mattsson och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

621309

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:400 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av höns tyfus. a1 i texten