Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss ändring av lagen om rätt till fiske.
1962-02-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1962:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss ändring av lagen om rätt till fiske.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till viss ändring av lagen om rätt till fiske.
Genom en den 19 januari 1962 dagtecknad proposition, nr 33, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 1 december 1950 (nr 596)
om rätt till fiske
Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
24 §.
(Föreslagen lydelse)
märklig tidsutdräkt.
— flera fastigheter.
Hör fiske till allenast en fastighet,
vilken ej utgöres av enbart fiske, och
innehaves fastigheten med samäganderätt,
må på ansökan av någon av
delägarna meddelas föreskrift enligt
vad i första stycket är stadgat.
Vad i-----------i fiskevårdsområde.
(Gällande lydelse)
Oskiftat fiske----
Upplåtelse av----
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 24 §, se SFS 1960:131.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 7
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1962
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att motverka vissa missförhållanden i Stockholms yttre skärgård föreslås
sådan ändring i 24 § fiskerättslagen att, där fiske hör till allenast en fastighet,
vilken ej utgöres av enbart fiske, och fastigheten innehaves med samäganderätt,
delägare får möjlighet att utverka länsstyrelsens föreskrifter huru
fisket må nyttjas.
Gällande bestämmelser, tidigare behandling samt fiskeristyrelsens förslag
För de stadganden i samäganderättslagen, fiskerättslagen och lagen om fiskevård
sområden, vilka här är av betydelse, liksom för tillkomsten i här relevanta
delar av dessa bestämmelser lämnas en redogörelse å s. 3—5 i propositionen.
Under hänvisning till denna redogörelse må här anges följande.
Samäganderättslagen är bl. a. tillämplig på fastighet, som äges av två
eller flera samfällt (1 §). För förfogande över fastigheten i dess helhet eller
vidtagande av förvaltningsåtgärd rörande densamma kräves i princip enhällighet
mellan delägarna (2 §). Om delägarna ej kan enas rörande fastighetens
förvaltning eller nyttjande, äger domstol på framställning av
delägare förordna att fastigheten under viss tid skall omhändertagas av
god man, som rätten utser (3 §). Gode mannen skall förvalta fastigheten till
delägarnas bästa (4 §).
Enligt 24 § fiskerättslagen må oskiftat fiske liksom annat fiske som är
samfällt för två eller flera fastigheter nyttjas av fastigheternas ägare efter
vad de kan sämjas. Om de ej kan enas, må enligt samma lagrum länsstyrelse,
på framställning av någon av dem, föreskriva hur fisket får nyttjas. — Lagrummet
äger ej tillämpning på fiske, som ingår i fiskevårdsområde.
Enligt 1 § lagen om fiskevårdsområden må sådant område bildas för
samfällt ordnande av fiskeförhållandena samt främjande av fiskerättsägarnas
gemensamma intressen. Fiskevårdsområdes delägare utgöres i princip
av ägarna till det fiske som ingår i området (2 §). Såsom huvudregel
vid bildande av fiskevårdsområde gäller, att samtycke skall föreligga antingen
från delägare, som företräder mer än hälften av delaktighetstalet
och dessutom utgör minst en tredjedel av antalet delägare, eller också från
delägare, som utgör mer än halva antalet delägare och tillika företräder
minst en tredjedel av delaktighetstalet (6 § första stycket). Då fråga är
om fiske, som bara hör till en fastighet och ej ensamt för sig utgör sådan
fastighet, räcker det dock om samtycke lämnas från mer än halva
antalet delägare eller av delägare, som företräder mer än hälften av delaktighetstalet
(6 § andra stycket). — Sistnämnda bestämmelse tillkom på initiativ
av riksdagen för att underlätta bildandet av fiskevårdsområden och därigenom
söka råda bot på vissa missförhållanden i fråga om fisket i delar
av Stockholms yttre skärgård. Härvid åsyftades förhållandena inom vissa
fastigheter med ett mycket stort antal delägare och med sitt huvudsakliga
värde i själva fisket. — För rösträtten inom fiskevårdsområde är huvudregeln
(9 § första stycket) att vid omröstning gäller enkel majoritet, räknad
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
3
efter huvudtalet. I en del fall kräves dock viss anslutning i delaktighet samt
i andra enhällighet mellan delägarna. Huvudregeln kan sättas ur kraft genom
beslut av delägarna, som således kan bestämma exempelvis att röstningen
skall ske efter delaktighet. Härför kräves dock (9 § tredje stycket) enhällighet
eller, då beslutet fattas i samband med fiskevårdsområdes bildande, att
anslutning föreligger i form av en sådan kvalificerad majoritet som enligt
6 § första eller andra styckena fordras för alt fiskevårdsområde skall komma
till stånd. — Hänvisningen till andra stycket i 6 § tillkom 1961 och hade
till ändamål att ytterligare underlätta tillkomsten av fiskevårdsområden
inom de berörda fastigheterna i Stockholms yttre skärgård. —- Ändringen tillkom
efter framställning av länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen
framförde emellertid därvid ytterligare förslag till åtgärder i syfte att komma
till rätta med de omtalade missförhållandena i skärgården.
Rörande det närmare innehållet i länsstyrelsens framställning hänvisas
till propositionen s. 5—6.
I anledning av länsstyrelsens framställning i denna del har fiskeristyrelsen
i skrivelse den 14 februari 1961 ifrågasatt, om ej det av länsstyrelsen
åsyftade resultatet i huvudsak kunde nås genom ett tillägg till 24 § fiskerättslagen,
genom vilket det i lagrummet angivna länsstyrelseförfarandet
gjordes tillämpligt på fall, där fiske allenast hör till en fastighet och ej
ensamt för sig utgör fastighet.
Remissyttranden
över länsstyrelsens framställning, utom såvitt avser den genomförda
ändringen i lagen om fiskevårdsområden, samt över fiskeristyrelsens skrivelse
har efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen,
häradshövdingen i Mellersta Roslags domsaga, Stockholms läns
fiskareförbund samt Stockholms länsförbund av Riksförbundet Landsbygdens
folk. Därjämte har länsstyrelsen och fislceristyrelsen yttrat sig över
varandras förslag.
I fråga om innehållet i de avgivna yttrandena hänvisas till s. 6—7 i propositionen.
Departementschefen
Departementschefen — vars uttalanden i deras helhet återfinnes å s. 7-—9
samt 12 i propositionen — erinrar till en början om att i Stockholms yttre
skärgård råder förhållanden, som torde sakna motsvarighet på annat håll
i riket och som medför särskilda svårigheter på fiskets och fiskevårdens
område. Departementschefen angiver vidare att, med tanke på dessa särskilda
förhållanden, särbestämmelser genomförts i 6 och 9 §§ lagen om
fiskevårdsområden, men att länsstyrelsen i Stockholms län och fiskeristyrelsen
föreslagit ytterligare åtgärder. Någon ytterligare uppmjukning av
majoritetsregeln för bildande av fiskevårdsområde finner departementsche
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
fen icke nu böra övervägas. — Även i de fall, där erforderlig majoritet finnes
bland delägarna, kan enligt departementschefen kostnaderna för bildande
av fiskevårdsområde verka återhållande, särskilt som dessa kostnader
svårligen låter sig beräkna i förväg. Departementschefen angiver härefter:
»Möjligheten att i de samägda fiskefastigheterna i Stockholms ytterskärgård
reglera fiskets nyttjande via fiskevårdsområde kan således väntas bli
oprövad även i fall där behovet av reglering är uppenbart. Det är tydligt
att oenighet lätt kan leda till kaotiska förhållanden, där antalet delägare
-— såsom förekommer i något fall — överstiger trehundra. För att lösa
frågan om fiskets nyttjande i dylika fall finnes, om man bortser från
möjligheten av en laga delning av fastigheten eller fisket, endast utvägen att
förordna god man enligt samäganderättslagen. Emellertid råder stor tveksamhet
om vilka fiskebestämmelser en sådan god man i det enskilda fallet
äger utfärda med verkan att överträdelse av dem kan beivras.
En mera framkomlig väg skulle säkerligen erbjuda sig, om man enligt
fiskeristyrelsens förslag låter delägare i samägt fiske av här avsett slag, vare
sig god man förordnats eller inte, få samma möjlighet som delägare i
fiske, samfällt för två eller flera fastigheter, att enligt 24 § fiskerättslagen
hos länsstyrelsen begära föreskrifter för fiskets nyttjande. Även andra fördelar
torde kunna väntas av en dylik lagändring. Erfarenheten visar att i de
ifrågavarande fiskefastigheterna i Stockholms skärgård intresset för god
fiskevård inte är detsamma hos alla andelsägare. En bestämmelse som den
föreslagna kan antagas medföra att ytterligare utbud av andelar i dessa
skärgårdsfisken inte får gensvar hos andra än dem som är inställda på att
rätta sig efter de föreskrifter om fiskets nyttjande som länsstyrelsen kan
komma att utfärda. Den inte önskvärda handeln med småandelar i fiskefastigheterna
torde därmed kunna effektivt begränsas.
Den föreslagna lagändringen riktar sig mot missförhållanden i de fiskefastigheter,
för vilka gäller den särskilda rösträttsregeln i 6 § andra stycket
lagen om fiskevårdsområden, alltså fall där delägarnas fiskerätt omfattar
endast en fastighets fiske och detta fiske ej ensamt för sig utgör en fastighet.
Anledning torde saknas att utsträcka tillämpningsområdet för 24 §
fiskerättslagen även till fiske varmed äganderätt till grunden inte är förenad.
»
Departementschefen föreslår härefter, att det nu aktuella tillägget till 24 §
fiskerättslagen skall göras. Det erinras om att, till följd av stadgandet i 35 §
fiskerättslagen, den, som bryter mot föreskrift meddelad med stöd av det
föreslagna nya stycket i 24 §, blir förfallen till ansvar för olovligt fiske. Departementschefen
angiver också att, i den mån länsstyrelsens föreskrifter
lämnar någon del av fisket oreglerat, samäganderättslagen alltjämt blir tilllämplig
beträffande denna del liksom fallet även blir i fråga om nyttjande
av fastigheten till annat än fiske. Departementschefen finner dock detta icke
böra utgöra något hinder mot bifall till förslaget, eftersom samma förhållanden
redan gäller enligt reglerna om fiskevårdsområden.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
5
Lagrådet
I sitt utlåtande över förslaget har lagrådet angivit:
»Genom det på riksdagens initiativ tillkomna andra stycket i 6 § lagen
om fiskevårdsområden samt den år 1961 genomförda ändringen av 9 §
tredje stycket samma lag ha möjligheterna ökats att få till stånd fiskevårdsområden
beträffande sådana fisken i Stockholms skärgård som omförmälas
i remissprotokollet. Den däri redovisade utredningen kan icke anses giva
vid handen, att ytterligare lagstiftningsåtgärder i fråga om nyttjandet av
dessa fisken äro behövliga. I lagtekniskt hänseende föranleder förslaget
icke någon erinran.»
Departementschefens uttalande vid anmälan av lagrådets utlåtande
Vid anmälan av lagrådets utlåtande har departementschefen ytterligare
anfört:
»Bestämmelsen i 24 § fiskerättslagen om föreskrifter för fiskets nyttjande
betraktades vid lagens tillkomst som ett provisorium i avbidan på lagstiftning
om fiskevårdsområden. Då lagen om fiskevårdsområden sedermera tillkom,
bibehölls den emellertid i enlighet med en utbredd opinion bland remissinstanserna.
Som skäl härför anförde föredragande departementschefen
att bestämmelsen hade en inte oviktig uppgift att fylla i sådana fall,
där det av någon anledning inte gick att bilda fiskevårdsområde eller där
oenigheten gällde endast någon detalj och bildande av fiskevårdsområde
framstod som en onödig omgång. Eftersom viss majoritet krävdes för bildande
av fiskevårdsområde, framstod det för departementschefen som en
nödvändighet att behålla möjligheten för envar delägare att med stöd av
24 § fiskerättslagen genom hänvändelse till myndighet erhålla föreskrifter
om samfällt fiskes nyttjande. Det framhölls också att stadgandet hade förtjänsten
att erbjuda ett enkelt förfarande, som lätt kunde anpassas efter
skilda förhållanden. De sålunda anförda skälen torde i allt väsentligt kunna
åberopas även för den nu föreslagna utvidgningen av paragrafens tillämpningsområde.
Enligt vad jag inhämtat har ännu inte gjorts någon ansökan om bildande
av fiskevårdsområde av något av ifrågavarande fisken. Den påtalade uppsplittringen
av äganderätten till fiskena med därav följande olägenheter för
allmänna och enskilda intressen fortgår alltjämt. Sålunda har helt nyligen i
ett par fall meddelats lagfart å 1/54 000 av en av fiskefastigheterna. Det
synes alltså inte vara utan skäl som de för fiskevården närmast ansvariga
myndigheterna, fiskeristyrelsen och länsstyrelsen, funnit sig höra föreslå
ytterligare lagstiftningsåtgärder i fråga om nyttjandet av dessa fisken. Då
härjämte lagrådet förklarat lagförslaget i lagtekniskt hänseende inte föranleda
någon erinran, anser jag att förslaget bör föreläggas riksdagen.»
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagens revisorer i sin berättelse (del I s. 274)
över den år 1961 av dem verkställda granskningen av statsverket påtalat de
förhållanden, som föranlett det förevarande förslaget, och angivit att behov
av åtgärder från statsmakternas sida kunde förefinnas.
Utskottet delar den uppfattning, som av departementschefen framförts i
propositionen, och har ingen erinran emot den föreslagna lagändringen.
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 20 februari 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Lindahl, Kristiansson, Ebbe Ohlsson,
Knut Johansson, Åkesson, Ernst Olsson, Paul Jansson och Gunnar Pettersson*;
från
andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Svenning, Wachtmeister, Hamrin i Kalmar och Mattsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620273
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:84 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående kravet på egenhändigt undertecknande av aktiebrev. a1 i texten