Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om översyn av lagstiftningen beträffande köp av skog på rot. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 32 i första kammaren av herr Jonasson och nr 611 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Larsson i Hedenäset.

1962-02-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:8, Utlåtande i anledning av motioner om översyn av lagstiftningen beträffande köp av skog på rot. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 32 i första kammaren av herr Jonasson och nr 611 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Larsson i Hedenäset.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1962

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av motioner om översyn av lagstiftningen beträffande

köp av skog på rot.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 32 i första kammaren av herr Jonasson och nr

611 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och Larsson i Hedenäset.

I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam översyn av lagstiftningen

beträffande avtal om köp av skog på rot i enlighet med vad i motionen anförts».

Gällande rätt

I 1 kap. 7 § lagen den 1A juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom

stadgas, att vad tidigare i samma kapitel eller eljest i lag finnes i allmänhet

föreskrivet angående nyttjanderätt till fast egendom jämväl skall tilllämpas

i fråga om rättighet, som fastighets ägare åt annan upplåter att å

fastigheten avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat,

som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning, eller att jaga

eller att fiska. De bestämmelser i nyttjanderättslagen som således skall äga

tillämpning på de uppräknade särskilda rättigheterna innefattar regler om

maximitid för kontrahenternas bundenhet (1 §), om inskrivning till säkerhet

för nyttj anderätts bestånd (2 §) samt om rättsverkningar vid frivillig

överlåtelse, exekutiv försäljning eller återköp enligt lagen om återköpsrätt

till fast egendom av den fastighet, vartill nyttjanderätt upplåtits (3 och

4 §§), vid upplåtelse av nyttjanderätt åt flera (5 §) och vid nyttjanderätts

bortfall på grund av klander eller återköpsrätt, som förbehållits tidigare än

nyttjanderätten uppläts (6 g).

De i 1 § stadgade maximitiderna skall emellertid enligt särskild inskränkande

bestämmelse i 7 § ej gälla, där upplåtelsen avser allenast eller huvudsakligen

rätt att annorledes än till husbehov avverka skog, för vilket fall

föreskrives en längsta tid för rättighetens bestånd av fem år.

För upplåtelse, som sker från kronan, gäller enligt 8 § ej de maximitider

som angivits i 1 och 7 §§.

Då bestämmelser rörande de obligationsrättsliga verkningarna av avtal

om skogsavverkningsrätt så gott som helt saknas i lag, måste gällande rätt

på området utrönas med ledning av doktrin och praxis. Stort intresse har i

rättslitteraturen ägnats frågan, huruvida avtal om rätt till skogsavverkning

är att anse som legoavtal om fast egendom eller som köp av lös egendom.

l Motionen i dess helhet tryckt bland första kammarens motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1962

Den senare uppfattningen hävdas i Alméns kommentar till köplagen (Almén:

Om köp och byte av lös egendom, 4:e uppi., s. 16 ff) såvitt avser »avtal,

varigenom en jordägare säljer växande skog att avverkas under loppet av en

kortare tidrymd (t. ex. ett år), som redan vid avtalets ingående eller kort

därefter börjar att löpa». Denna åsikt kan emellertid ej sägas ha vunnit

anslutning i doktrinen i övrigt, ehuru viss tveksamhet i frågan uttryckts,

och torde ej heller ha vunnit påtagligt stöd i praxis (se Lejman: Om begreppet

nyttjanderätt till fast egendom, s. 87 ff). En i förstnämnda arbete

framförd uppfattning, att i brist på obligationsrättsliga regler på området

en analog användning av lagen om köp av lös egendom i allt fall måste

anses ligga närmare till hands än motsvarande tillämpning av nyttjanderättslagens

regler om arrende, åtminstone i fråga om »rätt till avverkning

under så kort tidrymd att den för nyttjanderättsupplåtelser karakteristiska

skyldigheten för upplåtaren att fortfarande tillhandahålla nyttjanderättshavaren

objektet för hans rättighet krymper samman till ett intet», synes

vinna anslutning av Undén (Undén: Svensk sakrätt, II: 2, 1958, s. 199). Ej

heller för denna uppfattning tycks man emellertid kunna utläsa något otvetydigt

stöd av praxis. Efter genomgång av ett stort antal rättsfall i ämnet

anför Lejman härom (a. a. s. 137).

Vad de obligatoriska rättsverkningarna av ifrågavarande avtal beträffar,

har det visat sig, att de regler, som här tillämpas, i allmänhet icke äro mera

besläktade med köpregler än med regler för speciella slag av nyttjanderätter,

exempelvis arrenderätter.

Ofta är det helt enkelt allmänna rättsgrundsatser, som komma till begagnande.

Exempel saknas icke på att högsta instansen, då de lägre instanserna

uttryckligen motiverat en rättsföljd med en köplagsregel, ändrat motiveringen

till mera allmänna ordalag. Någon åtskillnad mellan rättigheter

till vissa bestämda objekt, exempelvis utstämplade träd, och övriga rättigheter

kan icke förmärkas. Icke heller synas kortvariga rättigheter behandlas

enligt särskilda regler.

Motionerna

I motionerna framhålles, att utvecklingen på skogsbrukets område under

senare år gått mycket snabbt, att möjligheterna att rationellt planera avverkning

och uttransport av virket väsentligt förbättrats samt att samtidigt

kraven på skogsvården stigit. Motionärerna finner den i 1 kap. 7 § nyttjanderättslagen

angivna »femåriga nyttjanderätten» ur dessa synpunkter »föråldrad

och stridande mot kraven på en rationell skogsvård». Därest avverkningen

uppskjutes så lång tid som fem år uppstår, säger motionärerna, produktionsförluster

i form av försämrad tillväxt eller dröjsmål med ersättande

av skogsbeståndet med en ny skogsgeneration. I motionerna föreslås, att

maximitiden bestämmes till tre år i Dalarna och Norrland samt två år i

övriga delar av landet, och anmärkes, att domänverket sedan länge kunnat

begränsa tiden för avverkningsrätter till i regel två år, medan de enskilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1962

3

skogsägarna ej kunnat hävda sina intressen med samma auktoritet. Motionärerna

förmenar, att även om nuvarande bestämmelser ej utesluter avtal

om kortare avverkningstider en ändring i föreslagen riktning skulle kunna

antas väsentligt förbättra möjligheterna till en mera rationell skogsvård,

särskilt i de områden, där »marknadssituationen är sådan att den leder till

ett maximalt utnyttjande av lagrummet ifråga».

Slutligen anför motionärerna följande.

Likaså torde ur vissa andra synpunkter en översyn av hithörande lagstiftning

vara önskvärd. Såsom i Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 vid 1961 års

riksdag anföres, står skogsavverkningsrätten — sådan den numera allmänt

upplåtes — nära institutet köp av lös egendom, inom vilket leveranstid

fritt kan avtalas. Med samma motiveringar som ovan kan med skäl hävdas

att en närmare precisering av ifrågavarande lagrum måste åstadkommas.

Därvid bör även övervägas huruvida man inom lagstiftningens ram bör inta

generella bestämmelser om särskilt avtal beträffande ersättningsfrågor i de

fall rotpost av olika skäl inte avverkas inom avtalad tid.

Frågans tidigare behandling

Riksdagen har tidigare behandlat den i motionerna särskilt berörda frågan

om sänkning av maximitiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt,

senast föregående år och dessförinnan år 1954. Vid båda dessa tillfällen

hemställde tredje lagutskottet i utlåtanden (nr 25/1954 och nr 3/1961) över

de motioner, som väckts i frågan, att desamma ej måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd, och bifölls denna hemställan av riksdagen. I det år 1961

angivna utlåtandet anförde utskottet.

Nackdelar främst ur skogsvårdssynpunkt kan, som motionärerna framhåller,

otvivelaktigt följa med utnyttjande av en femårig avtalstid. Som

framgår av vissa i utskottets utlåtande nr 25/1954 redovisade yttranden och

som utskottet i nämnda utlåtande uttalat torde det emellertid särskilt för

södra Sveriges vidkommande men även i Norrland numera höra till undantagen,

att rotposter får stå oavverkade längre tid än tre år efter försäljning.

Den utveckling mot allt kortare tider för avverkning och drivning utskottet

i sitt tidigare utlåtande ansett sig kunna konstatera synes alltjämt fortskrida.

De påtalade nackdelarna torde därför i mycket liten utsträckning

göra sig gällande.

Ehuru av det ovan sagda kan synas som om ett förkortande av maximitiden

i enlighet med motionärernas hemställan i stort sett skulle sakna

praktisk betydelse, vill utskottet för sin del icke förorda en sådan lagändring.

Som närmare utvecklats i det tidigare utlåtandet torde nämligen i

särskilda fall en längre tid för utdrivning av försåld virkespost vara motiverad.

Möjligheten att i sådana fall bestämma avverkningstiden upp till

fem år bör icke avskäras. Mot missbruk av en sådan möjlighet talar i hög

grad, att skogsägarna numera i ökad utsträckning kan hävda sina intressen

genom organisationer.

Det kan här anmärkas, att i lagberedningens år 1960 framlagda förslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1962

till ny jordabalk m. m. upptagits en bestämmelse (11 kap. 3 § andra stycket

i förslaget), vilken överensstämmer med nu gällande rätt i förevarande avseende.

Frågan huruvida en närmare reglering av upplåtelser om rätt till skogsavverkning

bör ske har jämväl behandlats av lagberedningen i dess förslag

till jordabalk. Beredningen har därvid anfört (SOU 1960: 25, s. 281).

Andra under NJL fallande nyttj anderätter än arrende, hyra, tomträtt och

vattenfallsrätt regleras endast av bestämmelserna i 1 kap. NJL och av ev.

tillämpliga specialbestämmelser. Till denna grupp höra benefika upplåtelser

av jord för jordbruk eller annat ändamål samt av hus eller del av

hus för nyttjande, så ock upplåtelser, såväl benefika som onerösa, av rättigheter

som avses i 1 kap. 7 § första stycket NJL---, närmare bestämt

skogsavverkningsrätt, rätt att ta torv, ler, grus, sten eller annat, som icke

är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning, samt jakt- och fiskerätt.

Den frågan kan naturligtvis uppställas, huruvida anledning förefinnes att

utöver vad som redan skett nu närmare reglera dessa slag av upplåtelser.

Vad särskilt angår upplåtelser av skogsavverkningsrätt, vilka ur ekonomisk

synpunkt torde vara de mest betydelsefulla, kan väl göras gällande att en

dylik reglering vore påkallad. I litteraturen har framförts den åsikten att i

vax-je fall kortvariga avverkningsrätter vad angår avtalsförhållandet mellan

kontrahenterna väsentligen vore att likställa med köp av lös egendom. Även

om KöpLs bestämmelser icke omedelbaiT äro att tillämpa på dylika upplåtelser,

torde dessa bestämmelser dock vara i hög grad vägledande och i

viss mån förminska behovet av en specialreglering på detta område. Skulle

en sådan anses påkallad, synes den dock böra äga rum utanför jordabalken.

Motsvarande synpunkter kunna anläggas även på sådana rättigheter som

rätt till ler-, grus- eller stentäkt samt sådana köp av växande gröda där det

ankommer på köparen att ombesörja grödans avbärgande.

Utskottet

Sin begäran om översyn av lagstiftningen på ifrågavarande område har

motionärerna i första hand motiverat med att behov skulle föreligga av en

förkortning av maximitiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt. Riksdagen

har föregående år lämnat utan åtgärd motioner med hemställan om

lagändring i samma syfte och år 1954 avvisat en motionsvis framförd begäran

om utredning i frågan. I de utlåtanden, som låg till grund för riksdagens

ställningstagande vid dessa tillfällen, fann tredje lagutskottet väl, liksom

motionärerna, önskvärt att avverkning kommer till stånd så snart som

möjligt efter det rätt därtill upplåtits. Utskottet konstaterade emellertid att

längre upplåtelsetider än tre år numera torde höra till undantagen och att

därför de nackdelar, som följer med ett utnyttjande av femårstiden, i mycket

liten utsträckning gör sig gällande. Vidare ansåg utskottet möjligheten

att bestämma avverkningstiden upp till fem år ej böra avskäras, enär fall

kan förekomma, då en så lång tid är befogad.

Utskottet finner ej nu skäl frångå sin sålunda uttalade uppfattning och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr S år 1962

5

hänvisar till de synpunkter som närmare utvecklats i förut nämnda utlåtanden.

Yrkandet om utredning torde för övrigt böra avvisas redan därför

att frågan aktualiserats genom lagberedningens år 1960 framlagda förslag

till jordabalk och torde komma att övervägas i anledning härav. I förslaget

har, som anmärkts i den tidigare redogörelsen, den nu föreskrivna

längsta tiden för ifrågavarande upplåtelser bibehållits.

Vad i motionerna ytterligare andragits till stöd för den begärda översynen

torde vara att uppfatta så, att motionärerna dels anser det böra klargöras

i lag i vad mån upplåtelse av skogsavverkningsrätt är att anse som köp av

lös egendom, dels finner behov föreligga av regler om ersättning i fall, då

rotpost ej avverkas inom avtalad tid.

Givetvis bör man av ett rättssystem kunna kräva att de rättsliga verkningarna

av eventuella konflikter i ett avtalsförhållande skall kunna förutses

med någorlunda säkerhet. Av utskottets redogörelse för gällande rätt i

ärendet torde framgå att i doktrinen råder delade meningar om vilka regler

som — i brist på lagstiftning —- obligationsrättsligt är att tillämpa i de kontraktsförhållanden,

varom nu är fråga. Hitillsvarande praxis på området

synes ej heller ge någon allmängiltig och klar vägledning i detta hänseende.

Svårigheter måste uppenbarligen möta för enskilda avtalsslutande parter

att bedöma, huru exempelvis ersättningsfrågan bör lösas, då avverkning ej

skett inom avtalstiden.

Det kan således ifrågasättas, huruvida ej en närmare reglering rörande

upplåtelser av skogsavverkningsrätt är påkallad. En eventuell ny lagstiftning

synes ej lämpligen kunna begränsas på sätt motionärerna angivit utan torde

böra avse institutet i dess helhet och möjligen även vissa närliggande

rättsområden. Lagberedningen har i förslaget till jordabalk jämväl upptagit

frågan om behovet av en specialreglering i ämnet. Dess uttalande i denna

del har återgivits i den tidigare redogörelsen. Så länge förslaget överväges,

är det en öppen fråga, vilka regler angående ifrågavarande rättigheter en ny

jordabalk kan komma att innehålla. I avvaktan på slutbehandling av lagberedningens

förslag bör enligt utskottets mening särskild utredning ej företagas

i frågan om den lagliga regleringen av avverkningsrätterna. Utskottet

kan alltså ej heller av de skäl som upptagits sist i motionerna för närvarande

tillstyrka motionärernas yrkande.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:32 och 11:61, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1962

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl, Kristiansson, Ebbe Ohlsson,

Knut Johansson, Ernst Olsson, Nils Hansson*, Paul Jansson och Gunnar

Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Johansson i öckerö, Svenning och

Turesson.

Reservation

av herrar Olsson, Ernst, och Jansson i Benestad, vilka ansett att utskottets

utlåtande under rubriken »Utskottet» bort ha följande lydelse:

Sin begäran---(lika med utskottet s. 4 rad 29—37)---därtill

upplåtits.

Det i motionen berörda spörsmålet om en förkortning av maximitiden

för upplåtelse av skogsavverkningsrätt har aktualiserats även genom lagberedningens

år 1960 framlagda förslag till jordabalk och torde komma

att övervägas i anledning härav. I förslaget har den nu föreskrivna längsta

tiden för ifrågavarande upplåtelser bibehållits. Utskottet, som i likhet med

motionärerna anser en kortare maximitid angelägen, finner sig därför böra

förorda att spörsmålet vid den fortsatta beredningen av ärendet ägnas särskild

uppmärksamhet i syfte att uppnå en avkortning av maximitiden.

Vad i motionerna — — — (lika med utskottet s. 5 rad 7—30) — —-■—-att

innehålla. Utskottet kan därför ej förorda att en särskild utredning nu

företages i frågan om en fullständig laglig reglering av avverkningsrätterna

men förutsätter att även denna fråga särskilt uppmärksammas vid den

fortsatta behandlingen av lagberedningens förslag.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 32

och 11:61, i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening

måtte giva till känna vad utskottet i sitt utlåtande anfört.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

620253

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.