Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

1962-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1962:9, Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av motioner om giltigheten av utländskt

körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade likalydande motioner, nr 373 i första kammaren* av herr Harald

Pettersson och nr 452 i andra kammaren av herr Hansson i önnarp.

1 motionerna, som är likalydande, har hemställts »att riksdagen hos

Kungl. Maj :t måtte anhålla om åtgärder till förtydligande av det i kungörelsen

angående godkännande av körkort, som utfärdats i främmande

land, intagna uttrycket ’har eller tager stadig hemvist här i riket’ för

möjliggörande av en enhetlig tillämpning, i enlighet med vad i motionen

anförts».

Redogörelse för motionernas närmare innehåll lämnas nedan.

Gällande bestämmelser om giltigheten av utländskt körkort m. m.

Här må först anmärkas att enligt 29 § 1 mom. vägtrafikförordningen den

28 september 1951, vilken utfärdats av Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande,

motorfordon eller med gummihjul försedd traktor endast får föras av

den, som genom körkort är därtill berättigad. Villkoren för erhållande

av sådant körkort är angivna i 29, 31 och 32 §§.

Om undantag från bestämmelsen i 29 § 1 mom. stadgas bl. a. i 37 §. Enligt

1 mom. i denna paragraf ankommer det sålunda på Konungen att utfärda

särskilda bestämmelser angående rätt för person, som i främmande

stat äger föra motorfordon, att på grund av internationella överenskommelser

eller eljest under tillfällig vistelse här i riket föra sådant fordon. De

i det följande nämnda författningarna om godtagande av utländska körkort

stödjer sig på detta bemyndigande. — I 37 § 2 mom. angives att den,

som inkommit i riket från utlandet för att tillfälligtvis vistas här, — utan

hinder av att han inte jämlikt 1 mom. är berättigad att föra motorfordon

i riket -— äger rätt därtill, om han erhåller s. k. turistkörkort, vilket utfärdas

av polismyndighet.

Sverige har biträtt såväl den i Paris den 24 april 1926 ingångna internationella

konventionen rörande automobiltrafik (Pariskonventionen) som den

i Geneve den 19 september 1949 undertecknade konventionen i samma

ämne (Genévekonventionen). Eftersom den sist nämnda konventionen

är avsedd att ersätta Pariskonventionen, gäller emellertid bestämmelserna

1 Motionen i dess helhet tryckt i andra kammaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

i den senare numera i princip bara i förhållande till de stater, som inte

biträtt Genévekonventionen. — Konventionstexterna har ej karaktär av

nationell svensk lag. Vad som skall iakttagas av de nationella svenska

myndigheterna framgår av de i hithörande ämnen härstädes utfärdade

reglerna, nämligen 1930, 1952 och 1958 års kungörelser (nr 371/1930, nr

520/1952 och nr 583/1958; jfr i lageditionen under 27 § vägtrafikförordningen

intagen förteckning). — Med avseende å körkort, som utfärdats i Danmark,

Finland eller Norge, gäller kungörelse den 12 oktober 1956 (nr 522;

jfr nr 586/1958).

Alla i främmande stater utfärdade och där gällande såväl nationella

som internationella körkort för motorfordon av den lydelse, som anges i

Genévekonventionen, berättigar enligt 1958 års kungörelse att under tillfällig

vistelse i Sverige föra motorfordon av det eller de slag, för vilka körkortet

gäller i hemlandet, såvida körkortet är utfärdat på något av vissa angivna

språk eller är åtföljt av särskilt intyg eller översättning till något av

dessa språk. Här angiven rätt får dock icke åtnjutas, därest körkortets

innehavare har eller tager stadig hemvist i Sverige. Rättigheten gäller ej

heller förande av motorfordon i yrkesmässig trafik eller buss eller lastbil

under yrkesutövning såsom förare för annans räkning, om fordonet är

registrerat i Sverige. — Rörande körkort av den lydelse, som anges i Pariskonventionen,

gäller enligt 1930 års kungörelse i viss mån andra regler,

för vilka särskild redogörelse här icke synes erforderlig. — I Danmark,

Finland eller Norge utfärdade körkort för förande av motorfordon liksom

lillståndshandlingar, avseende tillstånd för innehavaren att under tillfällig

vistelse därstädes föra motorfordon, ger enligt 1956 års kungörelse innehavaren

rätt att under tillståndsbevisets giltighetstid vid tillfälligt uppehåll

i Sverige, i fråga om körkort dock högst ett år, föra motorfordon av det slag,

som beviset avser. I fråga om fordon i yrkesmässig trafik får detta dock

bara ske, om fordonet är registrerat annorstädes än i Sverige. I kungörelsen

angives vidare, alt rätten att föra motorfordon på grund av de nämnda

tillståndsbevisen icke gäller, då bevisets innehavare har eller tager stadig

hemvist här i riket.

Därest någon för körkortspliktigt fordon här i riket utan att vara därtill

berättigad, kan han jämlikt 3 g lagen om straff för vissa trafikbrott dömas

för olovlig körning till dagsböter eller, om brottet är alt anse som grovt, till

fängelse i högst sex månader.

Motionerna

Motionärerna erinrar först om innehållet i gällande bestämmelser rörande

utländska körkorts giltighet här i riket m. m. samt anför härefter.

En viss tveksamhet synes råda i vad avser innebörden av begreppet »har

eller tager stadig hemvist här i riket». Det har exempelvis hänt att länsstyrelse

och polismyndighet ansett att gällande bestämmelser ej medger

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr !) är 1962 3

utfärdande av turistkörkort för brittisk medborgare som innehar i England

giltigt körkort för framförande av personbil. Motiveringen härför ansågs

vara att vederbörande hade arbetstillstånd för 4 mån. och innehade för

tiden fast bostad. Enligt senare inhämtad upplysning kan man emellertid

även inlägga den innebörden i »stadig hemvist» att sökanden är eller blir

mantalsskriven i Sverige.

Sålunda torde det föreligga behov av ett förtydligande av ifrågavarande

kungörelse för att underlätta en enhetlig tillämpning.

Begreppet »stadigvarande hemvist»

Såsom av den föregående redogörelsen framgått, bygger de svenska

bestämmelserna om godtagande av utländska körkort på den s. k. domicilprincipen.

Principen har därvid kommit till uttryck på det sättet alt flertalet

stadganden i ämnet begränsats att avse tillfällig vistelse i Sverige. I några

fall har principen ytterligare betonats genom bestämmelser, som från

tillämpningsområdet uttryckligen undantager här fast bosatt person.

Några särskilda uttalanden om innebörden i hemvistbegreppet synes

icke finnas i motiven till vägtrafikförordningen eller därmed sammanhängande

författningar.

Ledning för begreppets bestämmande får därför sökas på annat håll.

Till skillnad mot vad fallet är i vissa utländska rättssystem innehåller

svensk rätt icke någon allmän reglering av detta begrepp.

Frågan om bestämmandet därav i vårt rättssystem har emellertid varit

föremål för omfattande behandling inom rättsvetenskapen.

I justitierådet Sigurd Dennemarks år 1961 utkomna arbete »Om svensk

domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrältsliga mål» lämnas en

ingående översikt av det aktuella problemkomplexet (sid. 72—84). Författaren

angiver här att hemvistbegreppet konstitueras genom dels

faktisk bosättning och dels avsikt att stadigt k v a rs

t an na. Avsikten att kvarstanna behöver därvid icke hänföra sig till

den aktuella bosättningsorten, utan det får anses tillräckligt att vederbörande

avser att stanna inom landet.

Författaren angiver vidare.

För att en faktisk bosättning skall anses ha kommit till stånd torde ej i

och för sig böra krävas att vistelsen varat viss längre tid. Bosättningen

grundar emellertid icke ett hemvist i den mening varom här är fråga, med

mindre det kan antagas att bosättningen är avsedd att bli stadigvarande.

Vad som skall inläggas i rekvisitet »avsikt att stadigt kvarstanna» kan

ej anges med en allmän formel utan får bedömas från fall till fall. Så

mycket torde dock vara säkert, att det icke nödvändigtvis behöver vara fråga

om en bosättning för all framtid eller, när det gäller en utlänning, att

vistelsen skall syfta till förvärv av medborgarskap i bosättningslandet.

Man torde också våga påstå, att det å andra sidan icke alltid är tillräckligt

att vistelsen avses skola vara jämförelsevis lång tid, om uppehållet endast

har ett klart begränsat syfte — t. ex. vissa studier eller att utföra ett be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

stämt arbete — och det från början står klart att bosättningen kominer

att upphöra när detta syfte uppnåtts.

Beträffande mantalsskrivningens betydelse angiver författaren bl. a., att

det förhållandet att någon låter mantalsskriva sig i vårt land icke i och

för sig bör föranleda att han skall anses äga svensk hemvist, även om den

naturligtvis kan utgöra ett viktigt bevisdatum vid prövning av frågan huruvida

avsikt att stadigt kvarstanna i riket föreligger.

Författaren angiver vidare att, om det upplyses att eu främling slagit

sig ned i ett land för framtiden, han torde få anses ha tagit hemvist därstädes,

även om vistelsen ej fortvarit någon längre tid. Därest fråga exempelvis

är om en utlandssvensk som återvänt hit för gott eller om en utlänning,

som av politiska skäl flytt från sitt hemland i avsikt att slå sig

ned här, torde ett hemvist kunna anses grundat praktiskt taget omedelbart

efter hitkoinsten.

Rörande fortvaron au ett här grundat hemvist angiver Dennemark, att

hemvistet får anses bestå intill dess såväl vederbörande lämnat landet som

också hans avsikt att här kvarstanna upphört. Det är således icke tillräckligt

att en av förutsättningarna upphört.

Pågående reformarbete

Inom kommunikationsdepartementet har utarbetats en den 28 september

1961 dagtecknad PM berörande vissa frågor om godtagande av utländska

körkort och om utfärdande av svenska körkort för den, som förut innehar

utländsk sådan handling. Enligt vad som framhållits i promemorian, lämnar

det i 37 § 1 mom. vägtrafikförordningen och i 1958 års kungörelse nyttjade

uttrycket »tillfällig vistelse i Sverige» utrymme för olika tolkningar, och

praxis har avsevärt varierat mellan olika myndigheter. I promemorian har

därför framhållits som önskvärt, att uttrycket i fråga ersättes med en i författningen

angiven fast tidsgräns. Med hänsyn bl. a. till önskemålet, att

innehavare av utländskt körkort, som ankommer till Sverige, får en icke

alltför snävt tillmätt tid till sitt förfogande för att skaffa sig svenskt körkort,

har föreslagits, att innehavare av utländskt nationellt eller internationellt

körkort i princip skall få rätt att framföra motorfordon här i landet under

två år utan att skaffa sig svenskt körkort och att detta får gälla icke

bara för den, som tillfälligt vistas i riket, utan även för den, som stadigvarande

bosätter sig härstädes. I promemorian föreslås i denna del en kompletterande

bestämmelse av innebörd att denna rätt icke må åtnjutas av

den, som under de sist förflutna tre åren vistats i Sverige mer än två år. —

Promemorian innehåller förslag till ytterligare reformer på det förevarande

området.

Här må anmärkas all begreppet »stadigvarande hemvist» förekommer

i förslaget till författningstext. I själva promemorian användes uttrycket

»stadigvarande bosättning» (sid. 20).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1962

Promemorian har varit föremål för remissbehandling. De däri intagna

reformförslagen har i huvudsak tillstyrkts i remissyttrandena. I flera

yttranden har betonats angelägenheten av att förslagen genomföres utan

dröjsmål.

Utskottet

Motionärerna har angivit att gällande bestämmelser om giltigheten här

i riket av utländska körkort i vissa avseenden synes svårtolkade och torde

kräva förtydligande.

Såsom ovan närmare angivits, har bl. a. förevarande fråga upptagits till

behandling i en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria.

I denna föreslås nya bestämmelser på området. Förslaget har varit

föremål för remissbehandling. Härvid har tolkningssvårigheterna från flera

håll vitsordats.

Liksom motionärerna finner utskottet behov av mera lättilläinpade bestämmelser

på området föreligga. Med hänsyn till att frågan härom redan

är föremål för övervägande, anser emellertid utskottet att någon åtgärd

från riksdagens sida i anledning av motionerna icke erfordras.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:373 och 11:452, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl, Kristiansson, Ebbe Ohlsson,

Knut Johansson, Åkesson, Ernst Olsson, Paul Jansson och Gunnar Pettersson*;''
från

andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Svenning, Hamrin i Kalmar, Mattsson och Turesson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.