Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rabatter för folkpensionärer m. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets busslinjer, om utvidgning av statens järnvägars rabatter för folkpensionärer och om rabatterade järnvägsresor för invalidpensionärer m. fl.

1962-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:1, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rabatter för folkpensionärer m. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets busslinjer, om utvidgning av statens järnvägars rabatter för folkpensionärer och om rabatterade järnvägsresor för invalidpensionärer m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 1—2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1962

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rabatter för

folkpensionärer m. fl. vid resor på statens järnvägars

och postverkets busslinjer, om utvidgning av statens

järnvägars rabatter för folkpensionärer och om rabatterade

järnvägsresor för invalidpensionärer m. fl.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:4 av herrar Eric Peterson och Nyman samt II: 5 av herr Carlsson i

Huskvarna m. fl. föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa, att Kungl. Maj :t med vederbörande affärsverk upptar frågan

om att rabattförmåner för folkpensionärer, liknande dem som nu gäller

vid järnvägsresor, införes även på SJ:s och postverkets busslinjer, ävensom

att rabattförmånerna utsträckes till att omfatta förtidspensionärer, blinda,

invalider och vanföra. Vidare hemställer fröken Karlsson m. fl. i en inom

andra kammaren väckt motion II: 23, vilken likaledes hänvisats till utskottet,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar, att Kungl. Maj :t

måtte bemyndiga järnvägsstyrelsen att ändra bestämmelserna om rabattresor

för folkpensionärer så att rabattkorten gäller för ett obegränsat antal

resor under ett år och att dessa resor även måtte avse SJ :s busslinjer.

Slutligen hemställer herr Landgren i en likaledes inom andra kammaren

väckt motion, II: 117, som även hänvisats till utskottet, att riksdagen ville

låta föranstalta om att även sådana pensionärer som erhåller invalidpension,

änkepension och hustrutillägg måtte få åtnjuta förmånen av rabatterade

biljettpriser å statens järnvägar.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig handläggning.

I motionerna I: 4 och II: 5 redogöres för de bestämmelser, som gäller för

det s. k. 67-kortet med rabatter för folkpensionärer vid resor på statens

järnvägar. Ett kort gäller för endast fyra resor, medan motionärerna anser

det rimligt, att kortet skulle gälla för obegränsat antal resor under ett kalenderår.

Rabatterna har enligt uppgift av kommunikationsministern grundats

på kommersiella kalkyler och haft till enda syfte att förbättra SJ:s lönsamhet.

Folkpensionärsrabatten har alltså för SJ varit en bra affär.

Det är emellertid en brist, att rabattkortet ej gäller på busslinjerna, särskilt

som allt fler järnvägar nedlägges. Utvidgas rabattgivningen till även

SJ:s bussar, aktualiserar det frågan om liknande rabatter på postverkets

busslinjer. Det är troligt, att rabatter även på bussar skulle vara ekonomiskt

väl motiverade.

1 —Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 1—2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1962

Även i motion 11: 23 redogöres för gällande rabattbestämmelser. Billiga

järnvägsresor uppmuntrar till trevliga och stimulerande avbrott i en många

gånger enahanda tillvaro. Äldre personers lust att resa är från hälsosynpunkt

av stort värde och en tilltalande form av terapi. Reseintresset kunde

ytterligare stimuleras genom slopande av bestämmelserna om begränsat

antal resor per kort. Eftersom en sådan åtgärd skulle öka antalet resor,

skulle åtgärden vara företagsekonomiskt motiverad.

Motionärerna anser det självklart, att rabatteringen utsträckes till även

SJ :s busslinjer, särskilt som allt fler järnvägslinjer lägges ned.

I motion II: 117 beklagas att förmånen av rabatterade resor gjorts avhängig

av att resenären uppnått 67-årsåldern. Folkpension kan ju nämligen

utgå även till personer under 67 år i form av invalidpension, änkepension

eller hustrutillägg. Om man utgår ifrån att det varit förmånstagarens

ekonomiska status, som föranlett rabatten, bör dessa kategorier jämställas

med folkpensionärer som uppnått 67 år.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till resp. motioner.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från generalpoststyrelsen

och järnvägsstyrelsen.

Generalpoststyrelsen framhåller, att de ekonomiska betingelserna för bedrivande

av busslinjetrafik på senare år starkt försämrats. De driftsekonomiska

förhållandena lämnar icke utrymme för rabattförmåner, som icke

är helt betingade av kommersiella skäl.

Styrelsen anför härom:

Busstrafikföretagen bör därför icke heller -— vare sig de bedrives i statlig

eller enskild regi — åläggas att befordra resande eller transportera gods

av visst slag mot nedsatta avgifter, huru angelägen åtgärden än kan synas

ur humanitär synpunkt. Därest viss kategori av trafikanter, exempelvis förtidspensionärer,

blinda, invalider och vanföra, anses sakna ekonomisk möjlighet

att företaga bussresor, synes resekostnaderna böra helt eller delvis

täckas med tillgängliga sociala anslagsmedel.

Styrelsen anför vidare:

Benägenheten att i olika sammanhang jämföra järnvägs- och busstrafiken

i fråga om bl. a. taxesättning, särskilt i vad det gäller rabattbiljetter

av olika slag, kan vid ett ytligt betraktande anses naturlig. Alla sådana

jämförelser måste dock bli haltande, då grundförutsättningarna är helt

olikartade. Inom järnvägstrafiken är det sålunda ur driftekonomisk synpunkt

fördelaktigt att genom rabatterbjudanden söka utfylla under lågtrafikperioder

disponibelt utrymme, som — om så erfordras — inom vissa

jämförelsevis vida gränser kan utan särskilda kostnader anpassas efter

eventuella fluktuationer i resandetillströmningen. För busstrafiken, som i

landsbygdstrafik utföres med fordon om — beroende på linjens karaktär —

20—50 passagerarplatser, är förhållandena helt annorlunda. Visserligen

ligger det lika mycket i busstrafikföretagens som i statens järnvägars intresse

att nyttiggöra överskottskapaciteten men villkoren för de rabatter,

som eventuellt anses böra medgivas i trafikvärvande syfte, måste utformas

så, att trafikanttillskottet icke överstiger bussarnas i jämförelse med järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1962

3

vägen mycket begränsade marginalkapacitet. Om nämligen antalet resande

till följd av rabattmedgivanden ökar — även om det sker blott vid enstaka

tillfällen — i sådan omfattning, att turen icke kan utföras med enbart ordinarie

fordon, blir kostnaderna för de åtgärder, som måste vidtagas för trafikens

avveckling, avsevärt högre än motsvarande merintäkter. Det förhållandet

att järnvägsstyrelsen ansett sig kunna medgiva folkpensionärer avsevärd

rabatt vid järnvägsresor under vissa tider av året, kan sålunda icke

rimligen tagas till intäkt för att samma rabatt därmed även skall tillämpas

inom busstrafiken. Busstrafikföretagen — även de statliga — måste lämnas

full frihet att utan avseende till vilka åtgärder, som vidtages för järnvägstrafikens

vidkommande, ur kommersiell synpunkt bedöma om rabattförmåner

bör beviljas.

Försök med viss rabatt i trafikvärvande syfte har gjorts i samråd med

bussföretagen i enskild regi i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands

län. Rabatten innebär, att person som fyllt 67 år äger företa tur- och

returresa mot avgift för enkel biljett med en lägsta rabatterad avgift om 7

kr. Försöken har gjorts under tiden 10 nov.—15 dec. 1960 samt 16 okt.—15

dec. 1961 och pågår för tiden 15 jan.—31 mars i år. Hittills vunnen erfarenhet

synes visa, att en mindre intäktsökning ernåtts på vissa linjer, men

någon klar tendens har ännu icke kunnat utläsas.

Järnvägsstyrelsen anför, att reseerbj udandet med 67-kortet vilar på en

klar och otvetydig kommersiell bedömning. För kortväga reseavstånd föreligger

helt andra efterfrågeförhållanden än för de längre varjämte järnvägarna

i fråga om huvuddelen av den kortväga persontrafiken arbetar

under utpräglat ogynnsamma lönsamhetsförhållanden.

Att medge rabattresor även under sommarmånaderna skulle innebära

ett klart avsteg från den avgörande grundtanken i hela rabattformen. Det

skulle kräva ökad vagninsats under högtrafikperioder och därmed innebära

en så pass stor belastning för rabattformen, att den med all säkerhet

skulle försvinna.

I fråga om rabatt på busslinjerna anför styrelsen:

De nedsättningar i biljettavgifterna, som för närvarande är medgivna

i järnvägstrafiken, har styrelsen icke i något fall ansett sig kunna överflytta

på busslinjerna. Taxenedsättningar av allmän karaktär skulle, som styrelsen

i tidigare sammanhang framhållit, komma att för busstrafiken medföra

ett försämrat lönsamhctsläge. Busstrafiken skiljer sig från järnvägstrafiken

bl. a. därigenom att busstrafiken arbetar med betydligt mindre

driftsenheter, som ifråga om fordonsstorlek och fordonsantal per tur bättre

än järnvägen kan anpassas och i verkligheten också anpassas efter resefrekvensen.

En ökad belastning på busstrafiken genom allmänna taxenedsättningar

utlöser därför kostnadsökningar betydligt snabbare än vad fallet

är vid järnvägstrafiken, där man som förut nämnts periodvis har en viss

överskottskapacitet att arbeta med.

Med hänsyn till de små eller obefintliga vinstmarginaler, som bussföretagen

har alt räkna med på de korta resor, som i allmänhet företages i

busstrafiken, kan denna icke bära eu så kraftig rabatt som 50 %. En nedsättning

av här ifrågavarande art kan således inte medgivas med mindre

1* — Biliang till riksdagens protokoll 1962. 11 sand. Nr 1- 2

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1962

än att kompensation för de minskade intäkterna erhålles genom höjda biljettpriser

för andra trafikantgrupper. En sådan taxenedsättning kan styrelsen

dock icke förorda utan vill fastmera, så långt detta är möjligt med

hänsyn till biltrafikens driftskostnader, eftersträva enhetliga och så låga

taxor som möjligt, lika för alla trafikantgrupper.

Utskottet

Utskottet vill till en början erinra om att frågan om folkpensionärernas

särskilda förmåner vid resor å statens järnvägar sedan år 1957 årligen

varit föremål för riksdagens behandling. Väckta motioner, vilka hänvisats

till utskottet, har i samtliga fall avstyrkts av utskottet och icke föranlett

någon riksdagens åtgärd (senaste utlåtandet nr 3/1961).

Järnvägsstyrelsen har i tidigare yttranden intagit den ståndpunkten att

endast sådana förmåner kan medgivas som är företagsekonomiskt motiverade,

därest SJ icke erhåller ersättning av andra medel. Statsmakterna

har anslutit sig till denna princip. I sitt i år avgivna yttrande vidhåller

styrelsen sin tidigare intagna ståndpunkt.

Generalpoststyrelsen intar samma principiella ståndpunkt. Styrelsen omnämner

emellertid också vissa försök med bussrabatter som gjorts i några

län. Någon bestämd erfarenhet av hur dessa försök slagit ut synes dock

ännu ej ha vunnits, men utskottet utgår ifrån att försöken fortsätter och

att taxesättningen baseras på de vunna erfarenheterna.

Utskottet vidhåller i övrigt sin tidigare uttalade uppfattning i förevarande

frågor och anser sig kunna förutsätta att trafikverken tillvaratar möjligheterna

till rabattering av resorna för i motionerna berörda grupper

inom ramen för de riktlinjer, som skall gälla för verkens taxesättning, och

får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 4 och II: 5 samt motionerna

11:23 och 11:117 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Axel Emanuel

Andersson, Hedström, Olofsson, Hellebladh, Ringaby, Tage Johansson,

Bengt Gustavsson*, Schött och Eric Peterson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson

i Sala, Dickson, fru Jäderberg, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille,

Lundmark, Björkänge, Keijer*, Lundkvist*, Berglund och Larsson i Borrby.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.