Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande sjukfrekvensen för män och kvinnor.
1962-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande sjukfrekvensen för män och kvinnor.
Dokumentets text
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1962
Nr 14
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande
sjukfrekvensen för män och kvinnor.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 462 av fröken Karlsson och fru Kristensson föreslås,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om tillsättande även
utredning i syfte att dels skaffa statistiskt underlag för bedömande av
eventuellt förekommande variationer i sjukfrekvensen mellan män och kvinnor
med jämförlig yrkesverksamhet, dels — för det fall att en sådan undersökning
för vissa åldersgrupper visar en markant skillnad mellan män och
kvinnor — söka utröna orsakerna härtill och lägga fram förslag till åtgärder
för att råda bot på förhållandet.
I motionen anföres bl. a. att enligt vissa statistiska uppgifter antalet
sjukdomsfall i åldersgrupperna 35—55 år skulle vara större bland kvinnor
än bland män. Resultatet är ägnat inge betänkligheter, men det är icke alldeles
säkert, att den anförda statistiken är rättvisande. Jämförelse bör göras
mellan personer i samma tjänstetällning, vilka arbetar under likartade villkor.
Sedan en mera invändningsfri och tillförlitlig statistik arbetats fram,
bör övervägas vilka åtärder den kan ge anledning till.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket,
som anför:
Den statistik, som riksförsäkringsverket årligen sammanställer över sjukligheten
bland medlemmarna i de allmänna sjukkassorna, redovisas i publikationen
»Allmänna sjukkassor». I denna särskiljes män och kvinnor endast
i fråga om sådan sjuklighet, som föranleder utbetalning av sjukpenning
och/eller ersättning för sjukhusvård. I övrigt har inom sjukkassestatistiken
motsvarande uppdelning av sjukligheten på män och kvinnor
endast förekommit vid några tidigare utförda specialutredningar rörande
bl. a. kassornas utbetalningar av läkarvårdsersättning m. m. avseende åren
1955/1956 och 1958.
I förenämnda publikation förekommer uppgifter om medlemsantal, antal
sjukdomsfall och antal sjukdagar, för vilka sjukpenning eller ersättning
för sjukhusvård utgått. Samtliga dessa uppgifter är fördelade på män och
kvinnor ävensom på sjukpenningklasser. Ur publikationen för år 1960, vilken
för närvarande är under tryckning, återges följande uppgifter avseende
förhållandena inom samtliga sjukkassor tillsammantagna.
Av kol. 3 i tabellen här ovan framgår att år 1960 var antalet sjukdomsfall
per 100 medlemmar (sjukfallsfrekvensen) inom varje sjukpenningklass
genomgående avsevärt större för kvinnor än för män. Detta oaktat var
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Ib år 1962
11
Sjuk-
penning-
klass
Medlemsantal
(i 1000-tal)
Antal sjukdomsfall
per 100 medlemmar
Antal sjukdagar
per fall
Antal sj
per m
ukdagar
edlem
män
kv
män
kv
män
kv
män
kv
kol. 1
kol. 2
kol. 3
kol. 4
kol
. 5
1
410
117
29,6
35,2
37,0
34,5
11,0
12,1
1H
1 134
36,3
31,7
11,5
2
21
52
32,8
40,0
32,4
28,8
10,6
11,5
3
23
46
37,0
48,2
29,5
26,4
10,9
12,7
4
32
54
41,9
54,4
26,0
25,0
10,9
13,6
5
35
57
46,9
60,0
23,0
22,5
10,8
13,5
6
40
63
51,2
67,4
22,4
22,3
11,5
15,0
7
51
65
53,4
74,4
22,0
21,6
11,8
16,0
8
62
81
54,4
81,0
23,3
22,2
12,7
18,0
9
123
160
60,6
91,2
25,1
22,0
15,2
20,1
10
245
171
71,1
89,9
24,0
20,8
17,0
18,7
11
273
91
74,1
86,9
22,3
19,0
16,5
16,5
12
374
63
70,5
77,8
20,3
19,6
14,3
15,2
13
667
68
53,6
57,9
19,1
20,2
10,2
11,7
1—13
2 356
2 222
56,0
53,2
22,9
25,6
12,8
13,6
2—13
1 946
971
61,6
75,2
21,5
21,7
13,2
16,3
motsvarande genomsnittstal för samtliga sjukpenningklasser tillsammantagna
(inkl. klass 1 H, som omfattar de s. k. hemmafruarna) något lägre
för kvinnorna än för männen. Förhållandet sammanhänger med anhopningen
av kvinnorna i de lägre sjukpenningklasserna, där sjukfallsfrekvenserna
är förhållandevis låga. Om man bortser från klasserna 1 och 1 H var
den genomsnittliga sjukfallsfrekvensen för kvinnorna betydligt större än för
männen (75,2 mot 61,6).
I fråga om sjukdomsfallens genomsnittliga varaktighet föreligger (se
kol. 4) inte någon mera markerad skillnad könen emellan. I allmänhet är
dock fallen något kortvarigare för kvinnorna.
Av kol. 5 framgår, att sjuktalet, d. v. s. det genomsnittliga antalet dagar
per år och medlem, för vilka sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård
utgått, genomgående — med undantag för klass 11 — är högre för kvinnorna
än för männen. Om man bortser från lägsta sjukpenningklassen, stiger
sjuktalet med klasstillhörigheten till ett maximum för män i klass 10
och för kvinnor i klass 9, varefter talet blir lägre i högre klasser.^
Andra siffror i förenämnda tabeller B, D och G. vilka här inte återgivits,
ger även möjlighet till vissa jämförelser mellan förhållandena på landsbygd
och i städer. I fråga härom hänvisas till motsvarande tabeller i publikationen
för år 1959. Siffrorna visar i stort sett att sjukfallsfrekvenserna inom såväl
stads- som landsbygdskassor i allmänhet är större för kvinnorna än för
männen. På landsbygden är emellertid sjukdomsfallens varaktighet inom
vissa sjukpenningklasser avsevärt kortare för kvinnorna än för männen.
Den årliga statistiken i förenämnda publikation ger inte möjlighet att anställa
jämförelser mellan män och kvinnor i olika åldrar. Vissa åldersgraderade
uppgifter beträffande sjukfallsfrekvenser, sjukdomsfallens varaktighet
och sjuktal föreligger emellertid i en av verket nyligen utförd särskild undersökning
rörande sjukligheten och sjukdomsförekomsten i de allmänna
sjukkassorna åren 1955—1957. Där angivna siffror tyder på att inom ett
bestånd, som samtidigt fördelats efter ålder och sjukpenningklass, ligger
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1962
kvinnornas sjukfallsfrekvenser och sjuktal i allmänhet över männens. Utredningen,
som även ger viss möjlighet till jämförelse i fråga om sjuklighet
i olika sjukdomar, bekräftar det i den årliga statistiken konstaterade förhållandet
att inom Stockholm och övriga städer, vilka särredovisas därför att
de har egna centralsjukkassor, föreligger större skillnad mellan männens
och kvinnornas sjuklighet än inom landet i övrigt.
I specialutredningarna rörande de allmänna sjukkassornas utgifter för
läkarvårdsersättning m. m. förekommer en uppdelning av antalet läkarbesök
på kön och ålder. Av uppgifterna framgår att i förhållande till medlemsantalet
var kvinnornas läkarbesök fler än männens. Antalet besök per
100 män respektive kvinnor utgjorde sålunda i genomsnitt 210 för män och
268 för kvinnor.
Av vad sålunda anförts torde framgå att redan den nuvarande sjukkassestatistiken
ger besked om väsentliga förhållanden rörande männens och
kvinnornas olika sjuklighet. Indelningen av sjukkassematerialet efter sjukpenningklass
anknyter till medlemmarnas inkomstförhållanden och torde
därför ge åtminstone någon insyn i den problematik om sambandet mellan
tjänsteställning och sjuklighet, som motionärerna fört på tal. Att framställa
sådant av motionärerna åsyftat statistiskt underlag, som erfordras för bedömande
av förekommande variationer i sjukfrekvensen mellan män och
kvinnor med jämförlig yrkesverksamhet, kan antagas komma att kräva ett
omfattande arbete med många problem. I de allmänna sjukkassornas register
finns för närvarande visserligen tillgång till yrkesangivelser, men
dessa torde i regel inte vara användbara vid en sådan undersökning, som
motionärerna avser. Om sjukkassematerial skall läggas till grund, torde
detsamma därför i stor utsträckning behöva kompletteras med yrkesangivelser
enligt lämplig yrkesnomenklatur ävensom med övriga uppgifter, som
kan visa sig erforderliga. Sannolikt skulle materialet för att fylla sitt ändamål
behöva omfatta åtskilliga 10 000-tal sjukkassemedlemmar.
För den händelse utredning, som motionärerna åsyftat, skulle komma
till stånd, vill riksförsäkringsverket framhålla att verket för närvarande
inte förfogar över de personella resurser, som skulle erfordras om verket
finge i uppdrag att verkställa uppläggning och bearbetning av statistiken,
ävensom att sjukkassorna i nuvarande läge är så hårt ansträngda med löpande
göromål, att de åtminstone inte tills vidare bör belastas med uppgifter,
som därvid skulle ankomma på dem.
Utskottet
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att kännedomen om skillnaderna
i sjukfrekvens mellan olika grupper av anställda samt mellan kvinnor
och män är bristfällig och att det vore önskvärt med en i dessa hänseende
utförligare statistik. Såvitt utskottet kunnat finna föreligger emellertid
det statistiska grundmaterialet icke i sådant skick att någon utförligare
statistik skulle kunna utarbetas. En icke oväsentlig komplettering av
materialet skulle erfordras. Därtill kommer, att riksförsäkringsverket, som
väl närmast borde få i uppdrag att utarbeta den önskade statistiken, förklarat
att varken verket eller sjukkassorna för närvarande har möjlighet
att åtaga sig en sådan uppgift.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr li år 1962 13
Utskottet vill därutöver erinra om att riksdagens revisorer i sin förra året
avgivna berättelse (§40) föreslagit undersökning rörande behovet och oinfattningen
av ledighetsstatistik inom statsförvaltningen. En sådan undersökning
bör enligt utskottets mening kunna anordnas på sådant sätt att
motionärernas önskemål blir tillgodosedda i fråga om de i statens tjänst
anställda.
Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att motion II: 462 ej må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Möller, Nestrup,
Sörlin, Söderberg, Hedström, Olofsson, Hellebladh, Schött, fru HamrinThorell*
och herr Enarsson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Dickson*, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar
Keijer, Börjesson i Glömminge, Lundkvist, Berglund och fru Kristensson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.