Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande sjukfrekvensen för män och kvinnor.

1962-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande sjukfrekvensen för män och kvinnor.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1962

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande

sjukfrekvensen för män och kvinnor.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 462 av fröken Karlsson och fru Kristensson föreslås,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om tillsättande även

utredning i syfte att dels skaffa statistiskt underlag för bedömande av

eventuellt förekommande variationer i sjukfrekvensen mellan män och kvinnor

med jämförlig yrkesverksamhet, dels — för det fall att en sådan undersökning

för vissa åldersgrupper visar en markant skillnad mellan män och

kvinnor — söka utröna orsakerna härtill och lägga fram förslag till åtgärder

för att råda bot på förhållandet.

I motionen anföres bl. a. att enligt vissa statistiska uppgifter antalet

sjukdomsfall i åldersgrupperna 35—55 år skulle vara större bland kvinnor

än bland män. Resultatet är ägnat inge betänkligheter, men det är icke alldeles

säkert, att den anförda statistiken är rättvisande. Jämförelse bör göras

mellan personer i samma tjänstetällning, vilka arbetar under likartade villkor.

Sedan en mera invändningsfri och tillförlitlig statistik arbetats fram,

bör övervägas vilka åtärder den kan ge anledning till.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket,

som anför:

Den statistik, som riksförsäkringsverket årligen sammanställer över sjukligheten

bland medlemmarna i de allmänna sjukkassorna, redovisas i publikationen

»Allmänna sjukkassor». I denna särskiljes män och kvinnor endast

i fråga om sådan sjuklighet, som föranleder utbetalning av sjukpenning

och/eller ersättning för sjukhusvård. I övrigt har inom sjukkassestatistiken

motsvarande uppdelning av sjukligheten på män och kvinnor

endast förekommit vid några tidigare utförda specialutredningar rörande

bl. a. kassornas utbetalningar av läkarvårdsersättning m. m. avseende åren

1955/1956 och 1958.

I förenämnda publikation förekommer uppgifter om medlemsantal, antal

sjukdomsfall och antal sjukdagar, för vilka sjukpenning eller ersättning

för sjukhusvård utgått. Samtliga dessa uppgifter är fördelade på män och

kvinnor ävensom på sjukpenningklasser. Ur publikationen för år 1960, vilken

för närvarande är under tryckning, återges följande uppgifter avseende

förhållandena inom samtliga sjukkassor tillsammantagna.

Av kol. 3 i tabellen här ovan framgår att år 1960 var antalet sjukdomsfall

per 100 medlemmar (sjukfallsfrekvensen) inom varje sjukpenningklass

genomgående avsevärt större för kvinnor än för män. Detta oaktat var

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Ib år 1962

11

Sjuk-

penning-

klass

Medlemsantal

(i 1000-tal)

Antal sjukdomsfall

per 100 medlemmar

Antal sjukdagar

per fall

Antal sj

per m

ukdagar

edlem

män

kv

män

kv

män

kv

män

kv

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

kol

. 5

1

410

117

29,6

35,2

37,0

34,5

11,0

12,1

1H

1 134

36,3

31,7

11,5

2

21

52

32,8

40,0

32,4

28,8

10,6

11,5

3

23

46

37,0

48,2

29,5

26,4

10,9

12,7

4

32

54

41,9

54,4

26,0

25,0

10,9

13,6

5

35

57

46,9

60,0

23,0

22,5

10,8

13,5

6

40

63

51,2

67,4

22,4

22,3

11,5

15,0

7

51

65

53,4

74,4

22,0

21,6

11,8

16,0

8

62

81

54,4

81,0

23,3

22,2

12,7

18,0

9

123

160

60,6

91,2

25,1

22,0

15,2

20,1

10

245

171

71,1

89,9

24,0

20,8

17,0

18,7

11

273

91

74,1

86,9

22,3

19,0

16,5

16,5

12

374

63

70,5

77,8

20,3

19,6

14,3

15,2

13

667

68

53,6

57,9

19,1

20,2

10,2

11,7

1—13

2 356

2 222

56,0

53,2

22,9

25,6

12,8

13,6

2—13

1 946

971

61,6

75,2

21,5

21,7

13,2

16,3

motsvarande genomsnittstal för samtliga sjukpenningklasser tillsammantagna

(inkl. klass 1 H, som omfattar de s. k. hemmafruarna) något lägre

för kvinnorna än för männen. Förhållandet sammanhänger med anhopningen

av kvinnorna i de lägre sjukpenningklasserna, där sjukfallsfrekvenserna

är förhållandevis låga. Om man bortser från klasserna 1 och 1 H var

den genomsnittliga sjukfallsfrekvensen för kvinnorna betydligt större än för

männen (75,2 mot 61,6).

I fråga om sjukdomsfallens genomsnittliga varaktighet föreligger (se

kol. 4) inte någon mera markerad skillnad könen emellan. I allmänhet är

dock fallen något kortvarigare för kvinnorna.

Av kol. 5 framgår, att sjuktalet, d. v. s. det genomsnittliga antalet dagar

per år och medlem, för vilka sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård

utgått, genomgående — med undantag för klass 11 — är högre för kvinnorna

än för männen. Om man bortser från lägsta sjukpenningklassen, stiger

sjuktalet med klasstillhörigheten till ett maximum för män i klass 10

och för kvinnor i klass 9, varefter talet blir lägre i högre klasser.^

Andra siffror i förenämnda tabeller B, D och G. vilka här inte återgivits,

ger även möjlighet till vissa jämförelser mellan förhållandena på landsbygd

och i städer. I fråga härom hänvisas till motsvarande tabeller i publikationen

för år 1959. Siffrorna visar i stort sett att sjukfallsfrekvenserna inom såväl

stads- som landsbygdskassor i allmänhet är större för kvinnorna än för

männen. På landsbygden är emellertid sjukdomsfallens varaktighet inom

vissa sjukpenningklasser avsevärt kortare för kvinnorna än för männen.

Den årliga statistiken i förenämnda publikation ger inte möjlighet att anställa

jämförelser mellan män och kvinnor i olika åldrar. Vissa åldersgraderade

uppgifter beträffande sjukfallsfrekvenser, sjukdomsfallens varaktighet

och sjuktal föreligger emellertid i en av verket nyligen utförd särskild undersökning

rörande sjukligheten och sjukdomsförekomsten i de allmänna

sjukkassorna åren 1955—1957. Där angivna siffror tyder på att inom ett

bestånd, som samtidigt fördelats efter ålder och sjukpenningklass, ligger

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1962

kvinnornas sjukfallsfrekvenser och sjuktal i allmänhet över männens. Utredningen,

som även ger viss möjlighet till jämförelse i fråga om sjuklighet

i olika sjukdomar, bekräftar det i den årliga statistiken konstaterade förhållandet

att inom Stockholm och övriga städer, vilka särredovisas därför att

de har egna centralsjukkassor, föreligger större skillnad mellan männens

och kvinnornas sjuklighet än inom landet i övrigt.

I specialutredningarna rörande de allmänna sjukkassornas utgifter för

läkarvårdsersättning m. m. förekommer en uppdelning av antalet läkarbesök

på kön och ålder. Av uppgifterna framgår att i förhållande till medlemsantalet

var kvinnornas läkarbesök fler än männens. Antalet besök per

100 män respektive kvinnor utgjorde sålunda i genomsnitt 210 för män och

268 för kvinnor.

Av vad sålunda anförts torde framgå att redan den nuvarande sjukkassestatistiken

ger besked om väsentliga förhållanden rörande männens och

kvinnornas olika sjuklighet. Indelningen av sjukkassematerialet efter sjukpenningklass

anknyter till medlemmarnas inkomstförhållanden och torde

därför ge åtminstone någon insyn i den problematik om sambandet mellan

tjänsteställning och sjuklighet, som motionärerna fört på tal. Att framställa

sådant av motionärerna åsyftat statistiskt underlag, som erfordras för bedömande

av förekommande variationer i sjukfrekvensen mellan män och

kvinnor med jämförlig yrkesverksamhet, kan antagas komma att kräva ett

omfattande arbete med många problem. I de allmänna sjukkassornas register

finns för närvarande visserligen tillgång till yrkesangivelser, men

dessa torde i regel inte vara användbara vid en sådan undersökning, som

motionärerna avser. Om sjukkassematerial skall läggas till grund, torde

detsamma därför i stor utsträckning behöva kompletteras med yrkesangivelser

enligt lämplig yrkesnomenklatur ävensom med övriga uppgifter, som

kan visa sig erforderliga. Sannolikt skulle materialet för att fylla sitt ändamål

behöva omfatta åtskilliga 10 000-tal sjukkassemedlemmar.

För den händelse utredning, som motionärerna åsyftat, skulle komma

till stånd, vill riksförsäkringsverket framhålla att verket för närvarande

inte förfogar över de personella resurser, som skulle erfordras om verket

finge i uppdrag att verkställa uppläggning och bearbetning av statistiken,

ävensom att sjukkassorna i nuvarande läge är så hårt ansträngda med löpande

göromål, att de åtminstone inte tills vidare bör belastas med uppgifter,

som därvid skulle ankomma på dem.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att kännedomen om skillnaderna

i sjukfrekvens mellan olika grupper av anställda samt mellan kvinnor

och män är bristfällig och att det vore önskvärt med en i dessa hänseende

utförligare statistik. Såvitt utskottet kunnat finna föreligger emellertid

det statistiska grundmaterialet icke i sådant skick att någon utförligare

statistik skulle kunna utarbetas. En icke oväsentlig komplettering av

materialet skulle erfordras. Därtill kommer, att riksförsäkringsverket, som

väl närmast borde få i uppdrag att utarbeta den önskade statistiken, förklarat

att varken verket eller sjukkassorna för närvarande har möjlighet

att åtaga sig en sådan uppgift.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr li år 1962 13

Utskottet vill därutöver erinra om att riksdagens revisorer i sin förra året

avgivna berättelse (§40) föreslagit undersökning rörande behovet och oinfattningen

av ledighetsstatistik inom statsförvaltningen. En sådan undersökning

bör enligt utskottets mening kunna anordnas på sådant sätt att

motionärernas önskemål blir tillgodosedda i fråga om de i statens tjänst

anställda.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att motion II: 462 ej må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Möller, Nestrup,

Sörlin, Söderberg, Hedström, Olofsson, Hellebladh, Schött, fru HamrinThorell*

och herr Enarsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Dickson*, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar

Keijer, Börjesson i Glömminge, Lundkvist, Berglund och fru Kristensson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.