Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statligt stöd till de fria kristna samfunden I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 88 av herr Wirmark m. fl. och II: 116 av herr Svensson i Kungälv in. fl. anhålles, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa, att i motionerna anförda frågor blir föremål för en offentlig utredning.
1962-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statligt stöd till de fria kristna samfunden I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 88 av herr Wirmark m. fl. och II: 116 av herr Svensson i Kungälv in. fl. anhålles, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa, att i motionerna anförda frågor blir föremål för en offentlig utredning.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1962
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
statligt stöd till de fria kristna samfunden
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 88 av herr Wirmark m. fl. och II: 116 av herr Svensson i Kungälv in. fl.
anhålles, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa, att i motionerna
anförda frågor blir föremål för en offentlig utredning.
Enligt motionerna omfattar de fria kristna samfunden närmare 375 000
vuxna och omkring 230 000 ungdomar. Den ekonomiska årsomslutningen
uppgår till i runt tal 100 milj. kr., huvudsakligen insamlade genom kollekter
och gåvor. En omfattande verksamhet finansieras med dessa medel. Byggnadsverkamheten
är betydande. Kostnaderna för missionsverksamheten är
stora.
Verksamheten har varit ytterst värdefull för samhället och olika förslag
har framförts för att stödja den. De stödformer som kan komma i fråga
måste emellertid vara sådana, att de lämnar församlingarnas frihet obeskuren.
De fria samfunden saknar uttaxeringsrätt men det synes i längden
ofrånkomligt att det även på det ekonomiska området dras vissa slutsatser
av religionsfrihetsprincipen under beaktande av de fria samfundens krav
på självbestämmanderätt.
Staten lämnar lån till anordnande av allmänna samlingslokaler samt bidrag
till studieverksamhet o. d. Från arvsfonden kan anslag erhållas för
byggande av ungdomslokaler. För bidrag till byggande av samlingslokaler
fordras att lokalerna också upplåtes till på andra områden verksamma
organisationer på orten, vilket visat sig utgöra ett allvarligt hinder för sådana
statslån till de fria kristna samfunden. Bidrag till byggnadsverksamheten
utgör det viktigaste önskemålet men även andra former av bidrag
kan övervägas.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 116.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens nämnd för
samlingslokaler och Frikyrkliga samarbetskommittcn.
Statens nämnd för samlingslokaler anför bl. a. att statslån beviljas för
anordnande av allmänna samlingslokaler under förutsättning att lokalerna
opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor upplåtes till envar på
orten verksam organisation. Lånemöjligheterna för samlingslokaler under
de fria kristna samfundens huvudmannaskap torde därigenom de facto be1—Bihang
till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 15
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1962
gränsas. De statsbelånade allmänna samlingslokalerna står givetvis till de
fria kristna samfundens förfogande och utnyttjas också av dem i relativt
stor utsträckning. Nämnden har emellertid icke något att erinra mot utredning.
Frikyrkliga samarbetskommittén anför:
I motionen användes dels uttrycket de fria kristna samfunden, dels frikyrkosamfunden
och av allt att döma i samma betydelse. Det finns emellertid
skäl att observera, att den förra benämningen avser fler samfund än den
senare. Detta förhållande torde inte behöva påverka bedömningen av sakfrågan,
men samarbetskommittén anser sig böra fästa uppmärksamheten
på att inte alla de avsedda samfunden är representerade i Frikyrkliga samarbetskommittén.
En frikyrklig uppfattning av förhållandet mellan trossamfund och stat
innebär, att trossamfundens liv och arbetsformer skall utformas utan något
inflytande från staten. Därför har samfunden byggt sin verksamhet på frivilliga
gåvor, och välkänt är att medlemmarna varje år lämnar avsevärda
bidrag. Men frivilligheten har också en djupare motivering. Den avslöjar
enligt frikyrklig uppfattning något av kristendomens rätta väsen, som en
religion byggd på en av kärlek erbjuden och av fri vilja mottagen nåd. Med
någon tveksamhet har därför samfunden utnyttjat vissa i motionen antydda
möjligheter för att få stöd till sin verksamhet bland ungdomen. Dessutom
har statlig och kommunal hjälp utnyttjats vid uppförandet av t. ex. hem för
gamla. De erfarenheter, som gjorts i samband härmed, har hittills varit
goda. Några speciella krav på verksamhetens utformning har inte rests av
vederbörande myndigheter.
I de fall som ovan antytts, har det varit fråga om offentligt stöd, som inte
blott gäller de fria kristna samfunden utan som har en mer allmän karaktär.
Motionärernas hemställan tar däremot sikte på stöd, som speciellt avser de
fria kristna samfunden. Frikyrkliga samarbetskommittén har förståelse för
syftet med motionen. Av vad som ovan sagts framgår emellertid, att ett
eventuellt utnyttjande är helt beroende av bestämmelserna för stödets erhållande.
Vad motionärerna föreslår är en utredning, och mot en sådan har
samarbetskommittén intet att erinra. 1 samband med denna kan det bli
klart, om villkoren kan utformas så att det för de fria kristna samfunden
är möjligt att acceptera dem. Därvid kan, alltjämt under de angivna förutsättningarna,
också andra former av bidrag till verksamheten prövas. Den
yttersta orsaken till att samarbetskommittén förordar en utredning är
hoppet, att samfunden och församlingarna utan att bli bundna skall få utökade
möjligheter att fullgöra sitt uppdrag, i vilket bidrag till folkets moraliska
fostran ingår som ett led.
Samarbetskommittén vill inte underlåta att ge uttryck åt sin uppfattning,
att det hade varit önskvärt, att även de förslag till skattelindring för gåvor
till främjande av humanitär verksamhet in. m., som antydes i föreliggande
motion, bleve föremål för utredning. Samarbetskommittén kan inte finna,
att dessa förslag behöver ställas i motsats till det förslag, som framlagts i
motionen.
Frikyrkliga samarbetskommittén vill alltså, med hänvisning till vad som
ovan anförts, tillstyrka att en förutsättningslös utredning i enlighet med
motionens syfte kommer till stånd.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1962 3
Utskottet
De fria kristna samfundens insatser på skilda samhällsområden, framför
allt i fråga om barna- och ungdomsvård samt socialvård, åtnjuter i många
fall stöd av det allmänna. Det synes också utskottet befogat att staten skall
äga möjlighet att lämna ekonomiskt stöd till samfund, vilka icke bär förmåga
att själva helt bekosta kyrkor eller samlingslokaler, som motsvarar
rimliga krav på tidsenlig standard, eller att sörja för nödigt underhåll av
dem.
I fråga om statligt stöd för olika ändamål intager de fria kristna samfunden
såvitt utskottet kunnat bedöma samma ställning som andra organisationer.
Utskottet anser detta vara en riktig principiell utgångspunkt för
överväganden i frågor om sådant stöd. Det är emellertid uppenbart att samfundens
särskilda karaktär medför svårigheter för dem att tillgodogöra sig
i vart fall en viss form av stöd. Utskottet åsyftar härmed det i motionerna
såsom huvudfråga upptagna spörsmålet om stöd till byggande och underhåll
av kyrkor och samlingslokaler.
Enligt gällande regler kan statslån beviljas för allmänna samlingslokalei
på bl. a. det villkoret, att lokalerna opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga
villkor upplåtes till envar på orten verksam organisation. Genom dessa
regler har, som statens nämnd för samlingslokaler framhållit, lånemöjligheterna
för samlingslokaler under de fria kristna samfundens huvudmannaskap
i realiteten begränsats.
Utskottet finner ovan anförda omständighet tala för att frågan om möjligheterna
att lämna statligt stöd till samfundens byggande och underhåll
av kyrkor och samlingslokaler bör bli föremål för utredning. Utskottet anser
att utredningen bör vara förutsättningslös och har icke möjlighet att
här framlägga något förslag till direktiv för densamma utan vill inskränka
sig till att framföra ett par allmänna synpunkter i frågan.
Det har sålunda icke varit utskottets avsikt att samfunden skulle i förevarande
hänseende givas någon privilegierad ställning i förhållande till
andra organisationer utan endast att hänsyn skall tagas till deras särart.
I den mån stöd anses böra lämnas inom ramen för det nuvarande systemet
med statligt stöd till allmänna samlingslokaler blir ett av de mest framträdande
och svårlösta problemen att åstadkomma en jämkning i de lånevillkor
som avser skyldighet att upplåta lokalerna till utomstående organisationer.
Eu avvägning måste härvid ske mellan de olika intressen som i detta
sammanhang anmäler sig. A ena sidan bör samfundens naturliga anspråk
på självbestämmanderätt inom vida gränser beaktas. Så bör ske även när
det gäller andra organisationer än de kristna samfunden. Det synes sålunda
icke skäligt att organisation skall behöva upplåta lokal för ändamål som
är oförenligt eller står i strid med dess allmänna syften. För de kristna
samfundens del skulle detta i första hand innebära att hänsyn linge tagas
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1962
till samfundslokalernas karaktär av gudstjänstrum. Man kan å andra sidan
icke bortse från att det från olika synpunkter kan vara ett samhälleligt
intresse att lokalerna i rimlig omfattning ställes till förfogande för vissa
andra ändamål.
Stockholm den 20 mars 1962
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 88 och II: 116 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om eu
utredning beträffande frågan om möjligheterna för de fria
kristna samfunden att erhålla statligt stöd till byggande och
underhåll av kyrkor och samlingslokaler.
Stockholm den 20 mars 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Möller, Nestrup*,
Sörlin*, Söderberg*, Hedström*, Olofsson*, Hellebladh, Schött, fru
Hamrin-Thorell* och herr Enarsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Dickson*, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall*,
herrar Nilsson i Bästekille, Keijer, Börjesson i Glömminge*, Lundkvist,
Berglund och Magnusson i Nennesholin*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Keijer och Berglund:
I det remissvar som på begäran avgivits av Frikyrkliga samarbetskommittén
i anledning av föreliggande motioner har denna uttalat att också
andra former av bidrag till den frikyrkliga verksamheten borde prövas i
den utredning kommittén tillstyrker. Den uttalar: »Samarbetskommittén
vill inte underlåta att ge uttryck åt sin uppfattning, att det hade varit önskvärt,
att även de förslag till skattelindring för gåvor till främjande av humanitär
verksamhet m. m., som antydes i föreliggande motion, bleve föremål
för utredning. Samarbetskommittén kan inte finna, att dessa förslag
behöver ställas i motsats till det förslag, som framlagts i motionen.» I detta
önskemål ger Samarbetskommittén uttryck för vad också Frikyrkomötet
år 1958 uttalade.
Vi har ansett det angeläget att i detta sammanhang ge uttryck för vår
uppfattning, att ett stöd från samhällets sida i fråga om byggande och
underhåll av de fria kristna samfundens kyrkor och samlingslokaler inte
bör hindra ett framtida, mera generellt stöd genom rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till bl. a. religiösa ändamål. Denna uppfattning
överensstämmer, som framgår av redovisningen ovan, med innebörden i ett
uttalande som i ärendet gjorts av frikyrkliga samarbetskommittén.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 62
202057
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:164 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner ang. utredning rörande statligt stöd till de kristna samfunden. a1 i texten