Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig konsertbyrå.

1962-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig konsertbyrå.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 16—19 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1962

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig

konsertbyrå.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 625 av

herrar Lindkvist och Arvidson föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om en utredning angående inrättandet av en statlig konsertbyrå

med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna.

I motionen framhålles bl. a. att sedan 1947 års musikutredning framlade

sina förslag i september 1953 har utvecklingen inom musiklivet ytterligare

understrukit behovet av en statlig konsertbyrå.

På grund av den enorma utvecklingen, särskilt under de senaste åren, av

den mekaniska musikdistributionen genom radio, TV och grammofon har

den levande musiken och speciellt solist- och kammarmusiken kommit i

ytterst trängt läge, säger motionärerna. Det statliga och kommunala stödet

till musiken har koncentrerats till större städer med symfoniorkestrar, medan

solist- och kammarmusiken fått dra sig fram praktiskt taget utan sådant

stöd. Detta, påpekar motionärerna, är från musikkulturell synpunkt

beklagligt dels med tanke på att solist- och kammarmusiklitteraturen är betydligt

rikare än den för orkester, dels att solister och kammarmusiker är

lättrörliga enheter, som utan alltför stora gage- och resekostnader kan besöka

många orter, vilka eljest sällan får någon kontakt med kvalitativt högtstående,

levande musik.

Radio, TV och grammofon kan ej ersätta den levande musiken på det

konstnärliga planet.

Bristerna i den nuvarande ordningen orsakas i hög grad av att arrangerandet

av solist- och kammarmusikkonserter bedrives av privata arrangörer

i vinstsyfte. Som en av de allvarligaste olägenheterna härav framhålles

att konsertväsendets utformning och planering efter musiklivets behov

omöjliggöres.

Endast en försvinnande minoritet av de högskoleutbildade svenska solistiska

tonkonstnärerna kan leva på sitt yrke — majoriteten tvingas söka

sin utkomst på andra områden eller helt lämna musiken.

För att råda bot på dessa olägenheter måste en central konsertbyrå med

statligt stöd upprättas.

Den statliga konsertbyråns verksamhet bör inriktas på uppbyggande av

en rikskonsertorganisation i samma stil som Riksteatern.

Motionärerna påpekar att musiken hör till de mest eftersatta kulturomRihang

till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 16—19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1962

rådena och att det statliga stödet inte står i rimlig proportion till vårt

samhälles resurser.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Musikaliska akademien

och berett Svenska tonkonstnärsförbundet tillfälle att inkomma med

yttrande. Dessutom har Gottfrid Boon-sällskapet inkommit med yttrande.

Musikaliska akademien anför:

Med hänsyn till den utomordentligt stora betydelsen för det svenska musiklivet

av en på konsertarrangemang och tonkonstnärsförmedling inriktad

verksamhet vill Musikaliska akademiens styrelse livligt tillstyrka bifall

till motionärernas hemställan. Det framstår som angeläget, att utredningen

i fråga verkställes så snabbt, som förhållandena medge.

Svenska tonkonstnärsförbundet säger sig hälsa motionens förslag med

största glädje och framhåller att redan 1947 års statliga musikutredning

framförde kravet om en statlig konsertbyrå som ett av de för hela det

svenska musiklivet mest angelägna kraven.

Förbundet anför i övrigt följande:

1. Behovet av en centralt planerad, riksomfattande konsertverksamhet

kommer till uttryck i det under senare år starkt ökade musikintresset runt

om i landet. Tillströmningen till den musikverksamhet, som förekommer

inom den frivilliga folkbildningsrörelsen, är mångdubbelt större än på något

annat estetiskt område. Under verksamhetsåret 1960—1961 hade sålunda

t. ex. Arbetarnas bildningsförbund inte mindre än 71 000 deltagare — därav

drygt hälften ungdomar! —- i sin musikverksamhet, d. v. s. drygt fyra gånger

så många deltagare som studieverksamheten inom litteratur, konst och teater

sammanlagt under samma period.

Musikverksamheten inom ungdoms-, nykterhets-, religiösa organisationer

o. s. v. uppvisar likartade tendenser. Läggs därtill de många kommunala

musikskolornas omfattande verksamhet, framstår det aktiva musikintresset

inom vårt folk såsom ojämförligt mycket större än aktiviteten och bildningsintresset

på något annat estetiskt område. Det starka inslaget av ungdo m

i denna musikaktivitet synes oss ytterligare framhäva betydelsen av att

detta det svenska folkets musikintresse verkligen tas till vara och utvecklas.

2. Motionärernas förslag om upprättandet med statligt stöd av en rikskonsertorganisation

för musiklivet i nära anknytning till folkbildningsarbetet,

folkrörelserna och musikverksamheten överallt i landet är ett utomordentligt

fruktbart förslag, vars förverkligande skulle kunna få enorm betydelse

för hela det svenska musiklivet. Man behöver bara påminna om vad

Riksteatern, som är en motsvarande organisation på teaterlivets område, betytt

för att utveckla och höja teaterintresset i landet, inte minst bland ungdomen.

Under nuvarande förhållanden förekommer någorlunda regelbunden konsertverksamhet

av konstnärlig halt endast i de allra största städerna, medan

landet i övrigt mycket sporadiskt eller över huvud taget inte alls har

möjlighet att lyssna till levande musik. De orkesterföreningar, som existerar,

kan genom enstaka turnéer besöka endast den närmaste omgivningen.

Solister och kammarmusiker, som är mera lättrörliga enheter än de stora

symfoniorkestrarna, har å andra sidan stora svårigheter att på egen hand

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1962

och utan någon central planering organisera regelbunden konsertverksamhet

av mera riksomfattande karaktär.

3. Den konsertverksamhet i skolorna på lektionstid, som motionärerna

föreslår att rikskonsertverksamheten även skall innefatta, syns oss utomordentligt

betydelsefull. Sådana skolkonserter skulle på orter som inte äger

någon fast konsertinstitution — vilket som bekant är regeln — ge eleverna

möjlighet att få kontakt med levande musik, framförd av högt kvalificerade

tonkonstnärer, vilket är en förutsättning för all musikfostran. Även för

musiklärarnas del skulle personlig kontakt med turnerande tonkonstnärer

kunna innebära stor stimulans.

4. Flertalet solistiskt utbildade svenska tonkonstnärer kan endast i ringa

utsträckning finna arbets- och utkomstmöjligheter inom det nuvarande

svenska konsertväsendet. Efter en mycket lång, ofta från barndomen bedriven

utbildning, fullbordad vid musikhögskolan eller därmed jämförlig läroanstalt,

nödgas många av dessa instrumental- och sångsolister på grund av

bristande arbets- och utkomstmöjligheter söka sitt levebröd på andra områden.

Enbart från musikhögskolans solistklasser utexamineras årligen ca

ett 40-tal instrumental- och sångsolister. Denna utbildning ter sig, även

från statens synpunkt, alltför dyrbar med tanke på bristen på arbetsuppgifter

för de färdigutbildade tonkonstnärerna.

5. Regeringarna i Sverige, Norge och Finland — den danska regeringen

har utfäst sig att följa exemplet — beviljar statliga anslag till nordiskt musiksamarbete.

Den svenska regeringen har för ändamålet tillsatt en statlig

nämnd för nordiskt musiksamarbete (ordförande professor Seve Ljunginan).

Nämndens verksamhet försvåras emellertid av de rådande bristerna

inom det svenska konsertväsendet. Dessa svårigheter påtalades av nämnden

i en skrivelse till Kungl. Maj :t av den 20/11 1961, där det bl. a. hette:

»Nämnden vill i detta sammanhang även peka på de stora svårigheter, som

för närvarande föreligger för de flesta artister att få konserter arrangerade,

vare sig det gäller i hendandet eller i de nordiska grannländerna. Nämnden

saknar för egen del alla möjligheter att biträda vid förmedling av arrangemang.

»

6. Rikskonsertverksamhet är sedan ett år tillbaka med statligt stöd igångsatt

i Norge. Nordiskt solistråd för utövande tonkonstnärer, som är ett samarbetsorgan

för de nordiska ländernas instrumental- och sångsolister samt

dirigenter, har i en skrivelse av den 18/2 1962 till Nordiska kulturkommissionen

understrukit »att den nordiska musikutväxlingen skulle i hög grad

befrämjas, om alla nordiska länder hade sina självständiga rikskonsertorganisationer.

För närvarande har endast Norge en dylik organisation».

Sammanfattningsvis vill Svenska tonkonstnärsförbundet ge uttryck åt

sin helhjärtade uppskattning av och sitt oförbehållsamma instämmande i

det förslag, som herrar Lindkvist och Arvidson framfört i sin motion. Förslaget

om inrättandet av en statlig konsertbyrå med syfte att bygga upp en

rikskonsertorganisation i nära anknytning till folkbildningsorganisationerna,

folkrörelserna och den livaktiga musikverksamheten runt om i landet, är

enligt vår mening ett av de mest betydelsefulla och konstruktiva förslag för

främjande av det svenska musiklivet, som framlagts sedan den stora musikutredningens

betänkande offentliggjordes. Det är vår livliga förhoppning

att det skall vinna riksdagens stöd.

Själva behovet av en statlig konsertbyrå är till fyllest utrett i musikutredningens

betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954:2, kap. IV, s. 149--

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1962

158), där man dock avstod från ett detaljerat organisationsförslag för konsertbyrån

med hänvisning till den utredning om de statliga företagsformerna,

som då var under arbete. Sistnämnda utredning har emellertid icke

behandlat frågan. Den utredning, varom herrar Lindkvist och Arvidson nu

hemställer, bör alltså kunna begränsas till en snabbutredning om konsertbyråns

organisation och budget för det första verksamhetsåret. Det är vår

förhoppning att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en sådan

begränsad snabbutredning, som gör det möjligt att snarast igångsätta

den svenska rikskonsertverksamheten.

Svenska tonkonstnärsförbundet vill slutligen framföra som sin bestämda

åsikt, att de uppgifter, som kommer att åvila den planerade konsertbyrån,

är av oerhört stor betydelse för svenskt musikliv även med tanke på den

rådgivande och planerande verksamheten i fråga om programmens utformning,

turnéernas, uppläggning och genomförande, solisternas lämplighet för

olika uppgifter m. in. Därför är det oss angeläget att få framföra önskemålet,

att i ledningen för konsertbyrån måtte placeras personer som med administrativa,

organisatoriska och merkantila förtjänster förenar musikalisk

yrkesutbildning, levande kontakt med svenskt och utländskt musikliv, samt

vidsträckt personkännedom i fråga om både konsertinstitutioner och seriösa

artister.

Gottfrid Boon-sällskapet ansluter sig helt till förslaget om inrättande av

en statlig konsertbyrå.

Sammanslutningen är, anför sällskapet, relativt nybildad och rent ideell

samt består huvudsakligen av pianister och pianopedagoger. Dess syfte är

bl. a. att medverka till att bredda fältet för inusikkulturen i landet, särskilt

då med avseende på pianospel och pianoundervisning. Det är därför sällskapet

synnerligen angeläget att lämna sitt oreserverade stöd åt de initiativ

som tages i avsikt att öka arbetsmöjligheterna för den vanligen så vanlottade

grupp bland solister och kammarmusiker som pianisterna utgör. För

den enskildes konstnärliga mognad och för utvecklingen av den från kultursynpunkt

betydelsefulla solistverksamheten måste de arbetsmöjligheter

som på detta sätt kunde beredas, anses vara en absolut nödvändighet.

Utskottet

I 1947 års musikutrednings betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU

1954: 2) framlades bl. a. förslag om inrättande av ett statligt förmedlingsorgan

för förmedling av tonkonstnärer och arrangemang av konserter in. in.

Utredningen anförde som motiv för förslaget bl. a. att konsertväsendet var

bristfälligt och ineffektivt och att brist förelåg på arbetsuppgifter och engagemangsmöjligheter

för svenska, vid musikhögskolan utbildade solister.

Utredningen framförde i övrigt åtskilliga synpunkter i frågan och angav

riktlinjer för förmedlingsorganets uppbyggnad och verksamhet. Något

mera detaljerat förslag till organisation ansåg sig utredningen emellertid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1962 5

icke böra utarbeta, då frågan härom lämpligen borde upptagas av den då

verksamma utredningen beträffande de statliga företagsformerna. Utredningen

framhöll också bl. a. att förslaget vore möjligt att genomföra helt

oberoende av musikutredningens förslag på andra områden av musiklivet.

Spörsmålet har emellertid icke upptagits av utredningen om de statliga företagsformerna,

som numera avslutat sitt arbete.

Utskottet hyser för egen del den meningen att ökade möjligheter för vårt

folk att få höra god, levande musik i olika former är ett betydelsefullt led i

den fostran till bättre förståelse för musikaliska värden som väl alla finner

önskvärd. Det är också angeläget att de som redan har vilja och förmåga

att tillgodogöra sig sådan musik får tillfälle härtill. Såvitt utskottet kunnat

bedöma har utvecklingen efter det musikutredningen avgivit sitt betänkande

accentuerat behovet av åtgärder för att tillgodose dessa ändåmål. Ett starkt

ökat musikintresse har kunnat iakttagas, bl. a. inom folkbildningsorganisationerna.

Staten har genom ökad stipendiegivning till musikstuderande

gjort det möjligt för ett vidgat antal att erhålla högre musikalisk utbildning.

Den kraftiga expansionen i fråga om radio, TV och grammofon har, samtidigt

som den stimulerat till ökat musikintresse, medfört särskilda svårigheter

för många, även högt kvalificerade, utövare av levande musik att få

ee konserter. Bristerna i den nuvarande situationen framträder med särskild

o

påtaglighet på platser utanför de större tätorterna. Det är en angelägen

kulturuppgift för det allmänna att med lämpliga medel söka få till stånd ett

rikare konsertliv med en väsentligt större spridning till olika delar av landet

än som hittills varit möjligt. För detta syfte vore det, såvitt utskottet

kunnat bedöma, av värde att liksom redan är fallet inom riksteatern äga

tillgång till dels en på lokala publikorganisationer grundad riksorganisation

och dels ett centralt förmedlingsorgan. Det må erinras om att riksteatern

består av en samling lokala organisationer eller teaterföreningar, vilka har

till uppgift att organisera de föreställningar som produceras och förmedlas

av den centrala organisationen. För att åstadkomma en motsvarande ordning

på musiklivets område kräves initiativ och ekonomiska insatser från

statens sida.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till de synpunkter i förevarande

fråga som anförts i motionen och yttrandena över densamma och som ligger

helt i linje med musikutredningens förslag samt vill tillstyrka att en utredning

av de i motionen upptagna frågorna kommer till stånd. Med hänsyn

till bl. a. att ett grundläggande material redan framlagts av musikutredningen

finner utskottet icke påkallat att här föreslå några direktiv för utredningen.

Utskottet får sålunda under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen i anledning av motion 11:625 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om en utredning av frågan om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1962

inrättande med statligt stöd av en konsertbyrå och en därtill

knuten riksorganisation för konsertverksamhet.

Stockholm den 21 mars 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Möller,

Nestrup*, Sörlin*, Kaijser, Söderberg*, Axel Emanuel Andersson, Hedström,

Olofsson*, Widén*, Tage Johansson och Schött;

från andra kammaren, fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson

i Sala* och Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv*,

fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark*, Björkänge, Börjesson

i Glömminge, Berglund och Edlund.

* Ej närvarande vid utl&tandets jnstering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition angående anslag till skog shög skolan för budgetåret 1962/63 jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten