Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbyggnad och effektivisering av industrihälsovården.

1962-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbyggnad och effektivisering av industrihälsovården.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1962

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbyggnad och

effektivisering av industrihälsovården.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1: 37 av herrar Öhman och Lager samt 11: 65 av herr Hagberg m. fl. föreslås,

att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

utredning och förslag snarast om en utbyggnad och effektivisering av industrihälsovården.

I motionerna anföres, att industrihälsovården varit sorgligt försummad.

Det finns alltjämt alltför få industriläkare och de har alltför liten tid tillmätt

för sin verksamhet. Industrihälsovården omfattar även sjukvårdande uppgifter,

som icke avser att ge en långvarig och tidskrävande behandling utan

att vara en vardagssjukvård för att ta hand om förkylningar och lättare

krämpor.

Frågan är om man kan förvänta att företagen själva kommer att utveckla

industrihälsovården. Särskilt småföretagen utgör härvidlag ett svårlöst

problem. Den kollektiva hälso- och sjukvården bör stå under enhetlig ledning.

Industrihälsovården bör därför underställas landstingens huvudmannaskap.

Vidare bör övervägas att exempelvis vid regionsjukhusen inrätta

kliniker för yrkessjukdomar. Vissa miniminormer bör fastställas beträffande

storleken av företag där industriläkare skall vara anställd, bestämmelser

bör införas om gemensamt utnyttjande av sådana läkare och om

behovet av sjukvårdssakkunnig personal samt om elementär utrustning i

mottagnings- och behandlingsrum.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 65.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetarskyddsstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, medicinalstyrelsen, Landstingsförbundet,

Arbetsgivarföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO).

Arbetarskgddsstyrelsen påpekar att det i motionerna berörda spörsmålet

behandlas i internationella arbetsorganisationens rekommendation nr 112

år 1959 angående företagshälsovård. I prop. nr 22 till 1960 års riksdag anhöll

Kungl. Maj :t om riksdagens yttrande angående nämnda rekommendation.

I propositionen förordades, att rekommendationen skulle överlämnas

till arbetarskyddsstyrelsen att av denna prövas i samråd med medicinalstyrelsen

och arbetsmarknadens parter. Riksdagen anslöt sig till Kungl.

Maj:ts förslag och rekommendationen har sedan överlämnats till arbetar - skyddsstyrelsen. Denna har inlett överläggningar med representanter för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1962 11

SAF och LO om vilka åtgärder som borde vidtagas. Frågan är alltså under

utredning.

Institutet för folkhälsan vitsordar behovet av en utbyggd industrihälsovård

men hänvisar likaledes till ovan omnämnda rekommendation och till

att frågan är under utredning. Institutet anser det angeläget, att uppdraget

snarast slutföres.

Medicinalstyrelsen anför bl. a. följande:

I utlåtande den 28 januari 1956 över betänkande rörande arbetarskyddsstyrelsens

och yrkesinspektionens organisation och verksamhet (SOU

1955: 41) har medicinalstyrelsen yrkat på en intensifiering av arbetarskydd

och yrkesmedicinsk verksamhet. Detta skulle ske genom dels tillförande av

yrkesmedicinsk sakkunskap till en utbyggd hälsovårdsorganisation, ansluten

till länsstyrelserna, och dels inrättande av yrkesmedicinska behandlingscentraler

vid centrallasaretten, innefattande ett begränsat antal vårdplatser.

Utredningsmannen för regionsjukvården har i sitt betänkande — SOU

1958: 26 — ånyo framfört samma synpunkter och önskemål beträffande

den framtida utbyggnaden av yrkesmedicinska behandlingscentraler. Åtskilliga

av de andra frågor, som beröres i motionen, är av den betydelse att

de förtjänar en ingående behandling i samband med den fortgående översynen

av hälso- och sjukvården i vårt land.

I åtskilliga andra sammanhang har behovet av ökade resurser framhållits.

De i motionerna berörda problemen bör, säger medicinalstyrelsen, behandlas

i samband med övrigt utrednings- och försöksarbete på den allmänna

hälso- och sjukvårdens område.

Landstingsförbundet understryker betydelsen av en välutbyggd organisation

av industriens hälso- och sjukvård. Att denna ännu ej fått önskvärd omfattning

får ses mot bakgrunden av rådande brist på läkare och sjuksköterskor.

Det synes nödvändigt att de knappa resurserna i första hand förbehålles

de samhälleliga åtgärder, som tar sikte på hela befolkningen. Att

förhållandena skulle bli bättre om landstingen bleve huvudmän förefaller

föga troligt med hänsyn till rådande bristsituation. Det framhålles vidare

att frågan om yrkesmedicinska avdelningar vid regionsjukhusen redan är

föremål för utredning.

SAF gör gällande att det finns en klar tendens till ökat intresse för företagshälsovård.

Gemensam sådan har prövats i Karlstad och föreningens

medicinska expertis söker stimulera till ytterligare initiativ av detta slag.

Frågan om yrkesmedicinska kliniker utredes redan. Utvecklingen av företagshälsovården

som ett frivilligt åtagande har hittills varit gynnsam och

behov av den föreslagna utredningen föreligger ej.

LO framhåller, att arbetsmarknadskommittén, ett för SAF och LO gemensamt

organ, godkänt normer för industrihälsovård. Det föreligger alltså

en överenskommelse mellan SAF och LO om principerna härför. Utvecklingstakten

är emellertid ej tillfredsställande och särskilt de små och medelstora

företagen bereder bekymmer. Åtgärder för effcktiviscring av in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1962

dustrihälsovården är därför starkt motiverade. Fråga är emellertid om man

lagstiftningsvägen kan nå framgång. Erfarenheter från andra länder synes

visa att så ej är fallet. En effektivisering genom utbyggnad av det frivilliga

avtalssystemet är att föredraga och det finns ingen anledning att tillsätta en

statlig utredning. Den tillsatta utredningen berörande frågor om yrkesmedicinens

organisation kommer att ägna vissa delar av problemet uppmärksamhet.

Utskottet

Såsom av inkomna yttranden framgår befinner sig frågan om industrieller

företagshälsovård redan Under utredning inom arbetarskyddsstyrelsen.

För prövning av de yrkesmedicinska problemen, vilka även nämnes i

motionerna, har tillkallats en särskild utredningsman för vissa frågor rörande

yrkesmedicinens organisation. Då alltså både industrihälsovården

(företagshälsovården) och frågan om yrkesmedicinska kliniker redan är

föremål för utredning, är någon särskild skrivelse i ämnet till Kungl. Maj :t

icke erforderlig, varför utskottet får hemställa,

att de likalydande motionerna I: 37 och II: 65 ej må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: hexrar Möller, Nestrup*, Sörlin*, Kaijser*,

Söderberg*, Axel Emanuel Andersson, Hedström*, Olofsson*, Widén*, Tage

Johansson och Schött.

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru

Thunvall*, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark*, Björkänge, Börjesson i

Glömminge*, Berglund och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.