Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål och om åtgärder till främjande av humanitär verksamhet m. m.

1962-02-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål och om åtgärder till främjande av humanitär verksamhet m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962

5

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av

gåvor till religiösa m. fl. ändamål och om åtgärder till

främjande av humanitär verksamhet m. m.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 190 av herr Bengtson m. fl. och II: 241 av herr Hedlund m. fl. hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

av behovet och möjligheterna att stimulera enskilda personer att

lämna bidrag och gåvor till religiösa och ideella organisationers m. fl. insatser

till förmån för allmännyttiga, humanitära och vetenskapliga ändamål,

undervisning och kulturminnesvård m. m. i enlighet med vad i motionen

anförts. Vidare har i de ävenledes likalydande motionerna I: 507 av

herr Per-Olof Hanson och fru Hamrin-Thorell samt II: 592 av herr Wedén

m. fl. hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning dels rörande införande av avdrag vid taxering till statlig

inkomstskatt på belopp som den skattskyldige skänkt till humanitära, kulturella,

religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

samt dels även rörande de andra former av stimulans åt verksamhet

av i det föregående angiven karaktär som kan befinnas motiverade vid sidan

av avdragsrätten.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig handläggning.

I motionerna I: 190 och 11:241 framhålles betydelsen av enskilda personers

insatser för olika samhällsnyttiga ändamål. Det numera höga skattetrycket

försämrar emellertid de enskilda bidragsgivarnas möjligheter att

göra sådana insatser. Det har hävdats, att stimulans till ökad givmildhet

kunde ges genom att medge avdrag vid beskattningen. Denna metod skulle

emellertid medföra en gradering icke efter angelägenhetsgrad utan efter

givarnas ekonomi och skattekraft och måste därför avvisas.

Samhället har vid vissa tillfällen (främjande av cancerforskningen och

insamlingarna »Sverige hjälper») stimulerat bidragsgivningen genom statliga

anslag. Erfarenheterna har därvid varit goda och man kan ifrågasätta,

om icke statsmakterna, sedan ändamålen närmare preciserats och en lämplig

form för prövning av dessa ärenden tillskapats, årligen borde anslå skäligt

belopp för stimulans av gåvor och bidrag till ändamål av den karaktär

det här gäller. En tänkbar väg vore, att stimulansen skulle kunna ges genom

avdrag direkt på den statliga inkomstskatten, varigenom samhällets

stöd bleve oberoende av bidragsgivarens inkomstförhållande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962

I motionerna 1:507 och 11:592 förordas att genom skattelättnader på

indirekt väg ge de allmännyttiga ändamålen ett ekonomiskt stöd. Det har

hävdats, att införande av avdragsrätt för vissa allmännyttiga ändamål

skulle innebära ett avsteg från de principer som ligger till grund för vår

skattelagstiftning, men det är enligt motionärerna knappast fallet. Sådan

avdragsrätt förekommer i många andra länder och har nyligen införts i Danmark.

Maximiavdraget utgör där 1 000 kr., varvid dock avdrag för de första

100 kronorna ej medges. Varje gåva skall dessutom uppgå till minst 50 kr.

Skattedepartementet avgör vilka ändamål och sammanslutningar som kan

komma i fråga för medgivande av avdrag. För vårt land skulle bestämmelserna

kunna utformas efter följande linjer:

Avdragsrätten maximeras till viss del av den sammanräknade nettoinkomsten,

förslagsvis 10 procent. I avvaktan på erfarenhet av reformens

verkningar stadgas ett högsta avdragsgillt belopp på 1 000 kronor per år.

För undvikande av att avdragsrätten tas i anspråk för mycket små belopp

får endast belopp över 50 kronor komma i fråga. Den undre gränsen för avdragsrätten

för de sammanlagda gåvorna under ett år sättes till 100 kronor.

Endast kontanta gåvor medges avdragsrätt. Avdragsrätten skall vidare endast

gälla gåva som lämnas av fysisk person.

Kontroll skulle kunna nås genom att särskilt kvitto utfärdades av mottagaren.

Härutöver kan övervägas direkt statligt stöd t. ex. i form av helt eller

delvis räntefria lån för kyrkobyggnader eller andra lokaler. Direkt bidrag

som göres beroende av på frivillig väg insamlade medel kan inom vissa

gränser övervägas.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 241 och II: 592.

Tidigare riksdagsbehandling

Flertalet av de i motionerna framförda förslagen har tidigare behandlats

av riksdagen.

Sålunda har bevillningsutskottet upprepade gånger, senast vid 1961 års

riksdag (betänkande nr 42), haft att pröva motioner om avdragsrätt vid

inkomsttaxering för gåvor till olika allmännyttiga ändamål. I sitt nyssnämnda

betänkande anförde bevillningsutskottet bl. a.

Det torde vara tillräckligt att här erinra om att under åren före och under

det andra världskriget avdrag fick åtnjutas för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.

Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj :t medgiva,

att skattskyldig vid taxering åren 1944 och 1945 till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt fick åtnjuta avdrag för penninggåvor, ej understigande

1000 kronor, till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd

bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. De medgivanden som vid

dessa tillfällen gjorts har föranletts av särskilda förhållanden och varit

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962 7

begränsade till tiden. Då fråga om sådan avdragsrätt varit under bedömande,

har från riksdagens sida anförts, att bestämmelser av detta slag innebar

en uppenbar avvikelse från de principer, som låg till grund för gällande

skattelagstiftning. Vidare har riksdagen som sin mening uttalat att främjandet

av allmännyttiga ändamål inte borde ske genom lättnader vid beskattningen

utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens

sida. Riksdagen har sedermera vid flera tillfällen — senast år 1960 — intagit

samma principiella ståndpunkt och avvisat motionsvis framställda yrkanden

om införande av liknande avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga

ändamål.

I enlighet med vad 1956 års riksdag hemställt har slcattelagssakkunniga

i ett den 20 december 1956 avgivet betänkande tagit principiell ställning

till spörsmålet om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål och

därvid övervägt sådana synpunkter som motionärerna anfört. Av skäl, som

tidigare redovisats, ansåg de sakkunniga sig inte böra förorda avdragsrätt

vare sig för periodiska understöd eller gåvor till allmännyttiga ändamål.

Utskottet uttalade vidare bl. a.

Även om utskottet i likhet med motionärerna anser det arbete, som utföres

av de många frivilliga organisationerna på det humanitära, religiösa,

vetenskapliga och kulturella området, värt all uppskattning, kan utskottet

inte finna lämpligt att samhällets stöd däråt sker i form av skattelättnader

för de enskilda bidragsgivarna. Utskottet anser således inte att riksdagen

bör frångå sin tidigare intagna ståndpunkt att en avdragsrätt av denna art

ej bör införas.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att enligt de för allmänna skatteberedningen

utfärdade direktiven skall skatteberedningen vid övervägandet

av reformer inom den direkta beskattningens område allvarligt pröva det

gamla önskemålet om en definitiv källskatt för löntagare. Införandet av en

avdragsrätt för gåvor skulle direkt strida mot dessa strävanden och troligen

omintetgöra planerna på en definitiv källskatt för löntagare i allmänhet.

Till allmänna beredningsutskottet hänvisades vid 1961 års riksdag två

likalydande motioner med i huvudsak samma yrkande som i de förevarande

motionerna I: 190 och 11:241. I dessa motioner förordades ett system,

innebärande att staten skulle tillskjuta belopp, motsvarande dem som av

enskilda personer skänks till religiösa, humanitära och vetenskapliga ändamål

eller till undervisning och kulturminnesvård.

Allmänna beredningsutskottet erinrade om den ställning riksdagen tidigare

intagit till förslag om avdragsrätt vid taxering i motsvarande fall och

framhöll bl. a. att betänkligheter gjorde sig gällande även i fråga om det

förslag utskottet hade till behandling samt anförde vidare härom:

Även om, såsom motionärerna förutsatt, statens insats skulle maximeras

till ett visst belopp för varje donation eller penninggåva, skulle det knappast

vara möjligt att överblicka omfattningen av de förpliktelser staten

härigenom skulle påtaga sig bl. a. därför att avgränsningen av de ändamål

och organisationer in. fl., som på detta sätt skulle erhålla stöd, skulle

stöta på avsevärda svårigheter. Man bör heller icke bortse ifrån att det i

motionerna föreslagna systemet skulle kunna innebära att prövningen av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962

frågor om anslag, vilkas belopp överstege kostnaderna för skattefrihet, i

motsvarande fall undandroges riksdagen.

Utskottet finner sålunda statligt stöd till de i motionerna avsedda ändamålen

icke böra lämnas enligt det av motionärerna framlagda förslaget.

Frågor härom bör prövas i hittills gällande ordning.

Båda utskotten avstyrkte respektive motioner, vilka av riksdagen lämnades

utan åtgärd.

Utskottet

Yrkandena i föreliggande motioner innefattar förslag om utredning dels

om införande av rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt för

belopp som skänkts till vissa allmännyttiga ändamål (motionerna 1:507

och II: 592) och dels om behovet och möjligheterna i övrigt att stimulera

till lämnande av dylika gåvor (motionerna I: 190 och 11:241 samt 1:507

och II:592).

Frågan om skattefrihet av här ifrågavarande art har som ovan nämnts

vid ett stort antal tillfällen behandlats av riksdagen, senast vid 1961 års

riksdag i anledning av väckta motioner, vilka hänvisats till bevillningsutskottet.

I sitt avstyrkande utlåtande över motionerna (betänkande nr 42),

vilket godkändes av riksdagen, lämnade bevillningsutskottet bl. a. en utförlig

framställning av den tidigare riksdagsbehandlingen av spörsmålet.

I årets motioner har icke anförts några skäl för förslaget utöver dem som

åberopades i 1961 års motioner. Allmänna beredningsutskottet vill därför

här endast erinra om att riksdagen vid upprepade tillfällen intagit den

principiella ståndpunkten att avdragsrätt av detta slag innebär en avvikelse

från de principer som ligger till grund för vår skattelagstiftning och att

främjandet av allmännyttiga ändamål inte bör ske genom lättnader vid

beskattningen utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens

sida. Det må i övrigt framhållas att, som bevillningsutskottet anfört i sitt

förenämnda utlåtande, införande av avdragsrätt för gåvor skulle direkt

strida mot strävandena att genomföra en definitiv källskatt för löntagare.

Allmänna beredningsutskottet ansluter sig till de av bevillningsutskottet

anförda synpunkterna och finner sålunda icke skäl förorda att riksdagen

frångår sin tidigare intagna ståndpunkt i förevarande fråga. Någon utredning

i ämnet är med hänsyn härtill enligt utskottets mening icke påkallad.

Allmänna beredningsutskottet hade, som framgår av vad här tidigare

anförts, vid 1961 års riksdag till behandling motioner med yrkande, överensstämmande

med det senare av de inledningsvis nämnda motionsyrkandena.

I motiveringen till dessa motioner förordades ett system innebärande att

staten skulle tillskjuta belopp, motsvarande dem som av enskilda personer

skänktes till vissa allmännyttiga ändamål. Utskottet avstyrkte motionerna

under hänvisning till bl. a. vanskligheten att kunna överblicka omfattningen

av de förpliktelser staten härigenom skulle ikläda sig — avgränsningen av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962 9

de ändamål och organisationer m. fl. som borde erhålla sådant stöd skulle

exempelvis ställa sig mycket svår. Prövningen av måhända betydande anslagsbelopp

skulle vidare undandragas riksdagen. Frågor om stöd till ifrågavarande

ändamål borde prövas i hittills gällande ordning.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Utskottet har i det föregående berört sitt och riksdagens ståndpunktstagande

till ett par förslag till särskilda åtgärder. Beträffande det mera vidsträckta

motionsyrkandet om utredning beträffande åtgärder över huvud

taget för att stimulera lämnandet av gåvor till allmännyttiga ändamål får

utskottet anföra följande.

Utskottet finner självfallet det arbete som nu utföres av många enskilda

organisationer för främjande av de syften motionärerna vill tillgodose mycket

värdefullt. Statsmakterna har också i många fall lämnat och lämnar

stöd i olika former åt det frivilliga arbetet för religiösa, humanitära, kulturella,

vetenskapliga och därmed jämförliga ändamål — även i sådana former

som bidragit till att uppmuntra den enskilda offerviljan. Frågor härom

har emellertid bedömts från fall till fall med beaktande av föreliggande,

särskilda omständigheter. Åtgärder av denna art kräver vidare självfallet

en noggrann budgetteknisk prövning och en avvägning mot andra, angelägna

behov som skall tillgodoses över budgeten. Utskottet finner för sin

del lämpligt att intresset av åtgärder i motionernas anda även i fortsättningen

får tillvaratagas genom att konkreta förslag prövas i sedvanliga

former. Någon utredning beträffande sådana, mera generellt syftande åtgärder,

som motionärerna synes avse, finner utskottet icke motiverad.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa, att

1) de likalydande motionerna I: 190 och II: 241 samt

2) de likalydande motionerna I: 507 och II: 592 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Söderberg,

Axel Emanuel Andersson, Hedström*, Olofsson*, Hellebladh, Ringaby, Tage

Johansson, Schött och Eric Peterson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson

i Sala, Dickson, fru Jäderberg, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille,

Lundmark, Björkänge, Keijer, Lundkvist*, Berglund och Larsson i Borrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962

Reservation

av herrar Axel Emanuel Andersson, Nestrup, Olofsson, Eric Peterson,

Björkänge, Berglund, Keijer och Larsson i Borrby, vilka ansett att utskottet

bort anföra och hemställa följande:

Frågan om särskilda åtgärder från det allmännas sida till stöd och stimulans

för enskilda, frivilliga gåvor till vetenskapliga, humanitära, kulturella,

religiösa och andra allmännyttiga ändamål har länge varit aktuell.

I föreliggande motioner påvisas olika möjligheter till åstadkommande av

sådan stimulans. Enligt de likalydande motionerna 1:507 och 11:592 bör

ifrågavarande stimulans åstadkommas genom införande av rätt till avdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt för belopp som den skattskyldige

skänkt till berörda ändamål. Vidare framhålles att staten som en delreform

bör kunna ge ett mera direkt stöd, t. ex. i form av helt eller delvis räntefria

lån för kyrkobyggnader eller andra lokaler. I de likalydande motionerna

I: 190 och 11:241 framhålles att statsmakterna, efter det ändamålen närmare

preciserats och en lämplig form för ärendenas prövning tillskapats,

varje år borde anslå ett skäligt belopp till stimulans av gåvor och bidrag

till ifrågavarande ändamål. Vidare erinras om möjligheten att lämna stöd

i form av avdrag direkt på den statliga inkomstskatten. I de likalydande

motionerna I: 88 och II: 116 har förslag väckts om finansiellt stöd från statens

sida till kyrkobyggnader och andra lokaler för de frikyrkliga organisationerna.

Sistnämnda motioner kommer att behandlas av utskottet i särskilt

utlåtande.

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har olika förslag och

synpunkter framförts rörande metoderna för stimulans genom samhälleliga

åtgärder för enskilda gåvor till allmännyttiga ändamål och en utvidgning

av samhällets stöd på detta område. Utskottet delar uppfattningen att åtgärder

från samhällets sida i angivna syfte är angelägna och anser att de berörda

problemen bör göras till föremål för en förutsättningslös utredning.

Utskottet förutsätter att utredningen sker i samråd med närmast berörda

organisationer och samfund och bedrives med största möjliga skyndsamhet.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 507 och II: 592

samt I: 190 och 11:241 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om en skyndsam utredning rörande samhällets åtgärder

till stimulerande av gåvor och bidrag till religiösa

samt humanitära, kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart

allmännyttiga ändamål.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

201662

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.