Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av kvinnors återinträde på arbetsmarknaden.

1962-03-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av kvinnors återinträde på arbetsmarknaden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 20—21 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av

kvinnors återinträde på arbetsmarknaden.

I de

I: 194 av herr Lars Larsson m. fl. och II: 242 av fru Holmquist m. fl. hemställes,

att riksdagen måtte begära, att Kungl. Maj:t tillsätter en utredning,

som skyndsamt tar upp de problem som sammanhänger med att underlätta

kvinnornas återinträde på arbetsmarknaden, och därefter återkommer

med förslag i frågan till riksdagen.

I motionerna framhålles bl. a. att det finns en mängd kvinnliga ej förvärvsarbetande

arbetssökande, som skulle kunna åtaga sig arbete om

lämpligt sådant erbjudes. Dessa kvinnor uppgår till tiotusental under det

att arbetsförmedlingarna endast haft några tusental platssökande. Det kan

på goda grunder antas att åtskilliga av dem som ansett sig kunna åtaga sig

men inte sökt arbete utgörs av kvinnor, vilkas barn vuxit upp, men som av

bristfällig yrkesutbildning eller beroende på ändrade arbetsmetoder i deras

tidigare yrken, känner sig förhindrade att återinträda på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl kan anföras som motiv för att

underlätta dessa kvinnors återinträde i förvärvslivet. I första hand är det

angeläget med ökningen av resurserna för omskolning och fortbildning, utbyggnad

av yrkesvägledningen samt aktivisering av arbetsförmedlingsverksamheten.

Motionärerna påvisar att deltagarna vid arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsverksamhet

kan erhålla utbildningsbidrag. Då dessa kurser inte

kommer att täcka behovet kunde de kanske kompletteras med en utbyggnad

av motsvarande verksamhet i de kommunala yrkesskolornas regi.

I princip bör de ekonomiska villkoren för deltagarna vara desamma oavsett

om en utbildningsverksamhet av nämnt slag bedrives i arbetsmarknadsstyrelsens

eller i de kommunala yrkesskolornas regi. Kostnaderna bör

i huvudsak bäras av staten.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 242.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,

socialstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning samt berett

Yrkeskvinnors Samarbetsförbund (YSF) och Landsorganisationen (LO)

tillfälle att inkomma med yttrande.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker betydelsen av att kvinnors återinträde

på arbetsmarknaden underlättas och anför:

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 20—21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962

Enligt direktiven den 30 september 1960 för utredningen angående översyn

av arbetsmarknadspolitiken kommer hithörande frågor också att bli

föremål för behandling inom nämnda utredning. Arbetsmarknadsstyrelsen

har emellertid bedömt frågan om kvinnornas inplacering på arbetsmarknaden

vara av sådan betydelse och tidsmässigt så angeläget att åtgärder för en

bättre anpassning av den kvinnliga arbetskraften till arbetslivet snarast bör

vidtagas. Vid styrelsens plenum den 13 januari 1961 antogs därför ett

aktivitetsprogram för den kvinnliga arbetskraften. Programmet innehåller

förslag till åtgärder för att underlätta den kvinnliga arbetskraftens inträde

på arbetsmarknaden på såväl längre som kortare sikt. Förslagen är generella

och ej i detalj utformade. Det får ankomma på de lokala förhållandena,

i vilken takt och i vilken omfattning programmet praktiskt skall kunna

genomföras.

Programmets realiserande har hittills främst bestått i en utökning av

den tidigare prövade omskolnings- och fortbildningsverksamheten. Under

läsåret 1960—1961 utbildades i av överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt anordnade kurser ca 2 400 kvinnor,

företrädesvis medelålders och äldre. Denna verksamhet har för pågående

läsår planlagts att omfatta en utbildningskapacitet av omkring 5 000

elever.

Någon större svårighet att erhålla lärare samt för utbildningsändamål

lämpliga lokaler har ej förelegat. Däremot synes fortfarande råda en viss

tröghet i fråga om kvinnornas intresse för utbildningsverksamheten. Flertalet

planerade kurser har emellertid kunnat erhålla tillräckligt antal elever

efter annonsering och annan informationsverksamhet. Eleverna utgöres

till större delen av kvinnor, som varit borta från förvärvslivet någon

tid eller som för första gången vill söka sig ut på arbetsmarknaden. Däremot

har de inte varit arbetslösa i den meningen att ett tidigare förvärvsarbete

just upphört. Ofta har de på grund av otillräckliga informationer

om arbetsmarknads- och utbildningsförhållanden icke utnyttjat redan existerande

samhälleliga hjälpmöjligheter för anpassning till yrkeslivet.

Utbildningen inom vårdyrkena har varit föremål för särskilda åtgärder.

Chefen för inrikesdepartementet har givit i uppdrag åt en kommitté, bestående

av cheferna för medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen att anordna utbildning av sådan personal,

som skulle kunna avlasta eller ersätta sjuksköterskor. Utredningsarbetet

har hittills lett till en försöksutbildning av tre nya yrkeskategorier

inom sjukvården, nämligen röntgen-, radioterapi- och operationsassistenter.

Under januari och februari månader 1962 har ca 100 elever påbörjat sådan

utbildning. Därutöver har planlagts en utökning av antalet elevplatser

vid laborantskolorna från ca 100 elever per läsår till ca 600. Vidare kan

nämnas att reaktiveringskurser för sjuksköterskor, som varit borta från

yrkesarbetet någon tid, samt viss kursverksamhet för personal, som kan

avlasta sjuksköterskorna arbetsuppgifter i fråga om kontorsgöromål, håller

på att utformas.

Inom arbetsmarknadsverket förberedes ävenledes en utredning om vilka

arbetsuppgifter inom traditionellt manliga yrkesområden, som skulle kunna

vara lämpliga för kvinnor. Utredningsarbetet härom planeras att kunna

bli slutfört redan under år 1962.

Utbildningen av kvinnliga elever i yrken som av tradition betecknas

som manliga sker f. n. på flera orter i kurser, gemensamma för män och

kvinnor. Det har emellertid visat sig, att kvinnorna kommit att bli så fåtaliga

i dessa kurser att de känt sig alltför isolerade. För att kunna under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1062 3

lätta rekryteringen av kvinnor till mera manligt betonade yrken har därför

på försök anordnats kurser i mekaniska yrken för enbart kvinnliga

elever. Sådan kursverksamhet pågår f. n. på tre orter.

Socialstyrelsen ansluter sig till syftet med motionerna och förordar att en

utredning kommer till stånd. Vidare framhåller styrelsen att hemmakvinnorna

utgör en betydande arbetskraftsreserv, som det — icke minst av sociala

skäl — är önskvärt att skapa utbildnings- och arbetstillfällen för.

Kvinnornas lämplighet för vårdyrkena och det mycket stora arbetskraftsbehovet

inom dessa yrken understryks också av styrelsen, som dessutom

anför:

Den s. k. särskilda hemhjälpen åt åldringar och invalider som i stor utsträckning

utnyttjar kvinnlig arbetskraft av här ifrågavarande slag har

sedan verksamhetens början år 1950 utvecklats i mycket snabb takt. Antalet

åldringar och invalider, som under året erhållit mer eller mindre

regelbunden hjälp i denna form, var i jämna tusental år 1954 18 000, 1958

45 000, 1959 50 000 och 1960 55 000. Det är enligt socialstyrelsens mening

angeläget och finns även anledning räkna med att utbyggnaden av denna

verksamhet kommer att fortsätta och att efter hand härigenom ett stort antal

arbetstillfällen kan erbjudas.

Öppen hemsjukvård, särskilt avsedd för långvarigt sjuka, bedrivs av

landstingen och torde alltmer komma att utvecklas.

Man siktar även i andra sammanhang, exempelvis i samband med omläggningen

av provinsialläkarorganisationen, till en kraftig utbyggnad av

hemsjukvården, som bl. a. avses övertaga en del av konvalescentvården.

Utbyggnaden av denna verksamhet befinner sig ännu på ett förberedande

stadium.

En utveckling av dessa verksamhetsgrenar till önskvärd omfattning förutsätter,

att lämplig arbetskraft står till förfogande. Arbetskraftsbehovet

på dessa områden kommer att bli mycket stort. Styrelsen finner med hänsyn

härtill önskvärt att man parallellt med den ifrågasatta utredningen

även uppmärksammar behovet av stödåtgärder för att effektivisera verksamheten

på de nämnda, öppna vårdområdena.

Ett annat yrke där stor brist på utbildad arbetskraft föreligger är biträden

på vårdinstitutioner av olika slag. Resurserna för utbildning av

vårdpersonal på biträdesstadiet motsvarar för närvarande icke på långt

när behovet. I motsats mot den särskilda hemhjälpen söker man här till

övervägande del heltidsanställd arbetskraft. Enligt socialstyrelsens mening

är den äldre arbetskraft, som åsyftas av motionärerna, lämplig för

Yrkesutbildning av detta slag.

Det är emellertid icke tillräckligt för att tillgodose motionärernas syften

att kurser anordnas och arbetstillfällen öppnas. Man måste också se till att

arbetsvillkoren blir så utformade att rekryteringen kan säkerställas. Även

denna fråga synes lämpligen böra uppmärksammas i samband med den

föreslagna utredningen.

Avslutningsvis må framhållas att man i förevarande sammanhang även

torde ha anledning att beakta studiesociala utredningens nyligen framlagda

betänkande »Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet» (SOU 1962:5).

överstyrelsen för yrkesutbildning påpekar alt de kurser det här i regel

är fråga om icke — såsom motionärerna gör — kan rubriceras som arbetsUihang

till riksdagens protokoll 1062. 11< samt. iVr 20—21

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962

marknadsstyrelsens kurser. De tillkommer visserligen på begäran av arbetsmarknadsstyrelsen

men anordnas av överstyrelsen, som även bar ansvaret

för att utbildningen får en sådan utformning, att kursdeltagarna får

en utbildning som motsvarar arbetsmarknadens krav.

överstyrelsen uttalar vidare:

Det är riktigt som motionärerna anför, att utbildningsmöjligheterna för

de här berörda kategorierna kvinnor ännu icke är av tillräcklig omfattning.

Överstyrelsen är dock angelägen framhålla, att den fristående kursverksamheten

och den inom yrkesskolorna på detta område bedrivna verksamheten

har större omfattning än som synes framgå av de båda motionerna.

Enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen avseende januari 1962, uppgick

andelen kvinnor till 22 % av de personer, som genomgick yrkesutbildning

för arbetslösa i de kurser det här är fråga om. Nämnas kan, att antalet

kvinnor i kurser, som förbereder för återinträda inom olika kontorsyrken,

var cirka 550 under hösten 1961.

Även om sålunda verksamheten ännu icke har tillräcklig omfattning är

den emellertid under stark expansion. Medan vi hösten 1961 hade ca 550

omskolnings- och fortbildningskurser i gång hade detta antal enligt senast

föreliggande uppgifter stigit till ca 700; målsättningen för den närmaste

framtiden är att komma upp i ca 1 100 kurser. Det pågående arbetet med

kursverksamhetens utbyggnad ligger i linje med motionärernas önskningar.

Dock bör följande observeras. De nuvarande omskolnings- och fortbildningskurserna

utgör integrerande led i den nuvarande arbetsmarknadspolitiken.

De underlättar återförandet till arbetsmarknaden av friställd

arbetskraft. De kurser, som motionärerna avser, bar ett delvis annat syfte.

De jämte de andra av motionärerna samtidigt föreslagna åtgärderna syftar

att till arbetsmarknaden återföra personer, som själva bedömer sin situation

så, att de icke har möjligheter att längre uppträda som förvärvsarbetande.

Motionärerna föreslår, alt en utredning tillsättes i syfte att få till stånd

de erforderliga ändringarna i nu gällande bestämmelser. Överstyrelsen kan

icke finna att detta är nödvändigt. Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen

har tillsammans byggt upp en organisation i syfte att bland annat

utforma de stora dragen av kursverksamhetens inriktning. För detta ändamål

har tillskapats samarbetsdelegationen för omskolningskurser m. m. I

denna fungerar överstyrelsens chef som ordförande. Representerade är vidare

arbetsmarknadsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens

centralorganisation och landsorganisationen i Sverige. Vidare finnes

på tjänstemannaplanet en särskild arbetsgrupp för behandling av vissa gemensamma

frågor. Enligt överstyrelsens uppfattning finns sålunda redan

den erforderliga organisationen för en ökad och på delvis nya målsättningar

inriktad kursverksamhet. Erforderliga ändringar i nu gällande bestämmelser,

inventering av yrkesskolornas resurser, intensifierad upplysningsverksamhet

m. in., är icke av större omfattning än att de synes kunna utredas

av arbelsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen gemensamt.

Överstyrelsen har i allt väsentligt anslutit sig till motionärernas förslag

och föreslagit det nyss nämnda utredningsuppdraget till båda ämbetsverken.

Överstyrelsen vill emellertid härjämte erinra om den sedan ungefär

1 1/2 år arbetande utredningen rörande arbetsmarknadspolitikens utformning.

Det förtjänar i varje fall att övervägas, om icke det av motionärerna

behandlade problemet är av den natur, att det borde bli föremål för

överväganden även av denna kommitté, som då kan komma med förslag

till mera långsiktiga åtgärder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962 5

Yrkeskvinnors Samarbetsförbund framhåller särskilt nödvändigheten av

att de lokala arbetsförmedlingarnas intresse för att tillvarataga dessa arbetskraftsresurser

aktiveras. Det fordras bättre upplysning och kraftiga

insatser från förmedlingarnas sida. Vidare är det angeläget att uppmärksamheten

riktas på att uppdelningen i traditionellt »manliga» och »kvinnliga»

yrkesområden motverkas.

Beträffande utbildningsbidrag för den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna

utbildningsverksamheten påpekar YSF att det i princip kräves, att

vederbörande skall vara anmäld såsom arbetslös och därtill bedömas sakna

förutsättning att på längre sikt erhålla stadigvarande försörjning inom

sitt tidigare arbetsområde. YSF finner det i likhet med motionärerna angeläget

att där skäl finnes utöka kursverksamheten och de därmed förbundna

förmånerna, så att även andra än de arbetslösanmälda kan komma

i åtnjutande av dem. De hemarbetande kvinnor, som önskar förvärvsarbete,

synes dock redan nu kunna erhålla utbildningsbidrag.

YSF anför vidare att frågan om underlättande av kvinnors återinträde

på arbetsmarknaden ingår i det utredningsuppdrag, som den år 1960 tillsatta

arbetsmarknadsutredningen erhållit och förordar, att riksdagen i skrivelse

till arbetsmarknadsutredningen framhåller angelägenheten av att dessa

frågor ägnas tillräcklig uppmärksamhet.

Landsorganisationen anför bl. a.:

LO har vid flera tillfällen utvecklat sin syn på hur en aktiv arbetsmarknadspolitik

bör utformas. Senast skedde detta i det betänkande om »Samordnad

näringspolitik» som behandlades av 1961 års LO-kongress. Om de

frågor som berörs i motionen heter det i betänkandet: »Trots att denna

del av arbetsmarknadspolitiken (omskolnings- och utbildningsverksamheten)

ägnats speciell uppmärksamhet de senaste åren framstår en ytterligare

utökning av kapaciteten och resurserna som synnerligen önskvärd.

Det gäller såväl utbildningsbidragens storlek och reglerna för deras utbetalande

som antalet elevplatser och utbildningslinjer. Även här kan det vara

rationellt att i vidgad omfattning låta icke-löntagare samt personer, som

visserligen ej är arbetslösa, men som ändå önskar lära sig ett nytt yrke,

erhålla ekonomiska bidrag under utbildningstiden. En särskilt viktig grupp

är här kvinnor som efter några år som hemarbetande önskar gå ut på arbetsmarknaden,

men vilkas tidigare yrkeskunskaper hunnit bli föråldrade

eller vilka helt saknar yrkesutbildning.»

Som framgår sammanfaller motionärernas syn på denna fråga helt med

LO:s, varför LO tillstyrker att de frågor, som berörs i motionen, blir utredda.

Arbetsmarknadsutredningens uppdrag innefattar också att utreda kvinnornas

arbetsmarknad. I avvaktan på ett utredningsresultat bör statsmakterna

dock icke avhålla sig från att genomföra delreformer för att höja

arbetsmarknadspolitikens verkningsgrad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962

Utskottet

Utskottet delar motionärernas mening att frågan om underlättande av

möjligheterna för kvinnor som tidigare verkat på arbetsmarknaden att återgå

till förvärvsarbete förtjänar stor uppmärksamhet. Utskottet finner det

i och för sig värdefullt att, som framgår av den redogörelse arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning lämnat i sina yttranden över

motionerna, den kursverksamhet som pågår synes vara under snabb utveckling.

Det är angeläget att arbetet härmed fullföljes. Utskottet vill vidare

understryka vikten av upplysnings- och informationsverksamhet för att

sprida kännedom om dessa kurser. Det vore vidare, med hänsyn till att

många kvinnor av olika skäl kan vara bundna till sin hemort, av värde med

ett närmare samarbete mellan företrädarna för den ovannämnda kursverksamheten

och de kommunala yrkesskolorna.

När det gäller åtgärder på längre sikt har i remissyttrandena över motionerna

hänvisats till den år 1960 tillkallade arbetsmarknadsutredningen, som

har att företaga en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vill erinra

om att i direktiven för denna utredning anförts bl. a. att den s. k. yrkesintensiteten

bland kvinnorna kommer att stiga och att härigenom ett

ökat tillskott av kvinnlig arbetskraft — i stor utsträckning deltidsarbetande

är att påräkna. Bl. a. kommer kvinnornas arbetsmarknadsproblem

att få en allt större betydelse under de närmaste åren.

Det synes utskottet med hänsyn till det ovan anförda som om motionernas

syfte skulle kunna i väsentlig grad tillgodoses utan tillsättande av en

särskild utredning i frågan, då de i motionerna upptagna spörsmålen i stort

synes komma under prövning av arbetsmarknadsutredningen. Utskottet förutsätter

att utredningen kommer att överväga åtgärder för att underlätta

för bl. a. hemarbetande kvinnor att vinna återinträde på arbetsmarknaden.

Även om utskottet sålunda icke ansett sig böra förorda en särskild utredning

i ämnet är de i motionerna anförda synpunkterna av sådan vikt att

utskottet med framhållande av att den pågående verksamheten bör fortgå

under iakttagande av utskottets ovan anförda önskemål — vill hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 194 och II: 242 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att

motionerna jämte utskottets utlåtande över desamma överlämnas

till arbetsmarknadsutredningen.

Stockholm den 20 mars 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar Nestrup*, Sörlin*, Kaijser*, Axel Emanuel

Andersson, Hedström*, Hellebladh, Widén*, Tage Johansson, Schött

Lars Larsson* och Eric Peterson; samt

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr

Svensson i Kungälv, fru Thunvall*, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson

i Bästekille, Keijer*, Larsson i Borrby, fru Ekroth och herr Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:168 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om underlättande av kvinnors återinträde på arbetsmarknaden. a1 i texten