Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ökat skydd mot radioaktiv strålning.
1962-04-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ökat skydd mot radioaktiv strålning.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962
9
Nr 32
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ökat skydd
mot radioaktiv strålning.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1: 323 av herr Sundin och II: 396 av herr Hansson i önnarp hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag rörande åtgärder i syfte att intensifiera forskningen om
den radioaktiva strålningens verkningar och öka skyddet mot radioaktiv
strålning i enlighet med vad i motionerna anförts.
I motionerna framhålles att den radioaktiva strålningens verkningar är
ofullständigt kända. Vi utsättes för konstgjord strålning på olika sätt och i
varierande mängder. Särskilt sedan forskningen på atomenergiområdet
kommit i gång har utvecklingen gått mycket snabbt. Det har uppstått svårbemästrade
problem när det gäller att oskadliggöra radioaktiva avfallsprodukter.
Vidare framställes radioaktiva isotoper av allt flera grundämnen,
vilka används dels i forskning och dels i praktiskt arbete. Det högsta organet
i vårt land för att tillgodose strålskyddet är medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd
samt radiofysiska institutionen. Dessas resurser är otillräckliga.
Man bör utreda vilka åtgärder som bör företagas för att minska den
radioaktiva strålningsbelastningen.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 323.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,
som finner angeläget, att forskningen rörande den radioaktiva strålningens
verkningar och därmed sammanhängande skyddsfrågor beredes
förstärkt stöd. Problemen bör i första hand bearbetas av strålskyddsnämnden
och radiofysiska institutionen, varför det är av vikt att dessa organisationers
lokal-, utrustnings- och personalfrågor löses utan dröjsmål. Med
hänsyn till den pågående expansionen är en fortlöpande översyn erforderlig.
Styrelsen uttalar att den själv jämte strålskyddsnämnden och radiofysiska
institutionen är bäst skickade att fortlöpande utreda och handlägga
de i motionerna väckta frågorna.
Föreståndaren för radiofysiska institutionen, professor Rolf Sievert, har
vid föredragning inför utskottet lämnat en redogörelse för den pågående
verksamheten på förevarande område m. in. I eu till utlåtandet fogad bilaga
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962
har en sammanfattning lämnats av de av professor Sievert framlagda uppgifterna
och synpunkterna.
Utskottet
De av motionärerna upptagna spörsmålen om den radioaktiva strålningens
verkningar och om skyddet mot sådan strålning förtjänar självfallet
den största uppmärksamhet i dagens samhälle. Som motionärerna framhållit
handhaves frågorna härom främst av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd
och radiofysiska institutionen vid karolinska institutet. Institutionens
föreståndare, professor Rolf Sievert, har vid föredragning inför utskottet
och i en till detta utlåtande som bilaga fogad skrivelse lämnat en
redogörelse för den nu pågående verksamheten inom landet och framlagt
vissa synpunkter på motionärernas förslag m. m. Av redogörelsen framgår
bl. a. att institutionen samarbetar med andra vetenskapliga institutioner.
Sverige är vidare ledamot i Förenta Nationernas strålningskommitté och
sammankallande inom det nordiska samarbetet på strålskyddsområdet. Internationella
och nordiska åtgärder i strålskyddsfrågor kommer därigenom
snabbt till bl. a. strålskyddsnämndens kännedom. Strålbelastningen hos befolkningen
i Sverige är föremål för upprepade undersökningar. Nämnden
har nyligen tillsatt en arbetsgrupp för undersökning av radioaktivitet i livsmedel
och en för utredning om lämpligheten att öka kalkhalten i dieten
för att minska upptagningen av radioaktivt strontium. Ytterligare undersökningar,
exempelvis beträffande riskerna för fostret vid röntgenundersökning,
är att förvänta.
Av Kungl. Maj :t har för en tid sedan tillsatts en expertkommission för
rådgivning vid atomolyckor. Kommissionen åsyftar att verka för en viss
beredskap. Vidare har i årets statsverksproposition hemställts om anslag
för en specialistgrupp som med kort varsel skall kunna sättas in vid en
atomolycka.
Utskottet får i övrigt beträffande verksamheten på området och de förslag
till åtgärder som är under behandling eller kan komma att aktualiseras
hänvisa till bilagan. Allvarliga ansträngningar göres nu för att inom
ramen för våra personella och ekonomiska resurser tillgodose de för vårt
folk så betydelsefulla intressen som motionärerna företräder. Enligt utskottets
mening är det angeläget att denna verksamhet beredes möjlighet att
utvecklas och intensifieras. Det synes vidare riktigt att strålskyddsnämnden,
som tillsatts så nyligen som år 1958, får vara verksam ännu någon tid
innan någon utredning i enlighet med motionärernas förslag övervägs. Som
i ovannämnda bilaga framhållits kan emot tanken på en utredning även anföras,
att det icke vore ändamålsenligt att nu engagera de fåtaliga, inom
strålskyddsområdet verksamma, starkt ansträngda arbetskrafterna i en ny
utredning så snart efter den som utfördes av 1951 års strålskyddskommitté.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962 11
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 323 och II: 396 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 april 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Axel Emanuel Andersson,
Hellebladh, Ringaby, Tage Johansson, Schött och Eric Peterson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg*, herrar Svensson i Kungälv*,
Nilsson i Bästekille*, Björkänge, Haglund, Lundkvist, Berglund, Larsson i
Borrby* och Edlund.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.
Bil. till allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32
Några uppgifter med anledning av motion av herr Sundin m. fl. angående
ökat skydd mot radioaktiv strålning (nr 323 i första och nr 396 i andra
kammaren).
Strålningsriskerna har varit och är fortfarande föremål för överdrifter
inte bara från allmänhetens sida utan även av sådana vetenskapsmän, som
inte haft tillfälle sätta sig in i de många olika aspekterna på strålverkningarnas
problem och saknar erfarenheter av praktisk strålskyddsverksamhet.
För dem som är sysselsatta i sådan verksamhet medför de från
olika håll framförda överdrivna farhågorna en icke obetydlig extra belastning
i strålskyddsarbetet men ger också ibland anledning till nyttiga diskussioner.
Den motion (nr 323 i första och nr 396 i andra kammaren) över vilken
man önskar ett yttrande återger i stort sett den verkliga situationen utan
större överdrifter. I några avseenden kanske dock ett tillrättaläggande är
motiverat.
Vad som sägs om avfallet från atomanläggningar är riktigt, men dessa
frågor har ännu inte hos oss vuxit så att de f. n. utgör ur strålskyddssynpunkt
svårbemästrade problem, ehuru dessa kommer att kräva väsentliga
insatser på det tekniska planet. Man är mycket försiktig vid bestämmandet
av de högsta tillåtna utsläppen från sådana anläggningar.
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962
ICRP:s rekommendationer är uppställda för långsiktiga planeringsändamål,
och de där angivna högsta tillåtliga stråldoserna och koncentrationerna
av radioaktiva ämnen är därför beräknade med en säkerhetsmarginal, som
måste anses mycket tillfredsställande. De utgångsvärden, som användes,
är avsedda att gälla även om man utsätter sig för strålningen under hela
livstiden. Eu viss skärpning av rekommendationerna ägde rum för några
år sedan särskilt med hänsyn till riskerna för genetiska verkningar. Inom
den genetiska forskningen har emellertid under senaste tiden många indicier
framkommit, som talar för att dessa risker är mycket mindre än vad
man tidigare trott. Det förefaller sannolikt, att vi på detta område kommer
att få avsevärt ändra uppfattning.
Beträffande risken för skador vid doser, som ligger under de som av
ICRP rekommenderas som de högsta tillåtliga är att märka, att skador vid
så små doser ännu över huvud taget ej kunnat påvisas även efter 10-tals år
av strålexposition.
Den svenska strålskyddsverksamheten började på frivillighetens väg under
mitten av 1920-talet. 1941 tillkom den första strålskyddslagen och 1958
den lag, som nu gäller. Genom att man i Sverige redan från början samordnat
strålskyddsarbetet med forskning i radiofysik och radiobiologi samt
fysikaliskt-tekniskt arbete för en radioterapeutisk klinik -— radiumhemmet
— bedrives strålskyddstillsynen i Sverige av fysiker, som har löpande
kontakt med strålforskningen och med de inom radioterapien iakttagna
strålverkningarna. Radiofysiska institutionen i Stockholm samarbetar dessutom
sedan åtskilliga år tillbaka med genetiska institutionen vid universitetet
i Stockholm samt med de övriga inom den praktiskt inriktade strålningsbiologien
verksamma institutioner, som tillkommit under senare år.
Vårt land är medlem av Förenta Nationernas strålningskommitté, där
radiofysiska institutionens föreståndare är Sveriges ombud. ICRP:s ordförande
och sekerterare är sedan 5 år tillbaka svenskar. Sverige är dessutom
sammankallande i det nordiska samarbetet inom strålskyddsområdet.
Dessa förhållanden är av stor betydelse för den svenska strålskyddsverksamheten.
Internationella och nordiska åtgärder i strålskyddsfrågor kommer
därigenom utan tidsförlust bl. a. till strålskyddsnämndens kännedom.
Man torde alltså med fog kunna påstå, att den svenska strålskyddsverksamheten
har en kvalitativt mycket tillfredsställande ställning med göda
kontakter både inom och utom landet.
Strålbelastningen hos befolkningen i Sverige är föremål för upprepade
undersökningar, vilket bl. a. framgår av de svenska bidragen till rapporten
från FN:s strålningskommitté.
På ett område, som så hastigt blivit aktuellt, finns naturligtvis ändå
många luckor.
Enligt av Kungl. Maj.t för strålskyddsnämnden meddelade bestämmelser
skall nämnden bl. a. tjänstgöra som ett centralt samordnande organ för
olika strålskyddsintressen i riket. Nämnden äger där så erfordras anlita
särskilda experter eller sakkunniga.
Exempelvis har nämnden nyligen tillsatt en arbetsgrupp för undersökning
av radioaktivitet i livsmedel och en annan grupp för utredning av
lämpligheten att öka kalkhalten i befolkningens diet i avsikt att minska
upptagningen av radioaktivt strontium. Den förra gruppen omfattar specialister
från radiofysiska institutionen, statens jordbruksförsök, veterinär
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962 13
högskolan och FOA, den senare gruppen består av fyra läkare, som är
specialister inom de närmast berörda områdena. Ytterligare åtgärder av
detta slag är att förvänta bl. a. beträffande riskerna för fostret vid röntgenundersökning
av kvinnor i första havandeskapsmånaden.
Till radiofysiska institutionen är i viss mån även knuten den expertkommission
för rådgivning vid atomolyckor, som tillsattes av Kungl. Maj :t
för ca IVi år sedan och som bl. a. organiserade beredskapen under Sovjets
kärnvapenprov vid Novaja Zemlja i höstas. Kommissionen, som egentligen
skall träda i funktion först då en atomolycka inträffat, kommer att även i
fortsättningen arbeta för att åstadkomma en viss beredskap inom sitt verksamhetsfält.
Det kanske i detta sammanhang också bör nämnas, att i årets statsverksproposition
på strålskyddsnämndens förslag upptagits särskilda medel till
en grupp på 5 personer, bestående av vid radiofysiska institutionen anställda
fysiker och ingenjörer och avsedd att vid en atomolycka kunna sättas
in med kort varsel. En specialutrustning för denna grupp, som senare torde
komma att utökas, kommer att anskaffas.
Det är ingalunda meningen att här påstå, att den svenska strålskyddsverksamheten
är i alla hänseenden tillfredsställande. Den måste ständigt ha
uppmärksamheten riktad på utvecklingen och i tid successivt utbyggas på
sätt som kan visa sig erforderligt. Det är dock uppenbart, att för att inom
landet täcka alla de områden, som är aktuella inom strålskyddet, både de
som avser forskning och de som avser praktiska strålskyddsåtgärder, skulle
krävas en orimlig insats. För ett litet land som Sverige sättes en naturlig
gräns för vad som kan göras bl. a. av svårigheten att få kompetent arbetskraft.
I motionen föreslås en skyndsam utredning och förslag rörande åtgärder
i syfte att intensifiera forskningen om den radioaktiva strålningens verkningar
och öka skyddet mot radioaktiv strålning.
Som jag ser saken är de mest angelägna åtgärderna följande:
Förbättring av utbildningsmöjligheterna och forskningen i radiobiologi
och radiofysik.
En sedan flera år av karolinska institutet begärd ändring av en laboratur
till en professur i radiobiologi bör snarast komma till stånd.
En professur i radiofysik i Lund har begärts och är i hög grad motiverad.
Professuren i radiofysik i Stockholm bör kompletteras med ett för strålskyddsundervisningen
avsett universitetslektorat.
Förbättring av utbildnings- och forskningslokaler.
Tillbyggnaden för radiofysiska institutionen, som skall påbörjas i april—
maj i år, bör forceras. Radiofysiska institutionen i Lund bör snarast utbyggas.
Behovet av lämpliga lokaler för jordbrukets, veterinärmedicinens och vattenvårdens
forskningsbehov inom radioaktivitetsområdet bör snarast tillgodoses.
Förslag härtill torde föreligga.
Utredningar.
En utredning om behovet av ökad forskning över den radioaktiva strålningens
verkningar föreligger redan i rapporten från Förenta Nationernas
strålningskommitté 1958 och i den nya rapport, som kommer att publiceras
under innevarande år. Beträffande forskning av grundläggande natur inom
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962
radiofysik och radiobiologi torde anslag böra som nu kunna utgå genom
forskningsråden under förutsättning att till rådens disposition ställda medel
ökas med hänsyn härtill, under det att den mera målbundna forskningen
bör ske på anslag genom strålskyddsnämnden.
Strålskyddsnämndens anslag för utredningar bör därför väsentligt ökas.
Nuvarande belopp på 10 000 kronor torde böra höjas till minst 100 000
kronor och i viss mån även få tagas i anspråk för med utredningarna förenade
tillfälliga forskningsuppdrag.
Anställningsvillkoren för personal inom strålskyddsområdet bör göras
till föremål för en översyn för att underlätta rekryteringen av tjänstemän
och för att kunna få behålla svårersättliga specialister.
Strålskyddsnämnden och radiofysiska institutionen samt den här nämnda
expertkommissionen är naturligtvis starkt intresserade för att så allsidiga
åtgärder som möjligt vidtages i av motionen angivna riktningar. Man bör
dock låta den av statsmakterna så sent som 1958 tillsatta strålskyddsnämnden
få verka under ytterligare ett par år, innan man avgör i vad mån en
utredning av det slag motionen föreslår är av behovet påkallad. Det synes
icke ändamålsenligt att nu engagera de fåtaliga inom strålskyddsområdet
starkt ansträngda arbetskrafterna i en ny utredning så snart efter den som
utfördes av 1951 års strålskyddskommitté. Detta är så mycket mindre påkallat
som strålskyddsverksamheten i Sverige i allt väsentligt av statsmakterna
erhållit ett stöd, som står i en rimlig proportion till de strålskaderisker,
som man kan befara under den tid som kan överblickas.
Den statliga strålskyddsverksamheten i Sverige tål väl en jämförelse
med motsvarande verksamhet i andra länder och har goda utvecklingsmöjligheter.
Detta återspeglas även i det internationella samarbetet, där Sverige
spelat en ledande roll. Såsom skyddsorgan i fredstid måste man hävda att
den svenska strålskyddsorganisationen då den tillbyggnad, som skall påbörjas
i vår, står färdig och den därvid aktuella ytterligare personalökningen
kommit till stånd bör bli väl skickad att fullgöra sina uppgifter.
Stockholm den 20 mars 1962.
ROLF SIEVERT
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.