Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ökat skydd mot radioaktiv strålning.

1962-04-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ökat skydd mot radioaktiv strålning.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962

9

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ökat skydd

mot radioaktiv strålning.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1: 323 av herr Sundin och II: 396 av herr Hansson i önnarp hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

och förslag rörande åtgärder i syfte att intensifiera forskningen om

den radioaktiva strålningens verkningar och öka skyddet mot radioaktiv

strålning i enlighet med vad i motionerna anförts.

I motionerna framhålles att den radioaktiva strålningens verkningar är

ofullständigt kända. Vi utsättes för konstgjord strålning på olika sätt och i

varierande mängder. Särskilt sedan forskningen på atomenergiområdet

kommit i gång har utvecklingen gått mycket snabbt. Det har uppstått svårbemästrade

problem när det gäller att oskadliggöra radioaktiva avfallsprodukter.

Vidare framställes radioaktiva isotoper av allt flera grundämnen,

vilka används dels i forskning och dels i praktiskt arbete. Det högsta organet

i vårt land för att tillgodose strålskyddet är medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd

samt radiofysiska institutionen. Dessas resurser är otillräckliga.

Man bör utreda vilka åtgärder som bör företagas för att minska den

radioaktiva strålningsbelastningen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 323.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,

som finner angeläget, att forskningen rörande den radioaktiva strålningens

verkningar och därmed sammanhängande skyddsfrågor beredes

förstärkt stöd. Problemen bör i första hand bearbetas av strålskyddsnämnden

och radiofysiska institutionen, varför det är av vikt att dessa organisationers

lokal-, utrustnings- och personalfrågor löses utan dröjsmål. Med

hänsyn till den pågående expansionen är en fortlöpande översyn erforderlig.

Styrelsen uttalar att den själv jämte strålskyddsnämnden och radiofysiska

institutionen är bäst skickade att fortlöpande utreda och handlägga

de i motionerna väckta frågorna.

Föreståndaren för radiofysiska institutionen, professor Rolf Sievert, har

vid föredragning inför utskottet lämnat en redogörelse för den pågående

verksamheten på förevarande område m. in. I eu till utlåtandet fogad bilaga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962

har en sammanfattning lämnats av de av professor Sievert framlagda uppgifterna

och synpunkterna.

Utskottet

De av motionärerna upptagna spörsmålen om den radioaktiva strålningens

verkningar och om skyddet mot sådan strålning förtjänar självfallet

den största uppmärksamhet i dagens samhälle. Som motionärerna framhållit

handhaves frågorna härom främst av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd

och radiofysiska institutionen vid karolinska institutet. Institutionens

föreståndare, professor Rolf Sievert, har vid föredragning inför utskottet

och i en till detta utlåtande som bilaga fogad skrivelse lämnat en

redogörelse för den nu pågående verksamheten inom landet och framlagt

vissa synpunkter på motionärernas förslag m. m. Av redogörelsen framgår

bl. a. att institutionen samarbetar med andra vetenskapliga institutioner.

Sverige är vidare ledamot i Förenta Nationernas strålningskommitté och

sammankallande inom det nordiska samarbetet på strålskyddsområdet. Internationella

och nordiska åtgärder i strålskyddsfrågor kommer därigenom

snabbt till bl. a. strålskyddsnämndens kännedom. Strålbelastningen hos befolkningen

i Sverige är föremål för upprepade undersökningar. Nämnden

har nyligen tillsatt en arbetsgrupp för undersökning av radioaktivitet i livsmedel

och en för utredning om lämpligheten att öka kalkhalten i dieten

för att minska upptagningen av radioaktivt strontium. Ytterligare undersökningar,

exempelvis beträffande riskerna för fostret vid röntgenundersökning,

är att förvänta.

Av Kungl. Maj :t har för en tid sedan tillsatts en expertkommission för

rådgivning vid atomolyckor. Kommissionen åsyftar att verka för en viss

beredskap. Vidare har i årets statsverksproposition hemställts om anslag

för en specialistgrupp som med kort varsel skall kunna sättas in vid en

atomolycka.

Utskottet får i övrigt beträffande verksamheten på området och de förslag

till åtgärder som är under behandling eller kan komma att aktualiseras

hänvisa till bilagan. Allvarliga ansträngningar göres nu för att inom

ramen för våra personella och ekonomiska resurser tillgodose de för vårt

folk så betydelsefulla intressen som motionärerna företräder. Enligt utskottets

mening är det angeläget att denna verksamhet beredes möjlighet att

utvecklas och intensifieras. Det synes vidare riktigt att strålskyddsnämnden,

som tillsatts så nyligen som år 1958, får vara verksam ännu någon tid

innan någon utredning i enlighet med motionärernas förslag övervägs. Som

i ovannämnda bilaga framhållits kan emot tanken på en utredning även anföras,

att det icke vore ändamålsenligt att nu engagera de fåtaliga, inom

strålskyddsområdet verksamma, starkt ansträngda arbetskrafterna i en ny

utredning så snart efter den som utfördes av 1951 års strålskyddskommitté.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962 11

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 323 och II: 396 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Axel Emanuel Andersson,

Hellebladh, Ringaby, Tage Johansson, Schött och Eric Peterson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg*, herrar Svensson i Kungälv*,

Nilsson i Bästekille*, Björkänge, Haglund, Lundkvist, Berglund, Larsson i

Borrby* och Edlund.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

Bil. till allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32

Några uppgifter med anledning av motion av herr Sundin m. fl. angående

ökat skydd mot radioaktiv strålning (nr 323 i första och nr 396 i andra

kammaren).

Strålningsriskerna har varit och är fortfarande föremål för överdrifter

inte bara från allmänhetens sida utan även av sådana vetenskapsmän, som

inte haft tillfälle sätta sig in i de många olika aspekterna på strålverkningarnas

problem och saknar erfarenheter av praktisk strålskyddsverksamhet.

För dem som är sysselsatta i sådan verksamhet medför de från

olika håll framförda överdrivna farhågorna en icke obetydlig extra belastning

i strålskyddsarbetet men ger också ibland anledning till nyttiga diskussioner.

Den motion (nr 323 i första och nr 396 i andra kammaren) över vilken

man önskar ett yttrande återger i stort sett den verkliga situationen utan

större överdrifter. I några avseenden kanske dock ett tillrättaläggande är

motiverat.

Vad som sägs om avfallet från atomanläggningar är riktigt, men dessa

frågor har ännu inte hos oss vuxit så att de f. n. utgör ur strålskyddssynpunkt

svårbemästrade problem, ehuru dessa kommer att kräva väsentliga

insatser på det tekniska planet. Man är mycket försiktig vid bestämmandet

av de högsta tillåtna utsläppen från sådana anläggningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962

ICRP:s rekommendationer är uppställda för långsiktiga planeringsändamål,

och de där angivna högsta tillåtliga stråldoserna och koncentrationerna

av radioaktiva ämnen är därför beräknade med en säkerhetsmarginal, som

måste anses mycket tillfredsställande. De utgångsvärden, som användes,

är avsedda att gälla även om man utsätter sig för strålningen under hela

livstiden. Eu viss skärpning av rekommendationerna ägde rum för några

år sedan särskilt med hänsyn till riskerna för genetiska verkningar. Inom

den genetiska forskningen har emellertid under senaste tiden många indicier

framkommit, som talar för att dessa risker är mycket mindre än vad

man tidigare trott. Det förefaller sannolikt, att vi på detta område kommer

att få avsevärt ändra uppfattning.

Beträffande risken för skador vid doser, som ligger under de som av

ICRP rekommenderas som de högsta tillåtliga är att märka, att skador vid

så små doser ännu över huvud taget ej kunnat påvisas även efter 10-tals år

av strålexposition.

Den svenska strålskyddsverksamheten började på frivillighetens väg under

mitten av 1920-talet. 1941 tillkom den första strålskyddslagen och 1958

den lag, som nu gäller. Genom att man i Sverige redan från början samordnat

strålskyddsarbetet med forskning i radiofysik och radiobiologi samt

fysikaliskt-tekniskt arbete för en radioterapeutisk klinik -— radiumhemmet

— bedrives strålskyddstillsynen i Sverige av fysiker, som har löpande

kontakt med strålforskningen och med de inom radioterapien iakttagna

strålverkningarna. Radiofysiska institutionen i Stockholm samarbetar dessutom

sedan åtskilliga år tillbaka med genetiska institutionen vid universitetet

i Stockholm samt med de övriga inom den praktiskt inriktade strålningsbiologien

verksamma institutioner, som tillkommit under senare år.

Vårt land är medlem av Förenta Nationernas strålningskommitté, där

radiofysiska institutionens föreståndare är Sveriges ombud. ICRP:s ordförande

och sekerterare är sedan 5 år tillbaka svenskar. Sverige är dessutom

sammankallande i det nordiska samarbetet inom strålskyddsområdet.

Dessa förhållanden är av stor betydelse för den svenska strålskyddsverksamheten.

Internationella och nordiska åtgärder i strålskyddsfrågor kommer

därigenom utan tidsförlust bl. a. till strålskyddsnämndens kännedom.

Man torde alltså med fog kunna påstå, att den svenska strålskyddsverksamheten

har en kvalitativt mycket tillfredsställande ställning med göda

kontakter både inom och utom landet.

Strålbelastningen hos befolkningen i Sverige är föremål för upprepade

undersökningar, vilket bl. a. framgår av de svenska bidragen till rapporten

från FN:s strålningskommitté.

På ett område, som så hastigt blivit aktuellt, finns naturligtvis ändå

många luckor.

Enligt av Kungl. Maj.t för strålskyddsnämnden meddelade bestämmelser

skall nämnden bl. a. tjänstgöra som ett centralt samordnande organ för

olika strålskyddsintressen i riket. Nämnden äger där så erfordras anlita

särskilda experter eller sakkunniga.

Exempelvis har nämnden nyligen tillsatt en arbetsgrupp för undersökning

av radioaktivitet i livsmedel och en annan grupp för utredning av

lämpligheten att öka kalkhalten i befolkningens diet i avsikt att minska

upptagningen av radioaktivt strontium. Den förra gruppen omfattar specialister

från radiofysiska institutionen, statens jordbruksförsök, veterinär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962 13

högskolan och FOA, den senare gruppen består av fyra läkare, som är

specialister inom de närmast berörda områdena. Ytterligare åtgärder av

detta slag är att förvänta bl. a. beträffande riskerna för fostret vid röntgenundersökning

av kvinnor i första havandeskapsmånaden.

Till radiofysiska institutionen är i viss mån även knuten den expertkommission

för rådgivning vid atomolyckor, som tillsattes av Kungl. Maj :t

för ca IVi år sedan och som bl. a. organiserade beredskapen under Sovjets

kärnvapenprov vid Novaja Zemlja i höstas. Kommissionen, som egentligen

skall träda i funktion först då en atomolycka inträffat, kommer att även i

fortsättningen arbeta för att åstadkomma en viss beredskap inom sitt verksamhetsfält.

Det kanske i detta sammanhang också bör nämnas, att i årets statsverksproposition

på strålskyddsnämndens förslag upptagits särskilda medel till

en grupp på 5 personer, bestående av vid radiofysiska institutionen anställda

fysiker och ingenjörer och avsedd att vid en atomolycka kunna sättas

in med kort varsel. En specialutrustning för denna grupp, som senare torde

komma att utökas, kommer att anskaffas.

Det är ingalunda meningen att här påstå, att den svenska strålskyddsverksamheten

är i alla hänseenden tillfredsställande. Den måste ständigt ha

uppmärksamheten riktad på utvecklingen och i tid successivt utbyggas på

sätt som kan visa sig erforderligt. Det är dock uppenbart, att för att inom

landet täcka alla de områden, som är aktuella inom strålskyddet, både de

som avser forskning och de som avser praktiska strålskyddsåtgärder, skulle

krävas en orimlig insats. För ett litet land som Sverige sättes en naturlig

gräns för vad som kan göras bl. a. av svårigheten att få kompetent arbetskraft.

I motionen föreslås en skyndsam utredning och förslag rörande åtgärder

i syfte att intensifiera forskningen om den radioaktiva strålningens verkningar

och öka skyddet mot radioaktiv strålning.

Som jag ser saken är de mest angelägna åtgärderna följande:

Förbättring av utbildningsmöjligheterna och forskningen i radiobiologi

och radiofysik.

En sedan flera år av karolinska institutet begärd ändring av en laboratur

till en professur i radiobiologi bör snarast komma till stånd.

En professur i radiofysik i Lund har begärts och är i hög grad motiverad.

Professuren i radiofysik i Stockholm bör kompletteras med ett för strålskyddsundervisningen

avsett universitetslektorat.

Förbättring av utbildnings- och forskningslokaler.

Tillbyggnaden för radiofysiska institutionen, som skall påbörjas i april—

maj i år, bör forceras. Radiofysiska institutionen i Lund bör snarast utbyggas.

Behovet av lämpliga lokaler för jordbrukets, veterinärmedicinens och vattenvårdens

forskningsbehov inom radioaktivitetsområdet bör snarast tillgodoses.

Förslag härtill torde föreligga.

Utredningar.

En utredning om behovet av ökad forskning över den radioaktiva strålningens

verkningar föreligger redan i rapporten från Förenta Nationernas

strålningskommitté 1958 och i den nya rapport, som kommer att publiceras

under innevarande år. Beträffande forskning av grundläggande natur inom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1962

radiofysik och radiobiologi torde anslag böra som nu kunna utgå genom

forskningsråden under förutsättning att till rådens disposition ställda medel

ökas med hänsyn härtill, under det att den mera målbundna forskningen

bör ske på anslag genom strålskyddsnämnden.

Strålskyddsnämndens anslag för utredningar bör därför väsentligt ökas.

Nuvarande belopp på 10 000 kronor torde böra höjas till minst 100 000

kronor och i viss mån även få tagas i anspråk för med utredningarna förenade

tillfälliga forskningsuppdrag.

Anställningsvillkoren för personal inom strålskyddsområdet bör göras

till föremål för en översyn för att underlätta rekryteringen av tjänstemän

och för att kunna få behålla svårersättliga specialister.

Strålskyddsnämnden och radiofysiska institutionen samt den här nämnda

expertkommissionen är naturligtvis starkt intresserade för att så allsidiga

åtgärder som möjligt vidtages i av motionen angivna riktningar. Man bör

dock låta den av statsmakterna så sent som 1958 tillsatta strålskyddsnämnden

få verka under ytterligare ett par år, innan man avgör i vad mån en

utredning av det slag motionen föreslår är av behovet påkallad. Det synes

icke ändamålsenligt att nu engagera de fåtaliga inom strålskyddsområdet

starkt ansträngda arbetskrafterna i en ny utredning så snart efter den som

utfördes av 1951 års strålskyddskommitté. Detta är så mycket mindre påkallat

som strålskyddsverksamheten i Sverige i allt väsentligt av statsmakterna

erhållit ett stöd, som står i en rimlig proportion till de strålskaderisker,

som man kan befara under den tid som kan överblickas.

Den statliga strålskyddsverksamheten i Sverige tål väl en jämförelse

med motsvarande verksamhet i andra länder och har goda utvecklingsmöjligheter.

Detta återspeglas även i det internationella samarbetet, där Sverige

spelat en ledande roll. Såsom skyddsorgan i fredstid måste man hävda att

den svenska strålskyddsorganisationen då den tillbyggnad, som skall påbörjas

i vår, står färdig och den därvid aktuella ytterligare personalökningen

kommit till stånd bör bli väl skickad att fullgöra sina uppgifter.

Stockholm den 20 mars 1962.

ROLF SIEVERT

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.