Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetsvärdering.
1962-04-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetsvärdering.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1962
15
Nr 33
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetsvärdering.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 512 av herr Virgin m. fl. och II: 593 av fröken Wetterström m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl.
Maj :t måtte tillsätta en utredning, i vilken i motionerna berörda förhandlingsparter
är företrädda, med uppgift att dels undersöka frågan om arbetsvärderingsmetodens
tillämpbarhet inom den statliga sektorn och dels, om
utredningen ger anledning därtill, utarbeta förslag till arbetsvärderingssystem.
Systematisk arbetsvärdering kan, anför motionärerna, vara en väg till
rättvisare lönesättning. Man har emellertid uttryckt farhågor för att arbetsvärderingen
skulle innebära ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten,
vilket dock torde vara obefogat. Till grund för arbetsvärderingen måste
ligga detaljerade arbetsanalyser, utförda under medverkan av båda parterna
på arbetsmarknaden. Motionärerna åsyftar en arbetsvärdering av befattningar
och icke en meritvärdering av befattningshavare.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 593.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statskontoret,
Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) och Statstjänstemännens
riksförbund (SR), varjämte Yrkeskvinnors samarbetsförbund inkommit
med en skrivelse.
Statskontoret anför bl. a. att systematisk arbetsvärdering kommit till användning
inom flera områden av det svenska arbetslivet, och erinrar om
att inom Personaladministrativa rådet en kommitté för närvarande är sysselsatt
med att sammanfatta erfarenheterna av vissa arbetsvärderingssystem
och arbetsvärderingsskalor. Statskontoret anför vidare:
Även på statsförvaltningens område har tillämpning av systematisk arbetsvärdering
i några fall aktualiserats. Sålunda framlade en av domänstyrelsen
tillsatt arbetsvärderingskommitté år 1957 förslag till normer för arbetsvärdering
av kontorsbefattningar vid domänverket. För ytterligare undersökningar
i nämnda hänseende arbetar för närvarande en inom domänstyrelsen
särskilt tillsatt arbetsgrupp. Beträffande arbetsvärdering av kamerala
tjänster vid statens vattenfallsverk har utredningar med förslag
framlagts av särskilda av vattenfallsstyrelsen åren 1950 och 1953 tillsatta
kommittéer. Inom postverket har tillämpats ett klassificeringssystem för
inplacering av personal i olika lönegrader (bl. a. brevbärare och poststa
-
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1902
tionsföreståndare). Vidare pågår vid statens järnvägar genom särskild arbetsgrupp
undersökningar rörande arbetsuppgifterna för befattningshavare
i stations- och kontorsskrivarkarriärerna, vilka undersökningar — såvitt
framgår av en i september 1961 avgiven delrapport — bland annat avser att
belysa möjligheterna att åstadkomma ett arbets- och meritvärderingssystem
för sagda personalgrupper.
Man bör kunna räkna med att åtgärder för utnyttjande av systematisk
arbetsvärdering efter hand kommer att vidtagas även på andra områden
inom statsförvaltningen. Särskild utredning är därför enligt statskontorets
mening f. n. icke erforderlig.
LO, TCO och Saco framför i stort sett sinsemellan likartade uppfattningar
och uttrycker meningarna att i den mån arbetsvärdering ifrågakommer
bör den vara en förhandlingsfråga mellan de avtalsslutande parterna
och att en annan ordning kan begränsa utrymmet för den fria förhandlingsrätten.
SR säger sig bl. a ifrågasätta lämpligheten av en utredning innan för
tjänstemannaområdet lämpliga arbetsvärderingssystem utarbetats.
Yrkeskvinnornas samarbetsförbund tillstyrker motionerna.
Tidigare riksdagsbehandling
överväganden rörande systematisk arbetsvärdering har i slutet av 1940- talet och i början av 1950-talet förekommit i olika sammanhang. Åren 1951,
1960 och 1961 behandlades frågan i riksdagen. En redogörelse för dessa
överväganden finns i andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960, vartill
allmänna beredningsutskottet får hänvisa.
År 1960 fattade höstriksdagen i anledning av väckta motioner i ämnet
beslut i enlighet med en till andra lagutskottets utlåtande fogad reservation,
vari anfördes följande:
Arbetsvärdering förekommer i viss utsträckning redan nu inom det statliga
lönesystemet. Sålunda innebär de med vissa mellanrum återkommande
tjänsteförteckningsrevisionerna och de årliga förhandlingarna om lönegradsplaceringen
av vissa tjänster utan tvivel en värdering av de med tjänsterna
förenade arbetsuppgifterna. Denna arbetsvärdering kan emellertid
inte betecknas som systematisk utan har en mera schematisk karaktär. Genom
att lönegradsplaceringarna föregås av förhandlingar uppnås vissa garantier
för objektivitet, men det är uppenbart att lönesättningen inte helt
överensstämmer med de resultat motionärerna förmenar att en systematisk
arbetsvärdering skulle kunna ge.
Emellertid kan inte heller en systematisk arbetsvärdering göras helt
objektiv. Hur de olika faktorerna i ett arbetsvärderingssystem skall avvägas
i förhållande till varandra, t. ex. fysisk ansträngning i förhållande till
krav på utbildning, måste sålunda bli föremål för subjektiva bedömanden.
Dessutom innefattar fastställandet av de olika faktorspoängen för en tjänst
ett subjektivt avgörande. Härigenom förringas betydligt värdet av systematiska
arbetsvärderingsmetoder.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1962 17
Man bör därför inte överskatta de resultat som skulle kunna uppnås med
hjälp av systematisk arbetsvärdering. Såsom påpekats från remisshåll bör
de avvikelser från principen om lika lön för likvärdig arbetsuppgift som
har någon större betydelse kunna konstateras redan med hjälp av nu tilllämpade
mera schematiska arbetsvärderingar. Att så är fallet framgår för
övrigt av likalönskommitténs betänkande, där kommittén utan användande
av systematiska arbetsvärderingsmetoder ansåg sig kunna konstatera att åtskilliga
statliga tjänster, som uteslutande eller huvudsakligen rekryterades
med kvinnor, var för lågt lönegradsplacerade med hänsyn till arbetsuppgifternas
art.
Remissyttrandena präglas genomgående av en påtaglig tveksamhet i fråga
om möjligheterna att genom systematisk arbetsvärdering nå längre i strävandena
mot en objektiv och rättvisande lönesättning än vad som kunnat
uppnås med de metoder som nu tillämpas vid de förhandlingar mellan parterna,
vilka regelmässigt föregår löneöverenskommelserna. Utskottet delar
denna tveksamhet. Det kan vidare enligt utskottets mening ifrågasättas
lämpligheten av att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om
åtgärder, som kan tolkas såsom ett ingripande i den fria förhandlingsrätt
de anställdas organisationer eftersträvar.
Riksdagen avslog motionerna i enlighet med reservanternas förslag.
Samma motioner väcktes ånyo vid 1961 års riksdag men avslogs med
hänvisning till att skäl saknades för ett ändrat ståndpunktstagande.
Utskottet
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om utförande
av en systematisk arbetsvärdering inom den statliga verksamheten under
de senaste årtiondena varit under prövning i ett flertal sammanhang. Motioner
i frågan som väckts i riksdagen åren 1951, 1960 och 1961 har icke
föranlett någon riksdagens åtgärd.
Även om kraven på en rättvis lönesättning inom statsförvaltningen i och
för sig skulle kunna föranleda önskemål om införande av en systematisk
arbetsvärdering, kan detta svårligen genomföras totalt för de skiftande yrkesområden
som ryms inom statsförvaltningen. I den som riksdagens beslut
godkända reservationen till andra lagutskottets ovannämnda utlåtande nr
59 till 1960 års riksdag, vilket beslut bekräftats av riksdagen år 1961, anfördes
emellertid bl. a. att en viss arbetsvärdering, ehuru av mera schematisk
än systematisk karaktär redan nu förekommer inom det statliga lönesystemet,
exempelvis vid de med vissa mellanrum återkommande tjänsteförteckningsrevisionerna
och de årliga förhandlingarna om lönegradsplaceringen
av vissa tjänster. Reservanterna framhöll vidare att frågan hur de
olika faktorerna i ett arbetsvärderingssystem skulle avvägas mot varandra,
t. ex. fysisk ansträngning i förhållande till krav på utbildning, måste bli
föremål för subjektiva bedömanden. Man borde av bl. a. denna anledning
inte överskatta de resultat som kunde uppnås genom en systematisk arbetsvärdering.
Reservanterna delade den i remissyttrandena uttalade, på
-
18 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1962
tagliga tveksamheten om möjligheterna att genom en dylik värdering nå
längre i strävandena för en objektiv och rättvisande lönesättning än som
var möjligt med de metoder som tillämpades vid de regelmässiga löneförhandlingarna.
Man kunde vidare ifrågasätta lämpligheten av åtgärder, som
skulle kunna tolkas som ett ingripande i den fria förhandlingsrätten.
I de nu föreliggande motionerna föreslås att en utredning, i vilken förhandlingsparterna
är företrädda, tillsättes för att undersöka arbetsvärderingsmetodens
tillämpbarhet inom den statliga sektorn och utarbeta de
förslag till arbetsvärderingssystem som utredningen finner anledning till.
Motionärerna synes förmena att en dylik medverkan av parterna skulle
tillgodose önskemålet att åtgärder på förevarande område skall ske med
iakttagande av principen om den fria förhandlingsrätten. Samma tankegång
framfördes i de av riksdagen tidigare avvisade förslagen om direkta
åtgärder för åstadkommande av en systematisk arbetsvärdering. Löntagarorganisationerna
har emellertid nu liksom vid tidigare tillfällen i sina remissyttranden
avstyrkt motionerna under hänvisning bl. a. till att förslaget
skulle innebära inskränkning i den fria förhandlingsrätten. Såvitt utskottet
kunnat finna har icke förekommit några omständigheter som bör föranleda
riksdagen att nu ändra sin tidigare ståndpunkt i frågan, som innebar bl. a.
att riksdagen icke borde företaga åtgärder, vilka kunde tolkas som ett ingrepp
i den fria förhandlingsrätten.
Med hänsyn till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 512 och II: 593 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 april 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Axel Emanuel Andersson,
Hellebladh, Ringaby, Tage Johansson, Schött, fru Hamrin-Thorell* och
Eric Peterson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson
i Sala, Hamrin i Jönköping, fru Jäderberg*, fru Thunvall, herr Carlsson i
Huskvarna*, fru Gunne, herr Lundkvist, fru Hörnlund och fru Kristensson*.
* Ej närvarande vid ntlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1962
19
Reservation
av herrar Ringaby och Schött, fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Peterson,
Hamrin i Jönköping och Carlsson i Huskvarna samt fru Gunne och fru
Kristensson, vilka ansett att utskottet bort anföra och hemställa följande:
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har systematisk arbetsvärdering
utförts i viss begränsad omfattning. Utskottet som delar
motionärernas uppfattning att en systematisk arbetsvärdering vore en av
vägarna att uppnå en rättvisare lönesättning förordar att frågan om arbetsvärderingsmetodens
tillämpbarhet inom hela den statliga sektorn närmare
utredes.
I anledning av en ofta anförd feltolkning av arbetsvärderingens syfte vill
utskottet understryka att detta icke innebär en värdering av olika befattningshavares
meriter eller kvalifikationer utan avser en analys av befattningarnas
innehåll i fråga om arbetsuppgifter och kvalifikationskrav.
Den i motionerna förordade undersökningen måste utföras av personer,
representerande de berörda förhandlingsparterna, varigenom största möjliga
objektivitet ernås. Det torde icke vara till fyllest att basera ett arbetsvärderingssystem
på resultatet av undersökningar inom vissa branscher
eller av vissa befattningar eller grupper av befattningar. Det torde sannolikt
icke heller vara något eftersträvansvärt med ett enda system gällande
för hela den statliga sektorn. Utskottet räknar emellertid med att utredningen
klargör det mest ändamålsenliga i fråga om system.
Vissa invändningar har rests mot frågan om systematisk arbetsvärdering,
innebärande att en av riksdagen beslutad utredning skulle utgöra ett
intrång i arbetsmarknadens förhandlingsfrihet. Utskottet kan icke finna
att detta kan bli fallet. Genom att arbetsmarknadens parter från början
tillförsäkras det avgörande inflytandet inom utredningen ävensom att de
gemensamt svarar för arbetsvärderingens systematiska utformning borde
parternas fria ställning till arbetsvärderingen som sådan vara tryggad.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:512 och 11:593 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om
tillkallande av en utredning, i vilken i motionerna berörda
förhandlingsparter är företrädda, med uppgift att pröva i
motionerna upptagna frågor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.