Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om formerna för en intensifierad och planmässig social forskning.

1962-04-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner om formerna för en intensifierad och planmässig social forskning.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1962

5

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckta motioner om formerna för en

intensifierad och planmässig social forskning.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 193 av herrar Tage Johansson och Lars Larsson samt II: 238 av herr Blomkvist

föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om

skyndsam utredning och förslag beträffande formerna för ©n intensifierad

och planmässig social forskning.

I motionerna framhålles att det trots det ökade välståndet och den ekonomiska

utjämningen i vårt land finns många medborgare som har svårt att

anpassa sig i samhället. Särskilt oroväckande är den ökade kriminaliteten

och det ökade alkoholbruket. Man vet emellertid för litet om orsakerna och

vilka behandlingsmetoder, som bör väljas. Man känner icke heller tillräckligt

till om åldringarnas reaktioner för att kunna effektivt förbättra åldringsvården.

Anpassning till arbetslivet är för många av stor vikt men man vet

för litet om de faktorer som här spelar in. Vår i och för sig goda socialstatistik

utnyttjas icke tillräckligt. Det behövs ökad social forskning och framför

allt större planmässighet i denna forskning. Det finns olika möjligheter

att organisera forskningen: forskningsinstitution utan anknytning till undervisning,

social högskola eller fristående forskningsinstitut. Vidare bör

socionomutbildningen och utbildningen vid universitet och högskolor samordnas

bättre.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 193.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens råd för

samhällsforskning, sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, Sydsvenska

socialinstitutet och Sveriges socionomförbund.

Statens råd för samhällsforskning understryker vikten av att den sociala

forskningen intensifieras och att resultaten av denna forskning, där så befinnes

lämpligt, lägges till grund för socialpolitiska åtgärder. Rådet har

överblick över hela det samhällsvetenskapliga forskningsområdet och har

möjlighet att avgöra på vilka punkter forskningen bör intensifieras. Rådet

har placerat två av sina tre forskartjänster på områden, som från socialforskningssynpunkt

befunnits angelägna, nämligen inom ämnena kriminologi

och ungdomsproblem. Jämväl åldringsforskning och alkoholforskning

har uppmärksammats och understötts av rådet.

Rådet ifrågasätter behovet av det föreslagna forskningsinstitutet. Den

samordnande verksamheten synes väl kunna omhänderhas av befintliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 dr 1962

myndigheter och organ. Rådet finner det angelägnare, att ökade medel ställes

till förfogande för forskning på det sociala området.

Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet finner den föreslagna

utredningen synnerligen angelägen. Behovet av social forskning är enormt,

och forskningen bör intensifieras både vid universiteten, socialinstituten

och vid eventuella speciella forskningsinstitut. Alla har sina fördelar och

nackdelar och de olika möjligheterna bör prövas av utredningen.

Sydsvenska socialinstitutet förklarar sig i princip instämma i motionärernas

syfte. Det skulle vara mycket värdefullt om forskningen på det sociala

området finge större resurser. Starka skäl talar för att en upprustning

i första hand bör ske vid universitetsinstitutionerna och socialinstituten. De

begränsade personella resurserna bör icke splittras på många olika institutioner.

Det vore önskvärt med en bättre samordning inom de statliga utredningarna

och att vissa bestämda forskningsarbeten i samband med statliga

utredningar »beställdes» hos olika vetenskapliga institutioner.

Institutet anför vidare:

Motionärerna pekar på att sociala forskningsproblem inte bör lösas utan

hänsyn till socialinstitutens organisation och verksamhet och framhåller

att en bättre samordning mellan socionomutbildningen och utbildningen vid

universitet och högskolor är önskvärd. Styrelsen har sig bekant att socionomutbildningskommittén

delvis kommer att beröra de av motionärerna

antydda problemen. Eftersom denna kommitté beräknat att publicera sitt

huvudbetänkande under hösten 1962, anser styrelsen att det finns skäl att

avvakta kommitténs ståndpunktstagande.

Socionomförbundet finner de av motionärerna anförda motiven bärande.

Forskning och utbildning bör ömsesidigt samordnas och redovisas inom

samma institutioner. Det är därför angeläget, att socialinstituten får resurser

för forskning och att en eventuell central socialforskningsinstitution

får nära anknytning till utbildningsinstitutionerna. En utredning bör kunna

anförtros åt den sittande socionomutbildningskommittén. Förbundet tillstyrker

motionerna.

Utskottet

För forskning och undervisning i olika ämnen och ämnesområden som

berör sociala frågor tinnes ett antal lärartjänster, professurer, lektorat och

docenturer, vid de högre läroanstalterna. I sådant hänseende kan förutom

lärartjänsterna vid socialinstituten nämnas exempelvis professurer i sociologi

i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, åtta docenturer och lektorat

i samma ämne i nämnda städer, en docentur i socialantropologi i Uppsala,

en professur i Stockholm och en docentur i Lund i ämnet socialpolitik,

docenturer i kriminalpolitik och kriminologi i Uppsala respektive Stockholm

samt professur i socialmedicin vid samtliga medicinska fakulteter och

högskolor med undantag för karolinska institutet. Institutet har emellertid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1962 7

i sina petita för budgetåret 1962/63 upptagit en professur i ämnet och

motion i frågan har väckts vid årets riksdag. Stockholms universitet har

vidare begärt en professur i kriminologi varom likaledes väckts en motion.

Det torde icke råda några delade meningar om att det med hänsyn till

samhällsutvecklingen i allmänhet och den ökande betydelsen av samhällets

insatser på det sociala området är av stor vikt att en effektiv och väl samordnad

forskning kan bedrivas på hithörande områden. Ett enligt utskottets

mening i detta sammanhang angeläget önskemål är att samhällets åtgärder

på socialvårdsområdet blir ingående och fortlöpande vetenskapligt belysta,

så att exempelvis behov och verkningar av olika åtgärder kan klarläggas.

Härigenom torde största möjliga effektivitet kunna uppnås, och det är med

hänsyn till samhällets betydande kostnader för socialvården angeläget att

genom ett dylikt klarläggande kunna undvika felinvesteringar. Såvitt utskottet

erfarit föreligger i nämnda hänseenden f. n. vissa brister. En starkare

anknytning av forskningen till socialvårdssidan synes önskvärd. Frågan

vilken väg som bör beträdas för att nå detta syfte är emellertid mycket

svårbedömd. Alternativ som diskuterats är att liksom i Danmark inrätta

ett fristående särskilt institut för sådan forskning, att, som statens råd för

samhällsforskning framhållit såsom mest angeläget, stimulera forskningen

vid akademiska institutioner och annorstädes genom ökade medel eller

slutligen att knyta forskningen till socialinstituten. Den år 1960 tillkallade

socionomutbildningskommittén har i uppdrag att verkställa utredning

rörande socionomutbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Utskottet

har erfarit att kommittén kommer att i anknytning till sina överväganden

beträffande utbildningen beröra spörsmålen om forskning. Även

om kommittén icke enligt sina direktiv har att framlägga förslag beträffande

forskningen synes det dock sannolikt att det förslag till en ny socionomutbildning

som kommittén kommer att framlägga kan ge en viss ny belysning

åt frågan hur forskningsverksamheten i framtiden lämpligen bör organiseras.

Enligt utskottets mening kan det också ifrågasättas att kommittén,

om den så finner lämpligt, hos Kungl. Maj :t begär utvidgning av sitt

uppdrag till att gälla jämväl de i motionerna upptagna frågorna. De i motionerna

framförda synpunkterna och det material utskottet införskaffat synes

därför böra delgivas kommittén, varför utskottet får hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 193 och II: 238 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att

motionerna jämte utskottets utlåtande över desamma måtte

överlämnas till socionomutbildningskommittén.

Stockholm den 10 april 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35 år 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Sörlin, Axel

Emanuel Andersson, Hellebladh, Ringaby*, Tage Johansson, Nord*, Schött*,

Eric Peterson och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala*, Hamrin i Jönköping*, fru Thunvall, herrar Lundmark*, Björkänge,

Keijer*, fru Gunne, herr Börjesson i Glömminge*, fröken Anderson i Lerum*,

fru Hörnlund* och herr Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

202459

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:203 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om underhållet av rastplatserna vid de allmänna vägarna m. m. a1 i texten