Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer.
1962-04-26 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
bostadsförmedlingens organisation och principer.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 192 av herrar Lennart Geijer och Gunnar Berg samt II: 2i6 av herr
Svenning m. fl. föreslås, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t
hemställa om en allsidig utredning angående bostadsförmedlingens organisation
och principer i avsikt att utröna möjligheterna att åstadkomma
normgivande regler för en i princip enhetlig bostadsförmedlingsorganisation
för alla kommuner som nu har eller i framtiden kommer att inrätta
kommunal bostadsförmedling.
I motionerna anföres bl. a. att målet för den kommunala bostadsförmedlingen
varit dels att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av
nytillkommande lägenheter och dels att få till stånd en registrering av de
bostadsbehövande. Både äldre och nytillkomna bostäder bör fördelas bland
de bostadssökande på ett så rimligt och effektivt sätt som möjligt. För
att nå därhän bör större enhetlighet åstadkommas i fråga om bostadsförmedlingsorganens
uppbyggnad och arbetssätt samt deras bedömningsgrunder
inom de olika kommunerna. Rådande tillstånd är helt otillfredsställande.
En grundlig undersökning bör därför göras av bostadsförmedlingsförhållandena
i landet samt av möjligheterna att föreskriva i princip enhetliga
normer för den kommunala bostadsförmedlingen, därvid inom
normernas ram bör lämnas utrymme för lokalt betingade variationer. Själva
beslutet om inrättande av ett förmedlingsorgan skall vara kommunens
angelägenhet men normerna bör innefatta regler för organets uppbyggnad.
Hänsyn bör vidare tagas till i vilken utsträckning fastighetsägarna skall
medges rätt att själva förmedla hyresledig bostad. Möjligheten till någon
form av interkommunal bostadsförmedling bör undersökas. Frågan om
offentlig insyn i bostadsförmedlingens verksamhet bör utredas.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion
II: 246.
Utskottet har inhämtat yttrande av bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Stockholms fastighetsägareförening
och Hyresgästernas riksförbund.
Bostadsstyrelsen, som ansluter sig till motionernas syfte, ifrågasätter om
den föreslagna utredningen bör ankomma på statsmakterna. Prövningen
av de förslag en utredning kan komma att framlägga bör icke ankomma
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 37
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962
på något statligt organ. Det synes därför ligga närmast till hands att kommunförbunden
gör utredningen och därefter utfärdar råd och anvisningar
för verksamheten. Därvid bör behovet av samarbete mellan bostadsförmedlingarna
i olika kommuner uppmärksammas.
Styrelsen erinrar vidare om att i motionerna hänvisas till en av styrelsen
företagen enkät till kommuner av skilda typer. Någon sådan enkät har
icke förekommit. Förmodligen avses någon av de årliga enkäter styrelsen
genomfört beträffande antalet registrerade bostadssökande inom vissa
kommuner.
Landskommunernas förbund anför att i de flesta expanderande tätorterna
genom kommunens försorg anordnats någon form av bostadsförmedling;
i de större kommunerna som särskild organisation, i de mindre
genom kommunalnämnden eller kommunalt bostadsföretag. Den befintliga
bostadsförmedlingsverksamheten säges i stort sett fungera väl. Enligt
förbundets uppfattning är de lokala och regionala förhållandena helt avgörande
för en bostadsförmedlings uppbyggnad och funktion. Den enskilda
kommunen och de regionala samarbetsorganen bör därför själva få organisera
bostadsförmedlingsverksamheten helt efter ortens resp. regionens förhållanden.
Motionerna avstyrkes.
Stockholms fastighetsägareförening framhåller, att bostadsförmedlingsverksamheten
är en kommunal angelägenhet och att kommunen därför bör
ges frihet att anpassa förmedlingens verksamhet och arbetssätt efter den
kommunala förvaltningsorganisationen i övrigt. Införes centralt utfärdade
regler kommer det att hämma kommunernas möjligheter att anpassa organisation
och arbetssätt efter de lokala förhållandena. En verksamhet av
bostadsförmedlingens art torde mindre än de flesta andra offentliga verksamhetsområden
vara betjänt av att inordnas i ett enhetssystem. Vad som
till slut blir avgörande för förmedlingsverksamheten är den praktiska
tillämpningen.
Redan nu förekommer, säger föreningen, i viss utsträckning interkommunalt
samarbete och utvecklingen synes gå mot ett vidgande av detta
samarbete. Det synes lämpligt att denna utveckling får ostört fortsätta utan
centralt ingripande genom anvisningar, som knappast kan ta hänsyn till
alla praktiska svårigheter.
I fråga om den offentliga insynen framhåller föreningen att i vart fall
i Stockholm sådan insyn är i lika mån tillgodosedd vid bostadsförmedlingen
som vid varje annat slag av kommunal verksamhet.
Föreningen avstyrker motionerna.
Hyresgästernas riksförbund framhåller att tillgängliga lägenheter bör
fördelas bland de bostadssökande på ett så rimligt och effektivt sätt som
möjligt. Förmedlingarna bör därför tillföras ett så stort material, att en
omfattande bytesverksamhet kan komma till stånd. Ett ökat antal kedjebyten
skulle minska antalet bostadsköande. Det synes vidare, anför för
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962 3
bundet, som om man på vissa förmedlingar arbetade alltför stelbent på
grund av bl. a. bristande rutin hos personalen. De missförhållanden som på
sina håll kunnat konstateras torde bero på dels att otillräckligt material
tillförts förmedlingarna och dels att ärendena handlagts av okvalificerad
arbetskraft. Förbundet finner angeläget att det undersökes i vad mån enhetligare
regler för den kommunala förmedlingsverksamheten kan uppställas.
Reglerna bör kunna modifieras efter de lokala betingelserna i kommunerna.
Att barnfamiljer med begränsade inkomster har svårare än
andra bostadssökande att bli godtagna av fastighetsägarna är mindre
tillfredsställande. Den interkommunala förmedlingsverksamheten bör vidare
utredas. Förbundet tillstyrker motionerna.
Svenska stadsförbundet anför:
Utan att i detalj känna till de olika bostadsförmedlingarnas organisation
och arbetssätt kan styrelsen vitsorda att det i dessa avseenden råder stor
oenhetlighet kommunerna emellan. Anledningen härtill är att de kommuner,
som ansett sig vara i behov av kommunal bostadsförmedling, byggt
upp organisationen på det sätt som ansetts mest lämpat för respektive
kommun. I de fall stadsförbundet konsulterats har förbundet till ledning
tillhandahållit fullmäktigebeslut, stadgar och reglementen rörande andra
städers bostadsförmedlingar. Några rekommendationer om viss organisation
har däremot icke lämnats.
Den organisatoriska sidan av bostadsförmedlingsverksamheten är givetvis
av stor betydelse för verksamhetens effektivitet men viktigast är dock
att bostadsförmedlingarna verkligen lämnar den service i materiellt hänseende
de är avsedda att ge. Därmed är styrelsen inne på det i detta sammanhang
utan tvekan väsentligaste spörsmålet, nämligen vilka bedömningsgrunder
bostadsförmedlingarna bör begagna vid fördelningen av tillgängliga
lägenheter.
I kritiken mot vissa bostadsförmedlingars verksamhet har bl. a. anförts
att de icke skulle ha fyllt de krav på rättvisa i bostadsfördelningen som
allmänheten har rätt att ställa. Med anledning härav får styrelsen framhålla
att så snart man lämnar den rent tidsmässiga turordningen möter
svårigheter av skilda slag. Att man av praktiska skäl i vissa fall måste
frångå denna turordningsprincip torde ingen vilja bestrida. Sålunda är det
uppenbart att den inom vissa gränser exempelvis måste stå tillbaka för
bostadsbehov med sociala aspekter. Vidare kan bedömningen icke alltid
ske efter en angelägenhetsgradering sedd enbart ur de bostadssökandes
synvinkel utan i vissa fall måste förtur ges åt bostadssökande i produktionens
och den offentliga administrationens intresse.
Sammantaget är det sålunda en synnerligen grannlaga uppgift, som åvilar
bostadsförmedlingarna och som i sig inrymmer svåra avvägningsproblem.
Det är emellertid styrelsens uppfattning att bostadsförmedlingarna genomgående
haft både vilja och förmåga att handha sin uppgift på det sätt som
bäst tjänar flertalets och därmed även samhällets intressen.
Å andra sidan är det klart att det i och för sig torde vara ägnat att underlätta
bostadsförmedlingarnas verksamhet om härför kunde meddelas vissa
enhetliga bedömningsnormer. Förutsättningen är emellertid att dessa nor
-
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962
mer icke ges en alltför snäv utformning så att de binder förmedlingsverksamheten
på ett sätt som icke tjänar allmänhetens intressen i mera
vidsträckt bemärkelse.
Styrelsen far därför tillstyrka att frågan om enhetliga bedömningsnormer
för bostadsförmedlingens verksamhet göres till föremål för utredning.
Denna bör därvid givetvis också omfatta frågan om möjligheten att åstadkomma
viss enhetlighet beträffande bostadsförmedlingarnas organisation.
Av motionerna framgår att en eventuell utredning även bör omfatta frågan
på vilket sätt bostadsförmedlingarna skall erhålla ökad tillgång till
förmedlingsmaterial samt i vilken omfattning fastighetsägarna skall vara
skyldiga att antaga av bostadsförmedlingarna anvisade bostadssökande.
Då motionärerna härmed tangerar frågan om införandet av s. k. obligatorisk
bostadsförmedling i den meningen att fastighetsägarna skall vara
skyldiga icke blott att anmäla hyreslediga lägenheter till bostadsförmedlingarna
utan även antaga av förmedlingarna anvisade hyresgäster, vill
styrelsen erinra om att spörsmålet om obligatorisk bostadsförmedling behandlades
av riksdagen vid flera tillfällen under 1940-talet och senast uppmärksammades
vid 1950 ars riksdag. Vid samtliga tillfällen avvisades emellertid
tanken på obligatorisk bostadsförmedling av väsentligen den anledningen
att nyttan därav icke kunde förväntas överstiga de olägenheter av
företrädesvis administrativ art, som ansågs förknippade med ett dylikt
system.
I anslutning härtill vill styrelsen framhålla att det i vart fall för närvarande
icke Jean anses tillrådligt att införa obligatorisk bostadsförmedling.
En dylik åtgärd utgör ett allvarligt ingrepp i den allmänna avtalsfriheten
och kommer med visshet att medföra svåra problem på det administrativa
planet. Visserligen är bostadsbristen alltjämt besvärande på många håll,
men förhållandena på bostadsmarknaden har dock stadigt förbättrats. Sålunda
har bostadsproduktionen aldrig varit så hög som för närvarande
och prognoserna ter sig gynnsamma. Att i detta läge införa obligatorisk
bostadsförmedling synes icke påkallat. Därest utvecklingen icke leder fram
till en balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter, kan det bli nödvändigt
att frågan om en obligatorisk bostadsförmedling upptages på nytt.
I motionerna antydes emellertid vissa andra utvägar att förbättra bostadsförmedlingarnas
tillgång på lägenheter och ge förmedlingarna vidgade
befogenheter att placera bostadssökande. Då styrelsen finner det angeläget
att främja bostadsförmedlingarnas möjligheter att fylla sin uppgift får
styrelsen tillstyrka att utredningen även kommer att omfatta detta spörsmål.
Slutligen har motionärerna ansett det erforderligt med utredning om
möjligheten till någon form av interkommunal bostadsförmedling och
frågan om den offentliga insynen i bostadsförmedlingarnas verksamhet.
Styrelsen tillstyrker att även dessa frågor göres till föremål för utredning.
Vad angår det förstnämnda spörsmålet vill styrelsen framhålla att detta
förutom den av motionärerna påtalade synpunkten rörande lånekvoterna
även inrymmer vissa aspekter av arbetsmarknadspolitiskt intresse.
En minoritet i förbundets styrelse har anfört reservation och uttalat, att
det bör ankomma på kommunerna själva att avgöra hur bostadsförmedlingen
skall vara organiserad och efter vilka principer den skall arbeta,
varför motionerna bör avslås.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962 5
Frågor berörande bostadsförmedlingen har vid flera tillfällen behandlats
i riksdagen. Utskottet får i detta hänseende hänvisa till en redogörelse, som
lämnats i tredje lagutskottets utlåtande nr 24 till årets riksdag.
Utskottet
Som framgår av de i motionerna angivna och i remissyttrandena vitsordade
uppgifterna råder f. n. en påtaglig brist på enhetlighet kommunerna
emellan i fråga om bostadsförmedlingens organisation och verkningssätt.
Skiljaktigheterna kan självfallet till den del de betingas av olikartade förhållanden
inom respektive kommuner anses väl motiverade, men det torde
även förekomma att förmedlingsverksamheten icke uppnått önskvärd effektivitet.
Det har av såväl motionärerna som olika remissinstanser understrukits
att beslut om inrättande av ett förmedlingsorgan skall vara kommunens
angelägenhet. Utskottet delar denna uppfattning. Likaså finner utskottet
det icke böra ifrågakomma att införa en obligatorisk bostadsförmedling.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen avvisat förslag härom, och motionärerna
har icke heller förordat någon dylik anordning utan tänkt sig andra
medel för att bättre tillgodose förmedlingarnas tillgång till lägenheter.
Motionärernas förslag innebär att statsmakterna skulle medverka till en
lösning av de problem som föreligger på detta område. Utskottet inser att
handhavandet av de med bostadsförmedlingens organisation och verksamhet
sammanhängande frågorna väsentligen ankommer på kommunerna
själva och att en viss tveksamhet kan uppstå beträffande spörsmålet hur
långt statsmakternas medverkan bör sträcka sig. Utskottet hyser dock den
meningen att ett klarläggande av vissa förhållanden inom bostadsförmedlingen
och en undersökning av möjligheterna att vidtaga olika åtgärder
skulle betyda ett stöd för kommunerna i strävandena att göra bostadsförmedlingen
så effektiv som möjligt. Utskottet vill sålunda förorda en utredning
beträffande vissa frågor på bostadsförmedlingens område.
En första uppgift för en dylik utredning skulle bli att kartlägga rådande
förhållanden. Utredningen, som bör vara förutsättningslös, bör pröva möjligheterna
att nå större enhetlighet i de av bostadsförmedlingarna tilllämpade
bedömningsnormerna vid tilldelning av lägenheter åt bostadssökande.
Vid denna prövning bör beaktas exempelvis att sociala hänsyn och
behov av särskild arbetskraft på vissa orter kan föranleda avsteg från den
tidsmässiga turordningen i bostadskön. Utredningen bör också upptaga
frågan hur bostadsförmedlingarna skall få bättre tillgång till lägenheter.
Härvid bör dock, som ovan nämnts, införande av obligatorisk bostadsförmedling
icke ifrågakomma. Vidare bör möjligheterna för åstadkommande
av eu effektivt organiserad interkommunal bostadsförmedling prövas.
Ävenså bör övervägas hur den offentliga insynen i bostadsförmedlingarnas
verksamhet lämpligen bör ordnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
c,
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962
Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 192 och 11:246 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om
tillkallande av en utredning för prövning av i motionerna
berörda frågor.
Stockholm den 26 april 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Carl Albert Andersson*, Sörlin, Axel
Emanuel Andersson*, Hellebladh, Tage Johansson, Eric Peterson och Gunnar
Pettersson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr
Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Björkänge och Haglund, fru
Gunne*, herrar Berglund, Svanberg*, Magnusson i Nennesholm, Westberg
och Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Axel Emanuel Andersson och Björkänge samt fru Gunne och
herrar Magnusson i Nennesholm och Edlund, vilka ansett att utskottet
bort anföra och hemställa följande:
Bostadsförmedlingsverksamheten bör med hänsyn till de skilda förhållanden
som råder olika kommuner emellan helt vara en kommunal angelägenhet.
Att såsom motionärerna förordar åstadkomma normgivande regler
för en i princip enhetlig bostadsförmedlingsorganisation för alla kommuner
skulle enligt utskottets mening omöjliggöra en ändamålsenlig omprövning
av förmedlingens verksamhet och arbetssätt efter de lokala förhållandena.
Någon effektivisering av verksamheten torde inte heller uppnås
om den inordnas i ett enhetligt system. Redan nu förekommer interkommunalt
samarbete, och utvecklingen synes gå mot ett vidgat sådant
samarbete.
Utskottet kan ej heller finna att förmedlingens behov av lägenheter genom
en dylik åtgärd bättre skulle tillgodoses. Skall tillgången på lägenheter
bli större än för närvarande, måste enligt utskottets mening helt
andra vägar prövas. Inte minst viktig framstår här den tidigare av riksdagen
beslutade successiva avvecklingen av hyresregleringen.
Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att de likalydande motionerna I: 192 och II: 246 icke må
av riksdagen bifallas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:209 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer. a1 i texten