Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer.

1962-04-26 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

bostadsförmedlingens organisation och principer.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 192 av herrar Lennart Geijer och Gunnar Berg samt II: 2i6 av herr

Svenning m. fl. föreslås, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t

hemställa om en allsidig utredning angående bostadsförmedlingens organisation

och principer i avsikt att utröna möjligheterna att åstadkomma

normgivande regler för en i princip enhetlig bostadsförmedlingsorganisation

för alla kommuner som nu har eller i framtiden kommer att inrätta

kommunal bostadsförmedling.

I motionerna anföres bl. a. att målet för den kommunala bostadsförmedlingen

varit dels att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av

nytillkommande lägenheter och dels att få till stånd en registrering av de

bostadsbehövande. Både äldre och nytillkomna bostäder bör fördelas bland

de bostadssökande på ett så rimligt och effektivt sätt som möjligt. För

att nå därhän bör större enhetlighet åstadkommas i fråga om bostadsförmedlingsorganens

uppbyggnad och arbetssätt samt deras bedömningsgrunder

inom de olika kommunerna. Rådande tillstånd är helt otillfredsställande.

En grundlig undersökning bör därför göras av bostadsförmedlingsförhållandena

i landet samt av möjligheterna att föreskriva i princip enhetliga

normer för den kommunala bostadsförmedlingen, därvid inom

normernas ram bör lämnas utrymme för lokalt betingade variationer. Själva

beslutet om inrättande av ett förmedlingsorgan skall vara kommunens

angelägenhet men normerna bör innefatta regler för organets uppbyggnad.

Hänsyn bör vidare tagas till i vilken utsträckning fastighetsägarna skall

medges rätt att själva förmedla hyresledig bostad. Möjligheten till någon

form av interkommunal bostadsförmedling bör undersökas. Frågan om

offentlig insyn i bostadsförmedlingens verksamhet bör utredas.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion

II: 246.

Utskottet har inhämtat yttrande av bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Stockholms fastighetsägareförening

och Hyresgästernas riksförbund.

Bostadsstyrelsen, som ansluter sig till motionernas syfte, ifrågasätter om

den föreslagna utredningen bör ankomma på statsmakterna. Prövningen

av de förslag en utredning kan komma att framlägga bör icke ankomma

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962

på något statligt organ. Det synes därför ligga närmast till hands att kommunförbunden

gör utredningen och därefter utfärdar råd och anvisningar

för verksamheten. Därvid bör behovet av samarbete mellan bostadsförmedlingarna

i olika kommuner uppmärksammas.

Styrelsen erinrar vidare om att i motionerna hänvisas till en av styrelsen

företagen enkät till kommuner av skilda typer. Någon sådan enkät har

icke förekommit. Förmodligen avses någon av de årliga enkäter styrelsen

genomfört beträffande antalet registrerade bostadssökande inom vissa

kommuner.

Landskommunernas förbund anför att i de flesta expanderande tätorterna

genom kommunens försorg anordnats någon form av bostadsförmedling;

i de större kommunerna som särskild organisation, i de mindre

genom kommunalnämnden eller kommunalt bostadsföretag. Den befintliga

bostadsförmedlingsverksamheten säges i stort sett fungera väl. Enligt

förbundets uppfattning är de lokala och regionala förhållandena helt avgörande

för en bostadsförmedlings uppbyggnad och funktion. Den enskilda

kommunen och de regionala samarbetsorganen bör därför själva få organisera

bostadsförmedlingsverksamheten helt efter ortens resp. regionens förhållanden.

Motionerna avstyrkes.

Stockholms fastighetsägareförening framhåller, att bostadsförmedlingsverksamheten

är en kommunal angelägenhet och att kommunen därför bör

ges frihet att anpassa förmedlingens verksamhet och arbetssätt efter den

kommunala förvaltningsorganisationen i övrigt. Införes centralt utfärdade

regler kommer det att hämma kommunernas möjligheter att anpassa organisation

och arbetssätt efter de lokala förhållandena. En verksamhet av

bostadsförmedlingens art torde mindre än de flesta andra offentliga verksamhetsområden

vara betjänt av att inordnas i ett enhetssystem. Vad som

till slut blir avgörande för förmedlingsverksamheten är den praktiska

tillämpningen.

Redan nu förekommer, säger föreningen, i viss utsträckning interkommunalt

samarbete och utvecklingen synes gå mot ett vidgande av detta

samarbete. Det synes lämpligt att denna utveckling får ostört fortsätta utan

centralt ingripande genom anvisningar, som knappast kan ta hänsyn till

alla praktiska svårigheter.

I fråga om den offentliga insynen framhåller föreningen att i vart fall

i Stockholm sådan insyn är i lika mån tillgodosedd vid bostadsförmedlingen

som vid varje annat slag av kommunal verksamhet.

Föreningen avstyrker motionerna.

Hyresgästernas riksförbund framhåller att tillgängliga lägenheter bör

fördelas bland de bostadssökande på ett så rimligt och effektivt sätt som

möjligt. Förmedlingarna bör därför tillföras ett så stort material, att en

omfattande bytesverksamhet kan komma till stånd. Ett ökat antal kedjebyten

skulle minska antalet bostadsköande. Det synes vidare, anför för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962 3

bundet, som om man på vissa förmedlingar arbetade alltför stelbent på

grund av bl. a. bristande rutin hos personalen. De missförhållanden som på

sina håll kunnat konstateras torde bero på dels att otillräckligt material

tillförts förmedlingarna och dels att ärendena handlagts av okvalificerad

arbetskraft. Förbundet finner angeläget att det undersökes i vad mån enhetligare

regler för den kommunala förmedlingsverksamheten kan uppställas.

Reglerna bör kunna modifieras efter de lokala betingelserna i kommunerna.

Att barnfamiljer med begränsade inkomster har svårare än

andra bostadssökande att bli godtagna av fastighetsägarna är mindre

tillfredsställande. Den interkommunala förmedlingsverksamheten bör vidare

utredas. Förbundet tillstyrker motionerna.

Svenska stadsförbundet anför:

Utan att i detalj känna till de olika bostadsförmedlingarnas organisation

och arbetssätt kan styrelsen vitsorda att det i dessa avseenden råder stor

oenhetlighet kommunerna emellan. Anledningen härtill är att de kommuner,

som ansett sig vara i behov av kommunal bostadsförmedling, byggt

upp organisationen på det sätt som ansetts mest lämpat för respektive

kommun. I de fall stadsförbundet konsulterats har förbundet till ledning

tillhandahållit fullmäktigebeslut, stadgar och reglementen rörande andra

städers bostadsförmedlingar. Några rekommendationer om viss organisation

har däremot icke lämnats.

Den organisatoriska sidan av bostadsförmedlingsverksamheten är givetvis

av stor betydelse för verksamhetens effektivitet men viktigast är dock

att bostadsförmedlingarna verkligen lämnar den service i materiellt hänseende

de är avsedda att ge. Därmed är styrelsen inne på det i detta sammanhang

utan tvekan väsentligaste spörsmålet, nämligen vilka bedömningsgrunder

bostadsförmedlingarna bör begagna vid fördelningen av tillgängliga

lägenheter.

I kritiken mot vissa bostadsförmedlingars verksamhet har bl. a. anförts

att de icke skulle ha fyllt de krav på rättvisa i bostadsfördelningen som

allmänheten har rätt att ställa. Med anledning härav får styrelsen framhålla

att så snart man lämnar den rent tidsmässiga turordningen möter

svårigheter av skilda slag. Att man av praktiska skäl i vissa fall måste

frångå denna turordningsprincip torde ingen vilja bestrida. Sålunda är det

uppenbart att den inom vissa gränser exempelvis måste stå tillbaka för

bostadsbehov med sociala aspekter. Vidare kan bedömningen icke alltid

ske efter en angelägenhetsgradering sedd enbart ur de bostadssökandes

synvinkel utan i vissa fall måste förtur ges åt bostadssökande i produktionens

och den offentliga administrationens intresse.

Sammantaget är det sålunda en synnerligen grannlaga uppgift, som åvilar

bostadsförmedlingarna och som i sig inrymmer svåra avvägningsproblem.

Det är emellertid styrelsens uppfattning att bostadsförmedlingarna genomgående

haft både vilja och förmåga att handha sin uppgift på det sätt som

bäst tjänar flertalets och därmed även samhällets intressen.

Å andra sidan är det klart att det i och för sig torde vara ägnat att underlätta

bostadsförmedlingarnas verksamhet om härför kunde meddelas vissa

enhetliga bedömningsnormer. Förutsättningen är emellertid att dessa nor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962

mer icke ges en alltför snäv utformning så att de binder förmedlingsverksamheten

på ett sätt som icke tjänar allmänhetens intressen i mera

vidsträckt bemärkelse.

Styrelsen far därför tillstyrka att frågan om enhetliga bedömningsnormer

för bostadsförmedlingens verksamhet göres till föremål för utredning.

Denna bör därvid givetvis också omfatta frågan om möjligheten att åstadkomma

viss enhetlighet beträffande bostadsförmedlingarnas organisation.

Av motionerna framgår att en eventuell utredning även bör omfatta frågan

på vilket sätt bostadsförmedlingarna skall erhålla ökad tillgång till

förmedlingsmaterial samt i vilken omfattning fastighetsägarna skall vara

skyldiga att antaga av bostadsförmedlingarna anvisade bostadssökande.

Då motionärerna härmed tangerar frågan om införandet av s. k. obligatorisk

bostadsförmedling i den meningen att fastighetsägarna skall vara

skyldiga icke blott att anmäla hyreslediga lägenheter till bostadsförmedlingarna

utan även antaga av förmedlingarna anvisade hyresgäster, vill

styrelsen erinra om att spörsmålet om obligatorisk bostadsförmedling behandlades

av riksdagen vid flera tillfällen under 1940-talet och senast uppmärksammades

vid 1950 ars riksdag. Vid samtliga tillfällen avvisades emellertid

tanken på obligatorisk bostadsförmedling av väsentligen den anledningen

att nyttan därav icke kunde förväntas överstiga de olägenheter av

företrädesvis administrativ art, som ansågs förknippade med ett dylikt

system.

I anslutning härtill vill styrelsen framhålla att det i vart fall för närvarande

icke Jean anses tillrådligt att införa obligatorisk bostadsförmedling.

En dylik åtgärd utgör ett allvarligt ingrepp i den allmänna avtalsfriheten

och kommer med visshet att medföra svåra problem på det administrativa

planet. Visserligen är bostadsbristen alltjämt besvärande på många håll,

men förhållandena på bostadsmarknaden har dock stadigt förbättrats. Sålunda

har bostadsproduktionen aldrig varit så hög som för närvarande

och prognoserna ter sig gynnsamma. Att i detta läge införa obligatorisk

bostadsförmedling synes icke påkallat. Därest utvecklingen icke leder fram

till en balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter, kan det bli nödvändigt

att frågan om en obligatorisk bostadsförmedling upptages på nytt.

I motionerna antydes emellertid vissa andra utvägar att förbättra bostadsförmedlingarnas

tillgång på lägenheter och ge förmedlingarna vidgade

befogenheter att placera bostadssökande. Då styrelsen finner det angeläget

att främja bostadsförmedlingarnas möjligheter att fylla sin uppgift får

styrelsen tillstyrka att utredningen även kommer att omfatta detta spörsmål.

Slutligen har motionärerna ansett det erforderligt med utredning om

möjligheten till någon form av interkommunal bostadsförmedling och

frågan om den offentliga insynen i bostadsförmedlingarnas verksamhet.

Styrelsen tillstyrker att även dessa frågor göres till föremål för utredning.

Vad angår det förstnämnda spörsmålet vill styrelsen framhålla att detta

förutom den av motionärerna påtalade synpunkten rörande lånekvoterna

även inrymmer vissa aspekter av arbetsmarknadspolitiskt intresse.

En minoritet i förbundets styrelse har anfört reservation och uttalat, att

det bör ankomma på kommunerna själva att avgöra hur bostadsförmedlingen

skall vara organiserad och efter vilka principer den skall arbeta,

varför motionerna bör avslås.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962 5

Frågor berörande bostadsförmedlingen har vid flera tillfällen behandlats

i riksdagen. Utskottet får i detta hänseende hänvisa till en redogörelse, som

lämnats i tredje lagutskottets utlåtande nr 24 till årets riksdag.

Utskottet

Som framgår av de i motionerna angivna och i remissyttrandena vitsordade

uppgifterna råder f. n. en påtaglig brist på enhetlighet kommunerna

emellan i fråga om bostadsförmedlingens organisation och verkningssätt.

Skiljaktigheterna kan självfallet till den del de betingas av olikartade förhållanden

inom respektive kommuner anses väl motiverade, men det torde

även förekomma att förmedlingsverksamheten icke uppnått önskvärd effektivitet.

Det har av såväl motionärerna som olika remissinstanser understrukits

att beslut om inrättande av ett förmedlingsorgan skall vara kommunens

angelägenhet. Utskottet delar denna uppfattning. Likaså finner utskottet

det icke böra ifrågakomma att införa en obligatorisk bostadsförmedling.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen avvisat förslag härom, och motionärerna

har icke heller förordat någon dylik anordning utan tänkt sig andra

medel för att bättre tillgodose förmedlingarnas tillgång till lägenheter.

Motionärernas förslag innebär att statsmakterna skulle medverka till en

lösning av de problem som föreligger på detta område. Utskottet inser att

handhavandet av de med bostadsförmedlingens organisation och verksamhet

sammanhängande frågorna väsentligen ankommer på kommunerna

själva och att en viss tveksamhet kan uppstå beträffande spörsmålet hur

långt statsmakternas medverkan bör sträcka sig. Utskottet hyser dock den

meningen att ett klarläggande av vissa förhållanden inom bostadsförmedlingen

och en undersökning av möjligheterna att vidtaga olika åtgärder

skulle betyda ett stöd för kommunerna i strävandena att göra bostadsförmedlingen

så effektiv som möjligt. Utskottet vill sålunda förorda en utredning

beträffande vissa frågor på bostadsförmedlingens område.

En första uppgift för en dylik utredning skulle bli att kartlägga rådande

förhållanden. Utredningen, som bör vara förutsättningslös, bör pröva möjligheterna

att nå större enhetlighet i de av bostadsförmedlingarna tilllämpade

bedömningsnormerna vid tilldelning av lägenheter åt bostadssökande.

Vid denna prövning bör beaktas exempelvis att sociala hänsyn och

behov av särskild arbetskraft på vissa orter kan föranleda avsteg från den

tidsmässiga turordningen i bostadskön. Utredningen bör också upptaga

frågan hur bostadsförmedlingarna skall få bättre tillgång till lägenheter.

Härvid bör dock, som ovan nämnts, införande av obligatorisk bostadsförmedling

icke ifrågakomma. Vidare bör möjligheterna för åstadkommande

av eu effektivt organiserad interkommunal bostadsförmedling prövas.

Ävenså bör övervägas hur den offentliga insynen i bostadsförmedlingarnas

verksamhet lämpligen bör ordnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c,

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 37 år 1962

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 192 och 11:246 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om

tillkallande av en utredning för prövning av i motionerna

berörda frågor.

Stockholm den 26 april 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Andersson*, Sörlin, Axel

Emanuel Andersson*, Hellebladh, Tage Johansson, Eric Peterson och Gunnar

Pettersson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr

Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Björkänge och Haglund, fru

Gunne*, herrar Berglund, Svanberg*, Magnusson i Nennesholm, Westberg

och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Axel Emanuel Andersson och Björkänge samt fru Gunne och

herrar Magnusson i Nennesholm och Edlund, vilka ansett att utskottet

bort anföra och hemställa följande:

Bostadsförmedlingsverksamheten bör med hänsyn till de skilda förhållanden

som råder olika kommuner emellan helt vara en kommunal angelägenhet.

Att såsom motionärerna förordar åstadkomma normgivande regler

för en i princip enhetlig bostadsförmedlingsorganisation för alla kommuner

skulle enligt utskottets mening omöjliggöra en ändamålsenlig omprövning

av förmedlingens verksamhet och arbetssätt efter de lokala förhållandena.

Någon effektivisering av verksamheten torde inte heller uppnås

om den inordnas i ett enhetligt system. Redan nu förekommer interkommunalt

samarbete, och utvecklingen synes gå mot ett vidgat sådant

samarbete.

Utskottet kan ej heller finna att förmedlingens behov av lägenheter genom

en dylik åtgärd bättre skulle tillgodoses. Skall tillgången på lägenheter

bli större än för närvarande, måste enligt utskottets mening helt

andra vägar prövas. Inte minst viktig framstår här den tidigare av riksdagen

beslutade successiva avvecklingen av hyresregleringen.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att de likalydande motionerna I: 192 och II: 246 icke må

av riksdagen bifallas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:209 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om utredning angående bostadsförmedlingens organisation och principer. a1 i texten