Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående brevbäringen i städer och tätorter.

1962-04-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:39, Utlåtande i anledning av väckt motion angående brevbäringen i städer och tätorter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 dr 1962

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av väckt motion angående brevbäringen i

städer och tätorter.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:626 av

herrar Rimmerfors och Neländer hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte framhålla, att inga serviceförsämringar i postverkets

brevbäringsformer bör vidtagas, så länge inte hela problemkomplexet varit

föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, samt att i motionen anförda

synpunkter på brevbäring i städer och tätorter delgives den arbetande

postutredningen.

I motionen anföres bl. a. att i städer och tätorter sedan länge förekommit

två former av postutdelning; höghusbrevbäring, då mottagaren får posten

inburen till dörren, och villabrevbäring, då posten lämnas i brevlåda vid

tomtgränsen. För några år sedan bestämde generalpoststyrelsen, att villabrevbäring

skulle tillämpas för nytillkomna villor och radhus. En successiv

övergång till villabrevbäring skulle ske för äldre villor och radhus. Denna

försämrade service har väckt missnöje.

En år 1953 tillsatt intern utredning inom posten fick i uppdrag att verkställa

en översyn av brevbäringens organisation och arbetsformer. I utlåtande

år 1955 framlade utredningen tre möjligheter till frågans lösning: 1)

lådbrevbäringen avskaffas helt och ersättes med lokalbrevbäring, 2) lådbrevbäringen

ersättes med lokalbrevbäring endast i städer och större stadsliknande

samhällen, 3) båda utdelningssätten bibehålies sida vid sida och

enhetliga regler skapas för tillämpningen av det ena eller andra sättet. Generalpoststyrelsen

beslöt år 1957 att alternativ 3) skulle tillämpas i fråga

om avgränsningen mellan lokal och lådbrevbäring. År 1959 bestämdes, att

höghusbrevbäring skulle i tätorter anordnas i hus med minst fyra avlämningsställen

och villabrevbäring i princip till villor och andra friliggande

hus med högst tre avlämningsställen. Det har sedermera antytts, att man

kan tänka sig att postutdelning skulle ske endast i bottenplanen av höghusen.

Postverket har angett ekonomiska skäl jämte personalbrist som orsak till

serviceförsämringarna. Pågående postutredning torde komma att beakta

postverkets servicepolitik. Inga åtgärder innebärande försämringar bör företagas

så länge inte Kungl. Maj:t och riksdagen förelagts hela problemet.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från generalpoststyrelsen,

som anför:

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1962

Postverkets målsättning är att bjuda allmänheten bästa möjliga service

inom den kostnadsram, som bildas av postavgifterna och poströrelsens omfattning.

Denna maximering av postverkets service innebär givetvis avvägningar

i serviceomfattningen mellan poströrelsens olika områden. Följden

av dessa avvägningar kan avläsas bland annat i de skillnader, som råder

mellan tätorter och landsbygd vad beträffar postanstalternas antal och öppethållandetider,

brevbäringsturernas antal, antalet brevlådtömningsturer

och lägenheter för avgående och ankommande post in. m. samt inom tätorterna

bland annat vad beträffar de skillnader, som råder i brevbäringens

utformning till villor och höghus.

Alltsedan 1912 har inom tätorterna funnits två former av postutdelning,

nämligen lokalbrevbäring och lådbrevbäring eller — med nutida benämning

•— höghus- resp. villabrevbäring. Före nämnda tidpunkt förekom brevbäring

— i form av lokalbrevbäring — endast i städernas och i de stadsliknande

samhällenas centrala delar. Höghusbrevbäring innebär, att posten avlämnas

inomhus i postlåda eller postinlägg vid adressatens bostad, i postlåda

uppsatt i husets bottenplan, på kontor, i affärer, e. d. Vid villabrevbäring

avlämnas posten i postlåda, uppsatt utomhus på av postverket anvisad

plats. Villabrevbäring anordnas i princip till villor och andra friliggande

hus med högst tre avlämningsställen. Som villor räknas även s. k.

rad- och kedjehus. Villabrevbäringen (lådbrevbäringen), som infördes 1912

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, var från början avsedd att tillämpas i

mindre samhällen utan postkontor och i tätorternas ytterområden. I och

med att denna utdelningsform infördes, kunde brevbäring anordnas i en

mängd villa- och förstadssamhällen, som dittills varit utan postdistribution.

Gränsdragningen mellan de båda utdelningsformerna skulle således ske efter

geografisk indelning, och utdelningsformen var icke beroende av bebyggelsens

art. Inom ett och samma område resp. inom en och samma ort skulle

endast en form av brevbäring förekomma, antingen höghusbrevbäring (lokalbrevbäring)

eller villabrevbäring (lådbrevbäring). Utvecklingen har emellertid

blivit helt annorlunda. Den avgränsning, som man tydligen hade räknat

med från början, har efter hand suddats ut. Det beror främst på att

klara och entydiga direktiv från början saknats för de lokala postmyndigheterna

men också av andra orsaker. Gränsdragningen mellan de båda utdelningsformerna

har med tiden blivit mycket varierande såväl från en ort

till en annan som inom en och samma ort. Detta förhållande framstod för

allmänheten som en orättvisa och väckte på många håll missnöje och irritation.

I samband med den omorganisation och översyn av brevbäringen,

som gjordes på grundval av de resultat och förslag, som lämnades av den

i motionen omnämnda, av generalpoststyrelsen år 1953 tillsatta interna utredningen

med uppdrag att verkställa en översyn av hrevbäringens organisation

och arbetsformer, befanns det nödvändigt att skapa en enhetlig ordning

för poslutdelningen till villor och radhus. Generalpoststyrelsen övervägde

därvid först möjligheten att helt slopa villabrevbäringen på tätorterna

och ersätta den med höghusbrevbäring. Styrelsen ansåg sig emellertid

inte böra genomföra en sådan reform, dels med hänsyn till att den skulle

krävt ett betydande personaltillskott vid en tidpunkt då efterfrågan på arbetskraft

var i starkt stigande och därigenom skulle blivit till förfång för

andra mera angelägna serviceförbättringar, dels därför att den skulle definitivt

omöjliggjort eu med hänsyn till den ökade villa- och radhusbebyggel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1962

3

sen önskvärd inotorisering av brevbäringen inom de större villa- och radhusområdena.

Styrelsen beslöt därför, att båda utdelningsformerna skulle

bibehållas, och fastställde samtidigt enhetliga riktlinjer för tillämpning av

den ena eller andra formen.

Postverket är ett allmännyttigt serviceföretag, som i kameralt avseende

organiserats som ett affärsdrivande verk, vilket får disponera inflytande

inkomster för att täcka driftutgifterna. Sedan gammalt har man i vårt land

ansett, att poströrelsen skall vara självbärande i ekonomiskt avseende och

att postavgifterna bör vara avpassade så att de sammanlagda intäkterna

täcker de sammanlagda kostnaderna. För att postavgifterna, som önskvärt är,

skall kunna hållas stabila under längre perioder samt för att generalpoststyrelsen

skall erhålla erforderlig rörelsefrihet i utövandet av sin uppgift,

bör dessutom en viss marginal finnas mellan inkomster och utgifter. Detta

överskott bör enligt styrelsens uppfattning inte vara så stort att postavgifterna

får karaktären av en indirekt beskattning av postverkes kunder. Under

angivna omständigheter blir storleken av det överskott som inlevereras

till statskassan beroende icke blott av avgiftsnivå och kostnadsbetingelser

utan även av verkets förmåga att ekonomisera med de till verkets disposition

ställda resurserna. Generalpoststyrelsens ställningstagande i frågan angående

brevbäringens utformning får ses mot bakgrunden härav. Den omständigheten

att poströrelsen vid en viss tidpunkt eller under en följd av år

lämnar ett visst överskott kan självfallet i och för sig inte få utgöra motiv

för en utvidgning av postverkets serviceåtaganden som vid en senare tidpunkt

måhända inte kan rymmas inom ramen för verkets ekonomi.

Utvecklingen har särskilt under den tid som förflutit efter det senaste

världskriget karakteriserats av kontinuerliga stegringar av verkets kostnader.

Av särskild betydelse i detta sammanhang är personalkostnaderna,

över vilka generalpoststyrelsen i stort sett inte kan råda på annat sätt än

genom att i all möjlig mån anpassa personalstyrkans storlek efter rörelsens

skiftande behov. Då möjligheterna till så väl rationaliseringar som portohöjningar

är begränsade, har utvecklingen medfört, att marginalen mellan

inkomst och utgifter successivt minskat därhän att den under de två

sistförflutna budgetåren utgjorde endast 4,2 resp. 2,4 procent av driftinkomsterna.

Förhållandet har varit likartat i stort sett under hela efterkrigsperioden.

Som jämförelse kan nämnas att överskotten under 1930- och 1940- talen procentuellt var vida större (åren 1935—1940 varierande mellan 14,7

och 29,5 procent).

Med hänsyn till de kostnadsstegringar för postdriften, som kan förutses

— bland annat väntade lönehöjningar fr. o. in. 1.1.1962 — är postverkets

nuvarande överskott otillräckligt och ger inte utrymme för serviceförbättringar

av det slag som motionärerna föreslår.

Såsom av framställningen här ovan framgår, är villabrevbäringen ingen

nyhet. Cirka 75 % av städernas och tätorternas villor och radhus får sin

post i låda vid tomtgränsen eller på annan av postverket anvisad plats, och

de allra flesta av dem har aldrig fått sin post på annat sätt. För deras vidkommande

kan man alltså inte tala om någon serviceförsämring. Motionärernas

påstående, att riskerna för stöld ur postlådor uppsatta vid tomtgränsen

skulle vara särskilt stora, kan gencralpoststyrclscn inte verifiera.

Postutdelningen är postverkets mest personal- och kostnadskrävande arbetsuppgift.

Framför allt för brevbäringen till villor oc radhus åtgår lång

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1962

tid och erfordras stor personal. Villabrevbäringen blir därför, trots den något

sämre service den bjuder korrespondenterna, relativt sett betydligt dyrbarare

än höghusbrevbäringen.

Ovanstående faktum illustreras bäst genom följande. I höghusbebyggelse

— 2- och 3-trappshus utan hissar ävensom i fastigheter med fyra, fem eller

flera trappor, där hiss finns — betjänar en brevbärare i genomsnitt 180

hushåll per arbetstimme. I områden med villor och radhus, där brevbäringen

är anordnad som villabrcvbäring, betjänas under samma tidsenhet

145 hushåll och i villa- och radhusområden, där postutdelningen sker vid

ytterdörrarna (som höghusbrevbäring), betjänas blott 95—100 hushåll per

arbetad timme, i eu del äldre villastäder och villastadsdelar, som alltjämt

bär höghusbrevbäring, är utdelningskapaciteten ändå mycket lägre. Sålunda

medhinner eu brevbärare i turarbetet per arbetstimme endast 48 hushåll i

Djursholm och 70 i örgryte i Göteborg. Uppgifterna avser den tid, som åtgår

under turarbetet, men inkluderar inte tiden för brevbärarens färd till och

från distriktet.

Ett generellt slopande av villabrevbäringen och en övergång till höghusbrevbäring

även inom villaområden skulle i dagens läge åsamka postverket

ökade utgifter med omkring fyra och en halv miljon kronor per år och fordra

anställning av ytterligare cirka 400 brevbärare. I ett läge som kännetecknas

av en inte minst för postverket synnerligen besvärande arbetskraftsbrist,

kan det inte anses tillrådligt eller försvarligt att vidtaga en så personal- och

kostnadskrävande åtgärd för att åstadkomma eu serviceförbättring vars

angelägenhetsgrad väl får bedömas som skäligen ringa.

Den allmänna utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad ställer

en serviceverksamhet som postverkets inför svårlösta problem. Det förhållandet

att postarbetet måste delvis utföras på tid, som för allt större grupper

i samhället betraktas som obekväm gör postarbetet mindre attraktivt. Dagens

situation visar också tydligt postverkets svårigheter att hävda sig i

konkurrensen om duglig arbetskraft. Företagsamheten i allmänhet kännetecknas

av en långt driven rationalisering, som väsentligt ökat produktiviteten

och håller driftskostnaderna nere. Möjligheterna inom postverket att

genom rationalisering hålla arbetskraftsbehovet tillbaka är relativt små.

Postarbetet måste alltjämt bygga på manuell hantering. Framför allt är

detta fallet vad beträffar brevbäringen. Förutsättningarna för en rationalisering

av postutdelningen i höghusområdena med bibehållande av nuvarande

utdelningsformer är små. I villa- och radhusområden är det dock möjligt

att skapa en effektivare brevbäring, om postutdelningen organiseras på

sådant sätt att fordon — bilar, mopeder eller cyklar — kan komma till effektiv

användning.

Av det ovan anförda torde framgå att postverket inte kan avhända sig de

förutsättningar till rationalisering av postutdelningen, som genomförandet

av en riktigt ordnad villabrcvbäring utgör. Det är ej heller möjligt att — såsom

motionärerna föreslår — tills vidare i avvaktan på postutredningens

kommande betänkande upphöra med postverkets åtgärder att införa villabrevbäring

till fastigheter, där sådan enligt styrelsens direktiv skall vara anordnad.

Det framgångsrika arbete som nedlagts på detta område skulle med

all säkerhet spolieras, om brevbäringen till nytillkommande villor och radhus

finge fullgöras som höghusbrevbäring. Många av de korrespondenter — och

det är det stora flertalet av villa- och radhusägarna — som lojalt följt post
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1962 5

verkets anvisningar och placerat postlådorna vid tomtgränsen eller på annan

av postverket anvisad plats, kommer säkerligen att ompröva sitt ställningstagande

och påfordra höghusbrevbäring.

Styrelsen har ansett, att de medel som kunnat anslås till serviceförbättringar,

i första hand bör komma landsbygdens befolkning till del. Sålunda

har postverket under senare år nedlagt omkring en halv miljon kronor om

året i ökade kostnader på landsbygdens postanordningar och därigenom påtagligt

förbättrat betjäningen där genom att bland annat motorisera lanlbrevbäringslinjerna,

varigenom linjernas omfattning kunnat utsträckas till

att omfatta byar och gårdar, som tidigare saknat postutdelning samtidigt

som turtätheten kunnat ökas så att postutdelningen numera i stora delar av

landet sker med söckendaglig postgång. Mot slutet av 1960-talet bör den

pågående utbyggnaden av lantbrevbäringen vara klar och då bör varje lanthushåll

vid farbar väg erhålla posten i låda vid tomtgränsen varje vardag.

Utskottet

I motionen hemställes att riksdagen måtte för Kungl. Maj :t framhålla, att

inga serviceförsämringar i brevbäringsformerna bör vidtagas innan hela

problemkomplexet prövats av Kungl. Maj :t och riksdagen och att i motionen

anförda synpunkter måtte delgivas den sittande postutredningen.

Som generalpoststyrelsen framhållit i sitt yttrande över motionen anses

för postverket såsom affärsdrivande verk böra gälla att poströrelsen skall

vara ekonomiskt självbärande och att postavgifterna bör vara avpassade

så att intäkterna täcker kostnaderna varjämte ett visst överskott bör finnas

för att kunna hålla avgifterna stabila under längre perioder och för att

lämna verket en viss rörelsefrihet. Styrelsen har vidare anfört att det nuvarande

överskottet är otillräckligt och inte ger utrymme för serviceförbättringar

av den art motionärerna föreslagit. Härtill kommer att bristen på

arbetskraft f. n. är mycket besvärande.

Såvitt utskottet kunnat bedöma eftersträvar postverket att åstadkomma

bästa möjliga service för allmänheten inom ramen för de resurser som

står verket till buds och med iakttagande av sin skyldighet att genom rationaliseringsåtgärder

nedbringa kostnaderna. Utskottet har beaktat att styrelsen

ansett de medel som kunnat anslås till serviceförbättringar i första

hand böra komma landsbygdens befolkning till del. Härigenom har kunnat

vinnas bl. a. att många byar och gårdar som tidigare helt saknat postutdelning

numera fått sådan. Det torde icke finnas någon anledning till erinran

mot att de begränsade resurserna använts på angivna sätt och enligt utskottets

mening bör det i denna riktning pågående arbetet fullföljas. Utskottet

finner under rådande förutsättningar vad motionärerna anfört icke

utgöra tillräckliga skäl för att nu föreslå ingripanden i någon form från

statsmakternas sida beträffande postverkets handhavande av brevbäringen

och därmed sammanhängande angelägenheter.

Utskottet får sålunda hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 dr 1962

att motion 11:626 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 april 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson* Sörlin, Axel

Emanuel Andersson*, Hellebladh, Tage Johansson, Eric Peterson och Gunnar

Pettersson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr

Svensson i Kungälv*, fru Thunvall, herrar Björkänge, fru Gunne*, herrar

Börjesson i Glömminge, Lundkvist, Berglund, Westberg och Edlund.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

Av herrar Berglund och Westberg, vilka ansett att utskottet bort anföra

och hemställa följande:

I motionen---(= utskottet, första stycket)---den sittande

postutredningen.

Som motionärerna framhåller har generalpoststyrelsens beslut om brevbäringens

former inneburit att den ur servicesynpunkt mindre önskvärda

lådbrevbäringen fått en allt större utbredning. Härigenom har missnöje

väckts hos den allmänhet, som bor i villor eller radhus. Utskottet delar den

oro som motionärerna hyser inför en fortsatt försämring i postverkets brevbäringsformer.

Generalpoststyrelsen har i yttrande över motionen anfört att det nuvarande

överskottet är otillräckligt och inte ger utrymme för serviceförbättringar

av den art, som motionärerna föreslagit, och att de resurser, som

står till verkets förfogande för serviceförbättringar i första hand bör komma

landsbygdens befolkning till del. Det torde icke finnas någon anledning till

erinran mot att det pågående arbetet att förbättra postverkets service på

landsbygden fullföljes. Vad motionärerna begärt är emellertid att tills vidare

inga serviceförsämringar bör ske. Utskottet finner att detta krav bör kunna

tillgodoses inom ramen för de resurser, som postverket förfogar över.

På längre sikt bör enligt utskottets mening en förbättring av servicen komma

till stånd. Utskottet anser därför att motionärernas förslag bör av riksdagen

godtagas.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av motion II: 626 måtte i skri
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1962

7

velse till Kungl. Maj :t dels framhålla, att inga serviceförsämringar

i postverkets brevbäringsformer bör vidtagas, så

länge inte hela frågan om brevbäringens organisation varit

föremål för riksdagens prövning, och dels begära att de i

motionen angiva synpunkterna på brevbäring i städer och

tätorter delgives den arbetande postutredningen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.