Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram.

1962-02-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett aktuellt kulturpolitiskt

handlingsprogram.

I de likalydande motionerna I: 319 av herrar Torsten Andersson och

Thorsten Larsson samt II: 401 av herrar Wahlund och Fälldin föreslås, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en parlamentariskt

tillsatt utredning för upprättande av ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram

avseende samhällets centrala och regionala kultur stödjande

åtgärder i enlighet med vad i motionerna anförts.

I en mera allmänt upplagd de! av motionernas motivering framhålles

bl. a. att utvecklingen kännetecknats av en förbättrad undervisning men

av en utgiftsrestriktivitet beträffande övriga områden av andlig odling. De

för konstnärlig verksamhet och för andra kulturmanifestationer nödvändiga

yttre betingelserna är icke tillfredsställande. Kulturarbetarna har därigenom

fått en i förhållande till andra grupper i samhället klart försämrad

situation. I ett stort antal fall är vederbörandes inkomster så obetydliga,

att möjligheterna till aktivt konstutövande av ekonomiska skäl blivit

starkt begränsade även för eliten av konstnärerna. Kulturtidskrifterna

tvingas leva under det ständiga hotet av nedläggning. Den svenska kulturrepresentationen

utomlands har i alltför hög grad saknat statligt stöd och

statlig ledning. Radio- och TV-programmens kvalitet och målsättning har

inte ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Vårt lands glesbygder har fått finna

sig i att statligt kulturstöd ej stått att få ens till de mest behjärtansvärda

ändamål.

Staten måste åtminstone i nuläget ikläda sig ett betydande ekonomiskt

och moraliskt ansvar för en mer aktiv kulturpolitik.

Förutom av den påfallande restriktiviteten kännetecknas samhällets kulturpolitik

av en besvärande brist på samordning vad det gäller dess administration.

Kulturfrågorna sorterar f. n. under minst tre olika departement;

radio och TV under kommunikationsdepartementet, lotterimedelsfonden

och de därmed kulturstödjande åtgärderna under handelsdepartementet

samt kulturstöd i övrigt, såsom museer, teatrar, bibliotek, akademier, kyrkofrågor

och folkbildning m. m. under ecklesiastikdepartementet. På det regionala

planet är bristen på planmässighet och samordning av det samhälleliga

kulturstödet lika uttalad.

Olika utredningar om samhällets kulturstöd har i stor utsträckning lämnats

obeaktade och delvis blivit inaktuella. En översyn av dessa och av öv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1962 7

riga aktuella reformförslag samt eu samordning och angelägenhetsgradering

av lämpliga åtgärder är påkallad. En sådan utredning i syfte att åstadkomma

ett samhälleligt kulturpolitiskt handlingsprogram bör enligt motionärernas

mening sammansättas av representanter för de olika politiska

partierna samt beredas sådana arbetsformer, att dess förslag snabbt kan

framläggas. Utredningen bör av praktiska skäl begränsas till att omfatta

samhällets målsättning för resp. stöd och stimulans åt de egentliga kulturmanifestationerna,

d. v. s. de konstnärliga verksamhetsformerna och dessas

bärande institutioner inklusive distributionsformer. Vad det gäller de ekonomiska

resurserna för samhällets framtida kulturstöd bör utredningen i

första hand ges i uppdrag att komma med förslag inom ramen för av samhället

tidigare gjorda men ännu icke infriade åtaganden. Därmed avses bl. a.

den s. k. 50-procentsregeln beträffande lotterimedlens disposition samt den

s. k. 1-procentsregeln i fråga om konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader.

Det bör dock stå utredningen fritt att därest den så finner lämpligt

föreslå andra riktlinjer bestämmande omfattningen av samhällets kulturstöd.

Det bör vidare i enlighet med vad ovan anförts ges utredningen tillfälle

att utarbeta förslag som sträcker sig väsentligt utöver den medelsram

man i första stadiet bör söka uppnå, nämligen de av samhället i princip

redan gjorda åtagandena. Sammanfattningsvis bör utredningen ges i direktiv

att såväl innehållsmässigt som organisatoriskt samt med angivande

av vägar för finansiering upprätta ett för samhället aktuellt kulturpolitiskt

handlingsprogram. Utredningens uppdrag bör gälla såväl det centrala

som det regionala stödet till kulturfrämjande åtgärder.

Självfallet bör utredningens arbete inte utesluta att man, innan dess arbete

är avslutat, genomför olika åtgärder, vilka dock senare bör inordnas

i det mera allsidiga kulturpolitiska handlingsprogram utredningen skall

utarbeta.

Det bör framstå som självklart att statsmakterna spelar en avgörande

ekonomisk roll för kulturlivets främjande. Ökade insatser bör vidare eftersträvas

från regionala samhälleliga instanser, t. ex. från kommuner och

landsting. Den samhälleliga kulturpolitiken bör i första hand inriktas på

kulturkonsumtionsbefrämjande åtgärder varigenom den enskilde själv beredes

största möjliga konsumtionsval. Det direkta stödet till konstskaparna

måste slutligen ges en villkorslös utformning och syfta till att ge möjligheter

till ett fritt konstnärligt skapande.

Motionärerna framför vidare synpunkter och önskemål beträffande kulturlivets

decentralisering. Det är nu i påfallande grad koncentrerat till

Stockholm. Ett ökat statligt stöd som medför bättre inkomstmöjligheter

för konstnärer över hela landet bör därför bl. a. få till följd att landsorten

i ökad omfattning kan behålla sina konstnärer och på så vis tillföras ett

rikare kulturliv. Man bör därför sträva efter att ersätta diffusionskulturcn

med ett kulturliv, byggt på ömsesidigt utbyte mellan starka centrala kul
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr l år 1962

turella institutioner och en levande regional kultur. Regionala och lokala

kulturcentra i länshuvudstäder, mindre orter och kyrkor bör skapas.

Om radions resurser förstärkes, är det dubbelt viktigt att det regionala

kulturlivet får möjlighet till ökad aktivitet, så att en balans skapas mellan

centralt och lokalt.

Frågan om lokala kulturråd, t. ex. på länsplanet, bör ingående prövas i

syfte att skapa lokala instanser för såväl den regionalt samordnade kulturpolitiken

som för distributionen av det centralt ordnade kulturstödet.

Motionärerna berör härefter särskilda grenar av kulturlivet, radio och

1V samt spörsmålet om direkta stödåtgärder. Provinsteaterverksamheten

bör utbyggas. Dramaten och Operan bör få ökat statligt stöd. Detta gäller

även biblioteksväsendet. Strävandena att komplettera bokutlåningen med

service även då det gäller musikrum och diskotek och för centralbiblioteken

och de kommunala biblioteken bör få starkare stöd.

Symfoniorkestrar med yrkesmusiker bör — inom ramen för rimliga kostnader

— kunna upprättas på ytterligare någon eller några platser där befolkningsunderlag

finns för att driva orkesterverksamhet utan stora underskott.

Kammarmusikgrupper med yrkesmusiker bör kunna upprättas på

åtskilliga platser. Det nödvändiga befolkningsunderlaget och anspråken

på speciella lokaler är ju för denna konstform betydligt mindre, samtidigt

som man genom kammarmusikgrupperna på fullgott sätt kan förmedla

kontakten med den stora musiken. Musikerna i dessa grupper skulle —

liksom skådespelarna vid provinsteatrarna — även kunna få viktiga pedagogiska

uppgifter inom skolan.

Beträffande den bildande konsten understryker motionärerna värdet av

utställningar. Konstinköpen till statliga och kommunala byggnader bör

främjas. Nationalmuseum och länsmuseerna bör få ökad hjälp till konstinköp.

Kyrkornas konstföremål bör i högre grad än nu göras tillgängliga för

allmänheten, och kyrkorna bör i ökad omfattning användas för konserter.

Sakral konst, som förvaras i huvudstadens museer, bör till betydande del

återställas till ursprungskyrkorna.

Stipendiesystemet bör utbyggas och bör få omfatta många olika slags

konstnärer. Beträffande utformningen av ett väsentligt utbyggt stipendieringssystem

bör man söka eftersträva en mot olika behov svarande kombination

av större och mindre stipendier. Det är angeläget att åtminstone

vissa av dessa kan utgå under en följd av år t. ex. för fullföljande av mera

omfattande men i ekonomiskt avseende mindre lönsam konstnärlig produktion.

Stipendierna bör fördelas av flera parallellt och av varandra oberoendp

arbetande stipendiekommittéer, vilkas medlemmar omsättes relativt snabbt.

Åtgärden får närmast ses som ett medel att motverka riskerna för maktkoncentration

till en liten eller viss specialinriktad åsiktsriktning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962 9

Som exempel kan nämnas att kostnaderna för 150 stipendier å 12 000

kronor per år jämte 50 mindre »punktstipendier» å 5 000 kronor endast

obetydligt skulle överstiga 2 miljoner kronor per år.

Stödet till filmen bör utformas så, att filmbolagen kan räkna med rimliga

chanser att få ambitiösa filmer belönade.

Ett annat medel är att bättre möjligheter till utbildning skapas för till

film- och TV-produktionen knutna konstnärer. Likaså bör filmen — för

skapandet av en mera kvalitetsmedveten konsumtionsefterfrågan — ges

vidgat utrymme i skolans konsthistoriska och estetiska undervisningsämnen.

Sveriges Radio är ett statskontrollerat radiomonopol, och det är ytterst

statsmakterna som har ansvaret för radio- och TV-programmens kvalitet

och målsättning. Massmedias enorma genomslagskraft i alla folkgrupper

gör dem till mycket viktiga kulturpolitiska instrument. Radion är eller

skulle kunna vara vårt främsta redskap för estetisk fostran och fördjupad

folkbildning. Målsättningen för radions och TV:ns programpolitik har ej

rönt tillräcklig uppmärksamhet från statsmakternas sida. Mot nödvändigheten

av höjd programkvalitet måste dock vägas den lika nödvändiga utbyggnaden

av sändningsnätet. T. ex. TV-nätets utbyggnad bör komma före

frågan om dubbla program även för detta medium.

För många människor är radion den enda kulturkontakten, och radiooch

TV-programmen måste därför kunna ge en fyllig och representativ

bild av det kulturella skeendet. Radion skall naturligtvis dessutom svara

för god underhållning och nyhetsförmedling. Det är därför angeläget, att

radio och TV ges de resurser som krävs för att uppfylla dessa målsättningar.

Beträffande motionernas motivering i övrigt får utskottet hänvisa till

motion II: 401.

Utskottet

Motionärerna anför inledningsvis vissa allmänna, kritiska synpunkter

på statsmakternas enligt motionärerna alltför knappt tilltagna stöd till

arbetet på olika kulturområden. De finner angeläget med bl. a. en betydande

upprustning och större insatser från det allmännas sida, en större decentralisering

av kulturlivet och en bättre samordning av stödåtgärderna.

En parlamentariskt sammansatt utredning bör få i uppdrag att utarbeta

ett kulturpolitiskt handlingsprogram. Mot denna bakgrund tar motionärerna

upp spörsmål berörande särskilda kulturgrenar in. in. — teater, bibliotek,

musik, bildande konst, kyrkornas konstskatter, stipendier o. d., film samt

radio och TV — och förordar vissa åtgärder.

Utskottet vill till att börja med erinra om att ett mycket rikhaltigt utredningsmaterial

redan föreligger beträffande såväl förhållandena inom åtskilliga

grenar av kulturlivet och om åtgärder för att främja aktiviteten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 är 1962

inom dem som beträffande frågor av betydelse för kulturarbetet i allmänhet

och att ytterligare, ännu icke avslutade utredningar i dessa ämnen

är att förvänta inom en snar framtid. Som exempel på verkställda utredningar

berörande särskilda kulturgrenar kan nämnas utredningarna rörande

statsunderstödd teaterverksamhet i landsorten (1960) och den sceniska

utbildningen (1961), operautredningen (1961), betänkandet »Musikliv i

Sverige» (1954) samt betänkandet »Konstbildning i Sverige» (1956). För

kulturlivet som helhet torde den slutliga behandlingen av kulturfondsutredningens

förslag och exempelvis den pågående 1960 års radioutredning som

bl. a. har att särskilt beakta regionala intressen samt vissa av kommittén

för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna igångsatta utredningar

ha sin givna betydelse.

Utskottet är liksom motionärerna väl medvetet om att vissa av de ovan

exemplifierade utredningarna ännu icke lett till praktiska resultat i önskvärd

omfattning och att ökade insatser från det allmännas sida för främjande

av kulturlivet är starkt påkallade. Även om utskottet sålunda hyser

förståelse för och uppskattar motionärernas initiativ att fästa uppmärksamheten

på dessa frågor har utskottet dock, på nedan redovisade skäl, icke

ansett sig böra förorda motionärernas förslag om en utredning.

De spörsmål en dylik utredning skulle få att pröva spänner sammantagna

över utomordentligt stora och delvis från varandra vitt skilda omiåden.

Härom vittnar inte minst den stora och alltmer ökande omfattningen

av det samlade utredningsmaterialet i hithörande ämnen. Utredningen

skulle med hänsyn bl. a. härtill ställas inför betydande svårigheter med

risk för avsevärd tidsutdräkt i utredningsarbetet, och det kan enligt utskottets

mening ifrågasättas om ett uppdrag av denna art över huvud

taget är lämpat att läggas på en kommitté. Man bör heller icke bortse

från faran för att ett knlturpolitiskt handlingsprogram av det slag motionärerna

synes ha tänkt sig kan få inslag som innebär en dirigering av

kulturarbetet från statsmakternas sida i strid mot den vidsträckta handlingsfrihet

som nu är tillerkänd exempelvis de kungl. teatrarna och Sveriges

Radio och som enligt utskottets uppfattning representerar ett väsentligt

värde.

Härtill kommer att, såvitt utskottet kunnat bedöma, det redan föreliggande

utredningsmaterialet ger underlag för åtskilliga praktiska reformer.

Utskottet vill också understryka att de direkta åtgärder som förordas i

motionernas motivering till väsentlig del icke så mycket förutsätter utredning

som fastmer anslag — nya sådana eller ökning av i budgeten redan

upptagna anslagsposter. I detta sammanhang må erinras om vissa i statsverkspropositionen

framlagda eller bebådade förslag av betydelse för

frågan om finansieringen av åtgärder på kulturlivets område. Sålunda har

chefen för ecklesiastikdepartementet anmält (VIII. ht sid. 23) sin avsikt

att för årets riksdag framlägga förslag om ett med omkring 1,3 milj. kro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1962 11

nor (från 3,1 till 4,4 milj. kronor) uppräknat anslag till stöd åt konstnärlig,

litterär och musikalisk verksamhet, innefattande jämväl stöd till filmproduktionen.

Vidare har under nämnda huvudtitel föreslagits bl. a. en höjning

av statsbidragen till centralbiblioteksverksamhet. Chefen för handelsdepartementet

har anmält (X. ht. sid. 278 och 279), att kulturfondsutredningens

förslag angående lotterimedlen bör kunna upptagas till behandling

med beaktande av bl. a. det material som framlagts av här tidigare nämnda

utredningar beträffande olika kulturområden. Det är med hänsyn till dessa

utredningars allmänna inriktning uppenbart att bl. a. motionärernas

önskemål om en ökad decentralisering härvid kommer under prövning. En

viss uppräkning av avsättningen till lotterimedelsfonden utöver den automatiska

ökningen föreslås även.

Beträffande slutligen den av motionärerna påtalade bristen på samordning

och splittringen av kulturfrågorna på olika departement må erinras

om att chefen för handelsdepartementet framhållit angelägenheten av att

den ovannämnda översynen av utredningsmaterial samordnas med frågan

om departementsorganisationen (X. ht. sid. 279).

Av det ovan anförda torde framgå att utskottet visserligen delar motionärernas

uppfattning att en förstärkning av kulturlivets resurser är påkallad

men icke ansett skäl föreligga för den föreslagna utredningen. Utskottet

får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 319 och II: 401 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Söderberg, Axel Emanuel

Andersson*, Hedström, Olofsson, Hellebladh, Ringaby, Widén, Tage

Johansson, Schött och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i

Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv,

fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Lundmark,

Magnusson i Nennesholm och Westberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962

Reservation

av henai Johnsson i Skoglösa, Axel Emanuel Andersson och Magnusson i

Nennesholm vilka ansett att utskottet bort anföra och vrka följande:

Motionärerna anför inledningsvis---(= med utskottet)___

ha sin givna betydelse.

Utskottet är liksom motionärerna väl medvetet om att vissa av de ovan

exemplifierade utredningarna ännu icke lett till praktiska resultat i önskvärd

omfattning och att ökade insatser från det allmänna för främjande

av kulturlivet är starkt påkallade. Utskottet hyser sålunda förståelse för

och uppskattar motionärernas initiativ att fästa uppmärksamheten på dessa

frågor och vill i anledning härav förorda att de i motionen upptagna spörsmålen

och förslagen blir föremål för närmare prövning.

Den stora och alltmer ökande omfattningen av det samlade utredningsmaterialet

i hithörande ämnen ger underlag för åtskilliga praktiska reformer.

De olika utredningsförslagen har dock tillkommit i skilda sammanhang

och från delvis olika utgångspunkter. En samlad översyn och bearbetning

av dessa förslag i syfte att få till stånd en mera planmässig beredning

och behandling av de kulturfrämjande åtgärderna samt utfylla de

luckor eller brister som finns i materialet synes därför påkallad. En sådan

översyn är även motiverad av den av motionärerna påtalade omständigheten,

att kulturfrågorna handlägges inom flera olika departement. Utskottet

vill för sin del framhålla angelägenheten av att behandlingen av

dessa frågor hänföres till ett departement. Härom har chefen för handelsdepartementet

i årets statsverksproposition framhållit att spörsmålet torde

få samordnas med frågan om departementsorganisationen. Det är ovisst

när en ändrad departementsorganisation lcan träda i kraft. I avvaktan härpå

framstår därför en gemensam beredning och behandling av kulturfrågorna

som särskilt angelägen. På anförda grunder tillstyrker utskottet

att en parlamentarisk utredning tillsättes.

Såsom motionärerna framhållit får den samhälleliga kulturpolitiken

inte ta sig dirigerande uttryck utan måste möjliggöra ett fritt val. Vad gäller

det direkta stödet till konstskaparna måste detta ges en villkorslös utformning

och syfta till möjligheter till fritt konstnärligt skapande. Denna

grund föi kul tui politiken minskar emellertid inte behovet av vare sig en

större planmässighet vid kulturstödets utformning eller angelägenheten

av ökade ekonomiska insatser från samhällets sida. Ett handlingsprogram

av den art som motionärerna efterlyser skulle enligt utskottets mening

vara av värde både i fråga om samordningen av samhällets insatser

och i fråga om ökningen av kulturstödets omfattning.

Även om ett omfattande, redan genomfört utredningsarbete kan ligga

till grund vid utarbetandet av ett sådant program, är det givet att detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962 13

måste ta viss tid i anspråk. Härav får dock inte följa att angelägna förbättringar

av kulturstödet uteblir under utredningstiden. Utskottet vill i

stället med tillfredsställelse hälsa de förslag till förbättring på ett par

områden som framlagts eller aviserats till årets riksdag. Dock bör vid

framläggandet av dylika förslag i framtiden samråd med utredningen så

långt möjligt äga rum. I detta sammanhang vill utskottet även understryka

angelägenheten av att ökade resurser ställes till förfogande för kulturlivets

främjande. Såsom motionärerna påpekat bör detta kunna ske

genom en ökad tilldelning av lotterimedel. Även i övrigt bör vad som anförts

i motionerna beaktas, särskilt vad gäller angelägenheten av decentralisering

och provinsiell förankring av kulturlivet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:319 och 11:401 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om skyndsam utredning och översyn för upprättande

av ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram avseende

samhällets centrala och regionala kulturfrämjande åtgärder.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.