Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående transport till sjukhus av sjuka och skadade.
1962-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående transport till sjukhus av sjuka och skadade.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 43 år 1962
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
transport till sjukhus av sjuka och skadade.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:81 av herr Gunnar Berg m. fl. och 11:114 av herr Fridolfsson m. fl. föreslås,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning av
i motionerna berörda spörsmål.
I motionerna framhålles att det i gällande författningar saknas bestämmelser
om skyldighet att sörja för transport av sjuka och skadade. Landstingens
åligganden i fråga om hälso- och sjukvård omfattar icke sådana
transporter, och sjukhuslagstiftningen innehåller icke några bestämmelser
därom. En av landstingsförbundet år 1955 tillsatt kommitté för utredning
av frågan om lämpligaste organisation av landstingens sjuktransportväsen
uttalade, att den icke var beredd att ge några för samtliga landsting enhetliga
rekommendationer därom. Brandlagsrevisionen ansåg sig icke kunna
framlägga i sitt betänkande år 1960 något förslag i ambulansfrågan, då detta
icke ingick i uppdraget, men uttalade, att utbildningsskäl talade för att
brandmän tjänstgör såsom ambulansförare och alarmerings- och beredskapsskäl
för att brandkårerna omhänderhar viss sjuk- och olycksfallstransporttjänst.
Verksamheten borde inom ett område handhavas av allenast
ett organ, varvid brandkårerna låg närmast till hands.
Ambulansväsendet har icke någon i lag angiven huvudman, vilket är en
brist i lagstiftningen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Livförsäkringsaktiebolaget Thule, Folksam och Svenska droskbilägareförbundet.
De tre kommunförbunden avstyrker motionerna med anförande av i huvudsak
likartade skäl. De olika landstingen har sökt finna den för dem lämpligaste
organisationsformen med hänsyn till de synnerligen varierande förutsättningarna.
Yrkesbrandkårer kan icke gärna komma i fråga överallt,
då sådana finnes endast i ett 70-tal städer och större samhällen. Det får
också anses uteslutet att ålägga prirnärkommunerna ett obligatoriskt ansvar
genom brandskyddsorganen för sjuklransportväsendet. Samtliga landsting
utom två har vidtagit olika slags åtgärder, såsom egna ambulanser, landstingsbidrag
till primärkommunernas ambulanser, avtal med s. k. räddnings
Bihang
till riksdagens protokoll 1962. 11 sand. Nr 43
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr U3 år 1962
företag, bidrag till privatpersoner, militära förband eller liknande för tillhandahållande
av ambulansservice. Den utformning sjuktransportväsendet
givits inom landstingskommunerna är analog med den som givits sjukvården;
i vissa fall tillgodoses behovet av huvudmannen, i andra har överlåtits
åt annan att dra försorg därom. Då syftet redan är tillgodosett föreligger
icke något behov av utredning, och lagstiftning på området är icke påkallad.
Kommunalarbetareförbundet uppger, att förbundet tillsammans med försäkringsföretaget
Folksam igångsatt en utredning om samhällets ambulansoch
räddningstjänst. Det gäller emellertid en viktig offentlig angelägenhet,
varför starka skäl talar för ett bifall till motionerna.
Försäkringsbolagens riksförbund anför att några allvarliga klagomål icke
framförts mot den nuvarande ordningen men att frågan kan ställas, huruvida
det kan anses önskvärt att uppdraga vissa riktlinjer som landstingen
bör) följa. Förbundet har därför intet att erinra mot en utredning.
Thule anser det vara en brist i gällande lagstiftning att ambulansväsendet
icke har någon i lag angiven huvudman. En allsidig prövning av frågan om
vem soin bör sörja för samhällets olycksberedskap samt ambulansväsendet
bör därför företagas. En eventuell blivande lagstiftning bör dock bereda
möjlighet att ordna transporterna på det sätt, som omständigheterna gör
lämpligast.
Folksam hänvisar till den av kommunalarbetareförbundet omnämnda
kommittén. Det föreligger emellertid behov av en offentlig utredning på området.
Först bör dock den nämnda kommittén avsluta sitt arbete.
Droskägareförbundet anför, att det har omkring 7 100 medlemmar, vilka
har tillgång till omkring 8 100 droskbilar, 500 småhussar och ett hundratal
större bussar. Omkring 1 750 droskbilar är försedda med bårutrustning.
Dessutom utföres sjuktransporter med cirka 75 ambulanser, varjämte förbundets
medlemmar sköter ett trettiotal ambulanser, ägda av andra. De
större taxistationerna (cirka 100) har telefonbevakning dygnet runt. Vid
övriga stationer är bevakningen ordnad på olika sätt. Vid de minsta, där
bevakningen skötes av lediga förare, kan det inträffa, att telefonen är obevakad
kortare tid, men ofta träder då telefonsvarare i funktion eller ock
kopplar man om telefonen till förare i beredskap. Telefonbevakningen vid
de utanför centralerna befintliga rörelserna skötes av droskägaren själv
eller hans familj.
Man har inom förbundet försökt bedöma i vilken omfattning medlemmarna
tages i anspråk för sjuktransporter. För de omkring 6 500 vanliga droskbilarna
utan bårutrustning beräknas att varje bil utför sjuktransporter för
tillhopa 4 000 kr. per år. För bårbilarna torde man kunna räkna med en
något högre summa eller 5 000 kr. per år. För ambulanserna kan man räkna
med en genomsnittlig inkörssumma av 15 000 kr. per bil och år. Genom sjuktransporter
skulle alltså förbundets medlemmar tillföras omkring 35 milj.
kr. årligen. Den årliga inkörssumman för droskägare på landsbygden och i
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 43 år 1962 3
mindre tätorter kan beräknas till genomsnittligt omkring 20 000 kr. Sjuktransporterna
omfattar alltså cirka 25 % av totalbeloppet.
Förbundet framhåller, att inkomsten av sjuktransporter är av väsentlig
betydelse för medlemmarnas ekonomi och att det icke torde förbli möjligt
att upprätthålla en allmän trafiktjänst på landsbygden och i mindre
tätorter, om droskbilarna inte får utföra transporter för det allmänna i
form av skolskjutsar och sjuktransporter o. dyl. Förhandlingar pågår mellan
ett antal landsting och förbundet om ett mera planmässigt ordnande av
sjuktransporterna. Till slut framhålles att huvuddelen av personalen hos de
till förbundet anslutna företagen har genomgått sjukvårdsutbildning.
Förbundet har intet att erinra mot en utredning.
Utskottet
I motionerna framhålles, att det är otillfredsställande och synes svårförklarligt,
att den betydelsefulla transporten av sjuka och skadade framför
allt till sjukhus skall vara undantagen från sjukvårdens organisation. Landstingsförbundet
anför emellertid, att den landstingskommuner och städer
utanför landsting i sjukhuslagen ålagda skyldigheten att ombesörja sjukvård
gäller »i den mån icke annan drager försorg därom». I icke så få fall
har sjukvårdshuvudmännen funnit det lämpligare att genom ekonomiskt
stöd underlätta för annan att draga försorg om sjukvård än att själva anordna
institutioner därför. Den utformning sjuktransportväsendet givits inom
landstingskommunerna är analog med den som givits sjukvården; i vissa
fall tillgodoses behovet av huvudmannen, i andra har överlåtits åt annan att
draga försorg därom. Motionens syfte är enligt landstingsförbundets mening
alltså redan tillgodosett.
Av detta uttalande torde framgå, att landstingen själva anser sig ha ansvaret
för anordnandet av transport av skadade och sjuka. Praktiskt taget
samtliga landsting har också vidtagit åtgärder i en eller annan form, avpassad
efter förhållandena i respektive landstingsområden.
Utskottet delar den uppfattning, som landstingsförbundet givit uttryck
åt. Transporten av skadade och sjuka får anses utgöra en del av den allmänna
sjukvård, som det åligger landstingskommunerna att ombesörja.
Någon särskild utredning synes därför icke erforderlig. I vart fall bör resultatet
av den undersökning av ambulanstjänsten i samhället, som igångsatts
av Folksam och Svenska kommunalarbetareförbundet avvaktas, innan några
åtgärder från samhällets sida överväges.
Utskottet får alltså hemställa,
att motionerna 1:81 och 11:114 ej må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i3 år 1962
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Söderberg*, Hedström, Olofsson,
Hellebladh*, Ringaby, Tage Johansson, Nord*, Schött och Ferdinand
Nilsson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Svensson i Kungälv, Nilsson i Bästekille*, Björkänge, fru Hörnlund*,
fru Ekroth, herrar Magnusson i Nennesholm*, Westberg och Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr Tage Johansson.
Reservation
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620680
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.