Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående transport till sjukhus av sjuka och skadade.

1962-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående transport till sjukhus av sjuka och skadade.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 43 år 1962

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

transport till sjukhus av sjuka och skadade.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:81 av herr Gunnar Berg m. fl. och 11:114 av herr Fridolfsson m. fl. föreslås,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning av

i motionerna berörda spörsmål.

I motionerna framhålles att det i gällande författningar saknas bestämmelser

om skyldighet att sörja för transport av sjuka och skadade. Landstingens

åligganden i fråga om hälso- och sjukvård omfattar icke sådana

transporter, och sjukhuslagstiftningen innehåller icke några bestämmelser

därom. En av landstingsförbundet år 1955 tillsatt kommitté för utredning

av frågan om lämpligaste organisation av landstingens sjuktransportväsen

uttalade, att den icke var beredd att ge några för samtliga landsting enhetliga

rekommendationer därom. Brandlagsrevisionen ansåg sig icke kunna

framlägga i sitt betänkande år 1960 något förslag i ambulansfrågan, då detta

icke ingick i uppdraget, men uttalade, att utbildningsskäl talade för att

brandmän tjänstgör såsom ambulansförare och alarmerings- och beredskapsskäl

för att brandkårerna omhänderhar viss sjuk- och olycksfallstransporttjänst.

Verksamheten borde inom ett område handhavas av allenast

ett organ, varvid brandkårerna låg närmast till hands.

Ambulansväsendet har icke någon i lag angiven huvudman, vilket är en

brist i lagstiftningen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Livförsäkringsaktiebolaget Thule, Folksam och Svenska droskbilägareförbundet.

De tre kommunförbunden avstyrker motionerna med anförande av i huvudsak

likartade skäl. De olika landstingen har sökt finna den för dem lämpligaste

organisationsformen med hänsyn till de synnerligen varierande förutsättningarna.

Yrkesbrandkårer kan icke gärna komma i fråga överallt,

då sådana finnes endast i ett 70-tal städer och större samhällen. Det får

också anses uteslutet att ålägga prirnärkommunerna ett obligatoriskt ansvar

genom brandskyddsorganen för sjuklransportväsendet. Samtliga landsting

utom två har vidtagit olika slags åtgärder, såsom egna ambulanser, landstingsbidrag

till primärkommunernas ambulanser, avtal med s. k. räddnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1962. 11 sand. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr U3 år 1962

företag, bidrag till privatpersoner, militära förband eller liknande för tillhandahållande

av ambulansservice. Den utformning sjuktransportväsendet

givits inom landstingskommunerna är analog med den som givits sjukvården;

i vissa fall tillgodoses behovet av huvudmannen, i andra har överlåtits

åt annan att dra försorg därom. Då syftet redan är tillgodosett föreligger

icke något behov av utredning, och lagstiftning på området är icke påkallad.

Kommunalarbetareförbundet uppger, att förbundet tillsammans med försäkringsföretaget

Folksam igångsatt en utredning om samhällets ambulansoch

räddningstjänst. Det gäller emellertid en viktig offentlig angelägenhet,

varför starka skäl talar för ett bifall till motionerna.

Försäkringsbolagens riksförbund anför att några allvarliga klagomål icke

framförts mot den nuvarande ordningen men att frågan kan ställas, huruvida

det kan anses önskvärt att uppdraga vissa riktlinjer som landstingen

bör) följa. Förbundet har därför intet att erinra mot en utredning.

Thule anser det vara en brist i gällande lagstiftning att ambulansväsendet

icke har någon i lag angiven huvudman. En allsidig prövning av frågan om

vem soin bör sörja för samhällets olycksberedskap samt ambulansväsendet

bör därför företagas. En eventuell blivande lagstiftning bör dock bereda

möjlighet att ordna transporterna på det sätt, som omständigheterna gör

lämpligast.

Folksam hänvisar till den av kommunalarbetareförbundet omnämnda

kommittén. Det föreligger emellertid behov av en offentlig utredning på området.

Först bör dock den nämnda kommittén avsluta sitt arbete.

Droskägareförbundet anför, att det har omkring 7 100 medlemmar, vilka

har tillgång till omkring 8 100 droskbilar, 500 småhussar och ett hundratal

större bussar. Omkring 1 750 droskbilar är försedda med bårutrustning.

Dessutom utföres sjuktransporter med cirka 75 ambulanser, varjämte förbundets

medlemmar sköter ett trettiotal ambulanser, ägda av andra. De

större taxistationerna (cirka 100) har telefonbevakning dygnet runt. Vid

övriga stationer är bevakningen ordnad på olika sätt. Vid de minsta, där

bevakningen skötes av lediga förare, kan det inträffa, att telefonen är obevakad

kortare tid, men ofta träder då telefonsvarare i funktion eller ock

kopplar man om telefonen till förare i beredskap. Telefonbevakningen vid

de utanför centralerna befintliga rörelserna skötes av droskägaren själv

eller hans familj.

Man har inom förbundet försökt bedöma i vilken omfattning medlemmarna

tages i anspråk för sjuktransporter. För de omkring 6 500 vanliga droskbilarna

utan bårutrustning beräknas att varje bil utför sjuktransporter för

tillhopa 4 000 kr. per år. För bårbilarna torde man kunna räkna med en

något högre summa eller 5 000 kr. per år. För ambulanserna kan man räkna

med en genomsnittlig inkörssumma av 15 000 kr. per bil och år. Genom sjuktransporter

skulle alltså förbundets medlemmar tillföras omkring 35 milj.

kr. årligen. Den årliga inkörssumman för droskägare på landsbygden och i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 43 år 1962 3

mindre tätorter kan beräknas till genomsnittligt omkring 20 000 kr. Sjuktransporterna

omfattar alltså cirka 25 % av totalbeloppet.

Förbundet framhåller, att inkomsten av sjuktransporter är av väsentlig

betydelse för medlemmarnas ekonomi och att det icke torde förbli möjligt

att upprätthålla en allmän trafiktjänst på landsbygden och i mindre

tätorter, om droskbilarna inte får utföra transporter för det allmänna i

form av skolskjutsar och sjuktransporter o. dyl. Förhandlingar pågår mellan

ett antal landsting och förbundet om ett mera planmässigt ordnande av

sjuktransporterna. Till slut framhålles att huvuddelen av personalen hos de

till förbundet anslutna företagen har genomgått sjukvårdsutbildning.

Förbundet har intet att erinra mot en utredning.

Utskottet

I motionerna framhålles, att det är otillfredsställande och synes svårförklarligt,

att den betydelsefulla transporten av sjuka och skadade framför

allt till sjukhus skall vara undantagen från sjukvårdens organisation. Landstingsförbundet

anför emellertid, att den landstingskommuner och städer

utanför landsting i sjukhuslagen ålagda skyldigheten att ombesörja sjukvård

gäller »i den mån icke annan drager försorg därom». I icke så få fall

har sjukvårdshuvudmännen funnit det lämpligare att genom ekonomiskt

stöd underlätta för annan att draga försorg om sjukvård än att själva anordna

institutioner därför. Den utformning sjuktransportväsendet givits inom

landstingskommunerna är analog med den som givits sjukvården; i vissa

fall tillgodoses behovet av huvudmannen, i andra har överlåtits åt annan att

draga försorg därom. Motionens syfte är enligt landstingsförbundets mening

alltså redan tillgodosett.

Av detta uttalande torde framgå, att landstingen själva anser sig ha ansvaret

för anordnandet av transport av skadade och sjuka. Praktiskt taget

samtliga landsting har också vidtagit åtgärder i en eller annan form, avpassad

efter förhållandena i respektive landstingsområden.

Utskottet delar den uppfattning, som landstingsförbundet givit uttryck

åt. Transporten av skadade och sjuka får anses utgöra en del av den allmänna

sjukvård, som det åligger landstingskommunerna att ombesörja.

Någon särskild utredning synes därför icke erforderlig. I vart fall bör resultatet

av den undersökning av ambulanstjänsten i samhället, som igångsatts

av Folksam och Svenska kommunalarbetareförbundet avvaktas, innan några

åtgärder från samhällets sida överväges.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionerna 1:81 och 11:114 ej må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i3 år 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Söderberg*, Hedström, Olofsson,

Hellebladh*, Ringaby, Tage Johansson, Nord*, Schött och Ferdinand

Nilsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Svensson i Kungälv, Nilsson i Bästekille*, Björkänge, fru Hörnlund*,

fru Ekroth, herrar Magnusson i Nennesholm*, Westberg och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Tage Johansson.

Reservation

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962

620680

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.