Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om kontroll av elmätare.

1962-05-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1962:44, Utlåtande i anledning av väckt motion om kontroll av elmätare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ii år 1962

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckt motion om kontroll av elmätare.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:622 av

herr Fälldin hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära förslag till förordning om kontroll av elmätare i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer.

I motionen anföres, att köpare av elektrisk energi bör ha berättigade krav

på att använda mätinstrument visar rätt förbrukning. I regel har abonnent

rätt begära provning av mätare. Om felvisningen överstiger 5 procent skall

kraftleverantören svara för provningskostnaden, annars konsumenten. Provningen

utföres emellertid så gott som uteslutande av leverantören och inga

praktiska möjligheter finnes att få provningen utförd av ett opartiskt organ.

Efter att ha omnämnt ett icke närmare preciserat fall, där felmätningen

uppgives ha varit avsevärd, framhåller motionären det som mycket motiverat

att abonnent, som misstänker felmätning, skall äga rätt att få mätaren

provad genom ett opartiskt organ och utan kostnad. För att undvika

missbruk bör rättigheten begränsas till en fri provning varje femårsperiod.

Därutöver bör distributör åläggas att t. ex. en gång varje tioårsperiod utföra

regelbunden kontroll av elmätarna.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kommerskollegium,

Landsbygdens elnämnd och Svenska elverksföreningen.

Kommerskollegium, som inhämtat yttrande från AB Ermi, landets enda

mätarfabrikant, anför:

Erfarenheten visar att felmätning kan förekomma i elmätare och tekniskt

sett föreligger — även om endast enstaka fall är känt för kollegium

— givetvis också möjlighet att medvetet justera en elmätare så att den anger

större förbrukning än den verkliga.

För en elkonsument kan det ur principiell synpunkt te sig otillfredsställande

att behöva förlita sig på att distributören tillser att elmätarna fungerar

riktigt. Det står honom givetvis Öppet att själv låta företaga kontroll

genom något opartiskt organ. Han kan i så fall vända sig antingen till annan

distributör eller till statens provningsanstalt eller något av de företag som

tillverka eller försälja elmätare eller konsulterande ingenjörsfirma som också

brukar åtaga sig sådan kontroll. För elkonsumenten kan det måhända

ibland vara svårt att avgöra vart han skall vända sig för att få kontrollen

utförd, och den kan också understundom medföra icke obetydliga kostnader

för honom. Mot denna bakgrund kan det för konsumenten te sig önskvärt

alt bättre möjligheter funnes till opartisk mätarkontroll.

Därest från del allmännas sida krav uppställas på regelbunden, opartisk

kontroll av elmätare, torde det vara nödvändigt att angiva hur en sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 4)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 44 dr 1962

kontroll skall anordnas. Medan den enskilde elkonsumenten i det särskilda

fallet icke minst med hänsyn till sin personkännedom kanske kan åtnöja

sig med en kontroll som utföres av ett angränsande distributionsföretag,

synes det knappast tillfredsställande att, därest ett statligt kontrollsystem

genomföres, generellt utgå från att de olika distributionsföretagen skola

kontrollera varandras mätare. Eftersom andra lokala möjligheter till mätarkontroll

i allmänhet icke torde stå till buds skulle det bli nödvändigt att

anlita statens provningsanstalt, konsulterande företag eller något av de tillverknings-

eller försäljningsföretag, som åtaga sig mätarkontroll, eller att

skapa en särskild kontrollorganisation.

Om möjlighet öppnas för elkonsumenterna att utan kostnader få kontroll

utförd kommer sannolikt anspråken på kontrollresurserna att öka

högst väsentligt. Det är knappast möjligt att utan ingående överväganden

bedöma hur en organisation av detta slag bör vara uppbygd. Sannolikt är

emellertid att, vare sig redan befintliga kontrollmöjligheter utbyggas för

ändamålet eller nya kontrollorgan tillskapas, kostnaderna för ett statligt

kontrollsystem komma att bliva betydande, särskilt om det skulle visa sig

erforderligt att inrätta kontrollorgan på ett flertal platser i landet.

Med hänsyn till vad nu sagts synes det nödvändigt att noga överväga

huruvida från principiell synpunkt kan anföras sådana krav på anordnande

av en opartisk elmätarkontroll, som kunna motivera de icke obetydliga

kostnader som ett statligt kontrollsystem av detta slag skulle medföra.

Det kan därvid vara skäl erinra om att det numera finns åtskilliga områden

där konsumenter av nyttigheter eller tjänster icke hava några motsvarande

möjligheter, som erbjudas genom lagen om mått och vikt, till

kontroll av förevarande slag. Så är fallet exempelvis i fråga om gas- och

vattenleveranser och telefonabonnemang men även inom den vanliga handeln

har med hänsyn av den tekniska utvecklingen befunnits möjligt att

medge undantag från de kontrollkrav som eljest uppställas i fråga om mätning

och vägning.

Vidare bör i detta sammanhang övervägas huruvida med hänsyn till betingelserna

för felmätning och de hittillsvarande erfarenheterna på detta

område verkligen föreligger något påtagligt praktiskt behov av ett statligt

kontrollsystem av detta slag.

Beträffande betingelserna för felmätning har Aktiebolaget Ermi — som

är den enda mätarfabrikanten i landet och som torde täcka mer än 50 procent

av det årliga svenska mätarbehovet — i sin skrivelse anfört att den

enda förändring som en från början god mätare kan tänkas undergå med

tiden, vore att den på grund av lagerslitning och därav åstadkommen ökad

friktion i de rörliga delarna kan gå för sakta, vilket vore till nackdel endast

för kraftleverantören. En orsak till att en mätare skulle börja gå för

fort vore att bromsmagneten i mätarverket med tiden försvagades. En sådan

magnetförsvagning kunde förekomma på äldre mätare, men enligt bolagets

uppfattning vore denna typ av mätare redan ur bruk.

Enligt en undersökning rörande felfrekvensen hos elmätare, vilken sammanställts

av Svenska elverksföreningen på grundval av uppgifter från ett

20-tal eldistributörer och varav kollegium tagit del, äro de fel som förekomma

i elmätare i det helt övervägande antalet fall till eldistributörens

nackdel. Endast hos några få distributionsföretag har vid de företagna undersökningarna

fel med motsatt verkan uppdagats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 44 år 1962 3

Den uppfattning rörande betingelserna för felmätning, som framlagts

av Aktiebolaget Ermi är såvitt kollegium kan finna riktig, vilket också bestyrkes

av de uppgifter angående felfrekvensen vid elmätning, som lämnats

av Elverksföreningen och som torde kunna anses tämligen representativa

för distributionsföretagen överlag.

Såsom ovan antytts är endast ett fall av medveten feljustering av mätare

till distributörernas fördel känt — vilket ägde rum på 1930-talet — och

det finns icke skäl antaga att bedrägliga åtgärder av detta slag förekommit

i andra fall. Icke minst mot bakgrunden av distributionsföretagens struktur

och den lämplighetsprövning, som numera förekommer vid beviljande av

områdeskoncessioner, ter det sig osannolikt att förfaranden av detta slag

numera skulle kunna äga rum inom sådana företag.

Vidare må i detta sammanhang framhållas, att kollegium, som i stor utsträckning

genom skrivelser från elkonsumenterna får del av deras synpunkter

beträffande distributionsförhållandena, icke kan erinra sig några

klagomål från detta håll beträffande elmätare.

Med hänsyn till vad nu anförts anser kollegium för sin del att det praktiska

behovet av ett statligt ingripande på detta område är jämförelsevis

ringa. De överväganden av psykologisk eller principiell natur, som kunna

anföras till stöd för förslaget om införande av en sådan kontroll, kan enligt

kollegii mening icke motivera de betydande kostnader som en kontrollorganisation

skulle medföra. Kollegium anser sig därför för sin del icke

böra tillstyrka bifall till den förevarande motionen.

Landsbygdens elnämnd delar uppfattningen, att konsumenten skall vara

garanterad en rättvisande strömdebitering och att kostnaden för felaktig

sådan skall stanna å kraftleverantören. Frågan bör emellertid ses praktiskt.

Okynnesanmälningar måste undvikas. Nämnden anser sig icke kunna

ta ställning till om nu utformade bestämmelser gynnar den ena parten mer

än den andra. Nämnden anser emellertid det väl motiverat att kraftleverantör

ålägges att med bestämda intervaller utföra regelbunden kontroll av

elmätarna.

Elverksföreningen framhåller, att goda elmätare och en riktig funktion

hos dem är av stor betydelse ej enbart för konsumenten utan i minst lika

hög grad också för eldistributören. Antalet elmätare i landet uppskattas till

2,5 å 3 miljoner. Årligen uppsättes 100 000 å 150 000 nya mätare, vilket

innebär en successiv förnyelse av mätarbeståndet under loppet av 25 å 30

år. Regelbunden kontroll sker av det helt övervägande antalet i landet befintliga

elmätare. Kontrollen sker vid väl utrustade mätarlaboratorier vid

städernas och samhällenas elverk, vid de större kraftföretagen ävensom vid

en avsevärd del av landsbygdsföretagen. För att få en aktuell belysning av

provens innebörd har föreningen nyligen på begäran av kommerskollegium

gjort en rundfråga till ett 30-tal slumpvis uttagna distributionsföretag.

Undersökningen gav följande bild av de faktiska förhållandena. Antalet

företag, som tillfrågades, utgjorde 30. Sammanlagda abonnentantalet uppgår

till ca 1,35 miljoner. Regelbunden kontroll av varje mätare på labora
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr U dr 1962

torium sker med tidsmellanrum av i regel 7—12 år. Antalet ner år av konJ)e?fr,

da undersökningar uppgår till 1 å 2 promille av de anslutna

matarna (vid de storre verken väsentligt mindre). Det ojämförligt största

antalet matare kontrollerade efter dylik anmälan visar minusfel8 d v s

matarna ga för sakta till fördel för abonnenten. I de fall plusfel förekommit

2,5 och 5 procent).3 tld hålHt Sig inom acceptabla gränser (i regel mellan

Sammanfattningsvis anför föreningen att kvaliteten hos i Sverige använda

matare ar hog, att regelbunden kontroll redan utövas i fråga om det ojämförligt

största antalet mätare och att möjligheter finnes att få opartisk provning

utförd. Vid de kontrollmätningar, som företagits på konsumentens begaran

har det visat sig att i det övervägande antalet fall felvisningen varit

till abonnentens fördel. I de återstående fallen har felet endast undantagsvis

varit större än några få procent. Fri kontroll av mätare på begäran av

abonnent skulle medföra avsevärda kostnader, som i sista hand abonnenterna

själva måste betala.

Föreningen avstyrker motionen.

Utskottet

Det ar givetvis önskvärt, att mätinstrument på vilka avgift grundas visar

rätt, så att icke ena parten gynnas på den andras bekostnad. Såvitt av inhämtade

yttranden framgår synes i fråga om elmätare större missvisningar

vara sällsynta, och i de fall, då dylika påvisats, uppges de i regel ha varit

till elkraftkonsumentens fördel. Från elkraftleverantörerna har emellertid

inga krav på kontroll framförts.

Härtill kommer att kontroll av elmätare är en tämligen omständlig procedur

och att regelbunden kontroll skulle orsaka stora kostnader. Det synes utskottet

icke motiverat att ålägga vare sig samhället, eldistributörerna eller

elkonsumenterna dessa kostnader, då missförhållanden endast i mycket

sällsynta undantagsfall kunnat påvisas. Utskottet får därför hemställa,

att motion 11:622 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller», Sörlin, Axel Emanuel Andersson,

Hedström, Olofsson, Ringaby, Tage Johansson, Schött och Eric Peterson*;
från

andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Hamrin i Jönköping, Dickson, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv,

Björkänge, fru Ekroth, herrar Westberg och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

620645

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.