Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte att beakta de rörelsehindrades problem.
1962-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1962:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte att beakta de rörelsehindrades problem.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
7
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte att
beakta de rörelsehindrades problem.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 35 av fröken Nordström m. fl. och II: 64 av herr Gustafsson i Borås
ni. fl. föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
att i motionerna angivna åtgärder genomföres i syfte att beakta de rörelsehindrades
problem vid byggnadsplanering samt planering och utförande av
trafikmedel och bostäder.
I motionerna framhålles bl. a. att i vår befolkning finns ett stort antal
människor, som har mer eller mindre utpräglade förflyttningssvårigheter
— hur många kan icke anges, men prognoser tyder på att antalet är i tillväxt.
Samhällets nuvarande fysiska struktur bereder denna grupp medborgare
väsentliga svårigheter i det dagliga livet. Förbättringar har visserligen
skett framför allt inom bostads- och motorfordonssektorerna men mindre
i fråga om stadsbyggnadsmiljön och kommunikationerna.
Svenska vanförevårdens centralkommitté (SVCK) konstruerar och tillverkar
bl. a. bilmanövreringsaggregat avsedda att möjliggöra för rörelsehindrade
personer, oavsett handikappets svårighetsgrad, att uppnå den
körskicklighet, som erfordras för erhållande av körkort. Under åren 1958—
1960 har genom SVCKrs försorg 442 sådana aggregat blivit inmonterade.
När det gäller bostadsfrågan pågår inom SVCK en kontinuerlig forskningsoch
utredningsverksamhet i syfte att klarlägga hur en bostad skall vara
beskaffad och inredd för att tillgodose de krav, som bl. a. svårt rörelsehindrade
husmödrar har. Resultat av denna verksamhet har bl. a. redovisats
i form av anvisningar, som publicerats i SVCK:s skriftserie nr 7 med
titeln »Bostäder för vanföra», men den har även i hög grad haft en betydelse
för det av statsmakterna år 1959 fattade beslutet att för täckning av
de merkostnader som en specialinredd bostad belastas med lämna ett till
7 000 kronor maximerat bostadsbidrag. I hela landet finns f. n. sammanlagt
ca 400 hyreslägenheter och egna hem, som speciellt planerats och inretts
för svårt rörelsehindrade personer.
Konfrontationen med utomhusmiljön har ofta en nedslående inverkan
på de rörelsehämmade genom de besvärligheter de möter vid försök att använda
kommunikationslcderna och kommunikationsmedel såsom bussar,
spårvagnar och tunnelbana eller när de vill komma in i en byggnad för ett
längre eller kortare uppehåll. För att närmare belysa arten av deras svårig
-
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
het och lägga fram förslag och anvisningar om hur de kan avhjälpas eller
undanröjas har SVCK undersökt hur ett modernt förortssamhälle fungerar
för personer med förflyttningsbesvär. Såsom undersökningsobjekt valdes
stadsdelen Högdalen i södra delen av Stockholm. Till undersökningen har
anslag lämnats från dåvarande statens nämnd för byggnadsforskning (numera
statens råd för byggnadsforskning). Den har publicerats i byggnadsforskningens
rapport nr 72.
Det framgår bl. a. av denna undersökning, att en stadsbygdsmiljös tillgänglighet
föi rullstolsbundna personer till övervägande del är beroende av
att en råd detaljer beaktas vid utförandet av gator, parkeringsplatser och
parkvägar, att entréer till byggnader och invändiga kommunikationsleder
i dessa utföres fria från steg eller avsatser, att i offentliga byggnader av
olika slag vissa gemensamhetsutrymmen såsom kapprum och toaletter fålen
för rullstolsbundna personer lämplig utformning och att lokaler i högre
upp belägna våningar har en rymlig hissförbindelse med en entré i gatuplanet.
Viktigt är vidare, att de kollektiva trafikmedlen är tillgängliga för
de rörelsehindrade.
Kravet på planering för lämpliga bostäder för äldre människor sammanfaller
väsentligt med vad som gäller för personer med rörelsesvårigheter.
Av Högdalsutredningen framgår med önskvärd tydlighet, att miljöförändringarna
ej längre kan begränsas enbart till sådana i och för sig viktiga
ting som bostäder och motorfordon, utan måste omfatta och formligen genomsyra
samhällsmiljöns struktur i dess helhet. Detta innebär att det rörelsehindrade
medborgarskiktets krav och behov måste beaktas inom samhällsplaneringens
två primära områden, nämligen på kommunikationssidan med
dess trafikleder, trafikanläggningar, trafikmedel, torg- och centrumplatser
och park- och grönområden samt på byggnadssidan med dess bostäder, centrumanläggningar
och alla andra byggnader för enskilda och offentliga
ändamål. När denna planering en gång blivit genomförd i större skala, har
den rörelsehindrade äntligen fått möjlighet att uppnå en levnadsstandard,
som kan jämföras med den övriga befolkningens, och först då kan deras
otvivelaktigt stora personella resurser i form av kunskap och yrkesskicklighet
nyttiggöras inom produktion och samhällsliv.
Motionärerna framhåller vidare bl. a. att de rörelsehämmade medborgarnas
svårigheter får skarpare konturer i och med att levnadsstandarden
stiger.
Motionärerna sammanfattar sina förslag i följande punkter:
1. Forsknings- och utredningsverksamheten inom området bör ytterligare
understödjas.
2. Ny- och ombyggnader, trafikanläggningar och trafikmedel etc. för allmänna
ändamål, som finansieras med statsmedel och statsbidrag, bör planeras
och inredas på sådant sätt att de i större utsträckning blir praktiskt
tillgängliga för rullstolsbundna personer.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1962 9
3. Då bl. a. en väsentlig del av samhällsplaneringen handhas av kommunernas
och landstingens förtroendemän och teknikerstaber, bör statsbidrag
utgå till en intensifiering av informationsverksamheten med syfte att pa
ett lättillgängligt och slagkraftigt sätt framföra de rörelsehindrades krav
inom planeringsområdet.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II. 64.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens institut
för byggnadsforskning, De vanföras riksförbund (D\R) och Svenska ''anförevårdens
centralkommitté (SVCK).
Statens institut för byggnadsforskning hänvisar till att institutet upprättat
ett program för utredning beträffande bostäder för hushåll med medlemmar,
vars rörelseförmåga är nedsatt av åldersförändringar. Genom
SVCK:s kontinuerliga arbete samt den skisserade utredningen och samarbetet
mellan institutet och SVCK torde behovet av utredning i fråga om bostäder
vara tillgodosett.
Utformningen av bostadsområden samt allmänna byggnader och kommunikationsanläggningar
sker i alltför ringa grad under hänsynstagande
till de rörelsehindrades krav. Institutet har därför under hand överenskommit
med representanter för SVCK att hålla dess experter underrättade
om pågående utredningsarbeten samt att inhämta dessa experters synpunkter.
Institutet ämnar också i samråd med SVCK i sina informationsblad ta
upp anvisningar för sådan byggnads- och anläggningsutformning som tar
hänsyn till de rörelsehindrade.
Institutet instämmer i motionernas syfte. I den mån ökade statsbidrag
ställes till förfogande för forskning i syfte att öka de rörelsehindrades
möjligheter bör medlen användas till studier av individuella hjälpmedel
för rörelsehindrade samtidigt med studier av bebyggelseutformningens anpassning
till de rörelsehindrade och deras hjälpmedel. I detta arbete ingår
också att kraven på bebyggelsens utformning genom aktiva informationsåtgärder
sprides till fackmän inom stadsplanering och husbyggande. Institutet
är berett att härvid ställa sin sakkunskap och sina informationskanaler
till förfogande, men menar att ansvaret för och samordningen av forskningen
bör läggas på organ med expertis inom invalidvården.
I)VR uppskattar de rörelsehandikappades antal till över 100 000, vart dl
kommer ett mycket stort antal åldringar med allvarliga rörelseskador. Frågan
om samhällsplanering med tanke på den rörelsehandikappade måste
därför anses vara ett vitalt samhällsintresse. Det räcker dock icke med
forskning. Det är önskvärt alt man i anslutning till prövning av ansökningar
om statsbidrag till uppförande av byggnader och byggande av kommunikationsleder
även ser till att dessa är planerade på sådant sätt, att de
i största möjliga utsträckning blir praktiskt tillgängliga för bl. a. rullstolsbundna
personer. Sådan granskning sker redan nu vid kungl. skolö\erstjrelscns
behandling av ansökningar om statsbidrag till uppförande och om
-
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
byggnad av folkhögskolor. DVR förordar att övriga statliga organ, som förmedlar
statsbidrag till byggande av bostäder och allmänna kommunikationer,
inför samma praxis.
SVCK tillstyrker motionerna. I fråga om bostäderna hänvisas till bostadsstyrelsens
cirkulär Sfo nr 201. Viktigt är emellertid också att de offentliga
byggnaderna erhåller en lämplig utformning. SVCK understryker för övrigt
i huvudsak att främst byggnads- och bostadsstyrelserna får särskilda anslag
för forskning och utredning av problemen och att statens råd för byggnadsforskning
far tillräckliga medel för understöd av forskning.
Utskottet
I en vid 1960 års riksdag väckt motion hemställdes bl. a. att vederbörande
myndigheter skulle anmodas att i fråga om offentliga byggnader m. m.
och vid planering av allmänna trafikmedel taga hänsyn till rörelsehämmade
och äldre människors svårigheter.
I sitt utlåtande (1960/17) över motionen hänvisade utskottet till vad de
i ärendet hörda myndigheterna, järnvägsstyrelsen och byggnadsstyrelsen,
anfört angående verkställda eller planerade åtgärder och till myndigheternas
förklaring att de ägnade dessa frågor intresse. Utskottet förmenade med
hänsyn härtill att motionärens önskemål torde kunna bli i stor utsträckning
tillgodosedda utan något riksdagens initiativ och föreslog att motionen icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av
riksdagen.
Yrkandena i de nu väckta motionerna har, som framgår av den ovan
lämnade redogörelsen, en vidsträcktare innebörd. Motionärernas uppfattning
synes kunna kortast sammanfattas i deras uttalande, att de miljöförändringar
som erfordras för att åstadkomma mera tillfredsställande förhallanden
för de rörelsehämmade inaste omfatta och formligen genomsyra
samhällsmiljöns struktur i dess helhet. Detta innebär enligt motionärerna
att hithörande frågor måste beaktas inom samhällsplaneringens två primära
områden, nämligen på kommunikationssidan, vari motionärerna utom
trafikmedel m. m. inbegriper torg- och centrumplatser samt park- och
grönområden och på byggnadssidan — både i fråga om bostäder och offentliga
och andra byggnader och anläggningar. Härmed kan uppnås bl. a. att
de rörelsehämmade får en levnadsstandard, jämförlig med den övriga befolkningens,
och att deras möjligheter till insatser inom produktion och
samhällsliv kan tillvaratagas.
Utskottet vill erinra om att för årets riksdag framlagts eller kommer att
framläggas vissa förslag som är ägnade att förbättra de rörelsehämmades
situation. I sådant hänseende bör måhända främst nämnas det av chefen
för socialdepartementet bebådade förslaget till lag om allmän försäkring
samt det under socialhuvudtiteln intagna förslaget till höjning av folk
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1962 11
pensionerna. Under samma huvudtitel har vidare föreslagits bl. a. en höjning
med 2 milj. kr. (från 3 till 5 milj. kr.) av bidraget till anordnande av
verkstäder för handikappade. Under rubriken omskolning m. m., varunder
även avses medel för partiellt arbetsföra (V ht. sid. 152 ff) har chefen för
socialdepartementet anfört bl. a. att han finner det angeläget att expansionen
av denna verksamhet fortsätter och förordat en höjning av anslaget
från 70 milj. till 125 milj. kr. Även om denna höjning till en del sammanhänger
med ändrade bidragsgrunder och en viss budgetteknisk omläggning
— vissa tidigare utgående mindre anslag har sammanförts under ovannämnda
rubrik — gäller det här en betydande förstärkning av resurserna
för ifrågavarande ändamål. Anslaget till bidrag till De vanföras riksförbund,
som är avsett för tekniska hjälpmedel till handikappade, föreslås
uppräknat från 150 000 till 350 000 kronor.
Det under inrikeshuvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till stödjebandage
och proteser kommer att i särskild proposition föreslås väsentligt
höjt.
Utskottet har med det nu anförda velat något belysa det förhållandet att
de grundläggande förutsättningarna för de rörelsehämmade att kunna få
en tillvaro jämförlig med övriga folkgruppers för mången kan förväntas
bli gynnsammare än tidigare genom förbättrad personlig ekonomi och genom
ökad rörelse- och arbetsförmåga.
Utskottet vill vidare erinra om att bostadsbyggnadsutredningen i skrivelse
den 9 november 1961 till chefen för socialdepartementet hemställt att
statens institut för byggnadsforskning skulle erhålla uppdrag att verkställa
utredning om ändamålsenliga bostäder för mindre hushåll. Utredningen
skulle bl. a. uppmärksamma de krav på utformningen av bostadens delar
som nedsatt rörlighet kan aktualisera. Institutet har meddelat att ett utredningsprogram
upprättats i fråga om bostäder för hushåll med medlemmar,
vilkas rörelseförmåga är nedsatt av åldersförändringar. Institutet förutsätter
att den fortsatta utredningen skall ske i samarbete med Svenska
vanförevårdens centralkommitté.
Utskottet, som helt delar motionärernas inställning till de rörelsehäminades
problem, finner det glädjande att frågan om lämpliga bostäder för
dem på detta sätt upptagits till ingående prövning och vill framhålla angelägenheten
av att arbetet härmed fullföljes.
Beträffande spörsmålen i vad mån de rÖrelsehämmades problem beaktats
vid utformningen av bostadsområden, allmänna byggnader och platser samt
kommunikationsanläggningar o. d. har motionärerna bl. a. hänvisat till
den s. k. Högdalenutredningen. Det har av naturliga skäl icke varit möjligt
för utskottet att, frånsett det material som framlades vid behandlingen
år 1960 av de ovannämnda motionerna, skaffa sig någon samlad överblick
av situationen på de vidsträckta områden som här är i fråga. Högdalenutredningen
får anses giva vid handen att de rÖrelsehämmades intressen icke
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
i detta sammanhang beaktats i önskvärd utsträckning och att riktlinjer
för dylika hänsynstaganden skulle vara av värde vid planering av denna
art. Utskottet inser att alltför vittgående slutsatser inte får dragas av en
utredning beträffande ett enda bostadsområde och kan naturligtvis av
detta och ovan antydda skäl icke här framlägga några preciserade förslag
till direkta åtgärder för att förbättra de rörelsehämmades situation. Det har
likaså stått klart för utskottet att vissa i och för sig önskvärda åtgärder är
mycket kostnadskrävande och förutsätter ingående överväganden av ekonomisk
art. Vad som hittills framkommit och de dagliga iakttagelser som
envar kan göra ger emellertid enligt utskottets mening tillräckligt underlag
för uppfattningen, att de i motionerna upptagna spörsmålen förtjänar
stort beaktande. Utskottet har visserligen icke funnit sig kunna biträda
motionärernas hemställan med hänsyn bl. a. till den utformning motionärerna
i motiveringen givit sina förslag till åtgärder. Utskottet finner emellertid
angeläget att rikta uppmärksamheten på dessa frågor och anser det i
övrigt böra få ankomma på Kungl. Maj :t att genom anvisningar till berörda
myndigheter, genom ombesörjande av utredningar eller forskning i särskilda
frågor eller på andra sätt som Kungl. Maj :t finner lämpliga tillgodose
de här ifrågavarande intressena.
Utskottet har sålunda icke funnit sig böra tillstyrka bifall till motionerna
men vill med hänsyn till betydelsen av de i motionerna framförda spörsmålen
hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:35 och 11:64 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna
vad utskottet anfört.
Stockholm den 6 mars 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Söderberg,
Hedström, Olofsson, Hellebladh, Ringaby*, Widén*, Tage Johansson och
Schött;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv,
fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark*, Berglund, Källstad*
och Magnusson i Nennesholm.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:141 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angaende åtgärder i syfte att beakta de rörelsehindrades •problem. a1 i texten