Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen.

1962-02-20 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr /4 år 1962

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den

statliga förmögenhetsbeskattningen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:64 av herr Gösta Jacobsson m. fl. samt 11:98 av herrar1 Darlin

och Nordgren har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i

förordningen om statlig förmögenhetsskatt, att det skattefria bottenbeloppet

för den statliga förmögenhetsskatten höjes från 80 000 kronor till 100 000

kronor, samt att förmögenhetsskatt icke skall utgå å den del av förmögenhet,

som understiger sistnämnda belopp».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 64.

Enligt den lydelse 10 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt har

enligt beslut av 1957 års riksdag utgår sådan skatt beträffande fysisk person,

oskift dödsbo, utländskt bolag och vissa familjestiftelser endast för

förmögenheter överstigande 80 000 kronor. Skatten utgår enligt 11 § 1 mom.

efter en skiktskala, i vilken den lägsta skattesatsen, 5 promille, gäller för

den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 80 000 men

icke 100 000 kronor, och den högsta skattesatsen, 18 promille, för den del

av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 1 000 000 kronor.

För äkta makar beräknas beskattningsbar förmögenhet gemensamt, och

skattepliktsgränsen är för dem liksom för ensamstående bestämd till 80 000

kronor. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. skall vissa föreningar, samfund och

samfälligheter erlägga förmögenhetsskatt med en och en halv promille av

den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.

För fysisk person och oskift dödsbo gäller en bestämmelse i 9 § enligt

vilken en reducering av förmögenhetsskatten sker vid ringa eller ingen

inkomst. Den beskattningsbara förmögenheten skall nämligen icke beräknas

högre än trettio gånger den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst

till hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

Den senaste höjningen av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen

skedde år 1957 på förslag av arvsskattesakkunniga och betraktades

som ett provisorium i avvaktan på de sakkunnigas slutliga prövning av

B i han g till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr U

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1A år 1962

arvs- och förmögenhetsbeskattningens utformning. Genom den då vidtagna

uppräkningen från 50 000 kr. till 80 000 kr. avsågs främst att neutralisera

ver nmgarna av den höjning av fastighetstaxeringsvärdena, som kunde

oivantas genom 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I sitt slutliga betänkande, SOU 1957:48, ansåg sig arvsskattesakkunniga

inte hora föreslå ytterligare höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen

an vad som provisoriskt genomförts år 1957. De sakkunniga

anförde härom bl. a.

|.rnn!!lmmIliattningSViS kan.sagas atl en hö8re skattepliktsgräns än 80 000

vronor icke synes vara motiverad vare sig med hänsyn till den allmänna socmla

och ekononnska utvecklingen eller — ännu mindre — i betraktande

av forandringarna av penningvärdet. Av vad tidigare nämnts framgår att

™T,dte nya taxermgsvärdena blivit något högre än förut antagits —

n skattephktsgrans vid 80 000 kronor likväl kommer att i väsentlig mån

m0tir/° J.derna aV taxeringsvardeshöjningen. Denna skattepliktig™^

medför befrielse från förmögenhetsskatt för sådana jordbruksfastigheter och

lorelser, som kunna anses jämförliga med arbetsredskap och liknande Vidare

bor bemarkas att redan en skattepliktsgräns vid 80 000 kronor medför

en storre skattelattnad for ägare av annan fastighet än som är motiverad

enbart med hansyn till den höjda taxeringsnivån för dylik fastighet Eu

logre skattephktsgrans skulle därför medföra ett icke motiverat gynnande

av agare till sådan fastighet liksom - i ännu högre grad -- av föSSgenhetsagare,

som ha små tillgångar placerade annorledes än i fastigheT Härjamte

bor icke bortses från det skattebortfall som skulle bliva följden av

en ytterligare höjning av skattepliktsgränsen.

I enlighet med det ovan anförda ha arvsskattesakkunniga icke funnit anledning

foresla nagon annan skattepliktsgräns vid förmö^enhetsbeskatt

ningen än 80 000 kronor. Icke heller i frågf om skatteskalani tr gthade

sakkunniga ansett tillräckliga skäl till ändring föreligga. 8 d

Frågan om förmögenhetsskattens utformning är en av de frågor som omtattas

av allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. I direktiven för

skattesystemutredningen anföres bl. a. följande.

bÖr Vidare uppmärksamma de frågor som sammanhänger

med beskattningen av förmögenhet och dess avkastning. Nuvarande regler

innebar i princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst

dar förmögenheten underkastas särskild beskattning. Häremot

G?lhör°eCei?r rf untf fSaS någ0n invandning- Förmögenhetsbeskattningen

tillhör emellertid de frågor som ständigt står under diskussion, och den bör

helt naturligt inga i den allmänna omprövning av beskattningen som skall

ankomma på utredningen. Bland de spörsmål på förmögenheffiÄw!

f38 °™rade.f°J11 bIlvlt föremål för diskussion kan särskilt nämnas det föfhållandet

att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastningen

i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i anspråk. Det

ar också ifragasatts det berättigade i att ta ut förmögenhetsskatt på förmögenhet

som ar nedlagd i produktionsmedel, t.ex. i lantbruk. Å andra sidan

har påpekats att värdestegringsvinster under nuvarande förhållanden i stor

utsträckning icke beskattas. Erinras kan bl.a. att vissa närliggande spörsmål

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1962 3

för närvarande prövas inom den kommitté som har att utreda frågan om

värdebeständiga lån.

I de förevarande motionerna tramhålles bl. a. att penningvärdesförsämringen

fortskridit sedan år 1957, då gällande skattepliktsgräns fastställdes.

Den torde ha uppgått till 10—15 procent. Penningvärdesförsämringen har

medfört en automatisk skärpning av förmögenhetsskatten, som därigenom

i många fall kommit att verka mycket betungande för de skattskyldiga, även

för sådana med begränsade inkomster. Därtill kommer att förmögenhetens

nominellt stegrade värde ofta icke medfört motsvarande ökning av förmögenhetens

avkastning. Att uppmärksamma är att för mindre företagare

förmögenheten till väsentlig del består av fordringar, lager och maskiner

eller fabriksfastigheter och för jordbrukarna av bl. a. kreatur och maskiner.

Kapitalet är i detta fall ett arbetsredskap; den extra skatten därpå är därför

särskilt kännbar. Förmögenhetsskatten är slutligen såsom sådan ägnad

att motverka det sparande som ur samhällets synpunkt framstår såsom

önskvärt.

De vid 1961 års höstriksdag fastställda ändrade ortsavdragen och skatteskalorna

för inkomstskatten innebar en justering, föranledd av penningvärdesförsämringen.

Skäl torde föreligga alt även vidtaga motsvarande

justering i fråga om förmögenhetsskatten. Den mest angelägna uppgiften

torde vara att höja det skattefria bottenbeloppet, lämpligen till 100 000 kronor.

Det hade i och för sig varit befogat att även vidtaga en justering av

skatteskalorna, vilka blev oförändrade vid 1957 års höjning av bottenbeloppets

storlek. En sådan justering torde emellertid icke kunna göras utan

närmare utredning, och det torde vara att utgå ifrån att sådan utredning

kommer att göras av den allmänna skatteberedningen.

Utskottet

Enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt utgöres för närvarande

sådan skatt av fysiska personer, oskifta dödsbon m. fl. för beskattningsbara

förmögenheter överstigande 80 000 kr. Skatten utgår efter en skiktskala,

i vilken den lägsta skattesatsen, 5 promille, gäller för den del av den beskattningsbara

förmögenheten som överstiger 80 000 men inte 100 000 kr.

I skiktet närmast däröver är skattesatsen 8 promille. Högsta skattesatsen 18

promille gäller för den del av beskattningsbar förmögenhet som överstiger

1 milj. kr.

I de förevarande motionerna yrkas höjning av det skattefria bottenbeloppct

till 100 000 kr samt beträffande förmögenheter över detta belopp

skattefrihet för den del av förmögenheten som understiger 100 000 kr. Ett

bifall till yrkandet innebär således bl. a. att förmögenhetsskatten i de lägen

den fortfarande skulle uttas sänkes med 100 kr.

Utskottet vill erinra om att den nuvarande skattepliktsgränsen, 80 000 kr,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1962

fastställdes år 1957. Genom höjningen från den tidigare gällande gränsen,

50 000 kr, avsågs att i stort sett neutralisera verkningarna i förmögenhetsskattehänseende

av den höjning av taxeringsvärdena som kunde förväntas

genom 1957 års allmänna fastighetstaxering. Höjningen var provisorisk,

men då beslutet omprövades påföljande år i samband med den då beslutade

omläggningen av arvsbeskattningen, ansågs skäl inte föreligga att göra en

ytterligare höjning. Utskottet vill härjämte anmärka att någon ny allmän

fastighetstaxering inte ägt rum sedan år 1957 och att den taxering av detta

slag, som skulle ha skett innevarande år, genom beslut av 1960 års riksdag

uppskjutits till år 1964.

Utan närmare utredning är utskottet inte berett att på sätt motionärerna

förordat tillstyrka en generell höjning av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen.

Såsom framhålles i motionerna ingår förmögenhetsskatten

i den allmänna omprövning av beskattningen som för närvarande pågår

inom den till allmänna skatteberedningen hörande skattesystemutredningen.

Givetvis kommer vid denna översyn även frågan om skattepliktsgränsens

höjd att prövas. Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningens

arbete i denna del avvaktas innan ställning tas till de i motionerna föreslagna

lagstiftningsåtgärderna. Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 64 av herr Gösta Jacobsson

m. fl. samt II: 98 av herrar Darlin och Nordgren om viss

höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen

icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar

Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Stefanson,

Wärnberg och Gösta Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson

i Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Rydén, Andersson

i Essvik och fru Nettelbrandt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1962 5

Reservationer:

I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i

Borås, vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:64 av herr Gösta Jacobsson in. fl. samt 11:98 av herrar

Darlin och Nordgren måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli

19i7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att It § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

11 §.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,

utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:

åtta promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

100 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr: 400 kr för 150 000 kr och 10 % av återstoden;

200 000 » » 400 000 » : 900 » » 200 000 » » 13 % » » <

400 000 » » 1 000 000 » : 3 500 » » 400 000 » » 16 %o » » •

1 000 000 kr : 13 100 » » 1 000 000 » » 18 %o » *

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla beträffande 1963 års taxering samt beträffande

eftertaxering för 1963 eller tidigare år.

II) av herrar Gustaf Elofsson och Vigelsbo, vilka ansett, att den del av utskottets

yttrande, som börjar å s. 3 med orden »Utskottet vill erinra» och

slutar å s. 4 med orden »de förevarandc motionerna», bort ha följande lydelse:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1A år 1962

Utskottet vilt erinra om att det nuvarande skattefria bottenbeloppet för

den statliga förmögenhetsskatten, 80 000 kronor, fastställdes redan 1957.

Sasom framhålles i de förevarande motionerna har sedan dess en fortsatt

pennmgvardeförsämring ägt rum, vilken medfört en automatisk skärpning

av förmögenhetsbeskattningen. Utskottet finner det angeläget, att denna

skatteskarpnmg elimineras. Förmögenhetsskatten ingår i den allmänna omprövning

av beskattningen, som för närvarande pågår inom den till allmänna

skatteberedningen hörande skattesystemutredningen. Utskottet vill

i sammanhanget erinra om det vid fjolårets riksdag framförda förslaget om

särskild hojmng av skattepliktsgränsen för äkta makar, förslagsvis till

120 000 kronor, om motsvarande gräns för ensamstående utgör 80 000 kronor.

Det måste enligt utskottets mening vara otillfredsställande, att förmögenhetsskatten

utgår efter samma grunder för äkta makar som ^''ensamstående.

Fn omfördelning med hänsyn till den i allmänhet lägre skattekraften

hos äkta makar bör ske i samband med den justering av skattepliktsgransen,

som penningvärdeförsämringen motiverar. Utskottet vill understryka

angelagenheten av att dessa frågor skyndsamt prövas vid den pågående

skatteöversynen, så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.

Utskottet vill i sammanhanget vidare framhålla vikten av att vid pågående

skatteöversyn särskild uppmärksamhet ägnas åt vissa med förmögenhetsbeskattningen

sammanhängande problem. Ett ofta framfört önskemål

ar rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för förmögenhetsskatten

såsom utgift for inkomstens förvärvande. Men framför allt bör uppmärksamheten

riktas på de principiella sammanhangen. Med nuvarande

regler har man utgått från att förmögenhetsinkomsten har större skattekraft

än annan inkomst, såtillvida att den som äger en förmögenhet har

mindre behov att spara för kommande tid och alltså av sin inkomst kan

avstå mera i skatt än den som måste reservera en del av inkomsten för

framtida behov. Härmed beskattas även förmögenhet, som inte lämnar avkastning.

Även om det i vissa avseenden finns skäl för en sådan bedömning

av skattekraften, kan den enligt utskottets mening inte godtagas som någon

mera generell regel. Det måste sålunda anses oriktigt, att den som för kommande

hd bygger upp ett sparande i exempelvis bank eller eget företag skall

drabbas av en hårdare beskattning än den som får sin trygghet garanterad

genom exempelvis ATP-försäkringen. I den mån beskattningen drabbar förmögenhet,

som inte lämnar avkastning, blir det i realiteten antingen en

högre beskattning av vederbörandes arbetsinkomst eller en förtäring av kapital,

med vilket han arbetar i näringslivet. Sistnämnda förhållanden kan

sägas utgöra problem särskilt för jordbruk och andra mindre företag. Från

nämnda utgångspunkter framstår de gällande reglerna för förmögenhetsbeskattningen

som föråldrade och oförenliga med principen om skatt efter

bärkraft. En sådan omläggning av beskattningen av förmögenhet och förmögenhetsinkomst

måste enligt utskottets mening ske, att skatten uttages

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr li år 1962

7

endast på den verkliga avkastningen. Utskottet vill understryka angelägenheten

av att dessa synpunkter tillgodoses vid den pågående översynen av

skattesystemet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.