Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar av förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogskonto.

1962-02-22 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:15, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar av förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogskonto.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar av förordningen om taxering för

inkomst av medel som insatts å skogskonto.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:6 av herr Jonasson och 11:10 av herr

Börjesson i Falköping, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående sådan

ändring av bestämmelserna om skogskonto, att skogskonto, som övergår till

endast en dödsbodelägare, må kunna avvecklas under en tidrymd av förslagsvis

3 år, räknat från dagen för dödsfallet, i enlighet med vad i motionerna

anförts;

2) de likalydande motionerna 1:21 av herrar Nils-Eric Gustafsson och

Sundin samt 11:44 av herrar Larsson i Norderön och Fälldin, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning och

förslag angående sådan ändring av förordningen om taxering av medel som

insatts på skogskonto, att skogskonto i händelse av fastighets försäljning

eller dödsbos skiftande efter ansökan hos den lokala taxeringsmyndigheten

kan överföras på fastighetens nya ägare i enlighet med vad i motionerna

anförts;

3) de likalydande motionerna 1:281 av herr Ebbe Ohlsson och 11:350 av

herr Magnusson i Tumhult, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i förordningen den 27 mars 1954 om taxering för inkomst

av medel, som insatts på skogskonto, att uppsägningstiden ändras från fyra

till två månader samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig

lagtext; ävensom

4) de likalydande motionerna 1:360 av herr Nils-Eric Gustafsson samt

11:438 av herrar Mattsson och Nilsson i Tvärålund, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av förordningen

om taxering av medel som insatts på skogskonto, att insättning

avseende viss förvärvskälla för ett och samma beskattningsår ej må understiga

1 000 kronor i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

Bihang till riksdagens protokoll 19G2. 7 sand. Xr 1,r>

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 11:10, 11:44, 11:350 och 11:438.

Enligt 1 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst

av medel, som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, som haft intäkt av skogsbruk, rätt att för det beskattningsår

varunder sådan intäkt uppburits insätta viss del av intäkten på

särskilt konto i bank, s. k. skogskonto. För sålunda insatta medel erhåller

den skattskyldige uppskov vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt.

Skogskonto kan uppläggas hos riksbanken, affärsbank, sparbank eller

centralkassa för jordbrukskredit. Ränta å insatta medel utgår efter den

räntefot som banken bestämmer. Lagstiftningen om skogskonto är således

tillämplig endast på skattskyldig, som är underkastad progressiv beskattning.

Detta sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att

mildra verkningarna av beskattningens progressivitet och att desamma således

ur denna synpunkt kan betraktas som ett komplement till 1951 års

regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Rätten att erhålla uppskov för gjorda insättningar är underkastad viss

maximering. Bestämmelser härom meddelas i 2 §. Sålunda gäller att beträffande

viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår avse

högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

Medel, som uttages från skogskonto, skall redovisas såsom inkomst i

självdeklarationen för det beskattningsår, varunder uttaget skett. Längre

tid än tio år må medel inte innestå å skogskonto.

Överlåter den skattskyldige fastighet, som utgör den väsentliga delen av

förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts, skall innestående

medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår,

under vilket överlåtelsen ägt rum. Motsvarande bestämmelser gäller bl. a.

vid skifte av dödsbo, som har medel innestående å skogskonto, samt i visst

fall vid bodelning.

I en vid 1959 års riksdag väckt motion yrkades skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om sådan ändring att å skogskonto insatta medel skulle få

innestå å kontot i tio år även om den fastighet, till vilken kontot knutits,

avyttrades under tidsperioden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 ur 1962

3

Motionsyrkandet avstyrktes av 1959 års bevillningsutskott i dess av riks-*

dagen godkända betänkande nr 14, därvid utskottet bl. a. anförde följande.

Utskottet vill erinra om att del i motionen berörda spörsmålet var föremål

för uppmärksamhet vid tillkomsten av lagstiftningen om skogskonto.

Vid remissbehandlingen av den promemoria, som låg till grund för lagstiftningen,

framhölls från vissa håll att en avveckling av skogskontot med åtföljande

beskattning borde ske senast i samband med överlåtelse — helt

eller till väsentlig del — av den fastighet, till vilken skogskontot anknöt.

Detta syntes bäst överensstämma med lagstiftningens syfte, som bl. a. var

att möjliggöra en avräkning av senare kostnader för skogsbruket mot tidigare

influtna skogslikvider. I och med överlåtelsen hade detta syfte fallit

bort. Någon verklig grund för att ytterligare uppskjuta beskattningen fanns

då icke längre. Att insättningen i detta sammanhang på en gång togs till beskattning

syntes icke heller oskäligt med hänsyn till att kontoinnehavaren

vid överlåtelsen i allmänhet uppbar likvid varmed skatten kunde betalas. 1

proposition nr 14 till 1954 års riksdag uttalade föredragande departementschefen

att det inte kunde anses föreligga tillräckliga skäl att låta en insättare

åtnjuta fortsatt uppskov med taxeringen, sedan han överlåtit fastigheten.

1 detta fall borde medlen upptagas som intäkt av fastigheten för det

år under vilket överlåtelsen ägt rum.

Propositionen antogs av riksdagen utan ändring i nu ifrågavarande del.

Av innehållet i de förevar ande motionerna må här återges

följande.

1 motionerna 1:6 oeli 11:10 erinras om att avliden persons skogskontomedel

övergår på dödsboet. När sedan dödsboet skiftas, skall innestående

medel å skogskontot upptas såsom bruttointäkt av skogsbruk för del beskattningsår

under vilket bodelning ägt rum. Beträffande dödsbo med endast

en delägare uttalas att sådant bo betraktas som skiftat redan i och

med dödsfallet med påföljd att på skogskonto insatta belopp upptas till

beskattning omedelbart efter dödsfallet.

Till belysning av detta förhållande anföres iöljande exempel. En hemmansägare

hade insatt ca 30 000 kr. på sitt skogskonto. Beloppet skulle

under de närmaste åren tagas i anspråk för bostadsreparationer, som till

största delen är avdragsgilla. Reparationerna skulle verkställas under en

tidrymd av 4 år. Hemmansägaren avled emellertid hastigt och efterlämnade

endast sin maka. På grund av att endast en dödsbodelägare fanns i dödsboet

betraktades detta icke som ett oskiftat dödsbo. Makan tvingades upptaga

hela beloppet på skogskontot som inkomst under makens dödsår. Några

reparationer på byggnaderna hann hon icke utföra, varför hon därmed

led en icke oväsentlig skatteförlust.

Rörande det angivna fallet uttalar motionärerna att progressiviteten i

beskattningssystemet medfört en betydande skatteskärpning, vilket måste

anses strida mot syftet med skogskontot. Om dödsbodelägarna varit flera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 dr 1962

och avtal sålunda kunnat träffas om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, hade

en normal avveckling av skogskontot kunnat ske och medlen kunnat användas

exempelvis till planerad bostadsreparation. Det synes därför angeläget

att en sådan ändring av bestämmelserna för skogskontot kommer till

stånd, att skogskonto, som övergår till endast en dödsbodelägare, skall kunna

avvecklas under en tidrymd av förslagsvis 3 år, räknat från dagen för

dödsfallet.

Yrkandet i motionernu 1:21 och 11:44 motiveras bl. a. med att det finns

områden där skogskontots företagsekonomiska funktion skulle kunna förbättras

och därmed kvardröjande hinder för en rationell skogsdrift undanröjas.

Detta gäller bestämmelserna om återföring av skogskontomedel vid

försäljning av fastigheten eller vid arvskifte. Om huvudvikten läggs vid

skogskontots företagsekonomiska betydelse, vilket från samhällets synpunkt

måste vara väsentligt, vore det angeläget att skogskontot i sådana situationer

efter särskilt medgivande av de lokala taxeringsmyndigheterna kunde

knytas till den aktuella fastigheten och alltså efter ansökan överföras på

den nye ägaren till den fastighet varifrån intäkterna ursprungligen hänför

sig. Motivet härför är att bereda möjlighet att upprätthålla den företagsekonomiska

kontinuiteten i skogsbruket även i samband med situationer

som ägarbyte och skifte av dödsbo.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:281 och 11:350 framhålles att bestämmelsen

om fyra månaders uppsägningstid för skogskontomedel är förenad

med praktiska olägenheter. Dessa kan avhjälpas om uppsägningstiden

förkortas till två månader. Belopp som skall disponeras under kalenderåret

måste nu sägas upp i augusti. Om uppsägningstiden blir två månader kan

uppsägning ske i oktober. Kontoinnehavare har då vida större möjligheter

att överblicka vad som kan inflyta från jordbruk och skogsbruk under resten

av året och i vilken mån behov föreligger att utnyttja på skogskonto innestående

medel.

1 motionerna 1:360 och 11:438 erinras om att vid införandet av bestämmelserna

om skogskonto fastställdes det nu gällande minimibeloppet för

insättningar, 2 000 kronor, med hänsyn till att en lägre minimisumma ansågs

få vissa icke önskvärda konsekvenser i form av ökad arbetsbelastning

för banker och taxeringsnämnder. De erfarenheter som i dag kan åberopas

beträffande skogskonton synes icke bestyrka dessa antaganden. Däremot

står det tämligen klart att minimigränsen för den årliga avsättningen vid

2 000 kronor utestänger ett väsentligt antal småskogsiigare från att utnyttja

skogskontot. Detta framhölls redan vid skogskontots införande av skogsstyrelsen,

som då förordade ett fastställande av minimibeloppet till 1 000

eller 1 500 kronor. Situationen inom skogsbruket har undergått en förändring

sedan skogskontot infördes. Samarbetet mellan skogsägarna har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

5

vidgats och i ökad utsträckning kommit att omfatta även produktionssidan.

Som en följd av samarbetet kan enskilda skogsägare finna det fördelaktigt

att göra mindre virkesuttag såsom delposter av skogsbruksområdets eller

det skogliga sam ve rkansom rådets gemensamma avverkningsplanering. I dylika

situationer kan det vara motiverat ur den enskildes synpunkt att göra

avsättningar till skogskonto. Samma förhållande gäller givetvis för den

mindre skogsägare, som med utnyttjande av egen arbetskraft endast vill

göra begränsade uttag. Minimigränsen för insättningar bör med hänsyn härtill

sänkas till 1 000 kronor.

Utskottet

De i förevarande betänkande behandlade motionerna avser att åstadkomma

ändringar i olika hänseenden i 1954 års lagstiftning om rätt att insätta

viss del av uppburen intäkt av skogsbruk å särskilt konto i bank, s. k. skogskonto.

Vid sådan insättning erhåller den skattskyldige uppskov vid taxering

till kommunal och statlig inkomstskatt med det insatta beloppet. Lägre belopp

än 2 000 kronor om året må inte insättas å skogskonto. Vid kontouttag,

för vilket gäller en uppsägningstid av fyra månader, har den skattskyldige

att redovisa det uttagna beloppet såsom intäkt i sin självdeklaration. Har

medel innestått å skogskonto i tio år skall de återföras till beskattning. Så

skall även ske då den skattskyldige avyttrar fastigheten och likaså vid skifte

av dödsbo, som har medel innestående å skogskonto.

I de likalydande motionerna I: 21 och II: 44 yrkas utredning i syfte att

åstadkomma sådana bestämmelser att lokal skattemyndighet på ansökan av

skattskyldig må medge att skogskonto, utan beskattningspåföljd kan överföras

på ny fastighetsägare vid fastighetens försäljning eller vid skifte av

dödsbo. Även i motionerna 1:6 och II: 10 uppmärksammas frågan om beskattning

av skogskontomedel vid skifte av dödsbo. Motionärernas utredningsyrkande

är emellertid begränsat till att avse dödsbo med endast en delägare.

I motionerna uppges att skogskontomedel, som innehas av sådant

dödsbo, upptas till beskattning på en gång i samband med dödsfallet. Dä

motionärerna finner en sådan ordning stridande mot syftet med skogskontolagstiftningen

föreslås att skogskontomedel i dödsbo med endast en delägare

skall kunna avvecklas under en tidrymd av tre år.

Då det gäller att bedöma i vilken utsträckning skogskontomedel bör beskattas

vid fastighetens övergång till ny ägare föreligger enligt utskottets

mening en väsentlig skillnad mellan det fall att fastigheten avyttras och det

fall att fastigheten övergår genom arvskifte. Utskottet vill erinra om att

syftet med skogskontolagstiftningen bl. a. varit att möjliggöra en avräkning

bos en och samme fastighetsägare av senare kostnader för skogsbruket mot

tidigare influtna skogslikvider. I och med en avyttring måste detta sylte

anses ha fallit bort och någon verklig grund att uppskjuta beskattningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

finns då inte längre. Det kan inte heller anses oskäligt att insatta medel vid

avyttring på en gång tas till beskattning eftersom kontoinnehavaren vid

avyttringen i allmänhet uppbär likvida medel att betala skatten med. Att

på sätt yrkats i motionerna I: 21 och II: 44 så hårt anknyta skogskontot till

den fastighet varom fråga är, att kontot utan beskattning skulle överflyttas

vid avyttring, skulle innebära att parterna måste beräkna köpeskillingen

med hänsyn till storleken av innestående medel och till en uppskattning

av den skatteskuld som kunde anses belasta kontomedlen. Utskottet kan

inte finna en sådan ordning lämplig och avstyrker med stöd av det anförda

det härutinnan framställda motionsyrkandet.

Vad gäller den skattemässiga behandlingen av skogskonto i samband

med arvskifte ligger saken delvis annorlunda till. I detta fall kan även

enligt utskottets mening vissa skäl anföras att tillåta en överföring på

dödsbodelägare utan beskattningspåföljd. Främst kan därvid åberopas att

inkomstskatt i allmänhet inte uttas då förvärvskälla genom arvskifte byter

ägare och att denna skattefrihet även omfattar sådana i förvärvskällan ingående

tillgångar som i likhet med skogskontomedel är belastade med s. k.

latent skatteskuld. Det ovan antydda argumentet för beskattning att fastigheten

övergår till annan person än den som gjort kontoinsättningarna äger

inte heller samma tyngd då fastigheten tillskiftas delägare i dödsbo.

Enligt vad utskottet erfarit är frågan om dödsbos inkomstbeskattning och

om beskattningen i samband med arv av tillgångar, som ingår i förvärvsverksamhet,

för närvarande föremål för utredning inom 1953 års skatteflyktskommitté.

Det torde kunna förutsättas att kommittén, som avser att

avlämna betänkande under innevarande år, vid denna prövning även kominer

att uppmärksamma förevarande spörsmål.

Med anledning av vad som anförts i motionerna 1:6 och II: 10 därom

att skogskontomedel i dödsbo med en delägare tages till beskattning redan i

samband med dödsfallet på den grund att boet redan då anses skiftat, vill

utskottet framhålla att frågan om s. k. enmansdödsbos behandling i beskattningshänseende

knappast kan anses fullt klarlagd. Utskottet anser sig givetvis

inte böra uttala sig rörande tolkningen av gällande regler på hithörande

område men vill framhålla att det av regeringsrättens utslag den 30 augusti

1960 (RÅ 1960 ref. 27) framgår att även den meningen vunnit anslutning i

praxis att delägaren skall anses ha tillträtt egendomen först sedan boutredningen

kan anses avslutad.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 6 och II: 10 samt motionerna

1: 21 och II: 44.

Utskottet övergår härefter till att behandla yrkandet i motionerna I: 281

och II: 350 om förkortning av uppsägningstiden för skogskontomedel från

fyra till två månader. Därvid vill utskottet erinra om att anledningen till att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

viss uppsägningstid ansetts böra föreskrivas varit önskemålet att förhindra

missbruk av den genom skogskontolagstiftningen erhållna möjligheten till

beskattningsuppskov. Bestämmelser om viss uppsägningstid har sålunda

ansetts vara ett lämpligt korrektiv mot att de skattskyldiga insätter medel å

skogskonto någon dag före deklarationens avlämnande och gör uttag strax

därefter. Vid remissbehandlingen av den promemoria, som låg till grund for

lagstiftningen, framfördes tanken att kontomedlen borde bindas i åtta månader,

men departementschefen ansåg sig i proposition inte böra föreslå längre

uppsägningstid än fyra månader för att inte den normala användningen

av skogskontomedel skulle försvåras. Riksdagen antog förslaget i denna

del utan erinran.

Utskottet anser inte att det i motionerna anförts tillräckliga skal för en

förkortning av uppsägningstiden och avstyrker således det föreliggande

lagstiftningsyrkandet. Det må erinras om att Kungl. Maj:t om särskilda

förhållanden därtill föranleder må medge att skogskontomedel får uttas

utan iakttagande av den föreskrivna uppsägningstiden. Med stöd härav

medgav Kungl. Maj:t i september 1960 befrielse intill utgången av år 1960

från uppsägningstiden med anledning av de under nämnda år inträffade

skördeskadorna.

Slutligen har utskottet att besvara yrkandet i motionerna I: 360 och

11:438 om sänkning av minimigränsen för insättning å skogskonto. För

närvarande gäller att insättning avseende viss förvärvskälla inte får understiga

2 000 kronor. Motionärerna förordar en sänkning av denna gräns till

1 000 kronor.

Den nuvarande minimigränsen får ses mot bakgrunden av att syftet med

skogskontolagstiftningen i första hand varit att åstadkomma en skatteutjämning.

Dess tillämpning är med anledning härav begränsad till fysiska

personer, oskifta dödsbon och andra skattskyldiga, vilka är underkastade

progressiv inkomstbeskattning. Lagstiftningen är att anse som ett komplement

till 1951 års regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst,

för vilkas tillämplighet också gäller en viss minimigräns, nämligen

4 000 kronor.

Av detta skogskontolagstiftningens huvudsyfte följer att den inte bör vara

tillämplig då den skattskyldiges intäkter av skogsbruk under beskattningsåret

är så obetydliga att ett uppskov med beskattningen har ringa eller

ingen skatteutjämnande effekt. Nu gällande minimibelopp för insättning,

2 000 kronor, innebär — med hänsyn till att insättningen skall utgöra viss

procent av köpeskillingen för försåld skog — att de lägsta intäktsbelopp,

som kan grunda insättningsriitt, uppgår till 3 334 kronor beträffande avverkningsrätter

och 5 000 kronor beträffande leveransvirke.

Utskottet vill erinra om att frågan om en höjning av den ovannämnda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

minimigränsen för tillämpning av förordningen om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst aktualiserats under senare tid i anledning

av förslag av den utredning som haft att överse berörda förordning. Att

under sådana förhållanden överväga en sänkning av den minimigräns, som

gäller för den i samma syfte tillkomna skogskontolagstiftningen, anser sig

utskottet inte kunna tillstyrka. Utskottet avstyrker således utredningsyrkandet

i motionerna I: 360 och II: 438.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 6 av herr Jonasson och

II: 10 av herr Börjesson i Falköping om beredande av viss

tid för avveckling av skogskonto i dödsbo med en delägare;

2) de likalydande motionerna 1:21 av herrar Nils-Eric

Gustafsson och Sundin samt II: 44 av herrar Larsson i

Norderön och Fälldin om möjlighet att överföra skogskonto

på ny fastighetsägare i vissa fall;

3) de likalydande motionerna I: 281 av herr Ebbe Ohlsson

och II: 350 av herr Magnusson i Tumhult om ändrad

uppsägningstid för medel å skogskonto; ävensom

4) de likalydande motionerna 1:360 av herr Nils-Eric

Gustafsson samt II: 438 av herrar Mattsson och Nilsson i

Tvärålund angående taxeringen av medel å skogskonto,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från förstakammaren: herrar John Ericsson, Erik Jansson, Söderquist,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Wärnberg,

Sundin, Kronstrand och Nordenson; samt

från andrakammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist,

Magnusson i Borås, Rydén, Darlin, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Carlstein och Larsson i Umeå.

Reservationer

I) av herrar Yngve Nilsson, Nordenson, Magnusson i Borås och Darlin,

vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:281

av herr Ebbe Ohlsson och II: 350 av herr Magnusson i Tumhult ansett, att

utskottet bort under punkten 3) hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

9

3) att riksdagen med bifall till förenämnda motioner

måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse an 6 § förordningen den 27 mars 195i (nr H2)

om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 27 mars 1954 om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, skall erhålla följande

ändrade lydelse.

6 §.

Skattskyldig, som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger

att två månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägning

må avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej

må understiga 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden det föranleda, äger

Konungen medgiva, att å skogskonto innestående medel må uttagas utan att

nu föreskriven uppsägningstid iakttages.

Efter det---kvarstående medel.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

II) av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 7 med orden

»Den nuvarande minimigränsen» och slutar på s. 8 med orden »i motionerna

I: 360 och II: 438», bort ha följande lydelse:

»Nu gällande minimibelopp för insättning på skogskonto, 2 000 kronor,

innebär — med hänsyn till att insättningen skall utgöra viss procent av

köpeskillingen för försåld skog — att de lägsta intäktsbelopp som kan grunda

insättningsrätt, uppgår till 3 334 kronor beträffande avverkningsrätter

och 5 000 kronor beträffande leveransvirke. Såsom framhållits i motionerna

medför detta, att skogsägare och särskilt småskogsägare ofta utestänges

från möjligheten att utnyttja skogskontot. Mindre virkesuttag har, såsom

också framhållits i motionerna, blivit allt vanligare såsom delposter

av skogsbruksområdes eller skogligt samverkansområdes gemensamma avverkning.

Det är enligt utskottets mening en brist, att skogsägare vid sådana mindre

virkesuttag inte har möjlighet att utnyttja skogskontot. I många fall

skulle en sådan möjlighet ha en skatteutjämnande effekt, som inte bör

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962

underskattas. Av lika stor vikt är det emellertid, att skogsägarna i så stor

utsträckning som möjligt kan få utnyttja skogskontot som en motsvarighet

till de investeringsfonder, som aktiebolag och ekonomiska föreningar

med viss skattefrihet får inrätta för vissa ändamål.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning, att minimigränsen

för insättning på skogskonto bör sänkas. I sammanhanget vill utskottet erinra

om att i 1951 års lag om investeringskonto för skog inte intogs föreskrift

om visst lägsta belopp för frivillig insättning. I samband med att

nu gällande bestämmelser fastställdes år 1954 förordade skogsstyrelsen, att

minimibeloppet skulle sättas till 1 500 eller 1 000 kronor. Utskottet finner

den av motionärerna förordade minimigränsen, 1 000 kronor, väl avvägd.

Rätt till insättning på skogskonto skulle härmed medgivas, när köpeskillingen

uppgår till 1 667 kronor beträffande avverkningsrätter och 2 500

kronor beträffande leveransvirke. Utskottet tillstyrker sålunda, att sådan

ändring av bestämmelserna om skogskonto skyndsamt prövas.»

dels ock att utskottet under punkten 4) bort hemställa

4) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 360 av herr Nils-Eric Gustafsson samt II: 438 av herrar

Mattsson och Nilsson i Tvärålund måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om prövning rörande sänkning av

minimibeloppet för insättning på skogskonto från 2 000

kronor till 1 000 kronor i enlighet med vad utskottet ovan

anfört;

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

<20240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.