Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 är 1962

1962-02-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:17, Bevillningsutskottets betänkande nr 17 är 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 är 1962

1

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avveckling av fastighetsbeskattningen, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:470 av herr Sundin och 11:531 av herr

Andersson i Knäred m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag rörande avveckling av fastighetsskatten,

i huvudsak grundat på förslag av 1957 års fastighetsskattesakkunniga,

måtte föreläggas innevarande års höstriksdag»; samt

2) motionen 11:607 av herr Larsson i Borrhy, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att möjligheterna

för en mera tillfredsställande fördelning kommuner emellan i vad

det gäller kostnadsbördan för ordnande av fritidsbebyggelse snarast prövas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:470 och 11:607.

Den kommunala fastighetsskatten brukar karakteriseras som en garantiskatt,

d. v. s. en skatt som åt kommunen garanterar ett visst skatteunderlag.

Bestämmelserna om garantibeskattningen tillkom år 1920 och undergick

en teknisk omarbetning genom beslut av 1953 års riksdag, varvid

ett första steg togs mot avskaffandet av den kommunala beskattningen av

fastighet genom att repartitionstalet sänktes från 5 till 4. Genom beslut vid

1957 års riksdag vidtogs en ytterligare sänkning av repartitionstalet till

nuvarande 2,5.

Enligt gällande bestämmelser bildar fastighet och inkomst tillsammans

det kommunala inkomstskatteunderlaget. För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till 2,5 procent

av fastighetens taxeringsvärde för förstnämnda år. Vid taxering till kommunal

inkomstskatt lägges detta garantihelopp till summan av den skattskyldiges

till sådan skatt skattepliktiga inkomster av olika förvärvskällor

efter det att från denna summa avräknats de allmänna avdrag, som den

skattskyldige enligt kommunalskattelagens bestämmelser är berättigad till.

Det sålunda framräknade summabeloppet utgör taxerad inkomst. Om inkomsten

av förvärvskällorna, minskad med de allmänna avdragen, skulle

resultera i ett negativt tal, tillåts ett sådant underskott inte reducera ga
Bihang

till riksdagens protokoll 11)62. 7 samt. Nr IV

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 dr 1962

rantibeloppet. Den taxerade inkomsten kommer därför alltid att uppgå till

minst garantibeloppets storlek. Den kommunala inkomstskatten uträknas

emellertid på en beskattningsbar inkomst, som utgörs av den taxerade inkomsten

i förekommande fall minskad med ortsavdrag och avdrag för nedsatt

skatteförmåga. I de fall den skattskyldiges inkomst av olika förvärvskällor,

minskad med allmänna avdrag, understiger beloppet av honom tillkommande

ortsavdrag och — i förekommande fall — avdrag för nedsatt

skatteförmåga beskattas alltså garantibeloppet allenast till ett reducerat

belopp eller också inte alls.

Garantibeloppet skall inom den kommun, där fastigheten är belägen, upptas

såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. I de fall där fastighet

ligger i annan kommun än fastighetsägarens hemortskommun, måste

därför fastighetsägaren taxeras till kommunal inkomstskatt i varje kommun,

där han äger fastighet. Skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan

kommun än hemortskommunen och vars inkomst i hemortskommunen inte

förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen av ortsavdrag

och sådana allmänna avdrag, som omförmäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen,

äger rätt att avräkna återstående del i den andra kommunen.

Vid beräkning av den skattskyldiges inkomst av jordbruksfastighet, annan

fastighet och rörelse får — i den mån fastighet ingår i förvärvskällan

och garantibelopp för fastigheten upptagits såsom skattepliktig inkomst

för den skattskyldige — avdrag (»procentavdrag») göras med belopp motsvarande

garantibeloppet, d. v. s. 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen nr 71 till 1957 års riksdag,

vari bl. a. föreslogs en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5, väcktes

motionsyrkanden om lägre repartitionstal än föredragande departementschefen

föreslagit.

I sitt betänkande nr 32 anförde bevillningsutskottet bl. a. följande.

Emellertid kan en alltför stor sänkning av repartitionstalet inte nu genomföras

utan att vissa kommuner blir i behov av kompensation. Frågan

när sådan skall förekomma och i vad form eventuell kompensation bör ges

har inte varit föremål för närmare utredning. Under sådana förhållanden

kan man enligt utskottets åsikt inte redan nu sänka repartitionstalet mer

än som föreslagits i propositionen. Det torde inte heller vara lämpligt att

i rådande läge ha ett lägre repartitionstal för skogsfastigheter. Vid detta

sitt ställningstagande har utskottet förutsatt att fastighetsbeskattningen avvecklas

inom en mycket nära framtid; kan så ske torde huvudsyftet med

förevarande motioner vara tillgodosett. Med det anförda tillstyrkes bifall

till propositionen i denna del och avstyrlces motionsyrkandena om lägre

repartitionstal än 2,5.

Vidkommande frågan om en slutlig avveckling av fastighetsbeskattningen

anförde utskottet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962

3

Enligt vad departementschefen framhållit synes utvecklingen gå i den

riktningen att det inom en tämligen nära framtid torde bli möjligt att avskaffa

denna beskattning. Departementschefen har förutsatt att en särskild

utredning företas, bl. a. beträffande frågan om kompensation i någon form

till de kommuner, som är i hög grad beroende av fastighetsbeskattningen.

Utskottet vill i detta sammanhang starkt understryka angelägenheten av

att fastighetsbeskattningen avskaffas så snart förutsättningar därför föreligger.

Detta torde emellertid inte vara möjligt, utan att dessförinnan frågan

om kompensation åt vissa kommuner undersöks. I vilka fall och i vilken omfattning

sådan kompensation kan bli erforderlig undandrar sig utskottets

bedömande. Innan behovet av kompensation undersökts är det svårt att närmare

ange formen och villkoren för kompensationen. Utskottet finner det

önskvärt att denna fråga — i den mån den inte kan lösas i samband med

den förut omnämnda utredningen rörande fördelningen av inkomst från vattenfallsfastighet

— blir föremål för skyndsam utredning. Utskottet förvantar

att senast 1960 års riksdag bereds tillfälle att ta ställning till frågan om

en slutlig avveckling av fastighetsbeskattningen, under förutsättning att

erforderliga undersökningar till denna tidpunkt kan slutföras. Utskottet

föreslår därför att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att förslag

om fastighetsbeskattningens slutliga avveckling måtte föreläggas senast

1960 års riksdag samt att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa härför

erforderlig utredning.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

År 1957 uppdrogs åt särskilda sakkunniga — 1957 års fastighetsskattesakkunniga

— att utreda frågan om fastighetsbeskattningens avveckling. I

sitt den 20 januari 1960 avgivna betänkande, SOU 1960:4, ansåg sig de sakkunniga

icke kunna förorda en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen,

enär en total avveckling skulle medföra att skillnaderna i skattetryck

mellan kommunerna komme att kraftigt skärpas och att i vissa kommuner

en betydande omfördelning av skattebördan från juridiska personer

till fysiska personer komme atl äga rum. De sakkunniga föreslog därför en

fortsatt partiell avveckling av fastighetsbeskattningen. Sålunda föreslogs

att fastighetsbeskattningen skulle avvecklas dels för samtliga fastigheter,

som äges av fysiska personer, och dels beträffande fastigheter, som tillhör

bostadsföreningar, bostadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag.

Däremot skulle fastighetsbeskattningen i sin nuvarande form bibehållas för

fastigheter, som tillhör övriga juridiska personer (vanliga aktiebolag, ekonomiska

föreningar m. fl.) samt för det allmännas fastighetsinnehav. För

atl tillgodose sommarstugekommunernas anspråk på visst skatteunderlag

från sommarstugorna föreslogs att dessa kommuner skulle få tillgodoräkna

sig ett skatteunderlag, som i princip motsvarade nuvarande garantibelopp

för fastigheterna. Skatten på delta belopp skulle tillföras kommunerna i

samband med statsverkets utbetalning av kommunalskatt. I gengäld skulle

staten behålla den kommunalskatt, som i hemortskommunen belöpte på

sommarstugor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962

Förslaget beräknades medföra att den effektiva fastighetsbeskattningen

skulle minska med ca 72 procent, innebärande i absoluta tal ett skattebortfall

för kommunerna av ca 93 milj. kronor. Den genomsnittliga primärkommunala

utdebiteringshöjningen beräknades av de sakkunniga till 22 öre.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1-A70 och 11:531 om

avveckling av fastighetsbeskattningen anföres bl. a. Den i vårt land förekommande

fastighetsbeskattningen kan inte anses förenlig med i övrigt

gällande principer för beskattning. Fastighetsskatten utgår till följd av sin

karaktär av garantiskatt oberoende av om beskattningsobjektet lämnat överskott

eller givit upphov till förlust under beskattningsåret. Under gången

tid har skäl funnits för en sådan ordning, emedan de i allmänhet bäst ekonomiskt

ställda, d. v. s. de ägande, därigenom kom att svara för ett minimiskatteunderlag.

Numera finns inte fog för en sådan ordning. Fastighetsägarna

som grupp kan inte anses ha någon större skattekraft än andra. Det skatteunderlag,

som garanteras genom fastighetsskatten, spelar allmänt sett

en underordnad roll. Några bärande skäl för en allmän beskattning av denna

art föreligger inte under numera rådande förhållanden. I vissa kommuner

skulle dock en avveckling av fastighetsbeskattningen medföra avsevärda

utdebiteringshöj ningar. Detta gäller främst kommuner, där t. ex. skogar

och vattenkraftsanläggningar av betydande värde äges av juridiska personer,

som har sitt säte i annan kommun, samt vissa kommuner med omfattande

sommarstugebebyggelse. En avveckling av fastighetsbeskattningen

måste uppenbarligen ske på sådant sätt att dessa kommuner i rimlig utsträckning

hålles skadeslösa.

Frågan om fastighetsskattens avveckling har prövats av 1957 års fastighetsskattesakkunniga,

vilka även framlagt betänkande med förslag om en

avveckling (SOU 1960:4). De sakkunnigas förslag är enligt motionärernas

mening väl avvägt och bör till sina huvuddrag kunna läggas till grund för

avveckling av fastighetsskatten. Då det är angeläget, att en avveckling snarast

kommer till stånd, föreslår motionärerna, att riksdagen anhåller om

förslag i frågan till innevarande års höstriksdag.

I motionen 11:607, vari hemställes om riksdagsskrivelse med begäran om

prövning av frågan om fördelningen av kommunalskatten mellan skattskyldigs

mantalskrivningsort och fritidsvistelseort, anföres följande. Den allmänna

standardhöjningen i vårt land har bl. a. medfört att allt flera medborgare

i ökad utsträckning har möjlighet att planlägga och utnyttja sin

fritid för vistelse i för rekreation lämplig miljö. Denna utveckling är att

hälsa med den allra största tillfredsställelse med hänsyn till de alltmer

ökade krav, som vårt förändrade samhälle ställer på medborgarna. Det är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962

5

en för »fritidsinnevånare» och kommuner gemensam angelägenhet att kommunerna

verkligen har möjlighet att erbjuda en för fritidsvistelse lämpad

miljö med godtagbar allmän service, vilket emellertid kan kräva betydande

ekonomiska engagemang för kommunerna.

Då den nuvarande utformningen av den kommunala beskattningen icke

innebär någon tillfredsställande fördelning mellan den skattskyldiges mantalsskrivningsort

och den kommun där vederbörande har sin fritidsvistelse

under en måhända icke oväsentlig del av året, synes det angeläget att frågan

om möjligheterna för en riktigare fördelning av kommunalskatten upptages

till prövning.

Utskottet

Utskottet behandlar till en början yrkandet i de likalydande motionerna

1:470 och 11:531 om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag

till innevarande års höstriksdag rörande avveckling av fastighetsbeskattningen

i huvudsaklig överensstämmelse med 1957 års fastighetsskattesakkunnigas

förslag i ämnet.

Vid 1953 års riksdag beslutades en teknisk omläggning av den kommunala

beskattningen av fastighet. I samband därmed togs ett första steg mot

avskaffandet av denna skatteform genom att repartitionstalet sänktes från

5 till 4. Genom beslut av 1957 års riksdag ägde en fortsatt successiv avveckling

av fastighetsbeskattningen rum genom en ytterligare sänkning av repartitionstalet

till nuvarande 2,5. I sitt av 1957 års riksdag godkända betänkande

nr 32 underströk bevillningsutskottet angelägenheten av att fastighetsbeskattningen

avvecklades så snart förutsättningar därför förelåg

och hemställde att en utredning skulle igångsättas för att klargöra de frågor,

som sammanhängde med den slutliga avvecklingen. I anledning därav tillkallades

samma år särskilda sakkunniga — 1957 års fastighetsskattesakkunniga

— med uppdrag att utreda frågan om fastighetsbeskattningens avveckling.

I sitt den 20 januari 1960 avlämnade betänkande (SOU 1960: 4) konstaterade

de sakkunniga, att en total avveckling av fastighetsbeskattningen

skulle medföra att skillnaderna i skattetryck mellan kommunerna skulle

komma att ytterligare skärpas och att i vissa kommuner en betydande omfördelning

av skattebördan från juridiska till fysiska personer skulle äga

rum. Ett fullständigt avskaffande av fastighetsbeskattningen skulle enligt

de sakkunnigas beräkningar medföra ett årligt inkomstbortfall för kommunerna

av cirka 130 milj. kronor. För att motverka ett skattebortfall av

denna storlek skulle kommunernas utdebiteringar genomsnittligt behöva

höjas med omkring 40 öre per skattekrona. De sakkunniga fann vidare

att ett system med statsbidrag inte skulle bli en ändamålsenlig och lämplig

a nordning till förebyggande av olägenheterna med avvecklingen. Med hän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 77 år 1962

syn härtill ansåg sig de sakkunniga endast kunna förorda en fortsatt partiell

avveckling. Förslaget innebär att fastighetsbeskattningen skulle avvecklas

för samtliga fastigheter, som ägs av fysiska personer, och för fastigheter,

som tillhör bostadsföreningar, bostadsaktiebolag eller allmännyttiga

bostadsföretag. För att tillgodose sommarstugekommunernas anspråk på

visst skatteunderlag för sommarstugorna föreslogs att dessa kommuner

skulle få tillgodoräkna sig ett skatteunderlag motsvarande nuvarande garantibelopp

för fastigheterna i samband med statsverkets utbetalning av

kommunalskatt. Förslaget beräknades medföra ett skattebortfall för kommunerna

av cirka 93 milj. kronor, innebärande en genomsnittlig primärkommunal

utdebiteringshöjning av 22 öre per skattekrona.

Utskottet anser de skäl mot ett bibehållande av den nuvarande fastighetsbeskattningen,

som tidigare framförts i olika sammanhang och som jämväl

motionärerna åberopat, alltjämt i princip bärande. Utskottet kan därför

ansluta sig till den av 1957 års bevillningsutskott uttalade meningen, att

det är angeläget att denna beskattningsform avskaffas så snart förutsättningar

därför föreligger. Emellertid talar enligt utskottets mening i dagens

läge vissa skäl för ett temporärt uppskov med avvecklingen. Även om fastighetsskatteunderlagets

procentuella andel av det totala skatteunderlaget fortgående

minskat, skulle en sådan fortsatt partiell avveckling av fastighetsbeskattningen,

som motionärerna förordat, i många fall få menliga verkningar

på kommunernas skatteunderlag. Trots inte oväsentliga inkomstökningar

kämpar åtskilliga kommuner för närvarande med betydande svårigheter

att finansiera sin verksamhet. Mot bakgrunden härav bör inte utan

tvingande skäl genomföras en åtgärd, som är ägnad att i betydande grad

minska det kommunala skatteunderlaget. Med hänsyn till de utdebiteringshöjningar,

som skulle bli följden även av en i begränsad omfattning genomförd

avveckling av fastighetsbeskattningen, är utskottet för sin del inte berett

att för närvarande tillstyrka en sådan åtgärd.

Utskottet vill emellertid framhålla, att därest det förslag om översyn av

rikets indelning i borgerliga primärkommuner, som för närvarande är föremål

för riksdagens prövning, genomföres, detta på längre sikt torde komma

att möjliggöra en förstärkning av de sämst ställda kommunernas ekonomiska

resurser. Det aviserade ökade statliga stödet till de skattetyngda kommunerna

och de förslag, som skatteutjämningskommitténs fortsatta överväganden

kan leda till, torde komma att få samma effekt.

1957 års bevillningsutskotts uttalande om angelägenheten av att fastighetsbeskattningen

avskaffades avsåg en fullständig avveckling av denna

skatt. Av skäl, för vilka ovan i korthet redogjorts, ansåg sig 1957 års fastighetsskattesakkunniga

inte kunna tillstyrka ett fullständigt avskaffande

utan förordade för sin del en fortsatt partiell avveckling. Delade meningar

kan ur principiell synpunkt självfallet råda om lämpligheten av att endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962

i begränsad omfattning avveckla denna skatt. Med hänsyn till att ett bibehållande

av fastighetsbeskattningen i dess nuvarande utformning åtminstone

tills vidare måste anses vara av väsentlig betydelse för åtskilliga kommuner

anser sig utskottet inte nu böra taga ställning till detta spörsmål.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet för närvarande inte är berett

att tillstyrka, att fastighetsbeskattningen helt eller delvis avvecklas. Utskottet

avstyrker således bifall till de likalydande motionerna 1:470 och

II: 531.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen II: 607, vari hemställes

om riksdagsskrivelse med begäran om prövning av frågan om fördelningen

av kommunalskatt mellan skattskyldigs mantalsskrivningskommun

och frilidsvistelsekommun. Som motivering för yrkandet har bl. a. anförts,

att det är angeläget att kommunerna kan erbjuda en för fritidsvistelse

lämpad miljö med godtagbar service, vilket emellertid kräver betydande

ekonomiska engagemang från kommunernas sida. Den nuvarande

utformningen av den kommunala beskattningen innebär enligt motionärens

mening inte en tillfredsställande fördelning av skatten mellan den skattskyldiges

mantalsskrivningskommun och den kommun, där han vistas under

sin fritid.

De i motionen anförda synpunkterna är enligt utskottets mening värda

beaktande. Enligt direktiven för 1958 års skatteutjämningskommitté skall

emellertid kommittén bl. a. pröva möjligheterna till en annan fördelning

än den nuvarande av beskattningsföremalen olika kommuner emellan. Det

torde därvid kunna förväntas att den i motionen aktualiserade frågan finner

sin lösning i ett vidare sammanhang. Under sådana förhållanden anser

utskottet skäl inte föreligga att tillstyrka riksdagsskrivelse i ämnet. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motionen II: 607.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 470 av herr Sundin och

II: 531 av herr Andersson i Knäred m. fl. om avveckling av

fastighetsskatten, samt

2) motionen II: 607 av herr Larsson i Borrby angående

fördelningen av kommunalskatt mellan skattskyldigs mantalsskrivningsort

och fritidsvistelseort,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år W62

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark*, herrar Oscar Carlsson,

Stefanson, Yngve Nilsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson i

Göteborg*, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund i Öjebyn*, Engkvist, Christenson

i Malmö*, Stiernstedt* och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka ansett att utskottet bort anföra och

hemställa följande:

Utskottet behandlar---(= utskottet s. 5 rad 12 uppifrån — s. 6 rad

11 uppifrån)---per skattekrona.

Utskottet anser de skäl mot ett bibehållande av den nuvarande fastighetsbeskattningen,

som tidigare framförts i olika sammanhang och som jämväl

motionärerna åberopat, alltjämt bärande. Utskottet ansluter sig således till

den av 1957 års bevillningsutskott uttalade meningen, att det är angeläget,

att denna beskattningsform avskaffas så snart förutsättningar därför föreligger.

Av vikt är att det inkomstbortfall som inträffar för kommunerna i

ett sådant sammanhang ägnas särskild uppmärksamhet. Härvid vill utskottet

erinra om att de kommuner, som nu har betydande skatteintäkter

genom fastighetsbeskattningen av t. ex. kraftverk och skogar, vilka äges av i

annan kommun beskattade juridiska personer, eller sommarstugor, som

äges av i annan kommun beskattade personer, ej berövas detta skatteunderlag

vid en avveckling enligt de sakkunnigas förslag. Inkomstbortfallet för

kommunerna vid ifrågavarande avveckling blir enligt utskottets mening

ej större än att det bör kunna kompenseras på lämpligt sätt, t. ex. genom

höjning av statliga anslag till vissa kommunala ändamål eller på något

längre sikt vid ett införande av grundbidragsprincipen. Det bör sålunda

kunna undvikas att nämnda avveckling över huvud taget leder till några

kommunala utdebiteringshöjningar. Utskottet finner sig därför böra tillstyrka

motionsyrkandet om förslag till innevarande års höstriksdag rörande

avveckling av fastighetsbeskattningen i huvudsaklig överensstämmelse med

1957 års fastighetsskattesakkunnigas förslag i ämnet. Utskottet förutsätter

härvid att förslag samtidigt framlägges rörande kompensationen till kommunerna

för inkomstbortfallet och att avvecklingen skall gälla från och

med beskattningsåret 1963.

I detta (= utskottet s. 7 rad 9 — 19 uppifrån)-----sin fri
tid.

De i motionen anförda synpunkterna är enligt utskottes mening värda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962 9

beaktande. Enligt direktiven för 1958 års skatteutjämningskommitté skall

kommittén bl. a. pröva möjligheterna till en annan fördelning av beskattningsföremålen

olika kommuner emellan. Utskottet vill emellertid framhålla

att här berörda spörsmål icke är en fråga allenast om skatteutjämning i vanligen

avsedd bemärkelse. Det kan i åtskilliga fall gälla frågan om en fördelning

av beskattningsrätten mellan kommuner med i princip likvärdigt

skatteunderlag. Med hänsyn till att även den frågan får allt större räckvidd

finner utskottet det angeläget att spörsmålen blir föremål för prövning även

till den del de ej äger samband med skatteutjämningen i vanligen avsedd

bemärkelse.

Av det anförda torde framgå att utskottet tillstyrker bifall till motionsvrkandet

om prövning av fördelning av beskattningsrätten mellan mantalsskrivningskommun

och fritidskommun.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

1) med bifall till de likalydande motionerna 1:470 av

herr Sundin och 11:531 av herr Andersson i Knäred in. fl.

om fastighetsskattens avveckling anhålla att förslag rörande

avveckling av fastighetsskatten, i huvudsak grundat

på förslag av 1957 års fastighetsskattesakkunniga, måtte

föreläggas innevarande års höstriksdag; samt

2) med bifall till motionen 11:607 av herr Larsson i Borrby

angående fördelningen av kommunalskatt mellan skattskyldigs

mantalsskrivningsort och fritidsvistelseort anhålla

att prövning måtte företagas rörande beskattningsrättens

fördelning mellan mantalsskrivningskommun och fritidsvistelsekommun.

Särskilt yttrande

av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Stiernstedt och Björkman, vilka anfört

följande.

Från högerpartiets sida har sedan lång tid tillbaka hävdats, att garantibeskattningen

av fastighet borde upphöra. Denna skatteform är unik för vårt

land. Den överensstämmer icke med de principer på vilka vår beskattning

i övrigt bygger. Skattskyldig som på grund av låg skuldsättning eller i övrigt

gynnsamma förhållanden får en god inkomst av sin fastighet drabbas icke

alls av garantiskatten. Denna drabbar i stället skattskyldig som har hög

skuldsättning, som på grund av sjukdom eller eljest nedsatt arbetsförmåga

inte kunnat utvinna så gott resultat av fastighetens skötsel eller som på

grund av ogynnsamma konjunkturer — för en jordbrukares del olämpliga

skördeförhållanden — eller eljest olyckliga omständigheter fått en låg in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962

komst av sin fastighet. Garantiskatten står alltså i direkt strid med skatteförmågeprincipen.

Det vore därför en rättvis åtgärd att avskaffa garantiskatten.

Från vårt håll har under senare år icke framställts yrkande om ett omedelbart

slopande av garantibeskattningen. Anledningen härtill är att riksdagen

i princip uttalat sig för en avveckling av denna skatteform. Redan då

repartitionstalet för den kommunala fastighetsbeskattningen genom beslut

av 1953 års riksdag sänktes från 5 till 4 %, godkändes ett uttalande i propositionen

att detta vore att betrakta »som ett led i en successiv avveckling av

garantiskattesystemet». År 1957 underströks ytterligare angelägenheten av

att fastighetsbeskattningen avvecklades så snart förutsättningar därför förelåge.

Tiden är nu enligt vår mening mogen att fullfölja avvecklingen av fastighetsbeskattningen

eller i vart fall att gå ett steg ytterligare på väg mot en

sådan avveckling. Trots detta anser vi oss inte kunna tillstyrka bifall till de

föreliggande motionerna. Dessa tar nämligen sikte på en avveckling av garantiskatten

endast beträffande en del fastighetsägare. Inom gruppen juridiska

personer beröres sålunda av förslaget blott bostadsföreningar, bostadsaktiebolag

och s.k. allmännyttiga bostadsföretag. Fastigheter tillhörande övriga

juridiska personer, däribland bostadsfastigheter som tillkommit i syfte att

bereda bostäder åt anställda inom ett företag, kan alltjämt belastas med

garantiskatt. En sådan ordning stämmer enligt vår uppfattning icke med

principen om jämlikhet i beskattningen.

Vi förutsätter, att Kungl. Maj :t med anledning av tidigare uttalanden från

riksdagen har frågan under övervägande och inom kort kommer att förelägga

riksdagen förslag i anslutning härtill. Vi vill understryka angelägenheten

av att garantiskatten avskaffas beträffande alla fastigheter. Den nuvarande

ordningen innebär att de sämst ställda fastighetsägarna får betala

kommunalskatt på ett högre skatteunderlag än som motsvarar den verkliga

inkomsten och att övriga fastighetsägare liksom andra skattebetalare därigenom

får en i och för sig icke motiverad lättnad. En utjämning härutinnan

är, även om den måste ske till priset av en något högre kommunal utdebitering,

ytterst önskvärd. Att märka är nämligen att de fastighetsägare som

nu drabbas av effektiv garantiskatt reellt sett får betala kommunalskatt efter

en i många fall väsentligt högre skattesats än den nominella. Att på dessa

skattedragares bekostnad halla utdebiteringen nere kan förvisso icke betraktas

som någon gemensam kommunal angelägenhet.

En väsentlig förutsättning för fastighetsskattens avskaffande är att man

samtidigt därmed vidtager åtgärder med avseende på fördelningen av företagens

kommunala skatter i de fall då företagen bedriver sin verksamhet

inom flera kommuner. Sasom vi från var sida framhöll redan i samband med

sänkningen av repartitionstalet från 5 till 4 %, innebar detta att fastighets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1962

11

kommunerna fick en minskad andel av den skatt som sådana företag hade

att erlägga. De gällande fördelningsreglerna är nämligen uppgjorda med utgångspunkt

från att fastighetskommunen i första hand skulle såsom skatteunderlag

få tillgodoräkna sig all inkomst av fastighet intill dess inkomsten

översteg 5 % av taxeringsvärdet. Så länge nuvarande fördelningsregler bibehålies,

bör därför den kompletterande bestämmelsen införas att fastighetskommunerna

—- i den mån inkomsten därtill förslår — skall få tillgodogöra

sig inkomst motsvarande 5 % av taxeringsvärdet, innan ytterligare fördelning

av inkomsten äger rum.

Särskild uppmärksamhet har ägnats kommuner med ett betydande antal

s.k. sommarstugor. Det är också angeläget att dessa kommuner inte åsamkas

stora kostnader för sommarstugorna utan att erhålla ersättning härför. Ersättningen

bör emellertid icke givas formen av en beskattning som icke motsvarar

inkomsten å sommarstugorna. I stället bör ett avgiftssystem tillämpas.

Där sålunda kommunen exempelvis anlägger vatten = eller avloppsledningar

till gagn för vederbörande ägare, bör kommunen tillgodogöra sig ersättning

härför dels i form av en lämpligt avvägd grundavgift, dels i form av en avgift

i förhållande till det årliga utnyttjandet av anläggningarna. På motsvarande

sätt bör kommunen, där den för dessa sommargästers räkning anlägger

vägar och gator — och detta alltså ej sker genom bildande av en särskild

vägförening -— med tillämpande av särskilda gatukostnadsbestämmelser

skaffa sig ersättning för sina verkliga kostnader i detta sammanhang.

Därest vad här sagts beaktas, bör en total avveckling av fastighetsskatten

kunna ske utan nämnvärda störningar i kommunernas ekonomi.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.