Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
1962-02-27 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1962:20, Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
1
Nr 20
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja
sparandet in. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:23 av herr Mattsson och 11:39 av
herr Antonsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans
av det personliga sparandet i vad avser
1) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,
2) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning»
;
II) de likalydande motionerna I: 154 av herr Källqvist m. fl. och II: 198
av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte
a) uttala sin anslutning till det i motionerna angivna systemet för premiering
av det enskilda sparandet, innefattande bl. a.
att skattelättnad lämnas för sparbelopp som insättes på särskilda sparkonton
i bank eller därmed jämförlig sparinrättning,
att premieringen skall utgå med 10 procent av nyinsatt sparbelopp och
i motsvarande mån minska spararens statliga inkomstskatt,
att premieringen skall utgå för högst 1 000 kronor per år och konto,
att varje till statlig inkomstskatt skattskyldig svensk medborgare över
16 år skall ha rätt att öppna sådant premiesparkonto, dock att två äkta
makar skall ha rätt alt öppna ett sparkonto var, även om den ena maken
saknar egen inkomst,
att premiesparkonto även skall få öppnas för egna barn under 16 år,
att premiering för sparinsättning skall kunna ske genom motsvarande
lättnad i källskatten, om överenskommelse träffas att arbetsgivaren ombesörjer
insättningen för den anställdes räkning,
att definiliv premiering skall förutsätta alt sparbelopp stått inne på
konto minst fem år,
alt uttag skall kunna ske, om spararen så önskar, men all på uttaget
belopp belöpande sparpremie genom bankens försorg då återgår till statsverket,
ifall beloppet inte slått sparat minst fem år.
1—3319 82 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 20
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om författningsförslag på grundval
av förut angivna riktlinjer för stimulans av enskilt sparande;
III) de likalydande motionerna 1: 280 av herr Yngve Nilsson ni. fl. och
II: 273 av herr Darlin in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att företagsbeskattningskommittén måtte få i
uppdrag att utreda och snarast framlägga förslag om rätt till avdrag för
utdelning av aktier med viss procent av aktiekapitalet, avdraget dock maximerat
till visst belopp»;
IV) de likalydande motionerna I: 336 av herr Hagberg m. fl. och II: 412
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj :t genom vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen måtte ge
denna i uppdrag att utreda frågan om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen
å aktiebolag och ekonomiska föreningar;
2) att riksdagen måtte antaga följande
a) Förslag
till
förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Den som under ett eller flera av åren 1963—1968 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000
kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra
sammanlagt 12 000 kronor.
3 §
Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att
bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej
utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet
prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att
bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
3
4 §
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1973,
skola upptagas till beskattning vid 1974 års taxering.
5 §
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
bar att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i
vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
6 §
Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.
b) Förslag
till
förordning om utbildningssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning
insätter medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig
rätt atL däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.
Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot eu
ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker
och andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar
skall dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
2 §
För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall
vara upprättat innan barnet fyllt 12 år.
3 §
Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.
Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.
Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.
4 §
Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.
5 §
Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.
6 §
Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.
7 §
Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.
8 §
Bank eller annan penninginrättning som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under
nästföregående kalenderår verkställda insättningar.
9 §
Kungi. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
lillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
5
c) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 3 inom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande
paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,
till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5, ävensom
att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt betecknad
9, av den lydelse som nedan sägs.
22 §
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och
ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som
här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt
25 § 4 mom. och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §
3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 1 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
39 §
3 inom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor. I
intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1
mom. avsedda kostnaderna.
Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §
3 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad til!
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller tvä
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar lägenhet
med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må han
i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock högst
med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor för
ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån den sammanlagda
amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker
och andra penninginrättningar innestående medel.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
7
Anvisningar
till
22 §
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom.
samtidigt må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med
den inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt vid eftertaxering för 1963
och tidigare år.
3) a) att riksdagen måtte för att främja allmänt målsparande besluta
medgiva avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts å särskilt sparkonto
enligt de i motionerna angivna riktlinjerna, samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningstext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 39, II: 198, II: 273 och II: 412.
Frågan om prcmicring av sparande genom lättnader vid beskattningen
har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om
sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i
början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade
utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform
efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, förslagsvis
benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 dr 1962
vissa åtgärder i sytte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten
i utredningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda
sparandet stimulerades genom eu definitiv skatteminskning satt i relation till
det belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade
utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med
definitiv skatteminskning stimulera sparandet att det inte går att endast
premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.
Premieringen måste omfatta även medel som härrör från sparande,
som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, som härrör från tidigare befintliga
tillgångar. Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli
lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare
skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen att de kunde
få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.
Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt komme att leda
till en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom vore emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att
åstadkomma en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende komme därför att
i olika avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband
med av dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande
i samband med övriga skattefrågor.
Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen Antonsson,
Brundin och Danmans förordade sålunda införande av formen för sparpremiering
genom såväl definitiv skatteminskning i form av särskilda sparkonton,
som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten
Antonsson har därjämte uttalat sig för en premiering av även annat sparande
än de nämnda formerna för banksparande.
I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning
med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital
fr. o. m. 1962 års taxering Härigenom skulle maximibeloppet för det
s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kronor, eller för makar gemensamt
600 kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor. Samtidigt
förordades motsvarande höjning av maximibeloppen för det s. k. sociala
avdraget för försäkringspremier, varigenom även detta avdrag från samma
tidpunkt skulle komma alt uppgå till 400 kronor för ensamstående och
800 kronor för gifta. Riksdagen biföll vad sålunda föreslagits.
I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det
i propositionen nr 200 framlagda förslaget om en kampanj för allmänt lönsparande.
Kampanjen, som pågår för närvarande, ledes av en kommitté,
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
9
vari ingår representanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutionerna
och statsmakterna. Kostnaderna för kampanjen har beräknats
till 600 000 kronor. För att skapa ökat intresse för kampanjen
och den nya sparformen har beslutats en extra vinstutlottning bland de
allmänna lönspararna under 1962 eller vid annan lämplig tidpunkt.
I vissa av motionerna bär jämväl frågan om dubbelbeskattningen av
aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster uppmärksammats. På
grund härav lämnas följande redogörelse för innebörden av gällande regler
på detta område.
Dubbelbeskattningen effektueras på det sättet att aktiebolagens och de
ekonomiska föreningarnas vinster beskattas dels hos bolagen och föreningarna
och dels hos delägarna när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen
och föreningarna äger, med visst undantag för kooperativa föreningar, vid
taxeringen icke göra avdrag för belopp som utdelas. Eftersom avdrag inte
medges för vinstutdelningarna, beskattas fonderad och utdelad vinst i
princip efter samma grunder.
För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas mer än
två gånger gäller i princip sedan år 1928 att, om ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan
svensk ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen,
inte är skattskyldig för denna. Från skattefriheten har emellertid
gjorts betydelsefulla undantag, vilka bär avseende å aktiebolag och ekonomiska
föreningar, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,
samt de s. k. svarta familjebolagen.
Giltigheten av nu berörda bestämmelser är i viss utsträckning begränsad
vid 1963—1973 års taxeringar genom den av 1960 års höstriksdag antagna
förordningen med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall (SFS 658/1960). Enligt
denna förordning har svenska aktiebolag medgivits viss rätt att åtnjuta
avdrag för utdelning å nyemissioner. Härjämte har bl. a. viss inskränkning
skett i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas frikallelse från
skattskyldighet för utdelningar från sådana företag. Vad gäller rätten till
avdrag för utdelning avser den sådana aktier, för vilka inbetalning sker
under tiden den 1 januari 1961 den 31 december 1966 i samband med bolags
bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget är begränsat till
4 procent av det vid beskattningsårets utgång för de nya aktierna inbetalade
kapitalet. För rätt till avdrag krävs att bolagets aktier vid beskattningsårets
utgång inte till mer än 50 procent tillsammans ägdes av sådana svenska
aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som är frikallade från skattskyldighet
för utdelning från bolaget.
Rätten till avdrag är tidsbegränsad — utom i ovan nämnt hänseende -—
även på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte taxe
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
ringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången
medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år.
Vad angår inskränkningarna i skattefriheten för utdelningar innebär
den tillfälliga lagstiftningen att bolag och föreningar, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk, blir skattskyldiga för utdelning å aktier och
andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. För förvaltningsföretag,
d. v. s. bolag eller föreningar, vilkas verksamhet uteslutande eller
så gott som uteslutande består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom, inträder skattskyldighet
för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger
den av bolaget för beskattningsåret beslutade egna utdelningen. Den
utdelningsinkomst som fonderas blir således beskattad. Om förvaltningsföretagets
verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper
och därmed likartad lös egendom och det är en väsentlig uppgift för företaget
att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller
andelsägare riskfördelning samt slutligen aktierna eller andelarna i företaget
ägs av ett stort antal fysiska personer, gäller särskilda regler. Dylika
förvaltningsföretag, d. v. s. främst de börsnoterade investmentbolagen, blir
skattskyldiga för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet
därav överstiger 125 procent av den av bolaget för beskattningsåret beslutade
utdelningen.
Den nya lagstiftningen innebär även att företag, som driver byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,
blir skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar, som utgör lager
i rörelsen.
Riksskattenämnden äger om särskilda skäl föreligger medge att förelag,
som driver rörelse, jordbruk och skogsbruk, skall behandlas som förvaltningsföretag
vid tillämpningen av den provisoriska lagstiftningen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna I: 23 och II: 39 har inledningsvis uttalats
alt de hittills företagna åtgärderna för stimulans av del personliga sparandet
enligt motionärernas uppfattning varit begränsade till en stimulans,
som ytterst grundat sig på spararnas intresse av lotterivinster. Dessa åtgärder
måste kompletteras med andra sparstimulerande åtgärder, varvid
de reservationsvis till utredningen om sparstimulerande åtgärder, SOU
1961: 2, framförda förslagen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Däri har
framlagts förslag till sparpremiering, som skulle omfatta alla slag av sparande,
d. v. s. dispositioner som innebär att en person avstår från viss
möjlig konsumtion. Som exempel härpå kan nämnas ökning av tillgodohavanden
på bank, postgiro o. d., ökning av olika slags fordringar, minskning
av låneskulder, ökning av tillgodohavanden i form av obligationer,
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
aktier och andelar in. in., vissa försäkringspremier samt investeringar i
rörelse, jordbruk och annan fastighet. Premieringen skulle gälla endast
nettoförbättringen. Att ett reellt nysparande ägt rum kan konstateras
genom en s. k. kontantredovisning. Ett sådant system tillämpas för övrigt
redan av taxeringsmyndigheterna för undersökning i kontrollerande syfte
av förmögenhetsförändringar hos skattskyldiga. Enligt förslaget skall premien
vara proportionell i förhållande till sparandet och åtnjutas i form
av avdrag på skattens slutbelopp. Som lämplig sparpremie föreslås 7—12
procent för ett sparbelopp om högst 1 000 kronor årligen för ensamstående
och högst 2 000 kronor årligen för äkta makar gemensamt samt högst
800 kronor för barn under 16 år. Premiens storlek bör enligt förslaget
inte bindas för längre tid framåt utan skall anpassas efter konjunkturläget.
I syfte att omöjliggöra s. k. vartannatårssparande framhålles lämpligheten
av att högsta nettoförmögenhet under exempelvis sistlidna 5-årsperiod
skall överskridas innan premie får åtnjutas.
Det i förenämnda reservation framlagda förslaget angående särskilt
sparkonto innebär att sådant konto får uppläggas i hank, jordbrukskassa
och liknande av var och en till statlig inkomstskatt skattskyldig fysisk
person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle kunna öppna sparkonto för minderårigt
barn. Det premieherättigade beloppet skulle utgöra högst 1 000
kronor per år för ensamstående och högst 2 000 kronor per år för äkta
makar tillsammans. För barnkonto skulle det årliga beloppet begränsas
till 800 kronor. Högsta sammanlagda belopp skulle utgöra 15 000 kronor
exklusive upplupen ränta och för barnkonto 10 000 kronor. Premien skulle
knytas till beskattningen och utformas så, att den för beskattningsåret uträknade
skatten skulle minskas med tio procent av del sparade beloppet.
Möjlighet borde finnas att låta avdraget slå igenom redan vid uttaget av
källskatten. Därest beloppet innestår på kontot i mer än fem år skulle
skattesänkningen bli definitiv. Enligt motionärernas mening skulle eu
sparstimulans genom sparkonto av denna art vara av stort värde. Banksparandet
utgör en synnerligen betydelsefull del av det personliga sparandet.
Det är småspararnas sparform, och sparandet i ungdomsåren sker
i största utsträckning i hank. Metoden med avdrag på skattens slutbelopp
är av rättviseskäl lämplig, emedan den medför lika sparstimulans oavsett
inkomstens nivå.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 154 och 11: 198 anföres att de enskilda
sparandemotiven genom olika anledningar har försvagats under
loppet av de senaste 10—20 åren. De samhälleliga trygghetsåtgärderna,
vilka i och för sig utgjort väl grundade reformer, har säkerligen inte kunnat
undgå att minska de enskildas behov av att spara för att 1m eu reserv
vid sjukdom, arbetslöshet eller för ålderdomen. Detta innebär ingen kritik
mot de sociala försäkrings- och trygghetsåtgärder som i stort sett un
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
der principiell enighet genomförts. Men den sannolika effekten på den
enskildes sparandemotiv måste också beaktas. Det förhållandet att den
enskilde numera anser sig kunna räkna med eu viss årlig, ekonomisk
standardförbättring verkar sannolikt också något minskande på sparbehovet.
Mest försvagande — för att inte säga förödande — på sparviljan
har med säkerhet den fortgående och vissa år mycket kraftiga penningvärdeförsämringen
varit.
För att få en större effektivitet av samhällets sparstimulerande åtgärder
hör de utformas så att spararen på ett omedelbart och direkt sätt får en
personlig ekonomisk fördel av sin sparprestation. Ett lämpligt system av
sådan karaktär är det s. k. sparkontot. Enligt detta knytes sparpremiering
till särskilt konto, vilket skall få öppnas av var och en till statlig inkomstskatt
skattskyldig fysisk person, som är mantalsskriven i Sverige och som
fyllt 16 år. En och samma person skall endast ha rätt att öppna ett konto.
Äkta makar skall dock ha rätt att öppna var sitt konto, även om endast
den ena maken är skattskyldig för inkomst. Föräldrar skall vidare ha rätt
att öppna särskilt konto för egna minderåriga barn (barnkonto). Härigenom
nås en enkel iorm för utbildningssparande.
Motiven för att avgränsa sparstimulansen till banksparande är huvudsakligen
följande. Det underlättar starkt administrationen. Till skillnad
från sparande i s. k. reala former såsom aktier, fast egendom och liknande
är banksparandet inte värdefast. Genom sparpremieringen uppnås ett visst
mått av inflationsskydd åt det premierade banksparandet. Genom särskilda
anordningar skulle tillses att inte försäkringssparandet missgynnades. Obligationssparandet,
som är en annan viktig form av penningsparande, bör erhålla
inflationsskydd genom särskild värdesättning, varom utredning pågår.
Premieringen skulle ta formen av skattelättnad. Den utformas så att
skatten minskas med ett belopp som motsvarar 10 procent av det på sparkontot
under året nyinsatta beloppet. Nysparas på kontot t. ex. 1 000 kronor
blir skattelättnaden 100 kronor. Högsta sparbelopp föreslås till
1 000 kronor per konto och år; för två äkta makar tillsammans 2 000 kronor.
Högsta sammanlagda belopp för ett och samma konto föreslås till
15 000 kronor exkl. upplupen ränta (barnkonto 10 000 kronor).
För rätt till sparpreinie skall krävas att spararens samtliga tillgodohavanden
på bank skall ha ökat under året med minst det belopp för vilket
skattepremiering yrkas. Enbart överflyttning från annat konto till ifrågavarande
sparkonto kan inte föranleda premiering. Premiering skall vidare
lämnas endast för belopp som överstiger kontots tidigare maximum. Genom
denna kontrollregel hindras att systemet efter eu inledande o-årsperiod
kan bli »självförsörjande» och medge sparpremiering vid alternerande
uttag och insättning vartannat år. Innebörden av regeln är att premie
erhålles endast en gång för på sparkonto insatt belopp. För att inte
inkräkta på de kommunala skatteintäkterna, bör premieringen knytas till
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
den statliga inkomstskatten. Av denna anledning synes en premiering motsvarande
10 procent, vilket är den statliga marginalskatten i botten, inte
vara för stor.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 280 och II: 273 har bl. a.
erinrat om att det absolut övervägande antalet av vårt lands aktiebolag
utgöres av de s. k. familjeföretagen, som karakteriseras av att ett fåtal
ansvarar för kapitalhållning och ofta även ledning av företaget (fåmansbolag).
Produktionsfaktorerna kapital och arbete verkar således för och i
samma företag. I detta förhållande ligger också den stora nackdelen och
risken. Det borde ligga i samhällets intresse att skattebestämmelserna för
familjeföretagen inte utformas på ett sådant sätt att de får alltför starkt
negativa verkningar. De nya reglerna om 4 procent avdrag på nyemitterat
kapital torde emellertid få praktisk betydelse endast för aktiebolag, som
redan tidigare hade möjlighet att utdela. För familjeföretaget blir i regel
på grund av dubbelbeskattningen utdelning på aktiekapitalet alltför betungande
och förekommer därför sällan, vilket i sin tur medför ett svagt
intresse för placering av medel i familjebolagsaktier. Som exempel på
dubbelbeskattningens verkningar anför motionärerna att om en aktieägare
med 50 procent marginalskatt, vilken vill amortera en skuld för aktier i företaget
med avkastning, uttagen genom utdelning, och amorteringen uppgår
till 3 000 kronor, så inbetalas i skatt för denna amortering — bolags- och
inkomstskatt — ca 9 000 kronor.
En lösning på det i motionerna upptagna problemet är att göra aktieutdelningar
på 6 procent avdragsgilla vid beskattningen. Maximiregeln
medför att de skattelättnader som reformen skulle innebära i första hand
kom de mindre bolagen och familjebolagen till godo. Realiserandet av ett
dylikt förslag skulle innebära ett speciellt hänsynstagande till kapitalhållningsproblemen
för de företag, som inte har någon direkt kapitalmarknad
alt lita till.
I de likalydande motionerna 1:336 och II: M2 erinras bl. a. om att de
tjugu medlemsländerna i OECD (organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling) — däribland Sverige — överenskommit att under 1960- lalet söka uppnå eu femtioprocentig ökning av nationalinkomsten. I den
män den eftersträvade produktionsökningen kan förverkligas, har löntagarna
att vänta sig en väsentlig stegring av sina arbetsförtjänster. Genom
alt den relativa skillnaden i fråga om inkomsterna då ytterligare minskas,
kommer frågan om inkomstfördelningen i samhället alt förlora det väsentliga
av sitt tidigare kontroversiella innehåll. I stället skjuts frågan om
förmögenhetsfördelningen obönhörligen i förgrunden. I detta läge måste
den ekonomiska politiken bestämt och målmedvetet inriktas på att underlätta
för de enskilda människorna alt själva genom sparande och investering
medverka till kapitalbildningen och på så sätt bli delaktiga i
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
förmögenhetsökningen. Med hänsyn till den höga och jämna inkomstnivån
i våra dagars samhälle bör det vara möjligt att i detta hänseende nå
goda resultat.
Den snabba tekniska utvecklingen kräver allt större investeringar. Liksom
tidigare kan man räkna med alt eu betydande del av dessa kommer
att finansieras genom sparande inom företagen. Företagens konsolidering
är av avgörande betydelse för hela samhället. Men samtidigt som kraven
på ökade investeringar inom näringslivet stiger, beräknas företagens möjligheter
till självfinansiering komma att minskas på grund av bl. a. den
ökade konkurrens som möter var export vid friare utrikeshandel och europeisk
integration. Vid det val mellan olika finansieringsvägar som då
måste ske förordar motionärerna att statsmakterna genom sin skattepolitik
gör det möjligt för företagen att i ökande omfattning grunda sin ekonomiska
expansion på emission av aktier. Härigenom skulle en del av den
tidigare självfinansieringen komma att ersättas med finansiering över aktiemarknaden.
Om denna breddas kan alll fler människor genom förvärv
av aktier bli aktiva delägare i enskilda företag.
Hittills har aktierna svarat för en mjTcket liten del av efterfrågan på
kapitalmarknaden. Utbudet av nytt placeringsmaterial dels genom emissioner
i samband med bildande av nya bolag och dels i form av nyemissioner
i äldre bolag har under 1950-talet i genomsnitt uppgått till 270 miljoner
kronor per år. Anledningen till att aktiemarknaden under efterkrigstiden
inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till väsentlig del
med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen ofördelaktig
ur skattesynpunkt. Den dubbelbeskattning som i vårt land tillämpas för
aktiebolagsvinster — först hos bolaget självt i form av aktiebolagsskatt,
därefter bos aktieägaren i form av inkomstskatt på utdelningar — är nämligen
ett avgörande hinder för en ökning av aktiematerialet. Den omständigheten
att ersättningen till aktieägarna utgår ur beskattade medel -- räntebetalningar till långivare däremot erlägges med obeskattade medel —
har gjort alt företagen så långt möjligt sökt att finansiera sig med uppJånade
medel.
En viss modifiering av dubbelbeskattningen kom till stånd genom det
s. k. Annellska förslaget, som antogs av riksdagen vid höstsessionen 1960
och innebar avdragsgrätt för 4 procent utdelning på nytecknade aktier.
Denna lättnad är emellertid otillräcklig bl. a. därför att bestämmelserna
om viss skattefrihet är tidsbegränsade. Att dubbelbeskattningen verkligen
varit ett hinder för aktieägandets tillväxt framgår av den betydande utvidgning,
som emissionen av nya aktier kunnat uppvisa under 1961 till
följd av det Annellska, i sig självt otillräckligt radikala förslaget. Under
det gångna året uppgick nämligen nyemissionerna till c:a 580 miljoner
kronor mot 360 miljoner under året dessförinnan. Enligt motionärernas
bedömning skulle en successiv avveckling av skatten på den utdelade vins
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1902
15
ten från aktiebolagen med all sannolikhet medföra att bolagen i växande
utsträckning ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen.
Vid sidan av en allmänt sparvänlig inriktning av skattepolitiken krävs
vidare särskilda insatser från samhällets sida för att stimulera det personliga,
frivilliga sparandet. Troligen har det under senare år, trots hävdat
försäkringssparande, skett en successiv förskjutning från trygghetssparande
till målsparande. Vill man öka inkomsttagarnas sparvilja, ligger det
alltså närmast till hands att satsa på deras stigande intresse för målsparande.
Man har rätt att räkna med att människornas sparvilja ökas avsevärt,
när det finns möjlighet att undanta sparade belopp från beskattning. En
sparandestimulans i form av avdragsrätt för sparat belopp är därför med
all sannolikhet det mest effektiva sättet att öka målsparandet.
En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenlietsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren
från och med 1963 till och med 1968 — alltså en sexårsperiod — sätter in
pengar på ett särskilt bostadskonto skall få draga av det sparade beloppet i
sin deklaration. Som högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kronor
för ensamstående och sammanlagt 12 000 kronor för äkta makar.
Den som har eget hem och på sina lån gör större amorteringar än »normala»
skall enligt motionärernas förslag tå dra av överskjutande belopp,
dock maximalt 700 kronor. För skattskyldig som har hemmavarande
barn under 16 år föreslås att maximum skall höjas med 200 kronor per
barn. Som »normal» amortering hör kunna betraktas ett belopp motsvarande
1,5 procent av taxeringsvärdet.
Ett annat sparmål där eu stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge
en högst betydande effekt hos barnfamiljer är de egna barnens framtida
utbildning. Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på
ett utbildning skonto skall få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum
skall vara 1 200 kronor om året och sammanlagt på utbildningslcontot
18 000 kronor, exklusive upplupna räntor. Uthildningskontot skall vara upprättat
innan barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller efter
det barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.
Avdragsrätt vid beskattningen bör vidare föreligga för sparmedel som
insättes på särskilt sparkonto för att innestå i minst fem år. Även här bör
sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det belopp
för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kronor per år och
kontoinnehavare (2 000 kronor för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslår motionärerna till 15 000 kronor (två makar
30 000 kronor), detta exklusive upplupen ränta. För belopp som innestått
på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen vara definitiv. Om belopp uttas
före femårsperiodens utgång, bör de på nylt las upp till beskattning. För
16
Bevillningsutskotteta betänkande nr 20 är 1962
avdragsrätt bör vidare krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden
ökats med minst det belopp för vilket avdrag yrkas. För kontroll av att nvsparande
ägt rum kan det vara lämpligt att avkräva den skattskyldige besked
om att det ej förekommit avyttring av realtillgång.
Slutligen förordas i motionerna att det nuvarande s. k. sparavdraget
höjes med 200 resp. 400 kr. i den mån kapitalavkastningen till motsvarande
belopp utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening och
vidare att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet
eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst av
kapital.
Utskottet
I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om åtgärder
vid beskattningen i syfte att främja nysparandet. Betänkandet upptar
även ett i samband med sådana yrkanden framställt förslag om avveckling
av dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas
vinstmedel samt dessutom ett i särskilda motioner upptaget yrkande
rörande beskattning av aktieutdelning.
Vissa av de motioner, som berör premieringen av sparandet, innehåller
allmänna synpunkter rörande behovet av att stimulera det enskilda sparandet.
Därvid har pekats på olika omständigheter som kan tänkas verka försvagande
på viljan att spara. 1 denna riktning verkar enligt motionärernas
mening t. ex. de olika samhälleliga trygghetsåtgärder som genomförts under
senare år.
Utskottet vill inte bestrida att genomförandet av exempelvis pensionsoch
sjukförsäkringsreformerna i viss utsträckning kan ha haft den försvagande
effekt på sparviljan som motionärerna påtalat. Det bör emellertid
framhållas att förhållandet inte visat sig i någon nedgång av det totala enskilda
sparandet. Tvärtom synes tillgängliga sifferuppgifter visa att detta
sparande i vårt land är i stigande. Sålunda har enligt uppgifter, som årligen
lämnas i den vid statsverkspropositionen fogade preliminära nationalbudgelen,
hushållens sparande, som under åren 1955—1958 uppgått till omkring
2 000 milj. kronor per år, efter en nedgång 1959 till 1 640 milj. kronor
utgjort 2 990 milj. kronor år 1960 och 3 480 milj. kronor år 1961. Härvid
har försäkringssparande! inte medräknats. Såvitt framgår av tillgängliga
uppgifter visar även detta sparande en stigande tendens.
Det sagda innebär inte att utskottet ställer sig avvisande till tanken att
man genom olika åtgärder söker stimulera till ett ökat sparande. Självfallet
är det ett angeläget samhällsintresse att det enskilda sparandet ytterligare
stegras, och varje åtgärd, som kan befinnas lämplig för sådant ändamål,
bör enligt utskottets mening allvarligt övervägas.
Vad angår de i motionerna framställda förslagen till sparfrämjande åtgärder
må först nämnas yrkandet i motionerna I: 23 och II: 39 att frågan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
IT
om premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär måtte göras
till föremål för utredning och alL förslag i ämnet förelägges riksdagen. Av
motiveringen för yrkandet framgår att motionärerna tänkt sig att premieringen
skall ske genom lättnader vid beskattningen.
Inrättandet av ett sparkonto har uppmärksammats i ett flertal motioner.
Därvid har yrkande om lagstiftning, innebärande avdragsrätt vid beskattningen
för medel, som insatts på sådant konto i bank eller liknande penninginrättning,
framförts i motionerna 1:336 och 11:412. I motionerna
I: 154 och II: 198 hemställes att riksdagen fattar principbeslut om inrättandet
av sparkonto samt i skrivelse till Kungl. Maj:t begär författningsförslag
i ämnet. Motionerna I: 23 och II: 39 upptar förslag om utredning i samma
fråga. I samtliga motioner diskuteras en maximal årlig insättning på sparkonto
av 1 000 kronor för ensamstående skattskyldig och 2 000 kronor för
gifta. Medan nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 336 och II: 412 går
ut på att sparpremie skall ges i form av avdragsrätt i deklarationen, förordas
i övriga motionspar att premier skall utgå genom avdrag på den skattskvldiges
uträknade skatt. Slutligen rekommenderas sparkontometoden i molionerna
1: 336 och II: 412 för stimulans av vissa speciella typer av målsparande,
nämligen bostadssparande och utbildningssparande.
Utskottet vill erinra om att frågan om premiering av nysparandef nyligen
varit föremål för överväganden av utredningen om sparstimulerande åtgärder,
som i början av år 1961 framlade betänkande i ämnet. Utredningen har
därvid prövat olika alternativ att stimulera nysparandet, därvid majoriteten
funnit sig inte kunna tillstyrka att det totala enskilda sparandet stimuleras
genom eu definitiv skatteminskning, satt i relation till det belopp
som insättes på ett särskilt konto. Utredningen fann alt det inte går att endast
premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.
Premieringen skulle med nödvändighet komma att omfatta även
medel som härrör från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana
medel, som härrör från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna
skulle enligt utredningens mening med all sannolikhet bli lika stora som
eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna
komma att bli av den storleksordningen all de kunde få betydande verkningar
på statens och kommunernas finanser.
1 motionerna 1:23 och 11:39 har framhållits alt möjlighet finns alt
konstatera och kontrollera att reellt nysparande ägt rum genom s. k. kontantsammanställning
av samma typ som redan nu användes av taxeringsmyndigheterna
i syfte att kontrollera vissa skattskyldigas deklarationsuppgifter.
Utskottet anser sig med anledning härav endast böra framhålla att taxeringsmyndigheterna
för närvarande torde ha anledning alt utföra kontantsammanställningar
i ett tämligen begränsat antal fall och därvid vanligen
blott för att erhålla en ungefärlig bild av den skatteskyldiges inkomst- och
Bilmng till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 20
2—3319 03
18
Bevillningsutskottets betänkande nr ''it) är 1962
förmögenhetsförhållanden. Om man införde ett system för sparpremiering,
där kontrollen grundades på dylika sammanställningar, kan det antas dels
att antalet fall skulle komma att stiga väsentligt och dels att betydligt mer
exakta beräkningar erfordrades. Den stegring av taxeringsmyndigheternas
arbetsbörda, som härigenom kan väntas uppkomma, skulle knappast minska
om upprättandet av preliminära sammanställningar lades på varje
skattskyldig som önskade komma i åtnjutande av sparpremie. Eftersom
sammanställningen för att kunna tjäna sitt ändamål måste bli tämligen
komplicerad, kan det befaras att ett stort antal skattskyldiga skulle missförstå
dess innehåll. Även om del skulle vara teoretiskt möjligt att med anlitande
av den av motionärerna föreslagna metoden fastställa att nysparande
ägt rum, ställer sig utskottet således mycket skeptiskt till möjligheterna att i
praktiken använda metoden med avsett resultat.
Utskottet delar de av sparutredningens majoritet framställda invändningarna
mot sparstimulerande åtgärder av den art motionärerna förordat.
Enligt utskottets mening bör det enskilda sparandet i första hand uppmuntras
på annat sätt. i detta sammanhang bör nämnas att en kampanj — på
grundval av sparutredningens förslag — i dagarna startats för ett allmänt
lönsparande. Förebilden har därvid varit ungdomens lönsparande, vilket
pågått i flera år och haft betydande framgång. En extra vinstutlottning avses
skola äga rum bland de allmänna lönspararna under år 1962 eller vid
annan lämplig tidpunkt. I syfte att främja ett mer långsiktigt banksparande
avses vidare en höjning skola ske av inlåningsräntan i banker och sparbanker
för medel som bindes för längre tid.
Utskottet vill även erinra om att vissa åtgärder nyligen vidtagits inom
beskattningsområdets ram i syfte alt främja sparandet. Sålunda höjdes genom
beslut av 1961 års vårriksdag maximibeloppet för det s. k. sparavdraget
fr. o. in. 1962 års taxering till 400 kronor för ogifta och 800 kronor för makar
gemensamt. Samtidigt beslöts likaledes med giltighet fr. o. m. årets
taxering höjning av det s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp.
Enligt utskottets mening bör inte vid sidan av nu angivna sparformer
införas en direkt premiering skattevägen av sparandel, utformad i enlighet
med de förenämnda motionsyrkandena. Utskottet avstyrker således yrkandena
om utredning rörande premiering av nvsparandet och rörande s. k.
sparkonton.
1 motionerna 1: 3146 och II: 412 har även framställts vissa speciella yrkanden
i syfte att premiera sparandet. Sålunda föreslås såsom en påbyggnad
av nyssnämnda sparavdrag skattefrihet i viss utsträckning för avkastning
å aktier och föreningsandelar. Vidare förordas viss skattefrihet för sparande
i form av »överamorteringar» beträffande egnahem eller bostadsrättslii
genhet.
Nu berörda förslag har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riks
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962
19
(lagens prövning men avvisats. Vad beträffar yrkandet om skattefrihet för
avkastning å värdepapper finner sig utskottet i likhet med tidigare års bevillningsutskott
inte kunna tillstyrka att särskilda bestämmelser införes vid
beskattningen för vissa slag av kapitalinkomster. Inte heller yrkandet om
avdrag för överamorteringar biträder utskottet bl. a. med hänsyn till att ett
dylikt avdrag i hög grad skulle föranleda komplikationer vid taxeringen.
Vad gäller direkt sparfrämjande åtgärder har utskottet slutligen att ta
ställning till yrkandet i motionerna I: 330 och It: 412 att det nu från kapitalinkomst
medgivna sparavdraget skulle utsträckas att gälla fysiska personer,
som har inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet.
Enligt gällande regler får sparavdraget utnyttjas av alla inkomsttagare,
som har behållen inkomst av kapital, således även av dem, vilkas huvudsakliga
inkomst härflyter från annan förvärvskälla. Såsom föregående års
bevillningsutskott framhållit vid behandling av samma motionsyrkande finns
det ingenting som tyder på alt kategorien företagare genomsnittligt sett
skulle utnyttja avdraget i mindre omfattning än t. ex. löntagare. I detta
sammanhang bör även ihågkommas att beskattningsreglerna i fråga om inkomst
av rörelse och jordbruksfastighet medger rörelseidkare resp. jordbrukare
med bokföringsmässig redovisning vidsträckta möjligheter till konsolidering
genom vinstreglerande dispositioner, som innebär uppskov med
inkomstbeskattningen av intäkter i verksamheten och alt de skattemässiga
fördelar, som dylika beskattningsregler innebär, torde vara avsevärt större
än de, som sparavdraget erbjuder.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1: 33(5 och 11: 412 även i
denna del.
Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkandena rörande
vissa ändringar av dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska
föreningarnas vinstmedel. Härulinnan yrkas i motionerna I: 336 och II: 412
skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att allmänna skatteberedningen
genom vidgade direktiv får i uppdrag att utreda frågan om en successiv
avveckling av dubbelbeskattningen. 1 motionerna 1:280 och 11:273 yrkas
likaledes skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att del uppdrages åt den
till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatleutredningen att särskilt
utreda frågan om rätt för aktiebolag till visst avdrag i förhållande till
aktiekapitalet vid utdelning ä förelagets aktier. Av motiveringen för yrkandet
framgår att motionärerna främst har sin uppmärksamhet riktad på
familjebolagen och anser en utökad avdragsrätt för aktieutdelning inte
minst vara till gagn för dessa företag.
Såsom framhållits i motionerna antog 1960 års höstriksdag en provisorisk
lagstiftning om beskattning av aktieutdelningar. Inledningsvis har lämnats
en närmare redogörelse för lagstiftningens innehåll. Här må blott erinras
om att lagstiftningen till en del innebär ell tillfälligt upphävande av
20
Uevillninysutskottets betänkande nr 20 är 1962
dubbelbeskattningen i det att aktiebolagen vid inkomsttaxeringen under
högst sex på varandra följande år kan få avdrag för utdelning å nyemitterat
aktiekapital med fyra procent av vad som inbetalats. Lagstiftningen
träder i kraft fr. o. m. 1963 års taxering och gäller t. o. m. 1973 års taxering.
Motionärerna finner visserligen den provisoriska lagstiftningen i nu berörda
del vara ett steg i rätt riktning men anser lagstiftningen inte vara tillräckligt
radikal. Utskottet får med hänsyn härtill framhålla att det av direktiven
för företagsskatteutredningen framgår bl. a. att utredningen är oförhindrad
alt uppta hela nettovinstbeskattningssystemet till omprövning samt
att det särskilt understrykes att en speciell fråga för utredningen kan bli att
bygga vidare på de erfarenheter som kan vinnas av nyssnämnda provisoriska
lagstiftning.
I fråga om familjebolagen vill utskottet vidare framhålla att dubbelbeskattningen
för närvarande knappast torde vara särskilt betungande. I praktiken
torde det nämligen endast i begränsad utsträckning vara aktuellt att
överföra företagets vinstmedel till aktieägarna genom utdelning. I flertalet
fall finns möjlighet att utta vinstmedlen lönevägen, därvid företaget
erhåller fullt avdrag för vad som utbetalas.
Av det anförda framgår alt de i motionerna berörda frågorna rörande
dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas
vinstmedel omfattas av allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag.
Enligt utskottets mening bör beredningens prövning vara förutsättningslös.
Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka de framställda skrivelseyrkandena.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:23 av herr Mattsson och
II: 39 av herr Antonsson m. fl. om stimulans av det personliga
sparandet,
2) de likalydande motionerna I: 154 av herr Källqvist in. fl.
och II: 198 av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl. om skattepremiering
av enskilt sparande,
3) de likalydande motionerna 1: 280 av herr Yngve Nilsson
in. fl. och II: 273 av herr Darlin in. fl. om visst avdrag vid beskattningen
av aktier, samt
4) de likalydande motionerna I: 336 av herr Hagberg in. fl.
och II: 412 av herr Heckscher in. fl. angående vissa sparstimulerande
åtgärder,
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik
Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Stefanson,
Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson* och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn, Engkvist, Christenson i
Malmö, Stiernstedt* och Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka dels anfört följande.
I fråga om det i motionerna I: 23 och II: 39 framförda yrkandet om premiering
av det personliga nysparandet finner vi i likhet med motionärerna
synnerligen starka skäl tala för en premiering av det personliga nysparandet
oavsett i vilken form det sker. Den i motionerna åberopade metoden foten
sådan premiering synes lämplig. Enligt vår mening hade utskottet bort
tillstyrka bifall till yrkandet om utredning och förslag till riksdagen i ärendet.
Därvid förutsättes att vad i motionerna anförts om samordning med
särskilda sparkonton m. m. uppmärksammas.
dels ock ansett att utskoltet under punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till yrkandet i denna del i motionerna
I: 23 av herr Mattsson och II: 39 av herr Antonsson
in. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag rörande stimulans av det personliga sparandet
i vad avser premiering av det personliga nysparandet av reell
karaktär.
II) av herrar Söderquist, Stefanson, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo och Christenson i Malmö, vilka — under åberopande av innehållet i
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962
de likalydande motionerna 1: 23 av herr Mattsson och It: 39 av herr Antonsson
in. fl. i denna del samt de likalydande motionerna I: 154 av herr Källqvist
in. fl. och II: 198 av herr Jönsson i Ingemar sgården in. fl. — ansett att
utskottet bort tillstyrka det i sistnämnda motioner framförda yrkandet och
att utskottet således bort under punkterna 1) och 2) hemställa,
att riksdagen i anledning av förenämnda motioner måtte
a) uttala sin anslutning till ett system för premiering av
det enskilda sparandet, innefattande bl. a.
att skattelättnad lämnas för sparbelopp som insättes på
särskilda sparkonton i bank eller därmed jämförlig sparinrättning,
att premiering skall utgå med 10 procent av nyinsatt sparbelopp
och i motsvarande män minska spararens statliga inkomstskatt,
att premiering skall utgå för högst 1 000 kronor per år och
konto,
att varje till statlig inkomstskatt skattskyldig svensk medborgare
över 16 ar skall ha rätt att öppna sådant premiesparkonto,
dock att äkta makar skall ha rätt att öppna ett sparkonto
var, även om den ena maken saknar egen inkomst,
att premiesparkonto även skall få öppnas för egna barn
under 16 år,
att premiering för sparinsättning skall kunna ske genom
motsvarande lättnad i källskatten, om överenskommelse träffas
att arbetsgivaren ombesörjer insättningen för den anställdes
räkning,
att definitiv premiering skall förutsätta att sparbelopp
stått inne på konto minst fem år,
att uttag skall kunna ske, om spararen så önskar, men att
på uttaget belopp belöpande sparpremie genom bankens försorg
återgår till statsverket, ifall beloppet inte innestått sparat
minst fem år,
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om författningsförslag
på grundval av förut angivna riktlinjer för stimulans av
enskilt sparande.
III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Stiernstedt och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 280 av herr Yngve Nilsson in. fl. och II: 273 av herr Darlin m. fl. samt de
likalydande motionerna 1:336 av herr Hagberg m. fl. och 11:412 av herr
Heckscher m. fl. — ansett att utskottet bort under punkten 4) hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1062
23
att riksdagen måtte
A) antaga vid motionerna I: 336 och II: 412 fogade
a) förslag till förordning om bostadssparande,
b) förslag till förordning om utbildningssparande, och
c) förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);
B) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte för att främja allmänt målsparande snarast förelägga
riksdagen förslag angående avdragsrätt vid beskattningen
för medel, som insatts å särskilt sparkonto, enligt i
motionerna 1:336 och 11:412 angivna riktlinjer; samt
C) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte genom vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen
ge denna i uppdrag att utreda frågan om en successiv avveckling
av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska
föreningar.
IV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1: 336 av herr Hagberg in. fl. och II: 412
av herr Heckscher m. fl., såvitt gäller frågan om s. k. sparavdrag från inkomst
av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse — ansett att utskottet
bort under punkten 4) hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i konnnunalskattelagen
den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat
4 samt till 29 § ett moment betecknat 5 ävensom att till anvisningarna
till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt betecknad 9, av den lydelse
som nedan sägs.
22 §
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. 1 intet fall må dock skattskyldig åt
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 År 1962
njuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och
ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som
här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt
25 § 4 mom. och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §
3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
Anvisningar
till
22 §
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom.
samtidigt må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med
den inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhallande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt vid eftertaxering för 1963
och tidigare år.
Stblm 1962. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.