Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

1962-02-27 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:20, Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja

sparandet in. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:23 av herr Mattsson och 11:39 av

herr Antonsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans

av det personliga sparandet i vad avser

1) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,

2) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning»

;

II) de likalydande motionerna I: 154 av herr Källqvist m. fl. och II: 198

av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte

a) uttala sin anslutning till det i motionerna angivna systemet för premiering

av det enskilda sparandet, innefattande bl. a.

att skattelättnad lämnas för sparbelopp som insättes på särskilda sparkonton

i bank eller därmed jämförlig sparinrättning,

att premieringen skall utgå med 10 procent av nyinsatt sparbelopp och

i motsvarande mån minska spararens statliga inkomstskatt,

att premieringen skall utgå för högst 1 000 kronor per år och konto,

att varje till statlig inkomstskatt skattskyldig svensk medborgare över

16 år skall ha rätt att öppna sådant premiesparkonto, dock att två äkta

makar skall ha rätt alt öppna ett sparkonto var, även om den ena maken

saknar egen inkomst,

att premiesparkonto även skall få öppnas för egna barn under 16 år,

att premiering för sparinsättning skall kunna ske genom motsvarande

lättnad i källskatten, om överenskommelse träffas att arbetsgivaren ombesörjer

insättningen för den anställdes räkning,

att definiliv premiering skall förutsätta alt sparbelopp stått inne på

konto minst fem år,

alt uttag skall kunna ske, om spararen så önskar, men all på uttaget

belopp belöpande sparpremie genom bankens försorg då återgår till statsverket,

ifall beloppet inte slått sparat minst fem år.

1—3319 82 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om författningsförslag på grundval

av förut angivna riktlinjer för stimulans av enskilt sparande;

III) de likalydande motionerna 1: 280 av herr Yngve Nilsson ni. fl. och

II: 273 av herr Darlin in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att företagsbeskattningskommittén måtte få i

uppdrag att utreda och snarast framlägga förslag om rätt till avdrag för

utdelning av aktier med viss procent av aktiekapitalet, avdraget dock maximerat

till visst belopp»;

IV) de likalydande motionerna I: 336 av herr Hagberg m. fl. och II: 412

av herr Heckscher m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t genom vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen måtte ge

denna i uppdrag att utreda frågan om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen

å aktiebolag och ekonomiska föreningar;

2) att riksdagen måtte antaga följande

a) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Den som under ett eller flera av åren 1963—1968 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000

kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra

sammanlagt 12 000 kronor.

3 §

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem

eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att

bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej

utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att

bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

3

4 §

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1973,

skola upptagas till beskattning vid 1974 års taxering.

5 §

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

bar att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i

vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

b) Förslag

till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning

insätter medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig

rätt atL däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot eu

ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker

och andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar

skall dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

2 §

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall

vara upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

8 §

Bank eller annan penninginrättning som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under

nästföregående kalenderår verkställda insättningar.

9 §

Kungi. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

lillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

5

c) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 inom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande

paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,

till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5, ävensom

att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt betecknad

9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och

ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som

här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt

25 § 4 mom. och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §

3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.

och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 1 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §

3 inom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor. I

intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1

mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §

3 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad til!

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller tvä

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar lägenhet

med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må han

i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock högst

med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor för

ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker

och andra penninginrättningar innestående medel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

7

Anvisningar

till

22 §

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom.

samtidigt må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med

den inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt vid eftertaxering för 1963

och tidigare år.

3) a) att riksdagen måtte för att främja allmänt målsparande besluta

medgiva avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts å särskilt sparkonto

enligt de i motionerna angivna riktlinjerna, samt

b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 39, II: 198, II: 273 och II: 412.

Frågan om prcmicring av sparande genom lättnader vid beskattningen

har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957

hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt

och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och

möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid

borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om

sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i

början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade

utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än

genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform

efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, förslagsvis

benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 dr 1962

vissa åtgärder i sytte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten

i utredningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda

sparandet stimulerades genom eu definitiv skatteminskning satt i relation till

det belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade

utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med

definitiv skatteminskning stimulera sparandet att det inte går att endast

premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.

Premieringen måste omfatta även medel som härrör från sparande,

som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, som härrör från tidigare befintliga

tillgångar. Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli

lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare

skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen att de kunde

få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering

byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med

uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt komme att leda

till en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser

härom vore emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att

åstadkomma en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning

mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende komme därför att

i olika avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband

med av dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande

i samband med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av

sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen Antonsson,

Brundin och Danmans förordade sålunda införande av formen för sparpremiering

genom såväl definitiv skatteminskning i form av särskilda sparkonton,

som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten

Antonsson har därjämte uttalat sig för en premiering av även annat sparande

än de nämnda formerna för banksparande.

I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning

med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital

fr. o. m. 1962 års taxering Härigenom skulle maximibeloppet för det

s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kronor, eller för makar gemensamt

600 kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor. Samtidigt

förordades motsvarande höjning av maximibeloppen för det s. k. sociala

avdraget för försäkringspremier, varigenom även detta avdrag från samma

tidpunkt skulle komma alt uppgå till 400 kronor för ensamstående och

800 kronor för gifta. Riksdagen biföll vad sålunda föreslagits.

I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det

i propositionen nr 200 framlagda förslaget om en kampanj för allmänt lönsparande.

Kampanjen, som pågår för närvarande, ledes av en kommitté,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

9

vari ingår representanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutionerna

och statsmakterna. Kostnaderna för kampanjen har beräknats

till 600 000 kronor. För att skapa ökat intresse för kampanjen

och den nya sparformen har beslutats en extra vinstutlottning bland de

allmänna lönspararna under 1962 eller vid annan lämplig tidpunkt.

I vissa av motionerna bär jämväl frågan om dubbelbeskattningen av

aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster uppmärksammats. På

grund härav lämnas följande redogörelse för innebörden av gällande regler

på detta område.

Dubbelbeskattningen effektueras på det sättet att aktiebolagens och de

ekonomiska föreningarnas vinster beskattas dels hos bolagen och föreningarna

och dels hos delägarna när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen

och föreningarna äger, med visst undantag för kooperativa föreningar, vid

taxeringen icke göra avdrag för belopp som utdelas. Eftersom avdrag inte

medges för vinstutdelningarna, beskattas fonderad och utdelad vinst i

princip efter samma grunder.

För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas mer än

två gånger gäller i princip sedan år 1928 att, om ett aktiebolag eller en ekonomisk

förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan

svensk ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen,

inte är skattskyldig för denna. Från skattefriheten har emellertid

gjorts betydelsefulla undantag, vilka bär avseende å aktiebolag och ekonomiska

föreningar, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,

samt de s. k. svarta familjebolagen.

Giltigheten av nu berörda bestämmelser är i viss utsträckning begränsad

vid 1963—1973 års taxeringar genom den av 1960 års höstriksdag antagna

förordningen med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags

och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall (SFS 658/1960). Enligt

denna förordning har svenska aktiebolag medgivits viss rätt att åtnjuta

avdrag för utdelning å nyemissioner. Härjämte har bl. a. viss inskränkning

skett i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas frikallelse från

skattskyldighet för utdelningar från sådana företag. Vad gäller rätten till

avdrag för utdelning avser den sådana aktier, för vilka inbetalning sker

under tiden den 1 januari 1961 den 31 december 1966 i samband med bolags

bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget är begränsat till

4 procent av det vid beskattningsårets utgång för de nya aktierna inbetalade

kapitalet. För rätt till avdrag krävs att bolagets aktier vid beskattningsårets

utgång inte till mer än 50 procent tillsammans ägdes av sådana svenska

aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som är frikallade från skattskyldighet

för utdelning från bolaget.

Rätten till avdrag är tidsbegränsad — utom i ovan nämnt hänseende -—

även på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte taxe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

ringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången

medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år.

Vad angår inskränkningarna i skattefriheten för utdelningar innebär

den tillfälliga lagstiftningen att bolag och föreningar, som driver rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, blir skattskyldiga för utdelning å aktier och

andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. För förvaltningsföretag,

d. v. s. bolag eller föreningar, vilkas verksamhet uteslutande eller

så gott som uteslutande består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom, inträder skattskyldighet

för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger

den av bolaget för beskattningsåret beslutade egna utdelningen. Den

utdelningsinkomst som fonderas blir således beskattad. Om förvaltningsföretagets

verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper

och därmed likartad lös egendom och det är en väsentlig uppgift för företaget

att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller

andelsägare riskfördelning samt slutligen aktierna eller andelarna i företaget

ägs av ett stort antal fysiska personer, gäller särskilda regler. Dylika

förvaltningsföretag, d. v. s. främst de börsnoterade investmentbolagen, blir

skattskyldiga för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet

därav överstiger 125 procent av den av bolaget för beskattningsåret beslutade

utdelningen.

Den nya lagstiftningen innebär även att företag, som driver byggnadsrörelse,

tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,

blir skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar, som utgör lager

i rörelsen.

Riksskattenämnden äger om särskilda skäl föreligger medge att förelag,

som driver rörelse, jordbruk och skogsbruk, skall behandlas som förvaltningsföretag

vid tillämpningen av den provisoriska lagstiftningen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna I: 23 och II: 39 har inledningsvis uttalats

alt de hittills företagna åtgärderna för stimulans av del personliga sparandet

enligt motionärernas uppfattning varit begränsade till en stimulans,

som ytterst grundat sig på spararnas intresse av lotterivinster. Dessa åtgärder

måste kompletteras med andra sparstimulerande åtgärder, varvid

de reservationsvis till utredningen om sparstimulerande åtgärder, SOU

1961: 2, framförda förslagen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Däri har

framlagts förslag till sparpremiering, som skulle omfatta alla slag av sparande,

d. v. s. dispositioner som innebär att en person avstår från viss

möjlig konsumtion. Som exempel härpå kan nämnas ökning av tillgodohavanden

på bank, postgiro o. d., ökning av olika slags fordringar, minskning

av låneskulder, ökning av tillgodohavanden i form av obligationer,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

aktier och andelar in. in., vissa försäkringspremier samt investeringar i

rörelse, jordbruk och annan fastighet. Premieringen skulle gälla endast

nettoförbättringen. Att ett reellt nysparande ägt rum kan konstateras

genom en s. k. kontantredovisning. Ett sådant system tillämpas för övrigt

redan av taxeringsmyndigheterna för undersökning i kontrollerande syfte

av förmögenhetsförändringar hos skattskyldiga. Enligt förslaget skall premien

vara proportionell i förhållande till sparandet och åtnjutas i form

av avdrag på skattens slutbelopp. Som lämplig sparpremie föreslås 7—12

procent för ett sparbelopp om högst 1 000 kronor årligen för ensamstående

och högst 2 000 kronor årligen för äkta makar gemensamt samt högst

800 kronor för barn under 16 år. Premiens storlek bör enligt förslaget

inte bindas för längre tid framåt utan skall anpassas efter konjunkturläget.

I syfte att omöjliggöra s. k. vartannatårssparande framhålles lämpligheten

av att högsta nettoförmögenhet under exempelvis sistlidna 5-årsperiod

skall överskridas innan premie får åtnjutas.

Det i förenämnda reservation framlagda förslaget angående särskilt

sparkonto innebär att sådant konto får uppläggas i hank, jordbrukskassa

och liknande av var och en till statlig inkomstskatt skattskyldig fysisk

person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle kunna öppna sparkonto för minderårigt

barn. Det premieherättigade beloppet skulle utgöra högst 1 000

kronor per år för ensamstående och högst 2 000 kronor per år för äkta

makar tillsammans. För barnkonto skulle det årliga beloppet begränsas

till 800 kronor. Högsta sammanlagda belopp skulle utgöra 15 000 kronor

exklusive upplupen ränta och för barnkonto 10 000 kronor. Premien skulle

knytas till beskattningen och utformas så, att den för beskattningsåret uträknade

skatten skulle minskas med tio procent av del sparade beloppet.

Möjlighet borde finnas att låta avdraget slå igenom redan vid uttaget av

källskatten. Därest beloppet innestår på kontot i mer än fem år skulle

skattesänkningen bli definitiv. Enligt motionärernas mening skulle eu

sparstimulans genom sparkonto av denna art vara av stort värde. Banksparandet

utgör en synnerligen betydelsefull del av det personliga sparandet.

Det är småspararnas sparform, och sparandet i ungdomsåren sker

i största utsträckning i hank. Metoden med avdrag på skattens slutbelopp

är av rättviseskäl lämplig, emedan den medför lika sparstimulans oavsett

inkomstens nivå.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 154 och 11: 198 anföres att de enskilda

sparandemotiven genom olika anledningar har försvagats under

loppet av de senaste 10—20 åren. De samhälleliga trygghetsåtgärderna,

vilka i och för sig utgjort väl grundade reformer, har säkerligen inte kunnat

undgå att minska de enskildas behov av att spara för att 1m eu reserv

vid sjukdom, arbetslöshet eller för ålderdomen. Detta innebär ingen kritik

mot de sociala försäkrings- och trygghetsåtgärder som i stort sett un
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

der principiell enighet genomförts. Men den sannolika effekten på den

enskildes sparandemotiv måste också beaktas. Det förhållandet att den

enskilde numera anser sig kunna räkna med eu viss årlig, ekonomisk

standardförbättring verkar sannolikt också något minskande på sparbehovet.

Mest försvagande — för att inte säga förödande — på sparviljan

har med säkerhet den fortgående och vissa år mycket kraftiga penningvärdeförsämringen

varit.

För att få en större effektivitet av samhällets sparstimulerande åtgärder

hör de utformas så att spararen på ett omedelbart och direkt sätt får en

personlig ekonomisk fördel av sin sparprestation. Ett lämpligt system av

sådan karaktär är det s. k. sparkontot. Enligt detta knytes sparpremiering

till särskilt konto, vilket skall få öppnas av var och en till statlig inkomstskatt

skattskyldig fysisk person, som är mantalsskriven i Sverige och som

fyllt 16 år. En och samma person skall endast ha rätt att öppna ett konto.

Äkta makar skall dock ha rätt att öppna var sitt konto, även om endast

den ena maken är skattskyldig för inkomst. Föräldrar skall vidare ha rätt

att öppna särskilt konto för egna minderåriga barn (barnkonto). Härigenom

nås en enkel iorm för utbildningssparande.

Motiven för att avgränsa sparstimulansen till banksparande är huvudsakligen

följande. Det underlättar starkt administrationen. Till skillnad

från sparande i s. k. reala former såsom aktier, fast egendom och liknande

är banksparandet inte värdefast. Genom sparpremieringen uppnås ett visst

mått av inflationsskydd åt det premierade banksparandet. Genom särskilda

anordningar skulle tillses att inte försäkringssparandet missgynnades. Obligationssparandet,

som är en annan viktig form av penningsparande, bör erhålla

inflationsskydd genom särskild värdesättning, varom utredning pågår.

Premieringen skulle ta formen av skattelättnad. Den utformas så att

skatten minskas med ett belopp som motsvarar 10 procent av det på sparkontot

under året nyinsatta beloppet. Nysparas på kontot t. ex. 1 000 kronor

blir skattelättnaden 100 kronor. Högsta sparbelopp föreslås till

1 000 kronor per konto och år; för två äkta makar tillsammans 2 000 kronor.

Högsta sammanlagda belopp för ett och samma konto föreslås till

15 000 kronor exkl. upplupen ränta (barnkonto 10 000 kronor).

För rätt till sparpreinie skall krävas att spararens samtliga tillgodohavanden

på bank skall ha ökat under året med minst det belopp för vilket

skattepremiering yrkas. Enbart överflyttning från annat konto till ifrågavarande

sparkonto kan inte föranleda premiering. Premiering skall vidare

lämnas endast för belopp som överstiger kontots tidigare maximum. Genom

denna kontrollregel hindras att systemet efter eu inledande o-årsperiod

kan bli »självförsörjande» och medge sparpremiering vid alternerande

uttag och insättning vartannat år. Innebörden av regeln är att premie

erhålles endast en gång för på sparkonto insatt belopp. För att inte

inkräkta på de kommunala skatteintäkterna, bör premieringen knytas till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

den statliga inkomstskatten. Av denna anledning synes en premiering motsvarande

10 procent, vilket är den statliga marginalskatten i botten, inte

vara för stor.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 280 och II: 273 har bl. a.

erinrat om att det absolut övervägande antalet av vårt lands aktiebolag

utgöres av de s. k. familjeföretagen, som karakteriseras av att ett fåtal

ansvarar för kapitalhållning och ofta även ledning av företaget (fåmansbolag).

Produktionsfaktorerna kapital och arbete verkar således för och i

samma företag. I detta förhållande ligger också den stora nackdelen och

risken. Det borde ligga i samhällets intresse att skattebestämmelserna för

familjeföretagen inte utformas på ett sådant sätt att de får alltför starkt

negativa verkningar. De nya reglerna om 4 procent avdrag på nyemitterat

kapital torde emellertid få praktisk betydelse endast för aktiebolag, som

redan tidigare hade möjlighet att utdela. För familjeföretaget blir i regel

på grund av dubbelbeskattningen utdelning på aktiekapitalet alltför betungande

och förekommer därför sällan, vilket i sin tur medför ett svagt

intresse för placering av medel i familjebolagsaktier. Som exempel på

dubbelbeskattningens verkningar anför motionärerna att om en aktieägare

med 50 procent marginalskatt, vilken vill amortera en skuld för aktier i företaget

med avkastning, uttagen genom utdelning, och amorteringen uppgår

till 3 000 kronor, så inbetalas i skatt för denna amortering — bolags- och

inkomstskatt — ca 9 000 kronor.

En lösning på det i motionerna upptagna problemet är att göra aktieutdelningar

på 6 procent avdragsgilla vid beskattningen. Maximiregeln

medför att de skattelättnader som reformen skulle innebära i första hand

kom de mindre bolagen och familjebolagen till godo. Realiserandet av ett

dylikt förslag skulle innebära ett speciellt hänsynstagande till kapitalhållningsproblemen

för de företag, som inte har någon direkt kapitalmarknad

alt lita till.

I de likalydande motionerna 1:336 och II: M2 erinras bl. a. om att de

tjugu medlemsländerna i OECD (organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling) — däribland Sverige — överenskommit att under 1960- lalet söka uppnå eu femtioprocentig ökning av nationalinkomsten. I den

män den eftersträvade produktionsökningen kan förverkligas, har löntagarna

att vänta sig en väsentlig stegring av sina arbetsförtjänster. Genom

alt den relativa skillnaden i fråga om inkomsterna då ytterligare minskas,

kommer frågan om inkomstfördelningen i samhället alt förlora det väsentliga

av sitt tidigare kontroversiella innehåll. I stället skjuts frågan om

förmögenhetsfördelningen obönhörligen i förgrunden. I detta läge måste

den ekonomiska politiken bestämt och målmedvetet inriktas på att underlätta

för de enskilda människorna alt själva genom sparande och investering

medverka till kapitalbildningen och på så sätt bli delaktiga i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

förmögenhetsökningen. Med hänsyn till den höga och jämna inkomstnivån

i våra dagars samhälle bör det vara möjligt att i detta hänseende nå

goda resultat.

Den snabba tekniska utvecklingen kräver allt större investeringar. Liksom

tidigare kan man räkna med alt eu betydande del av dessa kommer

att finansieras genom sparande inom företagen. Företagens konsolidering

är av avgörande betydelse för hela samhället. Men samtidigt som kraven

på ökade investeringar inom näringslivet stiger, beräknas företagens möjligheter

till självfinansiering komma att minskas på grund av bl. a. den

ökade konkurrens som möter var export vid friare utrikeshandel och europeisk

integration. Vid det val mellan olika finansieringsvägar som då

måste ske förordar motionärerna att statsmakterna genom sin skattepolitik

gör det möjligt för företagen att i ökande omfattning grunda sin ekonomiska

expansion på emission av aktier. Härigenom skulle en del av den

tidigare självfinansieringen komma att ersättas med finansiering över aktiemarknaden.

Om denna breddas kan alll fler människor genom förvärv

av aktier bli aktiva delägare i enskilda företag.

Hittills har aktierna svarat för en mjTcket liten del av efterfrågan på

kapitalmarknaden. Utbudet av nytt placeringsmaterial dels genom emissioner

i samband med bildande av nya bolag och dels i form av nyemissioner

i äldre bolag har under 1950-talet i genomsnitt uppgått till 270 miljoner

kronor per år. Anledningen till att aktiemarknaden under efterkrigstiden

inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till väsentlig del

med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen ofördelaktig

ur skattesynpunkt. Den dubbelbeskattning som i vårt land tillämpas för

aktiebolagsvinster — först hos bolaget självt i form av aktiebolagsskatt,

därefter bos aktieägaren i form av inkomstskatt på utdelningar — är nämligen

ett avgörande hinder för en ökning av aktiematerialet. Den omständigheten

att ersättningen till aktieägarna utgår ur beskattade medel -- räntebetalningar till långivare däremot erlägges med obeskattade medel —

har gjort alt företagen så långt möjligt sökt att finansiera sig med uppJånade

medel.

En viss modifiering av dubbelbeskattningen kom till stånd genom det

s. k. Annellska förslaget, som antogs av riksdagen vid höstsessionen 1960

och innebar avdragsgrätt för 4 procent utdelning på nytecknade aktier.

Denna lättnad är emellertid otillräcklig bl. a. därför att bestämmelserna

om viss skattefrihet är tidsbegränsade. Att dubbelbeskattningen verkligen

varit ett hinder för aktieägandets tillväxt framgår av den betydande utvidgning,

som emissionen av nya aktier kunnat uppvisa under 1961 till

följd av det Annellska, i sig självt otillräckligt radikala förslaget. Under

det gångna året uppgick nämligen nyemissionerna till c:a 580 miljoner

kronor mot 360 miljoner under året dessförinnan. Enligt motionärernas

bedömning skulle en successiv avveckling av skatten på den utdelade vins
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1902

15

ten från aktiebolagen med all sannolikhet medföra att bolagen i växande

utsträckning ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen.

Vid sidan av en allmänt sparvänlig inriktning av skattepolitiken krävs

vidare särskilda insatser från samhällets sida för att stimulera det personliga,

frivilliga sparandet. Troligen har det under senare år, trots hävdat

försäkringssparande, skett en successiv förskjutning från trygghetssparande

till målsparande. Vill man öka inkomsttagarnas sparvilja, ligger det

alltså närmast till hands att satsa på deras stigande intresse för målsparande.

Man har rätt att räkna med att människornas sparvilja ökas avsevärt,

när det finns möjlighet att undanta sparade belopp från beskattning. En

sparandestimulans i form av avdragsrätt för sparat belopp är därför med

all sannolikhet det mest effektiva sättet att öka målsparandet.

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenlietsgrad.

Motionärerna föreslår att den som under något av åren

från och med 1963 till och med 1968 — alltså en sexårsperiod — sätter in

pengar på ett särskilt bostadskonto skall få draga av det sparade beloppet i

sin deklaration. Som högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kronor

för ensamstående och sammanlagt 12 000 kronor för äkta makar.

Den som har eget hem och på sina lån gör större amorteringar än »normala»

skall enligt motionärernas förslag tå dra av överskjutande belopp,

dock maximalt 700 kronor. För skattskyldig som har hemmavarande

barn under 16 år föreslås att maximum skall höjas med 200 kronor per

barn. Som »normal» amortering hör kunna betraktas ett belopp motsvarande

1,5 procent av taxeringsvärdet.

Ett annat sparmål där eu stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge

en högst betydande effekt hos barnfamiljer är de egna barnens framtida

utbildning. Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på

ett utbildning skonto skall få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum

skall vara 1 200 kronor om året och sammanlagt på utbildningslcontot

18 000 kronor, exklusive upplupna räntor. Uthildningskontot skall vara upprättat

innan barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,

bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller efter

det barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.

Avdragsrätt vid beskattningen bör vidare föreligga för sparmedel som

insättes på särskilt sparkonto för att innestå i minst fem år. Även här bör

sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det belopp

för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kronor per år och

kontoinnehavare (2 000 kronor för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet

på ett konto föreslår motionärerna till 15 000 kronor (två makar

30 000 kronor), detta exklusive upplupen ränta. För belopp som innestått

på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen vara definitiv. Om belopp uttas

före femårsperiodens utgång, bör de på nylt las upp till beskattning. För

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskotteta betänkande nr 20 är 1962

avdragsrätt bör vidare krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden

ökats med minst det belopp för vilket avdrag yrkas. För kontroll av att nvsparande

ägt rum kan det vara lämpligt att avkräva den skattskyldige besked

om att det ej förekommit avyttring av realtillgång.

Slutligen förordas i motionerna att det nuvarande s. k. sparavdraget

höjes med 200 resp. 400 kr. i den mån kapitalavkastningen till motsvarande

belopp utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening och

vidare att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet

eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst av

kapital.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om åtgärder

vid beskattningen i syfte att främja nysparandet. Betänkandet upptar

även ett i samband med sådana yrkanden framställt förslag om avveckling

av dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas

vinstmedel samt dessutom ett i särskilda motioner upptaget yrkande

rörande beskattning av aktieutdelning.

Vissa av de motioner, som berör premieringen av sparandet, innehåller

allmänna synpunkter rörande behovet av att stimulera det enskilda sparandet.

Därvid har pekats på olika omständigheter som kan tänkas verka försvagande

på viljan att spara. 1 denna riktning verkar enligt motionärernas

mening t. ex. de olika samhälleliga trygghetsåtgärder som genomförts under

senare år.

Utskottet vill inte bestrida att genomförandet av exempelvis pensionsoch

sjukförsäkringsreformerna i viss utsträckning kan ha haft den försvagande

effekt på sparviljan som motionärerna påtalat. Det bör emellertid

framhållas att förhållandet inte visat sig i någon nedgång av det totala enskilda

sparandet. Tvärtom synes tillgängliga sifferuppgifter visa att detta

sparande i vårt land är i stigande. Sålunda har enligt uppgifter, som årligen

lämnas i den vid statsverkspropositionen fogade preliminära nationalbudgelen,

hushållens sparande, som under åren 1955—1958 uppgått till omkring

2 000 milj. kronor per år, efter en nedgång 1959 till 1 640 milj. kronor

utgjort 2 990 milj. kronor år 1960 och 3 480 milj. kronor år 1961. Härvid

har försäkringssparande! inte medräknats. Såvitt framgår av tillgängliga

uppgifter visar även detta sparande en stigande tendens.

Det sagda innebär inte att utskottet ställer sig avvisande till tanken att

man genom olika åtgärder söker stimulera till ett ökat sparande. Självfallet

är det ett angeläget samhällsintresse att det enskilda sparandet ytterligare

stegras, och varje åtgärd, som kan befinnas lämplig för sådant ändamål,

bör enligt utskottets mening allvarligt övervägas.

Vad angår de i motionerna framställda förslagen till sparfrämjande åtgärder

må först nämnas yrkandet i motionerna I: 23 och II: 39 att frågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

IT

om premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär måtte göras

till föremål för utredning och alL förslag i ämnet förelägges riksdagen. Av

motiveringen för yrkandet framgår att motionärerna tänkt sig att premieringen

skall ske genom lättnader vid beskattningen.

Inrättandet av ett sparkonto har uppmärksammats i ett flertal motioner.

Därvid har yrkande om lagstiftning, innebärande avdragsrätt vid beskattningen

för medel, som insatts på sådant konto i bank eller liknande penninginrättning,

framförts i motionerna 1:336 och 11:412. I motionerna

I: 154 och II: 198 hemställes att riksdagen fattar principbeslut om inrättandet

av sparkonto samt i skrivelse till Kungl. Maj:t begär författningsförslag

i ämnet. Motionerna I: 23 och II: 39 upptar förslag om utredning i samma

fråga. I samtliga motioner diskuteras en maximal årlig insättning på sparkonto

av 1 000 kronor för ensamstående skattskyldig och 2 000 kronor för

gifta. Medan nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 336 och II: 412 går

ut på att sparpremie skall ges i form av avdragsrätt i deklarationen, förordas

i övriga motionspar att premier skall utgå genom avdrag på den skattskvldiges

uträknade skatt. Slutligen rekommenderas sparkontometoden i molionerna

1: 336 och II: 412 för stimulans av vissa speciella typer av målsparande,

nämligen bostadssparande och utbildningssparande.

Utskottet vill erinra om att frågan om premiering av nysparandef nyligen

varit föremål för överväganden av utredningen om sparstimulerande åtgärder,

som i början av år 1961 framlade betänkande i ämnet. Utredningen har

därvid prövat olika alternativ att stimulera nysparandet, därvid majoriteten

funnit sig inte kunna tillstyrka att det totala enskilda sparandet stimuleras

genom eu definitiv skatteminskning, satt i relation till det belopp

som insättes på ett särskilt konto. Utredningen fann alt det inte går att endast

premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.

Premieringen skulle med nödvändighet komma att omfatta även

medel som härrör från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana

medel, som härrör från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna

skulle enligt utredningens mening med all sannolikhet bli lika stora som

eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna

komma att bli av den storleksordningen all de kunde få betydande verkningar

på statens och kommunernas finanser.

1 motionerna 1:23 och 11:39 har framhållits alt möjlighet finns alt

konstatera och kontrollera att reellt nysparande ägt rum genom s. k. kontantsammanställning

av samma typ som redan nu användes av taxeringsmyndigheterna

i syfte att kontrollera vissa skattskyldigas deklarationsuppgifter.

Utskottet anser sig med anledning härav endast böra framhålla att taxeringsmyndigheterna

för närvarande torde ha anledning alt utföra kontantsammanställningar

i ett tämligen begränsat antal fall och därvid vanligen

blott för att erhålla en ungefärlig bild av den skatteskyldiges inkomst- och

Bilmng till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 20

2—3319 03

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr ''it) är 1962

förmögenhetsförhållanden. Om man införde ett system för sparpremiering,

där kontrollen grundades på dylika sammanställningar, kan det antas dels

att antalet fall skulle komma att stiga väsentligt och dels att betydligt mer

exakta beräkningar erfordrades. Den stegring av taxeringsmyndigheternas

arbetsbörda, som härigenom kan väntas uppkomma, skulle knappast minska

om upprättandet av preliminära sammanställningar lades på varje

skattskyldig som önskade komma i åtnjutande av sparpremie. Eftersom

sammanställningen för att kunna tjäna sitt ändamål måste bli tämligen

komplicerad, kan det befaras att ett stort antal skattskyldiga skulle missförstå

dess innehåll. Även om del skulle vara teoretiskt möjligt att med anlitande

av den av motionärerna föreslagna metoden fastställa att nysparande

ägt rum, ställer sig utskottet således mycket skeptiskt till möjligheterna att i

praktiken använda metoden med avsett resultat.

Utskottet delar de av sparutredningens majoritet framställda invändningarna

mot sparstimulerande åtgärder av den art motionärerna förordat.

Enligt utskottets mening bör det enskilda sparandet i första hand uppmuntras

på annat sätt. i detta sammanhang bör nämnas att en kampanj — på

grundval av sparutredningens förslag — i dagarna startats för ett allmänt

lönsparande. Förebilden har därvid varit ungdomens lönsparande, vilket

pågått i flera år och haft betydande framgång. En extra vinstutlottning avses

skola äga rum bland de allmänna lönspararna under år 1962 eller vid

annan lämplig tidpunkt. I syfte att främja ett mer långsiktigt banksparande

avses vidare en höjning skola ske av inlåningsräntan i banker och sparbanker

för medel som bindes för längre tid.

Utskottet vill även erinra om att vissa åtgärder nyligen vidtagits inom

beskattningsområdets ram i syfte alt främja sparandet. Sålunda höjdes genom

beslut av 1961 års vårriksdag maximibeloppet för det s. k. sparavdraget

fr. o. in. 1962 års taxering till 400 kronor för ogifta och 800 kronor för makar

gemensamt. Samtidigt beslöts likaledes med giltighet fr. o. m. årets

taxering höjning av det s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp.

Enligt utskottets mening bör inte vid sidan av nu angivna sparformer

införas en direkt premiering skattevägen av sparandel, utformad i enlighet

med de förenämnda motionsyrkandena. Utskottet avstyrker således yrkandena

om utredning rörande premiering av nvsparandet och rörande s. k.

sparkonton.

1 motionerna 1: 3146 och II: 412 har även framställts vissa speciella yrkanden

i syfte att premiera sparandet. Sålunda föreslås såsom en påbyggnad

av nyssnämnda sparavdrag skattefrihet i viss utsträckning för avkastning

å aktier och föreningsandelar. Vidare förordas viss skattefrihet för sparande

i form av »överamorteringar» beträffande egnahem eller bostadsrättslii

genhet.

Nu berörda förslag har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1962

19

(lagens prövning men avvisats. Vad beträffar yrkandet om skattefrihet för

avkastning å värdepapper finner sig utskottet i likhet med tidigare års bevillningsutskott

inte kunna tillstyrka att särskilda bestämmelser införes vid

beskattningen för vissa slag av kapitalinkomster. Inte heller yrkandet om

avdrag för överamorteringar biträder utskottet bl. a. med hänsyn till att ett

dylikt avdrag i hög grad skulle föranleda komplikationer vid taxeringen.

Vad gäller direkt sparfrämjande åtgärder har utskottet slutligen att ta

ställning till yrkandet i motionerna I: 330 och It: 412 att det nu från kapitalinkomst

medgivna sparavdraget skulle utsträckas att gälla fysiska personer,

som har inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet.

Enligt gällande regler får sparavdraget utnyttjas av alla inkomsttagare,

som har behållen inkomst av kapital, således även av dem, vilkas huvudsakliga

inkomst härflyter från annan förvärvskälla. Såsom föregående års

bevillningsutskott framhållit vid behandling av samma motionsyrkande finns

det ingenting som tyder på alt kategorien företagare genomsnittligt sett

skulle utnyttja avdraget i mindre omfattning än t. ex. löntagare. I detta

sammanhang bör även ihågkommas att beskattningsreglerna i fråga om inkomst

av rörelse och jordbruksfastighet medger rörelseidkare resp. jordbrukare

med bokföringsmässig redovisning vidsträckta möjligheter till konsolidering

genom vinstreglerande dispositioner, som innebär uppskov med

inkomstbeskattningen av intäkter i verksamheten och alt de skattemässiga

fördelar, som dylika beskattningsregler innebär, torde vara avsevärt större

än de, som sparavdraget erbjuder.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1: 33(5 och 11: 412 även i

denna del.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkandena rörande

vissa ändringar av dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska

föreningarnas vinstmedel. Härulinnan yrkas i motionerna I: 336 och II: 412

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att allmänna skatteberedningen

genom vidgade direktiv får i uppdrag att utreda frågan om en successiv

avveckling av dubbelbeskattningen. 1 motionerna 1:280 och 11:273 yrkas

likaledes skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att del uppdrages åt den

till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatleutredningen att särskilt

utreda frågan om rätt för aktiebolag till visst avdrag i förhållande till

aktiekapitalet vid utdelning ä förelagets aktier. Av motiveringen för yrkandet

framgår att motionärerna främst har sin uppmärksamhet riktad på

familjebolagen och anser en utökad avdragsrätt för aktieutdelning inte

minst vara till gagn för dessa företag.

Såsom framhållits i motionerna antog 1960 års höstriksdag en provisorisk

lagstiftning om beskattning av aktieutdelningar. Inledningsvis har lämnats

en närmare redogörelse för lagstiftningens innehåll. Här må blott erinras

om att lagstiftningen till en del innebär ell tillfälligt upphävande av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Uevillninysutskottets betänkande nr 20 är 1962

dubbelbeskattningen i det att aktiebolagen vid inkomsttaxeringen under

högst sex på varandra följande år kan få avdrag för utdelning å nyemitterat

aktiekapital med fyra procent av vad som inbetalats. Lagstiftningen

träder i kraft fr. o. m. 1963 års taxering och gäller t. o. m. 1973 års taxering.

Motionärerna finner visserligen den provisoriska lagstiftningen i nu berörda

del vara ett steg i rätt riktning men anser lagstiftningen inte vara tillräckligt

radikal. Utskottet får med hänsyn härtill framhålla att det av direktiven

för företagsskatteutredningen framgår bl. a. att utredningen är oförhindrad

alt uppta hela nettovinstbeskattningssystemet till omprövning samt

att det särskilt understrykes att en speciell fråga för utredningen kan bli att

bygga vidare på de erfarenheter som kan vinnas av nyssnämnda provisoriska

lagstiftning.

I fråga om familjebolagen vill utskottet vidare framhålla att dubbelbeskattningen

för närvarande knappast torde vara särskilt betungande. I praktiken

torde det nämligen endast i begränsad utsträckning vara aktuellt att

överföra företagets vinstmedel till aktieägarna genom utdelning. I flertalet

fall finns möjlighet att utta vinstmedlen lönevägen, därvid företaget

erhåller fullt avdrag för vad som utbetalas.

Av det anförda framgår alt de i motionerna berörda frågorna rörande

dubbelbeskattningen av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas

vinstmedel omfattas av allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag.

Enligt utskottets mening bör beredningens prövning vara förutsättningslös.

Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka de framställda skrivelseyrkandena.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:23 av herr Mattsson och

II: 39 av herr Antonsson m. fl. om stimulans av det personliga

sparandet,

2) de likalydande motionerna I: 154 av herr Källqvist in. fl.

och II: 198 av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl. om skattepremiering

av enskilt sparande,

3) de likalydande motionerna 1: 280 av herr Yngve Nilsson

in. fl. och II: 273 av herr Darlin in. fl. om visst avdrag vid beskattningen

av aktier, samt

4) de likalydande motionerna I: 336 av herr Hagberg in. fl.

och II: 412 av herr Heckscher in. fl. angående vissa sparstimulerande

åtgärder,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik

Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Stefanson,

Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson

i Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn, Engkvist, Christenson i

Malmö, Stiernstedt* och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka dels anfört följande.

I fråga om det i motionerna I: 23 och II: 39 framförda yrkandet om premiering

av det personliga nysparandet finner vi i likhet med motionärerna

synnerligen starka skäl tala för en premiering av det personliga nysparandet

oavsett i vilken form det sker. Den i motionerna åberopade metoden foten

sådan premiering synes lämplig. Enligt vår mening hade utskottet bort

tillstyrka bifall till yrkandet om utredning och förslag till riksdagen i ärendet.

Därvid förutsättes att vad i motionerna anförts om samordning med

särskilda sparkonton m. m. uppmärksammas.

dels ock ansett att utskoltet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till yrkandet i denna del i motionerna

I: 23 av herr Mattsson och II: 39 av herr Antonsson

in. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag rörande stimulans av det personliga sparandet

i vad avser premiering av det personliga nysparandet av reell

karaktär.

II) av herrar Söderquist, Stefanson, Sundin, Gustafson i Göteborg,

Vigelsbo och Christenson i Malmö, vilka — under åberopande av innehållet i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1962

de likalydande motionerna 1: 23 av herr Mattsson och It: 39 av herr Antonsson

in. fl. i denna del samt de likalydande motionerna I: 154 av herr Källqvist

in. fl. och II: 198 av herr Jönsson i Ingemar sgården in. fl. — ansett att

utskottet bort tillstyrka det i sistnämnda motioner framförda yrkandet och

att utskottet således bort under punkterna 1) och 2) hemställa,

att riksdagen i anledning av förenämnda motioner måtte

a) uttala sin anslutning till ett system för premiering av

det enskilda sparandet, innefattande bl. a.

att skattelättnad lämnas för sparbelopp som insättes på

särskilda sparkonton i bank eller därmed jämförlig sparinrättning,

att premiering skall utgå med 10 procent av nyinsatt sparbelopp

och i motsvarande män minska spararens statliga inkomstskatt,

att premiering skall utgå för högst 1 000 kronor per år och

konto,

att varje till statlig inkomstskatt skattskyldig svensk medborgare

över 16 ar skall ha rätt att öppna sådant premiesparkonto,

dock att äkta makar skall ha rätt att öppna ett sparkonto

var, även om den ena maken saknar egen inkomst,

att premiesparkonto även skall få öppnas för egna barn

under 16 år,

att premiering för sparinsättning skall kunna ske genom

motsvarande lättnad i källskatten, om överenskommelse träffas

att arbetsgivaren ombesörjer insättningen för den anställdes

räkning,

att definitiv premiering skall förutsätta att sparbelopp

stått inne på konto minst fem år,

att uttag skall kunna ske, om spararen så önskar, men att

på uttaget belopp belöpande sparpremie genom bankens försorg

återgår till statsverket, ifall beloppet inte innestått sparat

minst fem år,

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om författningsförslag

på grundval av förut angivna riktlinjer för stimulans av

enskilt sparande.

III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Stiernstedt och Björkman,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

I: 280 av herr Yngve Nilsson in. fl. och II: 273 av herr Darlin m. fl. samt de

likalydande motionerna 1:336 av herr Hagberg m. fl. och 11:412 av herr

Heckscher m. fl. — ansett att utskottet bort under punkten 4) hemställa,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 är 1062

23

att riksdagen måtte

A) antaga vid motionerna I: 336 och II: 412 fogade

a) förslag till förordning om bostadssparande,

b) förslag till förordning om utbildningssparande, och

c) förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370);

B) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte för att främja allmänt målsparande snarast förelägga

riksdagen förslag angående avdragsrätt vid beskattningen

för medel, som insatts å särskilt sparkonto, enligt i

motionerna 1:336 och 11:412 angivna riktlinjer; samt

C) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte genom vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen

ge denna i uppdrag att utreda frågan om en successiv avveckling

av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska

föreningar.

IV) av herrar Sundin och Vigelsbo, vilka — under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna 1: 336 av herr Hagberg in. fl. och II: 412

av herr Heckscher m. fl., såvitt gäller frågan om s. k. sparavdrag från inkomst

av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse — ansett att utskottet

bort under punkten 4) hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att till följande paragrafer i konnnunalskattelagen

den 28 september 1928 skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat

4 samt till 29 § ett moment betecknat 5 ävensom att till anvisningarna

till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt betecknad 9, av den lydelse

som nedan sägs.

22 §

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. 1 intet fall må dock skattskyldig åt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 År 1962

njuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och

ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som

här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt

25 § 4 mom. och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §

3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.

och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

Anvisningar

till

22 §

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom.

samtidigt må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med

den inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhallande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt vid eftertaxering för 1963

och tidigare år.

Stblm 1962. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.