Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om undantagande av alkoholhaltiga drycker från rätten till avdrag vid beskattningen för representationskostnader.

1962-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:21, Betänkande i anledning av väckt motion om undantagande av alkoholhaltiga drycker från rätten till avdrag vid beskattningen för representationskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

undantagande av alkoholhaltiga drycker från rätten till

avdrag vid beskattningen för representationskostnader.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 454,

av herr Bengtson har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställer att föreskrifter utfärdas så att kostnader för alkoholhaltiga drycker

icke godkännes som omkostnadsavdrag vid beskattningen”.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Vad angår inkomst av rörelse stadgas i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen,

att från bruttointäkten av rörelse avdrag må göras för allt, som är att anse

som driftkostnad.

Enligt 33 § samma lag må från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga

utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt

inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som ej skall upptas såsom

intäkt. I 32 § 3 mom. stadgas, att såsom intäkt inte skall räknas vad av staten

anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade

kostnader. Hit räknas bl. a. bidrag till representationskostnader. Är däremot

vid kommunal eller enskild tjänst anvisad särskild ersättning för vissa med

tjänsten förenade kostnader, skall jämlikt 4 mom. sistnämnda paragraf denna

ersättning redovisas såsom intäkt. Häremot svarar att de omkostnader, som

skall bestridas med ersättningen, får avföras såsom kostnader för tjänsten eller

uppdraget. Om därvid ersättningen inte förslår till kostnadernas gäldande, får

bristen avräknas mot intäkten av tjänsten i övrigt. Beträffande statstjänstemän

gäller däremot att avdrag för kostnader, som är förenade med tjänsten, i regel

inte medges även om anvisat anslag inte varit tillräckligt för kostnadernas

bestridande.

Genom beslut den 30 juni 1960 har Kungl. Maj:t givit skattelagssakkunniga

i uppdrag att utreda frågan om ändrade bestämmelser rörande avdrag vid

inkomsttaxeringen för representationskostnader m. m. I utredningsdirektiven

har chefen för finansdepartementet bl. a. anfört följande.

Från statsmakternas sida har man på olika sätt sökt förbättra taxeringskontrollen,

främst genom att utrusta taxeringsmyndigheterna med väsentligt

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962

större befogenheter och med ökade personella resurser. Den skärpta kontrollen

avser givetvis även avdrag för representation, gåvor o. dyl. Även vid en noggrann

taxeringskontroll kan det emellertid i vissa fall vara svårt att avgöra

om t. ex. en utgift för representation utgör kostnad för intäktens förvärvande

eller om den helt eller delvis är att anse som en icke avdragsgill levnadskostnad.

Det bör heller inte undanskymmas, att vad som går under beteckningen

”representation” stundom har sådan karaktär att det — oavsett vem som

njuter förmån därav — från skilda synpunkter framstår som stötande att

avdrag kan erhållas vid inkomsttaxeringen. Det ligger i sakens natur, att

kontroll och prövning av hithörande avdragsposter aldrig kan bli fullständig

utan måste ha karaktären av mer eller mindre omfattande stickprov. Förekommande

missbruk av rätten till avdrag för kostnader för representation

o. dyl. torde därför endast i begränsad omfattning kunna motverkas genom

ytterligare skärpt kontroll.

I det föregående har antytts att svårigheter ofta föreligger att avgöra om en

utgift för representation utgör kostnad för intäktens förvärvande eller är att

anse som levnadskostnad eller eljest av sådan karaktär att avdrag vid taxeringen

skäligen inte bör ifrågakomma. Såvitt gäller kostnader för representation

i hemmet upprätthålles i praxis starka krav på bevisning rörande sambandet

mellan representationen och förvärvsverksamheten. Det torde i regel

få anses ankomma på den skattskyldige att visa att den i hemmet utövade

representationen inte haft karaktär av levnadskostnad. Beträffande representation

som utövas på restaurang eller eljest utom hemmet ställes däremot

mindre krav på bevisning från den skattskyldiges sida. Det synes därför icke

uteslutet att en önskvärd begränsning i avdragen skulle uppnås om genom

lagstiftningsåtgärder strängare bevisregler blir tillämpliga även på representation

som utövats utom hemmet. Det är tänkbart att en sådan bevisningsregel

av praktiska skäl kan böra förbehållas de fall, där representationskostnaderna

överstiger någon schablonmässigt bestämd gräns. En annan väg, som enligt

min mening kan diskuteras i detta sammanhang, är att från avdragsrätt utesluta

kostnaderna för vissa former av representation, såsom gåvor och liknande.

En begränsning i rätten till avdrag för ifrågavarande kostnader enligt här

antydda riktlinjer har närmast till riktpunkt att göra bestämmelserna bättre

ägnade att fylla sin ursprungliga uppgift. Den framstår därför icke såsom

någon egentlig skatteskärpning. Det bör tillika framhållas, att det här i regel

rör sig om avdragsposter, om vilkas berättigande — även ur rent ekonomiska

synpunkter — delade meningar kan hysas. Vidare bör beaktas, att det är fråga

om utgifter som den skattskyldige i betydande utsträckning har möjlighet att

begränsa.

I den förevarande motionen erinras om att den övervägande delen av representationskostnaderna

torde gå till bestridande av utgifterna för middagar och

andra måltider, medan en mindre del användes för uppvaktningar o. d. Av

kostnader för representationsmåltider torde utgifterna för alkoholhaltiga

drycker utgöra en betydande och högst diskutabel del. De missbruk som förekommit

i fråga om representationsavdragen har säkerligen i flertalet fall

orsakats av höga spritkostnader och icke av kostnader för maten. På så sätt

kommer skattepengar att användas för spritkostnader, vilket icke kan anses

försvarbart.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962

3

Utskottet

I den mån praxis medger avdrag för representationskostnader i rörelse anses

denna rätt följa av den allmänna regeln att avdrag från bruttointäkten må

göras för allt som är att räkna som driftkostnad. Likaså grundar sig den avdragsrätt

i detta hänseende, som kan föreligga i förvärvskällan tjänst för andra

än statligt anställda, på bestämmelsen att avdrag må göras för samtliga utgifter

som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten.

I den förevarande motionen yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om föreskrifter av innebörd att kostnad för alkoholhaltiga drycker inte blir

avdragsgilla vid beskattningen. Av motiveringen för yrkandet framgår att

motionären främst tänkt sig en begränsning av rätten till avdrag för representationskostnader.

Otvivelaktigt utgör representationskostnadsavdragen en av de mera svårbedömbara

posterna i de skattskyldigas deklarationer. Å ena sidan torde knappast

kunna bestridas att i vissa fall utövandet av representation står i så nära

sammanhang med den bedrivna verksamheten att principiell avdragsrätt bör

föreligga. Å andra sidan är det uppenbart att möjligheten till sådant avdrag

inbjuder till försök från de skattskyldigas sida att få avräkna personliga levnadskostnader

vid beskattningen. Huruvida missbruk av avdragsrätten kan

ske är emellertid i hög grad en fråga om vilka kontrollmöjligheter som står till

taxeringsmyndigheternas förfogande. Härutinnan vill utskottet erinra om de

förstärkningar av taxeringsorganisationen, som vidtagits under senare år och

varom ytterligare beslut fattades vid vårriksdagen år 1961. Jämsides härmed

har ökade befogenheter givits taxeringsorganen. Målsättningen har härvid

bl. a. varit att intensifiera granskningen av mer svårkontrollerade deklarationer.

De sålunda vidtagna åtgärderna bör vara ägnade att förbättra taxeringsmyndigheternas

möjlighet till effektiv granskning av yrkade avdrag för representationskostnader.

Även med de förbättringar av kontrollmöjligheterna som sålunda ägt rum

kan emellertid den frågan ställas om gällande bestämmelser rörande rätt till

avdrag för representationskostnader är utformade på ett ändamålsenligt sätt.

Utskottet är medvetet om att det måste stöta på stora svårigheter att söka

genom närmare föreskrifter reglera avdragsrätten. Den av motionären förordade

lösningen att genom lagstiftning föreskriva att vissa utgifter i samband

med representation inte skulle vara avdragsgilla, är utskottet i varje fall inte

berett att tillstyrka på nu föreliggande material.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att frågan om ändrade bestämmelser

på förevarande område — såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen

— för närvarande är föremål för utredning av skattelagssakkunniga. Enligt

uppgift i årets riksdagsberättelse avser de sakkunniga att i början av innevarande

år framlägga förslag rörande behandlingen i beskattningshänseende

av representationskostnader m. m. Med det anförda avstyrker utskottet motionen

I: 454.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 454 av herr Bengtson om undantagande av

alkoholhaltiga drycker från rätten till avdrag vid beskattningen

för representationskostnader icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Erik Jansson, Söderquist,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg,

Sundin och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist,

Magnusson i Borås, Rydén, Darlin, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Carlstein och Larsson i Umeå.

Rotopress 1962

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.