Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962

1962-03-13 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:24, Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962

1

Nr 24

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående gift kvinnas förvärvsavdrag, m. in.

Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson in. fl. samt II: 99 av

herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i Borrby, vari hemställts, att riksdagen

måtte

1. besluta att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen såvitt gäller 1963 års

och kommande års taxeringar må erhålla följande lydelse:

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget

arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande

barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit i

arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag

med jämväl 20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen av hans

inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor, samt

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att frågan rörande utformning och

förbättring av gift kvinnas förvärvsavdrag skyndsamt måtte utredas samt

att förslag föreläggs 1963 års riksdag i syfte att uppnå främst dels höjning

av nu gällande fasta avdrag, dels sådana grunder i övrigt att rätt till relativt

högre förvärvsavdrag erhålls vid lägre inkomster, dels högre maximalt förvärvsavdrag,

allt i enlighet med vad i motionerna anförts;

II) de likalydande motionerna I: 230 av herr Schött in. fl. och II: 275 av

fru Gunne m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte

dels besluta

att förvärvsavdragets maximum skall höjas från 2 000 till 3 000 kronor

med rätt för hustru som kan styrka högre kostnader för barnens omhänderhavande

än 3 000 kronor att inom ramen för 20 % av inkomsten få avdrag

härför, samt

att förvärvsavdraget för gift kvinna som haft inkomst av jordbruksfastighet

liksom avdraget vid s. k. faktisk samtaxering skall, där hustrun haft

'' — Dihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 2t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

hemmavarande barn under 16 år och styrkta kostnader för barnens omhänderhavande

som överstiger 300 kronor, medges för de verkliga kostnaderna,

dock högst med 20 procent av det värde vartill hustruns arbete

uppskattas,

dels ock hemställa om utredning avseende möjligheterna att ge motsvarande

förbättringar åt ensamma barnförsörjare,

samt på grund härav

a) antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i

ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag

med 300 kronor. Har hon haft hemmavarande barn under 16 år, må

hon därjämte utan särskild prövning åtnjuta avdrag med 20 procent av

nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 3 000 kronor. Kan hustrun

styrka, att hennes verkliga kostnader för barnens omhänderhavande överstigit

3 000 kronor, må hon åtnjuta avdrag för dessa kostnader intill ett belopp

motsvarande 20 procent av inkomsten. Har gift kvinna haft inkomst

av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst

300 kronors värde, må hon åtnjuta avdrag enligt vad som sägs i nästa stycke

beträffande mannen.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och kan det styrkas, att de verkliga kostnaderna för

barnens omhänderhavande överstigit 300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag

för dessa kostnader, dock högst med ett belopp motsvarande 20 procent

av det värde vartill hustruns arbete uppskattas.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade maken under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt. Avdraget må, där hustrun ej haft hemmavarande

barn under 16 år, icke för makarna tillsammans överstiga 300 kronor.

Har hustrun haft hemmavarande barn, må avdraget icke utan prövning

överstiga 3 000 kronor. Där avdraget beräknas med hänsyn till de verkliga

kostnaderna för barnens omhänderhavande, må de för makarna tillsammans

icke överstiga dessa kostnader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i är 1962

3

Avdrag enligt---sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte företaga

en skyndsam utredning rörande möjligheterna att bereda ensam barnförsörjare

samma rätt som gift förvärvsarbetande kvinna att åtnjuta skattelättnad

för sina kostnader för barnens omhänderhavande samt förelägga

riksdagen förslag i anledning härav;

III) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417

av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte

besluta att förvärvsavdraget för förvärvsarbetande gift kvinna med hemmavarande

barn under 16 år skall — utöver det fasta avdraget om 300 kronor

— förstärkas så, att det nuvarande kvotavdraget, som är 20 % av inkomsten,

höjes till 25 % av inkomsten och att avdragets maximibelopp, som

nu är 2 000 kronor, höjes till 4 000 kronor, att gälla fr. o. m. 1962 års inkomster,

samt att ensamstående barnförsörjare med hemmavarande barn

under 16 år skall ha rätt till samma förvärvsavdrag som ovan angivits för

förvärvsarbetande gift kvinna, att likaledes gälla fr. o. m. 1962 ars inkomster,

ävensom i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av och senare förslag

till riksdagen om en fortsatt reformering av förvärvsavdragsreglerna, innefattande

en höjning av avdraget i syfte att bättre tillgodose förvärvsarbetande

gifta kvinnor med låga inkomster, samt en höjning av förvärvsavdraget,

även i de fall familjen inte har barn under 16 år och kvinnan har förvärvsarbete

utanför hemmet, jämte översyn av reglerna beträffande barnets ålder

för rätt till förhöjt förvärvsavdrag ävensom av förvärvsavdragsreglerna i de

fall gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder maken i jordbruk

eller rörelse som bedrives av honom;

IV) de likalydande motionerna 1:453 av fröken Andersson och herr

Eskilsson samt II: 552 av herr Nordgren och fröken Wetterström, vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte med beaktande av de i motionerna anförda synpunkerna låta

företaga en skyndsam utredning rörande förvärvsavdragets utformning;

V) de likalydande motionerna I: 517 av herr Mattsson m. fl. och II: 627

av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående möjligheterna

att underlätta de ensamstående barnförsörjarnas situation genom

särskild höjning av barnbidragen, vidgning av rätten till ortsavdrag och

1* — Dihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 24

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1962

införande av rätt till förvärvsavdrag i enlighet med vad i motionerna anförts;

ävensom

VI) motionen II: 189 av herrar Dickson och Hammar, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att — i syfte att råda någon bot på bristen på

sjukvårdande personal vid våra allmänna sjukhus — försöksvis under en

lämplig begränsad tidsperiod, t. ex. fem år, sådan åtgärd skall vidtagas, att

inkomst, som styrkes vara förvärvad av gifta f. d. sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden

genom hel- eller deltjänst vid allmänna sjukvårdsinrättningar,

skall beskattas särskilt (som om den varit den enda inkomst vederbörande

åtnjutit), och vara undantagen sambeskattningen, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningsändring».

Motionerna I: 517 och II: 627 har såvitt angår frågan om höjning av barnbidragen

hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet, som i

förevarande betänkande behandlar motionerna endast i vad de avser införande

av rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnförsörjare.

Övriga ovannämnda motioner har i sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.

I motionerna I: 230 och II: 275 samt motionerna I: 341 och II: 417

har jämväl framställts i detta betänkande ej upptagna yrkanden. Dessa yrkanden

behandlar utskottet i andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:66, 1:230, 1:453, 11:189, 11:417 och

II: 627.

Gällande rätt

Vid 1960 års riksdag genomfördes ändringar i familjebeskattningen på

grundval av ett förslag i ämnet av 1957 års sambeskattningsrevision. Lagstiftningen,

som trädde i kraft från och med 1961 års taxering, innebar

skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn

och för ensamstående barnförsörjare. Numera gäller samma bestämmelser

i fråga om förvärvsavdrag vid den statliga och den kommunala beskattningen.

Bestämmelserna, som återfinns i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

innebär i huvudsak följande.

Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott

ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, får hon avdrag med 300

kronor (det s. k. fasta avdraget), eller, om hon haft hemmavarande barn

under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av inkomsten (det s. k. kvotavdraget),

sammanlagt dock högst med 2 000 kronor. Har gift kvinna haft

inkomst av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan

till minst 300 kronors värde, medges henne avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

5

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.

Bestämmelserna rörande förvärvsavdrag bör sammanställas med ortsavdragsreglerna,

vilka i likhet med de förstnämnda är likalydande vid den statliga

och den kommunala taxeringen. Även ortsavdragsbestämmelserna genomgick

vissa ändringar i samband med 1960 års riksdags beslut rörande

familjebeskattningen, innebärande bl. a. att ensamstående skattskyldig med

hemmavarande barn under 16 år tillerkändes rätt till samma ortsavdrag

som gift skattskyldig. Det tidigare uppställda kravet för att ensamstående

barnförsörjare skulle äga denna rätt, nämligen att den skattskyldige hade

husföreståndarinna, slopades således. Genom beslut av 1961 års riksdag

har — med verkan fr. o. m. 1963 års taxering — ortsgrupperingen avskaffats

genom uppflyttning av ortsgrupperna II, III och IV till ortsgrupp V, varjämte

en höjning av ortsavdragsbeloppen i ortsgrupp V ägt rum. Fr. o. m. 1963

års taxering utgår på grund härav ortsavdragen för hela riket med 4 500

kronor för gift skattskyldig och för ensamstående skattskyldig med hemmavarande

barn samt med 2 250 kronor för annan skattskyldig.

Olika skatteskalor gäller vid den statliga beskattningen beroende på vilket

ortsavdrag som tillkommer den skattskyldige. I den skatteskala, som

gäller för gifta och därmed i ortsavdragshänseende likställda, är skatteuttaget

lägre än enligt den skatteskala, som tillämpas för ensamstående

skattskyldiga utan barn.

Frågans tidigare behandling

Yrkanden om ändring av förvärvsavdragen av i stort sett samma innebörd

som de nu i detta hänseende väckta motionsyrkandena framställdes i samband

med 1961 års höstriksdags behandling av det i proposition nr 188 framlagda

skatteförslaget, som bl. a. innebar lättnader av den direkta beskattningen

genom höjning av ortsavdragen och sänkning av de vid taxering

till statlig inkomstskatt gällande skatteskalorna. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 79 avstyrkte bevillningsutskottet de berörda motionsyrkandena.

Utskottet uttalade därvid bl. a.

Utskottet vill erinra om att reglerna rörande familjebeskattningen reformerades

genom beslut av 1960 års riksdag. Beslutet innebar i förhållande till

vad tidigare gällt bl. a. en väsentlig förhöjning av förvärvsavdraget för gift

kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete samt vidare en utsträckning

av avdragsreglerna, vilka tidigare i huvudsak endast varit tillämpliga vid

den statliga beskattningen, till att gälla även vid den kommunala beskattningen.

Genom att samtliga ensamstående skattskyldiga med hemmavarande

barn likställdes med gifta vad angår ortsavdrag och skatteskala innebar

beslutet även skattelättnader för flertalet skattskyldiga tillhörande denna

kategori.

Vidare vill utskottet erinra om att avsikten med den nu aktuella reformen

är att åstadkomma lättnader i ekonomiskt hänseende främst för barnfamil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

jerna. Ett genomförande av förslaget medför därför att de barnfamiljer, där

hustrun har förvärvsarbete och där merkostnaderna på grund av arbetet är

störst, kort efter det att skattesänkningen på grund av 1960 års reform kommit

dem till del får ytterligare lättnader av inte obetydlig omfattning. Detsamma

blir följden för ensamstående barnförsörjare med hemmavarande

barn med hänsyn till att dessa såsom nyss nämnts jämställts med gifta i

fråga om ortsavdrag och skatteskala.

Enligt utskottets mening föreligger inte anledning att redan i förevarande

sammanhang ånyo särskilt beakta de förvärvsarbetande kvinnornas situation

genom speciella för dem avsedda lättnader vid beskattningen. Utskottet

anser att de praktiska verkningarna av 1960 års reform av förvärvsavdragsreglerna

bör avvaktas, innan så omfattande åtgärder i fråga om dessa regler

vidtas som de av motionärerna yrkade författningsändringarna innebär. Vad

beträffar de framställda utredningsyrkandena vill utskottet erinra om att

allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att pröva frågan om

skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga. I

denna prövning torde — såsom bevillningsutskottet underströk i våras —

förvärvsavdragets storlek och konstruktion komma att ingå. Då frågan om

ytterligare reformer rörande detta avdrag således redan är föremål för utredning

kan utskottet inte heller tillstyrka de ifrågavarande utredningsyrkandena.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna I: 66 och II: 99 uttalas att behovet av avdrag vid s. k. faktisk

sambeskattning ännu inte blivit tillgodosett i rimlig utsträckning. Det kan

inte bestridas att det särskilt inom vissa näringar, t. ex. handel, hantverk,

jordbruk och trädgårdsskötsel, där s. k. familjeföretag förekommer i stor

utsträckning, görs stora arbetsinsatser av gifta kvinnor, som således arbetar

i mannens företag. Den inkomst, som uppstår till följd av en sådan arbetsinsats,

påförs vid beskattningen mannen, men detta utgör givetvis inte skäl

att ej medge en avdragsrätt som är likvärdig med den avdragsrätt som medges

kvinnan för eget arbete eller egen rörelse. Inte heller kan den omständigheten

att kvinnans arbetsinsats i dessa fall av faktisk sambeskattning ofta —

men ingalunda regelmässigt — görs i relativt nära anslutning till hemmet

anses vara ett skäl för sämre avdragsrätt än t. ex. i de fall då gift kvinna för

annans räkning utför arbete i hemmet. Enligt motionärernas mening bör i

dessa fall införas rätt till kvotavdrag, d. v. s. rätt till ett större avdrag i de

fall vederbörande har hemmavarande barn under 16 år. Vid remissbehandlingen

av utredningsförslag rörande förvärvsavdragen har föreslagits att

värdet av hustruns arbetsinsats normalt bör kunna beräknas till en femtedel

av mannens inkomst, intill 3 500 kronor, och att kvotavdrag på grundval

härav borde medges med 20 procent av mannens inkomst, dock högst 700

kronor, eller tillsammans med bottenavdraget högst 1 000 kronor. Motionärerna

finner detta förslag rimligt avvägt och förordar — under åberopande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

7

av statistisk undersökning rörande jordbrukarhustruns arbetsinsatser —

dess genomförande åtminstone tills ytterligare erfarenheter vunnits och

ytterligare förbättringar kan komma i fråga. Vidare förordas att samma

kvotavdrag, som tillkommer gift kvinna med inkomst av rörelse, även skall

tillerkännas gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet. Båda ändringarna

bör tillämpas fr. o. m. 1963 års taxering.

De nuvarande fasta avdragen har varit oförändrade sedan 1952. Med

hänsyn bl. a. till penningvärdets fall samt till inkomstutvecklingen och förändringarna

i inkomststrukturen är en höjning av denna del av förvärvsavdragen

synnerligen befogad. Då de fasta avdragen därjämte administrativt

och från taxeringssynpunkt erbjuder väsentliga fördelar, är det motiverat

med en höjning till 500 å 600 kronor. Med nuvarande konstruktion på förvärvsavdragen

i övrigt vore dock en ännu större höjning av bottenavdragen

motiverad. Det måste nämligen antas att gifta kvinnor med relativt låga

inkomster i stort sett har samma extra kostnader på grund av sitt förvärvsarbete

som kvinnor med högre inkomster, emedan utgångspunkten för avdragens

konstruktion är att övriga omständigheter är jämförbara. En procentuellt

räknat högre avdragsrätt bör därför komma i fråga vid lägre inkomster.

En fördel med en sådan utformning av förvärvsavdragen vore att

den skulle vara gynnsam för deltidsarbetande.

Enligt motionärernas mening bör även en höjning av de maximala avdragsbeloppen

komma i fråga. Med nu gällande regler för kvotavdrag, 20

procent dock högst 2 000 kronor, uppnås det maximala avdragsbeloppet vid

en årsinkomst på 8 500 kronor. Någon avsevärd ändring som medför att

det maximala avdragsbeloppet uppnås först vid högre inkomst bör inte

komma i fråga. Kvotavdraget bör däremot baseras på en med stigande inkomst

fallande procentuell skala. Härigenom kan även en annan konstruktion

av avdraget vid dess högsta nivå komma i fråga. Som mål för höjningen

av det maximala avdragsbeloppet bör dock eftersträvas en sådan effekt

som erhålls, om vid nuvarande konstruktion avdragsrätten höjs t. ex. till

25 procent, högst 2 500 kronor eller 30 procent, högst 3 000 kronor.

De ändringar i grunderna för förvärvsavdragen och höjningar av avdragsbeloppen

som här förordats bör utredas snarast möjligt, endera genom särskilt

uppdrag till allmänna skatteberedningcn eller av särskild utredning.

Utredningsarbetet bör genomföras inom sådan tid att förslag kan föreläggas

1963 års riksdag.

I motionerna I: 230 och II: 275 uttalas att förvärvsavdraget är att betrakta

såsom ett omkostnadsavdrag. Avdraget når nu sitt maximum vid en hustruinkomst

på 8 500 kronor. Med gällande kostnader för anskaffande av hjälp

i hemmet är det uppenbarligen otillräckligt med 2 000 kronor för år, även

om sådan hjälp avser det minsta möjliga. Också för det fall att modern

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

på annat sätt ordnar för tillsyn av barnet, torde man kunna utgå från att

kostnaderna ofta blir högre än 2 000 kronor. Med hänsyn härtill förordas

en höjning av maximibeloppet för avdrag utan särskild prövning från 2 000

till 3 000 kronor.

Om man sålunda tillämpar en schablonregel för flertalet förvärvsarbetande

mödrar, bör prövning kunna företagas för de fall som återstår och

där kostnaderna kan vara högre än 3 000 kronor. Motionärerna föreslår, att

hustru som kan styrka att hon haft högre kostnader än 3 000 kronor skall

få avdrag härför, dock med samma begränsning som för underliggande inkomster,

nämligen inom ramen för 20 procent av hennes inkomst. Även

vid s. k. faktisk sambeskattning förordas hustruavdrag för det fall att minderåriga

barn finnes. Här torde man dock inte kunna tillämpa någon schablonmetod.

Avdrag bör få åtnjutas för de verkliga kostnaderna för barnen,

dock även här inom ramen för 20 procent av värdet av hustruns arbete. En

uppskattning av detta värde måste alltså ske. Samma avdrag bör tillkomma

gift kvinna med minderåriga barn, vilken haft inkomst av jordbruksfastighet.

Eftersom förvärvsavdraget utgör ett omkostnadsavdrag, sammanhängande

med förekomsten av minderåriga barn, bör rätten till förvärvsavdrag inte

vara beroende av huruvida den förvärvsarbetande modern är gift eller ensam

har att sörja för sig och barn. Denna synpunkt kan för närvarande

anses beaktad genom att ensam barnförsörjare åtnjuter dubbelt ortsavdrag.

Den metod som här tillämpas kan sägas bygga på den förutsättningen att

de ensamma mödrarna alltid har förvärvsarbete under hela året och därför

bör åtnjuta maximalt avdrag. Med motionärernas utgångspunkt om en höjning

av avdragets maximum till 3 000 kronor och samtidigt ett införande

av möjlighet att efter särskild prövning få än högre förvärvsavdrag är den

nuvarande metoden emellertid inte tillräcklig för att ge ensamma mödrar

jämbördiga villkor med förvärvsarbetande hustrur. En förbättring för de

ensamma mödrarna bör därför genomföras. Motionärerna förordar på denna

punkt en utredning.

Då ett genomförande av motionärernas förslag skulle främja produktionen

skulle det faktiska inkomstbortfallet för staten därvid inte bli så stort

som vid en rent statistisk uträkning. Även bortsett härifrån och alltså sett

på kort sikt har förslaget inga betänkliga statsfinansiella konsekvenser. För

statens del torde inkomstbortfallet när reformen når sin fulla verkan icke

överstiga 10 milj. kronor per år.

Vad angår yrkandena rörande förvärvsavdraget i motionerna 1:341 och

II: 417 framhålles att reglerna rörande den utanför hemmet yrkesarbetande

gifta kvinnans inkomstbeskattning i alltför ringa utsträckning tar hänsyn

till de faktiska merkostnader som i dessa fall är förenade med förvärvs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

9

arbetet utanför hemmet. Motionärerna åberopar vissa utredningar rörande

storleken av de extra utgifter, som i en tvåbarnsfamilj har direkt samband

med en heltidsarbetande hustrus förvärvsarbete. De har enligt utredningarna

stigit från 5 000 kronor i början av 1950-talet till ca 7 500 kronor några år

senare. En väsentlig höjning av förvärvsavdragets maximum kan förväntas

stimulera kvinnlig, kvalificerad arbetskraft att gå ut på arbetsmarknaden.

I flertalet fall torde det här röra sig om välkvalificerad arbetskraft med

särskild utbildning såsom sjuksköterskor, lärare och liknande. Genom motionärernas

förslag att förvärvsavdraget i de fall familjen har barn under

16 år skulle höjas till 25 procent av kvinnans inkomst, utöver bottenavdraget

om 300 kronor, samt att avdragets maximibelopp skulle höjas till

4 000 kronor, skulle alla utanför hemmet förvärvsarbetande gifta kvinnor

få ett högre förvärvsavdrag och motsvarande lättnad i skatten samtidigt som

avdragets maximum bättre anpassades till de faktiska merkostnaderna. Förvärvsavdragets

maximum, som nu nås vid en inkomst för kvinnan av 8 500

kronor, skulle uppnås vid 14 800 kronor. Med hänsyn till att motsvarande

omständigheter i allmänhet gäller de ensamstående barnförsörjarna med

hemmavarande, minderåriga barn, vilket ofta påtalats i motioner i riksdagen,

föreslås att samma avdrag skall gälla för dem. Härutöver förordar

motionärerna utredning om en fortsatt reformering av förvärvsavdraget i

olika hänseenden.

I motionerna I: 453 och II: 552 framhålles att det numera får anses allmänt

erkänt att förvärvsavdraget är avsett att vara ett omkostnadsavdrag.

Härav borde följa att det i och för sig borde vara »neutralt» vid den bedömning

den förvärvsarbetande modern gör när hon skall ta ställning till

frågan om att eventuellt skaffa sig arbete utom hemmet. Det får med andra

ord vara varken för litet eller för stort. Är schablonavdraget för generöst

tilltaget får avdraget lätt den verkan att den gifta modern därav påverkas

atp söka arbete utom hemmet. Är å andra sidan schablonavdraget

för snålt tillmätt, finner den gifta kvinnan det föga lönande att ikläda sig

de kostnader för barnens vård som hon finner nödvändiga men vilka hon

inte får avdrag för vid beskattningen. Förvärvsavdraget är icke i något av

dessa två fall neutralt. På grund av sin storlek påverkar det otillbörligt

i någondera riktningen.

De nuvarande avdragsbestämmelserna tar vidare inte någon hänsyn till

om den gifta förvärvsarbetande kvinnan har blott ett eller flera minderåriga

barn. Antalet minderåriga barn i en familj torde dock i ganska väsentlig

grad påverka storleken av de nödiga kostnaderna. Kostnaderna påverkas

även av barnets eller barnens ålder — i flerbarnsfamiljer av de yngstas

ålder. Från skatteförmågasynpunkt finns alltså anledning att medge förvärvsavdrag

som på något sätt varieras med hänsyn till barnens ålder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962

En avdragsrätt med avseende å de verkliga kostnaderna kan icke vara

helt fri. För att en skönsmässig bedömning inte skall behöva äga rum vid

taxeringen bör lagstiftningen innehålla fixerade bestämmelser om avdragets

maximum. Med hänsyn till förvärvsavdragets omkostnadsnatur gäller de

förda resonemangen med samma styrka i fråga om förvärvsarbetande mödrar

som är ogifta, änkor eller frånskilda.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 517 och II: 627 anföres att tillräcklig

hänsyn hittills inte tagits till de ensamstående familjeförsörjarnas situation.

De speciella kostnader som är förknippade med förvärvsarbete utanför

hemmet blir otvivelaktigt mer betungande för dessa än för fullständiga

familjer, även om bägge makarna där har förvärvsarbete. Av ensamstående

familjeförsörjare utgör mödrarna flertalet. I regel lever de också under

blygsamma ekonomiska förhållanden. De saknar alltjämt — i motsats till

de gifta förvärvsarbetande kvinnorna — rätt till förvärvsavdrag. Samtidigt

med att man bl. a. undersöker möjligheterna att för denna kategori människor

med barn som studerar efter 16 års ålder utsträcka reglerna för ortsavdraget

att gälla några år längre bör rätten till förvärvsavdrag för ensamstående

förvärvsarbetande mödrar prövas. Även härvid bör beaktas möjligheterna

till en höjning av ifrågavarande åldersgräns i de fall då barnen

till de ensamstående föräldrarna studerar. Utvecklingen på utbildningsområdet

— den nioåriga obligatoriska skolan samt de av 1957 års skolberedning

föreslagna tvååriga fackskolorna — har lett till att 16 år inte längre kan

betraktas som den genomsnittliga åldern för inträde i arbetslivet.

I motionen II: 189 erinras om att det för närvarande råder personalbrist

i sjukvården. Många anser emellertid att det finns utbildad personal, som

under vissa förhållanden gärna skulle stå till förfogande för att rycka in på

de tomma platserna. Man syftar på den stora mängden av gifta f. d. sjuksköterskor

och sjukvårdsbiträden. För många gäller, att det blir endast en

obetydlig nettobehållning kvar av de eventuella inkomster som de skulle

kunna få genom extraarbete i sjukhusen. Kanske skulle många av dem mer

än gärna åter gå i tjänst inom den allmänna sjukvården om de finge behålla

en större del av sådana tänkta inkomster. Endast ett praktiskt försök

kan ge besked om det riktiga däri och motionärerna föreslår att ett sådant

utföres. Sjukvården är en samhällsviktig angelägenhet i särklass, vilket

utesluter risken för att ett experiment skulle skapa besvärliga prejudikat.

Utskottet

I förevarande motioner har framställts ett flertal yrkanden rörande förvärvsavdrag

för kvinnor med egen inkomst eller som biträder mannen i viss

förvärvsverksamhet. Yrkande har även framställts om särskild skattemässig

behandling av gift kvinnas inkomst i den mån den erhålles genom arbete i

den allmänna sjukvården.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

11

Vad först angår gift kvinna med inkomst av eget arbete eller rörelse gäller

för närvarande ett s. k. fast avdrag om 300 kronor. Har den gifta kvinnan

minderåriga barn förhöjes avdraget med 20 procent av rörelse- respektive

arbetsinkomsten, dock högst med 1 700 kronor, s. k. kvotavdrag, så att

högsta avdragsbelopp blir 2 000 kronor.

I motionerna 1:230 och 11:275 yrkas att förvärvsavdragets maximibelopp

fr. o. m. 1964 års taxering måtte höjas till 3 000 kronor samt att gifta kvinnor,

som kan styrka högre kostnader i anledning av förvärvsarbetet än 3 000

kronor för omhändertagande av minderåriga barn, skall medges avdrag för

dessa kostnader, dock högst med 20 procent av inkomsten. Även i motionerna

1:341 och 11:417 yrkas höjning av maximibeloppet men till 4 000 kronor.

Vidare yrkas i dessa motioner att procenttalet för beräkning av kvotavdraget

skall höjas från 20 till 25 procent. De i sistnämnda motioner föreslagna

ändringarna skulle innebära att högsta förvärvsavdrag skulle uppnås

vid en inkomst av 14 800 kronor.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var bestämmelserna

rörande förvärvsavdraget föremål för översyn vid 1960 års riksdag. Därvid

skedde bl. a. en höjning av det för gift kvinna med inkomst av rörelse eller

eget arbete gällande avdraget. Sålunda höjdes maximibeloppet från dittillsvarande

1 000 kronor till 2 000 kronor genom förhöjning av kvotavdraget.

Vidare skedde en väsentlig utsträckning av reglernas giltighetsområde i det

att kvotavdraget, som tidigare endast kunnat avräknas vid den statliga inkomsttaxeringen,

även medgavs vid den kommunala beskattningen. Av det

sagda framgår att en väsentlig höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna

nyligen ägt rum.

I motionerna understrykes att förvärvsavdraget bör ses som ett omkostnadsavdrag

och att detsamma med hänsyn till de nuvarande kostnaderna

för omhändertagande av barn är otillräckligt. En förhöjning kan enligt motionärernas

mening antas få till resultat att kvalificerad kvinnlig arbetskraft

i högre grad än för närvarande söker sig ut i arbetslivet, inte minst

på områden där det råder brist på arbetskraft.

Utskottet anser sig i anslutning härtill böra framhålla att förvärvsavdragets

effekt såsom pådrivande faktor då det gäller gift kvinnas vilja att ta eller

kvarstå i förvärvsarbete inte bör överdrivas. Det torde otvivelaktigt för

hålla sig så att de gifta kvinnornas val i detta hänseende påverkas av en

mångfald faktorer, därvid beskattningen givetvis inte är utan betydelse

men inte sällan torde spela en underordnad roll.

Det bör vidare understrykas att förvärvsavdraget utformats såsom ett

schablonavdrag bl. a. med hänsyn till svårigheterna att fastställa vilka kostnader

som i de enskilda fallen kan anses vara föranledda av förvärvsarbetet.

Avdragets konstruktion medför att det tillkommer den som inte haft

särskilda kostnader i detta hänseende, liksom att endast otillräckligt av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

drag medges den som haft kostnader över viss gräns. Till en del är detta

förhållande motiverat av att kostnaderna för omhändertagande av barn

växlar med barnets ålder. Det bör också ihågkommas att avdragets schablonnatur

visar sig även däri att avdraget inte påverkas av antalet barn i

hemmet.

Enligt utskottets mening bör de praktiska verkningarna av 1960 års reform

avvaktas innan så vittgående ändringar vidtas som de i motionerna

framförda förslagen innebär. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

att nyssnämnda reform beräknades medföra ett betydande skattebortfall

inte minst för kommunerna, nämligen ca 50 milj. kronor, för vilket särskild

kompensation av statsmedel inte utgår. Ett bifall till motionsyrkandena

skulle innebära ett ytterligare, icke oväsentligt skattebortfall, vilket kommunerna

i nuvarande ekonomiska läge skulle få stora svårigheter att bära

utan att vidta utdebiteringshöjningar.

Härjämte anser sig utskottet böra framhålla att ett bifall till yrkandet i

motionerna 1:230 och 11:275 inte skulle medföra någon förhöjning av förvärvsavdraget

för gifta kvinnor med inkomster understigande 8 500 kronor.

Det i motionerna 1:341 och 11:417 ställda yrkandet skulle däremot — med

hänsyn till att procentsatsen för beräkning av kvotavdraget föreslås skola

utgöra 25 mot nu 20 -— innebära viss förhöjning av avdraget för denna

kategori inkomsttagare. Förhöjningen skulle maximalt, d. v. s. i inkomstläget

8 500 kronor, utgöra 425 kronor.

Enligt utskottets mening bör förvärvsavdragets natur av schablonavdrag

bibehållas utan undantag, och utskottet kan således inte heller tillstyrka det

i motionerna 1:230 och 11:275 framställda yrkandet att avdrag för gift kvinnas

faktiska merkostnader för barn i viss utsträckning skulle medges. Det

må nämnas att den föreslagna möjligheten till förhöjning av avdraget utöver

det av motionärerna förordade maximibeloppet för schablonavdraget,

3 000 kronor, endast skulle tillkomma gifta kvinnor med inkomst överstigande

13 500 kronor.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:230 och 11:275 samt

motionerna 1:341 och 11:417 i nu förevarande del.

För närvarande kan kvinnor, som taxeras såsom ensamstående, inte erhålla

förvärvsavdrag. I motionerna 1:341 och 11:417 yrkas att sådant avdrag

måtte införas för ensamstående barnförsörjare, som har hemmavarande

barn under 16 år, samt att avdraget bestämmes till samma belopp som

motionärerna föreslagit beträffande gift kvinna med hemmavarande barn.

Utskottet vill erinra om att förhöjt ortsavdrag sedan länge gällt för ensamstående

skattskyldiga med hemmavarande barn och att 1960 års reform

av familjebeskattningen bl. a. innebar en ytterligare förhöjning av ortsavdraget

för huvuddelen av denna kategori inkomsttagare genom att de ge
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

13

nerellt erhöll samma ortsavdrag som gifta, varmed följde den för gifta gällande

lägre skatteskalan. Tidigare hade ensamstående barnförsörjare kunnat

få samma ortsavdrag och skatteskala som gift endast under förutsättning

att de hade husföreståndarinna i hemmet. Ett av skälen till den år

1960 beslutade särbehandlingen av ensamstående barnförsörjare var att

förvärvsavdrag inte medgavs ensamstående kvinnor med hemmavarande

barn, vilka utgör den alldeles övervägande delen av hithörande skattskyldiga.

Med hänsyn till att förvärvsavdraget utgjort ett särskilt med samtaxeringen

av äkta makar sammanhängande avdrag ansågs det olämpligt

att utsträcka avdraget till nya kategorier skattskyldiga.

Mot denna bakgrund ter det sig knappast motiverat att nu tillerkänna

förvärvsavdrag åt ensamstående barnförsörjare. Det må i detta sammanhang

framhållas att 1961 års höstriksdags beslut om höjning av ortsavdragen

innebär en kraftigare höjning av ortsavdraget för gifta och därmed

även för ensamstående vårdnadshavare än för andra ensamstående skattskyldiga.

Medan tidigare skillnaden i ortsavdrag mellan gifta och med dem

jämställda samt ensamstående inte i något fall översteg förvärvsavdragets

maximum, 2 000 kronor, uppgår fr. o. m. nästa års taxering skillnadsbeloppet

i hela riket till 2 250 kronor.

Utskottet avstyrker med det nu sagda lagstiftningsyrkandet i motionerna

1:341 och 11:417 om förvärvsavdrag för ensamstående barnförsörjare.

Vad härefter angår förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet

och vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. de fall då gift

kvinna biträder mannen i dennes rörelse eller jordbruk, gäller för närvarande

att ett fast avdrag med 300 kronor medges om värdet av kvinnans

arbete i förvärvskällan uppgår till detta belopp. Vid faktisk sambeskattning

tillkommer avdraget mannen. I motionerna 1:66 och 11:99 yrkas att

gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges kvotavdrag enligt

samma grunder som för närvarande tillämpas då gift kvinna har inkomst av

eget arbete eller rörelse. Även för fall av faktisk sambeskattning förordas

i nämnda motioner kvotavdrag, men beräknat enligt särskilda regler. Avdraget

bör enligt motionärernas mening bestämmas till 20 procent av det belopp

som motsvarar mannens inkomst, dock högst 700 kronor. Kvotavdrag

yrkas också i motionerna 1:230 och 11:275, därvid motionärerna för båda

nu ifrågavarande fall förordar ett avdrag av i stort sett motsvarande konstruktion

som de föreslagit såsom allmän regel för förvärvsavdrag, således

avdrag för de verkliga kostnaderna för barnens omhändertagande, dock

högst med 20 procent av det värde, vartill hustruns arbetsinsats kan uppskattas.

Då förevarande yrkanden tidigare varit föremål för prövning i riksdagen

har från bevillningsutskottets sida framhållits att förvärvsavdraget grundar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962

sig på en presumtion för att den gifta kvinnan har särskilda kostnader för

vård av de minderåriga barnen. De grupper, som nu avses, nämligen främst

hustrur till rörelseidkare och lantbrukare, kan inte antas i regel utföra

arbete i förvärvskällan under sådana förhållanden att merkostnader för

barnens vård uppkommer så generellt att de kan motivera ett schablonmässigt

beräknat och medgivet avdrag för sådana kostnader.

Vad sålunda anförts anser utskottet alltjämt äga giltighet, varför utskottet

avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Utskottet har vidare att ta ställning till framställda utredningsyrkanden

om förvärvsavdraget. Härutinnan begäres i motionerna 1:453 och 11:552

en allmän översyn rörande förvärvsavdragets utformning. Vidare yrkas i

motionerna 1:341 och 11:417 utredning med särskild inriktning på en höjning

av förvärvsavdraget för kvinnor med låga inkomster och för kvinnor

utan barn liksom för kvinnor med inkomst av jordbruksfastighet. Även

frågan om barns ålder och förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning bör

uppmärksammas. Det i motionerna 1:66 och 11:99 ställda utredningsyrkandet

tar främst sikte på en höjning av det fasta avdraget och av maximibeloppet.

I motionerna 1:517 och 11:627 förordas — i syfte att underlätta de

ensamstående barnförsörjarnas problem — bl. a. en skyndsam prövning av

möjligheterna att införa rätt till förvärvsavdrag för dem. I stort sett samma

yrkande framföres i motionerna 1:230 och 11:275.

Utskottet vill erinra om att allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv

har att pröva frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående

skattskyldiga. I denna prövning torde förvärvsavdragets storlek

och konstruktion komma att ingå. Då således frågan om ytterligare reformer

rörande detta avdrag redan av Kungl. Maj:t hänskjutits till utredning,

och utskottet inte anser skäl föreligga att utbryta de i motionerna

berörda spörsmålen till särskild behandling, anser sig utskottet inte heller

böra tillstyrka de framställda skrivelseyrkandena.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 11:189 att

inkomst, som förvärvats av gift kvinnlig sjukvårdspersonal, under viss

tidsperiod skall beskattas särskilt och vara undantagen sambeskattning.

Då ett bifall till detta yrkande bl. a. skulle strida mot den till grund för vårt

inkomstskattesystem liggande principen att skatt skall utgå efter förmåga,

kan utskottet inte biträda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande ändrad lagstiftning rörande förvärvsavdrag

för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet,

rörelse eller eget arbete och för gift man, vars hustru utför

arbete i mannens jordbruk eller rörelse, ävensom för ensamstående

barnförsörjare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2U år 1962

15

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson m. fl.

samt 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i

Borrby,

2) de likalydande motionerna 1:230 av herr Schött m. fl.

och 11:275 av fru Gunne ra. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström

m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser förevarande frågor,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) beträffande utredning rörande förvärvsavdraget

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson m. fl.

samt 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i

Borrby,

2) de likalydande motionerna 1:230 av herr Schött m. fl.

och 11:275 av fru Gunne m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström

m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:453 av fröken Andersson

och herr Eskilsson samt IL 552 av herr Nordgren och fröken

Wetterström, ävensom

5) de likalydande motionerna 1:517 av herr Mattsson

m. fl. och 11:627 av herr Antonsson m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) beträffande gift kvinnlig sjukvårdspersonals inkomst

att motionen 11:189 av herrar Dickson och Hammar icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik

Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Stefanson, Yngve Nilsson*, Wärnberg,

Gösta Jacobsson och Wirmark; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i

Svalöv, Kärrlander, Rydén, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora*, fru

Holmqvist, fru Nettelbrandt* och herr Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1962

1; - ''f Reservationer:

I) av herrar Gustaf Elofsson och Eriksson i Bäckmora, vilka under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson

m. fl. samt 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i Borrby ansett,

att utskottet bort under Al) hemställa,

att riksdagen med bifall till förenämnda motioner, såvitt

nu är i fråga, måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget

arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande

barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda

inkomst, sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,

må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande

barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit

i arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta

avdrag med jämväl 20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen

av hans inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget

sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt--- 2 000 kronor.

Avdrag enligt---sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 eller tidigare år.

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Björkman,

vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. ansett, att utskottet

bort under A 2) hemställa,

att riksdagen med bifall till förenämnda motioner måtte

antaga det vid motionerna fogade förslaget till lag om änd
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962

17

råd lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

III) av herrar Söderquist, Stefanson och Rydén samt fru Nettclbrandt,

vilka

dels anfört följande beträffande fÖrvärvsavdrag för gift kvinna och för

ensamstående barnförsörjare:

Förvärvsavdraget bör ses som ett omkostnadsavdrag, avsett att täcka de

särskilda kostnader som i dessa fall är förenade med förvärvsarbetet utanför

hemmet. De undersökningar som under senare år gjorts rörande kostnaderna

för att ersätta husmoderns arbetskraft med lejd arbetskraft eller

annorledes betalda tjänster för hemmets skötsel (daghem, städhjälp och

liknande) visar att det nuvarande förvärvsavdraget, som är maximerat till

2 000 kronor, vida understiger dessa kostnader. Vi delar därför den uppfattning,

som framförts i motionerna 1:341 och 11:417, att en omedelbar

höjning av förvärvsavdraget bör genomföras i de fall då familjen har

minderåriga barn. Höjningen bör omfatta såväl avdragets maximibelopp

som den del av avdraget som beräknas efter en viss procent av kvinnans

inkomst, för närvarande 20 procent. Genom att utforma förvärvsavdragets

höjning på angivet sätt åstädkommes dels en bättre anpassning av avdraget

till de faktiska merkostnaderna och dels en förstärkning av avdraget även

vid låga inkomster. Alla utanför hemmet förvärvsarbetande gifta kvinnor

med barn under 16 år skulle erhålla ett högre fÖrvärvsavdrag. Motionärerna

har föreslagit en höjning av avdragets maximum till 4 000 kronor jämte

en höjning av den kvotberäknade delen av avdraget från 20 till 25 procent

av kvinnans inkomst. Vi tillstyrker den i motionerna föreslagna höjningen.

Det nuvarande alltför låga förvärvsavdraget utgör otvivelaktigt ett hinder

för många gifta kvinnor att ta förvärvsarbete utanför hemmet. Som

motionärerna påpekat kan en så väsentlig höjning av förvärvsavdraget som

här föreslås förväntas underlätta att dessa kvinnors arbetskraft och yrkeskunskaper

kommer arbetsmarknaden till godo. Ur samhällets synvinkel

skulle, som motionärerna vidare framhållit, en reform av dessa skatteregler

verksamt bidra till att lätta den påtagliga arbetskraftsbristen på vissa

områden. Den föreslagna reformen bör således ses som ett undanröjande

eller i varje fall en lindring av ett produktionshämmande element i de nuvarande

skattereglerna. Denna synpunkt bör också beaktas vid bedömningen

av det skattebortfall som reformen skulle medföra för det allmänna.

Till viss del uppväges skattebortfallet genom det tillskott i skatteunderlaget

som reformen kan väntas medföra.

Samma motionärer framhåller, att motsvarande extra kostnader genom

förvärvsarbete i allmänhet gäller de ensamstående barnlorsörjarna med

hemmavarande, minderåriga barn. Det finns därför starka skäl som talar

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i dr 1962

för att även dessa skattskyldiga bör ha rätt till förvärvsavdrag. Vi delar

motionärernas uppfattning och föreslår att beslut nu fattas om sådan ändring

av skattereglerna att ensamstående barnför sörj are med hemmavarande

minderåriga barn skall erhålla rätt till samma förvärvsavdrag som gift

förvärvsarbetande kvinna med hemmavarande barn under 16 år.

Även efter de förbättringar i förvärvsavdraget som här föreslås, kvarstår

ett behov av ytterligare reformering av förvärvsavdragsreglerna. Sålunda

är en ytterligare höjning av avdraget vid låga inkomster motiverad

liksom en ompövning av de nuvarande reglerna beträffande barnets ålder,

nu 16 år, för rätt till förhöjt förvärvsavdrag. Även i de fall där familjen

inte har barn under 16 år är det nuvarande förvärvsavdraget — 300 kronor

— väl lågt och bör överses. Likaså är en översyn motiverad av förvärvsavdragets

regler i de fall gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder

maken i jordbruk eller rörelse, som innehas av honom. I särskild reservation

instämmer vi i yrkande om att utredning tillsättes för översyn av

förvärvsavdragsreglerna. Vi förutsätter att de i motionerna framförda synpunkterna

på en fortsatt reformering av dessa skatteregler kommer att bli

beaktade vid denna översyn. Vi hänvisar till ifrågavarande reservation och

framställer här de yrkanden om omedelbara ändringar för förstärkning av

förvärvsavdraget, som ovan angivits.

dels ock ansett att utskottet bort under A 3) hemställa,

att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande motionerna

1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417 av herr

Ohlin m. fl. i denna del — antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i

ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag

med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn under 16 år,

med 300 kronor jämte 25 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock

högst med 4 000 kronor. Avdrag med samma belopp må åtnjutas av ogift

skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), som haft

inkomst av rörelse i ovan angiven omfattning eller inkomst av eget arbete

och som haft hemmavarande barn under 16 år. Har gift kvinna haft inkomst

av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 7.962

19

300 kronors värde, må hon åtnjuta avdrag med detta belopp.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må

mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans

och den till avdrag berättigade under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån

den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår och må för makarna

tillsammans icke överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning av avdraget

med 25 procent av inkomsten ifrågakommer, 4 000 kronor.

Avdrag enligt--— sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola äga giltighet i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

IV) av herrar Söderquist, Gustaf Elof sson, Stefanson, Yngve Nilsson,

Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv, Rydén, Eriksson i Bäckmora, fru Nettelbrandt

och herr Björkman, vilka beträffande utredning rörande förvärvsavdraget
dels

ansett att utskottet hort anföra följande:

I de till utskottets behandling nu upptagna motionerna har en rad skilda

reformkrav framförts i fråga om förvärvsavdragen. Utskottet delar också

uppfattningen att förvärvsavdragsreglerna är i uppenbart behov av anpassning

till det faktiska kostnadsläget och andra på avdragsreglerna inverkande

förhållanden. I vissa delar torde beslut kunna fattas om en omedelbar

förbättring av avdragen. Oberoende härav bör emellertid en översyn komma

till stånd med sikte på en fortsatt förbättring av avdragsreglerna. De reformkrav

som förts fram i motionerna bör härvid i första hand tas upp till

övervägande. Översynen synes i övrigt böra omfatta hela det nuvarande

regelsystemet för förvärvsavdragen. Som allmän riktlinje bör gälla att en

sådan avvägning av förvärvsavdraget bör uppnås som bättre än för närvarande

anpassar detta till de faktiska merkostnader som är förenade med

hustrus förvärvsarbete. Med hänsyn till omfattningen av allmänna skatteberedningens

arbete anser utskottet det mest lämpligt att här förordade

översyn av förvärvsavdragsreglerna sker genom särskild utredning, översynen

bör härigenom kunna ske så skyndsamt att förslag till reformerade

avdragsregler kan föreläggas 1963 års riksdag.

dels ock ansett att utskottet bort under B) hemställa,

att riksdagen — med anledning av motionerna 1:66 av fru

Svenson m. fl. och 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962

Larsson i Borrby, 1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av

fru Gunne in. fl., 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417

av herr Ohlin m. fl. 1:453 av fröken Andersson och herr

Eskilsson och 11:552 av herr Nordgren och fröken Wetterström

samt 1:517 av herr Mattsson m. fl. och 11:627 av herr

Antonsson m. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam översyn av förvärvsavdragsreglerna varvid

de i motionerna framförda förslagen och synpunkterna

måtte upptagas till övervägande.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

620301

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.