Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962
1962-03-13 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1962:24, Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962
1
Nr 24
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående gift kvinnas förvärvsavdrag, m. in.
Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson in. fl. samt II: 99 av
herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i Borrby, vari hemställts, att riksdagen
måtte
1. besluta att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen såvitt gäller 1963 års
och kommande års taxeringar må erhålla följande lydelse:
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,
vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget
arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande
barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit i
arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta avdrag
med jämväl 20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen av hans
inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor, samt
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att frågan rörande utformning och
förbättring av gift kvinnas förvärvsavdrag skyndsamt måtte utredas samt
att förslag föreläggs 1963 års riksdag i syfte att uppnå främst dels höjning
av nu gällande fasta avdrag, dels sådana grunder i övrigt att rätt till relativt
högre förvärvsavdrag erhålls vid lägre inkomster, dels högre maximalt förvärvsavdrag,
allt i enlighet med vad i motionerna anförts;
II) de likalydande motionerna I: 230 av herr Schött in. fl. och II: 275 av
fru Gunne m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte
dels besluta
att förvärvsavdragets maximum skall höjas från 2 000 till 3 000 kronor
med rätt för hustru som kan styrka högre kostnader för barnens omhänderhavande
än 3 000 kronor att inom ramen för 20 % av inkomsten få avdrag
härför, samt
att förvärvsavdraget för gift kvinna som haft inkomst av jordbruksfastighet
liksom avdraget vid s. k. faktisk samtaxering skall, där hustrun haft
'' — Dihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 2t
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
hemmavarande barn under 16 år och styrkta kostnader för barnens omhänderhavande
som överstiger 300 kronor, medges för de verkliga kostnaderna,
dock högst med 20 procent av det värde vartill hustruns arbete
uppskattas,
dels ock hemställa om utredning avseende möjligheterna att ge motsvarande
förbättringar åt ensamma barnförsörjare,
samt på grund härav
a) antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag
med 300 kronor. Har hon haft hemmavarande barn under 16 år, må
hon därjämte utan särskild prövning åtnjuta avdrag med 20 procent av
nämnda inkomst, sammanlagt dock högst med 3 000 kronor. Kan hustrun
styrka, att hennes verkliga kostnader för barnens omhänderhavande överstigit
3 000 kronor, må hon åtnjuta avdrag för dessa kostnader intill ett belopp
motsvarande 20 procent av inkomsten. Har gift kvinna haft inkomst
av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst
300 kronors värde, må hon åtnjuta avdrag enligt vad som sägs i nästa stycke
beträffande mannen.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och kan det styrkas, att de verkliga kostnaderna för
barnens omhänderhavande överstigit 300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag
för dessa kostnader, dock högst med ett belopp motsvarande 20 procent
av det värde vartill hustruns arbete uppskattas.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade maken under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt. Avdraget må, där hustrun ej haft hemmavarande
barn under 16 år, icke för makarna tillsammans överstiga 300 kronor.
Har hustrun haft hemmavarande barn, må avdraget icke utan prövning
överstiga 3 000 kronor. Där avdraget beräknas med hänsyn till de verkliga
kostnaderna för barnens omhänderhavande, må de för makarna tillsammans
icke överstiga dessa kostnader.
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i är 1962
3
Avdrag enligt---sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte företaga
en skyndsam utredning rörande möjligheterna att bereda ensam barnförsörjare
samma rätt som gift förvärvsarbetande kvinna att åtnjuta skattelättnad
för sina kostnader för barnens omhänderhavande samt förelägga
riksdagen förslag i anledning härav;
III) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417
av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte
besluta att förvärvsavdraget för förvärvsarbetande gift kvinna med hemmavarande
barn under 16 år skall — utöver det fasta avdraget om 300 kronor
— förstärkas så, att det nuvarande kvotavdraget, som är 20 % av inkomsten,
höjes till 25 % av inkomsten och att avdragets maximibelopp, som
nu är 2 000 kronor, höjes till 4 000 kronor, att gälla fr. o. m. 1962 års inkomster,
samt att ensamstående barnförsörjare med hemmavarande barn
under 16 år skall ha rätt till samma förvärvsavdrag som ovan angivits för
förvärvsarbetande gift kvinna, att likaledes gälla fr. o. m. 1962 ars inkomster,
ävensom i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av och senare förslag
till riksdagen om en fortsatt reformering av förvärvsavdragsreglerna, innefattande
en höjning av avdraget i syfte att bättre tillgodose förvärvsarbetande
gifta kvinnor med låga inkomster, samt en höjning av förvärvsavdraget,
även i de fall familjen inte har barn under 16 år och kvinnan har förvärvsarbete
utanför hemmet, jämte översyn av reglerna beträffande barnets ålder
för rätt till förhöjt förvärvsavdrag ävensom av förvärvsavdragsreglerna i de
fall gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder maken i jordbruk
eller rörelse som bedrives av honom;
IV) de likalydande motionerna 1:453 av fröken Andersson och herr
Eskilsson samt II: 552 av herr Nordgren och fröken Wetterström, vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte med beaktande av de i motionerna anförda synpunkerna låta
företaga en skyndsam utredning rörande förvärvsavdragets utformning;
V) de likalydande motionerna I: 517 av herr Mattsson m. fl. och II: 627
av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående möjligheterna
att underlätta de ensamstående barnförsörjarnas situation genom
särskild höjning av barnbidragen, vidgning av rätten till ortsavdrag och
1* — Dihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 24
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1962
införande av rätt till förvärvsavdrag i enlighet med vad i motionerna anförts;
ävensom
VI) motionen II: 189 av herrar Dickson och Hammar, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att — i syfte att råda någon bot på bristen på
sjukvårdande personal vid våra allmänna sjukhus — försöksvis under en
lämplig begränsad tidsperiod, t. ex. fem år, sådan åtgärd skall vidtagas, att
inkomst, som styrkes vara förvärvad av gifta f. d. sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden
genom hel- eller deltjänst vid allmänna sjukvårdsinrättningar,
skall beskattas särskilt (som om den varit den enda inkomst vederbörande
åtnjutit), och vara undantagen sambeskattningen, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningsändring».
Motionerna I: 517 och II: 627 har såvitt angår frågan om höjning av barnbidragen
hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet, som i
förevarande betänkande behandlar motionerna endast i vad de avser införande
av rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnförsörjare.
Övriga ovannämnda motioner har i sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.
I motionerna I: 230 och II: 275 samt motionerna I: 341 och II: 417
har jämväl framställts i detta betänkande ej upptagna yrkanden. Dessa yrkanden
behandlar utskottet i andra sammanhang.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:66, 1:230, 1:453, 11:189, 11:417 och
II: 627.
Gällande rätt
Vid 1960 års riksdag genomfördes ändringar i familjebeskattningen på
grundval av ett förslag i ämnet av 1957 års sambeskattningsrevision. Lagstiftningen,
som trädde i kraft från och med 1961 års taxering, innebar
skattelättnader för förvärvsarbetande gifta kvinnor med minderåriga barn
och för ensamstående barnförsörjare. Numera gäller samma bestämmelser
i fråga om förvärvsavdrag vid den statliga och den kommunala beskattningen.
Bestämmelserna, som återfinns i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
innebär i huvudsak följande.
Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott
ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, får hon avdrag med 300
kronor (det s. k. fasta avdraget), eller, om hon haft hemmavarande barn
under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av inkomsten (det s. k. kvotavdraget),
sammanlagt dock högst med 2 000 kronor. Har gift kvinna haft
inkomst av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, medges henne avdrag med detta belopp.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
5
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.
Bestämmelserna rörande förvärvsavdrag bör sammanställas med ortsavdragsreglerna,
vilka i likhet med de förstnämnda är likalydande vid den statliga
och den kommunala taxeringen. Även ortsavdragsbestämmelserna genomgick
vissa ändringar i samband med 1960 års riksdags beslut rörande
familjebeskattningen, innebärande bl. a. att ensamstående skattskyldig med
hemmavarande barn under 16 år tillerkändes rätt till samma ortsavdrag
som gift skattskyldig. Det tidigare uppställda kravet för att ensamstående
barnförsörjare skulle äga denna rätt, nämligen att den skattskyldige hade
husföreståndarinna, slopades således. Genom beslut av 1961 års riksdag
har — med verkan fr. o. m. 1963 års taxering — ortsgrupperingen avskaffats
genom uppflyttning av ortsgrupperna II, III och IV till ortsgrupp V, varjämte
en höjning av ortsavdragsbeloppen i ortsgrupp V ägt rum. Fr. o. m. 1963
års taxering utgår på grund härav ortsavdragen för hela riket med 4 500
kronor för gift skattskyldig och för ensamstående skattskyldig med hemmavarande
barn samt med 2 250 kronor för annan skattskyldig.
Olika skatteskalor gäller vid den statliga beskattningen beroende på vilket
ortsavdrag som tillkommer den skattskyldige. I den skatteskala, som
gäller för gifta och därmed i ortsavdragshänseende likställda, är skatteuttaget
lägre än enligt den skatteskala, som tillämpas för ensamstående
skattskyldiga utan barn.
Frågans tidigare behandling
Yrkanden om ändring av förvärvsavdragen av i stort sett samma innebörd
som de nu i detta hänseende väckta motionsyrkandena framställdes i samband
med 1961 års höstriksdags behandling av det i proposition nr 188 framlagda
skatteförslaget, som bl. a. innebar lättnader av den direkta beskattningen
genom höjning av ortsavdragen och sänkning av de vid taxering
till statlig inkomstskatt gällande skatteskalorna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 79 avstyrkte bevillningsutskottet de berörda motionsyrkandena.
Utskottet uttalade därvid bl. a.
Utskottet vill erinra om att reglerna rörande familjebeskattningen reformerades
genom beslut av 1960 års riksdag. Beslutet innebar i förhållande till
vad tidigare gällt bl. a. en väsentlig förhöjning av förvärvsavdraget för gift
kvinna med inkomst av rörelse eller eget arbete samt vidare en utsträckning
av avdragsreglerna, vilka tidigare i huvudsak endast varit tillämpliga vid
den statliga beskattningen, till att gälla även vid den kommunala beskattningen.
Genom att samtliga ensamstående skattskyldiga med hemmavarande
barn likställdes med gifta vad angår ortsavdrag och skatteskala innebar
beslutet även skattelättnader för flertalet skattskyldiga tillhörande denna
kategori.
Vidare vill utskottet erinra om att avsikten med den nu aktuella reformen
är att åstadkomma lättnader i ekonomiskt hänseende främst för barnfamil
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
jerna. Ett genomförande av förslaget medför därför att de barnfamiljer, där
hustrun har förvärvsarbete och där merkostnaderna på grund av arbetet är
störst, kort efter det att skattesänkningen på grund av 1960 års reform kommit
dem till del får ytterligare lättnader av inte obetydlig omfattning. Detsamma
blir följden för ensamstående barnförsörjare med hemmavarande
barn med hänsyn till att dessa såsom nyss nämnts jämställts med gifta i
fråga om ortsavdrag och skatteskala.
Enligt utskottets mening föreligger inte anledning att redan i förevarande
sammanhang ånyo särskilt beakta de förvärvsarbetande kvinnornas situation
genom speciella för dem avsedda lättnader vid beskattningen. Utskottet
anser att de praktiska verkningarna av 1960 års reform av förvärvsavdragsreglerna
bör avvaktas, innan så omfattande åtgärder i fråga om dessa regler
vidtas som de av motionärerna yrkade författningsändringarna innebär. Vad
beträffar de framställda utredningsyrkandena vill utskottet erinra om att
allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv har att pröva frågan om
skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga. I
denna prövning torde — såsom bevillningsutskottet underströk i våras —
förvärvsavdragets storlek och konstruktion komma att ingå. Då frågan om
ytterligare reformer rörande detta avdrag således redan är föremål för utredning
kan utskottet inte heller tillstyrka de ifrågavarande utredningsyrkandena.
Motionerna
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I motionerna I: 66 och II: 99 uttalas att behovet av avdrag vid s. k. faktisk
sambeskattning ännu inte blivit tillgodosett i rimlig utsträckning. Det kan
inte bestridas att det särskilt inom vissa näringar, t. ex. handel, hantverk,
jordbruk och trädgårdsskötsel, där s. k. familjeföretag förekommer i stor
utsträckning, görs stora arbetsinsatser av gifta kvinnor, som således arbetar
i mannens företag. Den inkomst, som uppstår till följd av en sådan arbetsinsats,
påförs vid beskattningen mannen, men detta utgör givetvis inte skäl
att ej medge en avdragsrätt som är likvärdig med den avdragsrätt som medges
kvinnan för eget arbete eller egen rörelse. Inte heller kan den omständigheten
att kvinnans arbetsinsats i dessa fall av faktisk sambeskattning ofta —
men ingalunda regelmässigt — görs i relativt nära anslutning till hemmet
anses vara ett skäl för sämre avdragsrätt än t. ex. i de fall då gift kvinna för
annans räkning utför arbete i hemmet. Enligt motionärernas mening bör i
dessa fall införas rätt till kvotavdrag, d. v. s. rätt till ett större avdrag i de
fall vederbörande har hemmavarande barn under 16 år. Vid remissbehandlingen
av utredningsförslag rörande förvärvsavdragen har föreslagits att
värdet av hustruns arbetsinsats normalt bör kunna beräknas till en femtedel
av mannens inkomst, intill 3 500 kronor, och att kvotavdrag på grundval
härav borde medges med 20 procent av mannens inkomst, dock högst 700
kronor, eller tillsammans med bottenavdraget högst 1 000 kronor. Motionärerna
finner detta förslag rimligt avvägt och förordar — under åberopande
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
7
av statistisk undersökning rörande jordbrukarhustruns arbetsinsatser —
dess genomförande åtminstone tills ytterligare erfarenheter vunnits och
ytterligare förbättringar kan komma i fråga. Vidare förordas att samma
kvotavdrag, som tillkommer gift kvinna med inkomst av rörelse, även skall
tillerkännas gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet. Båda ändringarna
bör tillämpas fr. o. m. 1963 års taxering.
De nuvarande fasta avdragen har varit oförändrade sedan 1952. Med
hänsyn bl. a. till penningvärdets fall samt till inkomstutvecklingen och förändringarna
i inkomststrukturen är en höjning av denna del av förvärvsavdragen
synnerligen befogad. Då de fasta avdragen därjämte administrativt
och från taxeringssynpunkt erbjuder väsentliga fördelar, är det motiverat
med en höjning till 500 å 600 kronor. Med nuvarande konstruktion på förvärvsavdragen
i övrigt vore dock en ännu större höjning av bottenavdragen
motiverad. Det måste nämligen antas att gifta kvinnor med relativt låga
inkomster i stort sett har samma extra kostnader på grund av sitt förvärvsarbete
som kvinnor med högre inkomster, emedan utgångspunkten för avdragens
konstruktion är att övriga omständigheter är jämförbara. En procentuellt
räknat högre avdragsrätt bör därför komma i fråga vid lägre inkomster.
En fördel med en sådan utformning av förvärvsavdragen vore att
den skulle vara gynnsam för deltidsarbetande.
Enligt motionärernas mening bör även en höjning av de maximala avdragsbeloppen
komma i fråga. Med nu gällande regler för kvotavdrag, 20
procent dock högst 2 000 kronor, uppnås det maximala avdragsbeloppet vid
en årsinkomst på 8 500 kronor. Någon avsevärd ändring som medför att
det maximala avdragsbeloppet uppnås först vid högre inkomst bör inte
komma i fråga. Kvotavdraget bör däremot baseras på en med stigande inkomst
fallande procentuell skala. Härigenom kan även en annan konstruktion
av avdraget vid dess högsta nivå komma i fråga. Som mål för höjningen
av det maximala avdragsbeloppet bör dock eftersträvas en sådan effekt
som erhålls, om vid nuvarande konstruktion avdragsrätten höjs t. ex. till
25 procent, högst 2 500 kronor eller 30 procent, högst 3 000 kronor.
De ändringar i grunderna för förvärvsavdragen och höjningar av avdragsbeloppen
som här förordats bör utredas snarast möjligt, endera genom särskilt
uppdrag till allmänna skatteberedningcn eller av särskild utredning.
Utredningsarbetet bör genomföras inom sådan tid att förslag kan föreläggas
1963 års riksdag.
I motionerna I: 230 och II: 275 uttalas att förvärvsavdraget är att betrakta
såsom ett omkostnadsavdrag. Avdraget når nu sitt maximum vid en hustruinkomst
på 8 500 kronor. Med gällande kostnader för anskaffande av hjälp
i hemmet är det uppenbarligen otillräckligt med 2 000 kronor för år, även
om sådan hjälp avser det minsta möjliga. Också för det fall att modern
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
på annat sätt ordnar för tillsyn av barnet, torde man kunna utgå från att
kostnaderna ofta blir högre än 2 000 kronor. Med hänsyn härtill förordas
en höjning av maximibeloppet för avdrag utan särskild prövning från 2 000
till 3 000 kronor.
Om man sålunda tillämpar en schablonregel för flertalet förvärvsarbetande
mödrar, bör prövning kunna företagas för de fall som återstår och
där kostnaderna kan vara högre än 3 000 kronor. Motionärerna föreslår, att
hustru som kan styrka att hon haft högre kostnader än 3 000 kronor skall
få avdrag härför, dock med samma begränsning som för underliggande inkomster,
nämligen inom ramen för 20 procent av hennes inkomst. Även
vid s. k. faktisk sambeskattning förordas hustruavdrag för det fall att minderåriga
barn finnes. Här torde man dock inte kunna tillämpa någon schablonmetod.
Avdrag bör få åtnjutas för de verkliga kostnaderna för barnen,
dock även här inom ramen för 20 procent av värdet av hustruns arbete. En
uppskattning av detta värde måste alltså ske. Samma avdrag bör tillkomma
gift kvinna med minderåriga barn, vilken haft inkomst av jordbruksfastighet.
Eftersom förvärvsavdraget utgör ett omkostnadsavdrag, sammanhängande
med förekomsten av minderåriga barn, bör rätten till förvärvsavdrag inte
vara beroende av huruvida den förvärvsarbetande modern är gift eller ensam
har att sörja för sig och barn. Denna synpunkt kan för närvarande
anses beaktad genom att ensam barnförsörjare åtnjuter dubbelt ortsavdrag.
Den metod som här tillämpas kan sägas bygga på den förutsättningen att
de ensamma mödrarna alltid har förvärvsarbete under hela året och därför
bör åtnjuta maximalt avdrag. Med motionärernas utgångspunkt om en höjning
av avdragets maximum till 3 000 kronor och samtidigt ett införande
av möjlighet att efter särskild prövning få än högre förvärvsavdrag är den
nuvarande metoden emellertid inte tillräcklig för att ge ensamma mödrar
jämbördiga villkor med förvärvsarbetande hustrur. En förbättring för de
ensamma mödrarna bör därför genomföras. Motionärerna förordar på denna
punkt en utredning.
Då ett genomförande av motionärernas förslag skulle främja produktionen
skulle det faktiska inkomstbortfallet för staten därvid inte bli så stort
som vid en rent statistisk uträkning. Även bortsett härifrån och alltså sett
på kort sikt har förslaget inga betänkliga statsfinansiella konsekvenser. För
statens del torde inkomstbortfallet när reformen når sin fulla verkan icke
överstiga 10 milj. kronor per år.
Vad angår yrkandena rörande förvärvsavdraget i motionerna 1:341 och
II: 417 framhålles att reglerna rörande den utanför hemmet yrkesarbetande
gifta kvinnans inkomstbeskattning i alltför ringa utsträckning tar hänsyn
till de faktiska merkostnader som i dessa fall är förenade med förvärvs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
9
arbetet utanför hemmet. Motionärerna åberopar vissa utredningar rörande
storleken av de extra utgifter, som i en tvåbarnsfamilj har direkt samband
med en heltidsarbetande hustrus förvärvsarbete. De har enligt utredningarna
stigit från 5 000 kronor i början av 1950-talet till ca 7 500 kronor några år
senare. En väsentlig höjning av förvärvsavdragets maximum kan förväntas
stimulera kvinnlig, kvalificerad arbetskraft att gå ut på arbetsmarknaden.
I flertalet fall torde det här röra sig om välkvalificerad arbetskraft med
särskild utbildning såsom sjuksköterskor, lärare och liknande. Genom motionärernas
förslag att förvärvsavdraget i de fall familjen har barn under
16 år skulle höjas till 25 procent av kvinnans inkomst, utöver bottenavdraget
om 300 kronor, samt att avdragets maximibelopp skulle höjas till
4 000 kronor, skulle alla utanför hemmet förvärvsarbetande gifta kvinnor
få ett högre förvärvsavdrag och motsvarande lättnad i skatten samtidigt som
avdragets maximum bättre anpassades till de faktiska merkostnaderna. Förvärvsavdragets
maximum, som nu nås vid en inkomst för kvinnan av 8 500
kronor, skulle uppnås vid 14 800 kronor. Med hänsyn till att motsvarande
omständigheter i allmänhet gäller de ensamstående barnförsörjarna med
hemmavarande, minderåriga barn, vilket ofta påtalats i motioner i riksdagen,
föreslås att samma avdrag skall gälla för dem. Härutöver förordar
motionärerna utredning om en fortsatt reformering av förvärvsavdraget i
olika hänseenden.
I motionerna I: 453 och II: 552 framhålles att det numera får anses allmänt
erkänt att förvärvsavdraget är avsett att vara ett omkostnadsavdrag.
Härav borde följa att det i och för sig borde vara »neutralt» vid den bedömning
den förvärvsarbetande modern gör när hon skall ta ställning till
frågan om att eventuellt skaffa sig arbete utom hemmet. Det får med andra
ord vara varken för litet eller för stort. Är schablonavdraget för generöst
tilltaget får avdraget lätt den verkan att den gifta modern därav påverkas
atp söka arbete utom hemmet. Är å andra sidan schablonavdraget
för snålt tillmätt, finner den gifta kvinnan det föga lönande att ikläda sig
de kostnader för barnens vård som hon finner nödvändiga men vilka hon
inte får avdrag för vid beskattningen. Förvärvsavdraget är icke i något av
dessa två fall neutralt. På grund av sin storlek påverkar det otillbörligt
i någondera riktningen.
De nuvarande avdragsbestämmelserna tar vidare inte någon hänsyn till
om den gifta förvärvsarbetande kvinnan har blott ett eller flera minderåriga
barn. Antalet minderåriga barn i en familj torde dock i ganska väsentlig
grad påverka storleken av de nödiga kostnaderna. Kostnaderna påverkas
även av barnets eller barnens ålder — i flerbarnsfamiljer av de yngstas
ålder. Från skatteförmågasynpunkt finns alltså anledning att medge förvärvsavdrag
som på något sätt varieras med hänsyn till barnens ålder.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962
En avdragsrätt med avseende å de verkliga kostnaderna kan icke vara
helt fri. För att en skönsmässig bedömning inte skall behöva äga rum vid
taxeringen bör lagstiftningen innehålla fixerade bestämmelser om avdragets
maximum. Med hänsyn till förvärvsavdragets omkostnadsnatur gäller de
förda resonemangen med samma styrka i fråga om förvärvsarbetande mödrar
som är ogifta, änkor eller frånskilda.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 517 och II: 627 anföres att tillräcklig
hänsyn hittills inte tagits till de ensamstående familjeförsörjarnas situation.
De speciella kostnader som är förknippade med förvärvsarbete utanför
hemmet blir otvivelaktigt mer betungande för dessa än för fullständiga
familjer, även om bägge makarna där har förvärvsarbete. Av ensamstående
familjeförsörjare utgör mödrarna flertalet. I regel lever de också under
blygsamma ekonomiska förhållanden. De saknar alltjämt — i motsats till
de gifta förvärvsarbetande kvinnorna — rätt till förvärvsavdrag. Samtidigt
med att man bl. a. undersöker möjligheterna att för denna kategori människor
med barn som studerar efter 16 års ålder utsträcka reglerna för ortsavdraget
att gälla några år längre bör rätten till förvärvsavdrag för ensamstående
förvärvsarbetande mödrar prövas. Även härvid bör beaktas möjligheterna
till en höjning av ifrågavarande åldersgräns i de fall då barnen
till de ensamstående föräldrarna studerar. Utvecklingen på utbildningsområdet
— den nioåriga obligatoriska skolan samt de av 1957 års skolberedning
föreslagna tvååriga fackskolorna — har lett till att 16 år inte längre kan
betraktas som den genomsnittliga åldern för inträde i arbetslivet.
I motionen II: 189 erinras om att det för närvarande råder personalbrist
i sjukvården. Många anser emellertid att det finns utbildad personal, som
under vissa förhållanden gärna skulle stå till förfogande för att rycka in på
de tomma platserna. Man syftar på den stora mängden av gifta f. d. sjuksköterskor
och sjukvårdsbiträden. För många gäller, att det blir endast en
obetydlig nettobehållning kvar av de eventuella inkomster som de skulle
kunna få genom extraarbete i sjukhusen. Kanske skulle många av dem mer
än gärna åter gå i tjänst inom den allmänna sjukvården om de finge behålla
en större del av sådana tänkta inkomster. Endast ett praktiskt försök
kan ge besked om det riktiga däri och motionärerna föreslår att ett sådant
utföres. Sjukvården är en samhällsviktig angelägenhet i särklass, vilket
utesluter risken för att ett experiment skulle skapa besvärliga prejudikat.
Utskottet
I förevarande motioner har framställts ett flertal yrkanden rörande förvärvsavdrag
för kvinnor med egen inkomst eller som biträder mannen i viss
förvärvsverksamhet. Yrkande har även framställts om särskild skattemässig
behandling av gift kvinnas inkomst i den mån den erhålles genom arbete i
den allmänna sjukvården.
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
11
Vad först angår gift kvinna med inkomst av eget arbete eller rörelse gäller
för närvarande ett s. k. fast avdrag om 300 kronor. Har den gifta kvinnan
minderåriga barn förhöjes avdraget med 20 procent av rörelse- respektive
arbetsinkomsten, dock högst med 1 700 kronor, s. k. kvotavdrag, så att
högsta avdragsbelopp blir 2 000 kronor.
I motionerna 1:230 och 11:275 yrkas att förvärvsavdragets maximibelopp
fr. o. m. 1964 års taxering måtte höjas till 3 000 kronor samt att gifta kvinnor,
som kan styrka högre kostnader i anledning av förvärvsarbetet än 3 000
kronor för omhändertagande av minderåriga barn, skall medges avdrag för
dessa kostnader, dock högst med 20 procent av inkomsten. Även i motionerna
1:341 och 11:417 yrkas höjning av maximibeloppet men till 4 000 kronor.
Vidare yrkas i dessa motioner att procenttalet för beräkning av kvotavdraget
skall höjas från 20 till 25 procent. De i sistnämnda motioner föreslagna
ändringarna skulle innebära att högsta förvärvsavdrag skulle uppnås
vid en inkomst av 14 800 kronor.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var bestämmelserna
rörande förvärvsavdraget föremål för översyn vid 1960 års riksdag. Därvid
skedde bl. a. en höjning av det för gift kvinna med inkomst av rörelse eller
eget arbete gällande avdraget. Sålunda höjdes maximibeloppet från dittillsvarande
1 000 kronor till 2 000 kronor genom förhöjning av kvotavdraget.
Vidare skedde en väsentlig utsträckning av reglernas giltighetsområde i det
att kvotavdraget, som tidigare endast kunnat avräknas vid den statliga inkomsttaxeringen,
även medgavs vid den kommunala beskattningen. Av det
sagda framgår att en väsentlig höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna
nyligen ägt rum.
I motionerna understrykes att förvärvsavdraget bör ses som ett omkostnadsavdrag
och att detsamma med hänsyn till de nuvarande kostnaderna
för omhändertagande av barn är otillräckligt. En förhöjning kan enligt motionärernas
mening antas få till resultat att kvalificerad kvinnlig arbetskraft
i högre grad än för närvarande söker sig ut i arbetslivet, inte minst
på områden där det råder brist på arbetskraft.
Utskottet anser sig i anslutning härtill böra framhålla att förvärvsavdragets
effekt såsom pådrivande faktor då det gäller gift kvinnas vilja att ta eller
kvarstå i förvärvsarbete inte bör överdrivas. Det torde otvivelaktigt för
hålla sig så att de gifta kvinnornas val i detta hänseende påverkas av en
mångfald faktorer, därvid beskattningen givetvis inte är utan betydelse
men inte sällan torde spela en underordnad roll.
Det bör vidare understrykas att förvärvsavdraget utformats såsom ett
schablonavdrag bl. a. med hänsyn till svårigheterna att fastställa vilka kostnader
som i de enskilda fallen kan anses vara föranledda av förvärvsarbetet.
Avdragets konstruktion medför att det tillkommer den som inte haft
särskilda kostnader i detta hänseende, liksom att endast otillräckligt av
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
drag medges den som haft kostnader över viss gräns. Till en del är detta
förhållande motiverat av att kostnaderna för omhändertagande av barn
växlar med barnets ålder. Det bör också ihågkommas att avdragets schablonnatur
visar sig även däri att avdraget inte påverkas av antalet barn i
hemmet.
Enligt utskottets mening bör de praktiska verkningarna av 1960 års reform
avvaktas innan så vittgående ändringar vidtas som de i motionerna
framförda förslagen innebär. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
att nyssnämnda reform beräknades medföra ett betydande skattebortfall
inte minst för kommunerna, nämligen ca 50 milj. kronor, för vilket särskild
kompensation av statsmedel inte utgår. Ett bifall till motionsyrkandena
skulle innebära ett ytterligare, icke oväsentligt skattebortfall, vilket kommunerna
i nuvarande ekonomiska läge skulle få stora svårigheter att bära
utan att vidta utdebiteringshöjningar.
Härjämte anser sig utskottet böra framhålla att ett bifall till yrkandet i
motionerna 1:230 och 11:275 inte skulle medföra någon förhöjning av förvärvsavdraget
för gifta kvinnor med inkomster understigande 8 500 kronor.
Det i motionerna 1:341 och 11:417 ställda yrkandet skulle däremot — med
hänsyn till att procentsatsen för beräkning av kvotavdraget föreslås skola
utgöra 25 mot nu 20 -— innebära viss förhöjning av avdraget för denna
kategori inkomsttagare. Förhöjningen skulle maximalt, d. v. s. i inkomstläget
8 500 kronor, utgöra 425 kronor.
Enligt utskottets mening bör förvärvsavdragets natur av schablonavdrag
bibehållas utan undantag, och utskottet kan således inte heller tillstyrka det
i motionerna 1:230 och 11:275 framställda yrkandet att avdrag för gift kvinnas
faktiska merkostnader för barn i viss utsträckning skulle medges. Det
må nämnas att den föreslagna möjligheten till förhöjning av avdraget utöver
det av motionärerna förordade maximibeloppet för schablonavdraget,
3 000 kronor, endast skulle tillkomma gifta kvinnor med inkomst överstigande
13 500 kronor.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1:230 och 11:275 samt
motionerna 1:341 och 11:417 i nu förevarande del.
För närvarande kan kvinnor, som taxeras såsom ensamstående, inte erhålla
förvärvsavdrag. I motionerna 1:341 och 11:417 yrkas att sådant avdrag
måtte införas för ensamstående barnförsörjare, som har hemmavarande
barn under 16 år, samt att avdraget bestämmes till samma belopp som
motionärerna föreslagit beträffande gift kvinna med hemmavarande barn.
Utskottet vill erinra om att förhöjt ortsavdrag sedan länge gällt för ensamstående
skattskyldiga med hemmavarande barn och att 1960 års reform
av familjebeskattningen bl. a. innebar en ytterligare förhöjning av ortsavdraget
för huvuddelen av denna kategori inkomsttagare genom att de ge
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
13
nerellt erhöll samma ortsavdrag som gifta, varmed följde den för gifta gällande
lägre skatteskalan. Tidigare hade ensamstående barnförsörjare kunnat
få samma ortsavdrag och skatteskala som gift endast under förutsättning
att de hade husföreståndarinna i hemmet. Ett av skälen till den år
1960 beslutade särbehandlingen av ensamstående barnförsörjare var att
förvärvsavdrag inte medgavs ensamstående kvinnor med hemmavarande
barn, vilka utgör den alldeles övervägande delen av hithörande skattskyldiga.
Med hänsyn till att förvärvsavdraget utgjort ett särskilt med samtaxeringen
av äkta makar sammanhängande avdrag ansågs det olämpligt
att utsträcka avdraget till nya kategorier skattskyldiga.
Mot denna bakgrund ter det sig knappast motiverat att nu tillerkänna
förvärvsavdrag åt ensamstående barnförsörjare. Det må i detta sammanhang
framhållas att 1961 års höstriksdags beslut om höjning av ortsavdragen
innebär en kraftigare höjning av ortsavdraget för gifta och därmed
även för ensamstående vårdnadshavare än för andra ensamstående skattskyldiga.
Medan tidigare skillnaden i ortsavdrag mellan gifta och med dem
jämställda samt ensamstående inte i något fall översteg förvärvsavdragets
maximum, 2 000 kronor, uppgår fr. o. m. nästa års taxering skillnadsbeloppet
i hela riket till 2 250 kronor.
Utskottet avstyrker med det nu sagda lagstiftningsyrkandet i motionerna
1:341 och 11:417 om förvärvsavdrag för ensamstående barnförsörjare.
Vad härefter angår förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet
och vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. de fall då gift
kvinna biträder mannen i dennes rörelse eller jordbruk, gäller för närvarande
att ett fast avdrag med 300 kronor medges om värdet av kvinnans
arbete i förvärvskällan uppgår till detta belopp. Vid faktisk sambeskattning
tillkommer avdraget mannen. I motionerna 1:66 och 11:99 yrkas att
gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges kvotavdrag enligt
samma grunder som för närvarande tillämpas då gift kvinna har inkomst av
eget arbete eller rörelse. Även för fall av faktisk sambeskattning förordas
i nämnda motioner kvotavdrag, men beräknat enligt särskilda regler. Avdraget
bör enligt motionärernas mening bestämmas till 20 procent av det belopp
som motsvarar mannens inkomst, dock högst 700 kronor. Kvotavdrag
yrkas också i motionerna 1:230 och 11:275, därvid motionärerna för båda
nu ifrågavarande fall förordar ett avdrag av i stort sett motsvarande konstruktion
som de föreslagit såsom allmän regel för förvärvsavdrag, således
avdrag för de verkliga kostnaderna för barnens omhändertagande, dock
högst med 20 procent av det värde, vartill hustruns arbetsinsats kan uppskattas.
Då förevarande yrkanden tidigare varit föremål för prövning i riksdagen
har från bevillningsutskottets sida framhållits att förvärvsavdraget grundar
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1962
sig på en presumtion för att den gifta kvinnan har särskilda kostnader för
vård av de minderåriga barnen. De grupper, som nu avses, nämligen främst
hustrur till rörelseidkare och lantbrukare, kan inte antas i regel utföra
arbete i förvärvskällan under sådana förhållanden att merkostnader för
barnens vård uppkommer så generellt att de kan motivera ett schablonmässigt
beräknat och medgivet avdrag för sådana kostnader.
Vad sålunda anförts anser utskottet alltjämt äga giltighet, varför utskottet
avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.
Utskottet har vidare att ta ställning till framställda utredningsyrkanden
om förvärvsavdraget. Härutinnan begäres i motionerna 1:453 och 11:552
en allmän översyn rörande förvärvsavdragets utformning. Vidare yrkas i
motionerna 1:341 och 11:417 utredning med särskild inriktning på en höjning
av förvärvsavdraget för kvinnor med låga inkomster och för kvinnor
utan barn liksom för kvinnor med inkomst av jordbruksfastighet. Även
frågan om barns ålder och förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning bör
uppmärksammas. Det i motionerna 1:66 och 11:99 ställda utredningsyrkandet
tar främst sikte på en höjning av det fasta avdraget och av maximibeloppet.
I motionerna 1:517 och 11:627 förordas — i syfte att underlätta de
ensamstående barnförsörjarnas problem — bl. a. en skyndsam prövning av
möjligheterna att införa rätt till förvärvsavdrag för dem. I stort sett samma
yrkande framföres i motionerna 1:230 och 11:275.
Utskottet vill erinra om att allmänna skatteberedningen enligt sina direktiv
har att pröva frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående
skattskyldiga. I denna prövning torde förvärvsavdragets storlek
och konstruktion komma att ingå. Då således frågan om ytterligare reformer
rörande detta avdrag redan av Kungl. Maj:t hänskjutits till utredning,
och utskottet inte anser skäl föreligga att utbryta de i motionerna
berörda spörsmålen till särskild behandling, anser sig utskottet inte heller
böra tillstyrka de framställda skrivelseyrkandena.
Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen 11:189 att
inkomst, som förvärvats av gift kvinnlig sjukvårdspersonal, under viss
tidsperiod skall beskattas särskilt och vara undantagen sambeskattning.
Då ett bifall till detta yrkande bl. a. skulle strida mot den till grund för vårt
inkomstskattesystem liggande principen att skatt skall utgå efter förmåga,
kan utskottet inte biträda förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) beträffande ändrad lagstiftning rörande förvärvsavdrag
för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet,
rörelse eller eget arbete och för gift man, vars hustru utför
arbete i mannens jordbruk eller rörelse, ävensom för ensamstående
barnförsörjare
Bevillningsutskottets betänkande nr 2U år 1962
15
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson m. fl.
samt 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i
Borrby,
2) de likalydande motionerna 1:230 av herr Schött m. fl.
och 11:275 av fru Gunne ra. fl., ävensom
3) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström
m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser förevarande frågor,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
B) beträffande utredning rörande förvärvsavdraget
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson m. fl.
samt 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i
Borrby,
2) de likalydande motionerna 1:230 av herr Schött m. fl.
och 11:275 av fru Gunne m. fl.,
3) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström
m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl.,
4) de likalydande motionerna 1:453 av fröken Andersson
och herr Eskilsson samt IL 552 av herr Nordgren och fröken
Wetterström, ävensom
5) de likalydande motionerna 1:517 av herr Mattsson
m. fl. och 11:627 av herr Antonsson m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) beträffande gift kvinnlig sjukvårdspersonals inkomst
att motionen 11:189 av herrar Dickson och Hammar icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik
Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Stefanson, Yngve Nilsson*, Wärnberg,
Gösta Jacobsson och Wirmark; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i
Svalöv, Kärrlander, Rydén, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora*, fru
Holmqvist, fru Nettelbrandt* och herr Björkman.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1962
1; - ''f Reservationer:
I) av herrar Gustaf Elofsson och Eriksson i Bäckmora, vilka under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna 1:66 av fru Svenson
m. fl. samt 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och Larsson i Borrby ansett,
att utskottet bort under Al) hemställa,
att riksdagen med bifall till förenämnda motioner, såvitt
nu är i fråga, måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,
vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget
arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande
barn under 16 år, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda
inkomst, sammanlagt dock högst med 2 000 kronor.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor,
må mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej blott ringa omfattning deltagit
i arbetet i förvärvskällan, må mannen utöver sagda belopp åtnjuta
avdrag med jämväl 20 procent av det belopp som motsvarar femtedelen
av hans inkomst av förvärvskällan, dock så att det fasta avdraget och kvotavdraget
sammanlagt uppgår till högst 1 000 kronor.
Avdrag enligt--- 2 000 kronor.
Avdrag enligt---sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 eller tidigare år.
II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Björkman,
vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. ansett, att utskottet
bort under A 2) hemställa,
att riksdagen med bifall till förenämnda motioner måtte
antaga det vid motionerna fogade förslaget till lag om änd
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962
17
råd lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
III) av herrar Söderquist, Stefanson och Rydén samt fru Nettclbrandt,
vilka
dels anfört följande beträffande fÖrvärvsavdrag för gift kvinna och för
ensamstående barnförsörjare:
Förvärvsavdraget bör ses som ett omkostnadsavdrag, avsett att täcka de
särskilda kostnader som i dessa fall är förenade med förvärvsarbetet utanför
hemmet. De undersökningar som under senare år gjorts rörande kostnaderna
för att ersätta husmoderns arbetskraft med lejd arbetskraft eller
annorledes betalda tjänster för hemmets skötsel (daghem, städhjälp och
liknande) visar att det nuvarande förvärvsavdraget, som är maximerat till
2 000 kronor, vida understiger dessa kostnader. Vi delar därför den uppfattning,
som framförts i motionerna 1:341 och 11:417, att en omedelbar
höjning av förvärvsavdraget bör genomföras i de fall då familjen har
minderåriga barn. Höjningen bör omfatta såväl avdragets maximibelopp
som den del av avdraget som beräknas efter en viss procent av kvinnans
inkomst, för närvarande 20 procent. Genom att utforma förvärvsavdragets
höjning på angivet sätt åstädkommes dels en bättre anpassning av avdraget
till de faktiska merkostnaderna och dels en förstärkning av avdraget även
vid låga inkomster. Alla utanför hemmet förvärvsarbetande gifta kvinnor
med barn under 16 år skulle erhålla ett högre fÖrvärvsavdrag. Motionärerna
har föreslagit en höjning av avdragets maximum till 4 000 kronor jämte
en höjning av den kvotberäknade delen av avdraget från 20 till 25 procent
av kvinnans inkomst. Vi tillstyrker den i motionerna föreslagna höjningen.
Det nuvarande alltför låga förvärvsavdraget utgör otvivelaktigt ett hinder
för många gifta kvinnor att ta förvärvsarbete utanför hemmet. Som
motionärerna påpekat kan en så väsentlig höjning av förvärvsavdraget som
här föreslås förväntas underlätta att dessa kvinnors arbetskraft och yrkeskunskaper
kommer arbetsmarknaden till godo. Ur samhällets synvinkel
skulle, som motionärerna vidare framhållit, en reform av dessa skatteregler
verksamt bidra till att lätta den påtagliga arbetskraftsbristen på vissa
områden. Den föreslagna reformen bör således ses som ett undanröjande
eller i varje fall en lindring av ett produktionshämmande element i de nuvarande
skattereglerna. Denna synpunkt bör också beaktas vid bedömningen
av det skattebortfall som reformen skulle medföra för det allmänna.
Till viss del uppväges skattebortfallet genom det tillskott i skatteunderlaget
som reformen kan väntas medföra.
Samma motionärer framhåller, att motsvarande extra kostnader genom
förvärvsarbete i allmänhet gäller de ensamstående barnlorsörjarna med
hemmavarande, minderåriga barn. Det finns därför starka skäl som talar
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i dr 1962
för att även dessa skattskyldiga bör ha rätt till förvärvsavdrag. Vi delar
motionärernas uppfattning och föreslår att beslut nu fattas om sådan ändring
av skattereglerna att ensamstående barnför sörj are med hemmavarande
minderåriga barn skall erhålla rätt till samma förvärvsavdrag som gift
förvärvsarbetande kvinna med hemmavarande barn under 16 år.
Även efter de förbättringar i förvärvsavdraget som här föreslås, kvarstår
ett behov av ytterligare reformering av förvärvsavdragsreglerna. Sålunda
är en ytterligare höjning av avdraget vid låga inkomster motiverad
liksom en ompövning av de nuvarande reglerna beträffande barnets ålder,
nu 16 år, för rätt till förhöjt förvärvsavdrag. Även i de fall där familjen
inte har barn under 16 år är det nuvarande förvärvsavdraget — 300 kronor
— väl lågt och bör överses. Likaså är en översyn motiverad av förvärvsavdragets
regler i de fall gift kvinna har inkomst av jordbruk eller biträder
maken i jordbruk eller rörelse, som innehas av honom. I särskild reservation
instämmer vi i yrkande om att utredning tillsättes för översyn av
förvärvsavdragsreglerna. Vi förutsätter att de i motionerna framförda synpunkterna
på en fortsatt reformering av dessa skatteregler kommer att bli
beaktade vid denna översyn. Vi hänvisar till ifrågavarande reservation och
framställer här de yrkanden om omedelbara ändringar för förstärkning av
förvärvsavdraget, som ovan angivits.
dels ock ansett att utskottet bort under A 3) hemställa,
att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande motionerna
1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417 av herr
Ohlin m. fl. i denna del — antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag
med 300 kronor, eller, om hon haft hemmavarande barn under 16 år,
med 300 kronor jämte 25 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock
högst med 4 000 kronor. Avdrag med samma belopp må åtnjutas av ogift
skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), som haft
inkomst av rörelse i ovan angiven omfattning eller inkomst av eget arbete
och som haft hemmavarande barn under 16 år. Har gift kvinna haft inkomst
av jordbruksfastighet och har hon utfört arbete i förvärvskällan till minst
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 7.962
19
300 kronors värde, må hon åtnjuta avdrag med detta belopp.
Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda belopp.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår och må för makarna
tillsammans icke överstiga 300 kronor eller, därest förhöjning av avdraget
med 25 procent av inkomsten ifrågakommer, 4 000 kronor.
Avdrag enligt--— sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola äga giltighet i fråga om 1962 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.
IV) av herrar Söderquist, Gustaf Elof sson, Stefanson, Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv, Rydén, Eriksson i Bäckmora, fru Nettelbrandt
och herr Björkman, vilka beträffande utredning rörande förvärvsavdraget
dels
ansett att utskottet hort anföra följande:
I de till utskottets behandling nu upptagna motionerna har en rad skilda
reformkrav framförts i fråga om förvärvsavdragen. Utskottet delar också
uppfattningen att förvärvsavdragsreglerna är i uppenbart behov av anpassning
till det faktiska kostnadsläget och andra på avdragsreglerna inverkande
förhållanden. I vissa delar torde beslut kunna fattas om en omedelbar
förbättring av avdragen. Oberoende härav bör emellertid en översyn komma
till stånd med sikte på en fortsatt förbättring av avdragsreglerna. De reformkrav
som förts fram i motionerna bör härvid i första hand tas upp till
övervägande. Översynen synes i övrigt böra omfatta hela det nuvarande
regelsystemet för förvärvsavdragen. Som allmän riktlinje bör gälla att en
sådan avvägning av förvärvsavdraget bör uppnås som bättre än för närvarande
anpassar detta till de faktiska merkostnader som är förenade med
hustrus förvärvsarbete. Med hänsyn till omfattningen av allmänna skatteberedningens
arbete anser utskottet det mest lämpligt att här förordade
översyn av förvärvsavdragsreglerna sker genom särskild utredning, översynen
bör härigenom kunna ske så skyndsamt att förslag till reformerade
avdragsregler kan föreläggas 1963 års riksdag.
dels ock ansett att utskottet bort under B) hemställa,
att riksdagen — med anledning av motionerna 1:66 av fru
Svenson m. fl. och 11:99 av herrar Johnsson i Skoglösa och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 dr 1962
Larsson i Borrby, 1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av
fru Gunne in. fl., 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417
av herr Ohlin m. fl. 1:453 av fröken Andersson och herr
Eskilsson och 11:552 av herr Nordgren och fröken Wetterström
samt 1:517 av herr Mattsson m. fl. och 11:627 av herr
Antonsson m. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam översyn av förvärvsavdragsreglerna varvid
de i motionerna framförda förslagen och synpunkterna
måtte upptagas till övervägande.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962
620301
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.