Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser rörande avskrivning å maskiner och inventarier i rörelse.

1962-03-27 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:25, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser rörande avskrivning å maskiner och inventarier i rörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser

rörande avskrivning å maskiner och inventarier i rörelse.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:364 av herr Stefanson och 11:435 av herr

Kollberg m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte — i syfte att underlätta skatteberedningens arbete och skyndsammare

nå resultat —- anhålla att särskilda sakkunniga utses för teknisk

utredning angående rätt till avskrivning på återanskaffningsvärde av maskiner

och inventarier; samt

2) de likalydande motionerna 1:462 av herr Hagberg m. fl. och 11:540 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att värdeminskningsavdrag

i fråga om maskiner och inventarier, avsedda för stadigvarande

bruk i rörelse eller jordbruk som deklareras enligt bokföringsmässiga

principer, skall medgivas i förhållande till återanskaffningsvärdet,

schablonmässigt bestämt till 120 procent av anskaffningsvärdet; samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring

av kommunalskattelagen.

De likalydande motionerna 1:364 och 11:435 upptar även andra yrkanden

än det ovan redovisade. Dessa yrkanden behandlar utskottet i andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 11:435 och 11:540.

Gällande rätt

Från bruttointäkt av rörelse får i princip åtnjutas årliga värdeminskningsavdrag

för kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Undantagsvis må sådan anskaffningskostnad

i sin helhet avdragas som omkostnad redan under anskaffningsåret,

nämligen i de fall då tillgången beräknas bli förbrukad inom högst tre år.

De närmare bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av maskiner

och inventarier återfinns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 § koin
1

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

munalskattelagen. Såvitt här är av intresse innebär bestämmelserna i huvudsak

följande. Vid tillämpning av s. k. planenlig avskrivning bestämmes det

årliga värdeminskningsavdraget normalt enligt avskrivningsplan till viss

procent av tillgångens anskaffningsvärde. Saknas utredning om anskaffningsvärdet,

må avdrag beräknas till viss procent av bokförda värdet eller

av annat lämpligt värde. Huvudregeln för s. k. räkenskapsenlig avskrivning

medger avdrag årligen med högst trettio procent av summan av ingående

bokfört värde å inventariebeståndet och anskaffningskostnaden för

under året inköpta inventarier. Enligt en kompletterande regel får tillgångarna

nedskrivas till ett värde motsvarande restvärdet vid en årlig avskrivning

med tjugu procent av inventariebeståndets anskaffningsvärde. Understiger

inventariebeståndets verkliga värde även det angivna restvärdet,

medges avdrag även för härav betingad ytterligare avskrivning.

Historik

Enligt kommunalskattelagen beräknas således värdeminskningsavdraget i

princip på tillgångens anskaffningsvärde. Frågan om avskrivning å inventarier

på grundval av annat värde än anskaffningsvärdet behandlades av företagsbeskattningskommittén

i dess år 1954 avgivna betänkande med förslag

till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954:19). I betänkandet framlade

kommittén bl. a. förslag till en degressiv avskrivningsmetod, vilket förslag

med vissa jämkningar lades till grund för nu gällande lagstiftning om räkenskapsenlig

avskrivning. I denna del innebar förslaget en främst av konjunkturpolitiska

skäl motiverad begränsning av den för aktiebolag m. fl.

dittills i princip gällande rätten till s. k. fri avskrivning å inventarier.

Beträffande det underlag, varå avskrivningsbeloppen skall beräknas, föreslog

företagsbeskattningskommittén emellertid inte någon ändring i tidigare

gällande bestämmelser om avskrivning på grundval av anskaffningsvärdet.

Kommittén erinrade om den kritik, som riktats mot avskrivningsregler innebärande

en periodisering av den historiska anskaffningskostnaden. I tider

med fallande penningvärde medför dylika regler att det sammanlagda beloppet

av gjorda avskrivningar inte svarar mot kostnaden för ett återanskaffande

av en med den avskrivna maskinen likvärdig sådan. Det kan

således göras gällande att i angivna läge en viss förtäring av företagets kapital

äger rum genom beskattningen. Från näringslivets sida har också vid

skilda tillfällen yrkats, att avskrivningarna borde få grundas på maskinens

nuvärde vid varje avskrivningstillfälle. Vid övervägande av frågan om avskrivning

på anskaffningsvärde eller nuvärde fann kommittén, att så starka

invändningar från såväl teoretisk som praktisk synpunkt måste framställas

mot en avskrivning på nuvärdet, att kommittén inte kunde förorda något

förslag i denna riktning. Härvidlag hänvisade kommittén till det förhållandet

att någon enhetlig uppfattning inte råder om det teoretiskt riktiga i en

avskrivning på nuvärdet. Det hävdas nämligen, anförde kommittén, att nå
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

3

got godtagbart resultat inte uppnås om man isolerat beaktar prisförändringarna

för allenast en post i balansräkningen. En förlust på tillgångssidan

sammanhängande med en nedgång i penningvärdet kan mycket väl från

företagets synpunkt vara kompenserad genom en vinst på passivsidans skulder.

Det sagda exemplifierades av kommittén med det tänkta fallet att en

maskin helt finansierats med lånade medel och de mot avskrivningarna svarande

beloppen skall användas för amorteringar å lånet. Om avskrivning på

nuvärdet skulle medges i en sådan situation, innebar detta endast att företaget

tillfördes en vinst lika stor som den förlust, vilken långivaren åsamkas.

Kommittén underströk vidare de utomordentliga praktiska svårigheter,

som skulle vara förenade med tillämpningen av en bestämmelse av dylik

innebörd. Härom anförde kommittén följande.

Skulle nuvärdet fastställas för varje tillgång för sig, föreligger merendels

det förhållandet, att på grund av teknikens utveckling den äldre maskinen

ersatts av en ny med helt eller delvis annorlunda konstruktion, varför rätta

jämförelser mellan anskaffningskostnaderna vanligen inte kan göras. En

undersökning och omräkning av antytt slag skulle behöva verkställas för

varje maskin och varje år. En annan möjlighet skulle vara att söka fastställa

ett för vissa grupper av inventarier gemensamt prisindex, men även

ett sådant prisindex är då det gäller det enskilda företaget ofta nog högst

missvisande, beroende på en skiftande sammansättning av inventariebestånd

och maskinernas individuella ålder. Med denna metod skulle alltså nås högst

ojämna resultat samtidigt som ti.llämpningssvårigheterna i det väsentliga

likväl skulle bestå.

Kommittén framhöll tillika, att spörsmålet om avskrivning på anskaffnings-

eller nuvärde i väsentlig mån reducerades till följd av den av kommittén

föreslagna degressiva avskrivningsmetoden, vilken tillät en avskrivning

av mer än 50 procent av anskaffningsvärdet under de två första åren, samt

än ytterligare på grund av kommitténs förslag i fråga om lagstiftningen

rörande investeringsfonder.

Två reservanter inom kommittén uttalade, att de inte kunde godta de

mera teoretiska argument på vilka majoriteten grundat sitt avvisande av

frågan om avskrivning på ett högre värde än anskaffningsvärdet. De betonade

den betydelse den fria avskrivningen haft för företagen i tider av

starkt stigande återanskaffningskostnader på maskiner och inventarier. Om

det i företaget arbetande kapitalet i ett sådant läge skall kunna hållas intakt,

var enligt reservanternas mening en avskrivning på återanskaffningsvärdet

eller i varje fall på de löpande nuvärdena erforderlig.

Företagsbeskattningskommitténs förslag i nu berörda del förelädes 1955

års riksdag genom Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

I anledning av propositionen framställdes motionsvis yrkanden i huvudsakligt

syfte att bibehålla den fria avskrivningsrätten. Motionärerna erinrade

i anslutning därtill om att hos statens järnvägar avskrivningarna beräknades

på återanskaffningskostnaderna och framhöll sambandet mellan den

2 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 sand. Nr 25

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

skattemässiga och den företagsekonomiska bedömningen av avskrivningsproblemen,

vilket förhållande talade för den fria avskrivningsrättens bibehållande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 45 tillstyrkte utskottet

på anförda skäl en lagstiftning om räkenskapsenlig avskrivning i huvudsaklig

anslutning till det i propositionen framlagda förslaget. De i ämnet väckta

motionerna avstyrktes av utskottet under uttalande bl. a. att den omständigheten

att avskrivningarna hos statens järnvägar beräknas på återanskaffningskostnaden

inte hade något egentligt samband med frågan hur de taxeringsmässiga

avskrivningarna skall beräknas. Att avskrivningarna vid järnvägsdriften

beräknas på återanskaffningskostnaden fann utskottet sammanhänga

med det sätt på vilket järnvägstaxorna kalkyleras men var också

motiverat av anslagstekniska skäl. Det stod självfallet även enskilda näringsföretag

fritt att vid prissättningen kalkylera priserna med hänsyn till

återanskaffningskostnaden. Utskottet fann därav dock inte följa att samma

princip skall tillämpas vid den skattemässiga inkomstberäkningen.

Förevarande spörsmål har därefter vid flera tillfällen varit föremål för

riksdagens behandling, senast vid 1961 års riksdag. På hemställan av bevillningsutskottet

i betänkande nr 28 avslogs då motionsvis framställda yrkanden

om skrivelse till Kungl. Maj.t med begäran att allmänna skatteberedningen

skulle få i uppdrag att särskilt uppmärksamma frågan om avskrivning

på återanskaffningsvärdet beträffande maskiner och inventarier

i rörelse. Utskottet uttalade därvid bl. a. följande.

Någon tvekan torde i och för sig inte råda därom att det i motionerna

behandlade spörsmålet är en sådan fråga, som faller inom ramen för allmänna

skatteberedningens utredningsuppdrag. Det torde också kunna förutsättas

att med hänsyn till den centrala betydelsen av denna fråga för

företagsbeskattningen den kommer att ägnas uppmärksamhet vid utredningsarbetets

bedrivande. Någon anledning synes därför inte föreligga för

riksdagen att i särskild skrivelse till Kungl. Maj :t påpeka att frågan bör

ägnas speciell uppmärksamhet eller att utredningen bör fästa särskild vikt

vid möjligheterna att vid beskattningen anknyta avskrivningen till återanskaffningsvärdet

av maskiner och andra inventarier. Utskottet anser sig

således böra avstyrka av motionärerna begärda riksdagsskrivelser.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må bär återges följande.

I motionerna 1:364 och 11:435 uttalas att rätten att göra avskrivning på

återanskaffningsvärdet å inventarier är av betydelse för företagens rationaliseringsmöjligheter.

Den är även berättigad ur företagsekonomisk synvinkel.

I annat fall kommer avskrivningen ej att förslå till att återanskaffa

en utrangerad tillgång, och en kapitalförtäring skulle i realiteten inträffa.

Vidare erinras i motionerna om att man redan i förarbetena till kommunalskattelagen

uppmärksammade frågan i vad mån hänsyn i skattelagstift
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

5

ningen bör tas till penningvärdets förändringar. 1924 års skatteutredning

ansåg att denna fråga borde tas upp till förnyad behandling om penningvärdet

i framtiden skulle förete mera betydande växlingar. Under den tid

den fria avskrivningsrätten gällde reducerades behovet av avskrivning på

återanskaffningsvärdet men nu har frågan åter fått aktualitet. För att underlätta

möjligheterna att snabbt få frågan utredd bör den överlämnas till

särskilda sakkunniga, vilka uteslutande skall ha till uppgift att utarbeta

en tekniskt tillfredsställande lösning. Deras förslag kunde sedan — om så

skulle befinnas erforderligt — överlämnas till skatteberedningen för dess

slutgiltiga övervägande.

Till stöd för yrkandet i motionerna I.A62 och 11:5AO anföres att gällande

avskrivningsmetoder inte i samma utsträckning som den fria avskrivningsrätten

medger företaget att genom skattefria avsättningar begränsa verkningarna

av ökade återanskaffningskostnader och därigenom motverka den

snedvridning av det skattemässiga vinstresultatet som blir följden om

hänsyn inte tas till återanskaffningskostnaderna.

Betydelsen av att avskrivningarna anpassas till en företagsekonomiskt

riktig princip kommer självfallet att ytterligare markeras, i den mån det

svenska näringslivets konkurrensförmåga ställs på än hårdare prov än hittills.

Så synes bl. a. bli följden i den mån de nya europeiska marknaderna

utvecklas. För en framgångsrik konkurrens erfordras uppenbarligen att

rationaliseringstakten i det svenska näringslivet är minst lika snabb som

i de länder med vilka vi har att konkurrera. Detta i sin tur ställer stora

och ökade krav på företagens kapitalbehov. Möjligheterna till ökad självfinansiering

skulle uppenbarligen förbättras genom en övergång till avskrivning

på återanskaffningsvärdet eller i vart fall nuvärdet.

Att avskrivning på återanskaffningsvärdet även av statsmakterna ansetts

vara en riktig princip illustreras därav, att sådan avskrivning sedan länge

tillämpats vid postverket, televerket och statens järnvägar samt, under senare

år, jämväl i fråga om avskrivning på vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Enligt motionärernas mening är denna fråga av så stor betydelse att

den om möjligt bör lösas redan nu. Detta torde också kunna ske om man

tillgriper ett förenklat schablonförfarande. I stället för att i efterhand beräkna

den slutgiltiga stegringen av anskaffningskostnaden för en viss maskin

eller en viss grupp maskiner torde man kunna nöja sig med att utgå

ifrån en schablonmässigt beräknad förändring i prisnivån. Erfarenheten visar

nämligen att konsumtionsprisindex under en maskins eller ett inventariums

ekonomiska varaktighetstid genomsnittligt sett torde stiga med 20

å 25 %. Någon anledning att antaga, att prisnivån för maskiner och inventarier

skulle stiga i långsammare takt torde knappast föreligga, liksom det

inte heller finns skäl till antagande att den framtida utvecklingen av konsumtionsprisindex

i någon högre grad skulle komma att avvika från den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

stegring som i genomsnitt ägt rum sedan slutet av andra världskriget. Med

hänsyn härtill synes det möjligt att schablonmässigt fastställa prisstegringen

för en maskin eller ett inventarium med en varaktighetstid av minst tre

år till åtminstone 20 % av den ursprungliga anskaffningskostnaden.

Sådant avdrag bör få åtnjutas vid sidan av ordinarie avskrivning, vare

sig denna sker enligt plan eller i form av räkenskapsenlig avskrivning. Någon

motsvarande avskrivning i räkenskaperna bör icke fordras. Avdrag

skulle således i praktiken få åtnjutas med 120 % av anskaffningskostnaden,

vilket under de gjorda antagandena skulle motsvara återanskaffningskostnaden.

För att förhindra att avdraget utnyttjas av flera företag beträffande ett

och samma inventarium synes böra stadgas, att avdrag icke får åtnjutas för

begagnade maskiner och inventarier. Några särskilda regler torde i så fall

inte erfordras vid försäljning av maskiner och inventarier.

Avslutningsvis redogöres i motionerna för de system med liknande avdragsregler

som tillämpas på vissa håll utomlands. Därvid nämnes förhållandena

i Holland, England och Belgien såsom exempel.

Utskottet

Vid beräkning av rörelseinkomst är skattskyldig i princip berättigad till

avdrag för kostnad för anskaffning av maskiner och inventarier för stadigvarande

bruk i rörelsen i form av värdeminskningsavdrag. För bestämmande

av avdragets storlek anvisar bestämmelserna i kommunalskattelagen

olika avskrivningsmetoder. Dessa har det gemensamt att hela anskaffningskostnaden

får avskrivas under kortare eller längre tid. I regel får avdrag

ske årligen med en på visst sätt beräknad del av anskaffningskostnaden,

men i vissa fall kan hela kostnaden för en tillgång avdras på en gång det

år under vilket tillgången i fråga anskaffats. Motsvarande bestämmelser

gäller beträffande värdeminskningsavdrag å maskiner och inventarier i

jordbruk med bokföringsmässig inkomstberäkning.

De förevarande motionerna gäller frågan om avdrag för värdeminskning

av maskiner och inventarier bör kunna medges på grundval av tillgångarnas

återanskaffningsvärde i stället för det värde till vilket de faktiskt anskaffats.

Därvid yrkas i motionerna 1:364 och 11:435 skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran att särskilda sakkunniga tillsättes med uppgift att verkställa

en teknisk utredning rörande förevarande fråga. I motionerna 1:462

och 11:540 åter yrkas lagstiftning av innebörd att värdeminskningsavdrag

för maskiner och inventarier i rörelse och jordbruk med bokföringsmässig

inkomstberäkning skall medges efter ett schablonmässigt bestämt återanskaffningsvärde,

beräknat till 120 procent av anskaffningsvärdet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om avskrivning

på återanskaffningsvärdet föremål för uppmärksamhet redan i samband

med 1955 års riksdagsbeslut rörande företagsbeskattningen. I det till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962 7

grund för beslutet liggande kommittébetänkandet uttalade majoriteten att

mot ett sådant avskrivningssystem kunde riktas starka såväl principiella

som praktiska invändningar, varför systemet inte kunde förordas. Riksdagsbeslutet

innebar också att avskrivningsrätten liksom dittills grundades

på den historiska anskaffningskostnaden.

Vid föregående års riksdag underströk bevillningsutskottet i betänkande

nr 28 att förevarande fråga med hänsyn till dess centrala betydelse för företagsbeskattningen

skulle komma att ägnas uppmärksamhet av allmänna

skatteberedningen. I motionerna 1:364 och 11:435 utgår också motionärerna

från att frågan faller inom ramen för beredningens utredningsuppdrag. Motionärerna

förordar emellertid att densamma på gnind av sin särskilda natur

brytes ut åtminstone för en förberedande behandling.

Utskottet vill erinra om att man då det gäller avskrivning på återanskaffningsvärdet

har att skilja mellan olika mer eller mindre långtgående system.

Enligt en metod bör till grund för avskrivningen läggas vederbörande

tillgångs nuvärde, d. v. s. det värde, som vid beskattningstillfället motsvarar

kostnaden för att anskaffa en ny likvärdig tillgång. En annan metod är

att beräkna ett framtida återanskaffningsvärde för tillgången och grunda

avskrivningsrätten på detta värde.

I motionerna 1:364 och 11:435 har spörsmålet om vilket värde, som bör

vara grundläggande för avskrivningen, lämnats öppen, medan yrkandet i

motionerna 1:462 och 11:540 bygger på ett system med schablonmässigt bestämt

återanskaffningsvärde.

Utskottet är inte berett att på nu föreliggande material ta ställning till

om en reform av rådande avskrivningssystem i den riktning motionärerna

begärt är påkallad, än mindre till frågan efter vilka principer ett ändrat

system bör byggas upp. Utskottet kan således inte tillstyrka lagstiftningsvrkandet

i motionerna 1:462 och 11:540. Såsom nyss nämnts ingår frågan

i allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. Enligt utskottets mening

bör densamma prövas i sammanhang med beredningens överväganden rörande

företagsbeskattningen i sin helhet. Vad angår utredningsyrkandet i

motionerna 1:364 och 11:435 vill utskottet framhalla, att värdesäkringskommittén

— enligt vad utskottet erfarit — vid sina överväganden även uppmärksammat

frågan om avskrivning av maskiner och inventarier pa grundval

av tillgångarnas återanskaffningsvärde. Enligt utskottets mening bör

inte för närvarande någon ytterligare prövning av frågan i särskild ordning

äga rum. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att de i Sverige

gällande reglerna för avskrivning av maskiner och inventarier som helhet

framstår såsom tämligen liberala i förhållande till vad som tillämpas i andra,

med vårt land jämförbara länder. Särskilt gäller detta om man vid beskattningen

också beaktar att svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar genom

att utnyttja lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder har möjlighet

att på en gång avskriva nu ifrågavarande tillgångar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

Utskottet anser sig också här böra upprepa vad utskottet i annat sammanhang

uttalat, nämligen att 1955 års beslut rörande företagsbeskattningen

bl. a. innebar en viss liberalisering av avskrivningsrätten å maskiner och

inventarier för enskilda företagare. Dessa jämställdes då i detta hänseende

med företag som drives i aktiebolagsform. Tidigare hade enskilda företagare

endast haft rätt att avskriva dylika tillgångar efter plan. Genom 1955 års

lagstiftning erhöll samtliga rörelseidkare rätt till s. k. räkenskapsenlig avskrivning.

Detta avskrivningssystem motsvarar — låt vara med något begränsad

avskrivningsrätt — den tidigare s. k. fria avskrivningen, vilken endast

fick tillämpas av aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Avslutningsvis vill utskottet även något beröra uttalandet i vissa av motionerna

att avskrivning på återanskaffningsvärdet tillämpas av de statliga

affärsdrivande verken, t. ex. SJ. Såsom tidigare uttalats från bevillningsutskottets

sida har detta förhållande inte något egentligt samband med frågan

hur de taxeringsmässiga avskrivningarna bör beräknas. Att avskrivningarna

vid järnvägsdriften sker på återanskaffningskostnaden sammanhänger

med det värde på vilket järnvägstaxorna kalkyleras men är även

motiverat av anslagstekniska skäl. Det står givetvis även enskilda näringsföretag

fritt att vid prissättningen kalkylera priserna med hänsyn till återanskaffningsvärdet.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:364 av herr Stefanson

och II :435 av herr Kollberg m. fl. angående företagsbeskattningen,

såvitt motionerna avser frågan om avskrivning av

maskiner och inventarier, samt

2) de likalydande motionerna 1:462 av herr Hagberg

m. fl. och 11:540 av herr Heckscher m. fl. angående avdrag

vid beskattningen för värdeminskning å maskiner och inventarier,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson. Hagberg, Einar Eriksson,

Erik Jansson, Gustaf Elofsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson

och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson i

Göteborg, Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Christenson i

Malmö, Magnusson i Borås och Kristenson i Göteborg.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

i Borås, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:462 av herr Hagberg m. fl. och 11:540 av herr Heckscher m. fl. ansett, att

utskottet under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 3 c samt punkt 4 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 29 §.

3 c. Värdeminskningsavdrag med---särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenskaperna.

Har skattskyldigs — ---- för utskylder.

Ådagalägger skattskyldig, — — -— bokförda värdet.

Har ett — ---återstående beloppet.

Skattskyldig må utöver avdrag enligt bestämmelserna i denna punkt åtnjuta

avdrag för beräknad framtida prisstegring med ett belopp, motsvarande

en femtedel av anskaffningskostnaderna för sådana under beskattningsåret

anskaffade maskiner och andra inventarier, vilka vid utgången

av beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vid tillämpning av denna

bestämmelse skall iakttagas, att kostnader för anskaffning av maskiner och

inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt av begagnade inventarier

icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier, som av

den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken han är förbunden

i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, anskaffningskostnaden må

medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962

4. Skattskyldig må,--— undgå taxering.

Avdrag för ----tillgångarna anskaffats.

Hava under ---lägre belopp.

Har ett---av anskaffningsvärdet.

Har skattskyldig — --anskaffade tillgångar.

Oaktat vad — ---en skattskyldig.

Då tillgångar,---till 28 §.

Finnes skattskyldig ----fråga verkställdes.

Den omständigheten — — — tredje stycket.

Har före---tillgodoräknats honom.

Vad i punkt 3 c sista stycket stadgas om extra avdrag på grund av prisstegring

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om maskiner och andra

inventarier, för vilka avdrag för avskrivning åtnjutes enligt bestämmelserna

i denna punkt.

Har aktiebolag — ---följande åren.

Angående avdrag----till 41 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år. I samband härmed skall iakttagas följande.

Oaktat bestämmelserna i punkt 3 c sista stycket samt i punkt 4

elfte stycket av anvisningarna till 29 § skola för de beskattningsår, beträffande

vilka taxering verkställes åren 1964—1966, extra avdrag för beräknad

framtida prisstegring medgivas med i det följande angiven procentuell andel

av anskaffningskostnaderna för under vederbörande beskattningsår anskaffade

maskiner och andra inventarier, nämligen

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1964, fem procent av anskaffningskostnaderna,

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1965, tio procent av anskaffningskostnaderna, samt

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes

år 1966, femton procent av anskaffningskostnaderna.

II) av herrar Lundström, Billman, Gustafson i Göteborg och Christenson i

Malmö, vilka ansett att utskottet bort anföra och hemställa följande:

Vid beräkning--— (= utskottet s. 6 rad 19 uppifrån — rad 4 nedifrån)

---— av anskaffningsvärdet.

Frågan om avskrivning på återanskaffningsvärdet har som framhållits i

motionerna länge varit uppmärksammad i skattediskussionen utan att den

funnit någon praktisk lösning. 1924 års skatteberedning underströk önskvärdheten

av att hänsyn kunde tas till penningvärdets förändring och an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1962 11

såg att frågan borde tas upp till förnyad behandling om penningvärdet i

framtiden skulle förete mera betydande växlingar. Den fria avskrivningsrätten,

som genomfördes 1938, medförde att behovet av avskrivning på återanskaffningsvärde

blev mindre. Men i och med 1955 års beslut om nya avskrivningsregler

blev frågan på nytt aktuell. Den kraftiga penningvärdeförändringen

under efterkrigstiden har givetvis ytterligare understrukit behovet

av avskrivningsregler för maskiner och inventarier, som möjliggör avskrivning

på återanskaffningsvärdena.

Som påpekas i motionerna bör ur företagsekonomisk synvinkel avskrivning

ske på återanskaffningsvärdet. Det belyses för övrigt av att statliga affärsverk

tillämpar denna avskrivningsprincip. Utskottet anser för sin del

principiella skäl tala för att man även i beskattningshänseende medger avskrivning

på återanskaffningsvärde. De tekniska problem som sammanhänger

med utformningen av skattebestämmelserna på detta område är

emellertid betydande. Utskottet är därför icke berett att omedelbart tillstyrka

en lagstiftning med den schablonmetod som föreslagits i motionerna 1:462

och 11:540.

Allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag är synnerligen omfattande.

Tanken att genom en särskild utredning av teknisk art underlätta

skatteberedningens arbete på detta område finner utskottet välmotiverad.

Utskottet har emellertid inhämtat att värdesäkringskommittén vid sina överväganden

även uppmärksammat frågan om avskrivning av maskiner och inventarier

på grundval av tillgångarnas återanskaffningsvärde. Utskottet förutsätter

att kommittén inom den närmaste framtiden kan redovisa resultatet

av sitt arbete. Vid sådant förhållande kan enligt utskottets mening detta

utredningsarbete avvaktas.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen måtte anse motionerna 1:364 och 11:435 —

såvitt gäller frågan om avskrivning på återanskaffningsvärde

å maskiner och inventarier — samt motionerna 1:462 och

11:540 besvarade med vad utskottet anfört.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.