Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av fordonsskatt för bussar, m. m.

1962-03-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:29, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av fordonsskatt för bussar, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om restitution av fordonsskatt för bussar, m. m.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 149 av herr Axel Johannes Andersson m. fl.

och II: 195 av herr Hamrin i Ivalmar m. fl., vari hemställts, att riksdagen,

som ett provisorium i avvaktan på pågående utredningsarbete, måtte besluta

att till stöd för busstrafiken på landsbygden restitution skall ske av hälften

av erlagd fordonsskatt i enlighet med det av 1953 års trafikutredning den 22

februari 1960 framlagda förslaget, med de ändringar som i motionerna angivits,

att tillämpas fr. o. m. 1961 års fordonsskatt;

2) de likalydande motionerna I: 305 av herrar Ringaby och Isacson samt

II: 377 av herr Hedin m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en

sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen, att detsamma

icke inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande monteringsoch

demonteringsbara anordningar till lastbilar”; ävensom

3) de likalydande motionerna I: 473 av herr Sveningsson m. fl. och II: 547

av herr Nordgren, vari hemställts, ”att riksdagen måtte med verkan från och

med den 1 januari 1963 besluta sänka de för bussar utgående fordonsskatterna

med 40 procent, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga

författningsändringar’ ’.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 149, I: 473 och II: 377.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall

fordonsskatt årligen erläggas för här i riket registrerade bussar. Skatten utgår

med dels en enhetlig grundavgift och dels en på visst sätt beräknad tilläggsavgift.

Grundavgiften utgör 110 kr. För bussar med tjänstevikt av högst 5 000

kg utgör tilläggsavgiften 33 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr. 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

tjänstevikt utgör 1 353 kr. för 5 000 kg av tjänstevikten och 55 kr. för varje

påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten. För lastbilar skall

erläggas dels grundavgift med 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad med

hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår med 37 kr. för

varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med 900 kg, då det

gäller tjänstevikter icke överstigande 3 000 kg. Om tjänstevikten överstiger

3 000 men ej 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 777 kr. för 3 000 kg och 64 kr.

för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten, och om

tjänstevikten överstiger 7 000 kg, utgår tilläggsavgift med 3 337 kr. för 7 000

kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten.

Enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt

sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande

verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren

av fordonet. Med fordonets totalvikt menas summan av fordonets tjänstevikt

och inaximilast. Om registrerat fordon underkastas sådan ändring, att det

inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg, åligger det enligt 10 § 5 mom. vägtrafikförordningen ägaren

att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa fordonet hos besiktningsman

för registreringsbesiktning.

Under åberopande bl. a. av busstrafikens ekonomiska situation har vid de

senaste årens riksdagar väckts motioner (vid 1956 års riksdag motionerna

I: 31S och II: 232 samt I: 320 och II: 251 ävensom motionen II: 577; vid

1957 års riksdag motionerna I: 137 och II: 170 samt I: 210 och II: 255; vid

1958 års A-riksdag motionerna I: 197 och II: 236; vid 1958 års B-riksdag motionerna

I: B 65 och II: B 61 samt I: B 178 och II: B 228; vid 1959 års riksdag

motionerna I: 159 och II: 208 samt vid 1960 års riksdag motionerna I: 398

och II: 531) om dels sänkning av fordonsskatten för bussar till 1954 års nivå,

dels ock — i vissa motioner — sänkning av brännoljeskatten för bussar till

27 resp. 25 öre per liter. Motionerna har, bl. a. med hänsyn till att frågan om

motorfordonstrafikens beskattning är under utredning inom 1953 års trafikutredning,

icke föranlett någon riksdagens åtgärd.

I en av 1953 års trafikutredning till chefen för kommunikationsdepartementet

i februari 1960 ingiven framställning rörande busstrafikens driftekonomiska

förhållanden föreslog utredningen med hänsyn till den brydsamma

ekonomiska situation, i vilken ett stort antal bussföretag på landsbygden befinner

sig —- förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk karaktär

— en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken. Sålunda föreslogs

att bussföretag med linjetrafik på landsbygden i avbidan på ställnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

3

tagandet till frågan om direkta stödåtgärder skulle erhålla restitution av

halva den fordonsskatt, som erlagts för år 1960 i fråga, om hussar i nämnda

trafik.

Chefen för kommunikationsdepartementet delade i propositionen nr 98 till

1961 års riksdag utredningens uppfattning om behovet av ekonomiskt stöd

åt busstrafiken på landsbygden men ansåg för sin del att bidraget borde utgå

efter individuell prövning av de skilda bussföretagens ekonomiska förhållanden.

Bidragets storlek föreslogs i propositionen maximerat till två kr. per vagnmil,

och det för bidragsgivningen erforderliga beloppet beräknades till 2 milj. kr.

I de i samband med propositionen behandlade motionerna I: 23 och II: 54,

I: 633 och II: 753 samt I: 358 och II: 418 yrkades lindring av fordonsskatten för

bussar, i de båda förra motionsparen med 50 procent och i det senare med 40

procent. I motionerna I: 23 och II: 54 yrkades dessutom en sänkning av brännoljeskatten

för bussar med 10 öre per liter.

Sammansatta stats- och bevillningsutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 1

förslaget i propositionen och avstyrkte bifall till motionerna. Utskottet anförde

därvid bl. a. följande.

Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala emot en subventionering av

en verksamhetsgren genom skattenedsättning i en eller annan form och vill i

detta sammanhang även erinra om riksdagens tidigare ställningstagande i

frågan. Avvägningen av automobilbeskattningen torde över huvud taget böra

ses i ett större sammanhang. Enligt utskottets mening bör därför frågan om

busstrafikens beskattning anstå i avvaktan på de resultat, som 1953 års trafikutrednings

överväganden rörande den framtida beskattningen av motorfordonstrafiken

kan leda. till. Bortsett härifrån föreligger emellertid skäl för att i

enlighet med Kungl. Maj:ts förslag utforma stödet åt linjetrafiken på landsbygden

såsom ett behovsprövat individuellt bidrag. Även en väsentlig reduktion

av fordonsskatten skulle nämligen inte ge den ekonomiska förbättring, som åtskilliga

bussföretag, särskilt i glesbygderna, är i uppenbart behov av. Sådana

generella åtgärder, som motionärerna förordat för att förbättra rörelsegrenens

ekonomiska läge, skulle dessutom medföra en omotiverat hög kostnad i form av

skattebortfall för statsverket, eftersom åtskilliga trafikföretag inte torde vara i

behov av några speciella stödåtgärder.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Frågan om ändrade regler rörande tjänstevikt och rörande beskattningen

av lastbilar har jämväl varit föremål för övervägande i riksdagen under senare

år i anledning av väckta motioner i ämnet (vid 1959 års riksdag motionerna

I: 293 och II: 363; vid 1960 års riksdag motionerna I: 419 och II: 500

och vid 1961 års riksdag motionerna I: 483 och II: 562).

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18 anförde 1961 års bevillningsutskott

bl. a. följande.

Som av den tidigare redogörelsen framgår har vid de senaste årens riksdagar

motionsvis framförts yrkanden om ändringar i beskattningsreglerna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

för lastbil. Motionsyrkandena har emellertid med hänsyn till att frågan om

motorfordonstrafikens beskattning är under övervägande inom 1953 års trafikutredning

inte föranlett någon riksdagens åtgärd. Enligt vad utskottet

inhämtat beräknas utredningen framlägga ett principbetänkande rörande

riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken före utgången av maj månad

innevarande år. Innan ställning tas till de i motionerna behandlade spörsmålen,

synes det lämpligt att avvakta de resultat utredningens förslag kan

föranleda. Med hänsyn härtill anser utskottet skäl icke föreligga för riksdagen

att nu tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet och avstyrker således

bifall till motionerna.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I motionerna 1:149 och II: 195, vari hemställes om restitution av hälften

av erlagd fordonsskatt för bussar, anföres bl. a. följande. Någon sammanfattande

redogörelse för utfallet och erfarenheterna av det förra året beslutade

systemet med individuellt behovsprövade bidrag har ännu inte lämnats.

Av i statsverkspropositionen lämnade uppgifter framgår dock att en mycket

stor del av alla busslin j ef öretag sökt sådant och även fått sina ansökningar

tillstyrkta av vederbörande länsstyrelse. Sålunda har drygt 300 företag fått

ansökningar om bidrag tillstyrkta och enligt senare underhandsuppgifter

också beviljade av statens biltrafiknämnd. Detta innebär att ungefär 60 procent

av samtliga enskilda busslin j ef öre tåg fått bidrag. Av de återstående

företagen har eu del inte karaktär av landsbygdsföretag och har därför inte

kunnat komma i fråga för bidrag. Andra har, trots att de i och för sig varit

berättigade till bidrag, inte sökt sådant antingen på grund av bristande kännedom

om bidragsmöjligheterna eller därför att ansökningsförfarandet varit så

komplicerat att man ryggat för dess svårigheter.

Redan hittills kända fakta rörande utfallet av det förra året beslutade bidragsförfarandet

talar sålunda för att den helt övervägande delen av landsbygdens

busslinjetrafik befinner sig i en sådan ekonomisk situation att bidrag

enligt detta system skulle ha kunnat utgå. Under sådana omständigheter

synes det vara uppenbart att ett generellt verkande system från administrativ

synpunkt och jämväl med hänsyn till kostnaderna är att föredraga framför’

ett system med individuell behovsprövning. Då det vidare kan befaras att

individuellt prövade bidrag kan motverka önskvärda rationaliseringssträvanden

och därigenom försämra busslinjetrafikens framtida förutsättningar att

svara för en tillfredsställande transportförsörjning, synes det för föregående år

beslutade provisoriska bidragsförfarandet inte böra bibehållas utan ersättas med

ett generellt verkande stöd.

Med hänsyn till att åtgärden bör genomföras som ett provisorium i avvaktan

på trafikutredningens kommande förslag till mera långsiktiga åtgärder på

trafikförsörjningens område anser motionärerna att skattelättnaden bör genomföras

i form av restitution. I enlighet med utredningens förslag bör resti
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

5

tutionen avse hälften av erlagd fordonsskatt. Med hänsyn till att bidrag i

särskild ordning utgått för verksamheten under 1960 bör restitutionen nu

avse 1961 års fordonsskatt och därutöver gälla tills vidare intill dess annorlunda

beslutas.

Som motivering för yrkandet om utredning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen

anföres i motionerna 1:305 och II: 377 i huvudsak följande.

Bevillningsutskottet har i sina betänkanden nr 13/1959, 54/1960 och

18/1961 hänvisat till att 1953 års trafikutredning har bilskattefrågorna under

övervägande och att utredningens resultat borde avvaktas, innan ställning

tages till de i motionerna behandlade spörsmålen. 1953 års trafikutredning

har numera framlagt detta betänkande, vilket jämväl varit föremål för remissbehandling.

Några förslag i här berörda skattefråga lika litet som beträffande

bilskattefrågorna över huvud taget innehåller emellertid icke betänkandet.

Tolkningssvårigheterna när det gäller begreppet tjänstevikt består alltjämt,

vilket bl. a. medfört att åtskilliga lastbilsägare blivit föremål för åtal

på grund av underlåten registreringsbesiktning i samband med temporär användning

av emballagetankar, djurburar och liknande anordningar å lastbilar.

Bristen på klara definitioner i nuvarande beskattningssystem framstår

som påtaglig, och det måste anses angeläget att man här utan tidsutdräkt får

till stånd en sådan ordning att monterings- och demonteringsbara utrustningar

av angiven art till lastbilar icke inräknas i fordonens tjänstevikt.

Till stöd för yrkandet om sänkning av fordonsskatten för bussar framhålles

i motionerna I: 473 och II: 547 bl. a. att trafikutredningens förslag till provisorisk

skattelättnad inte realiserats. I stället har samhällsinsatserna under

innevarande budgetår tagit formen av direkta bidrag till viss linjetrafik på

landsbygden. De hittillsvarande erfarenheterna från detta bidragssystem visar,

att det anslagna beloppet om två milj. kr. inte fullt räckt till för täckning av

de tillstyrkta bidragen, men också att minst 300 av landets ca 550 enskilda

busslinjeföretag varit i behov av bidrag. Man kan dessutom inte utesluta

möjligheterna av att ytterligare företag hade kunnat komma i fråga för bidrag,

därest de haft möjlighet att inom den snävt begränsade tid som stod till

förfogande lämna tillfredsställande redovisning av driftresultaten i enlighet

med de komplicerade ansökningsformulären. Dessa omständigheter synes

tala för att ett generellt verkande system hade varit att föredraga framför

ett med nödvändighet svårarbetat bidragssystem.

Den enklaste formen för generella åtgärder synes vara att sänka fordonsskatten

för bussar, såsom föreslagits av trafikutredningen. Några skäl att

därvid begränsa skattesänkningen enbart till vissa bussar föreligger dock

inte. De ekonomiska svårigheterna för den kollektiva persontrafiken förefinns

i snart sagt alla typer av busslinjctrafik, och riskerna att generella åtgärder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

skall innebära otillbörliga fördelar för vissa företag måste bedömas som

ytterligt små. Eftersom skattebördan dessutom är betungande, kommer en

skattesänkning att innebära en väsentlig förbättring av möjligheterna att

bibehålla en transportförsörjning av tillfredsställande omfattning. För de

större städernas del skulle dessutom de kommunala bidragen kunna reduceras.

Eu lämplig reduktion av beskattningen synes enklast kunna ske genom nedsättning

med 40 procent av de för bussar utgående fordonsskatterna. Detta

skulle innebära en minskning av bussarnas totalbeskattning med 12—13 procent

och alltså väl rymmas inom den av trafikutredningen angivna ramen.

Utskottet

Utskottet behandlar till en början motionsyrkandena om vissa skattelättnader

för bussar. Härutinnan hemställes i de likalvdande motionerna I: 149 och

II: 195 att riksdagen såsom en provisorisk stödåtgärd för busstrafiken på

landsbygden måtte besluta om restitution av hälften av erlagd fordonsskatt

fr. o. m. år 1961 i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som år 1960

framlades av 1953 års trafikutredning. I de likalydande motionerna I: 473 och

II: 547 yrkar motionärerna sänkning av fordonsskatten för bussar med 40 procent

fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering för yrkandena har anförts

att erfarenheterna av det vid förra årets riksdag beslutade systemet med behovsprövade

bidrag till viss linjetrafik med buss på landsbygden visat, att det

för ändamålet anslagna beloppet inte varit tillräckligt för att täcka det erforderliga

bidragsbehovet. Motionärerna anser vidare, att ett generellt verkande

bidragssystem av olika skäl är att föredraga framför ett system med behovsprövad

bidragsgivning.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen konstaterade 1953 års

trafikutredning i en år 1960 till chefen för komnnrnikationsdepartementet ingiven

framställning, att åtskilliga bussföretag på landsbygden befann sig i en

brydsam ekonomisk situation och att stödåtgärder från det allmännas sida var

nödvändiga för upprätthållande av en tillfredsställande transportförsörjning.

Utredningen föreslog därför bl. a., att bussföretag med linjetrafik på landsbygden

skulle erhålla restitution av halva den fordonsskatt, som för år 1960

erlagts för bussar i sådan trafik. I propositionen nr 98 till 1961 års riksdag

delade departementschefen utredningens uppfattning om behovet av stödåtgärder

för landsbygdens busslinjetrafik men ansåg för sin del att bidrag borde

utgå efter individuell prövning av behovet och den ekonomiska bärigheten av

ifrågavarande linjetrafik. Bidraget föreslogs i princip maximerat till två kronor

per vagnmil, och det för bidragsgivningen erforderliga anslaget beräknades

till 2 milj. kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget i propositionen.

I årets statsverksproposition hemställes likaledes att riksdagen för budgetåret

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

7

1962/63 måtte anvisa ett anslag av 2 milj. kronor för bidrag till mindre lönsam

busstrafik på landsbygden.

Av det av trafikutredningen redovisade undersökningsmaterialet framgår att

minst hälften av bussföretagen på landsbygden kan betraktas som vinstgivande.

Under sådana förhållanden är det enligt utskottets mening inte lämpligt att på

sätt motionärerna förordat införa en generell stödform för samtliga, bussföretag

med landsbygdstrafik i viss omfattning. De i och för sig erforderliga stödåtgärderna

bör i stället vara så utformade att de i möjligaste mån tillgodoser

just den trafik, som är i uppenbart behov av ekonomiskt stöd. Det bör vidare

framhållas att trafikutredningens förslag om restitution av hälften av erlagd

fordonsskatt för bussar i landsbygdstrafik beräknades medföra en total årlig

utgift för statsverket av ca 5,7 milj. kronor, varav för statens järnvägars biltrafik

omkring 1,5 milj. kronor och för postverket ca 0,4 milj. kronor. De nu

utgående behovsprövade bidragen å tillhopa 2 milj. kronor medför att väsentligt

högre belopp kan utgå till den ekonomiskt minst bärkraftiga trafiken än

enligt de generellt verkande bidragssystem, som föreslås i motionerna. Utskottet

vill även erinra om riksdagens tidigare, i andra sammanhang uttalade uppfattning

att erforderligt stöd till viss verksamhet i princip inte bör ske i form

av lättnader vid beskattningen utan genom direkta bidrag.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte kan ansluta sig till motionärernas

förslag om ett generellt stöd till busstrafiken genom skattelättnader utan

anser att de bidrag, som även i fortsättningen kam krävas för upprätthållande

av samhällsnödvändig busstrafik, bör utgå efter behovsprövning i de enskilda

fallen. Det ankommer emellertid inte på bevillningsutskottet att taga ställning

till storleken av erforderligt bidrag, utan denna fråga torde få avgöras i annat

sammanhang.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena om restitution

eller sänkning av fordonsskatten för bussar.

I detta sammanhang behandlar utskottet även de likalydande motionerna

I: 305 och II: 377, vari föreslås riksdagsskrivelse med begäran om skyndsamma

åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning av begreppet tjänstevikt

i vägtrafikförordningen, att detsamma icke innefattar emballagetanker, djurburar

och liknande monteringsbara anordningar till lastbilar. Avsikten med yrkandet

i motionerna torde vara att minska skattebelastningen på lastbilar, som

endast tillfälligt är utrustade med sådana transportanordningar.

Enligt automobilskatteförordningen utgår för lastbilar årligen fordonsskatt

med dels en enhetlig grundavgift och dels en tilläggsavgift med efter tjänstevikten

stigande belopp. Med bilens tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen

sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, till fordonet hörande

verktyg och reservhjul, bränsle o. d. samt föraren av fordonet. Om sådana för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962

ändringar vidtages å registrerat fordon, att det inte längre överensstämmer

med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg, är ägaren

skyldig att låta fordonet undergå ny besiktning för fastställande av bl. a.

t jänste vikten.

Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning, som skedde

år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av vägkostnaderna.

Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks vägförslitning

och krav på vägarnas standard. Något slutligt ståndpunktstagande

i fråga om skattebördans fördelning på olika motorfordon gjordes icke, och de

genomförda åtgärderna hade provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av

ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens beskattning, därvid bl. a.

även allmänna trafik- och näringspolitiska synpunkter skulle komma under bedömande.

Huruvida den inbördes fördelningen av skattebördan olika fordonskategorier

emellan är riktigt avvägd prövas för närvarande inom 1953 års trafikutredning.

Därvid torde det i motionerna behandlade spörsmålet komma att

uppmärksammas i samband med utredningens ståndpunktstagande till motorfordonstrafikens

beskattning i sin helhet. Utskottet kan med hänsyn härtill inte

dela motionärernas uppfattning, att frågan bör bli föremål för särskild behandling

och avstyrker således den begärda riksdagsskrivelsen i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 149 av herr Axel Johannes

Andersson m. fl. och II: 195 av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

om restitution av fordonsskatt för bussar,

2) de likalydande motionerna I: 473 av herr Sveningsson

m. fl. och II: 547 av herr Nordgren om sänkning av fordonsskatten

för bussar, ävensom

3) de likalydande motionerna I: 305 av herrar Ringaby och

Isacson samt IT: 377 av herr Hedin m. fl. angående begreppet

tjänstevikt i vägtrafikförordningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 är 1962 9

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Erik Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Gösta Jacobsson, Wirmark,

Paul Jansson och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson

i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås,

Asp, Darlin och Fälldin.

Reservation

av herrar Hagberg, Söderquist, Gösta Jacobsson, Bilhnan, Gustafson i Göteborg,

Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Darlin, vilka — under åberopande

av innehållet i motionerna I: 149 av herr Axel Johannes Andersson

m. fl. och II: 195 av herr Hamrin i Kalmar m. fl. ävensom motionerna I: 305

av herrar Ringaby och Isacson och II: 377 av herr Hedin m. fl. — ansett att

utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 149 och II: 195 måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — i enlighet

med i motionerna angivna grunder — förordna om

restitution för år 1961 av hälften av erlagd fordonsskatt för

bussar;

2) att riksdagen måtte anse de likalydande motionerna

I: 473 och II: 547 besvarade med vad utskottet ovan hemställt;

samt

3) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 305 och II: 377 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning

av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen,

att densamma icke inkluderar emballagetankar, djurburar och

likande monterings- och demonteringsbara anordningar till

lastbilar.

R. W. Statlandcrs boktr., Sthlm 1962.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.