Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående aodragsrädl för studiennderstöd samt för amortering av studiesknld m. in.

1962-04-03 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:33, Betänkande i anledning av väckta motioner angående aodragsrädl för studiennderstöd samt för amortering av studiesknld m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är 1962

1

Nr 33

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående aodragsrädl för studiennderstöd samt för amortering

av studiesknld m. in.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:270 av herrar Ragnar Bergh och Ebbe

Ohlsson samt 11:351 av herr Palm m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte

för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskaltelagen att avdragsrätt

medges för studiekostnader enligt i motionerna uppdragna riktlinjer, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar

;

2) de likalydande motionerna 1:340 av herrar Hilding och Per-Olof Hanson

samt 11:349 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i skattelagstiftningen alt mindre inkomster,

som studerande förvärvar på arbete under ferier, blir skattefria

och således antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. ävensom punkt 1 av anvisningarna

till 50 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

50 §.

2 mom. För fysisk--— kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs — — -— jämkning medgivits.

Om skattskyldigs —---ovan sägs. Sådant avdrag må vidare i den ord
ning

nyss sagts medgivas skattskyldig, vilkens inkomst understigit existensminimum

till följd av att den skattskyldige vid läroanstalt bedrivit

studier eller undergått utbildning av väsentlig betydelse för utövande av

förvärvsverksamhet.

Skattskyldig, vars----stycket förmäles.

Vad härefter — — — beskattningsbar inkomst.

1 Ritning till riksdagens protokoll 1962. 7 sund. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 dr 1962

Anvisningar

till 50 §.

1. Den skattskyldigas---inkomsten åtnjutits.

Den myndighet---särskilda fallet.

Normalbeloppen för---förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning---i inkomsten.

Fråga om---— förmåners värde.

Har den---därtill föranleda.

Har den-----skattemyndighetens beslut.

Har den----beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten---av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga---normal arbetsinkomst.

Skattskyldigs inkomst anses hava understigit existensminimum till följd

av studier eller utbildning endast om den skattskyldige på grund av studierna

eller utbildningen under beskattningsåret icke alls eller blott i begränsad

omfattning kunnat ägna sig åt, förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

3) de likalydande motionerna 1:458 av herrar Ragnar Bergh och Sveningsson

samt 11:532 av herrar Bengtsson i Göteborg och Nilsson i Svalöv, vari

hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att

avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,

och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått

till undervisning eller uppfostran åt någon som ej fyllt 17 år;

2) för dels--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig-----eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är 1302

3

Avdrag, som-----16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

4) de likalydande motionerna 1:463 av herr Hilding och fri! HanirinThorell

samt 11:536 av herr Gustafson i Göteborg och fru Nettelbrandt, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om proposition rörande avdragsriitt för periodiskt understöd till studerande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:276, 11:319, 11:532 och 11:536.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskatlelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 S

är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga

beskattningen.

Enligt 50 § 2 inom. kommunalskattelagen må taxeringsnämnd eller i vissa

fall prövningsnäinnd — därest skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret

varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av närstående eller annan därmed jämförlig

omständighet — medge särskilt avdrag med ett efter omständigheterna avpassat

belopp, dock högst 3 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

Historik

1 sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950:21) framlade 19H års

allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för

beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till

undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas

under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år oeh icke tillhörde

givarens hushåll. Vidarq föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle

medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år

vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade

sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1941 års allmänna skattekommitté betänkande nr V'' (SOU

1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,

vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för

amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation

mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, in. in. (stencilerat) har skattelagssakkunniga

föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande

periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna

för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag

skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande

förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt

de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas studietid

i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslogs icke skola beskattas

för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats

av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande

(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med

bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet

lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid

beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid

i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas

sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare

utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i

stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga

tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer

med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte

ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de

ifrågavarande avdragsreglcrna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu

antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga

funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, har de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962 5

sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare

övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska bördan

för personer som tynges av studieskulder.

På grundval av förslag i proposition nr 55 beslöt 1961 års riksdag att

lämna stöd från och med den 1 juli samma år åt de studieskuldsatta genom

avskrivning av 25 procent av kapitalskulden å studielån med statlig kreditgaranti

samt å lån från statens lånefond för universitetsstudier och allmänna

studielånefonden ävensom å lån för studier från värnpliktslånefonden.

Beträffande budgetåret 1961/62 omfattar avskrivningen den då befintliga

skulden i fråga om såväl lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961,

som lån vilka börjar amorteras under nämnda budgetår. Från och med

budgetåret 1962/63 skall avskrivningen omfatta lån, som börjar amorteras

under respektive budgetår. Kreditinstitut, som utlämnat studielån med statlig

kreditgaranti, ersättes för det avskrivna lånebeloppet genom utbetalning

från det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till kostnader för

avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti. För ifrågavarande

ändamål medgavs för budgetåret 1961/62 ett förslagsanslag av 22 miljoner

kronor. Kostnaderna för avskrivning av studielån ur de berörda statliga

lånefonderna debiteras respektive fonder.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling

i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet, senast vid 1961 års riksdag i anledning av då väckta

motioner. Även yrkandet i motionerna 1:340 och 11:349 om utökad möjlighet

till avdrag för nedsatt skatteförmåga för studerande prövades av 1961

års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 57 avstyrkte bevillningsutskottet

motionsyrkandena i dessa frågor. Utskottet uttalade därvid

bl. a. beträffande avdrag för studiekostnader:

En avdragsrätt för amorteringar å studieskulder skulle genombryta den

hittills vid inkomstbeskattningen upprätthållna principen att avdrag ej skall

medges för kapitalavbetalning av skuld. Man kan enligt utskottets mening

inte heller bortse från den irrationella faktor, som är förbunden med avdragssystemet

och som ligger däri att stödet blir effektivast för dem, som

har de största inkomsterna och följaktligen får anses vara i minst behov

därav. Hänsyn bör också tas till det merarbetc vid deklarations- och taxeringsförfarandet

som avdragsformen skulle föra med sig. Införandet av en

dylik avdragsrätt skulle således motverka de aktuella strävandena att förenkla

skattelagstiftningen och att nå en definitiv källskatt.

I fråga om motionsyrkandena rörande avdrag för periodiska understöd

uttalade utskottet bl. a.

I och för sig har kritiken mot de nuvarande bestämmelsernas utformning

visst fog för sig. Utskottet vill emellertid erinra om att den skatterättsliga

behandlingen av periodiska understöd övervägts i ett av skattelagssakkunniga

den 20 december 1956 avgivet betänkande, vari de sakkunniga före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

slagit betydande inskränkningar i avdragsrätten för periodiskt understöd.

Sålunda skulle i princip avdrag medges endast i fråga om understöd, som

utgår på grund av bindande förpliktelse i vissa fall eller utgår till den, som

på grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt skatteförmåga är i behov

av understöd. Den av motionärerna kritiserade diskrimineringen i de nu

gällande reglerna skulle givetvis försvinna om avdragsrätten inskränktes

till de av de sakkunniga avsedda fallen. Skattelagssakkunnigas förslag i denna

del är beroende av Kungl. Maj :ts prövning, och något yrkande har inte

framställts om genomförande av detta de sakkunnigas förslag. Utskottet

anser sig under åberopande av det anförda böra avstyrka de nämnda motionsyrkandena.

Yrkandet rörande beskattning av studerandes ferieinkomster avstyrktes

av utskottet under hänvisning till att frågan om en framtida höjning av

ortsavdragen aktualiserats i kompletteringspropositionen till 1961 års riksdag.

Om en sådan åtgärd kunde vidtas skulle — uttalade utskottet — inkomst

av förvärvsarbete vid sidan av studierna i ökad omfattning komma

att undantas från beskattning för den alldeles övervägande delen av dem

som haft sådan inkomst.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna 1:276 och 11:351 uttalas inledningsvis att det

av 1961 års riksdag beslutade systemet med avskrivning med 25 procent av

vissa studieskulder är behäftat med allvarliga brister, och motionärerna förordar

i andra motioner att nu gällande regler i detta hänseende skall upphöra

att gälla fr. o. m. utgången av innevarande budgetår. Orättvisorna i

avskrivningssystemet sammanhänger med att detta anknyter till studieskulderna

i stället för till studiekostnaderna. Dessa orättvisor undgår man

genom att införa avdragsrätt för studiekostnader vid beskattningen. Yrkandet

härom har sin grund i principen om likformighet i beskattningen. Enligt

motionärernas mening bör studiekostnader i väsentlig utsträckning ses som

omkostnader för intäkternas förvärvande. För ett stort antal tjänster är

det ett absolut villkor att tjänsteinnehavaren har avlagt viss examen eller

förvärvat motsvarande kunskaper. För en universitets- och högskoleexamen

kan studiekostnaden för närvarande beräknas till i genomsnitt 5 000

å 6 000 kronor per studieår. Upplånas ett belopp av denna storlek årligen

under en femårsperiod blir kostnaderna för räntor mycket betydande. Lägges

härtill utgifterna för litteratur, kurser, resor och försäkringspremier torde

de sammanlagda kostnaderna uppgå till mellan 1 500 och 2 000 kronor

i genomsnitt per år. Avdragsrätt för dessa kostnader står helt i överensstämmelse

med skattelagens inkomstbegrepp.

De studerande är dessutom missgynnade i beskattningshänseende även så

till vida att de under sin studietid i allmänhet saknar möjlighet att tillgodogöra

sig ortsavdrag. De naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

7

har rätt till men som de även om en fullständigare avdragsrätt förelegat ej

kunnat utnyttja under studietiden, bör få tas igen i efterhand. Men detta

skulle dock icke räcka för att åstadkomma full likställighet med andra inkomsttagare.

De studerande inträder i förvärvslivet senare än andra inkomsttagare.

Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av

progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tagas vid

fastställandet av det här ifrågavarande avdraget.

Avdragsrätten bör givetvis endast avse kostnaderna för sådana studier

som är avsedda att direkt leda till förvärvsarbete. Av praktiska skäl torde

det vara lämpligt att dra en gräns vid studentexamen och i tidshänseende

motsvarande utbildning. En utvidgning till exempelvis tekniska gymnasier

och liknande utbildningsanstalter bör dock övervägas sedan erfarenhet vunnits

om hur systemet med avdragsrätt fungerar i praktiken.

Det är ofrånkomligt att det avdragsgilla beloppet måste fastställas efter

schablonmässiga grunder. Ett avdragsgillt belopp å 3 000 kronor för varje

studieår av en på normaltid avlagd examen bör vara utgångspunkten. Avdragsrätten

bör få åtnjutas under de tio år som löper från och med det år,

under vilket den studerande efter avlagd examen första gången erhåller

inkomst under helt år. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas jämnt under

den ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätt bör införas med verkan från

och med beskattningsåret 1963. För studerande, som efter avlagd examen

första gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1954—1962,

föreslås vissa övergångsbestämmelser. Särskilda reduktionsregler bör också

gälla för sådana personer vilka kommit i åtnjutande av viss nedskrivning

till följd av nu gällande regler härom.

Några svårigheter från taxeringssynpunkt lär den förordade avdragsrätten

inte medföra. Det som krävs av den avdragsberättigade är att han till sin

årliga deklaration fogar avskrivningsplan med erforderliga uppgifter.

Till stöd för yrkandet i motionerna I:3U0 och H:3i9 erinras bl. a. om att

studiekostnadernas finansiering är ett besvärligt problem för de allra flesta

studerande ungdomar trots de ökade insatserna från det allmännas sida

på det studiesociala området. Många har förvärvsarbete en kortare tid under

ferierna. Den inkomst som då förvärvas är merendels inte större än

att den förslår till självförsörjning under sommaren och ett ringa bidrag

för finansiering av studierna resten av året. En skattebefrielse av dessa

låga inkomster skulle bidraga till att öka de studerandes förmåga att finansiera

sina studier med förvärvsinkomster och därmed medföra en minskning

av lånebehovet i motsvarande grad. Motionärerna förordar genomförande

av skattelagssakkunnigas förslag om ändring av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

jämte anvisningarna därtill, så att beskattningsnämnd får

möjlighet att bevilja extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, då vederbörandes

inkomst till följd av studier understigit existensminimum.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

I de likalydande motionerna 1:458 och 11:532 uttalas att grunden till avdragsrätten

för periodiska understöd är att givarens skatteförmåga anses

nedgå genom utgivande av det periodiska understödet. Denna minskning

av skatteförmågan kan givetvis i och för sig inte vara beroende av hur

mottagaren använder understödet. Det undantag som gäller i fråga om person

tillhörande givarens hushåll sammanhänger uppenbarligen med svårigheten

att avgöra, huruvida det i realiteten är fråga om ersättning för utförda

tjänster eller enbart understöd. Av praktiska skäl kan detta undantag

alltså sägas vara motiverat. När det är fråga om understöd till någons

undervisning eller uppfostran föreligger emellertid inga sådana svårigheter

— alltjämt under förutsättning givetvis att mottagaren ej tillhör givarens

hushåll. Det är enligt motionärernas uppfattning högst angeläget att det här

sker en ändring. Avdragsrätt för givaren bör förekomma även om understödet

går till någon som studerar. Lämpligen bör man uppställa krav på

att mottagaren skall ha nått viss ålder för att avdrag skall medgivas. 17 år,

som föreslagits av 1944 års allmänna skattekommitté, synes vara en lämplig

åldersgräns.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:463 och 11:536

anföres bl. a. följande. Den 25-procentiga avskrivningen av kapitalskulder

å studielån med statlig kreditgaranti och vissa andra lån, som riksdagen

beslöt 1961, kan inte sägas uppväga eller reducera den orättvisa, som de

nuvarande bestämmelserna om periodiska understöd är upphov till. Avdrag

för periodiskt understöd är sålunda medgivet till en person som kan

vara helt sysslolös, medan föräldrar som gör ekonomiska uppoffringar för

att hjälpa sina barn till studier eller annan utbildning ej får göra motsvarande

avdrag. Det bör då också understrykas att de som främst är berörda

av detta missförhållande i regel är löntagare, som ingalunda tillhör de

högre inkomstgrupperna. Beträffande studieskulderna bör emellertid —

intill dess frågan om dessas behandling i skattehänseende blir löst -— avskrivningsförfarandet

tillämpas som ett provisorium. Skattelagssakkunniga

avgav 1956 ett betänkande med förslag till bestämmelser om avdragsrätt

och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt för studieunderstöd.

Förslaget innebar en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna

rörande periodiska understöd, som väsentligen skulle inskränka

nuvarande avdragsmöjligheter för periodiska utbetalningar. Men

de sakkunniga var även av den meningen att understöd från föräldrar till

barn under dessas studietid borde vara avdragsgilla i viss omfattning. Barnen

skulle inte vara skattskyldiga för detta understöd.

Skattelagssakkunnigas förslag har mött berättigad kritik från flera håll.

En annan konstruktion än den de sakkunniga föreslagit måste därför utarbetas.

En avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande bör kunna

genomföras utan inskränkning av nuvarande avdragsrätt för sådana un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

derstöd. Enligt motionärernas mening har riksdagen redan i princip tagit

ståndpunkt till föreliggande fråga, och med hänsyn till att den också blivit

ingående utredd synes inga hinder föreligga mot att ett förslag framlägges

inom en snar framtid.

Utskottet

I de föreliggande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt

i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av studier

eller förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. I sistnämnda hänseende

föreslås i motionerna 1:276 och 11:351 lagstiftning av innebörd att

avdragsrätt för studiekostnader skall medges genom schablonmässigt bestämda

avdrag, sedan vederbörande trätt ut i förvärvslivet. Även i motionerna

1:458 och 11:532 framställes ett lagstiftningsyrkande. Detta syftar till

att åstadkomma avdragsrätt vid taxeringen för periodiskt understöd till

studerande. I motionerna 1:463 och 11:536 yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om proposition rörande sådan avdragsrätt. Slutligen yrkas i

motionerna 1:340 och 11:349 att studerande, som har inkomst av förvärvsarbete

vid sidan av studierna, i viss utsträckning skall kunna få skattebefrielse

för sådan inkomst.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes vid 1961 års

riksdag ett system med direkta bidrag från staten för erläggande av amorteringar

å vissa studieskulder. Bidragen uppgår till 25 procent av lånesumman,

och avskrivning av skuldbeloppet förekommer i de fall, då den skuldsatte

erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig

kreditgaranti avseende studiekostnader, lån ur allmänna studielånefonden

eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning av behovet utöver

den som skett i de lånebeviljande nämnderna förekommer inte.

I sitt betänkande rörande avdragsrätt för studiekostnader, SOU 1960:6,

redovisade skattelagssakkunniga utförligt de olika skäl som enligt de sakkunnigas

mening talade för och emot en sådan rätt. De sakkunniga prövade

därvid också frågan om en avdragsrätt i enlighet med de principiella riktlinjer,

som uppdragits i motionerna 1:276 och 11:351, men fann att argument

av den art motionärerna åberopat inte kunde motivera avdrag för kostnaderna.

Mot införande i ena eller andra formen av en avdragsrätt vid beskattningen

för havda studiekostnader talar — såsom tidigare framhållits från

bevillningsutskottets sida vid behandling av dessa frågor — starka principiella

skäl. Sålunda skulle åtgärden bl. a. innebära ett genombrytande av

den eljest vid beskattningen upprätthållna principen att avdrag ej medges

för kapitalavbetalning å skuld. Då vidare eu reform av denna innebörd skulle

medföra ett betydande inerarbete vid deklarations- och taxeringsarhetet, talar

även praktiska skäl däremot.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

Det nyssnämnda vid föregående års riksdag genomförda systemet med

direkta bidrag åt de studieskuldsatta avsågs skola ersätta en avdragsrätt vid

beskattningen för studiekostnaderna. Denna av 1961 års riksdag intagna

ståndpunkt anser utskottet alltjämt böra vidhållas, varför utskottet avstyrker

lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:276 och 11:351.

Vad härefter angår yrkandena rörande avdragsrätt för periodiskt understöd

till studerande måste enligt utskottets mening behovet av en dylik

avdragsrätt numera anses vara betydligt mindre än tidigare sedan systemet

med bidrag till amortering av studiekostnader genomförts. Härtill kommer

att en omfattande stipendiegivning med allmänna medel förekommer och

att en betydande ökning av stipendiemöjligheterna för studerande vid universitet

och högskolor samt andra utbildnings- och undervisningsanstalter

under senare år beslutats. Det bör även omnämnas att en översyn för närvarande

pågår genom studiesociala utredningen av de studiesociala åtgärderna

på den högre utbildningens område. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse

avser utredningen kunna slutföra sitt arbete under innevarande

år.

Beträffande de av motionärerna påtalade diskriminerande verkningarna

av nu gällande avdragsregler på förevarande område vill utskottet erinra om

att skattelagssakkunniga i sitt år 1956 avlämnade betänkande!! ämnet föreslog

betydande inskränkningar i avdragsrätten, varigenom berörda verkningar

avsågs skola försvinna. De sakkunnigas förslag i denna del är beroende

av Kungl. Maj :ts prövning.

Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena

rörande avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:340

och 11:349 om genomförande av ett förslag från skattelagssakkunniga, innebärande

att bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen om avdrag

för nedsatt skatteförmåga vid s. k. existensminimum utsträckes att gälla

studerande som haft låg inkomst på grund av studier.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att den vid 1961 års höstriksdag

genomförda skattereformen syftade till skattelättnader inte minst

för små och medelstora inkomsttagare. Särskilt den härvid beslutade ortsavdragshöjningen,

som för ensamstående i ortsgrupp III utgjorde drygt 400

kronor, torde i förevarande sammanhang vara av betydelse. Det bör även

nämnas att beslutet dessutom innebar att folkpensionsavgift och avgift för

sjukvårdsförsäkringen, som tidigare uttogs på taxerade inkomster över 1 200

kronor, bortföll på sådana inkomster upp till 2 400 kronor. Genom den

nämnda skattereformen blir inkomst av förvärvsarbete vid sidan av studierna

i ökad omfattning undantagen från beskattning. Enligt utskottets mening

kan det antas att den alldeles övervägande delen av de studerande, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

11

haft ferieinkomst, efter genomförandet av berörda skattereform kommer att

ha ingen eller åtminstone mycket låg skatt. Det må även erinras om att föregående

års riksdag beslutat införa möjlighet till nedsättning av sjömansskatt

för studerande som under ferier är anställda ombord på fartyg. Under sådana

förhållanden har utskottet inte kunnat finna tillräckliga skäl föreligga

att nu tillstyrka motionärernas förslag. Utskottet avstyrker således motionerna

I: 340 och II: 349.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:276 av herrar Ragnar

Bergh och Ebbe Ohlsson samt 11:351 av herr Palm m. fl. om

rätt till avdrag vid beskattningen för studiekostnader;

2) de likalydande motionerna 1:340 av herrar Hilding och

Per-Olof Hanson samt 11:349 av herr Jönsson i Ingemarsgården

m. fl. om skattefrihet för studerandes ferieinkomster;
3)

de likalydande motionerna 1:458 av herrar Ragnar

Bergh och Sveningsson samt 11:532 av herrar Bengtsson i

Göteborg och Nilsson i Svalöv om avdrag vid beskattningen

för periodiskt understöd till studerande; ävensom

4) de likalydande motionerna 1:463 av herr Hilding och

fru Hamrin-Thorell samt 11:536 av herr Gustafson i Göteborg

och fru Nettelbrandt om avdrag vid beskattningen för

periodiskt understöd till studerande;

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström,

Gösta Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson

i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson i

Essvik, Eriksson i Bäckmora, Kristenson i Göteborg och Björkman.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Björkman,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:276

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

av herrar Ragnar Bergh och Ebbe Ohlsson samt 11:351 av herr Palm m. fl. —

ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de i motionerna

anförda synpunkterna utarbeta och för 1962 års höstriksdag

framlägga förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen

att avdragsrätt medgives för studiekostnader.

II) av herrar Stefanson, Lundström, Gustafson i Göteborg och Christenson

i Malmö, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 9 med orden »Såsom

framgår» och slutar å s.10 med orden »till studerande», bort ha följande

lydelse:

»Frågan om åtgärder från samhällets sida att lätta den ekonomiska bördan

för de studieskuldsatta har under en lång tid varit föremål för diskussion.

En stark opinion har länge funnits för lösning av dessa problem genom

reformerade beskattningsregler. Riksdagen har också tidigare begärt

utredningar i detta syfte.

Kungl. Maj :t valde emellertid en annan väg och föreslog i fjol införande

av ett system med statliga bidrag för nedskrivning med 25 procent av vissa

slag av studieskulder. Förslaget antogs av riksdagen. Det införda avskrivningssystemet

är dock behäftat med allvarliga brister. En bestående lösning

av de studieskuldsattas problem kan enligt utskottets mening bäst erhållas

genom reformer inom skattelagstiftningens ram, i första hand genom avdragsrätt

för amorteringar på studieskuld och rätt till avdrag för periodiskt

understöd till studerande barn.

Riksdagen har — som ovan påpekats — tidigare i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhållit om utredning om reformerade regler för studiekostnadernas

behandling i skattehänseende. Så har skett dels 1952 och dels 1955. Riksdagen

har därvid särskilt betonat angelägenheten av en reform i fråga om de

periodiska understöden. Då Kungl. Maj :t inte beaktat riksdagens uppfattning,

anser sig utskottet böra ånyo i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att

förslag om avdragsrätt för periodiska understöd till studerande barn framlägges

för riksdagen, vilket kan ske efter överarbetning av de framlagda utredningsförslagen

i ärendet.

Vad gäller studiekostnadernas behandling i skattehänseende i övrigt, måste

naturligen beaktas att genom riksdagens fjolårsbeslut ett avskrivningssystem

för närvarande tillämpas i fråga om vissa slag av studielån. Detta

system kan av praktiska skäl icke omedelbart avvecklas. Det bör enligt

utskottet tidigast ske i samband med en mera omfattande reform av det statliga

stödet till högre studier, varom utredning pågår. Då bör också en reform

av studiekostnadernas behandling i skattehänseende genomföras. Denna

bör omedelbart förberedas genom fortsatta utredningar i detta syfte, varvid

i första hand en reform innebärande avdragsrätt för amortering på stu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är W62

13

rlieskuld bör eftersträvas. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer om sådan utredning.»

dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:276 och 11:351

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag om en reform av studiekostnadernas behandling

i skattehänseende, innebärande rätt till avdrag för amortering

av studieskuld.

III) av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg, Christenson

i Malmö och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna 1:340 av herrar Hilding och Per-Olof

Hanson samt 11:349 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. — ansett att

utskottet bort tillstyrka den i motionerna föreslagna författningsändringen,

avseende skattefrihet för studerandes ferieinkomster, och att utskottet således

under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:340 och 11:349 måtte antaga det i motionerna intagna förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

IV) av herrar Hagberg, Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,

Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,Christenson i Malmö, Eriksson i Bäckmora

och Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande

motionerna 1:458 av herrar Ragnar Bergh och Sveningsson samt 11:532

av herrar Bengtsson i Göteborg och Nilsson i Svalöv ävensom de likalydande

motionerna 1:463 av herr Hilding och fru Hamrin-Thorell samt 11:536 av

herr Gustafson i Göteborg och fru Nettelbrandt, samtliga motioner avseende

frågan om avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande

— ansett att utskottet under punkterna 3) och 4) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nyssnämnda motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om proposition rörande

avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.