Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

1962-04-26 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:36, Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

1

Nr 36

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående avdrag vid beskattningen för försäkringspremier.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 228 av herrar Ebbe Ohlsson och Arvidson

samt II: 271 av herr Bengtson i Solna m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt —---eller uppfostran;

2) för dels — — — omyndiga barn;

3) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige;

4) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder

inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och

som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;

samt

5) för belopp--— 1 000 kronor.

Har skattskyldig —----eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig —--nämnda tid.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

Avdrag, som i första stycket 4) här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 800 kronor.

Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under

beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1963 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna 1:468 av herrar Schött och Sveningsson

samt II: 550 av herrar Nordgren och Darlin, vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagcn den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 29 § 1 mom. samt punkt 1 av

anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må avdrag göras för

omkostnader, såsom för:

allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom lön och underhåll åt

arbetspersonal, som uteslutande eller huvudsakligen använts för jordbruket

eller dess binäringar; anskaffning av levande eller döda inventarier till ersättning

för avyttrade, utrangerade eller genom olycksfall eller kreaturssjukdom

förlorade; reparation och underhåll av byggnader, stängsel, diken

och inventarier; inköp av utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader

för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning med mera dylikt,

ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för virkets huggning,

tillredning, utdrivning, flottning med mera; sjuk- och olycksfallsförsäkring

avseende ägaren eller brukaren av fastigheten, försäkring av arbetspersonal,

byggnader, skog, gröda, förråd och inventarier, som ej äro att hänföra till

personlig lösegendom, med mera sådant;

värdeminskning, som----tillhörande fördelningsledningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

Har skog---tidigare medgivits.

Har växande---av upplåtelsen.

Hemmavarande barn,--—tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening---nämnda gottgörelse.

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---— jämförlig verksamhet;

premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring avseende rörelseidkaren,

speciella för---tillhörande fördelningsledningar.

Har skattskyldig---oavskrivna värde.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf

ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar

och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i

vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får

göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 22 § 1 mom.,

25 § 1 inom., 29 § 1 mom., 33 § och 46 § 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till behandling i förevarande sammanhang har utskottet upptagit de i

anledning av propositionen nr 90 väckta likalydande motionerna I: 649 av

herr Bengtson m. fl. och II: 777 av herr Hedlund m. fl., vilka hänvisats till

bevillningsutskottet i vad motionerna avser särskild avdragsrätt vid beskattningen

för sjukförsäkringsavgift. Härutinnan yrkas i motionerna att frågan

om sådan avdragsrätt skyndsamt måtte prövas och förslag snarast föreläggas

riksdagen. Övriga i motionerna upptagna frågor har hänvisats till behandling

i andra utskott.

Frågan om avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift har även berörts i de i

anledning av nyssnämnda proposition väckta likalydande motionerna I: 657

av herr Lundström m. fl. och II: 785 av herr Ohlin m. fl., dock utan att särskilt

yrkande framställes.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i

det följande, hänvisa till motionerna II: 271, II: 550 och II: 777.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

Gällande bestämmelser

Vid beskattningen av försäkringstagare tillämpas i de svenska skattelagarna

endera av två metoder. Enligt den ena metoden medgives rätt till

avdrag för erlagda försäkringspremier, men beskattas å andra sidan hela

det utfallande försäkringsbeloppet. Enligt den andra metoden föreligger

i princip icke avdragsrätt för erlagda premier, men utfallande försäkringsbelopp

blir helt skattefria eller beskattas endast då beloppet utgår i form av

livränta.

Den först angivna metoden tillämpas sedan år 1951 bl. a. med avseende

å alla försäkringar, som enligt anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

är hänförliga till pensionsförsäkringar. Ersättning som utfaller på

grund av sådan försäkring beskattas således men å andra sidan föreligger

avdragsrätt för erlagda premier. Samma metod har även kommit till användning

vid beskattningen av ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

som tagits i samband med tjänst.

Har sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst, blir

således livränta eller annan ersättning som utgått på grund av försäkringen

i sin helhet beskattad; undantag gäller dock för ersättning som

avser sjukvårds- eller läkarekostnader, vilken ersättning beskattas endast i

den mån den utgått efter förmånligare grunder än motsvarande förmåner

till statliga befattningshavare. Enligt 33 § kommunalskattelagen är den anställde

berättigad till avdrag för avgifter, som han erlagt för sjuk- eller

olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst. Har arbetsgivaren helt

eller delvis bestritt kostnaden för premier för dylik försäkring, äger han vid

taxeringen göra avdrag för kostnaden, om den är att hänföra till omkostnad

i förvärvskälla.

Förutsättningarna för att en försäkring skall anses ha tagits i samband

med tjänst är angivna i sista stycket av punkt 1 av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen. Sålunda erfordras att enligt anställningsavtalet skyldighet

föreligger för arbetstagaren att ha sådan försäkring eller att, om sådan

skyldighet icke föreligger, premier för försäkringen skall gäldas av arbetsgivaren

eller av denne jämte arbetstagaren. Beträffande sjuk- eller

olycksfallsförsäkring erfordras dessutom, alt anmälan angående nyssnämnda

förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Försäkring i allmän sjukkassa

eller enligt lagen om yrkesskadeförsäkring anses icke såsom försäkring

tagen i samband med tjänst.

Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller vidare att till skattepliktig inkomst

icke skall räknas ersättning, som på grund av försäkring i allmän

sjukkassa eller enligt yrkesskadeförsäkringslagen tillfallit den försäkrade.

Från skatteplikt har vidare undantagits ersättning, vilken vid sjukdom eller

olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i

samband med tjänst. Utgår ersättningen i de nu nämnda fallen i form av

pension eller livränta utgör den dock skattepliktig inkomst.

Avdrag är i princip icke medgivet för premier för sjuk- eller olycksfalls
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962 5

försäkring, som icke tagits i samband med tjänst. Av sociala skäl har dock

medgivits viss avdragsrätt för sådana premier, nämligen inom ramen för

det s. k. försäkringsavdraget. Efter den av 1961 års riksdag beslutade höjningen

av detta avdrag utgör detsamma fr. o. m. årets taxering högst 400

kronor för ogift skattskyldig och högst 800 kronor sammanlagt för äkta

makar. För avdraget gäller också ett minimibelopp. Avdrag medges nämligen

alltid med minst 150 kronor för ogift skattskyldig och 300 kronor för äkta

makar tillsammans.

Avgift för försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen, som arbetsgivare

erlägger för den anställde, är avdragsgill för arbetsgivaren, om kostnaden

är hänförlig till någon av de i kommunalskattelagen upptagna förvärvskällorna.

I annat fall är avgiften icke avdragsgill för arbetsgivaren.

Frågornas tidigare behandling

Frågan om sjukförsäkringsavgiftens behandling i skattehänseende har

vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, senast vid 1961

års vårriksdag. Därvid behandlades motionsyrkanden av samma innebörd

som de nu förevarande. Yrkandena avstyrktes av bevillningsutskottet i dess

av riksdagen godkända betänkande nr 63. Rörande yrkandet att medge särskilt

allmänt avdrag för sjukförsäkringsavgiften utlalade utskottet bl. a.

Vad beträffar förslaget att bryta ut den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften

från försäkringsavdraget vill utskottet framhålla, att därigenom skulle

tillskapas ytterligare en avdragsform, vilken skulle ändra principerna för

beskattningen av försäkringstagare. Utskottet vill även erinra om att anledningen

till att försäkringsavdragets maximibelopp år 1955 höjdes från 200

resp. 400 kr. till 300 resp. 600 kr. var att — även sedan premier för den

obligatoriska sjukförsäkringen blev avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget

— bibehålla utrymmet för frivilliga försäkringar vid genomsnittligt

sett samma belopp som tidigare.

Vad angår yrkanden om särskild behandling av företagares försäkringsavgifter

anförde 1961 års bevillningsutskott i huvudsak följande.

Den olikhet som föreligger sammanhänger med den konstruktion man valt

i fråga om beskattningen av utfallande försäkringsbelopp. Då bestämmelserna

antogs diskuterades huruvida den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

skulle i beskattningshänseende behandlas på samma sätt som annan försäkring

tagen för olycksfall i arbete, d. v. s. arbetstagaren skulle skatta fullt

för utfallande belopp, och i den mån han själv haft någon kostnad för premie

få göra avdrag under inkomst av tjänst för sådan kostnad. Givetvis hade

det varit möjligt att göra en sådan konstruktion även beträffande den obligatoriska

sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Det hade emellertid då varit

nödvändigt att höja ersättningsbeloppen till sådan nivå att den anställde

efter skatteavdrag fått samma nettobelopp som nu. Fn sådan konstruktion

skulle självfallet ha medfört att premiekostnaderna stigit avsevärt. Vilket alternativ

man valde spelade för den anställde i princip ingen roll; han skulle

i båda fallen få samma nettobehållning. Eftersom premiekostnaderna skulle

åvila arbetsgivaren hade inte heller dessas storlek någon betydelse för den

anställde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

En följd av att den anställde icke själv behöver svara för sitt försäkringsskydd

mot olycksfall blir, att han får något större utrymme under försäkringsavdraget

för premier för försäkringar av annan art än den, som själv

måste bekosta premier för olycksfallsförsäkring. Att med utgångspunkt från

detta förhållande vidtaga en ändring i den riktning motionärerna yrkat finner

utskottet emellertid inte böra ifrågakomma. Beskattningen av en företagares

sjuk- eller olycksfallsförsäkring sker icke efter andra grunder än

som gäller för flertalet andra försäkringar av denna art. Utskottet anser sig

därför böra avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Yrkandet om slopandet av den schablonmässigt bestämda delen av försäkringsavdraget

avstyrktes av utskottet under hänvisning till att en sådan

åtgärd skulle leda till skatteskärpningar för de grupper skattskyldiga vilka

har inga eller små kostnader för försäkringspremier. Utskottet var inte heller

övertygat om att ett slopande av schablonavdraget skulle medföra någon

fördel ur förenklingssynpunkt.

I sitt i maj 1961 avgivna betänkande (SOU 1961: 29) om förtidspensionering

och sjukpenningförsäkring in. in. föreslog 1958 års socialförsäkringskommitté

bl. a. att avdragsrätten för avgift till den obligatoriska sjukförsäkringen

borde brytas ut från försäkringsavdraget och att avdrag skulle medges

vid sidan av detta. Kommittén anförde därom i huvudsak följande (s.

306 ff.).

Den varierande skatterättsliga behandlingen av förmånerna från sjukförsäkringen

och pensioneringen försvårar en rationell samordning mellan

dessa förmåner. Här kan också erinras om att den sjuklön, som i många

fall utgår till anställda, i regel är skattepliktig inkomst i motsats till sjukpenningen.

De nuvarande beskattningsreglerna medför olika ekonomiska

resultat för de försäkrade beroende bl. a. på civilstånd, andra inkomster

och förmögenhet etc. Ur samordningssynpunkt skulle det därför vara önskvärt

med enhetliga beskattningsregel- för såväl sjukpenning som sjuklön

och pension. Beskattningsfrågan blir jämväl av större betydelse ju större

förmånerna är.

Skulle sjukpenningen betraktas såsom skattepliktig inkomst, uppkommer

emellertid frågan, huruvida skattskyldighet bör föreligga för samtliga utbetalade

sjukpenningbelopp oavsett deras storlek eller huruvida förmåner

understigande visst belopp per år eller belöpande på viss kortare tid bör undantagas

från beskattning. En begränsning på ena eller andra sättet skulle

säkerligen bli nödvändig. Skulle sjukpenningen anses som skattepliktig

inkomst, måste sjukkassorna bli skyldiga att åtminstone i viss omfattning

göra avdrag för källskatt och att lämna taxeringsmyndigheterna uppgift om

utbetalade belopp. Sådan skyldighet skulle medföra ett avsevärt merarbete

för sjukkassorna. Praktiska skäl talar sålunda mot att beskatta sjukpenningen.

Mot beskattning av sjukpenningen talar vidare att det skulle bli erforderligt

att väsentligt höja sjukpenningbeloppen i sjukpenningskalan. En sådan

höjning skulle såväl öka de försäkrades avgifter till sjukpenningförsäkringen

som kräva en höjning av arbetsgivarens bidrag till denna.

Kommittén anser på grund av det anförda övervägande skäl tala för ett

bibehållande av sjukpenningens nuvarande skatterättsliga behandling. Den

av kommittén förordade sjukpenningskalan har utformats med utgångs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

punkt från att någon ändring av gällande bestämmelser rörande skattefrihet

för sjukpenningen inte skall ske.

Sjukförsäkringsavgiften är för närvarande avdragsgill inom ramen för

försäkringsavdraget. Kommitténs tidigare framlagda förslag angående förbättrade

förmåner inom sjukförsäkringen och om de egna företagarnas anslutning

till den obligatoriska tilläggssjukpcnningförsäkringen medför höjda

avgifter till sjukförsäkringen. Detta gäller samtliga kategorier försäkrade

men blir särskilt påtagligt i fråga om företagare, som har att själva erlägga

hela avgiften för tilläggssjukpenningen. Avgifterna är nu avdragsgilla endast

i den mån de rymmes inom det fastställda försäkringsavdraget. De höjda avgifterna

får till följd att försäkringsavdraget i större utsträckning än tidigare

konsumeras av vederbörandes sjukförsäkringsavgifter, varför utrymmet

krymper för övriga avdragsgilla försäkringsavgifter. Kommitténs förslag aktualiserar

därför frågan om avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften. Begränsas

denna avdragsrätt, liksom hittills, till vad som rymmes inom ramen

för försäkringsavdraget, torde en höjning av maximibeloppet för detta avdrag

böra ske. En höjning av försäkringsavdragets maximum utgör emellertid

enligt kommitténs mening inte någon tillfredsställande lösning av

frågan, ty dels varierar avgifterna med hänsyn till omfattningen av sjukförsäkringen

och till avgiftsnivån i de olika sjukkassorna och dels har företagarna

att själva bestrida hela kostnaden för sin tilläggssjukpenningförsäkring.

För de anställda bestrides omkring 60 procent av denna kostnad

genom arbetsgivarbidraget. Företagarna kommer alltså i fråga om rätten

till avdrag för försäkringsavgifter i ett ogynnsammare läge än de anställda

i alla de fall försäkringsavdraget är otillräckligt för avdragsgilla avgifter.

På grundval av bl. a. socialförsäkringskommitténs berörda betänkande har

i proposition nr 90 till årets riksdag framlagts förslag av innebörd att sjukoch

moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

fr. o. in. den 1 januari 1963 sammanföres i en lag om allmän försäkring.

Avsikten är därvid att skapa ett enhetligt system, som ger den enskilde

skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom och barnsbörd, ålderdom, invaliditet

och försörjarens frånfälle. I det sålunda framlagda förslaget, vars genomförande

bl. a. förutsättes medföra en viss höjning av sjukförsäkringsavgifterna,

lämnas principerna för de olika försäkringsgrenarnas finansiering orubbade.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I såväl motionerna I: 228 och II: 271 som i motionerna I: 468 och II: 550

uttalas att löntagare reellt sett kommer i åtnjutande av högre avdrag för

försäkringspremier än enligt bestämmelserna om försäkringsavdraget. Arbetsgivaren

svarar nämligen för en del av den anställdes premier för sjukoch

olycksfallsförsäkring. De belopp arbetsgivaren sålunda erlägger för den

anställde utgör givetvis eu del av dennes lön. Han behöver emellertid inte

deklarera för denna inkomstdel, och han åtnjuter därför i princip avdragsrätt

härför. Den egna företagaren får själv betala hela sin premie för sjuk- och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

olycksfallsförsäkring, både den som motsvarar löntagarens premie och vad

som utgör »arbetsgivarandelen». Båda dessa delar skall för hans del rymmas

inom ramen för försäkringsavdraget. Följaktligen är han i detta avseende

sämre ställd än löntagaren.

Vidare anföres i motionerna I: 22S och II: 271 att ett jämställande i förevarande

avseende mellan företagare och löntagare kan ske antingen på det

sättet att man beträffande företagaren särskiljer »arbetsgivarandelen» och

medger avdrag härför under vederbörlig förvärvskälla eller också så att

sjukförsäkringspremien får avdragas vid sidan av det nuvarande försäkringsavdraget.

Den förra metoden kan sägas vara den logiskt riktiga. Å andra

sidan skulle den medföra komplikationer vid uppdelningen samt nödvändiggöra

speciell kontroll. Den andra metoden är uppenbarligen väsentligt enklare

och förordas av motionärerna till genomförande.

I motionerna I: b68 och II: 550 förordas däremot metoden att medge

företagaren särskilt avdrag under vederbörlig förvärvskälla. Härom anföres

bl. a. att eftersom arbetsgivarandelen i premien vad angår löntagare

är avdragsgill för företaget, så borde motsvarande anordning genomföras för

egna företagare. Dessa borde alltså få rätt att å rörelsebilagan till sin självdeklaration

göra avdrag för premierna för erforderliga kompletterande personliga

sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Motsvarande bör gälla i fråga om

jordbrukarna.

Slutligen framföres i motionerna I: 228 och II: 271 också yrkande om

att den nuvarande bestämmelsen om rätt för skattskyldig att under alla

förhållanden avdraga 150 eller 300 kronor skall slopas. Något skäl att medge

avdrag för nämnda belopp när det t. ex. gäller skattskyldiga, som inte betalar

andra försäkringspremier än för sjukförsäkringen, föreligger enligt motionärernas

mening inte.

I fråga om utredningsyrkandet rörande sjukförsäkringsavgiftens beskattning

i motionerna I: 6U9 och II: 777 uttalar motionärerna att de anser en

åtgärd i den riktning som socialförsäkringskommittén föreslagit vara väl

motiverad. Skall en likvärdig behandling av olika skattskyldiga ske, oavsett

formen för försäkringen, synes dock böra övervägas att beträffande sjukoch

olycksfallsförsäkringsavgifter över huvud taget förfara på det sätt som

socialförsäkringskommittén föreslagit. Eljest kan en kategoriklyvning uppkomma,

särskilt mellan företagare och anställda.

Utskottet

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen tillämpas vid beskattningen

av försäkringstagare endera av två metoder. Enligt den ena

metoden medges rätt till avdrag för erlagda försäkringspremier, men beskattas

å andra sidan hela det utfallande försäkringsbeloppet. Enligt den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

andra metoden föreligger i princip inte avdragsrätt för erlagda premier, men

utfallande försäkringsbelopp blir helt skattefria eller beskattas endast om

fråga är om livränta.

Den sistnämnda av dessa metoder tillämpas på sjuk- och olycksfallsförsäkringar,

som inte tagits i samband med tjänst. Hit räknas alltid försäkring

i allmän sjukkassa eller enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Detta

innebär bl. a. att de skattskyldiga i princip inte medges avdrag för egna

avgifter till den allmänna sjukförsäkringen. Avdrag kan dock i viss utsträckning

ifrågakomma under det sociala avdraget för försäkringspremier,

i fortsättningen benämnt försäkringsavdraget. Å andra sidan räknas utfallande

belopp inte till skattepliktig inkomst annat än om beloppet utgår i

form av livränta. Svarar arbetsgivaren för kostnaden för anställds försäkringsskydd,

t. ex. enligt yrkesskadeförsäkringslagen, får arbetsgivaren avdrag

för premien i den mån kostnaden är hänförlig till utgift i förvärvskällan.

Den anställdes beskattning påverkas i sådant fall inte.

Yrkandena i motionerna I: 228 och II: 271 samt I: 468 och II: 550 grundar

sig främst på det förhållandet att anställda, vilka inte själva behöver svara

för hela sitt försäkringsskydd mot sjukdom och olycksfall, får större utrymme

för avdrag för premier inom ramen för försäkringsavdraget än företagare

och andra skattskyldiga, som själva måste bekosta samtliga premier

för nämnda försäkringar. Då motionärerna finner nu nämnda förhållande

otillfredsställande föreslås lagstiftning i syfte att fullt likställa arbetsgivare

och arbetstagare i förevarande hänseende. Två möjligheter finns att uppnå

detta mål. Antingen kan arbetsgivarens premie för den egna försäkringen

förklaras avdragsgill under vederbörlig förvärvskälla eller också kan nu

ifrågavarande försäkringspremier utbrytas ur försäkringsavdraget och

samtliga skattskyldiga fysiska personer medges ett särskilt allmänt avdrag

för dessa försäkringsavgifter på samma sätt som redan nu gäller för t. ex.

folkpensionsavgiften. Den förra metoden förordas i motionerna I: 468 och

II: 550, medan metoden med ett särskilt allmänt avdrag rekommenderas i

motionerna I: 228 och II: 271.

Utskottet vill till en början understryka det förhållandet att den avdragsrätt,

som för närvarande förefinnes för sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier

under försäkringsavdraget, inte är principiellt betingad utan motiveras

av önskemålen att uppmuntra till försäkringssparande. Den med försäkringsavdraget

förenade avdragsrätten kan med hänsyn härtill inte likställas

med den generella avdragsrätt som skulle följa av en utbrytning av

sjuk- och olycksfallsförsäkringspremierna till ett särskilt allmänt avdrag.

Gentemot de framförda förslagen att medge sådant allmänt avdrag kan

anföras att detta skulle strida mot den princip, efter vilken beskattningen

av berörda försäkringar är upplagd. Enligt de inledningsvis angivna principerna

för beskattning av försäkringstagare bör åtgärden kombineras med

ändring av lagstiftningen även på intäktssidan så att utfallande försäkrings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

belopp blir skattepliktig inkomst i motsats till vad nu vanligen är fallet. De

ifrågavarande försäkringarna skulle i så fall komma att skattemässigt

behandlas på samma sätt som t. ex. pensionsförsäkringar. I och för sig är

en dylik konstruktion av den obligatoriska sjuk- och olycksfallsförsäkringen

givetvis möjlig. Vid dessa försäkringsformers införande prövades också ingående

efter vilken av de båda i vårt land gällande principerna för beskattning

av försäkringar, som nu berörda försäkringsformer skulle behandlas.

Därvid avvisades emellertid alternativet med avdragsrätt för premierna och

skatteplikt för försäkringsersättningarna, främst med hänsyn till att detta

alternativ förutsatte en höjning av ersättningsbeloppen till sådan nivå att

försäkringstagaren efter skatteavdrag skulle få samma nettobelopp som

nu. Åtgärden skulle självfallet ha medfört att premiekostnaderna stigit avsevärt.

Såsom framgår av det föregående har senare socialförsäkringskommittén

vid sina överväganden funnit en utökad beskattning av utfallande sjukoch

olycksfallsförsäkringsersättningar inte lämplig.

Vad beträffar den i motionerna I: 468 och II: 550 förordade metoden att

medge företagare särskilt avdrag för egna sjuk- och olycksfallsförsäkringsavgifter

i vederbörlig förvärvskälla skulle detta innebära att dessa obligatoriska

försäkringar fick en principiellt inte motiverad konstruktion för en

speciell kategori skattskyldiga. Utskottet anser sig inte kunna tillstyrka en

lagstiftning av sådan innebörd.

Såsom tidigare uttalats från bevillningsutskottets sida, då förevarande

fråga varit föremål för prövning i riksdagen, är det en följd av att den anställde

inte själv behöver svara för sitt försäkringsskydd mot olycksfall, att

han får något större utrymme under försäkringsavdraget för premier för

andra försäkringar än den, som själv måste bekosta premier för olycksfallsförsäkring.

Att med utgångspunkt från detta förhållande vidta de av

motionärerna begärda ändringarna i skattelagstiftningen i strid mot de

principer, varpå beskattningen av försäkringstagare uppbyggts, finner utskottet

inte böra ifrågakomma. Beskattningen av en företagares sjuk- eller

olycksfallsförsäkring sker efter samma grunder som gäller för flertalet andra

försäkringar av denna art. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att

försäkringsavdragets maximibelopp efter den senaste höjningen, vilken

skedde vid föregående års riksdag, numera uppgår till 400 kronor för ensamstående

och 800 kronor för äkta makar tillsammans. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till de framställda lagstiftningsyrkandena i förevarande

del.

Rörande frågan om särskild avdragsrätt för sjukförsäkringsavgiften föreligger

också ett utredningsyrkande, nämligen i motionerna 1: 649 och

II: 777. Av vad utskottet ovan anfört framgår att utskottet inte anser sig

kunna tillstyrka ett omedelbart införande av sådan särskild avdragsrätt

med hänsyn till de nu gällande principerna för beskattning av försäkrings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962 11

tagare. Utskottet är emellertid medvetet om att de aktuella strävandena att

sammanföra de olika socialförsäkringsgrenarna till ett enhetligt system

kan komma att påverka beskattningsreglerna på området. Dessa strävanden

har i dagarna kommit till uttryck i det i propositionen nr 90 framlagda

förslaget till lag om allmän försäkring, därvid emellertid de nuvarande olika

principerna för socialförsäkringarnas finansiering lämnats orubbade — något

som inte minst sammanhänger med beskattningsreglerna. Såsom framgår

av vad utskottet anfört i betänkande nr 44 är frågan om socialförsäkringarnas

finansiering för närvarande föremål för överväganden inom allmänna

skatteberedningen. Enligt utskottets mening bör inte vid sidan av

skatteberedningen tillsättas en särskild utredning för prövning av den speciella

frågan om sjukförsäkringsavgiftens behandling i beskattningshänseende.

Utskottet avstyrker på grund härav utredningsyrkandet i motionerna I: 649

och II: 777.

I motionerna I: 228 och II: 271 yrkas vidare att den nuvarande bestämmelsen

om rätt för skattskyldig att under alla förhållanden avdra 150 eller

300 kronor skall slopas. Utskottet får i anslutning härtill framhålla att

ifrågavarande avdrag tillkommit som ett led i åtgärder för att förenkla

deklarations- och taxeringsförfarandet. Ett slopande av den schablonmässigt

bestämda delen av försäkringsavdraget skulle leda till skatteskärpningar

för de grupper skattskyldiga, vilka på grund av låga inkomster eller

eljest har inga eller små kostnader för försäkringspremier, däribland den

stora gruppen pensionärer. Enligt utskottets mening bör en åtgärd som får

sådana konsekvenser inte genomföras. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill

motionerna även i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 228 av herrar Ebbe Ohlsson

och Arvidson samt II: 271 av herr Bengtson i Solna

in. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 468 av herrar Schött och

Sveningsson samt 11:550 av herrar Nordgren och Darlin,

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 649 av herr Bengtson

m. fl. och II: 777 av herr Hedlund in. fl., sistnämnda motioner

i vad de behandlas i detta betänkande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Söderquist,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta

Jacobsson, Hellebladh* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kärrlander, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson i Essvik,

Forsberg, Kristenson i Göteborg, Larsson i Umeå* och Fälldin.

* Ej närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Söderquist, Lundström, Gösta Jacobsson, Nilsson i

Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Larsson i Umeå, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka förslaget om att sjukförsäkringspremier

skall få avdragas vid sidan av det nuvarande försäkringsavdraget med det

belopp, som faktiskt erlagts, och att utskottet alltså bort hemställa,

att riksdagen -— med bifall till de likalydande motionerna

I: 228 av herrar Ebbe Ohlsson och Arvidson samt II: 271 av

herr Bengtson i Solna m. fl. och i anledning av de likalydande

motionerna 1:468 av herrar Schött och Sveningsson

samt II: 550 av herrar Nordgren och Darlin ävensom de likalydande

motionerna 1:649 av herr Bengtson m. fl. och

II: 777 av herr Hedlund m. fl., sistnämnda motioner i vad de

behandlas i detta betänkande — måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt —---eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3 a) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige;

b) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen

avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej

utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring; samt

4) för belopp--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig----— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3 b) här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 800 kronor.

Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under

beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1963 eller tidigare år.

II) av herrar Sundin och Fålldin, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

sådan ändring av kommunalskattelagen, att sjukförsäkringsavgiften skall

få avdragas vid sidan av det nuvarande försäkringsavdraget, och att alltså

utskottet bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

I: 228 av herrar Ebbe Ohlsson och Arvidson samt II: 271

av herr Bengtson i Solna m. fl., de likalydande motionerna

1: 468 av herrar Schött och Sveningsson samt II: 550 av

herrar Nordgren och Darlin ävensom de likalydande motionerna

I: 649 av herr Bengtson in. fl. och II: 777 av herr

Hedlund m. fl., sistnämnda motioner i vad de behandlas i

detta betänkande — måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom.

„en

tember 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

den 28 sep
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1962

46 §.

2 mom. 1 hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt--— eller uppfostran;

2) för dels----omyndiga barn;

3 a) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige;

b) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall,

hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder

inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och

som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;

samt

4) för belopp--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig — — — eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig —---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3 b) här ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt till

ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett avdrag

ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock att,

om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med

andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas om

skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1963 eller tidigare år.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

201939

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.