Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen.

1962-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:38, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1062

1

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för resor

med bil till och från arbetsplatsen.

(2:a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:471 av herrar Sandin och Mattsson samt 11:535 av herr

Fälldin har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla om sådana åtgärder genom riksskattenämnden att s. k. bilavdrag

vid taxeringen för resa till och från arbetet medges med högre belopp per

mil i de fyra nordligaste länen på sätt som sker i fråga om ersättning till

statsanställd vid tjänsteresa med egen bil».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:535.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen äger

skattskyldig rätt att från intäkt av tjänst avdraga »skälig kostnad» för resor

till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd

från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Till ledning för taxeringsmyndigheterna har riksskattenämnden — bl. a.

i anledning av bevillningsutskottets betänkande nr 29 till 1957 års riksdag

_ genom beslut den 20 november 1957 såsom anvisning till ledning för

taxeringsmyndigheterna gjort vissa uttalanden rörande avdrag för kostnad

för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. Genom nämndens beslut

den 1 november 1961 har dessa anvisningar med tillämpning fr. o. m. 1962

års taxering erhållit ändrad lydelse. Härvid gäller att skäligt avdrag för bilkostnad

bör medges, om vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen

uppgår till minst en mil samt om användandet av bil i stället för allmänt

kommunikationsmedel medför en tidsvinst av minst en och en halv timme

sammanlagt för fram- och återresan. Finns inte tillgång till allmänt kommunikationsmedel,

bör skäligt bilavdrag medges redan vid ett vägavstånd

av 5 kilometer. Såsom skäligt avdrag för bilkostnad anses 1 krona 80 öre

för körd mil. Denna beräkning är baserad på en utredning angående genomsnittlig

kostnad per mil vid körning med bil av »typen Volkswagen».

Bi han a till riksdagens protokoll 1962. 7 sand. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1962

Den omständigheten att den skattskyldige använder större bil, bör regelmässigt

icke medföra, att avdrag medges med högre belopp. Vid samåkning eller

vid osedvanligt stort avstånd mellan bostad och arbetsplats bör avdrag medges

med i skälig mån reducerat belopp. Därest invaliditet eller liknande

föreligger, kan skattskyldig, som nödgats använda bil, få avdrag för bilkostnad,

även om eljest angivna förutsättningar inte är för handen. Det

understrykes att uttalandena inte har avseende å frågan om avdrag för

kostnader för egentliga tjänsteresor med bil, varom förmäles i punkt 3 av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen.

Enligt kungörelsen den 12 december 1952, nr 780, angående resekoslnadsersättning

vid tjänsteresa med egen bil in. in. (ändrad genom SFS 243/

1961) utgår ersättning efter en i förhållande till ökad väglängd fallande

skala. Exempelvis utgör ersättning för mindre bil (med tjänstevikt under

1 100 kg) vid eu körlängd per budgetår av högst 500 mil 39 öre per kilometer

samt vid en körlängd av 1 500 mil och däröver 19 öre per kilometer.

I fråga om större bil utgör ersättningen för motsvarande körsträcka 53 resp.

25 öre. Möjligheten att få tillämpa de för större bil fastställda ersättningarna

är begränsad. Vid tjänsteresa inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län utgår tilläggsersättning med två öre per kilometer,

samt därutöver i fråga om Västerbottens och Norrbottens län med

ytterligare två öre per kilometer under månaderna december—juni.

I de förevarande motionerna erinras om att genom länsstyrelsernas försorg

årligen utfärdas anvisningar för taxeringen beträffande värdet av

naturaförmåner och storleken av avdrag. Dessa prövningsnämndens anvisningar

skal! vara vägledande för taxeringsnämnder och deklaranter i olika

avseenden. Avvikelser såväl uppåt som nedåt medges med hänsyn till ortens

pris. När det gäller avdrag för egen bil förekommer, såvitt motionärerna har

sig bekant, inga variationer, utan riksskattenämndens anvisningar tillämpas

genomgående.

Statsmakterna har emellertid konstaterat och accepterat att skilda kostnader

förekommer i olika delar av landet. Detta har tagit sig uttryck i höjda

ersättningar till statstjänstemän vid tjänsteresor i de fyra nordligaste länen.

Alla skäl tala enligt motionärernas uppfattning för att bilavdraget vid

taxeringen justeras uppåt i motsvarande grad. Motsvarande skäl kan anföras

för de fall där motorcykel eller moped kommer till användning.

Enligt motionärernas uppfattning synes det nödvändigt att riksdagen gör

ett uttalande av innebörd att bilavdrag må medges med högre belopp per

mil i de fyra nordligaste länen.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser äger skattskyldig under vissa betingelser

rätt till avdrag vid beskattningen för skälig kostnad för resor till och från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Beuillningsntskotets betänkande nr 38 år 1962

3

arbetsplatsen. Till ledning för taxeringsarbetet har riksskattenämnden i

detta hänseende meddelat anvisningar enligt vilka avdrag för bilkostnader

vid resor mellan bostad och arbetsplats i regel skall medges efter 1 krona

80 öre per mil. Beloppet kan dock jämkas om särskilda skäl föreligger.

I de föreliggande motionerna yrkas förhöjda avdrag för bilkostnader vid

resor mellan bostad och arbetsplats i de fyra nordligaste länen. Därvid åberopas

de förhöjda ersättningar, som i dessa län utgår till statligt anställda

vid tjänsteresor med bil. Motionärerna föreslår ett uttalande av riksdagen

av innebörd att bilavdrag skulle medges med högre belopp i de fyra nordligaste

länen.

Enligt den av motionärerna åberopade statliga bilersättningskungörelsen

utgår för tjänsteresor med egen bil ersättning per kilometer och efter fallande

skala vid längre total körsträcka per budgetår. För tjänsteresor inom

de fyra nordligaste länen föreskrives förhöjd ersättning därvid en extra

förhöjning gäller för de två nordligaste länen under december—juni. I normalfall

beräknas ersättningen med hänsyn till vad som gäller för bil av

mindre storlek.

Ersättningsbestämmelserna vid tjänsteresor med egen bil avser bl. a. att

skapa en grund för fördelning mellan statsverket och bilägaren av de fasta

bilkostnaderna. Bestämmelserna, som enbart gäller egentliga tjänsteresor,

har utformats från förutsättningen, att arbetstagaren erhåller full täckning

för havda kostnader för sådana resor, dock med vederbörligt hänsynstagande

till att annan väg eller annat färdsätt kunnat förbilliga kostnaderna.

Ersättningsbeloppen är visserligen baserade på för hela landet representativa

genomsnittliga kostnader men med beaktande av de speciella

förhållanden, som mera allmänt kan anses karaktärisera tjänsteresor med

egen bil. I enlighet härmed har hänsyn tagits till kostnadsfördyringen i de

nordligaste länen. Det bör också anmärkas att de anställdas reseräkningar

underkastas noggrann individuell kontroll, bl. a. med hänsyn till behovet

av resan, körsträckan och storleken av kilometerersättning.

Vad angår resor till och från arbetsplatsen utgår skattelagstiftningen —

såsom nyss nämnts — från att avdrag skall medges för skälig kostnad.

Härav framgår att avdragsrätten är underkastad en diskretionär prövning.

Egentligen föreligger här en avvägning, i vad mån levnadskostnader skall

vara avdragsgilla vid beskattningen. Med hänsyn härtill finns — i de fält

då avdrag likväl medges — icke anledning att på samma sätt som gäller

för tjänsteresor beakta kravet på full kompensation.

Enligt utskottets mening kan inte det förhållandet att högre ersättning

för tjänsteresor med bil utgår vid resor inom vissa delar av landet i och

för sig motivera att också motsvarande förhöjning skall ske av det skattemässiga

avdraget för bilresor till och från arbetsplatsen. Genom de av riksskattenämnden

utfärdade anvisningarna är bilreseavdraget starkt schabloniserat.

Det får anses vara av stort värde för såväl de skattskyldiga som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsulskotets betänkande nr 38 år 1962

taxeringsnämnderna att i denna fråga ha tillgång till en lätt tillämpad

schablonregel utan alltför många undantag. Härtill kommer att avsteg från

schablonregeln i ett hänseende kan förutsättas medföra krav på ytterligare

differentiering av regeln, varigenom dess karaktär av schablonregel kan gå

förlorad. I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att lönebeskattningsutredningen

enligt sina direktiv har att överse bl. a. reglerna om avdrag

för resor till och från arbetet, särskilt med tanke på den ökade användningen

av motorfordon.

Utskottet vill slutligen erinra om att bilreseavdraget enligt riksskattenämndens

först utfärdade anvisning i ämnet skulle beräknas till 1 krona 70

öre per mil och att det fr. o. m. årets taxering gällande avdraget, 1 krona

80 öre per mil, bestämts genom ett nyligen fattat beslut. Det kan enligt utskottets

mening förutsättas att riksskattenämnden kommer att ha denna

avdragsfråga under fortsatt uppmärksamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:471 av herrar Sundin och

Mattsson samt 11:535 av herr Fälldin om rätt att vid taxering

till skatt åtnjuta avdrag för resor med bil till och

från arbetsplatsen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar

Eriksson, Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Yngve

Nilsson, Wärnberg, Lundström och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson

i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö,

Andersson i Essvik, Fälldin och Björkman.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson och Fälldin, vilka ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

Enligt gällande---(= utskottet s. 2 rad 2 nedifrån — s. 3 rad 7

nedifrån)----full kompensation.

Emellertid måste vid avdragsrättens tillämpning en likvärdig avvägning

mellan olika skattskyldiga eftersträvas. Under i övrigt jämförbara förhål
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskotets betänkande nr 38 år 1962 5

landen måste således ett medgivet avdrag av ifrågavarande art stå i lika

relation till den faktiska kostnad som olika skattskyldiga haft. Då det förhållandet,

att högre ersättning för tjänsteresor med bil utgår vid resor inom

vissa delar av landet, är ett uttryck för att den faktiska kostnaden regelmässigt

är högre inom dessa områden, finner utskottet ett förhöjt schablonavdrag

för kostnader vid resor till och från arbetsplatsen vara befogat. Vid

genomförandet av en sådan förhöjning torde den högre ersättning vid tjänsteresor

som tillämpas inom de fyra nordligaste länen kunna tjäna som

vägledning. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:471 av herrar Sundin och Mattsson samt 11:535 av herr

Fälldin i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan

ändring i gällande anvisningar att vid taxering högre schablonavdrag

för kostnader vid resor till och från arbetet med

bil medgives i de fyra nordligaste länen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.