Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen.
1962-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1962:38, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1062
1
Nr 38
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för resor
med bil till och från arbetsplatsen.
(2:a avd.)
1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:471 av herrar Sandin och Mattsson samt 11:535 av herr
Fälldin har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om sådana åtgärder genom riksskattenämnden att s. k. bilavdrag
vid taxeringen för resa till och från arbetet medges med högre belopp per
mil i de fyra nordligaste länen på sätt som sker i fråga om ersättning till
statsanställd vid tjänsteresa med egen bil».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:535.
Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen äger
skattskyldig rätt att från intäkt av tjänst avdraga »skälig kostnad» för resor
till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd
från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.
Till ledning för taxeringsmyndigheterna har riksskattenämnden — bl. a.
i anledning av bevillningsutskottets betänkande nr 29 till 1957 års riksdag
_ genom beslut den 20 november 1957 såsom anvisning till ledning för
taxeringsmyndigheterna gjort vissa uttalanden rörande avdrag för kostnad
för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. Genom nämndens beslut
den 1 november 1961 har dessa anvisningar med tillämpning fr. o. m. 1962
års taxering erhållit ändrad lydelse. Härvid gäller att skäligt avdrag för bilkostnad
bör medges, om vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen
uppgår till minst en mil samt om användandet av bil i stället för allmänt
kommunikationsmedel medför en tidsvinst av minst en och en halv timme
sammanlagt för fram- och återresan. Finns inte tillgång till allmänt kommunikationsmedel,
bör skäligt bilavdrag medges redan vid ett vägavstånd
av 5 kilometer. Såsom skäligt avdrag för bilkostnad anses 1 krona 80 öre
för körd mil. Denna beräkning är baserad på en utredning angående genomsnittlig
kostnad per mil vid körning med bil av »typen Volkswagen».
Bi han a till riksdagens protokoll 1962. 7 sand. Nr 38
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1962
Den omständigheten att den skattskyldige använder större bil, bör regelmässigt
icke medföra, att avdrag medges med högre belopp. Vid samåkning eller
vid osedvanligt stort avstånd mellan bostad och arbetsplats bör avdrag medges
med i skälig mån reducerat belopp. Därest invaliditet eller liknande
föreligger, kan skattskyldig, som nödgats använda bil, få avdrag för bilkostnad,
även om eljest angivna förutsättningar inte är för handen. Det
understrykes att uttalandena inte har avseende å frågan om avdrag för
kostnader för egentliga tjänsteresor med bil, varom förmäles i punkt 3 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen.
Enligt kungörelsen den 12 december 1952, nr 780, angående resekoslnadsersättning
vid tjänsteresa med egen bil in. in. (ändrad genom SFS 243/
1961) utgår ersättning efter en i förhållande till ökad väglängd fallande
skala. Exempelvis utgör ersättning för mindre bil (med tjänstevikt under
1 100 kg) vid eu körlängd per budgetår av högst 500 mil 39 öre per kilometer
samt vid en körlängd av 1 500 mil och däröver 19 öre per kilometer.
I fråga om större bil utgör ersättningen för motsvarande körsträcka 53 resp.
25 öre. Möjligheten att få tillämpa de för större bil fastställda ersättningarna
är begränsad. Vid tjänsteresa inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län utgår tilläggsersättning med två öre per kilometer,
samt därutöver i fråga om Västerbottens och Norrbottens län med
ytterligare två öre per kilometer under månaderna december—juni.
I de förevarande motionerna erinras om att genom länsstyrelsernas försorg
årligen utfärdas anvisningar för taxeringen beträffande värdet av
naturaförmåner och storleken av avdrag. Dessa prövningsnämndens anvisningar
skal! vara vägledande för taxeringsnämnder och deklaranter i olika
avseenden. Avvikelser såväl uppåt som nedåt medges med hänsyn till ortens
pris. När det gäller avdrag för egen bil förekommer, såvitt motionärerna har
sig bekant, inga variationer, utan riksskattenämndens anvisningar tillämpas
genomgående.
Statsmakterna har emellertid konstaterat och accepterat att skilda kostnader
förekommer i olika delar av landet. Detta har tagit sig uttryck i höjda
ersättningar till statstjänstemän vid tjänsteresor i de fyra nordligaste länen.
Alla skäl tala enligt motionärernas uppfattning för att bilavdraget vid
taxeringen justeras uppåt i motsvarande grad. Motsvarande skäl kan anföras
för de fall där motorcykel eller moped kommer till användning.
Enligt motionärernas uppfattning synes det nödvändigt att riksdagen gör
ett uttalande av innebörd att bilavdrag må medges med högre belopp per
mil i de fyra nordligaste länen.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser äger skattskyldig under vissa betingelser
rätt till avdrag vid beskattningen för skälig kostnad för resor till och från
Beuillningsntskotets betänkande nr 38 år 1962
3
arbetsplatsen. Till ledning för taxeringsarbetet har riksskattenämnden i
detta hänseende meddelat anvisningar enligt vilka avdrag för bilkostnader
vid resor mellan bostad och arbetsplats i regel skall medges efter 1 krona
80 öre per mil. Beloppet kan dock jämkas om särskilda skäl föreligger.
I de föreliggande motionerna yrkas förhöjda avdrag för bilkostnader vid
resor mellan bostad och arbetsplats i de fyra nordligaste länen. Därvid åberopas
de förhöjda ersättningar, som i dessa län utgår till statligt anställda
vid tjänsteresor med bil. Motionärerna föreslår ett uttalande av riksdagen
av innebörd att bilavdrag skulle medges med högre belopp i de fyra nordligaste
länen.
Enligt den av motionärerna åberopade statliga bilersättningskungörelsen
utgår för tjänsteresor med egen bil ersättning per kilometer och efter fallande
skala vid längre total körsträcka per budgetår. För tjänsteresor inom
de fyra nordligaste länen föreskrives förhöjd ersättning därvid en extra
förhöjning gäller för de två nordligaste länen under december—juni. I normalfall
beräknas ersättningen med hänsyn till vad som gäller för bil av
mindre storlek.
Ersättningsbestämmelserna vid tjänsteresor med egen bil avser bl. a. att
skapa en grund för fördelning mellan statsverket och bilägaren av de fasta
bilkostnaderna. Bestämmelserna, som enbart gäller egentliga tjänsteresor,
har utformats från förutsättningen, att arbetstagaren erhåller full täckning
för havda kostnader för sådana resor, dock med vederbörligt hänsynstagande
till att annan väg eller annat färdsätt kunnat förbilliga kostnaderna.
Ersättningsbeloppen är visserligen baserade på för hela landet representativa
genomsnittliga kostnader men med beaktande av de speciella
förhållanden, som mera allmänt kan anses karaktärisera tjänsteresor med
egen bil. I enlighet härmed har hänsyn tagits till kostnadsfördyringen i de
nordligaste länen. Det bör också anmärkas att de anställdas reseräkningar
underkastas noggrann individuell kontroll, bl. a. med hänsyn till behovet
av resan, körsträckan och storleken av kilometerersättning.
Vad angår resor till och från arbetsplatsen utgår skattelagstiftningen —
såsom nyss nämnts — från att avdrag skall medges för skälig kostnad.
Härav framgår att avdragsrätten är underkastad en diskretionär prövning.
Egentligen föreligger här en avvägning, i vad mån levnadskostnader skall
vara avdragsgilla vid beskattningen. Med hänsyn härtill finns — i de fält
då avdrag likväl medges — icke anledning att på samma sätt som gäller
för tjänsteresor beakta kravet på full kompensation.
Enligt utskottets mening kan inte det förhållandet att högre ersättning
för tjänsteresor med bil utgår vid resor inom vissa delar av landet i och
för sig motivera att också motsvarande förhöjning skall ske av det skattemässiga
avdraget för bilresor till och från arbetsplatsen. Genom de av riksskattenämnden
utfärdade anvisningarna är bilreseavdraget starkt schabloniserat.
Det får anses vara av stort värde för såväl de skattskyldiga som
4
Bevillningsulskotets betänkande nr 38 år 1962
taxeringsnämnderna att i denna fråga ha tillgång till en lätt tillämpad
schablonregel utan alltför många undantag. Härtill kommer att avsteg från
schablonregeln i ett hänseende kan förutsättas medföra krav på ytterligare
differentiering av regeln, varigenom dess karaktär av schablonregel kan gå
förlorad. I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att lönebeskattningsutredningen
enligt sina direktiv har att överse bl. a. reglerna om avdrag
för resor till och från arbetet, särskilt med tanke på den ökade användningen
av motorfordon.
Utskottet vill slutligen erinra om att bilreseavdraget enligt riksskattenämndens
först utfärdade anvisning i ämnet skulle beräknas till 1 krona 70
öre per mil och att det fr. o. m. årets taxering gällande avdraget, 1 krona
80 öre per mil, bestämts genom ett nyligen fattat beslut. Det kan enligt utskottets
mening förutsättas att riksskattenämnden kommer att ha denna
avdragsfråga under fortsatt uppmärksamhet.
Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:471 av herrar Sundin och
Mattsson samt 11:535 av herr Fälldin om rätt att vid taxering
till skatt åtnjuta avdrag för resor med bil till och
från arbetsplatsen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar
Eriksson, Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Yngve
Nilsson, Wärnberg, Lundström och Billman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö,
Andersson i Essvik, Fälldin och Björkman.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson och Fälldin, vilka ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:
Enligt gällande---(= utskottet s. 2 rad 2 nedifrån — s. 3 rad 7
nedifrån)----full kompensation.
Emellertid måste vid avdragsrättens tillämpning en likvärdig avvägning
mellan olika skattskyldiga eftersträvas. Under i övrigt jämförbara förhål
-
Bevillningsutskotets betänkande nr 38 år 1962 5
landen måste således ett medgivet avdrag av ifrågavarande art stå i lika
relation till den faktiska kostnad som olika skattskyldiga haft. Då det förhållandet,
att högre ersättning för tjänsteresor med bil utgår vid resor inom
vissa delar av landet, är ett uttryck för att den faktiska kostnaden regelmässigt
är högre inom dessa områden, finner utskottet ett förhöjt schablonavdrag
för kostnader vid resor till och från arbetsplatsen vara befogat. Vid
genomförandet av en sådan förhöjning torde den högre ersättning vid tjänsteresor
som tillämpas inom de fyra nordligaste länen kunna tjäna som
vägledning. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:471 av herrar Sundin och Mattsson samt 11:535 av herr
Fälldin i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan
ändring i gällande anvisningar att vid taxering högre schablonavdrag
för kostnader vid resor till och från arbetet med
bil medgives i de fyra nordligaste länen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.