Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla a) om skyndsam utredning och förslag om sådan ändring av förordningen om allmän varuskatt att sådan skatt ej skall uttagas på förbrukningsartiklar, som användes för produktionen inom industrien, handeln, hantverket, jordbruket och fisket, b) att allmänna skatteberedningen, med beaktande av i motionerna anförda synpunkter, måtte upptaga till ingående prövning frågan om investeringarnas behandling inom ramen för den indirekta beskattningen, sam

1962-04-03 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:39, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla a) om skyndsam utredning och förslag om sådan ändring av förordningen om allmän varuskatt att sådan skatt ej skall uttagas på förbrukningsartiklar, som användes för produktionen inom industrien, handeln, hantverket, jordbruket och fisket, b) att allmänna skatteberedningen, med beaktande av i motionerna anförda synpunkter, måtte upptaga till ingående prövning frågan om investeringarnas behandling inom ramen för den indirekta beskattningen, sam

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om omläggning av den allmänna varuskatten och undantag

från dylik skatt för investeringsvaror, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:17 av herr Bengtson m. fl. och 11:41 av

herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om så skyndsam prövning av en omläggning av den

allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet att förslag i

ärendet kan föreläggas innevarande års höstriksdag eller senast nästa års

vårriksdag i enlighet med vad i motionerna anförts; samt i samband härmed

jämväl prövning av möjligheterna att från den allmänna varubeskattningen

ytterligare undanta betydelsefulla varor som enbart eller huvudsakligen

används i näringslivets investeringar»;

2) de likalydande motionerna 1:65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

11:97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag snarast om allmänna varuskattens

omläggning och överförande att uttagas i partihandels- och tillverkningsstadiet,

samt att i samband härmed från sådan fördyrande varubeskattning

måtte befrias för uppehället nödvändiga varor såsom jordbrukets

genom avtal prisreglerade produkter varjämte dubbelbeskattningen vid

försäljning i andra hand av för produktionen erforderliga maskiner ävensom

motorfordon måtte bringas att upphöra»:

3) de likalydande motionerna 1:157 av herr Ebbe Ohlsson samt 11:188 av

herrar Darlin och Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning i syfte att från

allmän varuskatt undantaga förbrukningsvaror, halvfabrikat etc. som för

hantverk och småindustri är att hänföra till underleveranser för vidare

bearbetning»;

4) de likalydande motionerna 1:337 av herr Hagberg m. fl. och 11:411 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t uttala, att det synes riksdagen angeläget att allmänna skatteberedningen

till ingående prövning upptar frågan om att från omsättningsskatt

undantaga investeringsvaror»;

5) de likalydande motionerna 1:338 av herr Hagberg m. fl. och 11:410 av

herr Heckscher m. fl. vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 sand. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning i syfte att från allmän varuskatt

(omsättningsskatt) undantaga varor, vilka hänföres till förbrukningsartiklar

som används för produktion inom industrien och hantverket, jordbruket

och fisket samt handeln»;

6) de likalydande motionerna 1:363 av herr Stefanson och 11:436 av herr

Kollberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla

a) om skyndsam utredning och förslag om sådan ändring av förordningen

om allmän varuskatt att sådan skatt ej skall uttagas på förbrukningsartiklar,

som användes för produktionen inom industrien, handeln, hantverket,

jordbruket och fisket,

b) att allmänna skatteberedningen, med beaktande av i motionerna anförda

synpunkter, måtte upptaga till ingående prövning frågan om investeringarnas

behandling inom ramen för den indirekta beskattningen, samt

c) att allmänna skatteberedningen erhåller uppdrag att efter särskild

utredning av experter från olika grenar av näringslivet pröva frågan om

möjligheterna att uttaga den allmänna varuskatten i ett tidigare led, varigenom

detaljhandeln skulle befrias från uppbörds- och redovisningsarbetet»

;

7) de likalydande motionerna 1:365 av herrar Sveningsson och Ringaby

samt 11:439 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t måtte företa en helt

förutsättningslös utredning av frågan om i vilket led den allmänna varuskatten

bör uttagas»;

8) de likalydande motionerna 1:469 av herr Stefanson och 11:548 av herr

Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om att allmänna skatteberedningen med beaktande av i motionerna

anförda synpunkter måtte till ingående prövning upptaga frågan om uttagande

av allmän varuskatt på reparations- och underhållsarbeten samt

service på lös egendom för produktionsändamål»; ävensom

9) de likalydande motionerna 1:472 av herr Sveningsson och 11:549 av

herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 1 december 1959 om allmän

varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

3

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) vid uttag ur rörelsen av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier

och dylikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.»

Till bevillningsutskottet har från Sveriges Grossistförbund inkommit en

promemoria angående detaljhandels- eller partihandelsskatt vid uttagande

av allmän varuskatt.

Beträffande de under punkten 2) upptagna motionerna 1:65 och 11:97 har

yrkandet om upphävande av dubbelbeskattningen vid försäljning i andra

hand av maskiner och motorfordon av utskottet behandlats i betänkande

nr 37.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:65, 11:41, 11:188, 11:410, 11:411, 11:436,

11:439, 11:548 och 11:549.

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

utgår sådan skatt för varor, som försälj es eller på annat sätt tillhandahålles

eller tas i anspråk inom riket, samt för varor, som införes till riket. Med

varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Skatteplikten omfattar

såväl egentliga konsumtionsvaror som investeringsvaror, byggnadsmateriel

och liknande. Skatt utgår i princip jämväl för begagnade varor som försäljes

i den yrkesmässiga handeln. För varor som förbrukas vid produktionen

utgår i princip inte skatt. Förutsättningen för att skatteplikt ej skall föreligga

är endera att varan ingår såsom beståndsdel i den tillverkade produkten

eller att varan har en kortare fysisk livslängd än 2 veckor.

Beskattningen omfattar även vissa tjänsteprestationer, nämligen reparations-,

underhålls-, ändrings- och rengöringsarbeten, serverings- och uthyrningstjänster

samt förfärdigande av varor på beställning. Förutsättning för

skatteplikt är att tjänsteprestationen huvudsakligen har avseende på skattepliktiga

varor.

Skattesatsen för den allmänna varuskatten är sex procent av beskattningsvärdet.

Detta värde utgöres vid tillhandahållande av varor eller tjänster

av vederlaget och vid uttag av vara ur rörelse eller jordbruk av varans

saluvärde enligt ortens pris; i båda fallen med beloppet av den allmänna

varuskatten inräknat. Vid beräkningen av beskattningsvärdet får avdrag

icke ske för transport-, emballage- och liknande kostnader som ingår i pri
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

set samt ej heller för avbetalningstillägg. Kassarabatter och andra rabatter,

som direkt avgår från priset, skall däremot inte medräknas.

Från den principiella beskattningen av varor har enligt 10 § förordningen

om allmän varuskatt främst av skattetekniska skäl gjorts bl. a. följande

undantag. Sålunda har från skatteplikt undantagits bl. a. jordbruksråvaror

och levande djur, jord, sand, grus och sten, drivmedel och andra bränslen,

fiskefartyg och större fartyg, luftfartyg, allmänna nyhetstidningar och vissa

tidskrifter, viss krigsmateriel samt receptbelagda eller för sjukhus avsedda

läkemedel.

Frågornas tidigare behandling

De i förevarande motioner berörda frågorna om omläggning av varuskatten

till tidigare led, om undantag från skatteplikt för investeringsvaror, förbrukningsvaror

och jordbrukets prisreglerade produkter har vid ett flertal

tillfällen varit föremål för riksdagens ställningstagande, senast i anledning

av väckta motioner vid 1961 års riksdag. I sina av riksdagen godkända

betänkanden nr 30 och nr 79 avstyrkte bevillningsutskottet berörda motioner.

Det i motionerna 1:469 och 11:548 framställda yrkandet om utredning

angående undantag från skatteplikt för reparations- och underhållsarbeten

har tidigare icke varit föremål för riksdagens ställningstagande. Det i motionerna

1:472 och 11:549 framställda yrkandet om ändring av 13 § förordningen

om allmän varuskatt prövades av 1960 års riksdag (bevillningsutskottets

betänkande nr 62).

Partihandels- eller fabrikationsledsskatt

I betänkande nr 30/1961 anförde utskottet, att frågan om den allmänna

varuskatten skall uttas i parti- eller detaljhandelsledet är beroende av hur

omfattande det skattepliktiga varuområdet är. Enligt utskottets mening

kunde den allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande varuskattens

roll i beskattningssystemet komma till sådant resultat, att frågan

huruvida skatten borde tas ut i partihandels- eller detaljhandelsledet

kunde bli föremål för omprövning. I betänkande nr 79/1961 hänvisade utskottet

till vad som anförts i betänkande nr 30 och anförde, att utskottet

inte funnit anledning att frånträda denna ståndpunkt.

Investeringsvaror

Utskottet anförde i betänkande nr 30/1961, att allmänna skatteberedningen

torde vara oförhindrad att ompröva frågan om skatteplikt för varor, som

nyttjas för investeringsändamål samt att företagsskatteutredningen torde

komma att uppmärksamma frågan om undantag från skatteplikt för näringslivets

investeringar. Utskottet erinrade om att denna fråga behandlats

av riksdagen såväl år 1959 i samband med antagande av varuskatteförordningen

som i anledning av väckta motioner år 1960. Frågan hade då av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

5

visats under hänvisning till att investeringsvarorna svarade mot ca 30 procent

av det varuskattepliktiga området. I betänkande nr 79 anförde utskottet

dessutom att ett undantag för investeringsvaror kunde antas komma att

öka efterfrågan inom investeringssektorn och därigenom i nuvarande konjunkturläge

medföra icke önskvärda biverkningar.

Förbrukningsvaror

I betänkandet nr 30/1961 anförde utskottet, att frågan om undantag på

skatteplikt för förbrukningsvaror torde komma att uppmärksammas av den

till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen. Att bryta

ut denna fråga ur sitt större sammanhang ansåg utskottet inte vara lämpligt.

Utskottet ansåg sig inte heller böra förorda en utredning i syfte att få

en ändrad gränsdragning mellan skattefritt och skattepliktigt förbrukningsmaterial.

Utskottet hänvisade till att det under förarbetena till lagstiftningen

uttalades, att det knappast var lämpligt att i lagstiftningen göra en mer

detaljerad avgränsning av materialbegreppet, utan den närmare avgränsningen

ansågs böra ske i rättstillämpningen. Utskottets uttalande i betänkande

nr 79 överensstämmer i sak med vad som anfördes i betänkande nr

30.

Jordbrukets prisreglerade produkter

I betänkande nr 30/1961 anförde utskottet, att ett undantagande av livsmedelsområdet

från beskattning skulle minska skatteunderlaget med ca 30

procent. Samtidigt skulle det innebära skattetekniska svårigheter i redovisnings-

och kontrollavseende. Utskottet framhöll, att i samband med varuskattens

införande särskilda åtgärder vidtogs i syfte att mildra skatteverkningarna

bl. a. för arbetslösa, folkpensionärer och barnfamiljer. En dylik

ändring av varubeskattningen borde inte vidtagas i ett läge då genom den

allmänna skatteberedningen utredning påginge om ökat inslag av indirekt

beskattning. Utskottet anförde i betänkande nr 79 såsom sin principiella inställning

att undantag från skatteplikt borde begränsas till vad som finge

anses vara påkallat av skattetekniska skäl. Den föreslagna höjningen av

varuskatten ansåg utskottet inte innebära så väsentligt ändrade förhållanden,

att det fanns anledning för utskottet att ompröva det skattepliktiga varuområdet.

Skattskyldighet för s. k. fritidsföretagare

Bevillningsutskottet anförde i betänkande nr 62/1960, att bestämmelserna

i 13 § förordningen om allmän varuskatt syftar till att underlätta handhavandet

av beskattningen genom att minska antalet skattskyldiga. Den föreslagna

gränsen för skattskyldighet vid en årsomsättning av 1 000 kronor ansåg

utskottet inte medföra några olägenheter ur konkurrenssynpunkt.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 sarnl. Nr 39

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Motionerna m. m.

Frågan om i vilket distributionsled skatten bär uttas

I de inbördes likalydande motionerna 1:17 och 11:41, 1:65 och 11:97 samt

1:363 och 11:436 har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om prövning och förslag angående möjligheterna att utta den allmänna varuskatten

i partihandels- eller fabrikationsledet. Förutom i nu nämnda motioner

har i motionerna 1:365 och 11:439 hemställts om riksdagsskrivelse med

begäran om förutsättningslös utredning av frågan i vilket led den allmänna

varuskatten bör uttas. Dessutom har till utskottet från Sveriges Grossistförbund

inkommit en promemoria, som behandlar frågan om detaljhandelseller

partihandelsskatt vid uttagande av allmän varuskatt.

Motionerna 1:17 och 11:41. I förevarande motioner behandlas dels frågan

om varuskattens förläggning i partihandels- eller fabrikationsledet och dels

frågan om att i samband härmed från allmän varuskatt undanta investeringsvaror.

Beträffande den förstnämnda frågan har i motionerna bl. a. anförts.

Den nuvarande detaljhandelsskatten medför betydande extraarbete

och besvär för de företagsgrupper, som ålagts att redovisa och erlägga skatten.

Dessutom måste man vid en detaljhandelsskatt befara att en viss del av

varudistributionen söker sig andra vägar än den ur varuskattens synpunkt

lätt kontrollerbara butikshandeln. Motionärerna hänvisar till det av 1952

års kommitté för indirekta skatter avgivna betänkandet (SOU 1957:13), varav

framgår, att en partihandelsskatt för såväl staten som de berörda företagen

ur kostnads- och kontrollsynpunkt har påtagliga fördelar framför en

detaljhandelsskatt. Detta beror på att en partihandelsskatt skulle innebära

färre uppbörds- och redovisningsställen med bättre redovisning och särskild

personal för detta ändamål. Utredningen visar, säger motionärerna, att en

partihandelsskatt mycket väl går att förena med skatt på tjänsteprestationer.

Förutom nu nämnda fördelar skulle man vid en partihandelsskatt lättare

kunna undvika att skatten får karaktär av dubbelbeskattning samt skapa

möjligheter att från beskattning undanta för näringslivet och produktionen

särskilt betydelsefulla varor, som enbart eller huvudsakligen används

för investeringsändamål.

Motionerna 1:65 och 11:97. Som motivering för yrkandet att varuskatten

bör omläggas till partihandels- och tillverkningsstadiet anföres i dessa motioner

att nuvarande system med detaljhandelsskatt är besvärligt samt att

i samband med en omläggning till partihandels- eller fabrikationsledet jordbrukets

prisreglerade produkter och begagnade maskiner ävensom motorfordon

bör undantas från beskattning.

Motionerna 1:363 och 11:436. De motiv som i förevarande motioner anföres

för en omläggning av varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet

har samma innebörd som de, vilka anförts i de ovannämnda motionerna 1:17

och 11:41.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

7

Motionerna 1:365 och 11:639. Motionärerna i dessa motioner hemställer

om en förutsättningslös utredning av frågan om i vilket led varuskatten bör

uttas. Motionärerna framhåller, att kostnadsskäl talar för en omläggning till

partihandelsledet. En partihandelsskatt är emellertid behäftad med bestämda

nackdelar. Vid en partihandelsskatt skulle detaljhandlarna dels tvingas

betala skatt för varor i lager, dels göra skatteförluster vid prisfall och realisationer.

Motionärerna framhåller vidare, att en partihandelsskatt skulle

medföra bestämda fördelar för integrerade företag men stora svårigheter

vid beräkning av det pris, som skall vara grundläggande för skattens uttagande.

Motionärerna framhåller dessutom, att svårigheter kommer att uppstå

vid uttagandet av omsättningsskatt på tjänster.

Sveriges Grossistförbund. I en till bevillningsutskottet hänvisad promemoria

har Sveriges Grossistförbund lämnat vissa kommentarer rörande detaljhandels-

resp. partihandelsskatt. I promemorian belyses i huvudsak de

svårigheter, som är förknippade med en partihandelsskatt. Antalet skattskyldiga

kommer med säkerhet att betydligt överstiga det antal, 60 000, som

beräknats av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Med hänsyn till betydande

variationer i handelsmarginalerna för olika varuslag kommer en

partihandelsskatt att medföra en ojämn skattebelastning och den neutrala

effekt på distributionsstrukturen, som man helt naturligt eftersträvar vid

en direkt beskattning, uteblir. I promemorian framhålles att integrerade företag

skulle kunna dra skattemässiga fördelar av systemet. Vissa tendenser

skulle göra sig gällande att av skattemässiga skäl överflytta vissa grossistfunktioner

till detaljhandelsledet. Dessutom framhålles att en partihandelsskatt

skulle belasta lagerhållningen samt medföra besvärliga konsekvenser

när det gäller realisationsförsäljning, kassationer, svinn och kundförluster

hos detaljhandeln. Svårigheter skulle också uppstå vid beräkning av beskattningsvärde.

Undantag från skatteplikt för investeringsvaror

I motionerna 1:17 och 11:41 har hemställts att i samband med en omläggning

av varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet möjligheterna

prövas att undanta investeringsvaror från skatteplikt. I de inbördes likalydande

motionerna 1:337 och 11:411 samt 1:363 och 11:436 har hemställts om

riksdagsskrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att allmänna skatteberedningen

måtte pröva frågan att från allmän varuskatt undanta investeringsvaror.

Motionerna 1:17 och 1I.&1. Motionärerna har beträffande frågan om varför

investeringsvaror bör undantas från beskattning anfört, att detta skulle

underlätta näringslivets utveckling och rationalisering samt att investeringarna

i en del fall drabbas relativt hårt genom att nuvarande detaljhandelsskatt

ibland får karaktär av dubbelbeskattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Motionerna 1:337 och 11:411. Motionärerna har bl. a. anfört följande. Den

omständigheten att skatten träffar flera led i en varas framställning medför

ojämnheter i belastningen i förhållande till variationerna i produktionsprocessen.

Det kan över huvud taget inte vara rationellt att i samma skatteform

lägga in skatt på investeringar och skatt på konsumtion. Till den del omsättningsskatten

träffar investeringar är den i realiteten en investeringsskatt.

Det torde allmänt erkännas, att en investeringsskatt kan vara motiverad

blott i ett läge, där det från samhällsekonomiska synpunkter befinnes

angeläget att begränsa investeringarna. För att skatten skall ha denna

verkan är det emellertid nödvändigt att den är tidsbegränsad. Det skall vid

företagens interna bedömningar framstå såsom ekonomiskt fördelaktigt att

uppskjuta en investering intill dess skatten borttagits. En permanent investeringsskatt

har icke någon investeringsbegränsande effekt. Den kommer

endast att medräknas i företagens kalkyler såsom en omkostnad och

sålunda inte på längre sikt att påverka företagens dispositioner. Motionärerna

framhåller vidare, att det med hänsyn till den pågående ekonomiska

integrationen i Europa synes angeläget att staten genom sina åtgärder inte

försvårar konkurrensförmågan för svenska jordbruk och andra företag.

Motionerna 1:363 och 11:436. I dessa motioner anföres argument av likartad

innebörd som i de ovannämnda motionerna 1:337 och 11:411. Motionärerna

anför således att den allmänna varuskatten fungerar som en permanent

investeringsskatt och som sådan bar den inget konjunkturpolitiskt syfte

utan verkar direkt kostnadshöjande och minskar härigenom de svenska

företagens konkurrenskraft såväl på hemmamarknaden som exportmarknaden.

Motionärerna framhåller vidare, att man i utlandet i allmänhet restituerar

på exportvaror belöpande indirekt skatt.

Undantag från skatteplikt för förbrukningsartiklar inom produktionen

I de inbördes likalydande motionerna I: 338 och II: 410 samt I: 363 och

II: 436 har hemställts om riksdagsskrivelse med begäran om skyndsam utredning

i syfte att från allmän varuskatt undanta förbrukningsartiklar,

som användes för produktion inom industri, handel, hantverk, jordbruk

och fiske. I motionerna framhålles att frågan är av teknisk natur och att

utredning bör ske vid sidan av den allmänna skatteberedningen. Dessutom

har i motionerna I: 157 och II: 188 hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om skyndsam utredning i syfte att från allmän varuskatt

undanta förbrukningsartiklar, halvfabrikat etc., som för hantverk och småindustri

är att hänföra till underleveranser för vidare bearbetning.

Motionerna 1: 157 och 11:188. I motionerna anföres att nuvarande skattesystem

missgynnar den småindustri som arbetar som underleverantörer till

storföretagen. Ur skattesynpunkt lönar det sig för storföretagen att själva

eller genom integrerade företag tillverka dessa förbrukningsvaror och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

9

halvfabrikat. Enligt motionärernas mening synes en konsekvens av talet om

en gynnsam inställning till småföretagsamheten böra medföra att ifrågavarande

varor undantas från skatteplikt. Motionärerna framhåller, att den

nuvarande allmänna varuskatten har karaktär av permanent investeringsskatt

med kostnadsinflationistisk verkan. Varor, som för hantverk och småindustri

är att hänföra till underleveranser till storföretagen, bör av angivna

skäl, framhåller motionärerna, undantas från skatteplikt.

Motionerna I: 338 och II: 410. Motionärerna framhåller, att enligt förordningen

om allmän varuskatt skall vad som förbrukas i den egentliga produktions-

och bearbetningsprocessen i princip vara undantaget från skatteplikt.

Den gränsdragning som riksskattenämnden gjort beträffande varor som

förbrukas i produktionsprocessen sammanfaller inte med gängse teknisk

eller företagsekonomisk uppfattning.

Redovisningstekniskt tillämpas av svensk industri en gränsdragning, som

gör att till gruppen tillverkningsomkostnader hänföres kostnader för inventarier

och maskiner med en varaktighetstid av högst 3 år. Denna ordning

har även stöd i den vid inkomsttaxeringen gällande definitionen av anläggningstillgång.

Motionärerna föreslår, att avgränsningen för skattefri förbrukning

inom produktionsprocessen — när det gäller allmän varuskatt —

skall anknytas till denna treårsgräns i stället för den nu i princip tillämpade

gränsdragningen vid en fysisk livslängd av två veckor.

Motionärerna framhåller, att nuvarande system missgynnar underleverantörer

i förhållande till integrerade företag samt att exportföretagen — eftersom

den allmänna varuskatten drabbar varor som förbrukas i produktionen

— inte får möta sina konkurrenter på den internationella marknaden

under jämbördiga förhållanden. Andra länder medger nämligen restitution

av omsättningsskatt vid export.

Motionerna 1:363 och II: 436. Argumenteringen i förevarande motioner

för att s. k. förbrukningsvaror, som användes i produktionen, undantas

från skatteplikt överensstämmer i sak med argumenteringen i de ovannämnda

motionerna I: 338 och II: 410. Motionärerna i förevarande motioner

framhåller dessutom att beräkning av beskattningsvärde och skattebelopp

för dessa varor vållar betydande besvär för såväl beskattningsmyndigheterna

som företagen. En befrielse från varuskatt för dessa varor skulle således

inte endast sänka produktionskostnaden utan dessutom friställa arbetskraft

för mer produktiv användning.

Undantag från skatteplikt för reparationer och underhållsarbeten

Motionerna I: 469 och 11:548. I motionerna har hemställts att allmänna

skatteberedningen måtte pröva frågan att från skatteplikt undanta reparations-

och servicearbeten på lös egendom för produktionsändamål. Motionärerna

framhåller, att skatteplikt för reparations-, underhålls-, service
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

och uthyrningsverksamhet för produktionsändamål medför enahanda nackdelar

för produktionen, som när det gäller skatteplikt för investerings- och

förbrukningsvaror. Den allmänna varuskatten drabbar de företagare, som

är sysselsatta inom reparations- och servicebranschen för produktionsändamål

på ett sätt som inte torde ha avsetts vid lagstiftningens införande. Utföres

dylikt arbete av det producerande företaget utgår nämligen enligt gällande

bestämmelser inte allmän varuskatt. Företag, som tidigare ansåg det

rationellt att överlåta underhållet på sina maskiner, fordon, redskap m. m.

på företag inom reparations- och servicebranschen, utrustar numera själva

verkstäder och anställer reparatörer för att utföra detta arbete. Motionärerna

anför såsom exempel på hur varuskatten verkar, att vid yrkesmässig

uthyrning av overaller, handdukar etc. till kontors- och fabriksföretag utgår

allmän varuskatt såväl på anskaffningskostnaden för varan som de avgifter

vilka debiteras för uthyrningen.

Undantag från skatteplikt för jordbruksprodukter

Motionerna 1:65 och 11:97. Motionärerna har bl. a. hemställt, att för

uppehället nödvändiga varor, såsom jordbrukets genom avtal prisreglerade

produkter, måtte befrias från fördyrande varubeskattning. Motionärerna

har därvid anfört, att beskattning efter demokratiska principer innebär att

hänsyn tages till skattebetalarnas skattekraft. Beträffande den allmänna

varuskatten existerar emellertid intet socialt hänsynstagande. Tvärt om

drabbar den familjeförsörjaren med många munnar att mätta hårdare än

ensamstående och den mindre välställde hårdare än den som har bättre inkomster.

Även den, som ingen inkomst har eller har nedsatt inkomst, måste

betala skatt på sina inköp. Skatten drabbar utan hänsyn till s. k. existensminimum

den, som på grund av sjukdom eller annat har nedsatt arbetsinkomst,

liksom företagaren när hans rörelse går med förlust. Socialvårdstagaren,

som handlar för erhållet bidrag, eller den, som tär på en sparad slant,

kan lika litet undgå denna beskattning som den, vilken för studier eller av

andra skäl lever av lånade pengar.

Det förefaller också anmärkningsvärt att när omsättningsskatten 1940

infördes undantogs därifrån jordbrukets prisreglerade produkter. När den

nuvarande regeringen genomdrev att skatten återinfördes skedde detta i

en utformning varigenom även nödvändighetsvaror däri inbegreps. Detta

skedde trots att det gällande avtalet om jordbrukets prissättning innehåller

klara regler om priserna såväl med hänsyn till producenter som till konsumenter.

När den allmänna varuskatten 1959 infördes beräknades att med

ett skatteuttag av 4,17 procent å priset vid detaljhandel skulle inflyta 1 400

milj. kr., varav inemot 300 milj. kr. angavs skola belasta jordbrukets prisreglerade

produkter. Det sades därvid att denna kostnadsbelastning på

grund av jordbruksavtalets struktur skulle av jordbrukarna skjutas över på

konsumenterna. Redan då framhölls att detta dels skulle komma att träffa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962 11

människor, som i många fall inte var bättre ekonomiskt ställda än flertalet

jordbrukare, och dels att på grund av konsumtionens naturliga köpmotstånd

en sådan kostnadsökning för produktionen skulle försvåra, att jordbrukarna

erhölle vad som i avtalet avsetts. Det har också framhållits att våren

1960, då skatten infördes, steg jordbrukets produktpriser med jämnt

halva skattebeloppet, dvs. 2,1 procent, medan den andra hälften fick bäras

av jordbruket. Erfarenheten under senast förflutna år visar också, att medan

priserna hos jordbrukarna något nedgått, har det pris, konsumenterna

fått betala, ökat i ungefär samma mån.

Hösten 1961 genomfördes en radikal höjning av denna ur så många synpunkter

diskutabla skatt med femtio procent, dvs. från 4,17 till 6,34 procent.

De allmänt sociala skadeverkningarna av beskattningen av nödvändighetsvaror

av olika slag ökades därigenom väsentligt. För de billiga livsmedel,

som innefattas i gällande prisreglerande avtal, torde detta innebära en belastning

av konsumenter och producenter med mellan 500 och 600 milj. kr.

Frågan om skattskyldighet för s. k. fritidsföretagare

Motionerna I: 472 och II: 549. I motionerna hemställes om sådan ändring

av 13 § förordningen om allmän varuskatt att skattskyldighet — i motsats

till nu gällande bestämmelser — även skall föreligga vid försäljning i ringa

omfattning och vid tjänsteprestation med avseende på kläder och textilier i

de fall, då den som utför prestationen saknar fast driftställe. Motionärerna

anför, att de nu gällande undantagsbestämmelserna för skattskyldighet gynnar

tillfällighetsföretagare på bekostnad av de lojala företagarna och yrkesutövarna.

Motionärerna framhåller därjämte, att hantverkets och den

mindre företagsamhetens konkurrensförmåga är så hårt pressad att den

inte bör försämras genom dylika privilegier. Dessa orättvisor har ytterligare

skärpts genom höjningen av varuskatten från 4 till 6 procent, och motiveringen

att skatten verkligen göres till en allmän skatt med så få undantag

som möjligt blir starkare för varje höjning av skattesatsen.

Utskottet

Utskottet behandlar till att börja med yrkandena om utredning av frågan

i vilket distributionsled den allmänna varuskatten bör uttas. I motionerna

I: 17 och II: 41, I: 65 och II: 97 samt I: 363 och II: 436 har hemställts om

utredning i syfte att förlägga uttagandet av den allmänna varuskatten till

partihandels- eller fabrikationsledet och i motionerna I: 365 och II: 439 har

hemställts om förutsättningslös utredning av ifrågavarande spörsmål. Dessutom

har i en till utskottet inkommen promemoria från Sveriges grossistförbund

bl. a. understrukits de nackdelar, som är förenade med en partihandelsskatt.

Utskottet får erinra om att när den allmänna varuskatten infördes år

1959, prövades ingående i vilket led skatten skulle uttas. Vid remissbehand
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

lingen av det betänkande i ämnet, som avgivits av 1952 års kommitté för

indirekta skatter, hade remissinstanserna att ta ställning till olika alternativ

för skattens uttagande. Även om meningarna härom var delade, förelåg

en tydlig övervikt för en beskattning i detaljhandelsledet.

I likhet med vad som anfördes av departementschefen i samband med

skattens införande och även antytts i motionerna I: 365 och II: 439 samt i

den från Sveriges grossistförbund ingivna promemorian finner utskottet att

en omläggning av varuskatten till partihandelsledet är förenad med ett flertal

nackdelar. Utskottet har här särskilt fäst sig vid det förhållandet att en

dylik omläggning skulle skapa möjligheter för de skattskyldiga att påverka

beskattningsvärdet genom att överflytta vissa funktioner till detaljhandelsledet.

Likartade förhållanden har kunnat iakttagas när det gäller den särskilda

varuskatten, som i regel uttas i tillverkarledet.

Enligt utskottets mening finns knappast i nuvarande läge tillräckliga

skäl för en omläggning av sättet för uttagande av den allmänna varuskatten.

Såsom tidigare framhållits från bevillningsutskottets sida i samband med

behandling av motionsvis framställda utredningsyrkanden i förevarande

fråga är det emellertid inte uteslutet att allmänna skatteberedningen kan

komma till sådana resultat vid sina överväganden att denna fråga bör omprövas.

Med hänsyn till vad nu anförts och då således frågan faller inom ramen

för allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag anser sig utskottet böra

avstyrka bifall till ovannämnda motioner.

Vad härefter angar övriga i detta betänkande behandlade utredningsyrkanden

avser dessa att tillskapa undantag från skatteplikt till allmän

varuskatt i betydelsefulla hänseenden. Sålunda yrkas dylikt undantag för

näringslivets investerings- och förbrukningsvaror, för reparations- och underhållsarbeten

samt för jordbrukets prisreglerade produkter.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att statsmakterna vid utformningen

av den allmänna varuskatten eftersträvat att i princip erhålla ett så

vidsträckt skatteunderlag som möjligt. Anledningen härtill är att varje undantag

från skatteplikt har ansetts i viss mån förtaga beskattningen dess

generella verkan och samtidigt komplicera skattens handhavande, inte minst

ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Undantagen från skatteplikt har

därför ansetts böra begränsas till vad som är betingat av skattetekniska

skäl. Det har också under förarbetena till lagstiftningen framhållits att de

med en allmän indirekt beskattning förenade fördelarna kan vinnas endast

om beskattningen erhåller en så generell karaktär som möjligt. Därmed

elimineras riskerna för snedvridande effekter ur konkurrens- och andra synpunkter

samtidigt som det breda underlaget möjliggör en låg skattesats.

Yrkanden om att prövning bör ske av möjligheterna att undanta investeringsvaror

från skatteplikt vid uttagande av allmän varuskatt har framförts

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

13

i motionerna 1:17 och II: 41, I: 337 och II: 411 samt I: 363 och II: 436. I

samtliga dessa motioner framhålles att frågan lämpligen bör prövas av allmänna

skatteberedningen.

Utskottet vill understryka, att varor som nyttjas för investeringsändamål

svarar för en betydande del av skatteunderlaget. Ett undantag från

skatteplikt för investeringsvaror torde sålunda innebära ett skattebortfall

med inemot 30 procent. En beskattning av investeringsvarorna har därför

stor betydelse om man vill ha en låg skattesats. Därest investeringsvaror

skulle undantas från beskattning, torde man för att ernå samma skatteintäkter

vara nödsakad att höja skattesatsen med ca 40 procent, d. v. s. från

nuvarande 6 till 8,5 procent. Härtill kommer att en reform av nu ifrågavarande

art skulle medföra stora administrativa svårigheter. Det bör även

tilläggas att eftersom investeringsvarorna omfattar närmare 30 procent av

hela det skattepliktiga varuområdet, skulle ett undantagande av dessa varor

från skatteplikt helt rubba den avvägning av skattebelastningen, som vid

förordningens tillkomst gjordes mellan konsumtion och investeringar. Enligt

utskottets mening bör frågan om undantagande av investeringsvaror

från skatteplikt prövas av allmänna skatteberedningen i samband med den

allmänna översyn av skattesystemet, som det ankommer på beredningen att

företa.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 17 och II: 41,

I: 337 och II: 411 samt I: 363 och II: 436 i vad de avser utredning om undantag

från skatteplikt för investeringsvaror.

I motionerna I: 157 och II: 188 har framställts utredningsyrkande i syfte

att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror, halvfabrikat o. d.,

som för hantverk och småindustri är att hänföra till underleveranser för vidare

bearbetning. Motsvarande yrkande i motionerna I: 338 och II: 410 samt

1:363 och 11:436 syftar till att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror,

som användes för produktion inom industri, hantverk, jordbruk,

fiske och handel. I sistnämnda motioner framhålles att frågan är av teknisk

natur, varför utredningen bör ske vid sidan om allmänna skatteberedningen.

Målsättningen bör därvid enligt motionärernas mening vara, att gränsen för

skattefria förbrukningsvaror dras vid en fysisk livslängd av tre år.

Beträffande förevarande fråga vill utskottet framhålla, att man vid lagstiftningens

tillkomst utgått från att frågan om skatteplikt för företagens

tillverkningsomkostnader skulle bedömas från fall till fall. Med hänsyn till

de skiftande förhållandena ansågs det inte lämpligt att i lagstiftningen göra

en mer detaljerad avgränsning av materialbegreppet utan den närmare avgränsningen

borde ske i rättstillämpningen. Genom de av riksskattenämnden

meddelade anvisningarna på detta område bär vissa riktlinjer uppdragits

rörande tolkningen av materialhegreppet. I nuvarande läge är det inte

möjligt att bedöma vilka praktiska konsekvenser de av nämnden givna anvisningarna

kominer att få.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Såsom föregående års bevillningsutskott uttalat kan det förutsättas att

frågan om skatt över huvud taget bör föreligga för varor som är att hänföra

till företagens indirekta tillverkningskostnader torde komma att uppmärksammas

av den till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen.

Då utskottet inte kan finna anledning förorda att en särskild

utredning tillsättes i syfte att få en ändrad gränsdragning mellan skattefritt

och skattepliktigt förbrukningsmaterial, avstyrker utskottet bifall till förevarande

motioner i berörda del.

Enligt It § förordningen om allmän varuskatt är tjänsteprestation skattepliktig

om den huvudsakligen har avseende å skattepliktiga varor. Enligt

12 § är den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av eller tillhandahåller

förbrukare tjänsteprestation skattskyldig. Skyldighet att redovisa

och erlägga skatt föreligger således ej vid uttag av i och för sig skattepliktig

tjänsteprestation ur egen rörelse.

I motionerna I: 469 och II: 548 har hemställts att allmänna skatteberedningen

måtte få i uppdrag att pröva frågan om att från skatteplikt undanta

reparations- och underhållsarbeten samt servicearbeten för produktionsändamål.

Motionärerna har härvid i huvudsak anfört, att skatteplikt för underhållsarbeten

medför samma nackdelar för produktionen, som när det gäller

skatteplikt för investerings- och förbrukningsvaror. Motionärerna framhåller

desutom, att nu gällande lagstiftning medför att företagen med hänsyn

till att skattskyldighet inte föreligger vid uttag av tjänsteprestation i

egen rörelse själva utför tjänsteprestationer, som de eljest skulle ha överlåtit

till fristående företag. Företagare, som är sysselsatta inom reparations- och

servicebranschen för produktionsändamål, drabbas av varuskatten, framhåller

motionärerna, på ett sätt som inte torde ha avsetts vid lagstiftningens

införande.

Utskottet får framhålla, att gränsen mellan vad som å ena sidan skall anses

som reparations- och underhållsarbete samt å andra sidan tillverkning

är svår att bestämma. Genom att beskatta tjänsteprestationer, som har avseende

på skattepliktiga varor, har man kunnat undgå denna gränsdragning.

Det i motionerna framställda yrkandet syftar till att från beskattning undanta

endast reparations- och underhållsarbeten på varor, som konsumeras

i producenters rörelser. Ett dylikt undantag från skatteplikt med avseende

på viss köparkategori anser utskottet skulle skapa betydande gränsdragningsproblem

och skulle komplicera skattens uttagande. Vid den konstruktion,

som varuskatten nu har, kan det i motionerna berörda problemet inte

lösas genom att vissa tjänsteprestationer undantas från skatteplikt på sätt

motionärerna föreslagit. I den mån varuskattens konstruktion i förevarande

avseende inverkat i ofördelaktig riktning på konkurrensförhållandena torde

detta komma att uppmärksammas av den allmänna skatteberedningen. Med

hänsyn härtill finner utskottet inte skäl föreligga att tillstyrka den i förevarande

motioner begärda riksdagsskrivelsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

15

Yrkande om att jordbrukets prisreglerade produkter skall undantas från

skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt har framställts i motionerna

I: 65 och II: 97. Motionärerna förutsätter, att ett dylikt undantag

sker i samband med en omläggning av uttagandet av den allmänna varuskatten

till partihandels- eller tillverkningsledet. Som motiv för att dessa

produkter bör undantas från skatteplikt har motionärerna anfört dels sociala

synpunkter — den allmänna varuskatten tar inte hänsyn till inkomstvariationen

och skatteförmågan — dels att jordbruket -—■ genom att vid

skattens införande priset på jordbruksprodukterna steg endast med hälften

av den för varuskatten tillämpade skattesatsen — fått bära hälften av skattebelastningen.

Motionsyrkande av samma innebörd som i de förevarande motionerna behandlades

av föregående års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet

avstyrkte desamma. Utskottet erinrade härvid om att särskilda åtgärder

vidtogs vid skattens införande för att mildra dess verkningar för

barnfamiljer, arbetslösa och pensionärer. Likartade åtgärder vidtogs i samband

med att skatten höjdes år 1961. Ett undantag från skatteplikt för dessa

produkter skulle dessutom medföra ett skattebortfall med ca 30 procent.

Beträffande den i förevarande motioner anförda synpunkten att jordbruket

fått bära hälften av varuskattebelastningen på jordbrukets prisreglerade

produkter anser utskottet, att man inte kan dra denna slutsats med utgångspunkt

från prisutvecklingen på dessa produkter. I den mån skatten inte

kunnat övervältras är det mycket troligt att skatten burits genom minskade

marginaler i detalj- eller partihandelsledet.

Då utskottet inte funnit skäl att frångå den av riksdagen tidigare intagna

ståndpunkten avstyrker utskottet motionerna 1:65 och 11:97 i detta avseende.

Enligt 13 § förordningen om allmän varuskatt föreligger icke skattskyldighet

bl. a. vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

i allenast ringa omfattning och vid tjänsteprestation med avseende på

kläder eller andra textilvaror, där den som utför prestationen icke har fast

driftställe för verksamheten. I motionerna I: 472 och II: 549 har hemställts

att riksdagen måtte ändra ifrågavarande paragraf så att skattskyldighet

skall föreligga i de fall som nu nämnts. Motionärerna anför såsom skäl att

nuvarande undantagsbestämmelser gynnar tillfällighetsföretagare på bekostnad

av yrkesutövare.

Nu gällande regler innebär, att skattskyldighet enligt riksskattenämndens

anvisningar inte föreligger vid försäljning understigande 1 000 kronor. Därest

skattskyldighet skulle gälla vid all försäljning skulle den genomsnittliga

skatteintäkten för varje nytillkommande skattskyldig uppgå till 30 kronor,

vilket belopp knappast torde uppväga kostnaderna för kontroll och redovisning

av skatten. Ej heller torde den skattevinst, som göres av varje fritids
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

företagare, inverka menligt på konkurrensförmågan hos den yrkesmässiga

handeln.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:472 och

II: 549.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande utredningsyrkande om i vilket led den allmänna

varuskatten bör uttas

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,

nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och

II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl., ävensom

4) 1: 365 av herrar Sveningsson och Ringaby samt

II: 439 av herr Nordgren m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta investeringsvaror

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,

nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och

II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 337 av herr Hagberg m. fl. och

II: 411 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta förbrukningsvaror inom produktionen

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,

nämligen

1) I: 157 av herr Ebbe Ohlsson samt

II: 188 av herrar Darlin och Nordgren,

2) I: 338 av herr Hagberg m. fl. och

II: 410 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

17

D) beträffande utredning syrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta reparations- och underhållsarbeten m. m.

att följande motioner, nämligen

1: 469 av herr Stefanson och

II: 548 av herr Nordgren,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta jordbrukets prisreglerade produkter

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,

nämligen

1: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

F) beträffande yrkande om skatteplikt för s. k. fritidsföretag

are

att följande motioner, nämligen

1: 472 av herr Sveningsson och

II: 549 av herr Nordgren m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar

Eriksson, Erik Jansson, Söderquist*, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson*,

Oscar Carlsson*, Gösta Jacobsson och Billman*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander*,

Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås*, Forsberg*,

Larsson i Umeå*, von Sydow och Fälldin*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Söderquist, Gösta Jacobsson, Billman, Christenson

i Malmö, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von Sydow, vilka ansett

att utskottet beträffande punkterna A—D bort hemställa,

A) beträffande utredningsyrkande om i vilket led den

allmänna varuskatten bör uttas

i anledning av följande motioner, nämligen

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och

II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl., ävensom

4) I: 365 av herrar Sveningsson och Ringaby samt

II: 439 av herr Nordgren m. fl.,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte genom utredning, vari ingår experter

från olika grenar i näringslivet, förutsättningslöst undersöka

möjligheterna att uttaga den allmänna varuskatten

i ett tidigare led;

B) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta investeringsvaror

i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och

II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 337 av herr Hagberg m. fl. och

II: 411 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala,

att det synes riksdagen angeläget att allmänna skatteberedningen

upptar till ingående prövning frågan om investeringarnas

behandling inom ramen för den indirekta beskattningen,

varvid utslagsgivande hänsyn bör fästas vid de kostnadsmässiga

verkningarna med avseende å de svenska företagens

konkurrenskraft gentemot utländska företag samt

vid de konjunkturpolitiska aspekterna för utformningen av

en indirekt skatt avseende investeringskostnader;

C) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta förbrukningsvaror inom produktionen

i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 157 av herr Ebbe Ohlsson samt

II: 188 av herrar Darlin och Nordgren,

2) I: 338 av herr Hagberg m. fl. och

II: 410 av herr Heckscher m. fl., samt

3) 1: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

19

t, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om skyndsam utredning i syfte att från allmän varuskatt

(omsättningsskatt) undantaga varor, vilka hänföres till förbrukningsartiklar

som används för produktion inom industrin

och hantverket, jordbruket och fisket samt handeln;

D) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta reparations- och underhållsarbeten m. m.

att följande motioner, nämligen

1: 469 av herr Stefanson och

II: 548 av herr Nordgren,

måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan under

B) och C) hemställt.

II) av herrar Gustaf Elofsson och Fälldin, vilka ansett

dels att utskottet bort anföra följande.

Utskottet behandlar---(— utskottets. 11 rad 11 —rad 3 nedifrån)

—--en partihandelsskatt.

Enligt utskottets mening medför den nuvarande utformningen av omsättningsskatten

som en detaljhandelsskatt betydande extra arbete och

besvär för de stora företagargrupper, som ålagts att ha hand om uppbörden

av skatten. Såsom framhållits i vissa av de förevarande motionerna måste

man också vid nuvarande utformning befara, att en del av varudistributionen

söker sig andra vägar än den ur varuskattens synpunkt lätt kontrollerbara

butikshandeln. Utskottet delar därför uppfattningen, att en omläggning

av den allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet bör

prövas.

Av den utredning, som genomfördes av 1952 års kommitté för indirekta

skatter, framgick, att en partihandelsskatt har påtagliga fördelar framför

en detaljhandelsskatt. Till dessa hör billigare och enklare administration.

Även kontrollen av en allmän varuskatt torde vara enklare att genomföra

i partihandels- än i detaljhandelsledet. Å andra sidan är även skatteuttag i

partihandels- eller fabrikationsledet förenat med vissa komplicerade problem.

Den nämnda utredningen gav dock vid handen, att sådana problem, t. ex.

tillämpningen gentemot integrerade företag, som representerar både detaljhandels-

och tidigare led, bör kunna bemästras på tillfredsställande sätt. I

anledning av vad Sveriges grossistförbund anfört i frågan får utskottet

framhålla, att omsättningsskatten självfallet medför vissa olägenheter för

dem som skall svara för uppbörden, oavsett i vilket led uppbörden sker. En

omläggning till skatteuttag i tidigare led skulle dock öka möjligheterna att

inom en viss utgiftsram ge skälig kompensation för uppbördsarbetet. Till

belysning härav vill utskottet framhålla, att enligt kända uppgifter svarar

drygt hälften av antalet skattskyldiga för endast en mindre del av den in
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

flutna varuskatten. Detta förhållande verifierar även att det allmännas

och de enskildas kostnader i ett mycket stort antal fall ej står i rimlig

proportion till de influtna skattemedlen.

Den höjning av den allmänna varuskatten, som genomförts enligt beslut

av 1961 års riksdag, synes utskottet motivera, att en omläggning till partihandels-

eller fiabrikationsledet sker snarast möjligt. Utskottet tillstyrker

därför, att frågan i enlighet med vad som förordats i motionerna 1:17 och

11:41 prövas så skyndsamt, att förslag kan föreläggas redan innevarande

års höstriksdag eller senast nästa års vårriksdag. Härmed anser sig utskottet

även ha besvarat motionerna 1:65 och 11:97, 1:363 och 11:436 samt 1:365

och 11:439, förstnämnda båda motionspar i vad de avser förevarande fråga.

Vad härefter beträffar övriga i detta betänkande behandlade utredningsyrkanden

avser dessa att tillskapa undantag från skatteplikt till allmän

varuskatt i betydelsefulla hänseenden. Sålunda yrkas undantag för investerings-

och förbrukningsvaror inom näringslivet, för reparations- och

underhållsarbeten samt för jordbrukets prisreglerade produkter.

Såsom påtalats i de förevarande motionerna är den nuvarande allmänna

varuskatten i stor utsträckning en skatt på produktionen. Konsekvensen

härav blir ett försvagat konkurrensläge för vårt lands näringsliv, vilket

framstår som särskilt allvarligt inför pågående utveckling mot stormarknader.

En annan följd av nuvarande skatteutformning kan befaras bli, att

konkurrensförhållandet mellan olika delar av näringslivet rubbas. Särskilt

de mindre företagen torde vara känsliga för en sådan inverkan. Det är enligt

utskottets mening angeläget, att den allmänna varuskatten så långt

möjligt utformas som en ren konsumtionsskatt. En omläggning till partihandels-

eller fabrikationsledet i enlighet med vad utskottet ovan förordat

bör skapa ökade möjligheter härför.

I första hand är det enligt utskottets mening angeläget, att för produktionen

betydelsefulla investeringsvaror undantages från beskattningen. Såsom

förordats i motionerna 1:17 och 11:41 bör denna fråga övervägas redan

i samband med prövningen av en omläggning till partihandels- eller fabrikationsledet.

Härigenom anser sig utskottet även ha tillgodosett ifrågavarande

yrkanden i motionerna 1:337 och 11:411 samt 1:363 och 11:436.

I motionerna 1:157 och 11:188 har framställts utredningsyrkande i syfte

att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror, halvfabrikat o. dyl.

som för hantverk och småindustri är att hänföra till underleveranser för

vidare bearbetning. Motsvarande yrkande i motionerna 1:338 och 11:410

samt 1:363 och 11:436 syftar till att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror,

som användes för produktionen inom industri, hantverk,

jordbruk, fiske och handel.

Såsom utskottet i det föregående anfört förefinns skäl för undantagande

även av andra för produktionen erforderliga varor än investeringsvaror. Till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Beuillningsutskottets betänkande nr 39 dr 1962

21

dessa får hänföras här berörda förbrukningsvaror m. m. Ifågavarande spörsmål

synes emellertid bli berört vid den avvägning, som allmänna skatteberedningen

enligt sina direktiv har att göra. Riksdagen torde böra ge till

känna den vikt den tillmäter dessa frågor. Emellertid beröres gränsdragningen

beträffande skatteplikten för förbrukningsvaror m. m. av hur gällande

förordning tillämpas. Den hittillsvarande tillämpningen har enligt

utskottets mening varit för starkt fiskaliskt betonad. En annan tillämpning

i vissa avseenden synes därför angelägen i syfte att åstadkomma en viss

lättnad för berörda varor. Riksdagen bör hos Kungl. Maj :t anhålla att härför

erforderliga anvisningar och tillämpningsföreskrifter skyndsamt utarbetas.

I motionerna 1:469 och 11:548 har hemställts att allmänna skatteberedningen

måtte få i uppdrag att pröva frågan om att från skatteplikt undanta

reparations- och underhållsarbeten samt servicearbeten för produktionsändamål.

Utskottet vill framhålla, att ifrågavarande underhålls- och reparationstjänster

ej kan förbigås vid det utredningsarbete, som utskottet ovan förordat.

Utskottet, som anser att beskattningen ej heller i detta avseende skall

ha en sådan utformning att den verkar produktionshämmande, förutsätter

att de av motionärerna framförda synpunkterna beaktas. Härmed anser sig

utskottet ha besvarat ifrågavarande yrkande.

Yrkande om att jordbrukets prisreglerade produkter skall undantas från

skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt har framställts i motionerna

1:65 och 11:97. Motionärerna förutsätter, att ett dylikt undantag

sker i samband med en omläggning av uttagandet av den allmänna varuskatten

till partihandels- eller tillverkningsledet.

Utskottet vill i likhet med vad som framhållits i motionerna 1:65 och

11:97 understryka nödvändigheten av att beskattningen får en sådan utformning,

att socialt motiverad hänsyn tages till grupper med låg skattekraft.

Vid den allmänna omsättningsskattens införande har enligt utskottets

mening hänsyn inte tagits på tillbörligt sätt till angelägenheten av

skattefrihet för existensminimum. Ifrågavarande syfte kan givetvis uppnås

genom undantagande från varuskatten av vissa för uppehället särskilt viktiga

varor. Med hänsyn till såväl effektiviteten i åtgärderna som till de möjligheter,

som kan bedömas yppa sig vid en avvägning mellan direkt och indirekt

beskattning, finner utskottet det dock sannolikt, att motionärernas

syfte i förevarande avseende i första hand bör tillgodoses genom förhöjning

av barnbidragen, kompensation till folkpensionärer och en sänkning

av den direkta skatten för de lägre inkomstgrupperna. Dessa avvägningsspörsmål

bör höra till den allmänna skatteberedningens uppdrag. Utskottet

vill understryka angelägenheten av att beredningen upptar dessa frågor till

övervägande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Enligt 13 §--- — (= utskottet s. 15 råd 15 nedifrån — s. 16 råd 4

uppifrån)---och 11:549.

dels ock att utskottet bort under punkterna A—E hemställa,

A) beträffande utredningsyrkande om i vilket led den allmänna

varuskatten bör uttas

i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och

II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

3) 1: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl., ävensom

4) I: 365 av herrar Sveningsson och Ringaby, samt

II: 439 av herr Nordgren m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om så skyndsam prövning av en omläggning av den allmänna

varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet

att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande års höstriksdag

eller senast nästa års vårriksdag;

B) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta investeringsvaror

i anledning av följande motioner, nämligen

1) 1: 17 av herr Bengtson m. fl. och

II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 337 av herr Hagberg m. fl. och

II: 411 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om skyndsam prövning av möjligheterna att från den allmänna

varubeskattningen ytterligare undanta betydelsefulla

varor, som enbart eller huvudsakligen används i näringslivets

investeringar, så att förslag i ämnet kan föreläggas

innevarande års höstriksdag eller senast nästa års vårriksdag;
C)

beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta förbrukningsvaror inom produktionen
i

anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 157 av herr Ebbe Ohlsson samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

23

II: 188 av herrar Darlin och Nordgren,

2) I: 338 av herr Hagberg m. fl. och

II: 410 av herr Heckscher m. fl., samt

3) 1: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till

känna vad utskottet i sitt betänkande anfört;

D) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta reparations- och underhållsarbeten m. m.

i anledning av följande motioner, nämligen

I: 469 av herr Stefanson och

II: 548 av herr Nordgren,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till

känna vad utskottet i sitt betänkande anfört;

E) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän

varuskatt undanta jordbrukets prisreglerade produkter

i anledning av följande motioner, nämligen

I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till

känna vad utskottet i sitt betänkande anfört.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.