Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1962-04-12 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 januari 1962 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 56, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må

här anföras följande.

I propositionen framlägges på grundval av ett av skattelagssakkunnåga avgivet

betänkande förslag till bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning

å täckdikningsanläggningar och skogsvägar vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet. I fråga om täckdikningsanläggningar föreslås

att hela kostnaden och i fråga om skogsvägar en tredjedel av kostnaden får

avskrivas med tio procent per år.

De nya bestämmelserna är avsedda att tillämpas första gången vid 1963

års taxering.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. samt punkt 2 och punkt 7 av anvisningarna

till samma paragraf kommunalskattelagen den 28 september 19281

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §. 22 §.

1 m o m. Från bruttointäkten 1 mom. Från bruttointäkten

— — — såsom för: —--såsom för:

allt, som —---mera sådant; allt, som---mera sådant;

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1959:127 samt av punkt 2 av anvisningarna till 22 §

se 1951: 790.

1 Jiihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

(Nuvarande lydelse)

värdeminskning, som till jordbruket

eller dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

däri inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, äro underkastade;

undantagsförmåner, pensioner,

--— tillhörande fördelningsled
ningar.

Har skog---— tidigare medgi
vits.

Har växande —--av upplåtel
sen.

Hemmavarande barn, -—--- till
höra

arbetspersonalen.

Har sambruksförening — — —

nämnda gottgörelse.

Anvisningar

till 22 §.

2. Avdrag medgives---anvis
ningarna

till 29 §).

Såsom för — — — nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner — — — första

stycket.

Därest inkomst —--om jord
bruksfastighet.

(Föreslagen lydelse)

värdeminskning, som till jordbruket

eller dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

däri inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, äro underkastade,

ävensom värdeminskning å täckdikningsanlåggningar

och skogsvägar;

undantagsförmåner, pensioner,

--- — tillhörande fördelningsled
ningar.

Har skog---tidigare medgi
vits.

Har växande---av upplåtel
sen.

Hemmavarande barn,---till
höra

arbetspersonalen.

Har sambruksförening — — —

nämnda gottgörelse.

Anvisningar

till 22 §.

2 a. Avdrag medgives---— an
visningarna

till 29 §).

Såsom för---nödig bostads
byggnad.

Fasta maskiner — — — första

stycket.

Därest inkomst---- om jord
bruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga

värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning

som bestritts av den skattskyldige

och avser arbete, vilket utförts under

tid han ägt fastigheten och vilket

icke utgjort reparation eller underhåll.

Avdraget skall beräknas enligt

avskrivningsplan och för år räknat

utgöra tio procent av kostnaden, ändå

att anläggningens varaktighetstid

är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad

för skogsväg, dock att endast

eu tredjedel av sådan kostnad må utgöra

underlag vid beräknandet av de

årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet övergått till ny ägare

annorledes än genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, får den nye

ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag

för tåckdikningsanläggningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

3

(Nuvarande lydelse)

7. Till avdragsgill underhållskostnad

räknas, bland annat, även kostnad

för iståndsättande eller omläggning

av förut anlagd täckdikning,

varemot avdrag icke får ske för nyanläggning

av täckdikning. Därest

omläggning av täckdikning på grund

av användande av dyrbarare material

än det förut befintliga är till viss del

att hänföra till grundförbättring, får

avdrag ej ske för mer än vad en omläggning

med enahanda material som

det gamla skulle kostat.

Skyddsdikning å — — — skogsmarkens

försumpning m. m.

(Föreslagen lydelse)

och skogsvägar å fastigheten som

skulle hava tillkommit förre ägaren

om denne fortfarande ägt fastigheten.

I övriga fall då fastighet övergått till

ny ägare, får överlåtaren göra avdrag

för vad som i beskattningsavseende

kvarstår oavskrivet av den kostnad

för tåckdikningsanlåggningar och

skogsvägar, vilken må avdragas genom

årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripas

även täckta avlopp i direkt anslutning

till täckdikning, dock ej huvudavlopp.

Med skogsväg förstås sådan väg av

mera varaktig beskaffenhet, som huvudsakligen

är avsedd för skogsbrukets

personal- och materieltransporter

samt för utforsling av skogsprodukter

från skog, ävensom till dylik

väg direkt ansluten bro eller annan

transportanläggning, som icke hånföres

till byggnad.

7. Kostnad för iståndsättande eller

omläggning av förut anlagd täckdikning

är icke till någon del att hänföra

till avdragsgill underhållskostnad.

Skyddsdikning å — — — skogsmarkens

försumpning m. m.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om 1962 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1962 och tidigare år.

I samband med lagens ikraftträdande skall beträffande skattskyldig, som

äger jordbruksfastighet vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

i första instans verkställes år 1963 eller — om den skattskyldige på

grund av omläggning av räkenskapsår icke taxerats för inkomst av fastigheten

nämnda år — år 1964, följande iakttagas.

Om den skattskyldige under de beskattningsår, för vilka taxering i första

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

instans verkställts åren 1961 och 1962, haft kostnader för nyanläggning och

förbättring av täckdikning och om han visar, att arbetena utförts under den

tid han ägt fastigheten samt att kostnaderna bestritts av honom själv och

att avdrag för desamma icke till någon del åtnjutits vid taxeringen, må vid

1963 års taxering eller, vid omläggning av räkenskapsår, 1964 års taxering

kostnaderna med följande andel upptagas såsom oavskriven anläggningskostnad,

nämligen såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans verkställts år 1961, en tredjedel och såvitt angår det beskattningsår,

för vilket taxering i första instans verkställts år 1962, två tredjedelar. Avdrag

för sådan oavskriven anläggningskostnad må åtnjutas i form av årliga

värdeminskningsavdrag med tio procent för år räknat av kostnaden. Om

fastighet sedan oavskriven anläggningskostnad beräknats övergår till ny

ägare, skola bestämmelserna i punkt 2 b andra stycket anvisningarna till

22 § äga motsvarande tillämpning i fråga om värdeminskningsavdrag varom

nu är fråga.

Vad nu sagts skall gälla även beträffande kostnad för nyanläggning och

förbättring av skogsvägar; dock att den andel, som får upptagas som oavskriven

anläggningskostnad, skall beräknas å en tredjedel av kostnaden under

nämnda beskattningsår.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 565 av herr Bengtson m. fl. och II: 685

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

propositionen nr 56 måtte besluta, att avskrivningsunderlaget för värdeminskningsavdrag

för skogsvägar måtte utgöra två tredjedelar av kostnaden

för anläggningen efter avdrag för i förekommande fall utgående statsbidrag,

samt antaga följande förslag till ändring av punkten 2 b. av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen:

»2 b. Avdrag medgives —--(lika med propositionen)--- — kortare

än tio år. Motsvarande skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att

endast två tredjedelar av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet

av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet---(lika med propositionen)-----årliga värde
minskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning----(lika med propositionen)---

dock ej huvudavlopp.

Med skogsväg förstås---(lika med propositionen)---hänföres

till byggnad.»;

II) de likalydande motionerna I: 566 av herr Eskilsson m. fl. och II: 687

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr 56 fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen med de ändringar, att dels avskrivningsunderlaget

för skogsvägar bestämmes till två tredjedelar av anläggningskostnaden

och dels avskrivning för beskattningsåren 1960 och

1961 medgives i förhållande till de totala kostnaderna för täckdikningsanläggningar

och två tredjedelar av kostnaderna för skogsvägar;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

ändring i författningstexten;

III) de likalydande motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric Gustafsson och

Sundin samt 11:683 av herrar Fälldin och Antonsson, vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 56 måtte besluta,

1) att skattskyldig, som icke kan utnyttja värdeminskningsavdrag för

täckdikningsanläggningar och skogsvägar för beskattningsår enligt avskrivningsplanen,

må äga rätt att förskjuta avdraget till senare beskattningsår;

2) att nyanläggning av täckdikning och skogsvägar, som verkställts under

beskattningsår, beträffande vilka taxering i första instans verkställts

åren 1958—1962, må medföra rätt till värdeminskningsavdrag på sätt som

skattelagssakkunniga föreslagit, dock att i fråga om skogsvägar två tredjedelar

av sådan kostnad skall anses som nyanläggningskostnad; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
IV)

de likalydande motionerna I: 568 av herr Nils Theodor Larsson m. [I.

och II: 684 av herr Hansson i önnarp m. fl., vari .hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 56 måtte besluta att punkten 2 b. av

anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen erhåller följande lydelse:

»2 b. Avdrag medgives---(lika med propositionen) — --årliga

värdeminskningsavdragen.

Har fastighet övergått---(lika med propositionen)---årliga

värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripas även täckta avlopp i direkt anslutning

till täckdikning.

Med skogsväg---(lika med propositionen)---hänföres till

byggnad»;

V) de likalydande motionerna I: 569 av herr Olofsson m. fl. och II: 682

av herr Antby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med ändring av vad

Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 56 måtte besluta

a) att avskrivningsunderlaget för anläggning av skogsväg måtte bestämmas

till två tredjedelar av kostnaden i stället för i propositionen föreslagna

en tredjedel, samt

b) att i fråga om avskrivning å såväl täckdikningsanläggning som skogsväg

en på visst år fallande icke utnyttjad avskrivningsdel må utnyttjas

under något senare år under avskrivningsperioden»; ävensom

VI) de likalydande motionerna I: 570 av herr Widén samt II: 686 av herrar

Jönsson i Ingemarsgården och Larsson i Norderön, vari hemställts, att

riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i propositionen nr 56

måtte besluta,

1) att rätt till avdrag för anläggande av skogsväg skall föreligga med hela

anläggningskostnaden i den mån den bestritts av den skattskyldige,

2) att ifrågavarande kostnad skall efter den skattskyldiges eget val få

avdragas antingen på en gång eller under en tidsperiod av fem år efter skogsvägens

färdigställande, samt

Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 40

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

att vederbörande utskott måtte utforma den ändrade lagtext, som föranledes

av förslagen.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:342 av herr Ringaby m. fl. och 11:416

av herr Magnusson i Tumhult m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,

att avdragsrätt i någon form kan beviljas för nyanläggning

genom skogsplantering; samt

2) motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

utredning och förslag att ombyggnads- och iståndsättningskostnader för

enskild utfartsväg för den enskilda fastigheten skall vara avdragsgilla vid

beskattning av inkomst från fastigheten».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:342, 1:567, 11:605, 11:682, 11:684,

II: 685, II: 686 och II: 687.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning, s. 5—7.

II. Huvudlinjer i förslaget, s. 7—38.

III. Täckdikningsanläggningar, s. 38—60.

IV. Skogsvägar, s. 60—82.

V. Ikraftträdandebestämmelser, s. 83—92.

I anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från

Sveriges lantbruksförbund, vari hemställts om viss ändring av ikraftträdandebestämmelserna

till den föreslagna lagstiftningen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

Till stöd för yrkandet om avdragsrätt för nyanlagd skogsplantering anföres

i motionerna 1: 342 och II: 416 bl. a. De åtgärder i skogsvårdande

syfte, för vilka avdragsrätt medgives, finns angivna i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen,

där det bl. a. talas om »skyddsdikning» och »skogskultur».

Vad som menas med begreppet skogskultur är inte klart utsagt, men

enligt flera rättsfall är det numera tydligt uttalat, att avdragsrätt inte föreligger

för skogsplantering på marker, där det tidigare inte vuxit skog. Sådana

skogsplanteringar är alltså att jämställa med nyanläggning. Beträf
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1962

7

fande skyddsdikning är denna också en ren nyanläggning med syfte att

inte endast bibehålla utan även öka skogsproduktionen, men här medgives

dock avdragsrätt med hela kostnaden.

önskvärt vore att all skogsplantering bedömdes på samma sätt, i all synnerhet

som den vilken utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon

ekonomisk vinning av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en

nyplantering efter ca 20 år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd

utan omedelbar ekonomisk vinst. Nyanläggning i form av skogsplantering

har alltså en helt annat karaktär än andra nyanläggningar vad gäller

det ekonomiska utbytet. Enligt motionärernas uppfattning bör därför all

skogsplantering vara avdragsgill med hela kostnaden och i skattehänseende

alltså jämställd med nyanläggning av diken och vägar enligt skattelagssakkunnigas

förslag.

I motionerna I: 565 och II: 685 framhåller motionärerna beträffande avskrivningsunderlaget

för skogsvägar bl. a., att en omständighet, som icke

tillräckligt framhållits, är att anläggandet av skogsbilvägar ökar den skattskyldiges

omedelbara intäkter och att avdrag av denna anledning bör medgivas.

Kostnaderna för vägs byggande betyder därvid icke alltid ökning av

kapitaltillgångens värde med motsvarande belopp. Skatt på bilar och drivmedel

borde i princip restitueras i den mån skatten belöper på körningar

på egna skogsvägar. En praktisk form för sådan restitution synes emellertid

vara svår att åstadkomma. Skogsägaren bör därför beredas lättnader i form

av avdrag för vägbyggnadskostnader vid beskattningen. En alldeles särskild

vikt bör läggas vid det förhållandet att den tekniska utvecklingen på transportområdet

är mycket snabb och synes fortgå i alltmer accelererat tempo.

Kostnaderna för vägbyggnad har därför alltmer fått karaktären av driftkostnad.

Då man summerar de olika skäl, som talar för det berättigade i

värdeminskningsavdrag för skogsvägsbyggnadskostnad, synes det uppenbart,

att avskrivningsunderlaget bör vara väsentligt högre än en tredjedel.

Även en fördubbling därav till två tredjedelar förutsätter, att de skogsvägar,

som bygges inom de närmaste åren, kommer att motsvara 1970-talets krav

till betydande del av sitt ursprungsvärde.

Det skattemässiga avdragsbeloppet för skogsägarna vid genomförande av

förslaget i propositionen har beräknats uppgå till 0,9 milj. kronor under det

första året för att därefter stiga successivt under 10 år till 13 milj. kronor

om året. Det däremot svarande skattebortfallet skulle under samma år stiga

från 2 till 4 milj. kronor om året. Om avskrivningsunderlaget i stället fastställes

till två tredjedelar av kostnaden, skulle skattebortfallet stiga från

4 till 8 milj. kronor om året. Därvid har emellertid icke räknats med den

inkomsthöjande och därmed skattehöjande effekt, som en stimulans av

skogsvägsbyggandet skulle medföra för skogsbruket och skogsindustrin.

Denna ökning av intäkterna torde komma att mer än väl uppväga det skattebortfall,

som skattelagssakkunniga framräknat.

Som motivering för yrkandena i motionerna I: 566 och II: 687 anföres

bl. a. följande. I jämförelse med den metod som hittills tillämpats, näm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

ligen att medgiva avdrag för skogsvägar med 8 kronor per löpmeter för det

beskattningsår utgiften avsett, kan förslaget, som begränsar avskrivningsunderlaget

till 1/3 av kostnaden, sägas utgöra en försämring. Fördelningen

i tiden på 10 år av allenast 1/3 av anläggningskostnaden ger ett mindre

avdrag även i det fall, att tredjedelen motsvarar de åtta kronorna. Det bör

vidare uppmärksammas, att då statsbidrag utgått för anläggande av skogsväg,

8-kronorsavdraget tillämpats oavkortat, varför förslaget även i detta

hänseende ger ett sämre resultat. Motionärerna framhåller vidare att den

speciella verksamhet, som skogsbruket utgör, ger anläggandet av skogsvägarna

en annan ekonomisk karaktär än vad som regelmässigt förstås

med grundförbättring. Anläggandet av skogsvägar är i särskild grad förknippat

med själva produktionen och äger ofta i och för sig icke något

värde. De skäl som åberopats för en begränsning av avskrivningsunderlaget

är därför mindre för skogsvägarnas del än då fråga är om annan grundförbättring.

Anläggningskostnaden bör till större delen inräknas i avskrivningsunderlaget

för att inte åstadkomma ett avskrivningssystem, som i

ekonomiskt hänseende ger sämre resultat än det hittills tillämpade. Motionärerna

föreslår därför, att avskrivningsunderlaget bestämmes åtminstone

till 2/3.

Till skillnad från de sakkunnigas förslag innebär propositionen, att övergångsbestämmelserna

begränsas att avse allenast två år, nämligen beskattningsåren

1960 och 1961. I och för sig hade det varit önskvärt med en mjukare

övergång. Med hänsyn till de i propositionen åberopade administrativa

förhållandena är motionärerna emellertid beredda att godtaga den föreslagna

övergångstiden. Däremot finner motionärerna begränsningen av avskrivningsunderlaget

för de två beskattningsåren vara för snäv. Den minskning

av kommunalskatteunderlaget, som departementschefen ansett sig

böra beakta, blir enligt motionärernas mening relativt sett väsentligt mindre

än vad som förmodas i propositionen. Ersättningsanskaffningsprincipens

slopande innebär i och för sig en höjning av skatteunderlaget, vilken under

övergångstiden torde överstiga minskningen genom avskrivningsrätten.

Vid oförändrad lagstiftning och praxis skulle underlaget alltid ha minskats

mer än vad som blir följden av förslaget, även om de två nämnda beskattningsårens

avskrivningsunderlag helt medräknas. Motionärerna anser sig

därför med skäligt beaktande av kommunernas intressen böra föreslå, att

någon reduktion av avskrivningsunderlaget för beskattningsåren 1960 och

1961 icke sker i vidare mån än som följer av huvudregeln.

Motionärerna i motionerna I: 567 och II: 683 framhåller, att om skattskyldig

inte kan utnyttja det på beskattningsåret enligt avskrivningsplanen belöpande

avdraget, skall han enligt förslaget i propositionen inte ha rätt att

förskjuta avdraget till ett följande beskattningsår. I regel torde en avskrivning

med 10 procent kunna utnyttjas årligen under 10-årsperioden. Skulle

så undantagsvis inte bli fallet, kan avdraget åtnjutas ett senare år i form

av förlustavdrag. Förlustutjämningen, som bl. a. innebär bortfall av rätten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 9

till förlustavdrag vid förlust, som ej uppgår till 1 OOO kronor, kan emellertid

medföra, att värdeminskningsavdraget under ett eller flera år under

10-årsperioden inte kan utnyttjas. Det synes därför nödvändigt, att den

skattskyldige medges rätt att förskjuta värdeminskningsavdrag, som inte

kunnat utnyttjas det avsedda beskattningsåret, till senare beskattningsår.

Bestämmelser härom bör kunna utformas på samma sätt som skett beträffande

maskiner och andra inventarier i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

I propositionen har övergångstiden minskats från av skattelagssakkunniga

föreslagna fem år till två år. Departementschefen förordar, att viss

andel av kostnader för täckdikning och skogsvägar, som avser tiden före

ikraftträdandet, skall få avskrivas endast om nyanläggningen verkställts

åren 1960 eller 1961. Enligt motionärernas mening bör emellertid rätten till

avskrivning gälla nyanläggningar, som verkställts under en övergångstid

av fem år på sätt skattelagssakkunniga föreslagit, varvid dock den andel,

som får upptagas som oavskriven anläggningskostnad i fråga om skogsväg,

bör beräknas på två tredjedelar av kostnaden under beskattningsåret i

enlighet med vad som i andra motioner förordas beträffande avskrivningsunderlaget

för skogsvägarna.

I motionerna I: 568 och 11: 684 framhålles, att täckdikning rent allmänt

sett är att hänföra till åtgärd inom den egna fastigheten för dränering i

åker, medan övrig dikning ofta kommer att beröra flera fastigheter. Men

för alt täckdikning skall få avsedd effekt fordras att vissa villkor är uppfyllda.

Ett av dessa är att fallförhållandena medger att täckdikningsrör

lägges på lämplig nivå i förhållande till markplanet. Är detta villkor icke

uppfyllt genom fastighetens naturliga belägenhet, måste bättre fallförhållanden

skapas. För genomförandet av en dylik åtgärd kan fastigheten

tvingas att utsträcka dikningen utanför sin egen gräns. Föreligger intresse

från grannfastigheterna uppstår frågan om ett samgående. För att minska

det årliga underhållet samt för att erhålla bättre brukningsmöjligheter rörlägges

ofta det gemensamma avloppet om så är möjligt med hänsyn till

kostnaderna. Som regel skall den gemensamma dikningen föregå täckdikningen,

som då får betraktas som en fullföljdsåtgärd. Från dessa utgångspunkter

måste det anses motiverat att till täckdikningen räknas även den

åtgärd, som erfordras för att få vattnet att lämna den egna fastigheten. De

fastigheter, som ej är i behov av täckdikning men som ändock är så belägna

att de besväras av vatten från annan fastighet och därför utlör dikning

med täckt ledning, kommer icke i åtnjutande av avdrag enligt propositionen.

Enligt motionärernas uppfattning pekar de praktiska förhållandena på att

kostnad för alla täckta avlopp i direkt anslutning till täckdikningsanläggning

bör ingå i avskrivningsunderlaget för anläggningen. Rördikningar är

ju främst en åtgärd för att möjliggöra bibehållandet av avkastningsnivån.

Till stöd för yrkandena i motionerna 1: 569 och 11: 682 anföres i huvudsak

följande. Utvecklingen av de produktionstekniska förutsättningarna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

inom skogsbruket har lett till att kostnaden för en skogsvägsanläggning

mer och mer fått karaktären av driftkostnad. Med hänsyn härtill har vid

tillämpningen en viss avskrivning vid beskattningen medgivits för sådana

kostnader. Praxis har emellertid varit skiftande. Det nu framlagda förslaget

är att se som en anpassning av beskattningsreglerna till den faktiska

utvecklingen. Det kan emellertid ifrågasättas huruvida en avgränsning av

avskrivningsunderlaget till endast en tredjedel av anläggningskostnaden

utgör en godtagbar avvägning. Med hänsyn till att en skogsvägsanläggning i

många fall till viss del innebär en grundförbättring, som höjer skogsegendomens

värde, finns enligt grunderna för skattelagstiftningen motiv för att

icke hela anläggningskostnaden som allmän regel skall vara avdragsgill. Å

andra sidan torde det knappast vara praktiskt lämpligt att för varje enskild

anläggning beräkna ett hållbart avskrivningsunderlag. En regel om rätt till

skattemässig avskrivning måste därför bygga på någon form av schablon.

Vid schablonens bestämmande bör man ta hänsyn till den omständigheten,

att byggandet av skogsvägar utgör en förutsättning för skogsprodukternas

tillvaratagande och för tryggande av råvarutillförseln till skogsindustrierna.

Med våra dagars driftformer inom skogsbruket får kostnaderna för anläggande

av skogsvägar i hög grad karaktären av driftkostnader. Framför allt

vid bondeskogsbruket förekommer att ett virkesförråd inom visst område

hopsparas för avverkning, och när det avverkningsmogna förrådet uttagits,

förlorar vägen avsevärt i ekonomisk betydelse under längre eller kortare

tid. Till bilden hör vidare, alt skogsbruket intar en nyckelposition inom

den svenska exportnäringen samtidigt som det arbetar i hård internationell

konkurrens. Som ett led i olika åtgärder från det allmännas sida att främja

den svenska skogsnäringens konkurrenskraft bör därför ingå att utforma

skattelagstiftningen på sådant sätt, att anläggande av skogsvägar i varje

tall icke möter hinder i skattelagstiftningen. Med hänsyn härtill anser motionärerna

att ett avdragsunderlag om endast en tredjedel av anläggningskostnaden

är för snäv. Ett avskrivningsunderlag av två tredjedelar utgör en

från skilda synpunkter mera godtagbar avvägning.

Avskrivningsperiodens längd finner motionärerna väl avvägd. Däremot

anser de avskrivningsbeloppets anknytning till varje beskattningsår för sig

alltför stelt. Den föreslagna metoden innebär att därest ett visst års avskri

vningsbelopp icke kan utnyttjas i sin helhet går den icke utnyttjade

avskrivningsdelen förlorad. För att mera effektivt möjliggöra att det medgivna

avskrivningsunderlaget helt kan utnyttjas bör avskrivningsregeln

utformas så, att en på visst år fallande icke utnyttjad avskrivningsdel skall

förskjutas och utnyttjas under något av de senare åren under 10-årsperioden.

Då avskrivningen sker enligt fastställd avskrivningsplan i varje enskilt

fall, bör tekniska hinder icke möta mot en sådan utformning.

Som motivering för yrkandena i motionerna I: 570 och II: 686 anföres

bl. a. Utbyggande av skogsbilvägar är av vital betydelse för skogsbruket,

speciellt i norrlandslänen. I en av länsstyrelsen i Jämtlands län föranstaltad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 11

utredning om skogstillgångarna i länet (SOU 1962: 1) har exempelvis påvisats

ett utbyggnadsbehov för detta län av stamvägar med 2 100 km och

bättre sekundärvägar med 2 000 km för en sammanlagd kostnad av 97 milj.

kronor. Med nuvarande utbyggnadstakt skulle genomförandet av ett sådant

utbyggnadsprogram ta en tid av ca 20 år. Det måste därför vara synnerligen

angeläget att även med skattepolitiska medel kunna stimulera skogsvägsbyggandet.

Skogsbilvägarna utgör en nödvändig anpassning till den tekniska utvecklingen

och de stigande arbetslönerna. De sakkunniga bar också framhållit,

att kostnaden härför mer och mer fått karaktären av driftkostnad. För den

skattskyldige ter det sig svårbegripligt, att en kostnad, som varit nödvändig

för att utvinna skogsavkastning från trakter där skogen kanske tidigare

helt saknat rotvärde, icke skall få avdragas som omkostnad. Det kan uppenbarligen

icke finnas fog för att begränsa avdragsrätten till endast 1/3 av

anläggningskostnaden. I propositionen har ej anförts några sakliga argument

till stöd för denna kvotberäkning. Det är också uppenbart, att en väginvestering

inte höjer fastighetens värde med de återstående två tredjedelarna

av investeringskostnaden. Då det förutsättes, att statsbidrag till väganläggning

skall få avskrivas på en gång, blir följden att en skogsbilväg,

som t. ex. finansierats till 50 % av statsmedel får avskrivas med 2/3 (hälften

-j- 1/6), medan en väginvestering utan statsbidrag får avskrivas med

endast 1/3. Motionärerna anser därför, att någon begränsning av avdragsrätten

till viss kvotdel inte är motiverad.

Motionärerna kan heller inte biträda förslaget i propositionen beträffande

avskrivningstiden. Behovet av avdrag är i regel störst det år investeringskostnaden

skall betalas, eftersom skogsägaren för finansieringen oftast

får tillgripa avverkning på den egna fastigheten. Det bör därför vara rimligt

alt kostnaden får avdragas på en gång eller under en kortare tidsperiod,

förslagsvis fem år. När det gäller små belopp, som kan förekomma i större

vägföretag med många delägare, måste också en uppdelning på många år

onödigt komplicera och tynga taxeringsförfarandet.

I motionen II: 605 framhåller motionärerna, att de enskilda utfartsvägarna

kräver ombyggnad och förbättring på grund av den övergång som skett

till tyngre fordon. Statsbidrag utgår i de flesta fall till dessa ombyggnader,

men ändå belöper ganska betydande kostnader på de enskilda fastighetsägarna.

Dessa kostnader finansieras vanligtvis genom upptagande av

lån, som amorteras under ett visst antal år.

Det kan visserligen förekomma att fastigheterna genom förbättring av

utfartsväg stiger i värde, men utvecklingen under senare tid visar, att ocentralt

belägna fastigheter visar tendens att sjunka i värde. Då angivna iståndsättningsarbeten

är en följd av utvecklingen för upprätthållande av fastigheternas

drift i oförminskad form, är det skäligt att kostnaderna för vägförbättringar

blir avdragsgilla vid inkomsttaxeringen efter en viss avskrivningsplan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

Utskottets yttrande

I den förevarande propositionen framlägges på grundval av ett av skattelagssakkunniga

avgivet betänkande förslag till bestämmelser om rätt till

avdrag för värdeminskning å täckdikningsanläggningar och skogsvägar vid

beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Förslaget, som innebär ett avsteg

från en genomgående princip i skattelagstiftningen, nämligen att avdrag

inte medgives för avskrivning å markanläggningar, har ansetts motiverat

av att nuvarande regler motverkar en ur olika synpunkter önskvärd ökning

och effektivisering av investeringarna i täckdikningsanläggningar och skogsvägar.

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen uttalat, att behovet av ändrade

beskattningsregler är särskilt framträdande i fråga om markanläggningar

av här ifrågavarande slag, vilka i ekonomiskt hänseende är av stor betydelse

för jordbruket och skogsbruket. Med hänsyn härtill och då det i propositionen

framlagda förslaget torde vara ägnat att stimulera jordbrukarna

till ökade investeringar i täckdikningsanläggningar samt till en snabbare

och mer rationell utbyggnad av skogsvägarna, tillstyrker utskottet i princip

förslaget om införande av rätt till värdeminskningsavdrag i inkomstkällan

jordbruksfastighet för täckdikningsanläggningar och skogsvägar. Utskottet

vill emellertid i likhet med departementschefen understryka, att ett avsteg

från gällande beskattningsprinciper i berörda hänseende inte kan åberopas

som skäl för liknande åtgärder i fråga om andra slag av markanläggningar.

Behovet av ändrade skattebestämmelser för dylika anläggningar bör prövas

först sedan allmänna skatteberedningen framlagt sina förslag. Det bör i detta

sammanhang även anmärkas, att de föreslagna avskrivningsreglerna för

täckdikningsanläggningar och skogsvägar i viss mån får betraktas som ett

provisorium i avvaktan på allmänna skatteberedningens slutliga förslag.

Utskottet behandlar härefter förslaget rörande täckdikningsanläggningarna.

Härutinnan föreslås i propositionen att hela kostnaden

för nyanläggning och omläggning av täckdikning skall få avskrivas med

tio procent per år under tio på varandra följande år, oavsett om anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Har den skattskyldige

erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande av täckdikningsanläggningen,

får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas å den del av anläggningskostnaden,

som den skattskyldige själv bestritt. Någon rätt att förskjuta

outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår skall

enligt förslaget icke föreligga. Om en täckdikningsanläggning utrangeras,

innan den är helt avskriven, får värdeminskningsavdrag åtnjutas även efter

utrangeringen i enlighet med den ursprungliga planen. Därest fastighet övergått

till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare

ägaren det år fastigheten avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad

som återstår oavskrivet i beskattningshänseende av täckdikningskostnaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 lä

I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare, exempelvis genom arv eller

gåva, får den nye ägaren övertaga den tidigare ägarens avskrivningsplan

och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit

den förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.

Enligt förslaget i propositionen skall i täckdikningsanläggning inbegripas

även täckt avlopp, som är direkt anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp.

I de likalydande motionerna I: 568 och II: 684 har hemställts att alla

täckta avlopp, således även huvudavlopp, i direkt anslutning till täckdikning

skall få inräknas i avskrivningsunderlaget.

Vid införande av rätt till värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar

är det enligt utskottets mening nödvändigt, att gränsdragningen mellan

sådana anläggningar och andra former av vattenavledning göres så klar,

att svårigheter vid den praktiska tillämpningen av beskattningsreglerna i

möjligaste mån undvikes. Med den i propositionen föreslagna definitionen å

begreppet täckdikningsanläggning skall i avskrivningsunderlaget endast inräknas

kostnaderna för sugdiken och stamdiken men inte täckt huvudavlopp.

Sådana avlopp utföres både som öppna och täckta diken men i det senare

fallet med betydligt grövre rördimensioner än för täckdikningen i övrigt.

Kostnaderna för täckta huvudavlopp blir därför relativt stora. Man kan

heller inte räkna med att ett täckt avlopp har obegränsad varaktighetstid.

Med den i propositionen givna begreppsbestämningen kan svårigheter uppkomma

att vid taxeringen åstadkomma enhetliga bedömanden av vad som

är alt hänföra till själva täckdikningsanläggningen och till huvudavloppet.

På grund härav och då det förefaller naturligt att täckt huvudavlopp betraktas

som en integrerande del av själva täckdikningsanläggningen, tillstyrker

utskottet bifall till yrkandet i motionerna I: 568 och II: 684, att i avskrivningsunderlaget

skall inräknas alla täckta avlopp i direkt anslutning till

täckdikning.

Om en skattskyldig inte kunnat utnyttja det på beskattningsåret enligt

avskrivningsplanen belöpande värdeminskningsavdraget äger han enligt förslaget

i propositionen inte rätt att förskjuta avdraget till ett senare beskattningsår.

I den mån avdraget inte kan åtnjutas ett senare år i form av förlustavdrag,

går han alltså förlustig rätten till avdrag. I de likalydande motionerna

1:567 och 11:683 har bl. a. hemställts att skattskyldig skall äga

rätt att förskjuta ett vid taxeringen icke utnyttjat värdeminskningsavdrag

till ett senare beskattningsår. Yrkande av i huvudsak samma innebörd har

framställts i de likalydande motionerna I: 569 och II: 682. Motionärerna i

sistnämnda motioner anser emellertid den begränsningen erforderlig, att

ett outnyttjat värdeminskningsavdrag endast skall få åtnjutas senare under

avskrivningsperioden.

Enligt förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

bortfaller rätten till förlustavdrag, om förlusten för förluståret inte uppgår

till 1 000 kronor. För att mera effektivt möjliggöra att del medgivna avskrivningsunderlaget

i sin helhet kan utnyttjas vid taxeringen, bör skattskyldig

enligt utskottets mening äga rätt att förskjuta outnyttjade värde
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

minskningsavdrag. Bestämmelserna härom torde lämpligen kunna utformas

på samma sätt som skett beträffande inventarier i punkt 3 c tredje stycket

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Utskottet tillstyrker således

bifall till berörda yrkande i motionerna 1: 567 och II: 683 och förordar

att i punkt 2 b av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen införes bestämmelser

om rätt att förskjuta icke utnyttjade värdeminskningsavdrag.

Med det anförda anser sig utskottet även ha besvarat motionerna I: 569

och II: 682 i berörda del.

De avskrivningsregler, som i propositionen föreslagits för skogsvägar,

•överensstämmer i huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar.

Enda skillnaden är att endast en tredjedel av kostnaderna för

anläggning och förbättring av skogsväg skall kunna avskrivas.

I de inbördes likalydande motionerna I: 565 och II: 685, I: 566 och II: 687

samt I: 569 och II: 682 har bl. a. hemställts att avskrivningsunderlaget för

skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden och

i de likalydande motionerna I: 570 och II: 686 att hela anläggningskostnaden

skall få avskrivas.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts

någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt

i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande

av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas som avdragsgill

driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur stor del

av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent skogsväg,

som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen

framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt

underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt att

för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen

inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på skogsvägarna.

Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till grund vid

avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta skogsvägar,

som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande inkomstbegreppet

vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i anledning

av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin del, att tillTäckliga

skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel av

anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena

om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar än som

föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

I de likalydande motionerna I: 570 och II: 686 har vidare yrkats att anläggningskostnaden

för skogsväg efter den skattskyldiges eget val skall få

avdragas på en gång eller under en femårsperiod efter vägens färdigställande.

Utskottet vill i anledning härav framhålla, att den i propositionen föreslagna

avskrivningstiden på tio år är mycket kort med hänsyn till de perxnanenta

skogsvägarnas varaktighetstid. Det är vidare ur taxeringssyn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

15

punkt mindre lämpligt, att den skattskyldige själv får välja vilken avskrivningstid

som skall tillämpas. Av anförda skäl och då det är önskvärt

att bestämmelserna om avskrivningsprocent och avskrivningstid är enhetliga

för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, anser sig utskottet inte

heller kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 570 och II: 686 i denna del.

I de likalydande motionerna I: 567 och II: 683 samt I: 569 och II: 682 har

även beträffande skogsvägar yrkats rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag

till senare beskattningsår.

Med hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar

och skogsvägar är utformade efter så långt möjligt

enahanda grunder, tillstyrker utskottet, att vid taxeringen icke utnyttjade

avdrag för värdeminskning å skogsvägar får förskjutas på samma sätt

som utskottet tidigare föreslagit beträffande täckdikningsanläggningar.

I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl den vid riksdagens början

väckta motionen II: 605, vari hemställts om riksdagsskrivelse med

begäran om utredning och förslag om att ombyggnads- och iståndsättningskostnader

för enskild utf artsväg skall vara avdragsgilla vid beskattningen.

Till en början må erinras om departementschefens uttalande i förevarande

proposition, att i de fall då skogsväg i sin sista del sammanfaller

med inägoväg och med utfartsväg från gård, torde vägen till denna del i

regel inte vara att anse som skogsväg. Det bör i detta sammanhang även

framhållas, att statsbidrag i betydande utsträckning utgår för underhåll

och byggande av enskilda vägar. För budgetåret 1961/62 har anslag till

den enskilda väghållningen beviljats med tillhopa 37,5 milj. kronor. Som

jämförelse kan nämnas att anslaget för vägbyggnader å skogar i enskild

ägo för samma budgetår uppgår till 7,7 milj. kronor. Mot bakgrunden härav

kan det enligt utskottets mening inte anses särskilt angeläget att genom

lättnader vid beskattningen stimulera till en ökad förbättring av de enskilda

utfartsvägarna. Såsom utskottet inledningsvis framhållit är behovet av ändrade

beskattningsregler mest framträdande i fråga om täckdikningsanläggningar

och skogsvägar. De föreslagna avskrivningsreglerna för dessa slag av

markanläggningar får, i enlighet med vad utskottet tidigare anfört, i viss

mån ses som ett provisorium i avvaktan på allmänna skatteberedningens

slutliga förslag. Utskottet anser det inte lämpligt, alt en särskild utredning

tillsättes vid sidan av allmänna skatteberedningen för att utreda det i

motionen behandlade spörsmålet, som är av tämligen begränsad räckvidd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsvrkandet i motionen

II: 605.

Utskottet behandlar härefter i k r a It t r ä d a n d c b e s l ä in m e 1 s e rn

a. I propositionen föreslås att bestämmelserna om rätt till värdeminskningsavdrag

å täckdikningsanläggningar och skogsvägar första gången skall

tillämpas vid 1963 års taxering.

En jordbrukare, som gjort omläggning av en gammal täckdikning, får

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

enligt nuvarande bestämmelser avdraga hela den på beskattningsåret belöpande

kostnaden, men enligt förslaget i propositionen har han endast

rätt till värdeminskningsavdrag med tio procent per år under en tioårsperiod.

I en till utskottet ingiven skrivelse har Sveriges lantbruksförbund

fäst uppmärksamheten på att skattskyldig, som tillämpar brutet räkenskapsår,

genom de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna kan få sin

avdragsrätt begränsad på ett sätt, som inte torde varit avsett. Om en jordbrukare

år 1961 utfört omläggning av gammal täckdikning och om han på

grund av att han tillämpar brutet räkenskapsår först år 1963 skall taxeras

för ett beskattningsår, som delvis innefattar kalenderåret 1961, går han

förlustig sin omedelbara avdragsrätt och får vid taxeringen endast avdraga

tio procent av kostnaden.

I likhet med departementschefen finner utskottet det angeläget att den

föreslagna lagstiftningen träder i kraft snarast möjligt. Skillnaden mellan

omedelbar avdragsrätt och en avskrivning på tio år torde i regel inte vara

större än att man kan bortse därifrån vid övergången mellan de olika avdragssystemen.

Vid större differenser torde det i många fall vara möjligt

att genom olika resultatutjämnande åtgärder neutralisera verkningarna

därav. Det är emellertid ett relativt stort antal jordbrukare med bokföringsmässig

inkomstredovisning, som tillämpar brutet räkenskapsår. På grund

härav och då det ur rättvisesynpunkt är önskvärt, att avdragsrätten beträffande

täckdikningar, som omlagts innan de nya bestämmelserna trätt

i kraft, inte begränsas, förordar utskottet för sin del, att avskrivningsreglerna

inte i något fall skall äga tillämpning beträffande räkenskapsår, som

gått till ända före den 1 november 1962. Ikraftträdandebestämmelserna

torde därför böra kompletteras med ett stadgande av denna innebörd.

För att undvika att en alltför skarp gräns dragés mellan de nuvarande

och de nya bestämmelserna föreslås i propositionen övergångsbestämmelser

av innebörd, att viss andel av kostnaderna för nyanläggning och förbättring

av täckdikning och skogsvägar under beskattningsåren 1960 och

1961 skall få avskrivas. Denna andel har för beskattningsåret 1960 bestämts

till en tredjedel och för beskattningsåret 1961 till två tredjedelar. I fråga om

skogsvägar skall dock den andel, som får upptagas såsom oavskriven anläggningskostnad,

beräknas å en tredjedel av kostnaden under respektive

beskattningsår. Förutsättning för att avskrivningsrätt skall medgivas för

investeringar, som gjorts innan de nya avskrivningsreglerna blir tillämpliga,

är att den skattskyldige kan visa, att han under respektive beskattningsår

haft kostnader för ifrågavarande markanläggningar, att kostnaderna inte

bestritts av erhållna bidrag samt att avdrag för kostnaderna inte till någon

del åtnjutits vid taxeringen.

I de likalydande motionerna I: 566 och II: 687 har hemställts att någon

reduktion av avskrivningsunderlaget för beskattningsåren 1960 och 1961

inte skall ske i vidare mån än som följer av huvudregeln. Motionärerna i

de likalydande motionerna I: 567 och 11:683 har däremot yrkat, att rätten

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 17

till avskrivning skall gälla nyanläggningar, som verkställts under beskattningsåren

1957—1961, utan annan begränsning av avskrivningsunderlaget

än som föranledes av huvudregeln rörande skogsvägar.

Enligt utskottets mening bör retroaktiv tillämpning av nya beskattningsregler

endast undantagsvis tillgripas. I förevarande fall torde det dock vara

motiverat med viss retroaktiv tillämpning med hänsyn till att de nya bestämmelserna

generellt sett är betydligt förmånligare än de nuvarande och

att övergången mellan de båda avdragssystemen därigenom blir mindre

markerad, övergångsbestämmelser av här ifrågavarande slag är emellertid

ägnade att medföra svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Det är

därför nödvändigt att övergångstiden göres så kort som möjligt. På grund

härav kan utskottet inte tillstyrka motionsyrkandena om att nyanläggningar

och förbättringar, som verkställts så lång tid som fem år före ikraftträdandet,

skall få avskrivas.

Den föreslagna avtrappningsregeln för investeringskostnaderna har tillkommit

för att åstadkomma en mjukare övergång till de nya bestämmelserna.

Utskottet kan därför inte heller tillstyrka bifall till motionsyrkandena

om att annan reduktion av avskrivningsunderlaget inte skall göras

än som följer av huvudregeln i fråga om skogsvägar. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna 1: 566 och II: 687 samt 1: 567 och

11:683 i vad de avser övergångsbestämmelserna.

De delar av Kungl. Maj :ts förslag i propositionen, som icke ovan berörts,

anser sig utskottet böra biträda.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även de vid riksdagens början

väckta, likalydande motionerna 1:342 och 11:416, vari yrkats att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till sådan ändring

i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kan beviljas för

nyanläggning genom skogsplantering.

I överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte

medges för grundförbättringskostnader har utgift för plantering av skog

på mark, som tidigare inte varit skogbärande, i rättspraxis ansetts hänförlig

till icke avdragsgill kostnad.

Den i motionerna behandlade frågan var föremål för bedömande senast

vid föregående års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15

framhöll bevillningsutskottet bl. a., att visst fog förelåg för en omprövning

av avdragsfrågan. Emellertid hade i anslutning till införande år 1959 av

nya regler rörande beskattningen av skog i samband med nyttjanderättsupplåtelser

från riksdagens sida uttalats önskemål om en allmän översyn

av reglerna för skogsbeskattningen. Då det syntes lämpligt att förevarande

spörsmål ägnades uppmärksamhet i dylikt sammanhang ansåg sig utskottet

icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i fråga om avdrag

för skogsplanteringskostnad.

Utskottet har vid sin förnyade prövning av frågan inte funnit anledning

frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt. Därjämte vill utskottet erinra

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

om att i årets statsverksproposition föreslagits en höjning av statsbidraget

till skogsodling från 2,9 milj. kronor till 4,6 milj. kronor under nästkommande

budgetår. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till skrivelseyrkandet

i motionerna I: 342 och II: 416.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Majrts

förevarande proposition nr 56 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas och i anledning av de inbördes likalydande

motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric Gustafsson och Sundin

samt II: 683 av herrar Fälldin och Antonsson, I: 568 av

herr Nils Theodor Larsson m. fl. och II: 684 av herr Hansson

i önnarp m. fl. samt I: 569 av herr Olofsson m. fl. och

II: 682 av herr Antby m. fl. — måtte antaga det vid propositionen

fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar,

att punkt 2 b av anvisningarna till 22 § och ikraftträdandebestämmelserna

erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Anvisningar

till 22 §.

b. Avdrag medgives i form av årliga

värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning

som bestritts av den skattskyldige

och avser arbete, vilket utförts

under tid han ägt fastigheten och vilket

icke utgjort reparation eller underhåll.

Avdraget skall beräknas enligt

avskrivningsplan och för år räknat

utgöra tio procent av kostnaden,

ändå att anläggningens varaktighetstid

är längre eller kortare än tio år.

Motsvarande skall gälla i fråga om

kostnad för skogsväg, dock att endast

en tredjedel av sådan kostnad må utgöra

underlag vid beräknandet av de

årliga värdeminskningsavdragen.

Utskottets förslag

Anvisningar

till 22 §.

b. Avdrag medgives i form av årliga

värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning

som bestritts av den skattskyldige

och avser arbete, vilket utförts

under tid han ägt fastigheten och vilket

icke utgjort reparation eller underhåll.

Avdraget skall beräknas enligt

avskrivningsplan och för år räknat

utgöra tio procent av kostnaden,

ändå att anläggningens varaktighetstid

är längre eller kortare än tio år.

Motsvarande skall gälla i fråga om

kostnad för skogsväg, dock att endast

en tredjedel av sådan kostnad må utgöra

underlag vid beräknandet av de

årliga värdeminskningsavdragen. Har

skattskyldigs jordbruksfastighet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

1»

Kungi. Maj.ts förslag Utskottets förslag

Har fastighet---årliga värde
minskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripes

även täckta avlopp i direkt anslutning

till täckdikning, dock ej huvudavlopp.

Med skogsväg---till bygg
nad.

visst år utvisat förlust eller så ringa

överskott, att den skattskyldige vid

beräkning av nettointäkten av fastigheten

ej kunnat utnyttja det på året

belöpande avdraget, skola beträffande

rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna

sig det resterande avdraget

för senare år bestämmelserna i

punkt 3 c tredje stycket av anvisningarna

till 29 § äga motsvarande tilllämpning.

Har fastighet--— årliga värde
minskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripes

även täckta avlopp i direkt anslutning

till täckdikning.

Med skogsväg---till bygg
nad.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling; dock att

äldre bestämmelser fortfarande skola

äga tillämpning i fråga om 1962 års

taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1962 och tidigare år.

I samband---följande iakt
tagas.

Om den---är fråga.

Vad nu — --nämnda beskatt
ningsår.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande

äga tillämpning i fråga om

1962 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1962 och tidigare

år.

De nya bestämmelserna skola dock

i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått till ända

före den 1 november 1962.

I samband —---följande iakt
tagas.

Om den — ---är fråga.

Vad nu--— nämnda beskatt
ningsår.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 342 av herr Ringaby

m. fl. och II: 416 av herr Magnusson i Tumhult m. fl.;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

2) de likalydande motionerna I: 565 av herr Bengtson

m. fl. och II: 685 av herr Hedlund m. fl.;

3) de likalydande motionerna I: 566 av herr Eskilsson

m. fl. och II: 687 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;

4) de likalydande motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric

Gustafsson och Sundin samt II: 683 av herrar Fälldin och

Antonsson;

5) de likalydande motionerna I: 568 av herr Nils Theodor

Larsson m. fl. och II: 684 av herr Hansson i önnarp m. fl.;

6) de likalydande motionerna I: 569 av herr Olofsson

m. fl. och II: 682 av herr Antby m. fl.;

7) de likalydande motionerna I: 570 av herr Widén

samt II: 686 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Larsson

i Norderön; ävensom

8) motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 12 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, Erik

Jansson*, fröken Ranmark, herrar Stefanson*, Yngve Nilsson*, Wärnberg,

Lundström, Gösta Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Nilsson Svalöv, Engkvist, Christenson i

Malmö, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Kristenson i Göteborg,

Nyström*, fru Skantz, herrar Enskog och Björkman.

* Ickejiärvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) Angående begreppet tåckdikningsanläggning och rätten att förskjuta

outnyttjade värdeminskningsavdrag

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik Jansson, fröken Ranmark,

herrar ''Wärnberg, Engkvist, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg och

Nyström samt fru Skantz, vilka

dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

llevillningsutskottets betänkande nr iO år 1962

21

I den-----(= utskottet s. 12 rad 2 uppifrån—s. 13 rad 9 uppifrån)

—- — — i avskrivningsunderlaget.

I sitt betänkande hade skattelagssakkunniga i begreppet täckdikningsanläggning

endast inbegripit de arbeten, som utförts på åkern men däremot

inte de för dikningen erforderliga avloppen. Det nuvarande begreppet täckdikning

i punkt 7 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen torde

enligt gällande rättspraxis inte omfatta täckta avlopp. Då det under remissbehandlingen

uttalats farhågor för att vissa svårigheter skulle uppstå att

avgöra vad som är att hänföra till täckdikning, har departementschefen i

författningstexten intagit en bestämmelse om att i täckdikningsanläggning

skall inbegripas även täckta avlopp i direkt anslutning till täckdikning,

dock ej huvudavlopp. Därigenom kommer i avskrivningsunderlaget att inräknas

endast kostnader för sugdiken och stamdiken. Utskottet kan för sin

del ansluta sig till en sådan bestämning av begreppet täckdikningsanläggning,

enär därigenom allt vad som i realiteten är att hänföra till täckdikning

torde omfattas av definitionen. Däremot bör enligt utskottets mening

huvudavlopp, vilka utföres både som öppna och täckta diken, men i det senare

fallet med betydligt grövre rördimensioner än dikningen i övrigt, inte

inräknas i avskrivningsunderlaget. Med hänsyn till det sätt, varpå huvudavlopp

utföres, bör det i regel inte möta några svårigheter att avgöra vilka

kostnader, som skall inräknas i avskrivningsunderlaget, även om huvudavlopp

lämnas utanför. I de fåtal fall då svårigheter kan uppstå att bedöma

var täckdikningsanläggningen i skattetekniskt hänseende slutar, torde det,

såsom departementschefen framhållit, vara lämpligt att beskattningsmyndigheterna

inhämtar yttrande i frågan från vederbörande lantbruksnämnd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionerna I: 568

och II: 684.

Om eu —----(= utskottet s. 13 rad 17—rad 6 nedifrån)------un
der

avskrivningsperioden.

Utskottet vill till en början erinra om att enligt gällande bestämmelser

föreligger inte i någon förvärvskälla rätt att förskjuta vid taxeringen outnyttjade

värdeminskningsavdrag i fråga om byggnader. Mot bakgrunden

härav torde det vara oegentligt att införa förskjutningsrätt i fråga om markanläggningar

av här ifrågavarande slag. Det torde därjämte böra uppmärksammas

att i samband med införandet av lagstiftningen om rätt till förlustutjämning

ifrågasattes om inte den rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag,

som i viss utsträckning gäller i fråga om inventarfer,

borde upphävas. I propositionen nr 30 till 1960 års riksdag uttalade föredragande

departementschefen, att det i samband med införande av rätt

till förlustutjämning i och för sig vore önskvärt att överse reglerna om planenlig

avskrivning, men departementschefen ansåg sig för det dåvarande in le

böra förorda detta med hänsyn till att en omarbetning av avskrivningsreglerna

måste föregås av en närmare utredning. Sedan rätt till öppen förlustutjämning

numera införts i skattelagstiftningen bör, såsom departementschefen

framhållit i förevarandc proposition, avskrivningsreglerna inte kom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

pliceras med rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag. Med

hänsyn till möjligheterna till förlustutjämning synes man inte behöva befara,

att avskrivningarna med en tioårig avskrivningstid blir så stora, att

avdragen i regel inte kan utnyttjas. Man bör i detta sammanhang heller

inte bortse från det för de skattskyldiga gynnsamma förhållandet, att värdet

av täckdikningsanläggningar och skogsvägar i många fall är så stort,

att det kan påverka fastighetens taxeringsvärde i höjande riktning och

därigenom öka avskrivningsunderlaget för byggnader. Av anförda skäl anser

sig utskottet inte kunna förorda bifall till yrkandena i motionerna I: 567

och II: 683 samt I: 569 och II: 682 om rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag

utan tillstyrker propositionen i denna del.

De avskrivningsregler,---(= utskottet s. 14 rad 9 uppifrån—s. 15

rad 8 uppifrån)---senare beskattningsår.

Med hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar

och skogsvägar är utformade efter så långt möjligt enahanda

grundar och under hänvisning till vad ovan anförts i fråga om täckdikningsanläggningar

kan utskottet inte tillstyrka bifall till motionsyrkandena

om rätt att förskjuta icke utnyttjade värdeminskningsavdrag å skogsvägar.

I detta---(= utskottet s. 15 rad 14 uppifrån—s. 18 rad 4 uppifrån)

---— och II: 416.

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 56 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas — måtte antaga det vid propositionen

fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) med den ändringen, att

ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling; dock

att äldre bestämmelser fortfarande

skola äga tillämpning i fråga om

1962 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1962 och tidigare

år.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande

äga tillämpning i fråga om

1962 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1962 och tidigare

år.

De nya bestämmelserna skola

dock i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått

till ända före den 1 november 1962.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1902 23

Kungl. Maj.ts förslag Reservanternas förslag

I samband —--följande iakt- I samband---— följande iakttagas.

tagas.

Om den---är fråga. Om den---är fråga.

Vad nu---nämnda beskatt- Vad nu — —- — nämnda beskattningsår.

ningsår.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:342 av herr Ringaby

m. fl. och II: 416 av herr Magnusson i Tumhult m. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:565 av herr Bengtson

m. fl. och II: 685 av herr Hedlund m. fl.;

3) de likalydande motionerna I: 566 av herr Eskilsson

m. fl. och II: 687 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;

4) de likalydande motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric

Gustafsson och Sundin samt 11:683 av herrar Fälldin och

Antonsson;

5) de likalydande motionerna I: 568 av herr Nils Theodor

Larsson m. fl. och II: 684 av herr Hansson i önnarp m. fl.;

6) de likalydande motionerna 1:569 av herr Olofsson

m. fl. och II: 682 av herr Antby m. fl.;

7) de likalydande motionerna I: 570 av herr Widén samt

II: 686 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Larsson i

Norderön; ävensom

8) motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

II) Angående avskrivningsunderlaget för skogsvägar

av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,

Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö, Eriksson i Bäckmora, Enskog

och Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de inbördes likalydande

motionerna I: 565 av herr Bengtson m. fl. och II: 685 av herr Hedlund

m. fl., I: 566 av herr Eskilsson m. fl. och II: 687 av herr Nilsson i

Svalöv m. fl., I: 567 av herrar Nils-Eric Gustafsson och Sundin samt II: 683

av herrar Fälldin och Antonsson samt I: 569 av herr Olofsson in. fl. och II: 682

av herr Antby in. fl., samtliga motioner såvitt här är i fråga — ansett, att

punkten 2 b av anvisningarna till 22 § och ikraftträdandebestämmelserna i

det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) bort ha följande lydelse.

Anvisningar

till 22 §.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962

utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har skattskyldigs jordbruksfastighet för visst år utvisat

förlust eller så ringa överskott, att den skattskyldige vid beräkning av

nettointäkten av fastigheten ej kunnat utnyttja det på året belöpande avdraget,

skola beträffande rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna sig det

resterande avdraget för senare år bestämmelserna i punkt 3 c tredje stycket

av anvisningarna till 29 § äga motsvarande tillämpning.

Har fastighet — —• •—- (— propositionen) —--årliga värdeminsk
ningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripes även täckta avlopp i direkt anslutning

till täckdikning.

Med skogsväg--— (= propositionen) —- — — till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1962 års

taxering samt i fråga om ef ter taxering för år 1962 och tidigare år.

De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1962.

I samband---(= propositionen)---följande iakttagas.

Om den skattskyldige under de beskattningsår, för vilka taxering i första

instans verkställts åren 1961 och 1962, haft kostnader för nyanläggning och

förbättring av täckdikning eller skogsvägar och om han visar, att arbetena utförts

under den tid han ägt fastigheten samt att kostnaderna bestritls av honom

själv och att avdrag för desamma icke till någon del åtnjutits vid taxeringen,

må vid 1963 års taxering eller, vid omläggning av räkenskapsår, 1964

års taxering kostnaderna upptagas såsom oavskriven anläggningskostnad

med hela beloppet såvitt angår täckdikningsanläggning och med två tredjedelar

av beloppet såvitt angår skogsvägar. Avdrag för ----(= proposi
tionen)

— -— — är fråga.

III) Angående enskild utfartsväg

av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande

av innehållet i motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. —

ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till nämnda motion måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag att

ombyggnads- och iståndsättningskostnader för enskild utfartsväg

skall vara avdragsgilla vid beskattning av inkomst

av fastighet.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620436

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i komrminalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten