Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

1962-04-26 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:44, Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

1

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna.

Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av

herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta att folkpensionsavgift, såvitt gäller äkta

makar och ensamstående med barn, från och med den 1 januari 1963 må

utgå endast då den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten uppgår till

4 800 kronor och därvid enligt i motionerna angivna avtrappningsregler intill

dess avgiften uppgår till eljest gällande procentsats för folkpensionsavgiften,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderligt förf

attningsförslag;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan om

skattefinansieringen av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna måtte

hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning i enlighet med

vad i motionerna anförts;

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan om

särskild kompensation till främst övre Norrland för dess speciella avståndsoch

klimatkostnader måtte utredas i enlighet med vad i motionerna anförts;

samt

4) att riksdagen även i övrigt måtte beakta vad i motionerna anförts;

ävensom

II) de likalydande motionerna 1:474 av herrar Öhman och Lager samt

11:537 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts,

1) att gränsen för påförande av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift

bestämmes till 4 500 kronor, taxerad inkomst; samt

2) att en skyndsam utredning genomföres, eventuellt genom allmänna

skatteberedningen, med syfte att framlägga förslag om att socialförsäkringsavgifterna

helt slopas.

Motionerna 1:455 och 11:543 har såvitt angår frågan om påförande av

folkpensionsavgift hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet,

som i förevarande betänkande behandlar motionerna endast i vad

de avser skattefinansieringen av socialförsäkringsförmånerna och därmed

sammanhängande frågor.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

Motionerna 1:474 och 11:537 har hänvisats till lagutskott såvitt avser

gränsen för påförande av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift och

i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:474 och 11:543.

Gällande bestämmelser

Sjuk- och moderskapsförsäkringen

Den allmänna sjukförsäkringen, som regleras i lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring, är avsedd att vid sjukdom bereda sjukhjälp dels

i form av ersättning för sjukvård, dels i form av för dag beräknad ersättning

i penningar. Försäkringen sker i allmän sjukkassa och är till övervägande

del obligatorisk. Med vissa undantag skall envar i riket bosatt

svensk medborgare samt envar här bosatt och mantalsskriven utlänning

genom medlemskap i sjukkassa vara försäkrad enligt lagen fr. o. m. ingången

av kalendermånaden efter den varunder han fyllt 16 år.

Sjukvårdsförsäkringen omfattar samtliga sjukkassemedlemmar samt, med

vissa smärre undantag, deras barn under 16 år. Dessutom är övriga barn,

som skulle varit sjukkassemedlemmar, om man bortser från åldersvillkoret,

sjukvårdsförsäkrade. Förmånerna utgöres av ersättning för utgifter för läkarvård

och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor.

Sjukpenningförsäkringen omfattar samtliga sjukkassemedlemmar med

minst 1 200 kr i årsinkomst av förvärvsarbete. Dessutom är vissa kvinnliga

medlemmar sjukpenningförsäkrade, oaktat de inte uppnår denna inkomst

(den s. k. hemmafruförsäkringen). Förmånerna utgöres av grundsjukpenning

och tilläggssjukpenning.

Den obligatoriska sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter,

arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Sjukförsäkringsavgift erlägges

av sjukkassemedlemmarna och innefattar avgift för sjukvårdsförsäkringen,

avgift för försäkringen för grundsjukpenning och avgift för försäkringen

för tilläggssjukpenning. Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av

medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året

näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kr, dock icke av

den som vid utgången av sistnämnda år upphört att vara medlem eller fyllt

67 år eller den som för december månad samma år ägt uppbära folkpension

i form av invalidpension eller sjukbidrag. Avgift för försäkringen för grundsjukpenning,

som skall avse även barntillägg, skall erläggas av medlem, som

vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning

och vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande

år bestämts till minst 1 200 kr. Avgift för försäkringen för tilläggssjukpen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

3

ning skall erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller

del därav är försäkrad för sådan sjukpenning.

Arbetsgivare är skyldig bidraga med, såvitt gäller sjukvårdsförsäkringen,

0,25 procent och beträffande tilläggssjukpenningförsäkringen 0,85 procent

av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren under året

utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare, som är obligatoriskt

yrkesskadeförsäkrade. Härvid skall hänsyn inte tas till arbetstagare, vars

lön under året ej uppgått till 300 kr, och ej heller till arbetstagares lön

i den mån den överstiger 15 000 kr för år räknat.

Statsbidrag utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag

och avgiftsersättningsbidrag.

På grund av den obligatoriska sjukförsäkringen utger de allmänna sjukkassorna

även moderskapshjälp enligt bestämmelser i lagen den 21 maj

1954 om moderskapshjälp. Moderskapshjälp utgöres av ersättning för förlossningsutgifter

samt moderskapspenning. Moderskapshjälpen finansieras på

liknande sätt som den allmänna sjukförsäkringen. Arbetsgivarbidraget utgår

med 0,04 procent av samma belopp som det på vilket arbetsgivarbidraget till

sjukförsäkringen beräknas. Även statsbidrag utgår.

Folkpensioneringen

Huvudbestämmelserna om folkpensioneringen finns i lagen den 29 juni

1946 om folkpensionering. Folkpension utgår till här i riket mantalskriven

svensk medborgare, under förutsättning att han fyllt 16 år. Enligt överenskommelser

med andra stater kan i viss omfattning folkpension utgå till

utlänningar. Förmånerna utgöres av ålderspension, invalidpension, sjukbidrag,

änkepension och hustrutillägg. De förhöjes med hänsyn till förändringarna

i penningvärdet med indextillägg. Vidare har förmånerna förhöjts

med s. k. standardtillägg. Dessutom utgår i vissa fall ytterligare tillägg.

Folkpensioneringen kompletteras med barnpensioner och särskilda barnbidrag.

Kostnaderna för folkpensionerna liksom för barnpensionerna bestrides

av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår vissa förmåner.

Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband

med de allmänna skatterna, samt den årliga avkastningen av folkpensioneringsfonden.

Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stadgade

förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66

år erlägga pensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst. Den som under året näst före taxeringsåret

inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad året näst

före taxeringsåret ägt uppbära invalidpension eller sjukbidrag eller som avlidit

före årets ingång är befriad från pensionsavgift. Avgiftsbefrielse gäller

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1!)62. 7 sand. Nr 44

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr AA år 1962

också för den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte

uppgår till 1 200 kr eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan

skattskyldig gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen

från skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt

beräknade taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst

1 200 kr. Enligt beslut vid 1961 års höstriksdag har fr. o. m. 1963 års taxering

gränsen för påförande av folkpensionsavgift höjts till 2 400 kr, taxerad

inkomst.

Pensionsavgiften är fr. o. m. den 1 januari 1959 4 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Emellertid gäller att makar,

som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid

skall iakttagas att, om vardera makens taxerade inkomst överstiger

7 500 kr, envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger 7 500 kr, minskas i förekommande fall

dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr.

Av de angivna avgiftsmaxima framgår, att avgift i princip beräknas å högst

15 000 kr, taxerad inkomst, såväl för ogift och därmed jämställd som för

makar gemensamt.

Tilläggspensioneringen

Tilläggspensioneringen enligt lagen den 28 maj 1959 om försäkring för

allmän tilläggspension är avsedd att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpension. Lagen trädde i kraft den 1 januari

1960. Pensioner skall börja utgå år 1963. Försäkrad enligt lagen är varje

svensk medborgare fr. o. m. det kalenderår varunder han fyller 16 år. Detsamma

gäller här i riket mantalsskrivna utlänningar. Dessutom omfattar

försäkringen dem som på grund av att de tidigare varit svenska medborgare

eller här mantalsskrivna utlänningar tillgodoräknats s. k. pensionspoäng.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till allmänna

pensionsfonden. Även avkastningen av fondmedlen får användas till

att bestrida utgifterna för försäkringen. Avgifterna skall vara så avvägda,

att de i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av

pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen åvilande

utgifter ävensom till den fondering som finns erforderlig. Konungen

och riksdagen fastställer periodvis procentsats för avgifterna till försäkringen.

Procentsatserna utgör för 1960 tre, för 1961 fyra, för 1962 fem, för

1963 sex och för 1964 sju.

Såvitt gäller inkomst av anställning erlägges avgifterna av arbetsgivarna,

meBan avgifter på inkomst av annat förvärvsarbete betalas av de försäkrade

själva. Arbetsgivaravgiften beräknas kollektivt å summan av vad ar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

5

betsgivare under året utgivit i lön, sedan därifrån dragits dels ett belopp,

motsvarande det på visst sätt beräknade basbeloppet multiplicerat med det

genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare

sådan del av lön, som för år räknat överstigit 7Yz gånger basbeloppet. Vidare

skall vid beräkningen av arbetsgivaravgift bortses från dels arbetstagare,

som vid årets ingång uppnått 65 års ålder, dels arbetstagare, vars lön

icke under året uppgått till 300 kr.

Förslaget till lag om allmän försäkring, m. m.

I proposition nr 90 till innevarande års riksdag föreslås att sjuk- och moderskapsförsäkringen,

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

fr. o. in. den 1 januari 1963 sammanföres i en lag om allmän försäkring till

ett enhetligt system, som ger den enskilde skydd mot inkomstbortfall vid

sjukdom och barnsbörd, ålderdom, invaliditet och försörjarens frånfälle.

Vidare föreslås vissa höjningar och förbättringar av socialförsäkringsförmånerna.

Kostnaderna för sjuk- och moderskapsförsäkringen skall enligt

förslaget i propositionen liksom hittills fördelas mellan de försäkrade, arbetsgivarna

och staten. De föreslagna reformerna föranleder viss höjning

av de försäkrades egna avgifter, i propositionen beräknad till 30 kr om året

per avgiftspliktig. Vidare föreslås en höjning av inkomstgränsen för skyldighet

att erlägga avgift till sjukvårdsförsäkring till 2 400 kr, taxerad inkomst.

Avgift för grundsjukpenningförsäkring avses inte längre skola bero

av den försäkrades taxerade inkomst utan uttas av den som är försäkrad

för sådan sjukpenning. Arbetsgivarnas bidrag föreslås skola utgöra 1,5 procent

av löner upp till 22 000 kr. Beträffande folkpensionskostnadernas fördelning

mellan staten och kommunerna föreslås vissa justeringar, som skall

gälla tills vidare i avvaktan på en slutlig lösning av kostnadsfördelningsfrågan.

Denna fråga avses skola avgöras i samband med en allmän omprövning

av grunderna för de skatteunderlagsgraderade kommunbidragen.

Utredning härom pågår för närvarande inom 1958 års skatteutjämningskommitté.

Vid ett bifall till de i propositionen nr 90 framställa förslagen beräknas

sjukkassornas totala utgifter för den allmänna sjukförsäkringen m. m. för

budgetåret 1962/63 till 1,5 miljard kr och statsbidragen för samma budgetår

till omkring 320 milj. kr. Vidare beräknas statens kostnader för folkpensionerna

för budgetåret 1962/63 till omkring 2,9 miljard kr. Kommunernas bidrag

till folkpensioneringen för samma budgetår beräknas till ca 540 milj.

kr.

I årets statsverksproposition har riksrevisionsverket beräknat debiteringen

av folkpensionsavgifterna vid 1962 års taxering till omkring 1,2 miljard kr.

Verket har vidare uppskattat debiteringen av sjukförsäkringsavgiften vid

1962 års taxering till 560 milj. kr.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

I slutet av år 1959 tillkallades en särskild utredningsman med uppgift

att utreda frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering och därmed

sammanhängande spörsmål. Utredningen, som framlades i maj 1960, behandlade

en rad åtgärder, syftande till en ökad avgiftsfinansiering inom

folkpensioneringen, såsom höjning av folkpensionsavgiften, höjning avmaximigränsen

för avgiftsplikten, införande av en minimiavgift samt slopande

av avdragsrätten för folkpensionsavgiften vid beskattningen. Utredningsmannens

förslag som remissbehandlats har ännu inte föranlett någon

Kungl. Maj :ts åtgärd.

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:729 och 11:868 vid 1961 års riksdag yrkades att frågan om

skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna måtte

bli föremål för utredning inom allmänna skatteberedningen. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 79 anförde bevillningsutskottet i anledning

härav följande.

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om övergång till

skattefinansiering av avgifterna för socialförsäkringarna övervägs. Utskottet

vill för sin del erinra om att det i direktiven för allmänna skatteberedningen

uttalats, att vid översynen av skattesystemet bör övervägas huruvida

ett eventuellt ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband med motsvarande

reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.

Frågan om en ökad skattefinansiering av socialförsäkringsavgifterna kan

således väntas bli föremål för överväganden inom allmänna skatteberedningen.

Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning, vilket motionärerna

önskar, bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:455 och II:5t3 anföres bl. a. Ett befriande

av inkomster under ortsavdragets nivå från skatter och avgifter kan betraktas

som en etapp på vägen till skattefinansiering av grundförmånerna inom

socialförsäkringen. Tekniskt eller formellt sett kan visserligen en viss avgiftsfinansiering

upprätthållas vid en tillämpning av ortsavdragen i fråga

om socialförsäkringsavgifterna. Det är emellertid uppenbart att en sådan

avgiftsfinansiering skulle bli alltmer illusorisk och i än mindre grad än nu

kunna ge uttryck för den faktiska försäkringskostnaden. Det är också

uppenbart att hänsyn måste tagas till förekomsten av sådana avgifter vid

utformningen och avvägningen av skattesystemet, särskilt i fråga om den

progressiva skalan vid den statliga inkomstbeskattningen. Även det ofta anförda

skälet att påförandet av en ej försäkringsmässig utan formell avgift

har psykologisk betydelse, emedan det bidrar till ökade insikter i fråga

om sambandet mellan kostnad och förmån, skulle förlora sin nuvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1962

vikt. Skall ett sådant skäl tillmätas någon avgörande betydelse, måste det

uppenbarligen föreligga ett direkt samband mellan avgift och förmån. En

sådan ordning är dock inte önskvärd och inte heller möjlig. För den enskilde

är det den totala skatte- och avgiftssumman som är av reellt intresse.

Ur administrativa synpunkter är en uppdelning på skatter och olika

slags avgifter ej önskvärd. Påförandet av t. ex. folkpensionsavgift medför

ett omfattande merarbete för skattemyndigheterna. I fråga om sjukförsäkringsavgifterna

är det administrativa merarbetet ännu större till följd av

att specificerad redovisning enligt gällande ordning måste lämnas sjukkasseorganisationen.

En övergång till enbart skattefinansiering av de grundläggande

socialförsäkringsförmånerna skulle således medföra betydande

besparingar och rationaliseringar inom administrationen och förvaltningen.

Det tyngst vägande skälet för en övergång till skattefinansiering ligger

emellertid i det socialpolitiska förmånssystemets grundtanke, som enligt

motionärernas mening är, att medborgarna genom samhället solidariskt

skall tillförsäkra varandra en god grundtrygghet. Förmånerna måste i

princip vara lika för alla medborgare, och kostnaden måste fördelas efter

bärkraft och framför allt inte inkräkta på de inkomster, som ligger inom

grundtrygghetens ram. Beskattningen är utformad med hänsyn till en sådan

bärkraftsprincip. Den bör således på ett ändamålsenligt sätt kunna utnyttjas

för en riktig fördelning av kostnaderna. Motionärerna förordar, att

de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarna, t. ex. folkpensionerna

samt inom sjukförsäkringen grundsjukpenning, sjukvård, barntillägg

o. d., helt skattefinansieras. Utredning i detta syfte bör företagas

utan dröjsmål. Då allmänna skatteberedningen överväger hela avgifts- och

skattesystemets utformning synes det lämpligast att den erhåller även detta

utredningsuppdrag.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna l:i7i och 11:537 anföres

i huvudsak följande. 1961 års höstriksdags beslut rörande viss omläggning

av beskattningen innebär, att den som har 2 940 kr i taxerad inkomst

måste betala 117:60 kr i folkpensionsavgift och 48 kr till den allmänna

sjukförsäkringen, eller sammanlagt 165 kr om året, vilket är mycket

pengar för inkomsttagare i en sådan inkomstklass. Då avgiften till folkpensioneringen

är maximerad till 600 kr för gifta, oavsett om vederbörande är

miljonär eller vanlig inkomsttagare, framstår orättvisan i nuvarande system

med all tydlighet. I belysning av den inkomststatistik, som finns i årets

statsverksproposition, ter sig systemet med särskilda socialförsäkringsavgifter

orimligt. Inte mindre än 1 300 000 har högst 5 000 kr i årsinkomst.

Motionärerna anser att ingen, som har lägre taxerad inkomst än det fastställda

skattefria ortsavdraget, skall betala socialförsäkringsavgift. Enligt

motionärernas mening bör folkpensionen och den allmänna sjukförsäkringen

helt skattefinansieras liksom andra sociala reformer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

Utskottet

För närvarande gäller skilda system för finansiering av de olika socialförsäkringarna.

Så t. ex. finansieras sjuk- och moderskapsförsäkringen med

sjukförsäkringsavgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Kostnaderna för

folkpensioneringen bestrides av staten med bidrag från kommunerna såvitt

angår vissa förmåner. Staten tillgodogör sig därvid de folkpensionsavgifter

som upptas i samband med de allmänna skatterna. Tilläggspensioneringen

åter bekostas genom avgifter, som inflyter till allmänna pensionsfonden.

Även avkastningen av fondmedlen får användas till att bestrida utgifterna

för sistnämnda försäkring. Slutligen må nämnas att också yrkesskadeförsäkringen

följer sitt eget finansieringssystem.

De föreliggande motionsyrkandena syftar till att åstadkomma en utökad

finansiering med skattemedel av socialförsäkringarna. Sålunda yrkas i motionerna

1:455 och 11:543 riksdagsskrivelse med begäran att frågan om

skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna måtte

hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning. De försäkringar,

som avses i motionerna, är sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Ett

liknande utredningsyrkande framställes i motionerna 1:474 och 11:537.

Utskottet vill till en början erinra om att avgift för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för grundsjukpenning hittills skolat erläggas av medlem

1 allmän sjukkassa, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår

till minst 1 200 kr. I enlighet med statsmakternas ställningstagande i samband

med 1961 års skattereform framlägges i proposition nr 90 förslag om

höjning av inkomstgränsen till 2 400 kr, taxerad inkomst, vad gäller avgift

för sjukvårdsförsäkringen, medan uttaget av avgiften för grundsjukpenningförsäkringen

avses skola omläggas så att avgiften inte längre beror

av den taxerade inkomsten utan erlägges av var och en som är försäkrad

för sådan sjukpenning. Beträffande påföring av avgift till folkpensioneringen

gällde tidigare beloppsgränsen 1 200 kr, taxerad inkomst. Nyssnämnda

skattereform innefattade emellertid även beslut om höjning av gränsen till

2 400 kr, taxerad inkomst.

Nu berörda reformer har bl. a. syftat till att skapa förutsättningar för att

befria mindre inkomster från deklarationsplikt. Så har också med tillämpning

fr. o. in. nästa års taxering skett beträffande fysiska personers årsinkomster

under 2 400 kr. Såsom föregående års bevillningsutskott framhållit

i samband med behandlingen av skattereformen talar emellertid vissa skäl

för att uttagandet av socialförsäkringsavgifter inte skulle ske i de fall då

vederbörande inte påföres beskattningsbar inkomst. Främst beträffande

gifta skattskyldiga, för vilka numera gäller ett ortsavdrag av 4 500 kr över

hela riket, kommer i fortsättningen socialförsäkringsavgifter att uttas trots

att sådana skattskyldiga inte blir påförda inkomstskatt.

Utskottet delar uppfattningen att frågan om finansieringen av socialförsäkringarna

bör övervägas, inte minst ur synpunkten att söka åstadkomma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

9

en ökad samordning av de nuvarande olika principerna i detta hänseende.

Denna fråga torde emellertid redan nu vara föremål för uppmärksamhet

inom allmänna skatteberedningen, som enligt direktiven har att pröva bl. a.

huruvida ett eventuellt ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband

med motsvarande reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.

Då motionärernas utredningsyrkanden med hänsyn härtill

redan får anses vara tillgodosedda, anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagsskrivelse

i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson

m. fl. och II: 543 av herr Hedlund m. fl. om utredning angående

skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna,

m. m., ävensom

2) de likalydande motionerna 1:474 av herrar öhman

och Lager samt II: 537 av herr Hagberg m. fl. om utredning

angående slopande av socialförsäkringsavgifterna,

m. m.,

samtliga motioner i vad de behandlas i detta betänkande,

måtte — i den mån de icke kan anses besvarade med vad

utskottet ovan anfört — av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 26 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Söderquist,

fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Hellebladh* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson

i Essvik, Forsberg, Nilsson i Tvärålund* och Larsson i Umeå*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Särskilt yttrande

av herrar Hagberg, Söderquist, Lundström, Gösta Jacobsson, Nilsson i

Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Larsson i Umeå, vilka

anfört följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr Uk år 1962

»Vad gäller frågan om socialförsäkringarnas finansiering, vill vi erinra

om att den allmänna skatteberedningen enligt direktiven i samband med

översynen av skattesystemet även skall ingå på denna fråga. I detta sammanhang

vill vi framhålla, att ett fastare samband mellan ifrågavarande socialförsäkringars

förmåns- och avgiftssida synes önskvärt. Försäkringarnas

sociala karaktär motiverar å andra sidan en sådan utformning av finansieringen

att personer med mycket låga inkomster befrias från avgifter eller

erhåller nedsatt avgift. Det är emellertid naturligt att socialförsäkringarnas

finansiering awäges i samband med den samlade översynen av skattesystemet.

Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning bör enligt

vår mening inte ifrågakomma.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962

620469

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.