Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

1962-05-03 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:45, Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

1

Nr 45

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ortsavdragen vid beskattningen samt de vid

taxering till statlig inkomstskatt gällande skatteskalorna.

Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:62 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och

11:100 av herr Larsson i Borrby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i kommunalskattelagen resp. förordningen om statlig

inkomstskatt, att ålders- och invalidpensionärer medges ett extra skatteavdrag

motsvarande det i varje särskilt fall utgående årliga pensionsbeloppet

samt att vederbörande utskott måtte upprätta förslag till ändring av

berörd lagtext»;

2) de likalydande motionerna 1:151 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och

11:190 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i gällande skattelagstiftning att ensamstående skattskyldig

skall erhålla rätt till det högre ortsavdraget samt beskattas enligt den för

gift gällande skatteskalan, så länge vederbörande har hemmavarande barn

under 19 år»;

3) de likalydande motionerna 1:155 av fröken Mattson m. fl. samt 11:192

av fru Gunne och herr Antonsson, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att uttrycket grundavdrag skall införas i skatteförfattningarna såsom

beteckning för det avdrag som nu benämnes ortsavdrag, samt att utskottet

måtte föreslå de författningsändringar som med anledning härav kan anses

omedelbart påkallade»;

4) de likalydande motionerna 1:158 av herr Eric Peterson m. fl. samt

11:187 av herrar Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Tibro, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

och förslag till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, så att

smärre inkomster vid sidan av folkpensionen blir i ökad utsträckning skattefria»

;

i Bihang till riksdagens protokoll 1!)C>2. 7 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr t5 år 1962

5) de likalydande motionerna 1:229 av herr Schött m. fl. och 11:276 av

herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter företagen

utredning, för riksdagen framlägga förslag om en indexreglering av ortsavdragen

och av inkomstskatteskalornas skiktintervaller»;

6) de likalydande motionerna 1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av fru

Gunne m. fl., vari bl. a. hemställts, »att riksdagen måtte

dels besluta att ensam barnförsörjare skall, även sedan yngsta barnet

fyllt 16 år, beskattas enligt den för gifta gällande skatteskalan intill dess

barnet fyllt 19 år, såvitt barnet ej har egen inkomst för vilken det får betala

skatt,

dels ock hemställa om utredning avseende en höjning av den åldersgräns

för ensam barnförsörjares barn intill vilken dubbelt ortsavdrag medges,

samt på grund härav

a) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om

statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skall omedelbart efter andra stycket infogas ett

nytt stycke av följande lydelse.

Vad i nästföregående stycke sägs skall jämväl gälla för gift skattskyldig,

som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, och

för ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild),

under förutsättning att han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 år men

ej 19 år och vilket icke för beskattningsåret påföres skatt på grund av taxering

till statlig eller kommunal inkomstskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

h) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om höjning av gränsen

för barnets ålder för bibehållande av det högre ortsavdraget vad gäller

ensam barnförsörjares inkomstbeskattning»;

7) de likalydande motionerna 1:277 av herrar Jonasson och Harald Pettersson

samt 11:345 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning

av möjligheterna att undanta från deklarationsskyldighet folkpensionärer,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

3

som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpension, samt därmed i

inkomstavseende likställda»;

8) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417

av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte

dels i huvudsakligt syfte att undanröja den höjning av skatten som höstriksdagens

skattebeslut i fjol har medfört för stora grupper av skattskyldiga

med låga och medelstora inkomster besluta höja den skattefria inkomsten

(ortsavdragen) med 200 kronor för gift och för ensamstående skattskyldig

med minderårigt barn och med 100 kronor för övriga skattskyldiga, avseende

såväl statlig som kommunal inkomstskatt och att gälla fr. o. m. 1963

års inkomster,

dels ock fastställa ändrad skatteskala för statlig inkomstskatt i enlighet

med i motionerna angivna förslag, att gälla fr. o. m. 1963 års inkomster;

9) de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av

herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla att frågan om särskild kompensation till främst övre

Norrland för dess speciella avstånds- och klimatkostnader måtte utredas i

enlighet med vad i motionerna anförts;

10) de likalydande motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

A) besluta, att ortsavdragen skall höjas med 200 kronor för äkta makar

och 100 kronor för ensamstående, samt på grund härav antaga följande

Förslag

till

lag angående ändring av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.

Gift skattskyldig,---stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.

Har skattskyldig---tiotal kronor.

l* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr i5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

B) besluta, att för ålders- och invalidpensionär skall utgå förhöjda ortsavdrag,

nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med 6 000 kronor

för makar av vilka en är pensionär och med 7 200 kronor för makar som

båda är pensionärer, samt på grund härav antaga följande

a) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda

lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna

i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller

invalidpensionär eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den

i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på

sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som

i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 000 kronor.

Därest sammanlevande makar båda äro pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,

likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 3 600 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar

avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder

skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.

Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A5 år 1962

5

I fråga---följande beskattningsåret.

De för---make avlidit.

Har eljest---för taxeringen.

De för---haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

b) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

8 §.

Skattskyldig fysisk---— 1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och

som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgör grundbeloppet:

när den---beskattningsbara inkomsten;

när den---65 % av återstoden.

För annan---65 % av återstoden.

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

C) antaga följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig — — — utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 %

av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12

000 men

icke

18

000

kr.

: 1

200:

kr.

för

12

ooo:

kr.

och

18

%

av återstoden

18

000

»

»

24

000

: 2

280

»

»

18

000

»

»

25

%

»

24

000

»

30

000

»

: 3

780

»

24

000

»

»

30

%

»

30

000

»

»

40

000

»

: 5

580

»

»

30

000

»

38

%

»

»

40

000

»

»

60

000

»

: 9

380

»

»

40

000

»

»

46

%

»

»

60

000

»

»

100

000

»

: 18

580

»

60

000

»

»

54

%

»

»

100

000

»

»

150

000

: 40

180

100

000

»

»

59

%

»

»

150

000 kr.

: 69

680

»

»

150

000

»

»

65

%

»

»

För annan---utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10 procent

av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6

000 men

icke 9

000

kr.

600

kr.

för

6 000

kr.

och

18

%

av återstoden

9

000

»

»

12

000

»

: 1

140

»

»

9 000

»

»

25

%

»

»

12

000

»

»

16

000

»

: 1

890

»

12 000

»

»

30

%

»

»

16

000

»

»

20

000

: 3

090

»

16 000

»

»

36

%

»

20

000

»

»

30

000

»

: 4

530

»

»

20 000

»

»

41

%

»

30

000

»

»

40

000

»

: 8

630

»

»

30 000

»

»

45

%

»

40

000

»

»

60

000

: 13

130

»

»

40 000

»

»

49

%

»

»

60

000

»

»

100

000

»

: 22

930

»

»

60 000

»

54

%

»

»

100

000

»

»

150

000

»

: 44

530

»

100 000

»

59

%

»

»

150

000 kr.

: 74

030

»

»

150 000

»

»

65

%

»

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

7

11) de likalydande motionerna 1:517 av herr Mattsson m. fl. och 11:627

av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående möjligheterna

att underlätta de ensamstående barnförsörjarnas situation genom

särskild höjning av barnbidragen, vidgning av rätten till ortsavdrag och införande

av rätt till förvärvsavdrag i enlighet med vad i motionerna anförts;

ävensom

12) motionen 11:45 av herr Westberg, vari hemställts, »att riksdagen

måtte ändra reglerna för avdraget enligt kommunalskattelagen 46 § 2 mom.

punkt 4, i enlighet med vad i motionen anförts, så att en efter ortsavdragshöjningen

avpassad uppräkning sker av avdraget för underhåll till eget

barn för vilket vederbörande icke är vårdnadshavare och så att sådant avdrag

skall kunna medges även efter det att barnet fyllt 16 år».

Motionerna 1:517 och 11:627 har såvitt angår frågan om höjning av barnbidragen

hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet, som

i förevarande betänkande behandlar motionerna endast i vad de avser vidgning

av rätten till ortsavdrag. Även motionerna 1:455 och 11:543 har i visst

hänseende hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet, som

i annat sammanhang behandlar motionerna såvitt avser frågan om skattefinansiering

av socialförsäkringsförmånerna.

Övriga ovannämnda motioner har i sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.

I motionerna 1:230 och 11:275 samt motionerna 1:341 och 11:417

har jämväl framställts i detta betänkande ej upptagna yrkanden. Dessa

yrkanden behandlar utskottet i andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:62, 1:151, 1:230, 11:45, 11:187, 11:192,

11:276,11:345,11:417,11:539,11:543 och 11:627.

Gällande bestämmelser

Beträffande kommunala och statliga ortsavdrag vid beskattningen samt

skatteskalor vid den statliga inkomstbeskattningen antog 1961 års höstriksdag

nya bestämmelser att gälla fr. o. m. 1963 års taxering. Enligt de äldre

bestämmelserna, vilka således tillämpas sista gången vid innevarande års

taxering, var samtliga orter i riket indelade i ortsgrupper. Antalet ortsgrupper,

som ursprungligen var fem (ortsgrupp I—V), begränsades fr. o. m.

den 1 januari 1954 och samma dag 1962 till fyra resp. tre genom uppflyttning

av ortsgrupperna i den vid varje tillfälle gällande lägsta ortsgruppen

till närmast högre grupp. Genom 1961 års riksdagsbeslut har ortsgruppe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr i5 år 1962

ringen helt avskaffats vid beskattningen och samtliga orter i riket hänförts

till en ortsgrupp fr. o. m. den 1 januari 1962.

Enligt bestämmelserna i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen

om statlig inkomstskatt erhåller den skattskyldige (dock inte bolag och

andra juridiska personer) i regel vid inkomstbeskattningen ett skattefritt

avdrag (ortsavdrag) från sin i hemortskommunen taxerade inkomst. Ortsavdragen

har hittills varit differentierade efter ortsgrupp men utgår fr. o. m.

1963 års taxering med inom olika kategorier skattskyldiga gemensamma belopp

i hela riket. Ortsavdragen i kronor för helt år räknat framgår av följande

uppställning.

Ortsavdragskategori

Ortsavdrag t. o. m. 1962 års taxering

Ortsavdrag

fr. o.m. 1963

års taxering

II

Ortsgrupp

III

IV

V

Hela riket

Gift skattskyldig ävensom

ensamstående skattskyldig

med hemmavarande barn

under 16 år ............

3 520

3 680

3 840

4 000

4 500

Annan ensamstående

skattskyldig............

1 760

1 840

1 920

2 000

2 250

Enligt gällande skattelagstiftning är folkpensionsförmåner av olika slag

liksom bidrag, som utgår enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag

till änkor och änklingar med barn, att hänföra till skattepliktig inkomst.

Emellertid har särskilda bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga

meddelats. Enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen skall sålunda

skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgörs av folkpension

eller änke- eller änklingsbidrag, därest särskilda omständigheter icke

till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar

till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas, att om skattskyldig

varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension

eller änke- eller änklingsbidrag uppburit, den taxerade inkomsten regelmässigt

bör minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit,

dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst

än folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, men pensionen eller

bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den

skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hänsyn till omständigheterna

jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen eller änkeeller

änklingsbidraget icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda

inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl

därtill föranleder. Samma bestämmelser gäller efter en år 1957 vidtagen

ändring i 9 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid taxering till

sådan skatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962 9

I 22 § 1 mom. taxeringsförordningen i författningsrummets lydelse t. o. m.

1962 års taxering stadgas bl. a. att fysisk person, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, är skyldig att utan anmaning avge allmän

självdeklaration om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under året uppgått till minst 1 200 kronor. Genom förenämnda beslut av

1961 års höstriksdag har denna s. k. deklarationspliktsgräns fr. o. m. 1963

års taxering höjts till 2 400 kronor.

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig såsom allmänt

avdrag tillgodoföra sig avdrag bl. a. för belopp, som den skattskyldige

under beskattningsåret utgivit för underhåll av sådant hans barn under

16 år, som inte varit hemmavarande, dock sammanlagt högst med 1 000

kronor. Bestämmelsen, som tillkom i samband med 1960 års reform av familjebeskattningen,

har tillämpats fr. o. m. 1961 års taxering.

Vid taxering till statlig inkomstskatt uttas skatt, såvitt gäller fysiska personer,

oskifta dödsbon och familjestiftelser, enligt två olika skattetabeller

som finns intagna i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt. Vilken

skatteskala, som gäller för viss skattskyldig, är beroende på vilket ortsavdrag

som tillkommer honom. I den skatteskala, som gäller för gifta och

med dem i ortsavdragshänseende likställda, d. v. s. ensamstående skattskyldiga

med hemmavarande barn under 16 år, är skatteuttaget lägre än enligt

den skatteskala som tillämpas för andra skattskyldiga.

Skatteskalorna är progressiva över vissa proportionella bottenskikt, vilka

är olika höga i de båda skalorna. Med hänsyn till skalornas konstruktion

har begreppet tudelningsgränsen framvuxit. Därmed avses den inkomstgräns,

vid vilken skatten för makar är lika stor som för två ensamstående

skattskyldiga med vardera hälften så stor inkomst.

Genom 1961 års förenämnda riksdagsbeslut fastställdes nya skatteskalor

att gälla fr. o. m. 1963 års taxering. De huvudsakliga skillnaderna mellan

de nya skalorna och de äldre t. o. m. 1962 års taxering gällande torde framgå

av följande redogörelse.

De proportionella bottenskikten breddades så att de uppgår för gifta till

12 000 kronor, beskattningsbar inkomst (tidigare 8 000 kronor), och för

ensamstående till 6 000 kronor, beskattningsbar inkomst (tidigare 4 000 kronor).

Härigenom har den s. k. tudelningsgränsen höjts från hittillsvarande

10 000 kronor, beskattningsbar inkomst för makar, till 16 000 kronor, beskattningsbar

inkomst, motsvarande en ungefärlig årsinkomst av 24 500

kronor. Marginalskatten har sänkts för gifta i inkomstlaget ca 15 000—

30 000 kronor och för ogifta med inkomster av ca 7 000—27 000 kronor.

Ändringarna genom 1961 års beslut beträffande skatteskalorna framgår

av följande tabell, vari jämväl redovisas den därigenom föranledda skattesänkningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

Beskattningsbar inkomst,

1000-tal kr

Motsvarande

ungefärlig års- inkomst, 1000- tal kr

Skatt inom skiktet, %

Skatte- sänkning

i kronor

Nuvarande

skala

Nya skalan

Gifta

— 8.................

— 14,9

10

10

0

8— 10..................

14,9— 17,3

15

10

0—100

10— 12..................

17,3— 19,7

20

10

100—300

12— 16..................

19,7— 24,4

27

20

300—580

16— 20..................

24,4— 29,1

32

30

580—660

20— 30.................

29,1— 40,8

38

38

30— 40.................

40,8— 52,6

43

43

40— 60...........

52,6— 76,1

48

48

60—100..............

76,1—123,2

54

54

660

100—150............

123,2—182,0

59

59

150— .............

182,0—

65

65

Ogifta

— 4..................

— 7,5

10

10

0

4— 6..................

7,5— 9,9

15

10

0-100

6— 8..................

9,9— 12,4

21

20

100—120

8— 9..................

12,4— 13,6

25

20

120—170

9— 10................

13,6— 14,8

25

25

170

10— 12..................

14,8— 17,2

29

25

170—250

12— 16.................

17,2— 22,0

33

30

250—370

16— 20.................

22,0— 26,7

37

36

370-410

20— 30...........

26,7— 38,4

41

41

30— 40...........

38,4— 50,2

45

45

40— 60........

50,2— 73,7

49

49

60—100............

73,7—120,8

54

54

410

100—150..............

120,8—179,6

59

59

150— ........

179,6—

65

65

Frågornas behandling vid 1961 års höstriksdag

Förslag till de skattelättnader på den direkta beskattningens område, som

enligt vad ovan framhållits genomfördes år 1961, förelädes riksdagen i proposition

nr 188. I anledning därav väcktes motionsvis yrkanden om ytterligare

skattesänkande åtgärder i de hänseenden varom även nu är fråga. I

sitt av riksdagen godkända betänkande nr 79 avstyrkte 1961 års bevillningsutskott

dessa yrkanden. Rörande ortsavdragshöjningen anförde utskottet

därvid bl. a.

Genom den i propositionen föreslagna höjningen skulle ortsavdragen indexmässigt

sett bibehålla sitt realvärde från den senaste höjningen den 1

januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. I och för sig vill utskottet

inte bestrida att skäl kan åberopas för en ytterligare höjning av ortsavdragen.

Emellertid är såsom utskottet redan förut framhållit det av samhällsekonomiska

skäl inte möjligt att i nuvarande konjunkturläge vidga ramen

för skattesänkningen allt för mycket. En ytterligare höjning av ortsavdragens

belopp skulle göra det erforderligt att i stället vidtaga inskränkningar

i andra avseenden. De åtgärder på den direkta beskattningens område som

— utöver höjningen av ortsavdragen — föreslagits i detta sammanhang

bedömer utskottet vara mer angelägna än en ytterligare höjning av ortsav
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

11

dragens belopp. Beträffande de förmenta skattehöjningarna för vissa skattskyldiga

vill utskottet framhålla att betydelsen härav inte bör överdrivas.

En ansenlig del av de skattskyldiga i de aktuella inkomstlägena, som skulle

drabbas därav, är bosatta i kommuner i övre Norrland, för vilka en ytterligare

utjämning av den kommunala beskattningen förutsatts skola ske. I likhet

med departementschefen anser utskottet att frågan om en ytterligare

höjning av ortsavdragen bör anstå i avbidan på resultatet av den allmänna

skatteberedningens arbete. Utskottet tillstyrker således bifall till förslaget

i propositionen och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.

Motionsyrkanden om särskilda ortsavdrag för folkpensionärer avstyrktes

av utskottet under hänvisning till gällande bestämmelser om rätt för folkpensionär

att erhålla avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt utskottets

mening erbjöd dessa bestämmelser tillräckliga möjligheter att beakta de

särskilda förhållanden som i beskattningshänseende råder för folkpensionärerna.

I fråga om motionsyrkanden om utsträckning för ensamstående barnförsörjares

del av rätten till giftas ortsavdrag och skatteskala att gälla intill

dess hemmavarande barn fyllt 19 år yttrade utskottet bl. a. följande.

Utskottet ifrågasätter om inte även andra vägar än skattereformer bör sökas

för att finna former att underlätta försörjningsbördan för denna grupp

skattskyldiga. Utskottet vill vidare för sin del påpeka, att det höjda ortsavdraget

för ogift skattskyldig med barn under 16 år infördes med den motiveringen

att det skulle motsvara ett schablonmässigt beräknat förvärvsavdrag

för ensamstående, oavsett om de innehade förvärvsarbete eller icke.

Det ansågs av sociala skäl önskvärt att förbättra läget för den grupp av

ensamstående skattskyldiga, som har hemmavarande barn under 16 år. Liknande

motiv kan självfallet åberopas för en skattelindring åt den grupp,

som motionärerna avser. Det är emellertid tveksamt om man med utgångspunkt

härifrån bör utsträcka dessa förmåner till ogifta skattskyldiga med

barn under 19 år. Det rör sig i själva verket om förmåner, som eljest icke

kommer skattskyldiga till del; förvärvsarbetande hustrur med barn över

16 år får exempelvis inte förvärvsavdrag med det högre beloppet. En dylik

bestämmelse skulle vidare vålla svårigheter av teknisk art vid taxeringen.

Enligt utskottets mening bör detta spörsmål närmare övervägas i samband

med den omprövning av förvärvsavdragen, som torde ankomma på allmänna

skatteberedningen.

Vad beträffar de motionsvis framförda alternativen till skatteskalor anförde

utskottet att dessa ur teknisk synpunkt fick anses äga vissa företräden

framför de i propositionen föreslagna. Genom att motionärerna ansett

sig kunna acceptera ett betydligt större årligt skattebortfall än som följde

av ett bifall till propositionen hade förstnämnda skalor kunnat uppbyggas

så att de gav en jämnare stegring av skattesatsen vid stigande inkomster,

och underlättade eu framtida breddning av de enhetliga skikten. Ett antagande

av dessa skalor skulle emellertid innebära, att de största relativa

lättnaderna skulle komma gifta skattskyldiga till godo. Utskottet underströk

2* Ilihang till riksdagens protokoll 1902. 7 samt. Nr Va

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

den avsevärda skillnaden i kronor räknat mellan den skattelättnad, som

de minsta inkomsttagarna skulle få, och den, som skulle tillkomma de

största inkomsttagarna.

Frågan om indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor prövades senast

av 1961 års vårriksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i

betänkande nr 62 avslog väckta motioner i ämnet. Bevillningsutskottet framhöll

därvid bl. a. de avsevärda praktiska svårigheterna, främst på grund av

källskattesystemet, att åstadkomma ett godtagbart system för indexreglering.

Utskottet anförde vidare bl. a.

De grunder efter vilka det preliminära skatteuttaget skall ske måste bestämmas

i så god tid före ingången av det aktuella beskattningsåret att källskattetabeller

hinner färdigställas och distribueras före årets början. Att

låta prisutvecklingen under inkomståret bli bestämmande och därefter verkställa

omräkningar av preliminärskatten skulle, såsom framhållits i motionerna

1:141 och 11:168, medföra avsevärda praktiska olägenheter. En

dylik ordning skulle enligt utskottets uppfattning innebära en så väsentlig

reducering av källskattesystemets fördelar att den ej bör ifrågakomma.

I nyssnämnda motioner har framförts tanken att man skulle välja en annan

tidsgräns och låta priskurvans läge den 1 juli året före inkomståret bli avgörande

för ortsavdrag och skiktintervaller och därmed för uttaget av preliminär

skatt under inkomståret. Med en sådan uppläggning skulle emellertid

enligt utskottets mening vinsten av ett system med automatisk reglering

bli mindre framträdande. Det synes då inte medföra större olägenhet

att i stället låta en ännu något tidigare tidpunkt bli avgörande, varvid regleringar

vid föreliggande behov kan ske genom riksdagens beslut från fall

till fall.

Motionerna

Allmänt rörande ortsavdrag och skatteskalor

I motionerna 1:34-1 och 11:417 samt 1:460 och 11:539 yrkas höjning av

ortsavdragsbeloppen till 4 700 kronor för gifta skattskyldiga och 2 350 kronor

för ensamstående.

I nyss angivna motioner yrkas även ändringar i gällande skatteskalor på

sätt framgår av följande tablå:

Skatteskalor %

Beskattningsbar

inkomst 1000 kr

gifta

ogifta

nuva-

rande

1:341

II:417

1:460

11:539

nuva-

rande

1:341

11:417

1:460

11:539

0—

6

10

10

10

10

10

10

6—

9

10

10

10

20

18

18

9—

12

10

10

10

25

24

25

12-

16

20

18

18

30

16-

18

30

26

18

36

18—

20

30

26

25

36

20—

24

38

33

25

41

24 —

25

38

33

30

41

—

=

25—

30

38

38

30

41

30—

40

43

43

38

45

40—

60

48

48

46

49

60—

100

54

54

54

54

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

13

I motionerna 1:341 och 11:417 framhålles att den i höstas beslutade omläggningen

av den direkta och indirekta beskattningen medfört en höjning

av skatten för stora grupper av inkomsttagare med låga och medelstora inkomster.

Den av motionärerna föreslagna ortsavdragshöjningen skall gälla

fr. o. m. den 1 januari 1963 och avse både den statliga och den kommunala

inkomstskatten. Kommunerna skall kompenseras för den uppkommande

minskningen i sitt skatteunderlag. Inkomstbortfallet beräknas till 135 milj.

kronor, varav ca hälften faller på kommunerna.

Enligt motionärernas uppfattning är även gällande skatteskalor för den

statliga inkomstskatten mindre väl avvägda. En synnerligen brant stegring

av marginalskatten föreligger nämligen för inkomstskikten närmast ovanför

den proportionella delen i botten. Även om de vid höstriksdagen antagna

skatteskalorna bör fattas som provisoriska i avvaktan på resultatet av skatteberedningens

arbete, bör dock enligt motionärernas mening de påtagliga

bristerna i skalorna avlägsnas med verkan fr. o. m. 1963 års inkomster.

Skattebortfallet vid en sådan reform beräknas till 145 milj. kronor för helt

år (45 milj. kronor för första budgetåret).

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:460 och 11:539 åberopas bl. a. att

Sverige, vid jämförelse med andra till OECD anslutna länder, intar ett toppläge

i fråga om skattetrycket. Detta gäller vad angår summan av direkta

och indirekta skatter, alltså bortsett från socialförsäkringsavgifter. Toppläget

för Sveriges del markeras än tydligare, om man blott ser till de direkta

skatterna. Den av motionärerna påyrkade sänkningen av skattenivån

för de direkta skatterna kan ske på två olika sätt, genom en höjning av ortsavdragen

och genom en sänkning av skattesatserna. Båda dessa metoder

bör anlitas. Motionärerna framställer även krav på en väsentlig höjning av

tudelningsgränsen vid äkta makars beskattning.

Lättnaden i statsskatten vid ett genomförande av motionärernas förslag

i fråga om skatteskalorna skulle uppgå till ca 265 milj. kronor för helt år

och i det väsentliga komma gifta skattskyldiga till godo.

Höstriksdagens ortsavdragsreform innebar blott att ortsavdraget återfick

sitt realvärde enligt 1957 års beslut, då ortsavdragen därförut senast fastställdes.

Motionärernas förslag till höjda ortsavdrag innebär en skattelättnad

på ca 135 milj. kronor. Det förutsättes, att åtgärder vidtas, så att kommunerna

inte på grund av ortsavdragshöjningen nödgas höja sina utdebiteringssatser.

Indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor

I motionerna 1:229 och 11:276 framföres yrkande om utredning och förslag

angående en indexreglering av ortsavdragen och av inkomstskatteskalornas

skiktintervaller. Därvid framhålles, att vid inflation inträder en

skärpning av skattenivån, dels så att det i kronor oförändrade ortsavdraget

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

får ett lägre realvärde, dels ock så att en mot inflationen svarande och alltså

endast nominell höjning av inkomsten kan bli beskattad inom högre

progressionsskikt än innan penningvärdeförsämringen satte in. Det kan

av praktiska skäl givetvis inte komma i fråga att låta en allenast mindre

förändring av penningvärdet slå igenom i form av ändrade ortsavdrag och

skiktintervaller; lämpligen kan man anknyta till inträffade höjningar av

konsumentprisindex (med lägst 5 eller eventuellt 10 procent).

Ortsavdrag för folkpensionärer m. m.

I motionerna I:i60 och 11:539 yrkas extra förhöjning av ortsavdragen för

personer, som uppbär folkpension i form av ålderspension eller invalidpension,

till 3 600 kronor för ensamstående skattskyldig, till 6 000 kronor

för äkta makar, varav en är folkpensionär, och till 7 200 kronor, när båda

makarna är pensionärer. Motionärerna erinrar om att folkpensionär tillkommande

extra avdrag minskas i den mån han skaffar sig extra inkomst

utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp. Detta betyder alltså att den beskattningsbara

inkomsten stiger snabbare än årsinkomsten. Eftersom den

inkomstprövade delen av folkpensionen — kommunalt bostadstillägg —

samtidigt reduceras, blir folkpensionärens behållning av den extra inkomsten

ofta ytterst obetydlig. Förhållandet är att folkpensionärer ofta betages

lusten att skaffa extra inkomster. Detta är olyckligt, eftersom pensionärerna

är i stort behov av sysselsättning, inte minst ur socialmedicinsk synpunkt.

Skattebortfallet genom den här föreslagna reformen kan beräknas

till 35 milj. kronor.

I motionerna 1:62 och 11:100 hemställes om sådana ändrade bestämmelser,

att ålders- och invalidpensionärer kan medges extra avdrag vid taxeringen,

motsvarande det i varje särskilt fall utgående årliga pensionsbeloppet.

För pensionärer är givetvis möjligheten till sysselsättning av något slag

av stor betydelse för trivseln, och deras aktivitet måste även ur samhällets

synpunkt sägas vara en tillgång. I den mån denna aktivitet begränsas av

skattemässiga hänsyn bör alltså gällande bestämmelser reformeras och generösare

regler utarbetas. Rätten till sådant extra skatteavdrag bör dock

inte medges inkomsttagare med högre taxerad inkomst än 10 000 kronor

eller med en beskattningsbar förmögenhet över 80 000 kronor.

Yrkandet i motionerna 1:158 och 11:187 avser skyndsam utredning om och

förslag till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, så att smärre inkomster

vid sidan av folkpensioner blir i ökad utsträckning skattefria.

Motionärerna erinrar om de speciella marginalskatteproblem, som med nuvarande

regler uppkommer för folkpensionär med inkomst vid sidan av

folkpensionen. Har pensionären endast folkpension eller folkpension och en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

obetydlig inkomst vid sidan därav, blir han regelmässigt befriad från inkomstskatt.

Men uppgår sidoinkomsten till nämnvärt belopp, beskattas han

för en växande del av inkomsten och får vid en relativt låg sådan inkomst

skatta för hela inkomsten, inklusive folkpensionen. Härtill kommer att bostadstilläggen,

som är inkomstprövade, reduceras och bortfaller vid viss storlek

av inkomsten. Tar man hänsyn även till detta inkomstbortfall, blir marginalskatten

vid sidoinkomster på några tusen kronor betydligt större än

för andra inkomster. Det nuvarande avdraget är alltför snävt utformat och

borde utvidgas dels så att det utan särskild anhållan därom alltid kommer

folkpensionärer till del, dels så att det ökas till beloppet. Härigenom kan

också undvikas en kvarskatt, som i många fall avskräcker en pensionär

från att ta en ny eller fortsatt extrasyssla — något som han annars kan

finna nyttigt för sitt välbefinnande. Enligt motionärerna bör man beakta

taxeringsfrågan icke blott vid sidoinkomster av arbete utan även då det

gäller naturaförmån av hyresvärde av eget hem och inkomst av mindre

kapital.

I fråga om yrkandet i motionerna 1:277 och 11:345 om skyndsam prövning

av möjligheterna att från deklarationsskyldighet undanta folkpensionärer

m. fl., vilka i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen,

erinras bl. a. om folkpensionärernas rätt till extra avdrag. Vidare uttalas,

att efter ortsavdrag, schablonavdrag och extra avdrag finns inga skatter att

utvinna från flertalet folkpensionärer vars antal utgör ca 980 000, varav

ca 750 000 med ålderspension och ca 145 000 med invalidpension. Skyldighet

att avge självdeklaration för folkpensionärer och likställda bör därför

föreligga först när inkomsten överstiger existensminimum eller det belopp

som motsvaras av ortsavdrag, schablonavdrag och högsta extra avdrag.

Ensamstående barnförsörjare

I motionerna 1:151 och 11:190 yrkas sådan ändring i gällande skattelagstiftning

att ensamstående skattskyldig fr. o. m. 1963 års taxering skall erhålla

rätt till samma ortsavdrag som gift samt beskattas enligt den för gift

gällande skatteskalan, så länge vederbörande har hemmavarande barn under

19 år. Enligt nuvarande bestämmelser får de redan när barnet fyllt 16

år erlägga den högre skatt, som gäller för ensamstående utan barn, varjämte

barnbidraget, bortsett från eventuellt utgående allmänt studiebidrag,

upphör. Med hänsyn till att ifrågavarande skattskyldiga i allmänhet lever

under mera besvärliga ekonomiska förhållanden än övriga, borde det övervägas

om inte mildare övergångsregler borde skapas i skattehänseende.

Med liknande motivering yrkas i motionerna 1:230 och 11:275 dels att ensam

barnförsörjare skall även sedan yngsta barnet fyllt 16 år beskattas en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

ligt den för gifta gällande skatteskalan intill dess barnet fyllt 19 år, såvitt ej

barnet självt betalar skatt, och dels att utredning måtte företas om höjning

av gränsen för barnets ålder för bibehållande av det högre ortsavdraget vad

gäller ensam barnförsörjares inkomstbeskattning.

Slutligen yrkas i motionerna 1:517 och 11:627 skyndsam prövning och förslag

angående möjligheterna att underlätta de ensamstående barnförsörjarnas

situation, bl. a. genom vidgning av rätten till ortsavdrag. Särskilt nämnes

därvid en undersökning av möjligheterna att för nämnda kategori människor

med barn, som studerar efter 16 års ålder, utsträcka reglerna för

ortsavdraget att gälla något eller några år.

Grundavdrag

I motionerna 1:155 och 11:192 yrkas, att riksdagen måtte besluta att uttrycket

grundavdrag skall införas i skatteförfattningarna såsom beteckning

för det avdrag, som nu benämnes ortsavdrag. Motionärerna framhåller att

ortsavdragens uppgift numera uteslutande är att från beskattningen undanta

den del av inkomsten, som kan anses motsvara vad som åtgår för täckande

av de elementära levnadskostnaderna och som därför anses sakna

skattekraft. Motionärerna är medvetna om att termen ortsavdrag förekommer

i ett flertal författningar och att den inte kan utbytas på en gång

över hela linjen. Det är emellertid lämpligt att börja med skatteförfattningarna.

Liknande synpunkter framföres i motionerna 1:341 och 11:4-17, vari föreslås

termen skattefri botteninkomst eller skattefritt bottenavdrag. Motionärerna

förutsätter emellertid att skatteberedningen tar upp detta spörsmål.

Utvidgning av icke-vårdnadshavares avdragsrätt

I motionen II:45 yrkas, att det barnavdrag å högst 1 000 kronor, som i

form av allmänt avdrag tillkommer icke-vårdnadshavare, måtte uppräknas

med hänsyn till den senaste ortsavdragsreformen, och att sådant avdrag

skall kunna medges även efter det barnet fyllt 16 år. Motionären erinrar

om att detta allmänna avdrag tidigare utgått i form av förhöjt familjeavdrag

resp. ortsavdrag och med en fix summa (hälften av ortsavdraget för

ensamstående person). Att det allmänna avdraget sedan maximerades till

1 000 kronor sammanhängde tydligen med storleken av dåvarande ortsavdrag.

När ortsavdraget vid den senaste skattereformen höjdes, beslöts dock

icke någon höjning av ifrågavarande allmänna avdrag. En sådan uppräkning

bör komma till stånd, särskilt med tanke på att det skulle underlätta

för de ensamma mödrarna att få till stånd för dem fördelaktigare avtal

om underhållsbidrag. Liksom allmänt studiebidrag — såsom komplement

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

till barnbidraget — utgår till barn som ej avslutat sin skolgång vid 16

års ålder, synes utgivaren av barnbidraget böra få åtnjuta avdrag därför

även för barn över 16 år.

Norrlandsfrågor

I motionerna 1:455 och 11:543 uppställes som ett mål en höjning av de

skattefria ortsavdragen till 5 000 kronor för gifta och 2 500 kronor för ensamstående.

I sammanhanget bör även observeras situationen för de skattskyldiga,

som av en eller annan orsak har särskilt nedsatt skatteförmåga.

En rimligare kostnadsfördelning mellan stat och kommun bör även komma

till stånd.

Utskottets yttrande

I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om höjning

av ortsavdragen vid beskattningen och om sänkning av skatteskalorna

vid den statliga inkomstbeskattningen samt därmed sammanhängande frågor.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen antog 1961 års höstriksdag

nya bestämmelser rörande ortsavdragen och nyssnämnda skatteskalor

att gälla fr. o. m. 1963 års taxering. Enligt de nya bestämmelserna

har ortsgrupperingen avskaffats vid beskattningen och samtliga orter i

riket hänförts till en ortsgrupp. Ortsavdragen uppgår enligt de nya bestämmelserna

till 4 500 kronor för gifta skattskyldiga ävensom för ensamstående

skattskyldiga med hemmavarande barn under 16 år och till 2 250 kronor

för annan ensamstående skattskyldig. Vad angår skatteskalorna företogs

genom 1961 års beslut en väsentlig breddning av det proportionella

bottenskiktet. I de nya skatteskalorna inträder den progressiva beskattningen

först vid årsinkomster av ca 20 000 kronor för gifta och ca 10 000

kronor för ensamstående. Härigenom har den s. k. tudelningsgränsen höjts

från nu gällande ca 15 000 kronors årsinkomst till ca 24 500 kronor. Vidare

har marginalskatten sänkts för gifta i inkomstläget 15—30 000 kronor och

för ogifta med inkomster av 7—27 000 kronor.

I motionerna 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417 av herr Ohlin

m. fl. samt 1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl.

yrkas en ytterligare höjning av ortsavdragen med 200 kronor för gifta och

därmed i beskattningshänseende likställda skattskyldiga och med 100 kronor

för ogifta. De föreslagna avdragen, 4 700 kronor resp. 2 350 kronor,

avses skola gälla fr. o. m. 1964 års taxering.

Utskottet vill till en början erinra om att enligt den i höstas gjorda bedömningen

skulle ortsavdragen genom den då beslutade höjningen indexmässigt

sett bibehälla sitt realvärde från den senaste höjningen den 1 januari

1958 och dessutom höjas något därutöver. Vidare kan framhållas att

1961 års ortsavdragsreform, som således omfattade både höjning av ortsavdragen

och slopande av skattegrupperingen, beräknades medföra ett

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

sammanlagt skattebortfall av ca 560 milj. kronor, varav ca 270 milj. kronor

belöper på den kommunala beskattningen. Av det totala skattebortfallet

orsakas ca 175 milj. kronor av skattegrupperingens avskaffande.

Såsom 1961 års bevillningsutskott framhöll i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 79 kan vissa skäl anföras för en ytterligare höjning av ortsavdragen.

Ett bifall till motionsyrkandena skulle emellertid innebära ett

skattebortfall av ca 135 milj. kronor för helt år. Hela detta belopp faller

på staten, om kommunerna — i likhet med vad som skett i anledning av

fjolårets ortsavdragsreform — avses skola erhålla kompensation av statsmedel

för den del av skattebortfallet som belöper på dem. Det må erinras

om att beräkningen av totalbudgetutfallet för budgetåret 1962/63 i årets

statsve^proposition utvisade ett formellt överskott om ca 20 milj. kronor.

Även om det numera kan beräknas att statens inkomster under budgetåret

1962/63 kommer att uppgå till högre belopp än vad som förutsågs i statsverkspropositionen,

kan å andra sidan avsevärda utgiftsökningar beräknas

tillkomma. I detta sammanhang kan utskottet inskränka sig till att hänvisa

till de ökade kostnaderna för statstjänstemännens löner, som torde bli följden

av den nyligen träffade avtalsuppgörelsen.

Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla sin vid höstriksdagen

uttalade mening att ytterligare höjning av ortsavdragen bör anstå i avbidan

på resultatet av allmänna skatteberedningens arbete.

I nyssnämnda motioner yrkas vidare ändringar av de i höstas fastställda

skatteskalorna vid den statliga inkomstbeskattningen. De i motionerna

1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl. föreslagna

skalorna innebär sänkning av marginalskatten för gifta i inkomstläget 15—

35 000 kronor och för ogifta i skiktet 9—17 000 kronor. I motionerna 1:460

av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl. föreslås sådana

ändringar av procentsatserna att marginalskatten sänkes i skiktet 15—

75 000 kronor för gifta och i skiktet 9—13 000 kronor för ogifta. Yrkandet

innebär vidare att tudelningsgränsen för äkta makar höjs till ca 40 000

kronor. Tillämpningen av de i sistnämnda motioner förordade skalorna

skulle i gynnsammaste fall medföra en skattesänkning i förhållande till

vad som gäller enligt 1961 års beslut av 2 320 kronor, nämligen för gifta

fr. o. m. en årsinkomst av ca 75 000 kronor, medan den maximala skattesänkningen

för ogifta stannar vid 60 kronor och inträffar fr. o. m. årsinkomster

om ca 13 000 kronor. Enligt skalorna i motionerna 1:341 och 11:417

inträffar den högsta skattesänkningen för gifta vid ca 35 000 kronors inkomst

eller mer och utgör 490 kronor utöver vad som följer av beslutet i

höstas. För ogifta blir motsvarande belopp 90 kronor fr. o. m. årsinkomster

om ca 15 000 kronor. De framlagda förslagen avses skola gälla fr. o. m. 1964

års taxering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

19

Såsom föregående års bevillningsutskott uttalat får de av motionärerna

föreslagna skatteskalorna ur teknisk synpunkt anses äga vissa företräden

framför de då fastställda, fr. o. m. 1963 års taxering gällande skalorna.

Emellertid skulle ett bifall till motionärernas förslag innebära ett betydande

årligt skattebortfall. I motionerna 1:341 och 11:417 uppger motionärerna

att skattebortfallet vid ett antagande av de i nämnda motioner föreslagna

skalorna för helt år uppgår till ca 145 milj. kronor, medan motsvarande

belopp enligt förslaget i motionerna 1:460 och 11:539 av motionärerna

beräknas till 265 milj. kronor. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka

ändringar som föranleder skattebortfall av denna storlek. Härtill kommer

att ett antagande av motionärernas förslag till skatteskalor skulle medföra

skattelättnader främst för gifta skattskyldiga i mellanlägen och högre inkomstlägen,

medan inkomsttagare i de lägre skikten inte skulle få någon

skattelättnad. Vidare må beträffande förslaget i motionerna 1:460 och 11:539

anmärkas att ett bifall till detsamma skulle i hög grad skärpa de nuvarande

skillnaderna i skatteuttag mellan gifta och ogifta.

Med det anförda avstyrker utskottet förenämnda yrkanden rörande ortsavdrag

och skatteskalor i motionerna 1:341 och 11:417 samt i motionerna

1:460 och 11:539.

Utskottet övergår härefter till att behandla de föreliggande yrkandena

rörande ortsavdrag och skatteskalor för ensamstående skattskyldiga med

hemmavarande barn. Enligt gällande bestämmelser får sådan skattskyldig

ortsavdrag med samma belopp som gifta och påföres vidare statlig inkomstskatt

efter den lägre skatteskala som gäller för gifta, därest barnet är under

16 år. I detta hänseende yrkas i motionerna 1:151 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och 11:190 av fröken Elmén m. fl. att bestämmelserna skall utsträckas

att gälla intill dess barnet fyllt 19 år. I motionerna 1:230 av herr Schött

m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. yrkas likaså att ensamstående med

barn under 19 år skall hänföras till skatteskalan för gifta, dock endast såvida

barnet ej självt påföres skatt. Vidare yrkas i sistnämnda motioner

utredning i syfte att höja den åldersgräns för ensamstående barnförsörjares

barn, intill vilken dubbelt ortsavdrag medges. Även i motionerna 1:517

av herr Mattsson m. fl. och 11:627 av herr Antonsson m. fl. framställes

liknande utredningsyrkande.

Utskottet vill erinra om att den nu gällande ordningen, enligt vilken ensamstående

skattskyldiga med hemmavarande barn under 16 år generellt

likställes med gifta vad beträffar ortsavdrag och skatteskala, tillkom i samband

med 1960 års reform av familjebeskattningen. Tidigare fordrades för

sådan likställighet att den skattskyldige hade husföreståndarinna. Var så

inte förhållandet ägde ensamstående skattskyldig med försörjningsplikt mot

barn visserligen rätt till ett förhöjt ortsavdrag i jämförelse med andra en
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr A5 år 1962

samstående men förhöjningen stannade vid 50 procent, medan ortsavdragen

för gifta överstiger de ensamståendes utan barn med 100 procent.

1960 års beslut innebar således i denna del en väsentlig skattelättnad för

flertalet ensamstående skattskyldiga med hemmavarande barn. Därvid anknöts

de nya bestämmelserna till den i allmänhet vid beskattningen gällande

åldersgräns, vid vilken barn upphör att betraktas som minderårigt,

nämligen 16 år.

Utskottet är medvetet om att de nuvarande bestämmelserna medför en

inte önskvärd konsekvens såtillvida att en plötslig och till beloppet betydande

skatteskärpning inträder för nu avsedda skattskyldiga, då det yngsta

hemmavarande barnet passerat 16-årsgränsen. Såsom framhållits i motionerna

förlorar barnförsörjaren i detta läge inte blott det högre ortsavdraget

och den förmånligare skatteberäkningen i fråga om skatteskala utan

går dessutom förlustig det allmänna barnbidraget. Även om barnbidraget

inte sällan ersättes av studiebidrag under några år kan den ekonomiska

påfrestningen bli mycket kännbar. Det bör beaktas att också rätten till

ett flertal socialförmåner är beroende av förekomsten av hemmavarande

barn under 16 år. Därtill kommer att den nu ifrågavarande kategorien

skattskyldiga till största delen består av ensamstående mödrar, vilka ofta

lever under pressade ekonomiska förhållanden.

Starka skäl talar således även enligt utskottets mening för en utsträckning

av rätten till det högre ortsavdraget och den gynnsammare skatteskalan

att gälla något eller några år efter det den skattskyldiges hemmavarande

barn fyllt 16 år. Åtgärden ter sig än mer naturlig därest beslut fattas om

förlängd skolplikt. Huruvida bestämmelserna — såsom yrkats i motionerna

1:151 och 11:190 — generellt bör utsträckas till dess barnet fyllt 19 år utan

hänsynstagande till om barnet har egna inkomster eller om man, på sätt

förordats beträffande skatteskalorna i motionerna 1:230 och 11:275, skall

begränsa sig till att medge den gynnsammare skattemässiga behandlingen

endast i sådana fall då barnet varit utan egen inkomst eller denna varit

av mindre storlek, är utskottet dock inte berett att yttra sig om på nu föreliggande

material. Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka de förenämnda

lagstiftningsyrkandena.

Vad beträffar yrkandena om utredning i ämnet vill utskottet framhålla

att frågan om ortsavdragens storlek och konstruktion för närvarande är föremål

för överväganden av allmänna skatteberedningen. Även de statliga inkomstskatteskalorna

får anses omfattas av beredningens utredningsuppdrag.

Då spörsmålet om vilken skattemässig behandling de ensamstående barnförsörj

arna bör erhålla är av väsentlig betydelse, kommer givetvis denna

fråga att uppmärksammas av beredningen. Då således utredning i de avseenden,

varom nu är fråga, redan pågår, anser sig utskottet inte heller böra

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A5 är J962

21

tillstyrka de framställda skrivelseyrkandena i motionerna 1:151 och 11:190,

1:230 och 11:275 samt 1:517 och 11:627.

I detta sammanhang vill utskottet understryka angelägenheten av att man

även på annat sätt än genom skattereformer söker underlätta försörjningsbördan

för ensamstående skattskyldiga med hemmavarande barn.

I samband härmed bör lämpligen behandlas yrkandet i motionen 11:45

av herr Westberg. Däri har uppmärksammats den år 1960 införda avdragsrätten

för skattskyldig, som underhåller icke hemmavarande barn. Tidigare

hade ensamstående skattskyldig, som underhöll barn, erhållit ett med 50 procent

förhöjt ortsavdrag oberoende av om barnet var hemmavarande eller ej.

Såsom ovan antytts höjdes detta avdrag ytterligare år 1960 för det fall att

barnet var hemmavarande genom att barnförsörjaren likställdes med gift

skattskyldig. Om barnet inte vistades i den skattskyldiges hem borttogs

rätten till förhöjt ortsavdrag. Nu avsedd skattskyldig — i allmänhet frånskild

fader med underhållsskyldighet mot barn, som vistas hos modern -—

får således numera samma ortsavdrag som annan ensamstående skattskyldig.

Bl. a. för att undvika att åtgärden normalt skulle leda till skattehöjning

för därav berörda skattskyldiga beslöts att som kompensation införa

rätt till allmänt avdrag om högst 1 000 kronor för skattskyldig som underhåller

icke hemmavarande barn.

J motionen påpekas att detta avdrag inte förhöjdes i samband med 1961

års skattereform. Enligt motionärens mening borde så ha skett. Yrkandet

i motionen går ut på att avdraget bör uppräknas i proportion till den i höstas

beslutade ortsavdragshöjningen.

Utskottet vill inte bestrida att den av motionären föreslagna åtgärden

kan te sig berättigad ur vissa synpunkter. Emellertid bör beaktas att avdraget,

som även tillkommer gift skattskyldig med underhållsskyldighet mot

icke hemmavarande barn, knappast längre kan anses ha direkt samband

med ortsavdragen. Vidare skulle ett bifall till motionsyrkandet föranleda

en i kronor räknat förhållandevis obetydlig uppräkning, nämligen med 125

kronor. Med hänsyn till avdragets speciella karaktär — det motsvaras inte

av någon skattskyldighet för mottagaren — och till att praktisk erfarenhet

av detsammas tillämpning i praktiken ännu knappast föreligger, synes en

höjning av avdraget tills vidare kunna anstå. Utskottet avstyrker således

motionen 11:45.

Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandena om särskilda ortsavdrag

för folkpensionärer. Härutinnan yrkas i motionerna 1:62 av herr Gustaf

Elofsson m. fl. och 11:100 av herr Larsson i Borrby m. fl. ändring av

gällande skatteförfattningar av innebörd att ålders- och invalidpensionärer

medges extra avdrag motsvarande det i varje särskilt fall utgående årliga

pensionsbeloppet. Vidare yrkas i motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

och 11:539 av herr Heckscher m. fl. att avdrag måtte medges ensamstående

folkpensionär med 3 600 kronor, gifta med 6 000 kronor, om endast den

ene av makarna uppbär folkpension, och med 7 200 kronor, om båda makarna

är folkpensionärer. Ändringen avses skola träda i kraft fr. o. m. inkomståret

1963. I motionerna 1:158 av herr Eric Peterson m. fl. samt 11:187

av herrar Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Tibro förordas utredning

om särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra smärre inkomster

vid sidan av folkpensionen i ökad utsträckning skattefria.

Såsom framgår av den ovanstående redogörelsen föreligger enligt gällande

bestämmelser möjligheter att medge skattskyldig utöver ortsavdrag avdrag

för nedsatt skatteförmåga med ett belopp av högst 3 000 kronor. Utgöres

skattskyldigs huvudsakliga inkomst av folkpension skall författningsenligt

den skattskyldige i regel anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar

till särskilt avdrag. Avsikten med bestämmelserna är att en folkpensionär,

som för sin försörjning varit helt beroende av folkpensionen, bör,

där särskilda förhållanden inte till annat föranleder, medges så stort extra

avdrag att någon skatt inte uppkommer. Har den skattskyldige åtnjutit

även annan inkomst än folkpension, vilken dock utgjort den huvudsakliga

delen av hans inkomst, bör det extra avdraget jämkas med hänsyn härtill.

Nu gällande regler får enligt utskottets uppfattning anses erbjuda tillräckliga

möjligheter att beakta de särskilda förhållanden, som i beskattningshänseende

föreligger beträffande folkpensionärerna. Ett bifall till yrkandet

i motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher

m. fl. skulle bl. a. medföra att folkpensionärer med höga inkomster

skulle få en skattelättnad, som inte skulle komma i fråga för andra skattskyldiga

i motsvarande inkomstläge. Utskottet kan inte finna en lagstiftning

av denna innebörd motiverad. Med det anförda avstyrker utskottet de

i förevarande hänseende väckta motionsyrkandena.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionerna 1:277 av herrar

Jonasson och Harald Pettersson samt 11:345 av herr Gustavsson i Alvesta

m. fl. Däri har hemställts om utredning, syftande till att undanta

folkpensionärer, som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen,

och därmed i inkomstavseende likställda personer från skyldighet att

avge självdeklaration.

Såsom motionärerna framhållit innefattade den i höstas beslutade skattereformen

även en höjning av deklarationspliktsgränsen. Tidigare var här i

riket bosatt enskild person skyldig att avlämna självdeklaration då hans

årsinkomster uppgått till minst 1 200 kronor. Numera inträder denna skyldighet

vid 2 400 kronor. Då ortsavdraget för gifta skattskyldiga, såsom ovan

nämnts, uppgår till 4 500 kronor är för beskattningens vidkommande en

höjning av deklarationspliktsgränsen för dem i och för sig möjlig. Emellertid

uttas vissa socialförsäkringsavgifter beträffande såväl ensamstående

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

23

som gifta skattskyldiga redan å taxerade inkomster av 2 400 kronor. Utskottet

vill i detta sammanhang framhålla att utskottet redan i samband med

behandlingen av 1961 års skattereform och tidigare vid årets riksdag uttalat

sig för att socialförsäkringsavgifter inte skulle uttas i de fall då vederbörande

inte påföres beskattningsbar inkomst.

Enligt utskottets mening ställer det sig av praktiska skäl svårt att, på

sätt motionärerna synes avse, ha olika deklarationspliktsgränser för skilda

kategorier skattskyldiga. Möjligen kan en olika behandling tänkas på grundval

av de skattskyldigas civilstånd. En generell höjning av gränsen i förhållande

till vad nu gäller kan å andra sidan, åtminstone för ensamstående

skattskyldiga, inte ske utan en samtidig höjning av ortsavdragen. Såsom

framgår av det föregående är utskottet emellertid inte för närvarande berett

att tillstyrka en sådan generell höjning. Utskottet anser sig med hänvisning

till det anförda inte kunna tillstyrka motionerna 1:277 och 11:345.

I motionerna 1:155 av fröken Mattsson m. fl. samt 11:192 av fru Gunne

och herr Antonsson har yrkats att beteckningen grundavdrag införes i skatteförfattningarna

i stället för ortsavdrag. Även i motionerna 1:341 av herr

Lundström m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl. har denna fråga uppmärksammats,

dock utan att särskilt yrkande framställts. I sistnämnda motioner

har förutsatts att en lämpligare benämning än ortsavdrag kommer att

föreslås i samband med allmänna skatteberedningens översyn av skattelagstiftningen.

Utskottet delar uppfattningen att beteckningen ortsavdrag inte längre

är fullt adekvat. Då emellertid termen användes i olika sammanhang i ett

mycket stort antal skatteförfattningar är utskottet inte berett att tillstyrka

ett omedelbart utbyte. Åtgärden bör enligt utskottets mening företas så

snart lämpligen kan ske och senast — på sätt förutsatts i motionerna 1:341

och 11:417 i samband med allmänna skatteberedningens översyn av beskattningssystemet.

I motionerna 1:229 av herr Schött m. fl. och 11:276 av herr Magnusson i

Borås m. fl. har hemställts om utredning av frågan rörande indexreglering

av ortsavdragen och skatteskalornas skiktintervaller. Såsom framgår av

den föregående redogörelsen prövades denna fråga senast vid 1961 års vårriksdag,

som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 62 avstyrkte

motionsyrkanden i ämnet. I likhet med föregående års bevillningsutskott

anser utskottet att det i och för sig skulle vara av stort värde om

inträffande förändringar i penningvärdet automatiskt kunde beaktas vid

beskattningen. Emellertid möter mycket stora praktiska svårigheter, främst

på grund av källskattesystemet, att åstadkomma ett godtagbart system

härför. En indexreglering synes utskottet av skäl, som förgående års bevillningsutskott

framhållit och som i huvudsak redovisats i det föregående,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

knappast vara någon godtagbar lösning av frågan. Då utskottet inte heller

för egen del kan finna någon framkomlig väg, anser sig utskottet böra avstyrka

de förevarande utredningsyrkandena.

Slutligen har utskottet att ta ställning till ytterligare ett skrivelseförslag,

nämligen det i motionerna 1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av

herr Hedlund m. fl. framställda yrkandet om utredning av frågan om särskild

kompensation till främst övre Norrland med hänsyn till dess speciella

avstånds- och klimatkostnader.

Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 111 till årets

riksdag föreslagit ökat stöd åt de skattetyngda kommunerna genom ändring

av bestämmelserna rörande skattelindringsbidrag. Om förslaget bifalles av

riksdagen kommer bidragsgivningen att få avsevärt större omfattning än

för närvarande. Särskilt kraftig torde ökningen bli för norra och mellersta

Norrland. För kommunerna i Norrbottens län beräknas de ökade skattelindringsbidragen

bli av sådan storlek att de motsvarar en sänkning av den

kommunala utdebiteringen med i genomsnitt ca 4 kronor per skattekrona.

Statens kostnader för bidragsgivningen beräknas för helt år öka från ca

15 milj. kronor till omkring 60 milj. kronor.

Ytterligare må nämnas att årets riksdag bifallit det i propositionen nr 56

framlagda förslaget att full kompensation skall utgå till kommunerna i

anledning av 1961 års reform. Det sålunda genomförda bidragssystemet

är provisoriskt och avses skola tillämpas för åren 1962—1965. Hela frågan

om utformningen av den kommunala skatteutjämningen utredes nämligen

för närvarande av 1958 års skatteutjämningskommitté. Avsikten är att kommittén

skall kunna slutföra sitt arbete på sådan tid att 1964 års riksdag

skall kunna ta ställning till frågan om en avlösning av skatteersättningen

i anledning av 1957 års ortsavdragsreform och därmed förbundna åtgärder

i skatteut jämnande riktning.

Då det torde kunna förutsättas att spörsmålet i vad mån särskild kompensation

bör utgå till invånarna i övre Norrland kommer att prövas av

skatteutjämningskommittén får syftet med motionerna 1:455 och 11:543

anses redan vara tillgodosett. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill berörda

motionsyrkande.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande generell höjning av ortsavdragen

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström

m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl., ävensom

2) de likalydande motionerna 1:460 av herr Hagberg

m. fl. och II: 539 av herr Hecksoher m. fl.,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

25

samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) beträffande skatteskalorna för statlig inkomstskatt

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström

m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl., ävensom

2) de likalydande motionerna I: 460 av herr Hagberg

m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser förevaran de fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G) beträffande ortsavdrag för ensamstående skattskyldig

med hemmavarande barn

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 151 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och II: 190 av fröken Elmén m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 230 av herr Schött m. fl.

och II: 275 av fru Gunne m. fl., samt

3) de likalydande motionerna 1:517 av herr Mattsson

m. fl. och II: 627 av herr Antonsson m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

D) beträffande skatteskala för ensamstående skattskyldig

med hemmavarande barn

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 151 av fru Hamrin-Thorell

m. fl. och II: 190 av fröken Elmén m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 230 av herr Schött m. fl.

och II: 275 av fru Gunne m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) beträffande avdrag för ensamstående barnförsörjares

underhållsbidrag till icke hemmavarande barn

att motionen II: 45 av herr Westberg om höjning av ensamstående

barnförsörjare tillkommande avdrag för underhåll

av icke hemmavarande barn icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

F) beträffande ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer
I)

att följande motioner, nämligen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

1) de likalydande motionerna 1:460 av herr Hagberg

m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl., ävensom

2) de likalydande motionerna I: 62 av herr Gustaf Elofsson

m. fl. och II: 100 av herr Larsson i Borrby m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser omedelbara lagstiftningsåtgärder

i förevarande hänseende,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

II) att de likalydande motionerna I: 158 av herr Eric

Peterson m. fl. samt II: 187 av herrar Carlsson i Huskvarna

och Carläson i Tibro rörande utredning om särskilt bottenavdrag

för folkpensionärer icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

III) att de likalydande motionerna I: 277 av herrar Jonasson

och Harald Pettersson samt II: 345 av herr Gustavsson

i Alvesta m. fl. rörande utredning om deklarationsplikten

för folkpensionärer icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

G) beträffande utredning rörande indexreglering av ortsavdrag

och skatteskalornas skiktintervaller

att de likalydande motionerna I: 229 av herr Schött m. fl.

och 11:276 av herr Magnusson i Borås m. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

H) om införande av beteckningen grundavdrag i stället

för ortsavdrag i skatteförfattningarna

att de likalydande motionerna I: 155 av fröken Mattson

m. fl. samt II: 192 av fru Gunne och herr Antonsson icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

I) beträffande utredning rörande särskild kompensation

till främst övre Norrland

att de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson

m. fl. och II: 543 av herr Hedlund m. fl., i vad de hänvisats

till bevillningsutskottet och avser förevarande fråga, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 dr 1962

27

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson,

Yngve Nilsson* Lundström och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i

Svalöv, Engkvist*, Magnusson i Borås, Rydén*, Andersson i Essvik*, Forsberg*,

Nilsson i Tvärålund och Larsson i Umeå.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Beträffande generell höjning av ortsavdragen

I) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Nilsson i

Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén och Larsson i Umeå, vilka — under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna 1: 341 av herr Lundström

m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl. ävensom de likalydande motionerna

I: 460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl. — ansett,

att utskottet bort tillstyrka den av motionärerna föreslagna höjningen av

ortsavdragen med 200 kronor för gift skattskyldig ävensom för ensamstående

skattskyldig med minderårigt barn samt med 100 kronor för övriga

ensamstående, och att utskottet således under A) bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417 av herr Ohlin

m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:460 av herr

Hagberg m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl., samtliga

motioner i vad de avser förevarande fråga — måtte

antaga följande

Förslag

till

lag angående ändring av U8 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.

Gift skattskyldig,---stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.

Har skattskyldig —--tiotal kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

beträffande skatteskalorna för statlig inkomstskatt

II) av herrar Söderquist, Lundström, Rydén och Larsson i Umeå, vilka

— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 341 av

herr Lundström m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl. i vad motionerna avser

skatteskalorna — ansett att utskottet bort tillstyrka de av motionärerna

föreslagna ändringarna av skatteskalorna, och att utskottet således under

B 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall i denna del till de likalydande

motionerna I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417 av

herr Ohlin m. fl. måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig,---utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke

16 000 kr:

1 200 kr för

12 000 kr och 18 % av återstoden

16 000

»

20 000 » :

1 920 »

»

16 000 »

»

26 % »

»

20 000

»

25 000 » :

2 960 »

»

20 000 »

»

33% »

25 000

»

»

30 000 » :

4 610 »

»

25 000 »

»

38 % »

»

30 000

»

»

40 000 » :

6 510 »

»

30 000 »

»

43% »

»

40 000

»

»

60 000 » :

10 810 »

40 000 »

48 % »

»

60 000

»

»

100 000 » :

20 410 »

»

60 000 »

54 % »

»

100 000

»

»

150 000 » :

42 010 »

»

100 000 »

»

59 % »

»

150 000 kr

:

71510 »

»

150 000 »

»

65 % »

»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962

29

För annan---utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

9

000

kr:

600

kr

för

6

000

kr

och

18

%

av återstoden

9 000

»

12

000

» :

i

140

»

»

9

000

»

»

24

%

»

»

12 000

»

16

000

» :

i

860

»

12

000

»

»

30

%

»

»

16 000

»

»

20

000

» :

3

060

»

»

16

000

»

36

%

»

20 000

»

30

000

» :

4

500

»

»

20

000

»

41

%

»

»

30 000

40

000

» :

8

600

»

»

30

000

;>

45

%

»

»

40 000

60

000

» :

13

100

»

40

000

»

»

49

%

»

60 000

»

»

100

000

» :

22

900

»

60

000

»

54

%

y>

»

100 000

»

»

150

000

» :

44

500

»

»

100

000

»

»

59

%

»

150 000

kr

:

74

000

»

»

150

00Q

»

65

%

»

»

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

III) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i

Borås, vilka *— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

I: 460 av herr Hagberg m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl., i vad

motionerna avser skatteskalorna — ansett, att utskottet under B 2) bort

hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att för äkta makar fastställa

en skatteskala med en mjukare övergång från det proportionella

bottenskiktet och med en väsentligt högre tudelningsgräns

än vad som beslöts vid 1961 års höstriksdag,

samt på grund härav antaga det i motionerna under C)

upptagna förslaget till förordning angående ändrad lydelse

av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt.

beträffande ortsavdragen för ensamstående skattskyldig med hemmavarande

barn

IV) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin,

Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén, Nilsson i Tvärålund och Larsson

i Umeå, vilka ansett

dels att utskottet i förevarande del bort anföra följande:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

»De nuvarande bestämmelserna medför en inte önskvärd konsekvens såtillvida

att en plötslig och till beloppet betydande skatteskärpning inträder

för nu avsedda skattskyldiga, då det yngsta hemmavarande barnet passerar

16-årsgränsen. Såsom framhållits i motionerna förlorar barnförsörjaren i

detta läge inte blott det högre ortsavdraget och den förmånligare skatteberäkningen

i fråga om skatteskala utan går dessutom förlustig det allmänna

barnbidraget. Även om barnbidraget inte sällan ersättes av studiebidrag

under några år kan den ekonomiska påfrestningen bli mycket kännbar.

Det bör beaktas att också rätten till ett flertal socialförmåner är beroende

av förekomsten av hemmavarande barn under 16 år. Därtill kommer

att den nu ifrågavarande kategorien skattskyldiga till största delen

består av ensamstående mödrar, vilka ofta lever under pressade ekonomiska

förhållanden.

Starka skäl talar således även enligt utskottets mening för åtgärder som

bidrar till att mildra den nuvarande skarpa övergången i och med att yngsta

barnet fyllt 16 år. Sådana åtgärder ter sig än mer naturliga mot bakgrunden

av att barnets skolgång numera i stor utsträckning fortsätter efter 16-årsåldern,

vilket gör att den ensamstående moderns eller faderns försörjningsbörda

gentemot barnet är lika stor som före barnets 16-årsålder. Utskottet

bedömer en omedelbar lindring i beskattningen för denna grupp som synnerligen

angelägen och föreslår att ortsavdraget i dessa fall som ett första

steg i en fortsatt reform nu höjes med 50 procent till dess barnet fyllt 19 år.

Ortsavdraget, som nu i och med att barnet uppnår 16-årsgränsen sänkes

från 4 500 kronor till 2 250 kronor, skall således enligt utskottets förslag

utgå med 3 375 kronor under tiden barnet är 16—18 år. Som villkor skall

gälla att barnet inte självt påföres inkomstskatt och är hemmavarande.

En fortsatt reformering av skattereglerna i dessa fall förutsätter utskottet

bli resultatet av skatteberedningens arbete.»

dels ock att utskottet under C) bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

1:151 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och 11:190 av

fröken Elmén m. fl., de likalydande motionerna 1:230 av

herr Schött m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. samt de

likalydande motionerna I: 517 av herr Mattsson m. fl. och

II: 627 av herr Antonsson m. fl., samtliga motioner i vad de

avser förevarande fråga — måtte besluta

dels att i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) införes ett nytt fjärde stycke av följande

lydelse.

Har skattskyldig som i nästföregående stycke sägs haft hemmavarande

barn, vilket fyllt 16 år men ej 19 år och vilket icke för beskattningsåret

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

31

påföres skatt på grund av taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt,

äger han åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 3 375 kronor.

dels att lagrummets nuvarande fjärde och femte stycken

på grund härav med bibehållen ordningsföljd placeras såsom

stycke fem respektive sex;

dels ock att orden »Annan skattskyldig än i andra eller

tredje stycket sägs» i det nya femte stycket till följd av nu

berörda ändringar utbytes mot orden: »Annan skattskyldig

än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs».

beträffande skatteskala för ensamstående skattskyldig med hemmavarande

barn

V) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Nilsson i

Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén och Larsson i Umeå, vilka — under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna 1:151 av fru HamrinThorell

m. fl. och 11:190 av fröken Elmén m. fl. samt 1:230 av herr Schött

m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka

motionärernas förslag att ensamstående skattskyldig med hemmavarande

barn skall beskattas enligt den för gift skattskyldig gällande skalan intill

dess barnet fyllt 19 år och icke påförts inkomstskatt, och att utskottet således

under D) bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:151 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och 11:190 av fröken Elmén

m. fl. samt 1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av

fru Gunne m. fl. — måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den

26 juli 19V7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skall omedelbart efter andra stycket infogas ett

nytt stycke av följande lydelse.

Vad i nästföregående stycke sägs skall jämväl gälla för gift skattskyldig,

som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, och

för ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild),

under förutsättning att han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 år men

ej 19 år och vilket icke för beskattningsåret påföres skatt på grund av

taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr bo år 1962

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

beträffande avdrag för ensamstående barnförsörjares underhållsbidrag till

icke hemmavarande barn

VI) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Nilsson i

Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén och Larsson i Umeå, vilka ansett att

utskottet i anledning av motionen 11:45 av herr Westberg bort föreslå

en mot ortsavdragshöj ningen svarande uppräkning av ifrågavarande avdrag,

som för närvarande uppgår till 1 000 kronor, med avrundat 200 kronor och

att utskottet således under E) bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3) för dels---sjukförsäkring; samt

4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret utgivit för

underhåll av sådant hans barn under 16 år som icke varit hemmavarande,

dock sammanlagt högst för 1 200 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som---16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

beträffande ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer

VII) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

33

i Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl. i förevarande

del samt 1:62 av herr Gustaf Elofsson m. fl. och 11:100 av herr Larsson

i Borrby m. fl. — ansett att utskottet bort föreslå att för ålders- och invalidpensionärer

skall utgå förhöjda ortsavdrag, nämligen med 3 600 kronor

för ensam pensionär, med 6 000 kronor för makar av vilka en är pensionär

och med 7 200 kronor för makar som båda är pensionärer, samt att utskottet

på grund härav under Fl) bort hemställa,

att riksdagen måtte

a) antaga det i motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl.

och 11:539 av herr Heckscher m. fl. under B) upptagna förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370); ävensom

b) besluta följande ändringar i förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt att träda i kraft den

1 januari 1963 (fr. o. m. 1964 års taxering), nämligen

dels att 8 § skall erhålla följande lydelse:

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattningsåret,

äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

dels ock att 10 § 1 mom. andra stycket första ledet skall

erhålla följande lydelse:

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och

som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgör grundbeloppet:

VIII) av herrar Söderquist, Lundström, Rydén och Larsson i Umeå, vilka

— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:158 av

herr Eric Peterson m. fl. samt 11:187 av herrar Carlsson i Huskvarna och

Carlsson i Tibro — ansett att utskottet bort tillstyrka den av motionärerna

föreslagna skyndsamma utredningen med uppdrag att framlägga förslag till

en särskild förhöjning av de skattefria bottenavdragen för folkpensionärer

så att smärre inkomster vid sidan av folkpensionen blir i ökad utsträckning

skattefria, och att utskottet således under F II) bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:158 av herr Eric Peterson m. fl. samt 11:187 av herrar

Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Tibro — i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

förslag till en särskild förhöjning av de skattefria bottenavdragen

för folkpensionärer så att smärre inkomster vid

sidan av folkpensionen blir i ökad utsträckning skattefria.

IX) av herrar Sundin och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett

dels att utskottet beträffande ortsavdrag och deklarationsskyldighet för

folkpensionärer bort anföra följande:

»Nu gällande regler erbjuder såsom framgått av det föregående i väsentlig

utsträckning möjligheter att beakta de särskilda förhållanden, som i

beskattningshänseende föreligger beträffande folkpensionärerna. Utskottet

vill i princip framhålla, att bestämmelserna inte bör utformas på sådant

sätt, att folkpensionärer med höga inkomster får en skattelättnad, som inte

kommer i fråga för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge. Däremot

kan det i enlighet med vad som förordats i motionerna 1:62 av herr

Gustaf Elofsson m. fl. och 11:100 av herr Larsson i Borrby m. fl. vara anledning

att pröva möjligheterna att medge ett förhöjt avdrag upp till det utgående

folkpensionsbeloppet för folkpensionärer, som befinner sig i de lägre

inkomstgrupperna och sålunda har inkomster utöver folkpensionen endast

i mindre utsträckning. Det får emellertid anses ankomma på allmänna

skatteberedningen att pröva denna fråga.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionerna 1:277 av herrar

Jonasson och Harald Pettersson samt 11:345 av herr Gustavsson i Alvesta

m. fl. Däri har hemställts om utredning, syftande till att undanta folkpensionärer,

som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen, och

därmed i inkomstavseende likställda personer från skyldighet att avge självdeklaration.

Såsom motionärerna framhållit innefattade den i höstas beslutade skattereformen

även en höjning av deklarationspliktsgränsen. Tidigare var här

i riket bosatt enskild person skyldig att avlämna självdeklaration då hans

årsinkomster uppgått till minst 1 200 kronor. Numera inträder denna skyldighet

vid 2 400 kronor. Då ortsavdraget för gifta skattskyldiga, såsom ovan

nämnts, uppgår till 4 500 kronor är för beskattningens vidkommande en

höjning av deklarationspliktsgränsen för dem i och för sig möjlig. Emellertid

uttas vissa socialförsäkringsavgifter beträffande såväl ensamstående

som gifta skattskyldiga redan å taxerade inkomster av 2 400 kronor.

Folkpensionärerna uppgår f. n. totalt till ca 980 000. Såsom framhållits

i motionerna 1:277 och 11:345 torde flertalet av dessa befinna sig i ett sådant

inkomstläge, att de på grund av väsentligt nedsatt skatteförmåga medgives

extra avdrag vid taxeringen. Från och med taxeringsåret 1963 kommer

ortsavdrag, schablonavdrag och högsta extra avdrag tillsammans att uppgå

till 5 500 kronor för ensamstående och 8 000 kronor för sammanlevande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962 85

makar. Ett omfattande deklarations-, taxerings- och debiteringsförfarande

för hundratusentals folkpensionärer, som inte har inkomster överstigande

existensminimum och sålunda inte beskattas, är såsom motionärerna framhållit

i hög grad oekonomiskt för samhället och belastande för den enskilde.

Då folkpensionärerna inte erlägger de till den taxerade inkomsten knutna

folkpensions- och sjukvårdsförsäkringsavgifterna, synes det utskottet vara

möjligt att befria folkpensionärer, vilkas inkomster inte överstiger existensminimum,

från deklarationsskyldighet.

Enligt motionerna bör sådan befrielse från deklarationsskyldighet prövas

även för andra personer med inkomster, som ej överstiger existensminimum.

Utskottet delar denna uppfattning. En svårighet härvid är f. n. uttaget av

vissa socialförsäkringsavgifter, men enligt utskottets mening bör finansieringen

av de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarna snarast

möjligt omläggas från avgifts- till skattefinansiering.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de förevarande motionerna.

»

dels ock att utskottet under F III) bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:277 av herrar Jonasson och Harald Pettersson samt 11:345

av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. — i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning av möjligheterna

att undantaga från deklarationsskyldighet folkpensionärer,

som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen,

samt därmed i inkomstavseende likställda i enlighet

med vad utskottet anfört.

beträffande utredning rörande indexreglering av ortsavdrag och skatteskalornas

skiktintervaller

X) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin,

Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén, Nilsson i Tvärålund och Larsson

i Umeå, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:229 av herr Schött m. fl. och 11:276 av herr Magnusson i Borås m. fl. ansett,

att utskottet under G) bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte giva allmänna skatteberedningen

i uppdrag att framlägga förslag om en indexreglering av

ortsavdragen och av inkomstskatteskalornas skiktintervaller.

beträffande utredning rörande särskild kompensation till främst övre Norrland
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962

XI) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin,

Nilsson i S valöv, Magnusson i Borås, Rydén, Nilsson i Tvärålund och Larsson

i Umeå, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande å s. 24, som börjar med orden

»Då det torde» och slutar med orden »härtill berörda motionsyrkande»,

bort ha följande lydelse:

»Såsom i motionerna 1:455 och 11:543 framhållits är det emellertid därutöver

i hög grad berättigat, att övre Norrland, sedan dyrortsgrupperingen

av skatteavdragen slopats, erhåller någon form av kompensation för de högre

kostnader, som föranledes av klimatförhållanden och stora avstånd

m. m. En sådan kompensation kan utformas på olika sätt, exempelvis genom

särskilt bidrag till kommunerna eller sådant bidrag i kombination med

ett särskilt avdrag vid beskattningen. Utskottet anser, att denna fråga bör

prövas skyndsamt och tillstyrker sålunda motionsyrkandet.»

dels ock att utskottet under I) bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av herr Hedlund

m. fl., såvitt här är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla att frågan om särskild kompensation till

främst övre Norrland för dess speciella avstånds- och klimatkostnader

måtte utredas i enlighet med vad utskottet

anfört».

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm

620538

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.