Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951

1962-05-08 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:47, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr h7 år 1962

1

Nr 47

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 februari 1962 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 114, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges på grundval av ett av Skatteutredningen angående

ackumulerad inkomst avgivet betänkande (SOU 1961: 56) förslag om

utvidgning av tillämpningsområdet för 1951 års lagstiftning om ackumulerad

inkomst. I samband härmed förordas vissa förtydliganden av lagstiftningen

betingade av erfarenheterna under den tid bestämmelserna varit i

kraft. Vidare föreslås att riksskattenämnden skall äga meddela förhandsbesked

i frågor rörande tillämpningen av lagstiftningen samt att anstånd

med skattebetalning skall kunna medges, då ansökan om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst gjorts.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 4 och 8 §§ samt anvisningarna till 1 och

3 §§ förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 2 § skola fogas anvisningar av nedan angiven

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, uppgår

till minst 4 000 kronor och tillika utgör

minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst för det taxeringsår,

då den ackumulerade inkomsten tages

till beskattning.

3

Vad i denna förordning sågs om

ackumulerad inkomst skall, såvitt

angår till inkomst av j o r d b r u k sfastighet

hånförlig inkomst, gälla

endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband

med avyttring av marken;

1 Senaste lydelse av 4 och 8 §§ se 1957: 61.

(Föreslagen lydelse)

§•

Till grund för skatteberäkning enligt

1 § skall ligga den ackumulerade

inkomsten minskad med avdragsgilla

kostnader för dess förvärvande (nettobeloppet

av den ackumulerade

inkomsten) eller, om

den skattskyldiges till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst är

lägre, denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund

för skatteberäkningen, uppgår till

minst 5 000 kronor och tillika utgör

minst en femtedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

1 mom. Vad i denna förordning

sägs skall, med den begränsning som

följer av vad nedan i 2—4 mom. stadgas,

äga tillämpning beträffande all

ackumulerad inkomst.

2 mom. I fråga om inkomst av

jordbruksfastighet skola

förordningens bestämmelser gälla endast

följande intäkter, nämligen:

1) intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband

med avyttring av marken;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

3

(Nuvarande lydelse)

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning;

intäkt, som uppkommit genom att

egendom tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara för handen;

samt

intäkt, i fall då inkomsten beräknats

enligt bokföringsmässiga grunder,

vid avyttring i samband med

upphörande av jordbruksdrift av för

stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeininskningsavdrag äro

att hänföra till byggnad, ävensom av

varor och produkter i jordbruksfastigheten,

dock endast i den män det

influtna beloppet överstiger varornas

eller produkternas i räkenskaperna

upptagna värde. Har kreatursbesättning

i sin helhet avyttrats — utan

att nyuppsättning under beskattningsåret

skett — skall vad ovan

sägs gälla i fråga om intäkt genom

(Föreslagen lydelse)

2) intäkt genom ersättning för

skada å växande skog på grund av

brand eller annan därmed jämförlig

av den skattskyldiges åtgöranden oberoende

anledning samt intäkt genom

avyttring av skog och skogsprodukter,

om avverkningen framtvingats

av brand, stormfällning, torka, insektsskador

eller dylikt eller av vattenuppdämning

eller framdragande

av kraftledning, allt under förutsättning

att intäkten icke föranlett avdrag

för insättning å skogskonto;

3) intäkt i form av engångsersättning

vid upplåtelse eller upphörande

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

och vid överlåtelse av nyttjanderätt;

4) intäkt, som uppkommit genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara för handen,

under förutsättning att intäkten

icke föranlett avdrag för insättning

å skogskonto eller för avsättning till

särskilda investeringsfonder för förlorade

inventarier och lagertillgångar;

5) intäkt i form av skadestånd eller

annan ersättning avseende inkomstbortfall

till följd av skador och intrång

å fastigheten, som föranletts

av industriell eller därmed jämförlig

verksamhet;

6) intäkt vid avyttring av hel kreatursbesättning,

under förutsättning

att nyuppsättning icke skett under

beskattningsåret;

7) intäkt vid avyttring i samband

med upphörande av jordbruksdrift

av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid

beräkning av värdeininskningsavdrag

äro att hänföra till byggnad, ävensom

av varor och produkter i jordbruksfastigheten;

samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1962

(Nuvarande lydelse)

avyttringen, åven om denna skett

utan samband med nedläggande av

jordbruksdriften.

I fråga om till inkomst av rörels

e hänförlig ackumulerad inkomst

skall vad i denna förordning sägs

gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke,

firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av för

stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad;

samt

intäkt genom avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av varor

och produkter i rörelsen, dock endast

(Föreslagen lydelse)

8) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar återförts

till beskattning under sådana

förhållanden att, därest det återförda

beloppet i stället utgjort köpeskilling

för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen

enligt 6) eller 1) ovan

skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst,

dock att ränta som tillågges

det återförda beloppet icke skall anses

utgöra sådan inkomst.

3 mom. I fråga om inkomst av

rörelse skola förordningens bestämmelser

gälla endast följande intäkter,

nämligen:

1) intäkt genom vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

2) intäkt vid överlåtelse av hyresrätt

samt av varumärke, firmanamn

och andra liknande rättigheter av

goodwills natur;

3) intäkt i form av engångsersättning,

som erhållits på grund av avbrottsförsäkring

eller såsom skadestånd

eller dylikt för inkomstbortfall

i rörelsen till följd av expropriation,

rekvisition eller annat liknande förfarande;
i)

intäkt i form av engångsersättning

vid avyttring av sådan patenträtt

eller liknande rättighet, som är

att anse såsom vara i rörelse, samt

vid avyttring eller avlösning av rätt

till royalty, allt under förutsättning

att avyttringen eller avlösningen

skett i samband med överlåtelse, upplåtelse

eller nedläggande av rörelse;

5) intäkt vid avyttring, i samband

med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse, av för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad, samt av

andra varor och produkter i rörelsen

ån ovan vid å) avses; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i den mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i

räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad inkomst skall

vad i denna förordning sägs icke äga

tillämpning å vinst vid icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen

av skatteberäkning enligt 1 §,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden

i det län, där den

skatlskyldige skall taxeras till statlig

inkomstskatt för det taxeringsår,

då inkomsten tages till beskattning.

Ansökningen ingives eller insändes

till prövningsnämndens kansli

och skall, med undantag för fall varom

i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen

före iaxeringsårets utgång.

6) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar eller för

avyttrat fartyg återförts till beskattning

under sådana förhållanden att,

därest det återförda beloppet i stället

utgjort köpeskilling för tillgångarna

i fråga, köpeskillingen enligt 5)

ovan skulle ansetts såsom ackumulerad

inkomst, dock alt ränta som

tillägges det återförda beloppet icke

skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i denna förordning stadgas

om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse skall äga motsvarande

tillämpning beträffande rörelsefilial

och rörelsegren.

4 m o in. Beträffande till inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad

inkomst skall vad i denna förordning

sägs icke äga tillämpning å vinst vid

icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen

av skatteberäkning enligt 1 §,

har att därom göra ansökan hos den

prövning snämnd, som har att upptaga

besvär rörande den skattskyldiges

taxering till statlig inkomstskatt

för det taxeringsår, då inkomsten tages

till beskattning.

Ansökningen ingives eller insändes

till prövningsnämndens kansli

och skall, med undantag för fall varom

i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen

före utgången av året efter

taxeringsåret. Den omständigheten

att ansökningen ingivits eller insänts

till kansliet hos annan prövningsnåmnd

må dock ej utgöra hinder

för ärendets prövning; i sådant

fall skola handlingarna omedelbart

översändas till kansliet hos den prövningsnämnd

som har att pröva ansökningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Föreligga förutsättningar--- — Föreligga förutsättningar---

utslag meddelades. utslag meddelades.

Äger skattskyldig--— ansökan Äger skattskyldig--— ansökan

enligt 4 §. enligt 4 ,§.

Har skatteberäkning enligt 1 §

skett och visas att skatteberäkningen

med hänsyn till sedermera framkomna

omständigheter grundats på

oriktiga förutsättningar, äger vederbörande

taxering sintendent i särskild

ordning anföra besvär rörande skatteberäkningen,

och skall angående

dylika besvär vad i 103 § andra och

tredje styckena taxeringsförordningcn

föreskrives äga motsvarande tilllämpning.

Ny skatteberäkning i anledning

av besvär som nu sagts må

icke verkställas med mindre fråga

därom prövats inom fem år efter utgången

av det kalenderår, under vilket

den ansökan, som föranlett skatteberäkning

enligt 1 §, inkommit till

prövningsnåmnden. Har den skattskyldige

avlidit, må sådan ny skatteberäkning

som här avses icke verkställas

med mindre fråga därom prövats

inom två år efter utgången av

det kalenderår, under vilket bouppteckning

efter honom blivit ingiven

för registrering.

Anvisningar

till 1 §.

- ---ifrågava- 1. Inkomst skall---ifråga
varande

år.

två beskattnings- För att---två beskattnings
år.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom

ersättning för årlig pension, skall

i allmänhet anses hänföra sig till tio

år.

Intäkt av skogsbruk skall anses

hänförlig till det antal år som motsvarar

förhållandet mellan intäkten,

minskad med vederbörliga avdrag,

och värdet av ett års skogstillväxt å

fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses

i 3 § 2 mom. vid 6)—8) samt i 3 § 3

mom. vid 2), 5) och 6), skall anses

hänföra sig till det antal år den skatt
-

inkomst skall - rande år.

För att---

år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 7

(Nuvarande lydelse)

Till ledning — — — följande

6 XEnmskattskyldig---16 140

kronor.

Eftersom enligt---— ackumu
lerade

inkomsten.

Vid skatteuträkningen---ac
kumulerade

inkomsten.

(Föreslagen lydelse)

skyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen.

Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad

inkomst som nu sagts i

egenskap av delägare i handels- eller

kommanditbolag, skall inkomsten anses

hänförlig till den tid han varit

delägare i bolaget. Inkomsten skall

dock anses hänförlig till kortare tid

än den skattskyldige bedrivit jordbruket

eller rörelsen eller varit delägare

i bolaget, därest han så yrkar

och företer utredning om det antal

år vartill inkomsten hänför sig, eller

eljest om det framstår såsom uppenbart

att inkomsten hänför sig till kortare

tid.

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits

av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken, skall

denne, om han så yrkar, anses hava

bedrivit jordbruket eller rörelsen

jämväl under den förstnämnda makens

innehav av förvärvskällan, under

förutsättning att makarna då voro

samtaxerade eller, därest andra

maken haft inkomst, skulle hava

samtaxerats. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel i

handels- eller kommanditbolag, som

ägts av den ena av två makar, övertagits

av den andra maken samt när

jordbruk, rörelse eller andel i bolag

i samband med den ena makens död

övertagits av andra maken, och denne

var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stadgas

om makar skall i tillämpliga delar

gälla även skattskyldiga, vilka

samtaxeras utan att vara gifta.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall

oskift dödsbo och den avlidne anses

som en och samma skatlskyldig.

2. Till ledning — — — följande

6 XEnmskattskyldig---16 140

kronor.

Eftersom enligt---ackumu
lerade

inkomsten.

Vid skatteuträkningen---ac
kumulerade

inkomsten.

Den del av den ackumulerade inkomsten,

som vid skatteberäkningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kan utredning icke förebringas

om det antal år, vartill ackumulerad

inkomst hänför sig, skall jämlikt 1 §

andra stycket skatteberäkningen ske,

som* om inkomsten hänfört sig till

tre år. Denna bestämmelse skall dock

icke äga tillämpning exempelvis i sådana

fall, då en skattskyldig vid avgång

från tjänst uppbär ett engångsbelopp

såsom ersättning för årlig

pension. 1 dylika fall skall den ackumulerade

inkomsten i allmänhet anses

hänföra sig till tio år.

Om en---hänförliga intäk
terna.

hanföres till ett tidigare taxeringsår,

skall i förekommande fall avrundas

nedåt till helt hundratal kronor, varvid

överskjutande belopp hånföres

till det taxeringsår, då den ackumulerade

inkomsten tages till beskattning.

Den beskattningsbara inkomsten

skall upptagas till 0 kronor för sådont

taxeringsår, då taxering ej

ås att s på grund av att den skattskyldige

ändrat räkenskapsår eller icke

varit här i riket bosatt.

Har skattskyldig under ett taxeringsår

på grund av omläggning av

räkenskapsår åsatts taxeringar för

två beskattningsår, skall vid fördelning

av den ackumulerade inkomsten

så anses som om de båda taxeringarna

hänföra sig till skilda taxeringsår.

Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas

för ackumulerad inkomst i

viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen

omfatta all ackumulerad inkomst,

som uppkommit i förvärvskällan.

Däremot äger skattskyldig

från skatteberäkningen undantaga

ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.

Om en--— hänförliga intäk
terna.

till 2 §.

Vid beräkning av nettobeloppet av

ackumulerad inkomst skall intäkt av

skogsbruk i förekommande fall minskas

med till intäkten hänförligt av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

drag enligt 22 § 1 mom. andra eller

tredje stycket kommunalskattelagen,

i den män sådant avdrag medgivits

vid inkomsttaxeringen.

1 fråga om intäkt genom avyttring

av tillgång, vilken kan vara föremål

för värdeminskningsavdrag, skall såsom

nettobeloppet av ackumulerad

inkomst i regel anses köpeskillingen

efter avdrag för tillgångens i beskattningsavseende

oavskrivna värde. Motsvarande

skall gälla vid avyttring av

sådan patenträtt eller liknande rättighet,

som är att anse såsom vara i

rörelse.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad

inkomst genom avyttring av andra

varor eller produkter i rörelse än i

nästföregående stycke sista punkten

sägs skall anses dold reserv i lagertillgångarna

vid beskattningsårets ingång.

Den dolda reserven skall i regel

beräknas till skillnaden mellan, å

ena sidan, det lägsta av tillgångarnas

anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde

efter avdrag i förekommande

fall för inkurans samt, å

andra sidan, deras bokförda värde vid

nämnda tidpunkt. Vid avveckling av

byggnadsrörelse, tomt styckning srörelse

eller annan rörelse avseende yrkesmässig

handel med fastigheter

ävensom penningrörelse skall dock

såsom dold reserv i regel anses skillnaden

mellan tillgångarnas verkliga

värde vid beskattningsårets ingång

och deras bokförda värde vid samma

tidpunkt.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad

inkomst genom avyttring av varor

(inklusive djur) och produkter i jordbruksfastighet

skall anses dold reserv

i tillgångarna vid beskattningsårets

ingång. Den dolda reserven skall

i regel beräknas till skillnaden mellan

tillgångarnas verkliga värde och

deras bokförda värde vid nämnda tidpunkt.

Har den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å lagret frångåtts

vid inkomsttaxeringen, skall vid beräkning

av dold reserv i stället för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

bokfört värde användas det i beskattningsavseende

gällande värdet.

till 3 §.

Vad i 3 § första stycket sägs angående

intäkt av jordbruksfastighet

genom upplåtelse av nyttjanderätt

skall icke gälla beträffande upplåtelse

av rätt att avverka skog.

Vad i 3 § 2 mom. vid 3) sägs angående

intäkt av jordbruksfastighet

genom upplåtelse av nyttjanderätt

skall icke gälla beträffande upplåtelse

av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse

av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig

erhåller för att han flyttar

från lokal, använd i rörelsen.

Med skadestånd eller annan i 3 §

3 mom. vid 3) omförmäld ersättning

avses i första hand sådan ersättning

för inkomstbortfall som erhållcs

med anledning av exempelvis

stadsplanering eller gatureglering.

Härmed likställes frivilligt överenskommen

ersättning, vilken avtalats

under sådana förhållanden att möjlighet

till tvångsåtgärder förelegat om

frivillig uppgörelse ej träffats.

Vid tillämpning av bestämmelserna

i 3 § 2 mom. vid 6) och 7) och

3 § 3 mom. vid 5) skall med avyttring

likställas förlust av tillgång, därest

ersättning på grund av skadeförsäkring

utgått och ersättningen icke föranlett

avdrag för avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade

inventarier och lagertillgångar.

Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 7) samt

3 § 3 mom. vid 4) och 5) får ske endast

under förutsättning

att vid beskattningsårets utgång

kvarvarande, icke avyttrade inventarier

och varor — frånsett tillgångar

som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats

-— äro av allenast obetydlig

omfattning,

att vid nämnda tidpunkt icke

kvarstår avsättning, som skett till lagerregleringskonto

eller som, till ersättande

av avyttrat fartyg eller till

ersättande av förlorade tillgångar i

verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder

för avyttrat fartyg

eller för förlorade inventarier och lagertillgångar,

samt att, såvitt avser rörelse,

den skattskyldige icke under beskatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 H

(Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse)

ningsåret börjat ny rörelse, som med

hänsyn till varusortiment eller liknande

kan anses utgöra fortsättning

av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke

sägs skall som förutsättning för skatteberäkning

för ackumulerad inkomst

vid upplåtelse av rörelse gälla,

att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens

avveckling.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst,

som åtnjutits under tidigare beskattningsår än det för vilket taxering

i första instans verkställes år 1962.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att

av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Riksskattenämnden må, därest sådant

för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna

besked på förhand (förhandsbesked)

angående viss fråga, som avser sökandens

taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt

eller ersättningsskatt. Förhandsbesked

må ock meddelas i fråga

som nu nämnts, därest detta finnes

vara av vikt för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning.

Vad ovan —--av fastigheten.

Om rätt--------allmän varuskatt.

(Föreslagen lydelse)

§•

Riksskattenämnden må, därest sådant

för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna besked

på förhand (förhandsbesked)

angående viss fråga, som avser sökandens

taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt

eller ersättningsskatt, ävensom

viss fråga rörande tillämpningen av

förordningen angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst. Förhandsbesked må ock

meddelas i frågor som nu nämnts,

därest detta finnes vara av vikt för

enhetlig lagtolkning eller rättstilllämpning.

Vad ovan---— av fastigheten.

Om rätt — •—■ -— allmän varuskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960: 369.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 49 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

49 §.

1 mom. Skattskyldig, som anfört

besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds

eller skattedomstols beslut

rörande taxering, må beviljas

anstånd med inbetalning av skatt på

grund av taxeringen, därest vederbörande

taxeringsintendent i yttrande

över den skattskyldiges framställning

om anstånd förklarat sig icke hava

något att erinra mot bifall, helt eller

delvis, till densamma. Anstånd må

avse skatt till belopp, som betingas av

taxeringsintendentens yttrande.

Har skattskyldig — —- — i fråga.

Anståndet skall gälla till dess två

månader förflutit från dagen för

prövningsnämndens eller vederbörande

skattedomstols beslut i anledning

av besvären.

(Föreslagen lydelse)

49 §.

1 mom. Skattskyldig, som anfört

besvär över taxeringsnämnds, prövningsnäinnds

eller skattedomstols beslut

rörande taxering, må beviljas

anstånd med inbetalning av skatt på

grund av taxeringen, därest vederbörande

taxeringsintendent i yttrande

över den skattskyldiges framställning

om anstånd förklarat sig icke

hava något att erinra mot bifall, helt

eller delvis, till densamma. Under

enahanda förutsättning må skattskyldig,

som hos pr övning snämnd gjort

ansökan om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst eller som anfört

besvär över prövningsnämnds eller

skattedomstols beslut angående dylik

skatteberäkning, beviljas anstånd

med inbetalning av skatt på grund av

taxering, varigenom den ackumulerade

inkomsten tages till beskattning.

Anstånd må avse skatt till belopp,

som betingas av taxeringsintendentens

yttrande.

Har skattskyldig ----i fråga.

Anståndet skall gälla till dess två

månader förflutit från dagen för

prövningsnämndens eller vederbörande

skattedomstols beslut i anledning

av besvär eller ansökan som i

första stycket avses.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 49 § 1 mom. se 1957: 70.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

13

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 691 av herrar Kronstrand och Stefanson

samt II: 831 av herrar Gustafson i Göteborg och Larsson i Umeå, vari hemställts,

»att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition

nr 114 måtte besluta att minimibeloppet för rätt till beskattning för

ackumulerad inkomst skall fastställas till 4 000 kronor och att den s. k.

kvotregeln — att den ackumulerade inkomsten skall uppgå till viss del av

den skattskyldiges inkomst — skall slopas, samt att således 2 § 2 stycket

förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst skall ha följande lydelse:

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den inkomst,

som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst

4 000 kronor»;

II) de likalydande motionerna 1:692 av herr Sundin m. fl. samt 11:832

av herrar Hansson i önnarp och Fälldin, vari hemställts,

dels att riksdagen måtte besluta

a) att särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst må medges för i

arrendesammanhang utgående ersättning, som utgör inkomst av rörelse, i

enlighet med vad i motionerna anförts;

b) att den maximala fördelningstiden för särskild skatteberäkning av

ackumulerad inkomst må utgöra femton år;

c) att beskattningsmyndighet icke må äga rätt att utan yrkande av den

skattskyldige hänföra ackumulerad inkomst till mindre antal år än enligt

schablonregeln;

d) att nuvarande beloppsspärr på 4 000 kronor för rätt till särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst fortfarande må gälla; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig

författningstext;

dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam prövning och förslag rörande inrättande av brand- och stormskadefond

för skog i enlighet med vad i motionerna har anförts; ävensom

III) de likalydande motionerna I: 693 av herr Virgin m. fl. och II: 830 av

herr Cassel, vari hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga det vid proposition nr 114 fogade förslaget till förordning om

ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst med den ändring att

2 § samt 3 § 2 mom. erhåller följande lydelse.

2 §.

Till grund -—---— — denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga Ull grund för skatteberäkningen, uppgår till minst

4 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

3 §.

2 mom. I fråga--—----jordbruksfastigheten; samt

8) intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning till särskilda investeringsfonder

för förlorade inventarier och lagertillgångar återförts till beskattning

under sådana förhållanden att, därest det återförda beloppet i

stället utgjort köpeskilling för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen enligt

6) och 7) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, så ock intäkt,

som uppkommit därigenom att avsättning till skogskonto överförts

till beskattning i samband med överlåtelse av jordbruksfastighet genom

avyttring, skifte av dödsbo eller bodelning, dock att ränta som tillägges det

återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i denna förordning stadgas om upphörande av jordbruksdrift skall

äga motsvarande tillämpning beträffande jordbruksfastighet, som drives i

sambruk med annan sådan fastighet.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 89 § taxering sför ordning en den 23

november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 89 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla följande ändrade lydelse.

89 §.

Prövningsnämnd skall — —---— efter taxeringsåret.

Ansökan angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst enligt förordningen den 30 november 1951 (nr 763) skall av prövningsnämnden

vara avgjord senast den 30 juni året näst efter det då ansökan

ingavs.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket

i Svensk författningssamling.

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

a) i taxeringskungörelsen införa bestämmelse om att taxeringsnämndsordförande,

till vilken inkommit ansökan om särskild skatteberäkning för

ackumulerad inkomst, skall vidarebefordra denna till prövningsnämnden;

b) snarast förelägga riksdagen förslag till inrättande av brand- och stormskadefond

vid skogsbruk med rätt till skattefri avsättning i enlighet med

vad i motionerna anförts; samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1962 15

c) med beaktande av vad i motionerna anförts företaga fortsatt utredning

rörande frågan om den skattemässiga behandlingen av ackumulerad inkomst.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,

nämligen

I) de likalydande motionerna I: 2 av herr Kronstrand m. fl. och II: 1 av

herr Carlsson i Tibro m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte antaga det av 1957 års skatteutredning redovisade

förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall dels med ändringen att gränsen för rätt till utjämning

fastställes till 10 000 kronor, dels med kompletteringen att progressionsutjämning

även skall kunna ske vid fallande inkomst och att deklarationsskyldighet

skall ha förelegat antingen jämförelseåret eller något av de två

närmast föregående beskattningsåren, dels ock med den justering som föranleddes

av de av 1961 års riksdag beslutade nya skatteskalorna för statlig

inkomstskatt, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga

författningsförslag;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att utredning

företas om möjligheterna till öppen resultatutjämning vid beskattningen genom

rätt till skattefri avsättning å särskilda konton och beskattning vid uttag

(den s. k. kontometoden) och att förslag i detta syfte förelägges riksdagen;
II)

de likalydande motionerna I: 18 av herr Bengtson m. fl. och II: 42 av

herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte anta det av 1957 års skatteutredning framlagda

förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall samt till anvisningar till densamma, dock med följande

ändringar:

dels att som villkor för rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

enligt nämnda förordning må gälla, att den till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomsten för skattskyldig uppgår till belopp som med

minst 10 000 kronor överstiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under

det nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret),

dels att som villkor för rätt till sådan progressionsutjämning vidare må

gälla, att deklarationsskyldighet förelegat under jämförelseåret eller något

av de två närmast föregående beskattningsåren,

dels att rätt till progressionsutjämning jämväl skall föreligga vid fallande

inkomst, då skatlskyldigs till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst

från något av de två närmast föregående beskattningsåren minskats

med minst 6 000 kronor, och att utjämning då må verkställas på så sätt, att

den sammanlagda statliga inkomstskatten för det beskattningsår för vilket

den skattskyldige begär utjämning och de två närmast föregående beskatt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

ningsåren skall utgöra det belopp varmed nämnda skatt skulle ha utgått, om

inkomsten fördelats lika på de tre beskattningsåren, i enlighet med vad ovan

anförts, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;
2)

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

a) att vid pågående allmänna skatteberedning måtte prövas möjligheterna

till en fullständig resultatutjämning i enlighet med vad i motionerna anförts;

samt

b) att härvid eller genom särskild utredning frågan om resultatutjämning

genom kontometoden måtte prövas så skyndsamt, att förslag i ämnet

kan föreläggas senast 1963 års riksdag;

III) de likalydande motionerna I: 339 av herr Hagberg m. fl. och II: 408

av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960 om

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust — ---samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår,

för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första stycket

vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning

för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han jämlikt

bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration

som nyss sagts, eller till något av de två närmast därpå följande beskattningsåren.

Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger

skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i

tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag

erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts

under vederbörligt taxeringsår.

Rätten till---minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 ur l!)02 17

8 §•

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller andelar

vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades av

samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika, då

fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa ägde

eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet vid

det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter dock ej,

där skiljaktighet i ägarförhållandena betingas av att aktierna eller andelarna

genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk person

eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade aktier

överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som sedan beskattningsårets

ingång innehaft aktier i företaget.

9 §■

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget vid

utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången av

förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades

— direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående moderbolagets

rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast därest

moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar avaktiekapitalet

i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss sagts aktierna

i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk person

eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer ägde

eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall, som

sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av

dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid

det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets

utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått ä

annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt

förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer

som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

2 Bihang till riksdagens protokoll 4902. 7 samt. Nr 47

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i

samband med inkomststegring eller inkomstminskning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning av

statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i 1 g

omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående

beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten

verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt

förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,

att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret

och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den

skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda

beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera

av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av skatt

ske efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som

jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig

skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än

10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller

för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat beräknas,

därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000

kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 19

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som dac sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst

öO kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §•

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom av

varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas på

grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl vid

tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn skall tagas till sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt

1 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för A''ardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å rätt

till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter honom

äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §•

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt yrkande

om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning enligt

förevarandc förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av samma

taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken med

honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som nyss

sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till det

belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förord
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr ''fi år 1962

ning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt förordningen

om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid vad

i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar

och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla att

deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen

lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av äkta

make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar äro

för handen; jämför 5 §.

9 §•

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Ä restituerat belopp utgår icke ränta.

11 §•

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering för

jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom särskilt

beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den

skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till prövningsnämnden

inkomma med framställning om ansökningens upptagande till

förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det

slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år J962 21

12 §.

Hav skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så alt grunderna för skatteutjämningen eller förutsättningarna

för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden

vidtaga den ändring av skatteut jämningen, vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut eller

utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom ett

år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkomma

med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning

ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de i

taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst

äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

15 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret.............. 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret .......... 20 100 »

Sammanlagd beskattningsbar inkomst .................. 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen

avjämnas till närmaste hundratal kronor så att summan

av delbeloppen motsvarar den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten);

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1962

15 000 kronor

15 100 »

00 100 kronor

Skall å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen

för det beskattningsår varunder merinkomst upp
-

kommit antages utgöra:

å 15 000 kronor ...................................... 1 800 kronor

å 15 100 kronor ...................................... 1 820 »

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder........ 1 000 »

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret...... 2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning

tör den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

1. Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för beskattningsåret

samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret eller

ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena sidan

beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och jämföras.

Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller

den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid taxeringen

för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall därvid

anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp av

noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna

påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den skattelindring

som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor, hänförlig

till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för acku
-

för jämförelseåret .

för beskattningsåret

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 är 1962 23

mulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret ha

utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1962

ars eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1962 eller tidigare år.

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning rörande

allmän öppen resultatutjämning, innebärande bland annat rätt till skattefri

avsättning å särskilda konton — motsvarande nuvarande skogskonto — vid

beräkning av intäkt av jordbruk och av annan fastighet (hyresfastighet);

ävensom

IV) de likalydande motionerna I: 344 av herr Schött m. fl. och II: 415 av

herr Källenius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna

i fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet)

att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar avsedda

för framtida reparationsbehov».

I sammanhanget må framhållas alt till bevillningsutskottet inkommit eu

den 25 april 1962 dagtecknad skrift från Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

vari — med hänsyn till den stora byggnadsverksamhet som nu

pågår — starkt understrykes vikten av att den i sist angivna motioner

I: 344 och II: 415 yrkade utredningen snarast tillsättes.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:2, 11:42, 11:408, 11:415, 11:830, 11:831

och II: 832.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

I. Inledning, s. 13—14

II. Gällande bestämmelser om ackumulerad inkomst, in. in., s. 14—21

III. Utredningens förslag, s. 22—128

V. Departementschefens hemställan, s. 129.

Av innehållet i de i anledning av propositionen väckta

motionerna må här återges följande.

I motionerna I: 691 och 11: 831 erinras om gällande bestämmelser med en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 ur 1962

beloppsspärr och en kvotspärr. Framför allt är kvotregeln behäftad med

svagheter. Den har lett till ur saklig synpunkt klart obilliga resultat i de

enskilda fallen och har därjämte visat sig svårbemästrad för den enskilde.

Att den skulle ha märkbart minskat taxeringsmyndigheternas arbetsbörda

torde vara obevisat. I likhet med vad bl. a. löntagarorganisationerna framhållit

vid remissbehandlingen yrkar motionärerna att beloppsspärren bibehålies

vid nu gällande 4 000 kr. Därvid bör emellertid kvotspärren slopas.

Yrkandena i motionerna I: 692 och It: 832 avser hl. a. att innefatta sådan

ersättning för t. ex. reparations- och förbättringsarbeten, som tillerkännes

arrendator vid arrendets avslutande, i bestämmelserna om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst samt att höja den maximala fördelningstiden

för den ackumulerade inkomsten till 15 år i sådana fall då den

ackumulerade inkomsten hänför sig till kommande år. Såsom exempel på

fall av sistnämnda art nämner motionärerna ersättning för förtidig avverkning

vid brandskada. En utsträckt fördelningstid är enligt motionärernas

mening rimlig med hänsyn till att den ackumulerade inkomsten slås ut på

gångna inkomstår, medan inkomsten i realiteten avser kommande år med

kanske betydligt lägre inkomst. — Den av utredningen föreslagna schablonregeln

med hänsyn till innehavet beträffande viss rörelse- och jordbruksinkomst

bör genomföras såsom utredningen föreslagit och således endast

kunna genombrytas på yrkande av skattskyldig. Tillägget i propositionen

att inkomsten kan hänföras till ett mindre antal år än enligt schablonregeln,

nämligen om det eljest framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför

sig till kortare tid, bör utgå. — Vad angår reglerna om beloppsspärr och kvoleringsspärr

finner motionärerna det angeläget, att dessa regler utformas så

att man så långt som möjligt söker mildra de ogynnsamma verkningarna av

skatteprogressionen. — Motionärerna anser inte att särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst och skogskontoinsättning ger eu tillfredsställande

lösning vid t. ex. omfattande brandskador på skog och stormfällningar,

där intäkten i realiteten ofta måste täcka inkomstbortfallet under

HO—40 år framåt i tiden. Därför bör utredning göras om möjligheterna att

till brand- och stormskadefond få avsätta försäkringsbelopp och likvider för

brandskadad och stormfälld skog.

I motionerna I: 693 och 11: 830 föreslås bl. a. att bestämmelserna om särskild

skatteberäkning skall få tillämpas vid partiell avveckling av jordbruksdrift

i sådant fall att driften upphör på sambrukad fastighet. Därvid

har tagits som förebild förslaget alt vad som gäller beträffande rörelse även

skall gälla rörelsefilial och rörelsegren. — Beträffande tvångsåterföring av

skogskontomedel vid avyttring av fastighet, vid skifte av dödsbo och vid

bodelning yrkas av motionärerna, att bestämmelserna om ackumulerad inkomst

skall få tillämpas. — Motionärerna anser att den nuvarande beloppsgränsen

4 000 kronor är tillfredsställande och att någon kvotbegränsning

inte erfordras. Med hänsyn till den skärpta skattesatsen ovanför det proportionella

bottenskiktet skulle den föreslagna kvotspärren kunna innebära

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 25

en onödigt hård beskattning för inkomsttagare i relativt låga inkomstskikt.

— Motionärerna finner det befogat att — i likhet med vad som gäller om

besvär till prövningsnämnden — ansökan om särskild skatteberäkning för

ackumulerad inkomst skall vara avgjord senast den 30 juni året näst efter

ansökningsåret. — Motionärerna pekar på det förhållande som kan uppstå,

om ansökan om ackumulerad inkomst ingives till taxeringsnämndens ordförande

i samband med självdeklarationen. För att förebygga rättsförlust

synes det lämpligt med en kompletterande bestämmelse i taxeringskungörelsen.

— Det föreslås utredning om inrättande av brand- och stormskadefond

för skog vid kontantmässig inkomstredovisning i likhet med de s. k.

eldsvådefonderna för rörelse och för jordbruk med bokföringsmässig redovisning.

— Även i vissa andra avseenden föreligger utredningsyrkanden. Till

stöd för en skatteutjämning framåt i tiden åberopas bl. a. att inkomst, som

framtages vid avveckling av rörelse eller jordbruksdrift, i många fall har

karaktär av pension, som ägaren velat tillförsäkra sig för ålderdomen. För

att bereda större rättvisa bör enligt motionärernas uppfattning medges en

mera generell rätt till särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst

även inom förvärvskällan jordbruksfastighet och rörelse. Vad särskilt angår

tomtstyckningsrörelse betonas svårigheterna med bestämmelsen att

skattskyldig blott en gång skall få tillgodoräkna sig rätten till skatteberäkning

för ackumulerad inkomst.

Beträffande innehållet i de vid riksdagens början väckta,

bär upptagna motionerna må framhållas följande.

I motionerna I: 2 och 11: 1 erinras om att 1957 års skatteutrednings förslag

om förlustutjämning lagts till grund för lagstiftning genom beslut av

1960 års riksdag. Däremot tog Kungl. Maj :t inte upp utredningens förslag

till resultatutjämning, främst med den motiveringen att det pågick en utredning

om ändrade regler för ackumulerad inkomst. Enligt motionärernas

uppfattning borde den senare skattefrågan, som avsåg vissa begränsade inkomstsituationer,

inte hindra en mera generell resultatutjämning. I sammanhanget

framhålles också att flertalet remissinstanser tillstyrkte skatteutredningens

förslag om resultatutjämning. Motionärerna anser att utredningens

förslag med vissa smärre justeringar kan genomföras. Som exempel

på hur angelägen resultatutjämningen är nämnes förhållandena inom den

yrkesmässiga svenska fruktodlingen. Kännetecknande för fruktodlingen är

vartannatårs-skördar med därav följande stora variationer i inkomsterna.

Motionärerna erinrar även om en annan metod för att uppnå jämnare beskattning

vid varierande inkomster, nämligen den s. k. kontometoden. Denna

innebär i princip att på vederbörligt — och kontrollerat — konto insatt

belopp avdrages för det år det insättes och beskattas vid uttag. Med denna

metod skulle man kunna nå skatteutjämning även vid låga inkomstvariationer

och därmed en ännu mera generell lösning av resultatutjämningsproblemet.

3 liihang till riksdagens protokoll 11)62. 7 samt. Nr 47

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

I motionerna 1: 18 och II: 42 påpekas angelägenheten av att för fysiska

personer öppnas möjligheter till en fullständig resultatutjämning mellan

olika beskattningsår, så att de godtyckliga verkningarna av de progressiva

skatteskalorna kan undanröjas. Liksom i motionerna 1:2 och II: 1 förordas

här — med vissa avvikelser — ett genomförande av 1957 års skatteutrednings

förslag om progressionsutjämning. En progressionsutjämning kan

emellertid enligt motionärerna endast betraktas som en delreform. Möjligheter

till en fullständig resultatutjämning måste därför snarast öppnas. Denna

fråga bör övervägas av den nu pågående allmänna skatteberedningen. Eu

mera allmän resultatutjämning kan uppnås genom kontometoden, vilken

redan kommit till användning i lagstiftningen om skogskonto. Ett utjämningskonto

måste även tillmätas stor betydelse som sparfrämjande åtgärd.

Frågan om kontometoden bör därför också prövas. Enbart kontometoden är

emellertid inte en godtagbar lösning av resultatutjämningens problem. En

fullständig progressionsutjämning måste vid sidan härav eftersträvas.

I motionerna I: 339 och II: 408 yrkas till en början vissa kompletteringar

av gällande bestämmelser om rätt till förlustutjämning, nämligen beträffande

kravet på deklarationsskyldighet förluståret eller något av de två närmast

föregående beskattningsåren och beträffande familjebolag. Vidare förordas

progressionsutjämning enligt 1957 års skatteutrednings förslag, dock

med vissa ändringar. Slutligen föreslås skyndsam utredning om en allmän

öppen resultatutjämning, innebärande bl. a. rätt till skattefri avsättning å

särskilda konton — motsvarande nuvarande skogskonto — vid beräkning av

intäkt av jordbruk och av annan fastighet (hyresfastighet).

Motionärerna i motionerna I: 3U och II: 415 erinrar om att den skattemässiga

beräkningen av inkomst av hyresfastigheter (flerfamiljshus) sker

enligt den s. k. kontantprincipen. För varje beskattningsår skall sålunda

såsom bruttointäkt upptagas under året influtna hyror, och avdrag får blott

göras för omkostnader under året, därunder inbegripen värdeminskning som

byggnad är underkastad. Däremot medger icke gällande skattelagstiftning

att avdrag göres för avsättningar avsedda att täcka framtida kostnader. Av

fastighetskostnaderna är det speciellt underhålls- och reparationskostnaderna

som varierar år från år. Dessa kostnaders väsentliga skillnad mellan olika

inkomstår medför att underskott uppkommer de år större reparationer

måste göras, under det att inkomstberäkningen andra år kan utvisa

nettointäkt. Om enskilda fastighetsägare beredes möjlighet att för år med

låga reparationskostnader göra skattefria avsättningar för täckande av

framtida kostnader för reparationer, skulle den del av hyran som enligt

hyreskalkylen avser kostnader för reparationer till fullo kunna användas till

detta ändamål, varigenom fastighetsförvaltningen bleve rationellare och fastigheterna

skulle bibehållas i en hög standard. Motionärerna erinrar även

om de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen för vilka inkomsten vid taxeringen

beräknas efter särskild schablonregel. Sådana företag har möjligheter

att under år med låga reparationsbehov skattefritt fondera den efter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1!)62

27

avdrag för utförda reparationer återstående del av hyran, som är avsedd för

framtida reparation och underhåll.

Vad angår de här förut återgivna, vid riksdagens början väckta motionerna

må erinras om att i stort sett motsvarande yrkanden framfördes vid

förra årets riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 år 1961

anförde utskottet hl. a. följande.

Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som avser förordningen

om rätt till förlustutjämning och börjar därvid med yrkandet att såsom

villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet

förelegat för förluståret eller för något av de två beskattningsåren omedelbart

före förluståret. Enligt förordningen skall deklarationsskyldighet ha

förelegat för förluståret för att förlustavdrag skall kunna förekomma. Beträffande

förevarande spörsmål, som aktualiserades redan i samband med

lagstiftningens införande, anförde 1960 års bevillningsutskott bl. a. att det

var rimligt att i princip endast underskott, som uppkommit sedan den

skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktades genom förlustavdrag. Denna

avgränsning borde för att icke komplicera tillämpningen ske efter schablonartade

grunder. Det föreföll utskottet föga sannolikt att det i praktiken

i någon nämnvärd omfattning skulle komma att inträffa, att skattskyldiga,

som drev verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln skulle gå

miste om rätten till förlustavdrag. För att inte lagstiftningen i inledningsskedet

skulle kompliceras borde enligt utskottets mening den i propositionen

förordade, relativt lättillämpade regeln godtas. Frågan om eu komplettering

i den riktning som motionärerna förordat syntes kunna anstå till

dess större erfarenheter vunnits av den föreslagna lagstiftningens verkningar.

I de nu väckta motionerna har inte anförts några nya synpunkter

som är ägnade att belysa denna fråga. Icke heller eljest har något förekommit

som synes kunna ge riksdagen anledning att inta en annan ståndpunkt

än 1960 års riksdag. Utskottet avstyrker således ifrågavarande motionsyrkande.

I de sistnämnda motionerna har också yrkats sådana ändringar i förordningen,

att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag inte skall

möta, därest skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktier, som

övergått till någon på grund av arv, testamente eller bodelning, överförs å

tidigare ägare av aktier i företaget. Motsvarande yrkande var föremål för

behandling vid 1960 års riksdag. Därvid anförde bevillningsutskottet i denna

fråga, att det torde vara erforderligt att ha vissa spärregler i fråga om bolags

och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag sedan aktier och andelar

bytt ägare. I stort sett var bestämmelserna därom ändamålsenligt utformade.

Utskottet var dock medvetet om att det även i andra fall än då aktierna

bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kunde föreligga sådana

omständigheter, att det framstod som rimligt att förlustavdrag helt eller

delvis fick utnyttjas, exempelvis i sådana fall som de av motionärerna påtalade.

Emellertid ansåg utskottet det knappast vara möjligt att genom

generella föreskrifter tillgodose dessa fall; därtill var riskerna för missbruk

alltför påtagliga. Utskottet var därför inte berett att tillstyrka en utvidgning

av de åsyftade bestämmelserna men framhöll angelägenheten av att

utvecklingen på området i fortsättningen ägnades uppmärksamhet.

1 förenämnda uttalande av 1960 års bevillningsutskott kan utskottet

instämma. Att en viss fara för missbruk av möjligheterna till förlustavdrag

föreligger synes bl. a. framgå av den omständigheten att under sistlidna år

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

i ett flertal fall huvudposter av aktier i bolag med förluster tidigare år utbjudits

till försäljning. Det finns därför enligt utskottets mening all anledning

avvakta den framtida utvecklingen innan ytterligare utvidgningar i

lagstiftningen vidtas i förevarande hänseende.

1961 års bevillningsutskott uttalade därefter följande.

Utskottet övergår härefter till frågan om införande av progressionsutjämning

i beskattningssystemet. Som av det förut anförda framgår framlade

1957 års skatteutredning ett författningsförslag om rätt till utjämning av

statlig inkomstskatt på merinkomster i vissa fall. I motionerna I: 34 och

11: 46, 1: 71 och II: 90 ävensom I: 76 och II: 89 föreslås att utredningens förslag

om progressionsutjämning genomföres med vissa jämkningar. Bl. a.

önskar motionärerna att förslaget kompletteras så att progressionsutjämning

kan ske även vid fallande inkomst. Även denna fråga var föremål för

bedömning av 1960 års riksdag. Då väckta motionsyrkanden av i huvudsak

samma innebörd som de nu föreliggande avvisades av riksdagen på förslag

av bevillningsutskottet, som bl. a. framhöll att mot utredningens förslag riktats

principiella invändningar under remissbehandlingen. Å ena sidan hade

anförts att genom förslagets generella utformning progressionsutjämning

måst tillåtas i åtskilliga fall, då en sådan utjämning inte kunde anses sakligt

motiverad, exempelvis i samband med kraftigare löneökningar. Å andra

sidan hade också invänts att den föreslagna förordningen inte alltid tillgodosåg

behovet av utjämning vid fleråriga inkomstminskningar. Det var

därför enligt utskottets mening tveksamt om förslaget var ägnat att genomföras

i föreliggande skick. Utskottet hade för sin del kommit till den uppfattningen

att törslaget inte borde genomföras i dåvarande läge utan ställning

tas till frågan om progressionsutjämning först sedan revisionen av

reglerna om ackumulerad inkomst fullbordats och behovet av åtgärder på

området därigenom närmare klarlagts.

Utskottet anser för sin del att de principiella invändningar som sålunda

riktats mot det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget om progressionsutjämning

är av sådan natur att förslaget ej bör genomföras i föreliggande

skick eller ens med de jämkningar, som motionärerna föreslagit.

Utskottet kan därför inte tillstyrka motionsyrkandena om omedelbar lagstiftning

i ämnet.

Enligt utskottets mening bör spörsmålet om åstadkommande av en progressionsutjämning

betraktas som en fråga på längre sikt. De mest iögonenfallande

verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen

får anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad

inkomst samt om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto.

Härtill kommer den förra året genomförda lagtiftningen om förlustutjämning.

Det bör också erinras om att frågan om en utvidgning av tilllämpningsområdet

för lagstiftningen om ackumulerad inkomst är föremål

för utredning.

Av avgörande betydelse för bedömandet av behovet av en lagstiftning om

progressionsutjämning är emellertid att hela frågan om progressionen kan

komma i ett helt annat läge beroende på resultatet av de överväganden, som

sker inom allmänna skatteberedningen. Det har nämligen förutsatts att beredningen

skall överväga bl. a. om det är rationellt att ha en starkt progressiv

inkomstbeskattning för enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare och

jordbrukare samt uppta frågan om progressiviteten i skattesystemet i dess

helhet och inom dess olika delar i samband med undersökning av möjligheterna

till införande av en definitiv källskatt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i7 år 1962 29

Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte heller lämpligt att den

i motionerna 1:472 och II: 545 begärda utredningen av frågan om utjämning

av progressionens verkningar nu kommer till stånd.

Sin inställning till frågan om fullständig resultatutjämning, bl. a. genom

kontometoden, redovisade 1961 års bevillningsutskott sålunda.

I motionerna I: 34 och II: 46 har yrkats att en ny utredning tillsättes snarast

möjligt i syfte att pröva möjligheterna till en fullständig resultatutjämning

och att härvid i första hand frågan om resultatutjämning genom kontometoden

prövas och att förslag i detta syfte därefter skyndsamt förelägges

riksdagen. Ett liknande yrkande framlägges i motionerna 1:71 och 11:90.

Även denna fråga, som prövades ingående av 1957 års skatteutredning, varvid

utredningen fann att man, i vart fall för närvarande, inte borde införa

regler om resultatutjämning enligt kontometoden, torde komma att ägnas

uppmärksamhet av allmänna skatteberedningen. Med hänsyn härtill bör

inte en särskild utredning av frågan nu komma till ^tånd. Utskottet avstyrker

således de angivna motionsyrkandena.

Utskottets yttrande

Inledande synpunkter

I den förevarande propositionen har på grundval av ett av skatteutredningen

angående ackumulerad inkomst in. m. avgivet betänkande framlagts

förslag till ändrade bestämmelser om ackumulerad inkomst. Förslaget innebär

i huvudsak en utvidgning av tillämpningsområdet inom ramen för den

nuvarande lagstiftningens grunder såvitt angår inkomst av rörelse och jordbruksfastighet.

Därjämte upptas frågor som gäller beräkningen av ackumulerad

inkomst, fördelningstiden, spärregelns avvägning, ansökningstiden

in. in. Slutligen föreslås att riksskattenämnden skall äga meddela förhandsbesked

i frågor angående ackumulerad inkomst och att anstånd med skattebetalning

skall kunna medges, då ansökan om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst gjorts.

Till en början må erinras om att 1951 års lagstiftning om ackumulerad

inkomst syftar till att utjämna den progressiva beskattningens verkningar

och att bestämmelserna därför begränsats till att avse endast skattesubjekt,

som är underkastade dylik beskattning, nämligen fysiska personer, oskifta

dödsbon och familjestiftelser. Med ackumulerad inkomst förstås därvid sådan

inkomst som uppburits eller åtnjutits under ett år men som i själva

verket hänför sig till två eller flera beskattningsår. Lagstiftningen fick i viss

mån karaktär av försökslagstiftning. Det nu föreliggande förslaget får ses

mot bakgrunden av de erfarenheter som vunnits under den tid bestämmelserna

varit i tillämpning.

Propositionen jämte i anledning därav väckta motioner

Tillämpningsområdet. I likhet med utredningen angående ackumulerad inkomst

m. m. och så gott som samtliga remissinstanser förordar departementschefen

beträffande inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr fri år 1962

utvidgning av tillämpningsområdet för lagstiftningen om ackumulerad inkomst.

För att inte beskattningsmyndigheternas arbetsbelastning skall ökas

mer än som är nödvändigt, bör dock, liksom hittills, bestämmelserna i detta

hänseende begränsas till särskilda i förordningen uppräknade fall. Huruvida

man i en framtid kan utsträcka bestämmelserna till att omfatta en mer

generell rätt till särskild skatteberäkning är utskottet inte nu berett att yttra

sig om. I motionerna I: 693 och II: 830 har yrkats utredning av frågan om

sådan generell rätt inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Då

irågan om en mera omfattande progressionsutjämning, vartill förevarande

spörsmål får hänföras, hänger samman med den översyn av hela vårt

skattesystem, som skall verkställas av allmänna skatteberedningen, finner

utskottet inte anledning att tillstyrka motionärernas utredningsyrkande.

Rörande principerna för den föreslagna lagstiftningen tillstyrker utskottet

att särskild skatteberäkning på grund av försäljning av inventarier och

varor vid avveckling av rörelse — genom överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

— skall medgivas endast under förutsättning att i stort sett samtliga

dylika tillgångar, fransett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderas,

avyttrats vid beskattningsårets utgång, att reserveringar av olika

slag i rörelse återförts till beskattning samt att den skattskyldige inte

samma år börjat ny likartad rörelse. Det är här fråga om en relativt komplicerad

lagstiftning, varför en viss restriktivitet i fråga om tillämpningsområdet

är betingad av praktiska skäl.

I fråga om inkomst av skogsbruk får behovet av progressionsutjämning i

huvudsak anses tillgodosett genom förordningen om skogskonto. Någon valrätt

för den skattskyldige att i stället tillämpa förordningen om ackumulerad

inkomst bör enligt utskottets mening i princip inte införas. Såsom föreslagits

bör dock undantag göras för sådana katastroffall som brand, stormfällning.

o. d., da den skattskyldige — och detta gäller såväl bokföringsmässig

som kontantmässig redovisning — bör ha valrätt mellan särskild

skatteberäkning och skogskontoavsättning.

Vad angår inkomst av jordbruk tillstyrker utskottet den föreslagna utvidgningen

av bestämmelserna till att avse även jordbruk med kontantmässig

redovisning, nämligen beträffande intäkt vid avyttring av inventarier,

varor och produkter i jordbruksfastighet i samband med upphörande

av jordbruksdriften samt beträffande intäkt då hel kreatursbesättning avyttras

utan att nyuppsättning sker under året även om försäljningen inte

har samband med upphörande av jordbruksdriften.

Då det gäller inkomstslagen annan fastighet, tjänst och kapital föreslås

förordningens bestämmelser liksom tidigare vara tillämpliga i fråga om all

ackumulerad inkomst. Detsamma gäller inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet,

dock med undantag för realisationsvinst.

I motionerna I: 692 och II: 832 yrkas bl. a. att reglerna om ackumulerad

inkomst skall utsträckas till att omfatta i arrendesammanhang utgående ersättning,

som utgör inkomst av rörelse. I anledning härav vill utskottet, såsom

tidigare nämnts, framhalla, att det här är fråga om en komplicerad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr tf år 1962 3)

lagstiftning och att det i nu förevarande sammanhang inte varit avsett att

utsträcka förordningens tillämpningsområde till alla de många olika slag

av intäkter av ackumulerad inkomsts natur som i mer eller mindre sällsynta

fall kan tänkas uppkomma i en rörelse. Med hänsyn härtill kan utskottet

inte tillstyrka föreliggande motionsyrkande.

I motionerna 1:693 och 11:830 beröres ett spörsmål, som — framhåller

motionärerna — delvis sammanhänger med att man inom en rörelsegren

blott en gång skall få tillgodogöra sig rätten till skatteberäkning för ackumulerad

inkomst. Om en ägare av jordbruksfastighet bedrivit tomtstyckningsrörelse

och en väsentlig del av hans fastighet under mer eller mindre

expropriationsliknande förhållanden inköpes för bebyggelseändamål, kan svårighet

uppkomma att avgöra, när rörelsen faktiskt upphör. I och med att

hela fastigheten kan utgöra potentiell tomtmark, där ett framtida och måhända

långt fram liggande behov kan bli avgörande för frågan, huruvida ytterligare

tomtförsäljning skall äga rum, kan säljaren i det enskilda fallet

knappast leda i bevis, att tomtstyckningsrörelsen upphört. Frågan har enligt

motionärernas mening inte vunnit en tillfredsställande lösning genom

den nu aktuella förordningen. Motionärerna yrkar utredning härom i syfte

att avskaffa föreliggande begränsning av möjligheterna till särskild skatteberäkning.

I anledning härav vill utskottet till en början erinra om att frågan om

särskild skatteberäkning i liknande fall berörts i propositionen. Om en lantbrukare

mer eller mindre tvångsvis säljer en del av sin fastighet och därvid

beskattas för inkomst av tomtstyckningsrörelse, bör — framhåller departementschefen

— en sådan försäljning på en gång av ett stort tomtområde

ofta kunna anses som försäljning av tomtstyckningsrörelse. Det förutsättes

dock att lantbrukaren kan göra sannolikt att han för de närmaste åren inte

har några planer på ytterligare tomtförsäljningar och att han inte själv

behandlar en del av sin fastighet som lager i en tomtstyckningsrörelse. Bedömningen

måste dock ske från fall till fall och några generella regler kan

inte angivas.

Svårigheterna att åstadkomma en i alla hänseenden godtagbar lösning av

den i motionerna behandlade frågan sammanhänger med att cn av huvudprinciperna

för lagstiftningen är att särskild skatteberäkning vid avveckling

av rörelse i stort sett endast kan ifrågakomma om samtliga tillgångar

avyttrats. Genom det nyss återgivna uttalandet har enligt utskottets mening

rimlig hänsyn tagits till fastighetsägarens situation i förevarande hänseende.

Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas att frågan kan komma

i förändrat läge med anledning av de förslag som skatteflyktskommitténs

övervägande kan leda till. Med hänsyn härtill bör kommitténs arbete avvaktas

innan ytterligare utredningsåtgärder överväges.

I motionerna I: 693 och II: 830 erinras om det i propositionen föreslagna

tillägget att förordningens stadganden om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse skall äga motsvarande tillämpning beträffande rörelsefilial

eller rörelsegren. Motionärerna föreslår i anledning härav ett liknande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

tillägg beträffande jordbruksfastighet och åsyftar därvid det fallet, att två

eller flera jordbruksfastigheter drives i sambruk och att ägaren i samband

med överlåtelse eller utarrendering av en av dessa fastigheter avyttrar maskiner

och andra inventarier liksom varor och produkter under sådana förhållanden

att ackumulerad inkomst uppkommer. Utskottet får erinra om att

departementschefen i propositionen berört förevarande fråga och därvid uttalat,

att rätt till särskild skatteberäkning i princip föreligger i hithörande

fall men att det ankommer på den skattskyldige att förete utredning om den

ackumulerade inkomstens storlek.

Med detta uttalande, som inte föranleder någon erinran från utskottets

sida, synes syftet med motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett.

Vidare förordas i motionerna I: 693 och II: 830 att förordningens bestämmelser

skall göras tillämpliga, då å skogskonto insatta medel tvångsvis

återföres till beskattning vid avyttring av fastighet, vid skifte av dödsbo

och vid bodelning. Såsom framhålles av departementschefen i propositionen

bör en skogsägare i eget intresse inte utnyttja denna möjlighet till skatteuppskov

i sådan utsträckning att behov av resultatutjämning uppkommer,

då medlen återföres till beskattning. Om återföring sker i samband med

skifte av dödsbo kan dock enligt propositionen vissa skäl tala för att beskattningseffekten

mildras. Eftersom spörsmålet om dödsbos inkomstbeskattning

emellertid för närvarande är föremål för prövning inom skatteflyktskommittén

och då kommittén därvid även torde komma att beakta

frågan om beskattningen av från skogskonto återförda medel — detta torde

även gälla vid förekommande fall av bodelning — anser utskottet i likhet

med departementschefen att kommitténs förslag bör avvaktas. Med det anförda

avstyrker utskottet nu ifrågavarande motionsyrkanden.

Fördelningstiden. Den ackumulerade inkomsten skall enligt gällande bestämmelser

i regel fördelas på det antal år, vartill den är att hänföra, dock

högst 10 år. Utskottet delar departementschefens uppfattning att denna

maximigräns bör bibehållas; inte minst praktiska skäl talar emot en fördelning

på längre tid. Enligt utskottets mening kan motionärerna i motionerna

1:692 och 11:832 inte anses ha anfört tillräckligt vägande skäl för

yrkandet om utsträckning av maximitiden till 15 år för sådana fall, då den

ackumulerade inkomsten hänför sig till kommande år, såsom ersättning

vid skogsbrand för förtidig avverkning. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande

motionsyrkande.

Nära detta yrkande står hemställan i motionerna 1:693 och 11:830 om

utredning av frågan om skatteutjämning framåt i tiden beträffande inkomst,

som framtages vid avveckling av rörelse eller jordbruksdrift och

som har karaktär av pension för ägarens ålderdom. Enligt utskottets mening

skulle en sådan bestämmelse i hög grad komplicera taxeringsarbetet.

Även kan förutses en mängd nya problem, bl. a. hur man skall förfara, om

den skattskyldige avlider under fördelningstiden eller om han skulle erhålla

väsentligt höjda inkomster i övrigt, som förtar den avsedda verkan av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

33

skatteutjamningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet

sig inte kunna biträda ifrågavarande motionsyrkande.

Vad angår fördelningstiden har utredningen föreslagit en särskild schablonregel,

enligt vilken — i fråga om vissa ackumulerade inkomster i

jordbruk och rörelse —- inkomsten skall hänföras till det antal år, varunder

den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen i fråga. Om den skattskyldige

åtnjutit sådan inkomst i sin egenskap av delägare i handels- eller

kommanditbolag, skall inkomsten vara hänförlig till den tid han varit delägare

i bolaget. Inkomsten skall kunna fördelas på kortare tid, om den

skattskyldige så yrkar och företer utredning härom. Departementschefen

ansluter sig härutinnan till utredningsförslaget. Sistnämnda förslag innebar

även, att avvikelse från schablonregeln inte skulle kunna göras på grund

av utredning av beskattningsmyndighet. I detta hänseende föreslår departementschefen

en ändring genom att förorda att kortare fördelningstid än enligt

schablonregeln skall kunna tillämpas, om det eljest framstår såsom

uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare sådan tid. I motionerna

I: 692 och II: 832 yrkas att sistnämnda passus, som inrymmer det fallet att

prövningsnämnd också utan yrkande av den skattskyldige kan besluta om

kortare fördelningstid än enligt schablonregeln, icke måtte intagas i förordningen.

Enligt utskottets förmenande kan det emellertid vara lämpligt

att den skattskyldiges rätt att yrka kortare fördelningstid kompletteras med

en liknande möjlighet för beskattningsmyndighet. Sistnämnda möjlighet bör,

såsom departementschefen också framhållit, endast komma till användning

om det framstår såsom uppenbart att fördelningstiden bör vara kortare än

enligt schablonregeln. Med det anförda får utskottet avstyrka nu förevarande

motionsyrkande.

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten. Spärregeln. Vad som från

departementschefens sida föreslagits i fråga om nettobeloppet av ackumulerad

inkomst, dold reserv i inventarier m. fl. tillgångar samt beskattningsbar

inkomst som alternativ till nettobeloppet av ackumulerad inkomst föranleder

icke någon erinran från utskottets sida.

Den nuvarande beloppsspärren å 4 000 kronor fastställdes år 1951. Härvid

föreskrevs även en kvoteringsspärr; den ackumulerade inkomsten skall

utgöra minst en tredjedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst. I propositionen föreslås att beloppsspärren höjes till 5 000

kronor, kombinerad med en kvoteringsspärr å en femtedel av den taxerade

inkomsten. I motionerna 1:691 och 11:831 samt 1:693 och 11:830 yrkas

att beloppsspärren å 4 000 kronor bibehålies men att kvoteringsspärren slopas.

Samma minimibelopp å 4 000 kronor yrkas i motionerna 1:692 och

II: 832 men med en kvoteringsspärr å en femtedel av den taxerade inkomsten.

Med anledning härav får utskottet anföra följande. Utredningen föreslog —

bl. a. med beaktande av penningvärdeförändringen — eu beloppsspärr å 6 000

kronor. Med hänsynstagande till bl. a. vissa remissullåtanden har i pro
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

positionen föreslagits en minimigräns å 5 000 kronor. Om man beaktar, att

konsumentprisindex under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit med omkring

40 procent, synes den av departementschefen nu föreslagna höjningen

enligt utskottets mening måttfull. En sådan höjning av beloppsspärren

torde erfordras för att inte i alltför hög grad öka beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda. Av samma skäl bör också den i propositionen föreslagna

kvoteringsspärren bibehållas. Utskottet är således inte berett tillstyrka

här föreliggande motionsyrkanden.

Övriga ändringsförslag m. m. Förslag om förlängning av ansökningstiden,

om förhandsbesked, om anstånd med skattebetalning m. m. föranleder inte

någon erinran från utskottets sida.

Prövningsnämnd skall enligt 89 § taxeringsförordningen avgöra mål och

ärenden så snart ske kan. Dessutom stadgas eu yttersta tidsgräns, inom

vilken ordinära och även vissa extraordinära besvär skall vara avgjorda,

nämligen senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. I motionerna I: 693

och II: 830 yrkas cn liknande bestämmelse av innebörd att ansökan om särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall ha avgjorts senast den

30 juni året näst efter ansökningåret.

Enligt utskottets mening får det förutsättas att ifrågavarande ansökningar

icke onödigtvis fördröjes utan avgöres av prövningsnämnden så snart ske

kan. Det torde ej heller finnas anledning att ge dessa ansökningar förtur

framför andra till prövningsnämnden inkomna ansökningar, såsom framställningar

om skattebefrielse för dödsbo. Åberopande det anförda får utskottet

avstyrka bifall till förevarande motionsyrkande.

I samma motioner, I: 693 och II: 830, yrkas även att taxeringsnämndens

ordförande ålägges skyldighet att i förekommande fall vidarebefordra ansökan

om ackumulerad inkomst till prövningsnämndens kansli. Om så ej

sker kan nämligen skattskyldig, framhåller motionärerna, komma att lida

rättsförlust. Förhållandet skulle enligt motionärernas uppfattning regleras

genom ändring i taxeringskungörelsen. Utskottet får till en början erinra

om att del inte ankommer på riksdagen att besluta om ändring i nämnda

kungörelse. Vad beträffar frågan om riksdagen bör uttala sig för en författningsändring

i den riktning motionärerna föreslagit bör uppmärksammas

att risken för att skattskyldig inte skall kunna före ansökningstidens utgång

anhängiggöra ärendet hos prövningsnämnden minskas avsevärt om den i

propositionen föreslagna förlängningen av ansökningstiden genomföres. Vidare

får det ihågkommas att det ytterst ankommer på den skattskyldige

själv att ingiva framställningen till rätt myndighet. Utskottet finner det

dock angeläget att taxeringsnämndsordföranden medverkar till att vidarebefordra

eventuella ansökningar till prövningsnämndens kansli eller att han

åtminstone — då de skattskyldige t. ex. antecknat förhållandet å deklarationsblanketten

— upplyser den skattskyldige om vad denne har att iaktta

för att bevaka sin rätt. Lämpligen kan ordförandena erinras härom genom

anvisningar i någon form eller vid informationssammanträden. Med det anförda

anser sig utskottet ha besvarat föreliggande motionsyrkande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr tf är 1962

35

Kontometoden. I motionerna 1:692 och 11:832 samt 1:693 och 11:830

har yrkats utredning angående inrättande av brand- och stormskadefonder

vid skogsbruk. Inledningsvis har utskottet uttalat att propositionen tagit

sikte på en reformering av bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

Därvid har möjlighet beretts de skattskyldiga till särskild skatteberäkning

beträffande intäkter i anledning av brand- och stormskador. Dessutom äger

skogsägare i förekommande fall rätt till insättning å skogskonto. Spörsmålet

om resultatutjämning genom utvidgad användning av kontometoden

kommer, såsom torde framgå av det följande, att prövas av allmänna skatteberedningen.

Med hänsyn till vad nu anförts föreligger enligt utskottets mening inte

anledning att tillsätta den av motionärerna begärda särskilda utredningen.

Motionsyrkanden om resultatutjämning m. m.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även de vid riksdagens början

väckta motioner, som tar sikte på att utjämna verkan av progressionen i

den statliga inkomstskatten. Sålunda yrkas i de sinsemellan likalydande

motionerna I: 2 och II: 1, I: 18 och II: 42 samt I: 339 och II: 408 att det av

1957 års skatteutredning framlagda förslaget till förordning om rätt till utjämning

av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa fall skall med smärre

ändringar antas av riksdagen.

I motionerna har även frågan om åstadkommande av en allmän öppen resultatutjämning

tagits upp till behandling. Därvid yrkas utredning rörande

bl. a. rätt till skattefri avsättning å särskilda konton. I motionerna I: 18

och 11:42 ifrågasättes att hänskjuta spörsmålet till allmänna skatteberedningen.

Vidare yrkas i motionerna I: 344 och II: 415 utredning i syfte att vad angår

hyresfastigheter bereda möjlighet till avdrag med visst belopp för avsättningar

avsedda för framtida reparationsbehov.

Slutligen hemställes i motionerna 1:339 och 11:408 att vissa ändringar

vidtas i den år 1960 antagna förordningen om rätt till förlustutjämning vid

taxering för inkomst.

Utskottet får i anledning härav erinra om att principen om beskattningsårets

slutenhet alltjämt är grundläggande för våra skattelagar, om än betydande

avsteg gjorts under de senaste femton åren. Genom lagstiftningen

om förlustutjämning har de särskilt påtagliga nackdelarna av beskattningsårets

slutenhet undanröjts. Vidare får de mest aktuella spörsmålen om den

progressiva beskattningens verkningar anses åtminstone provisoriskt lösta

genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst och lagstiftningen om skogskonto.

Givetvis har man såsom också framgår av det föregående, genom

dessa lagstiftningsåtgärder inte löst alla de problem, som har samband med

beskattningen av inkomster, vilka varierar starkt mellan olika år. Frågan

om en mera omfattande progressionsutjämning hänger emellertid samman

med den översyn av hela vårt skattesystem, som skall verkställas av allmän
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1962

na skatteberedningen. Därvid kominer givetvis även att prövas lämpligheten

av ett ökat användande av kontometoden för ernående av skatteutjämning.

Vidare vill utskottet framhålla att frågan om utjämning av statlig inkomstskatt

på merinkomster liksom spörsmålet om en öppen resultatutjämning

var föremål för prövning vid 1960 och 1961 års riksdagar. Såsom

framgår av den tidigare redogörelsen uttalade därvid föregående års bevillningsutskott

bl. a. att spörsmålet om åstadkommande av en progressionsutjämning

borde betraktas som en fråga på längre sikt. Vidare erinrades

om att 1957 års skatteutredning ingående prövade frågan om införande av

resultatutjämning enligt kontometoden. Utredningen intog emellertid den

ståndpunkten att man för närvarande inte borde införa några bestämmelser

härutinnan. Även andra metoder för öppen resultatutjämning behandlades

av utredningen.

Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena

rörande progressionsutjämning och öppen resultatutjämning.

Vad angår de ifrågasatta ändringarna i förordningen om förlustutjämning

yrkas i motionerna I: 339 och II: 408 att såsom villkor för rätt till

förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret

eller för något av de två beskattningsåren omedelbart före förluståret.

Enligt förordningen är förlustavdrag möjligt endast om deklarationsskyldighet

förelegat för förluståret. Detta spörsmål uppmärksammades av både

1960 och 1961 års riksdag men ställdes på framtiden. Bl. a. har man velat

avvakta erfarenheterna av lagstiftningen. I de nu väckta motionerna har

inte förekommit något som bör föranleda ett ändrat ställningstagande från

riksdagens sida. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till förevarande

motionsyrkande.

I motionerna I: 339 och II: 408 yrkas därjämte sådant tillägg till 8 § förenämnda

förordning att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag inte

skall möta, därest skiljaktighet i ägarförhållandena betingas av att aktier,

som övergått till någon på grund av arv, testamente eller bodelning, överföres

å tidigare ägare av aktier i företaget. Även motionsyrkande av denna

innebörd förekom vid 1960 och 1961 års riksdagar men avvisades bl. a. med

hänsyn till risken för missbruk. Vad motionärerna nu anfört innebär inte

några nya synpunkter på ämnet. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) alt riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 114, antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) förordning om ändring i förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1962

37

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom.

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 2 av herr Kronstrand m.

fl. och II: 1 av herr Carlsson i Tibro m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 18 av herr Bengtson m. fl.

och II: 42 av herr Hedlund m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 339 av herr Hagberg m.

fl. och II: 408 av herr Heckscher m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 344 av herr Schött m. fl.

och II: 415 av herr Källenius m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 691 av herrar Kronstrand

och Stefanson samt 11:831 av herrar Gustafson i Göteborg

och Larsson i Umeå,

6) de likalydande motionerna I: 692 av herr Sundin m. fl.

samt II: 832 av herrar Hansson i önnarp och Fälldin, ävensom
7)

de likalydande motionerna I: 693 av herr Virgin m. fl.

och II: 830 av herr Cassel,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Söderquist,

fröken Ranmark*, herrar Oscar Carlsson*, Wärnberg, Lundström, Gösta

Jacobsson, Hellebladh* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,

Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö*, Magnusson i Borås, Andersson

i Essvik, Forsberg, Larsson i Umeå och Fälldin.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

Reservation

av herrar Hagberg, Söderquist, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin, Nilsson

i Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och

Fälldin, vilka ansett,

att utskottet i nedannämnda avseenden bort hemställa:

I. beträffande spärregeln och tvångsåterföring av avsättning

till skogskonto under Al) att riksdagen — med förklarande

att Kungl. Maj :ts förevarande proposition icke

kunnat av riksdagen oförändrad antagas samt i anledning

av de inbördes likalydande motionerna 1: 691 av herrar Kronstrand

och Stefanson samt II: 831 av herrar Gustafson i Göteborg

och Larsson i Umeå, I: 692 av herr Sundin m. fl. samt

11:832 av herrar Hansson i önnarp och Fälldin ävensom

1:693 av herr Virgin m. fl. och 11:830 av herr Cassel —

måtte antaga det vid propositionen nr 114 fogade förslaget

till förordning om ändring i förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst med de ändringar, att 2 § samt

3 § 2 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag

betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

2 §•

Till grund--— denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund

för skatteberäkningen, uppgår till

minst 5 000 kronor och tillika utgör

minst en femtedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §•

2 mom. I fråga — — —jordbruksfastigheten;

samt

8) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda investeringsfonder

för förlorade inventarier

och lagertillgångar återförts

till beskattning under sådana förhållanden

att, därest det återförda

Reservanternas förslag

2 §.

Till grund---— denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund

för skatteberäkningen, uppgår till

minst 4 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

2 inom. I fråga---jord
bruksfastigheten;

samt

8) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda investeringsfonder

för förlorade inventarier

och lagertillgångar återförts

till beskattning under sådana förhållanden

att, därest det återförda be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr t7 år 1962

39

Kungl. Maj:ts förslag

beloppet i stället utgjort köpeskilling

för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen

enligt 6) eller 7) ovan skulle

ansetts såsom ackumulerad inkomst,

dock att ränta som tillägges

det återförda beloppet icke skall anses

utgöra sådan inkomst.

Reservanternas förslag

loppet i stället utgjort köpeskilling

för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen

enligt 6) eller 7) ovan skulle

ansetts såsom ackumulerad inkomst,

så ock intäkt, som uppkommit

därigenom att avsättning till skogskonto

återförts till beskattning i samband

med överlåtelse av jordbruksfastighet

genom avyttring, skifte av

dödsbo eller bodelning, dock att ränta

som tillägges det återförda beloppet

icke skall anses utgöra sådan inkomst.

II. beträffande förlustutjämning, progressionsutjämning

och allmän öppen resultatutjämning under B 1)—3) att riksdagen

— i anledning av de inbördes likalydande motionerna

I: 2 av herr Kronstrand m. fl. och II: 1 av herr Carlsson i

Tibro in. fl., I: 18 av herr Bengtson m. fl. och II: 42 av herr

Hedlund m. fl. samt I: 339 av herr Hagberg m. fl. och II: 408

av herr Heckscher m. fl. -— måtte

a) antaga det vid motionerna 1:339 och 11:408 fogade

förslaget till förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§

förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst, dock med den ändringen

att 2 § i förslaget erhåller följande lydelse.

2 §.

Med förlust----— samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår,

för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första stycket

vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning

för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter av en

eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna

vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration

som nyss sagts, eller till något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande

äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och

sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras

härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts under vederbörligt

taxeringsår.

Rätten till —---minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962

b) antaga det vid motionerna I: 339 och II: 408 fogade

förslaget till förordning om rätt till utjämning i vissa fall

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller

inkomstminskning;

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att skyndsam utredning

företas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning

samt att härvid i första hand frågan om resultatutjämning

genom kontometoden prövas och att förslag i

detta syfte skyndsamt förelägges riksdagen;

III. beträffande reparationsfond för hyresfastighet under

B 4) att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

I: 344 av herr Schött m. fl. och II: 415 av herr Källenius

m. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning i syfte att möjliggöra skattefria avsättningar

för framtida reparationsbehov å hyresfastigheter;

IV. beträffande brand- och stormskadefond för skog under

B 6) och 7) att riksdagen — i anledning av de inbördes likalydande

motionerna I: 692 av herr Sundin m. fl. och II: 832

av herrar Hansson i Önnarp och Fälldin ävensom I: 693 av

herr Virgin m. fl. och II: 830 av herr Cassel — måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning och

förslag rörande inrättande av brand- och stormskadefond för

skog.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620606

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om åtcrföring av vissa enligt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. fonderade medel. a1 i texten