Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om betalning av kvarstående skatt i fyra terminer.

1962-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om betalning av kvarstående skatt i fyra terminer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1962

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om betalning av kvarstående skatt i fyra terminer.

(2 avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:160 av herr Sundin samt 11:186 av herrar Börjesson i Falköping

och Elmwall har hemställts, »att sådan ändring i gällande skatteförfattningar

företages, att kvarskatt i fortsättningen må fördelas på fyra

terminer i stället för två, därest kvarskattebeloppet överstiger 1 000 kronor

samt att det uppdrages åt vederbörande utskott att utarbeta lagtext i motionernas

syfte».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 11:186.

Enligt gällande uppbördsförordning av år 1953 (28 §) skall kvarstående

skatt under fem kronor icke erläggas. Kvarstående skatt förfaller till betalning,

om den uppgår till högst 50 kronor, under uppbördsterminen i mars

månad och, om den överstiger 50 kronor, med lika belopp under nämnda

termin och uppbördsterminen i maj månad. Därest den skattskyldige är

löntagare med A-skatt skall således löneavdrag för kvarstående skatt verkställas

under månaderna januari — april.

I huvudsak samma ordning gällde enligt 1945 års uppbördsförordning.

Emellertid medgavs beträffande skatt i anledning av 1948 och 1949 års

taxeringar — de första taxeringarna av inkomst, varå källskatt erlades •—

anstånd med betalning av kvarstående skatt på det sätt att den skatt, som

skulle betalas under terminen i mars, i stället skulle erläggas under terminen

i maj, samt att den skatt, vilken skulle gäldas under terminen i maj,

behövde erläggas först under terminen i september. För löntagare med Askatt

innebar anståndet, att löneavdrag för kvarstående skatt skulle verkställas

under månaderna januari —augusti.

Frågan om förlängning av inbetalningstiden för kvarstående skatt behandlades

av uppbördssakkunniga i betänkande med förslag till vissa ändringar

i uppbördsförfarandet (SOU 1952:1). De sakkunniga anförde därom

bl.a. följande (s. 170).

Den kvarstående skatten förfaller till betalning under uppbördsterminerna

i mars och maj månader, önskemål ha uttalats om att man — såsom

liihang till riksdagen protokoll 19G2. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1962

skedde under åren 1949 och 1950 — skulle låta den kvarstående skatten betalas

under uppbördsterminerna i maj och september. Även andra önskemål

ha framkommit om förlängning av inbetalningstiden.

De sakkunniga ha till en början diskuterat, om uppbörden av den kvarstående

skatten som hitintills bör ske under två uppbördsterminer eller om

antalet uppbördsterminer bör minskas till en eller utökas till tre eller flera.

Ur kostnadssynpunkt för det allmänna vore det naturligtvis önskvärt med

allenast en uppbördstermin. Detta skulle också kunna motiveras med att

den kvarstående skatten framdeles bör nedgå avsevärt. Emellertid torde det

likväl icke kunna undvikas, att den kvarstående skatten i enskilda fall kan

bli så stor att betalningssvårigheter kunna uppkomma, om den skall erläggas

på en gång oberoende av när under året uppbörden skall ske. Med hänsyn

härtill bör antalet uppbördsterminer icke nedsättas. A andra sidan torde

några hållbara skäl icke kunna åberopas för en utökning av uppbördsterminernas

antal. De sakkunniga förorda, att den kvarstående skatten skall

såsom f. n. uppbäras under två uppbördsterminer.

De sakkunniga förorda vidare att bestämmelserna i UF om uppbörd av

kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj månader skola

bibehållas. Visserligen medgavs under åren 1949 och 1950 en viss förskjutning

av uppbördsterminerna på grund av den kvarstående skattens storlek.

Under år 1951 ha dock uppbördsterminerna varit förlagda till mars och maj.

De förändringar i uppbördsförfarandet, som redan beslutats och som de

sakkunniga därutöver förorda i förevarande betänkande, böra därjämte

åstadkomma en sådan nedgång i de kvarstående skatterna, att av denna anledning

något behov av en sådan förskjutning icke kan anses föreligga. Så

länge arbetsgivarna ha skyldighet att verkställa avdrag å lönen för den kvarstående

skatten, måste hänsyn tagas till deras berättigade önskemål, att den

tid, varunder sådana avdrag skola verkställas, blir så kort som möjligt.

Som skäl för en framflyttning av uppbördsterminerna till senare än i mars

har också anförts, att man därigenom skulle kunna medhinna att i större

utsträckning än eljest ändra verkställda debiteringar på grund av meddelade

beslut i debiterings- och taxeringsmål. Detta skäl har visst fog för sig, särskilt

som det torde vara ofrånkomligt, att även i fortsättningen liksom hitintills

ett stort antal debiterings- och taxeringsbesvär ingivas först efter

det debetsedlarna å slutlig skatt kommit de skattskyldiga tillhanda i början

av december månad. Det kan vara förenat med svårigheter att meddela beslut

i dessa mål så snabbt, att nya debetsedlar kunna utfärdas före uppbördsterminen

i mars. Fn framflyttning av första uppbördsterminen till maj

skulle emellertid medföra att den andra uppbördsterminen kommer antingen

i semestermånaden juli eller i september månad. Intetdera av dessa

alternativ kan förordas.

Nu gällande regler för den kvarstående skattens fördelning på de olika

uppbördsterminerna synas böra bibehållas.

På grundval av de sakkunnigas utredning framlades i proposition nr 100

till 1953 års riksdag förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet, bland

annat en ny uppbördsförordning. Departementschefen anslöt sig därvid till

de sakkunnigas ovan intagna uttalanden i förevarande spörsmål. Propositionen

tillstyrktes med vissa smärre ändringar av samma års bevillningsutskott

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1962 3

i dess av riksdagen godkända betänkande nr 33, därvid frågan om uppbördsterminerna

för kvarstående skatt icke föranledde något särskilt uttalande

från utskottets sida.

Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu förevarande framställdes

senast vid 1954 års riksdag. Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet i

dess av riksdagen godkända betänkande nr 24. Utskottet erinrade därvid

bl.a. om att sedan källskattesystemet införts strävandena att förbättra uppbördssvstemet

i väsentlig mån varit inriktade på att erna en ordning, enligt

vilken den preliminära skatten så nära som möjligt ansluter sig till den

slutliga skatten. Effektiviteten av de regler som antagits i detta syfte har

dock varit i viss utsträckning beroende av medverkan från de skattskyldigas

sida. Ur denna synpunkt måste antagas, att en uppmjukning i sättet för erläggande

av kvarstående skatt i princip motverkar syftet med källskatten.

Uppgift i milj. kr å kvarstående skatt, överskjutande preliminär skatt och

slutlig skatt enligt taxering för taxeringsåren 1954 — 1961

Taxeringsår

Kvarstående

Överskjutande

Slutlig

skatt

skatt

skatt

1954

709

589

6 902

1955

738

667

7 562

1956

1 036

568

9 229

1957

973

689

9 698

1958

813

831

10 431

1959

729

1 065

10 359

1960

920

959

11 522

19611

1 170

1 032

12 865

I de föreliggande motionerna erinras om de kreditsvårigheter som uppkommer

för de skattskyldiga genom att den kvarstående skatten fördelas

på endast två uppbördstermincr. En utsträckning av inbetalningarna skulle

minska de skattskyldigas behov att låna pengar för detta ändamål. Den

eventuella ränteförlust som det allmänna skulle få bära genom att skattebetalningen

blev något förskjuten framåt, skulle säkerligen kompenseras

genom minskning av antalet i restlängd uppförda skattskyldiga. Den föreslagna

lättnaden skulle endast gälla skattskyldig med kvarstående skatt å

1 000 kronor och däröver.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser skall kvarstående skatt över 50 kronor erläggas

med lika belopp under uppbördsterminerna i mars och maj månader.

Då skatten uppgår till högst 50 kronor skall hela beloppet inbetalas vid

l Beräknade uppgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1962

marsuppbörden. Bestämmelserna innebär att den kvarstående skatten för

skattskyldig, som är löntagare med A-skatt, i regel uttas genom löneavdrag

under månaderna januari — april.

I de förevarande motionerna yrkas sådan ändring av förenämnda bestämmelser

att kvarstående skatt över 1 000 kronor må fördelas på fyra

uppbördsterminer, innebärande att i de fall då löneavdrag för sådan skatt

äger rum skatten skulle få fördelas på åtta månader, nämligen januari —

augusti.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen tillämpades under

källskattesystemets första giltighetstid under några år ett sådant system som

det av motionärerna nu förordade. Ehuru redan 1945 års uppbördsförordning

i princip föreskrev att kvarstående skatt i regel skulle inbetalas under

två uppbördsterminer bestämdes sålunda genom särskild lagstiftning att

sådan skatt på grund av 1948 och 1949 års taxeringar skulle få inbetalas

under fyra terminer, nämligen mars-, maj-, juli- och septemberuppbörderna.

Utskottet vill emellertid erinra om att detta förfarande motiverades med

att källskattesystemet innebar en nyhet i förhållande till det tidigare tilllämpade

uppbördsförfarandet och att många skattskyldiga på grund av

bristande kännedom om det nya systemets verkningar till en början kunde

befaras ha ådragit sig stor kvarstående skatt. Sedan systemet nu varit i tilIlämpning

under åtskilliga år kan inte längre detta skäl anföras till stöd för

en utsträckning av inbetalningstiden. Tvärtom har genom upplysning och

på annat sätt eftersträvats att nedbringa den kvarstående skattens belopp,

därvid den grundläggande principen för källskattesystemet, nämligen att

så god överensstämmelse som möjligt bör föreligga mellan preliminär skatt

och slutlig skatt, varit utgångspunkten. Då ett gott resultat härutinnan i inte

oväsentlig utsträckning förutsätter medverkan från de skattskyldigas sida,

måste — såsom 1954 års bevillningsutskott understrukit vid behandling av

motionsyrkanden av samma innebörd som de nu förevarande _ antagas

att en uppmjukning av inbetalningstiden för kvarstående skatt motverkar

syftet med källskattesystemet.

Härtill kommer att mot den föreslagna utsträckningen av inbetalningstiden,

som efter en sådan åtgärd skulle komma att infalla under två olika

budgetår, talar såväl redovisningstekniska som uppbördstekniska svårigheter.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att utskottet inte saknar förståelse

för att i särskilda fall betalningssvårigheter kan uppkomma för skattskyldiga

med avseende på erläggande av kvarstående skatt. Främst torde problem

i detta hänseende uppkomma för sådana skattskyldiga, vilka av beskattningsnämnderna

taxeras till avsevärt högre belopp än de uppgivit i inkomstdeklarationen.

Det bör emellertid uppmärksammas att då avvikelsen

skett genom beslut av taxeringsnämnden den skattskyldige enligt taxerings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1962 5

förordningen skall erhålla underrättelse om avvikelsen senast den 15 juli

under taxeringsåret och att den kvarstående skatt, som kan föranledas av sådant

beslut, i regel skall betalas först under de fyra första månaderna av det

därpå följande året.

Utskottet vill vidare i detta sammanhang erinra om att möjligheter till

anstånd med erläggande av bl. a. kvarstående skatt finnes i åtskilliga fall.

Sålunda må skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet

eller sjukdom eller eljest oförvållat eller på grund av militärtjänstgöring

blivit nedsatt, beviljas sådant anstånd som regel i längst ett år. Även

skattskyldig, som anfört besvär angående sin taxering, kan medgivas anstånd

i den mån vederbörande taxeringsintendent tillstyrkt bifall till besvären.

Om skattskvldig gör gällande att fel har uppkommit vid debiteringen, kan

han erhålla anstånd till dess den lokala skattemyndigheten behandlat hans

ansökning om rättelse. Anmärkas må därjämte att frågan om viss utökning

av möjligheterna till anstånd med erläggande av skatt för närvarande är

föremål för prövning av uppbördsutredningen.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:160 av herr Sundin samt

11:186 av herrar Börjesson i Falköping och Elmwall om betalning

av kvarstående skatt i fyra terminer icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar

Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Stefanson,

Wärnberg och Gösta Jacobsson; samt

från andrakammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i

Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Rydén, Andersson

i Essvik och fru Nettelbrandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.