Betänkande i anledning av väckta motioner om betalning av kvarstående skatt i fyra terminer.
1962-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1962:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om betalning av kvarstående skatt i fyra terminer.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1962
1
Nr 8
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om betalning av kvarstående skatt i fyra terminer.
(2 avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:160 av herr Sundin samt 11:186 av herrar Börjesson i Falköping
och Elmwall har hemställts, »att sådan ändring i gällande skatteförfattningar
företages, att kvarskatt i fortsättningen må fördelas på fyra
terminer i stället för två, därest kvarskattebeloppet överstiger 1 000 kronor
samt att det uppdrages åt vederbörande utskott att utarbeta lagtext i motionernas
syfte».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen 11:186.
Enligt gällande uppbördsförordning av år 1953 (28 §) skall kvarstående
skatt under fem kronor icke erläggas. Kvarstående skatt förfaller till betalning,
om den uppgår till högst 50 kronor, under uppbördsterminen i mars
månad och, om den överstiger 50 kronor, med lika belopp under nämnda
termin och uppbördsterminen i maj månad. Därest den skattskyldige är
löntagare med A-skatt skall således löneavdrag för kvarstående skatt verkställas
under månaderna januari — april.
I huvudsak samma ordning gällde enligt 1945 års uppbördsförordning.
Emellertid medgavs beträffande skatt i anledning av 1948 och 1949 års
taxeringar — de första taxeringarna av inkomst, varå källskatt erlades •—
anstånd med betalning av kvarstående skatt på det sätt att den skatt, som
skulle betalas under terminen i mars, i stället skulle erläggas under terminen
i maj, samt att den skatt, vilken skulle gäldas under terminen i maj,
behövde erläggas först under terminen i september. För löntagare med Askatt
innebar anståndet, att löneavdrag för kvarstående skatt skulle verkställas
under månaderna januari —augusti.
Frågan om förlängning av inbetalningstiden för kvarstående skatt behandlades
av uppbördssakkunniga i betänkande med förslag till vissa ändringar
i uppbördsförfarandet (SOU 1952:1). De sakkunniga anförde därom
bl.a. följande (s. 170).
Den kvarstående skatten förfaller till betalning under uppbördsterminerna
i mars och maj månader, önskemål ha uttalats om att man — såsom
liihang till riksdagen protokoll 19G2. 7 samt. Nr 8
2
Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1962
skedde under åren 1949 och 1950 — skulle låta den kvarstående skatten betalas
under uppbördsterminerna i maj och september. Även andra önskemål
ha framkommit om förlängning av inbetalningstiden.
De sakkunniga ha till en början diskuterat, om uppbörden av den kvarstående
skatten som hitintills bör ske under två uppbördsterminer eller om
antalet uppbördsterminer bör minskas till en eller utökas till tre eller flera.
Ur kostnadssynpunkt för det allmänna vore det naturligtvis önskvärt med
allenast en uppbördstermin. Detta skulle också kunna motiveras med att
den kvarstående skatten framdeles bör nedgå avsevärt. Emellertid torde det
likväl icke kunna undvikas, att den kvarstående skatten i enskilda fall kan
bli så stor att betalningssvårigheter kunna uppkomma, om den skall erläggas
på en gång oberoende av när under året uppbörden skall ske. Med hänsyn
härtill bör antalet uppbördsterminer icke nedsättas. A andra sidan torde
några hållbara skäl icke kunna åberopas för en utökning av uppbördsterminernas
antal. De sakkunniga förorda, att den kvarstående skatten skall
såsom f. n. uppbäras under två uppbördsterminer.
De sakkunniga förorda vidare att bestämmelserna i UF om uppbörd av
kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj månader skola
bibehållas. Visserligen medgavs under åren 1949 och 1950 en viss förskjutning
av uppbördsterminerna på grund av den kvarstående skattens storlek.
Under år 1951 ha dock uppbördsterminerna varit förlagda till mars och maj.
De förändringar i uppbördsförfarandet, som redan beslutats och som de
sakkunniga därutöver förorda i förevarande betänkande, böra därjämte
åstadkomma en sådan nedgång i de kvarstående skatterna, att av denna anledning
något behov av en sådan förskjutning icke kan anses föreligga. Så
länge arbetsgivarna ha skyldighet att verkställa avdrag å lönen för den kvarstående
skatten, måste hänsyn tagas till deras berättigade önskemål, att den
tid, varunder sådana avdrag skola verkställas, blir så kort som möjligt.
Som skäl för en framflyttning av uppbördsterminerna till senare än i mars
har också anförts, att man därigenom skulle kunna medhinna att i större
utsträckning än eljest ändra verkställda debiteringar på grund av meddelade
beslut i debiterings- och taxeringsmål. Detta skäl har visst fog för sig, särskilt
som det torde vara ofrånkomligt, att även i fortsättningen liksom hitintills
ett stort antal debiterings- och taxeringsbesvär ingivas först efter
det debetsedlarna å slutlig skatt kommit de skattskyldiga tillhanda i början
av december månad. Det kan vara förenat med svårigheter att meddela beslut
i dessa mål så snabbt, att nya debetsedlar kunna utfärdas före uppbördsterminen
i mars. Fn framflyttning av första uppbördsterminen till maj
skulle emellertid medföra att den andra uppbördsterminen kommer antingen
i semestermånaden juli eller i september månad. Intetdera av dessa
alternativ kan förordas.
Nu gällande regler för den kvarstående skattens fördelning på de olika
uppbördsterminerna synas böra bibehållas.
På grundval av de sakkunnigas utredning framlades i proposition nr 100
till 1953 års riksdag förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet, bland
annat en ny uppbördsförordning. Departementschefen anslöt sig därvid till
de sakkunnigas ovan intagna uttalanden i förevarande spörsmål. Propositionen
tillstyrktes med vissa smärre ändringar av samma års bevillningsutskott
Bevillningsutskottets betänkande nr S år 1962 3
i dess av riksdagen godkända betänkande nr 33, därvid frågan om uppbördsterminerna
för kvarstående skatt icke föranledde något särskilt uttalande
från utskottets sida.
Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu förevarande framställdes
senast vid 1954 års riksdag. Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet i
dess av riksdagen godkända betänkande nr 24. Utskottet erinrade därvid
bl.a. om att sedan källskattesystemet införts strävandena att förbättra uppbördssvstemet
i väsentlig mån varit inriktade på att erna en ordning, enligt
vilken den preliminära skatten så nära som möjligt ansluter sig till den
slutliga skatten. Effektiviteten av de regler som antagits i detta syfte har
dock varit i viss utsträckning beroende av medverkan från de skattskyldigas
sida. Ur denna synpunkt måste antagas, att en uppmjukning i sättet för erläggande
av kvarstående skatt i princip motverkar syftet med källskatten.
Uppgift i milj. kr å kvarstående skatt, överskjutande preliminär skatt och
slutlig skatt enligt taxering för taxeringsåren 1954 — 1961
Taxeringsår
Kvarstående
Överskjutande
Slutlig
skatt
skatt
skatt
1954
709
589
6 902
1955
738
667
7 562
1956
1 036
568
9 229
1957
973
689
9 698
1958
813
831
10 431
1959
729
1 065
10 359
1960
920
959
11 522
19611
1 170
1 032
12 865
I de föreliggande motionerna erinras om de kreditsvårigheter som uppkommer
för de skattskyldiga genom att den kvarstående skatten fördelas
på endast två uppbördstermincr. En utsträckning av inbetalningarna skulle
minska de skattskyldigas behov att låna pengar för detta ändamål. Den
eventuella ränteförlust som det allmänna skulle få bära genom att skattebetalningen
blev något förskjuten framåt, skulle säkerligen kompenseras
genom minskning av antalet i restlängd uppförda skattskyldiga. Den föreslagna
lättnaden skulle endast gälla skattskyldig med kvarstående skatt å
1 000 kronor och däröver.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser skall kvarstående skatt över 50 kronor erläggas
med lika belopp under uppbördsterminerna i mars och maj månader.
Då skatten uppgår till högst 50 kronor skall hela beloppet inbetalas vid
l Beräknade uppgifter.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1962
marsuppbörden. Bestämmelserna innebär att den kvarstående skatten för
skattskyldig, som är löntagare med A-skatt, i regel uttas genom löneavdrag
under månaderna januari — april.
I de förevarande motionerna yrkas sådan ändring av förenämnda bestämmelser
att kvarstående skatt över 1 000 kronor må fördelas på fyra
uppbördsterminer, innebärande att i de fall då löneavdrag för sådan skatt
äger rum skatten skulle få fördelas på åtta månader, nämligen januari —
augusti.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen tillämpades under
källskattesystemets första giltighetstid under några år ett sådant system som
det av motionärerna nu förordade. Ehuru redan 1945 års uppbördsförordning
i princip föreskrev att kvarstående skatt i regel skulle inbetalas under
två uppbördsterminer bestämdes sålunda genom särskild lagstiftning att
sådan skatt på grund av 1948 och 1949 års taxeringar skulle få inbetalas
under fyra terminer, nämligen mars-, maj-, juli- och septemberuppbörderna.
Utskottet vill emellertid erinra om att detta förfarande motiverades med
att källskattesystemet innebar en nyhet i förhållande till det tidigare tilllämpade
uppbördsförfarandet och att många skattskyldiga på grund av
bristande kännedom om det nya systemets verkningar till en början kunde
befaras ha ådragit sig stor kvarstående skatt. Sedan systemet nu varit i tilIlämpning
under åtskilliga år kan inte längre detta skäl anföras till stöd för
en utsträckning av inbetalningstiden. Tvärtom har genom upplysning och
på annat sätt eftersträvats att nedbringa den kvarstående skattens belopp,
därvid den grundläggande principen för källskattesystemet, nämligen att
så god överensstämmelse som möjligt bör föreligga mellan preliminär skatt
och slutlig skatt, varit utgångspunkten. Då ett gott resultat härutinnan i inte
oväsentlig utsträckning förutsätter medverkan från de skattskyldigas sida,
måste — såsom 1954 års bevillningsutskott understrukit vid behandling av
motionsyrkanden av samma innebörd som de nu förevarande _ antagas
att en uppmjukning av inbetalningstiden för kvarstående skatt motverkar
syftet med källskattesystemet.
Härtill kommer att mot den föreslagna utsträckningen av inbetalningstiden,
som efter en sådan åtgärd skulle komma att infalla under två olika
budgetår, talar såväl redovisningstekniska som uppbördstekniska svårigheter.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att utskottet inte saknar förståelse
för att i särskilda fall betalningssvårigheter kan uppkomma för skattskyldiga
med avseende på erläggande av kvarstående skatt. Främst torde problem
i detta hänseende uppkomma för sådana skattskyldiga, vilka av beskattningsnämnderna
taxeras till avsevärt högre belopp än de uppgivit i inkomstdeklarationen.
Det bör emellertid uppmärksammas att då avvikelsen
skett genom beslut av taxeringsnämnden den skattskyldige enligt taxerings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1962 5
förordningen skall erhålla underrättelse om avvikelsen senast den 15 juli
under taxeringsåret och att den kvarstående skatt, som kan föranledas av sådant
beslut, i regel skall betalas först under de fyra första månaderna av det
därpå följande året.
Utskottet vill vidare i detta sammanhang erinra om att möjligheter till
anstånd med erläggande av bl. a. kvarstående skatt finnes i åtskilliga fall.
Sålunda må skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet
eller sjukdom eller eljest oförvållat eller på grund av militärtjänstgöring
blivit nedsatt, beviljas sådant anstånd som regel i längst ett år. Även
skattskyldig, som anfört besvär angående sin taxering, kan medgivas anstånd
i den mån vederbörande taxeringsintendent tillstyrkt bifall till besvären.
Om skattskvldig gör gällande att fel har uppkommit vid debiteringen, kan
han erhålla anstånd till dess den lokala skattemyndigheten behandlat hans
ansökning om rättelse. Anmärkas må därjämte att frågan om viss utökning
av möjligheterna till anstånd med erläggande av skatt för närvarande är
föremål för prövning av uppbördsutredningen.
Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:160 av herr Sundin samt
11:186 av herrar Börjesson i Falköping och Elmwall om betalning
av kvarstående skatt i fyra terminer icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar
Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Stefanson,
Wärnberg och Gösta Jacobsson; samt
från andrakammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i
Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Rydén, Andersson
i Essvik och fru Nettelbrandt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.