Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling och differentiering i avfolkningsregioner.

1962-03-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1962:9, Betänkande i anledning av väckta motioner om åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling och differentiering i avfolkningsregioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

1

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling

och differentiering i avfolkningsregioner.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:19 av herr Bengtson m. fl. och 11:43 av herr Hedlund m. fl. har

hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att frågan

om särskilda åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling och

differentiering i avfolkningsregioner hlir föremål för särskild med största

skyndsamhet bedriven prövning i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 11:43.

Enligt 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

äger svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar skattefritt

avsätta vinstmedel för framtida investeringsändamål. Avsättning får ske till

investeringsfond för skogsbruk med högst tio procent av den för beskattningsåret

redovisade bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond

för rörelse med högst fyrtio procent av årsvinsten före skatt. Avdrag får

dock åtnjutas endast under förutsättning att ett belopp motsvarande fyrtiosex

procent av den gjorda avsättningen inbetalats till ett särskilt räntelöst

konto i riksbanken. Inbetalningen skall ha verkställts senast den dag, då företaget

haft att avge allmän självdeklaration för det beskattningsår, då avsättning

till investeringsfond skett. Enligt ett vid 1961 och 1962 års taxeringar

gällande extraordinärt förfarande får avsättning ske med större belopp

än fyrtio procent av årsvinsten. Därvid fordras emellertid för avdragsrätt

att etthundra procent av avsättningen inbetalas till riksbanken.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta, att investeringsfond under visst

eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget på arbetsmarknaden

påkallar, skall eller må tas i anspråk för sitt ändamål. Beslutet

kan vara generellt, d. v. s. avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet,

eller ock gälla visst eller vissa företag. Om sådant beslut meddelats,

äger företaget från riksbanken utfå fyrtio procent eller, om uttag sker av

medel, som inbetalats efter den 30 juni 1960, fyrtiosex procent av det belopp

av investeringsfonden, som skall eller må tas i anspråk. Investerings
1

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 År 1962

fond för skogsbruk får användas för skogsvårdande arbeten i vidsträckt bemärkelse

och investeringsfond för rörelse för avskrivning å byggnader och

maskiner, för nedskrivning av varulager och för vissa kostnader för arbeten

i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet in. m. Fråga skall i princip

vara om investeringar, som verkställts eller kostnader som uppkommit

under det beskattningsår, då fonden tas i anspråk. Då avdrag medgivits vid

inkomsttaxeringen för avsättningen till investeringsfond, följer därav att

avdrag icke får åtnjutas för avskrivningar m. m., som verkställes med anlitande

av fonden.

För att stimulera till avsättningar har föreskrivits, att trettio procent av

fondavsättningen får utan tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen och efter

företagets eget bedömande fritt tas i anspråk efter fem år. Sedan fem år

förflutit från ingången av det år, varunder inbetalningen i riksbanken verkställts,

äger företaget sålunda att efter uppsägning hos riksbanken utta

högst trettio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet. Även denna

»fria sektor» av investeringsfonden skall tas i anspråk för sådana ändamål,

som tidigare angivits.

I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar har föreskrivits, att om

investeringsfond i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens beslut tagits i anspråk

för sitt ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) medges vid

inkomsttaxeringen. Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna

fondmedel. Sådant avdrag åtnjutes inte, när företaget utan arbetsmarknadsstyrelsens

tillstånd utnyttjar den fria sektorn.

Företag, som gjort avsättningar enligt det vid 1961 och 1962 års taxeringar

tillämpade extraordinära förfarandet, kan medges ett extra avdrag

vid nämnda års taxeringar till statlig inkomstskatt med åtta eller tolv procent

av avsättningen, beroende på när inbetalningen i riksbanken skett.

Chefen för finansdepartementet har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 5 april 1957 uppdragit åt särskilda sakkunniga att verkställa utredning

rörande lokalisering till orter utanför Stockholmsområdet av statliga ämbetsverk

och annan statlig verksamhet. Vidare har chefen för socialdepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1959 tillkallat

särskilda sakkunniga för att utreda och framlägga förslag rörande

den samhälleliga lokaliseringsverksamheten. I direktiven för utredningen

erinras bl. a. om att 1959 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t anhållit om

skyndsam utredning och förslag rörande statsmakternas möjligheter att påverka

näringslivets lokalisering. Vidare anföres i direktiven följande.

Den av riksdagen begärda utredningen synes nu böra komma till stånd.

Utredningen bör bedrivas förutsättningslöst. Det finns därför ingen anledning

att närmare utveckla några synpunkter på utredningsuppdraget. Jag

vill inskränka mig till att framhålla följande.

De dominerande problemen är självfallet utflyttningen från landsbygden

och storstädernas tillväxt. Med dessa problem sammanhänger en rad andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

3

spörsmål, som kräver uppmärksamhet. I många regioner finns ett utpräglat

behov av ett mera differentierat näringsliv för att området skall bli mindre

konjunkturkänsligt, för att såväl kvinnor som män skall få arbete och för

att ungdomarna skall få vidgade möjligheter i sitt yrkesval. Nedläggning av

industriföretag kan ofta skapa svåra problem som kräver lokaliseringspolitiska

insatser. Från försvarssynpunkt har lokaliseringsfrågan även betydelse.

Utredningen bör lägga fram material, som är ägnat att från samhällsekonomiska

och företagsekonomiska synpunkter belysa förutsättningarna för

näringslivets lokalisering till olika delar av landet. På grundval härav bör

såvitt möjligt preciserade riktlinjer för lokaliseringsverksamheten utarbetas.

Rådgivnings- och upplysningsverksamheten och dess utformning för framtiden

bör övervägas. Möjligheterna och lämpligheten att genom olika positiva

åtgärder stimulera företag att etablera sig på orter, där detta från samhällets

synpunkt anses angeläget, hör prövas. Frågan om att genom lagstiftning

påverka näringslivets lokalisering bör undersökas. Vid övervägandena

av vilka medel, som skall användas i lokaliseringsverksamheten, kan

erfarenheter inhämtas från andra länder, som bedriver en aktiv lokaliseringspolitik.

Det lokaliseringsarbete som hittills bedrivits har haft karaktären av en

försöksverksamhet. Till frågan om organisationen av verksamheten har

slutlig ställning inte tagits. Utredningen bör även utreda och framlägga förslag

rörande lokaliseringsverksamhetens organisation.

Då den nu aktuella utredningen skall behandla frågor som berör hela

näringslivets lokalisering synes det mig inte vara lämpligt att uppdraga

åt lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet att verkställa den

nu aktuella utredningen. Det är emellertid nödvändigt att arbetet bedrives

1 samråd med ifrågavarande utredning.

Näringslivets lokalisering är av avgörande betydelse för bostadsbyggandet

och bebyggelseplaneringen. Samarbete bör därför upptagas med de utredningsmän

som, enligt vad jag anmält förut denna dag, skall behandla vissa

bostadsfrågor in. m.

Yrkanden av samma innebörd som de nu förevarande framställdes i motionerna

1:98 och 11:124 samt motionerna 1:251 och 11:212 vid 1961 års

riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 34 avslog

desamma. I betänkandet anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet vill till en början framhålla att utskottet givetvis finner del

vara ett angeläget samhällsintresse att företagsamheten på orter med vikande

sysselsättningstendenser i möjligaste mån befrämjas. Utskottet ställer

sig således i och för sig positivt till det syfte som uppbär motionerna.

Emellertid anser utskottet inte att stimulansen bör ske genom lättnader vid

beskattningen på sätt yrkats i motionerna. Häremot talar för det första rent

principiella skäl. Det måste nämligen anses stridande mot de principer, på

vilka vårt skattesystem vilar, att tillämpa särskilt gynnsamma regler för

företag, som etableras på viss ort.

Härtill kommer att utskottet ställer sig tveksamt till värdet av de föreslagna

åtgärderna för det avsedda ändamålet. Vad gäller nystartade företag

torde det i allmänhet förhålla sig så att vinstmöjligheterna under de första

verksamhetsåren är starkt begränsade. Inte sällan torde verksamheten under

denna tid vara förlustbringande — ett förhållande som utgjorde ett av

2 Hihanfi till riksdagens protokoll 1!)C>2. 7 sand. Nr ''.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

skälen till den av 1960 års riksdag beslutada lagstiftningen om rätt till förlustutjämning.

Under sådana förhållanden kan utskottet inte finna att en

skatteeftergift av det slag som förordats i motionerna 1:98 och 11:124 kan

ha en så stimulerande effekt på viljan att starta nya företag som motionärerna

velat göra gällande. Det bör även beaktas att det torde stöta på mycket

stora svårigheter att utforma ur praktisk synpunkt och med hänsyn till

rimliga rättvisekrav godtagbara regler för den frihet från förmögenhetsskatt,

som motionärerna avsett att införa för kapital som insättes i nystartade

eller utvidgade företag.

Vad gäller yrkandet i motionerna 1:251 och 11:212 om förhöjt investeringsavdrag

får utskottet erinra om att endast aktiebolag och ekonomiska föreningar

har möjlighet att göra avsättningar till konjunkturinvesteringsfonder.

Vidare må påpekas att någon nämnvärd stimulans till nyföretagsamhet

inte synes kunna erhållas på denna väg, eftersom förordningen förutsätter

att företag i samband med fondavsättning insätter visst belopp i riksbanken

och investeringsavdrag medges först då företaget tar fondavsättningen

i anspråk.

I de förevarande motionerna lämnas inledningsvis vissa sifferuppgifter till

belysande av den nu pågående befolkningsomflyttningen. Vidare framhålles

att det ur samhällets synpunkt måste göras en klar skillnad mellan befolkningsomflyttning

inom en näringsgeografisk region och mellan regionerna.

Omflyttningen inom regionen är en konsekvens av strukturutvecklingen

inom näringslivet och får följaktligen accepteras, i den mån den förenas

med en lämplig differentiering och lokalisering av näringslivet. Omflyttningen

mellan regionerna kan däremot enligt motionärernas uppfattning

inte accepteras, i varje fall inte som en nära nog kontinuerlig företeelse.

Skälen härtill kan sammanfattningsvis sägas vara, att en fortgående uttunning

av de befolkningsmässiga resurserna har en multiplikatoreffekt på

snart sagt samhällslivets alla områden.

Samhällspolitiken står i dessa frågor vid en skiljeväg. Den ena vägen innebär,

att man i huvudsak accepterar utvecklingen sådan den hittills kommit

till uttryck och som en konsekvens därav också att samhället svarar

för de successivt ökade kostnader det kommer att medföra att upprätthålla

en med övriga regioner jämförlig standard inom dessa områden.

Den andra vägen innebär även ett betydande ansvarstagande från samhällets

sida men kan sägas karaktäriserad av ett kraftigare initialstöd till

utvecklingen av näringslivet. Samhällets hittillsvarande politik på detta område

har när det gäller lokaliseringspolitiken tagit fasta på att utreda förutsättningarna

för en omlokalisering av samhällets egna organ. Dessutom pågår

utredning rörande näringslivets lokalisering. Till samhällets konkreta

åtgärder bör även räknas det tekniska och ekonomiska stöd och de kreditgarantier

som lämnas hantverk och småindustri. Under senare år har dessutom

en betydande utredningsverksamhet kommit till stånd genom s. k.

länsutredningar och genom inrättande av särskilda utredningsbefattningar

vid länsstyrelserna. En för framtiden synnerligen betydelsefull åtgärd var

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 är 1962 5

säkerligen även inrättandet av Norrlandsfonden och Malmfonden för forsknings-

och utvecklingsarbete, vilka kan beräknas komma i verksamhet under

innevarande år.

De problem som uppstår i avfolkningsregionerna är inte unika för vårt

land. Snart sagt varje industrination har att kämpa med samma problem

och har även sökt finna lösningar på dessa frågor. I USA har samhällets åtgärder

framför allt tagit sikte på att stimulera utvecklingen i avfolkningsregioner

genom att säkra tillgången på riskvilligt kapital. Den nederländska

politiken har inriktats på att skapa balans mellan skilda regioner och undvika

en alltför långtgående befolkningskoncentration till vissa regioner. I

Storbritannien beviljas lån till utvecklingsåtgärder i särskilda s. k. stödområden.

Lokaliseringspolitiken i Finland har särskilt tagit sikte på att uppmuntra

näringslivets utveckling i områden i norra Finland, där varaktig

arbetslöshet funnits. År 1958 antogs en lag, som medger skattelättnader för

nyetablerad eller utvidgad industri i sådana områden.

De norska åtgärderna för utvecklingen av näringslivet i Nordnorge erbjuder

kanske ur svensk synpunkt de intressantaste aspekterna i frågan.

Utbyggnadsprogrammet för Nordnorge antogs av stortinget 1952. För de

ekonomiska resurserna svarar Utbyggnadsfonden för Nordnorge, som uppgår

till 400 milj. nkr. Vissa skattelättnader har dessutom beviljats för investeringar

i denna del av Norge, och dessutom har kapital i stor omfattning

tillskjutits på »reguljära» vägar.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att det norska programmet för

utveckling av Nordnorges näringsliv varit framgångsrikt och desutom haft

en betydande psykologisk betydelse och skapat en för närings- och samhällslivets

utveckling positiv atmosfär, vilket torde vara den inte minst betydelsefulla

vinsten.

Samhällets åtgärder för industrins decentralisering och näringslivets differentiering

i avfolkningsregioner måste nu intensifieras. Därvid bör särskilt

två åtgärder bli föremål för statsmakternas prövning. Dels bör företagsinvesteringar

i områden med permanent undersysselsättning eller eljest

vikande sysselsättningsmöjligheter främjas genom ett extra eller förhöjt

investeringsavdrag. I de fall investeringsfonderna kan komma till utnyttjande

enligt dessa grunder hör det bli en för samhället jämförelsevis billig

form för sysselsättningsfrämjande åtgärder. Möjligheterna till ett höjt investeringsavdrag

bör avse relativt stora områden, inom vilka företagen fritt

kan lokalisera sina investeringar. På vilket sätt avdragsrätten skall graderas

efter behovet av sysselsättningsstärkande åtgärder och/eller skattekraft

inom olika regioner bör bli föremål för närmare prövning. Huruvida såväl

det redan tillåtna avdraget som det nu föreslagna bör få utnyttjas samtidigt,

bör självfallet prövas med hänsyn till de konjunkturmässiga förhållandena

i övrigt. För upprätthållandet av beredskapen mot konjunkturväxlingar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

av mera allmän karaktär synes emellertid det här avsedda avdraget böra

läggas till det som redan nu kan utgå, d. v. s. i form av förhöjt investeringsavdrag.

Beträffande avdragets storlek och eventuella gradering kan framhållas,

att det för det första bör bli tillräckligt stort för att uppnå den stimulerande

effekt det är avsett att få. En höjning av investeringsavdraget med 10—15

procent av de i anspråk tagna fondmedlen bör här vara lämplig, men för de

särskilt angelägna områdena kan en högre avdragsprocent vara motiverad,

lämpligen 20 25 procent. Alltför många graderingar bör dock undvikas.

Den andra vägen att stimulera till ökat företagande i avfolkningsregioner

är att medge skattelindring för nystartat företag under ett visst antal år.

Med nystartat företag bör därvid jämställas utvidgat företag till den del

som motsvaras av utvidgningen. Även i detta sammanhang måste tillämpningen

följa arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning. Inom region med

undersysselsättning och som en följd därav befolkningsutflyttning av väsentlig

omfattning bör skattenedsättning få åtnjutas för inkomst under det

år företaget startats eller utvidgats och t. ex. följande fem år. Sådan skattebefrielse

bör även medges under motsvarande tid beträffande förmögenhetsskatt

för i dylikt företag investerat kapital. De i motionerna skisserade

vägarna till stimulans av näringslivet i ifrågavarande regioner liksom andra

tänkbara lösningar bör bli föremål för särskilt skyndsam prövning utan hänsynstagande

till redan pågående utredning om lokaliseringsfrågan ur principiell

och allmän synpunkt.

Utskottet

De i förevarande betänkande behandlade motionerna gäller frågan om

stimulans av näringslivet i områden med sysselsättningssvårigheter. Motionärerna

anser att befolkningsomflyttningar mellan olika näringsgeografiska

regioner av olika skäl inte kan accepteras på lång sikt. De förordar att staten

lämnar ett kraftigt initialstöd åt företagsamheten inom avfolkningsområden

i syfte att förhindra eller minska avflyttning från orten. Såsom lämpliga

sådana åtgärder nämner motionärerna lättnader i beskattningen i två

hänseenden för företag som etableras eller utvidgas i de berörda områdena.

Den ena åtgärden innebär en påbyggnad av lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder.

För närvarande erhåller företag, som tar dylik fond i

anspråk för investering enligt arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, ett särskilt

s. k. investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen. Motionärerna föreslår

att förhöjt investeringsavdrag medges företag som tar berörda fonder i anspråk

för investeringar i sysselsättningssvaga områden. Den andra av motionärerna

förordade åtgärden går ut på att företag, som nystartats eller

utvidgats på orter med sysselsättningssvårigheter, skulle medges frihet från

inkomstskatt under visst antal år. Även möjligheterna till skattefrihet vid

förmögenhetsbeskattningen under viss tid för det därvid investerade kapi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

7

talet borde enligt motionärernas mening övervägas. Motionärerna begär riksdagsskrivelse

med anhållan om skyndsam utredning i berörda hänseenden.

I stort sett samma yrkanden var föremål för prövning vid föregående års

riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 34 avslog

yrkandena. Utskottet uttalade därvid bl. a. att rent principiella skäl

talade emot ett bifall till yrkandena. Vad angår den förordade skattefriheten

för nyetablerade företag ifrågasatte utskottet starkt dess stimulerande

effekt på viljan att starta nya företag med hänsyn till att vinstmöjligheterna

under de första verksamhetsåren i allmänhet är begränsade. Inte sällan är

verksamheten under denna tid förlustbringande. Även praktiska skäl talade

enligt utskottets mening emot ett bifall till motionsyrkandena. Beträffande

möjligheten till förhöjt investeringsavdrag framhölls att endast aktiebolag

och ekonomiska föreningar skulle kunna komma i åtnjutande därav. Anordningen

förutsatte vidare att företaget gjorde en fondavsättning, varmed följde

skyldighet att insätta visst belopp i riksbanken. Det förhöjda avdraget

skulle medges först då företaget tog fondavsättningen i anspråk.

I likhet med föregående års bevillningsutskott anser utskottet det inte

vara sannolikt att ett medgivande av de i motionerna avsedda skatteförmånerna

på ett så verksamt sätt skulle stimulera till företagsamhet att det kan

anses motiverat att man trots de principiella och praktiska betänkligheterna

däremot ändock bör genomföra desamma. För att stimulera näringslivet på

sysselsättningssvaga orter bör enligt utskottets mening andra mer effektiva

former väljas.

Såsom motionärerna framhållit har frågan om hur en sådan stimulans

bör åstadkommas vunnit en allt större uppmärksamhet under senare år,

inte minst från det allmännas sida. Denna har tagit sig uttryck dels i en

omfattande utredningsverksamhet och dels även i konkreta statliga åtgärder

i det syfte som uppbär motionerna. I förstnämnda hänseende må nämnas

att utredning för närvarande pågår rörande näringslivets lokalisering.

Då utredningen enligt sina direktiv har till uppgift att förutsättningslöst

undersöka statsmakternas möjligheter att påverka näringslivets lokalisering

kan det förutsättas att även de i motionerna berörda spörsmålen kommer

att uppmärksammas av utredningen. Bland annan utredningsverksamhet i

ämnet må nämnas att ett flertal s. k. länsutredningar ägt rum.

Vad angår de direkta statliga stödåtgärderna må först erinras om 1961 års

riksdags beslut om inrättandet av Norrlandsfonden och Malmfonden för

forsknings- och utvecklingsarbete. Särskilt den förstnämnda fonden, som

har till uppgift att bl. a. främja näringslivets framtida utveckling i Norrland

med tonvikten på företagsamheten i Norrbotten, bör därvid bli ett

verksamt hjälpmedel för lösande av de i motionerna behandlade problemen,

vilka främst torde ha aktualitet för Norrland. Det må nämnas att fonderna,

som till en början avses skola tillföras 25 milj. kronor årligen, därav 15

milj. kronor belöper på Norrlandsfonden, beräknats komma i verksamhet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

från och med ingången av år 1962. Enligt de i propositionen nr 77 till 1961

års riksdag uppdragna riktlinjerna för Norrlandsfondens verksamhet skall

stödet till industriell utbyggnad i första hand ges i form av medellånga eller

långfristiga lån och avse finansieringen av anläggningar, inventarieanskaffning

o. d. till bestämda projekt. Dessa projekt skall baseras huvudsakligen

på förädling och vidarebearbetning av norrländska råvaror. Lånen bör under

en tid av högst tio år kunna vara ränte- och amorteringsfria. Amortering

bör, såvitt inte särskilda skäl föreligger, fullgöras inom tjugu år, räknat

från dagen för lånets utbetalning.

I detta sammanhang vill utskottet också erinra om det statliga kreditstöd

med uppgift att främja hemslöjd, hantverk och småindustri, som utgår i

form av hantverks- och industrilan, samt om den statliga garantigivningen

för lån till mindre företag. Även dessa stödformer torde — såsom även

motionärerna understrukit — ha stor betydelse i förevarande hänseende.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna I: 19 och

II: 43.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:19 av herr Bengtson m.fl.

och II: 43 av herr Hedlund m. fl. om åtgärder för stimulans

av näringslivets utveckling och differentiering i avfolkningsregioner

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar

Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson,

Oscar Carlsson, Gösta Jacobsson och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson

i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i

Borås, Darlin, Andersson i Essvik och Fälldin.

Reservationer:

I) av herrar Gustaf Elof sson och Fälldin, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

De i förevarande betänkande behandlade motionerna gäller frågan om

en effektivare stimulans av näringslivet i avfolkningsregionerna. Såsom

motionärerna framhåller har denna fråga vunnit en allt större uppmärk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962 9

samhet under senare år. Vad angår de direkta stödåtgärderna må först erinras

om det statliga kreditstöd med uppgift att främja hantverk, småindustri

och hemslöjd, som utgår i form av hantverks- och industrilån,

samt statlig lånegaranti. Stor betydelse i nämnda avseende vill utskottet

även tillmäta 1961 års riksdags beslut om inrättande av Norrlandsfonden

och Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete. Särskilt den förstnämnda

fonden, som har till uppgift att bl. a. främja näringslivets framtida

utveckling i Norrland med tonvikten på företagsamheten i Norrbotten,

bör därvid bli ett verksamt hjälpmedel. Det må nämnas, att fonderna, som

till en början avses skola tillföras 25 milj. kronor årligen, därav 15 milj.

kronor faller på Norrlandsfonden, beräknats komma i verksamhet från och

med ingången av år 1962. Enligt de vid riksdagsbeslutet uppdragna riktlinjerna

för Norrlandsfondens verksamhet skall stödet till industriell utbyggnad

i första hand ges i form av medellånga eller långfristiga lån och avse

finansieringen av anläggningar, inventarieanskaffning o. d. till bestämda

projekt.

Vissa åtgärder har sålunda vidtagits av betydelse för företagsamheten i

avfolkningsregionerna. De stora svårigheter, som man i nämnda områden

har för upprätthållande av en god sysselsättning, gör det emellertid klart,

att strävandena i ifrågavarande syfte måste intensifieras. Såsom motionärerna

framhåller har den aktuella politiken alltför mycket inriktats på kortsiktiga

konjunkturpolitiska åtgärder, såsom omskolning av arbetskraft och

skilda åtgärder syftande till en stimulans av arbetskraftens rörlighet icke

blott mellan näringar inom regionerna utan även mellan regionerna. Det är

enligt utskottets mening angeläget, att åtgärderna i första hand inriktas på

upprätthållande av sysselsättningen inom regionerna i fråga.

För närvarande pågår utredning rörande näringslivets lokalisering. En

huvuduppgift härvid måste givetvis förutsättas vara att på olika vägar skapa

en effektiv stimulans för näringslivet i de områden, som nu har svårigheter

med sysselsättningen. Då utredningen emellertid torde ta ytterligare

åtskillig tid i anspråk, har motionärerna förordat, att en särskild del av

frågekomplexet, nämligen ett initialstöd genom lättnader i beskattningen,

utbrytes och prövas skyndsamt i särskild ordning.

Motionärerna förordar lättnader i beskattningen i två hänseenden för företag

som etableras eller utvidgas i de berörda områdena. Den ena åtgärden

innebär en påbyggnad av lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder.

För närvarande erhåller företag, som tar dylik fond i anspråk för investering

enligt arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, ett särskilt s. k. investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen. Motionärerna föreslår, att ett extra

eller förhöjt investeringsavdrag skall medges företag, som tar berörda fonder

i anspråk för investeringar i sysselsättningssvaga områden. Det förhöjda

avdraget bör enligt motionärerna kunna graderas efter behovet i ifrågavarande

regioner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1962

Den andra av motionärerna förordade åtgärden går ut på att företag,

som nystartats på orter med sysselsättningssvårigheter, skulle medges frihet

från inkomstskatt under visst antal år, förslagsvis under det år företaget

startats och följande fem år. Motsvarande skulle gälla för utvidgning

av företag. Även möjligheterna till skattefrihet vid förmögenhetsbeskattningen

under viss tid för det därvid investerade kapitalet bör enligt motionärerna

övervägas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att ett initialstöd i form av

viss skattefrihet bör på ett effektivt sätt kunna främja företagsamheten i de

sysselsättningssvaga områdena. Såsom redovisats i motionerna medges sådana

skattelättnader i t. ex. Finland och Norge. Mot bakgrunden av de

sysselsättningssvårigheter, som avfolkningsregionerna har att möta, synes

avsaknaden av motsvarande möjligheter i vårt land motivera, att frågan

på sätt i motionerna förordats prövas skyndsamt i särskild ordning. Utskottet

tillstyrker sålunda motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande motionerna

1:19 av herr Bengtson m. fl. och 11:43 av herr Hedlund

m. fl. — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan

om särskilda åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling

och differentiering i avfolkningsregioner måtte

prövas skyndsamt i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

II) av herrar Hagberg, Söderquist, Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson i

Göteborg, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Darlin, vilka ansett

att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke, som börjar å s. 7 med orden

»I stort sett», bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att de problem som sammanhänger med avfolkningen

i vissa landsdelar är föremål för utredning i skilda sammanhang.

Av särskild betydelse är härvid det utredningsarbete som pågår rörande näringslivets

lokalisering. Denna utredning har till uppgift att förutsättningslöst

belysa statsmakternas möjligheter att inom ramen för företagsekonomiska

förutsättningar påverka näringslivets lokalisering till olika delar av

landet. Motionernas syfte är enligt utskottets mening härmed tillgodosett.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962

620174

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.