Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om täckande av riksdagsledamöters kostnader i vissa mål.

1962-03-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om täckande av riksdagsledamöters kostnader i vissa mål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1962

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om täckande av riksdagsledamöters

kostnader i vissa mål.

I en inom riksdagen väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 7 i

andra kammaren av herr Lundberg, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att de riksdagsledamöter, som på grund av den ändrade lagtolkningen

av § 110 regeringsformen, och utan att riksdagen med minst fem

sjättedelar av de röstande så beslutat, ställts eller kommer att ställas under

tilltal eller eljest till domstol instämmes för yttrande i sin egenskap

av riksdagsman, måtte få sina kostnader, som icke kan täckas av kärandens

eventuella ersättning, helt ersatta genom staten och riksdagen.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen jämte

till motion nr 6 i andra kammaren, ävenledes väckt av herr Lundberg, vilken

motion hänvisats till konstitutionsutskottets förberedande behandling.

Beträffande bakgrunden till de ovannämnda motionerna har konstitutionsutskottet,

vilket förehaft motionen II: 6 till behandling anfört följande

(uti. nr 5/1962).

Motionen har föranletts av ett uppmärksammat rättsfall som år 1960

avgjorts i högsta instans och vari omständigheterna i korthet var följande.

Vid andra kammarens behandling den 4 mars 1959 (prot. nr 6, s. 82 ff)

av propositionen nr 24/1959, innefattande bl. a. förslag om försäljning

till agronomen Torgny André i Norrköping av kronoegendomen Knivberga

21 i Norrköpings stad, deltog herr Svensson i Ljungskile i debatten. Enligt

Andres mening uttalade sig Svensson i ett av sina anföranden (s. 84)

på sätt, som var för André kränkande.

André instämde Svensson till Orusts, Tjörns och Inlands domsagas häradsrätt

och yrkade skadestånd för ärekränkning med'' 10 000 kronor.

Svensson invände, att han gjort uttalandet i fråga i sin egenskap av ledamot

av riksdagen, att den av André instämda talan därför måste anses

innefatta sådant tilltal, som avsåges i § 110 regeringsformen, samt att, enär

i detta lagrum föreskrivet tillstånd till käromålets väckande icke förefunnes,

rätten saknade behörighet alt upptaga målet. Svensson yrkade därför,

att häradsrätten måtte avvisa Andrés talan. I beslut den 2 september 1959

uttalade häradsrätten bl. a., att stadgandet i § 110 regeringsformen enligt

sin avfattning ej avsåge annat än talan om ansvar. Eftersom stöd saknades

att åt stadgandet giva en vidsträcktare tolkning samt Andrés talan avsåge

endast skadestånd på grund av påstådd ärekränkning, vore häradsrätten

behörig att upptaga målet. Svenssons invändning lämnades alltså utan bifall,

och Svensson förklarades vara skyldig att ingå i svaromål. —- Genom

dom den 11 december 1959 ogillade häradsrätten Andrés skadeståndstalan.

I domskälen framhölls, att Svenssons uttalande i riksdagen utgjort ett led

i den kritik han avsett att rikta mot vederbörande statliga myndigheters

sätt att handlägga ifrågavarande markförvärvsärende och alt det fallit in
1

Ilihang till riksdagens protokoll t !)(>!. S samt. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1962

om ramen för hans yttrandefrihet såsom riksdagsman. Insatt i sitt sammanhang

kunde uttalandet icke anses vara för Andre kränkande.

Sedan André vädjat mot häradsrättens dom samt fråga ånyo uppkommit,

huruvida hinder för målets upptagande förelåge med hänsyn till bestämmelsen

i § 110 regeringsformen, ansåg hovrätten för Västra Sverige

i beslut den 3 maj 1960 lagrummet icke vara tillämpligt å förevarande fall.

Hinder i angivna hänseende mötte därför icke mot målets upptagande.

Svensson anförde besvär över beslutet. I avbidan på utgången av Svenssons

besvärstalan förklarade hovrätten skadeståndsmålet vilande. Högsta domstolen

fann i beslut den 5 december 1960 lika med hovrätten hinder icke

möta mot målets upptagande och fastställde överklagade beslutet. Därefter

fastställde hovrätten genom dom den 24 maj 1961 häradsrättens dom,

varigenom Andres skadeståndstalan ogillats. Sedan talan fullföljts av

André, fann högsta domstolen i beslut den 3 november 1961 ej skäl meddela

prövningstillstånd i följd varav hovrättens dom skulle stå fast.

Med hänvisning till nu relaterade rättsfall yrkades i motion 11:6 sådan

ändring av § 110 regeringsformen att riksdagsman bereddes skydd mot

skadeståndstalan, som grundas på gärningar eller yttranden av honom i

hans egenskap av riksdagsman. I sitt utlåtande i anledning av motionen

framhöll konstitutionsutskottet att den betydelsefulla frågan om riksdagsmans

immunitet är föremål för behandling inom författningsutredningen.

Vidare erinrades om att statsrådet och chefen för justitiedepartementet förklarat

sig beredd att före utgången av innevarande valperiod till riksdagen

framlägga förslag avseende det aktuella grundlagsstadgandet. Framhållande

därjämte att utskottet jämlikt § 38 riksdagsordningen har initiativrätt

i grundlagsfrågor ansåg sig konstitutionsutskottet icke vid innevarande

riksdag böra framlägga förslag till grundlagsändring. Utskottet hemställde

sålunda att motionen nr 11:6 icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda,

vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet

I den till bankoutskottet hänvisade motionen föreslås att riksdagsman

mot vilken riktas skadeståndstalan, grundad på gärningar eller yttranden

av honom i hans egenskap av riksdagsman, skall få honom i samband med

rättegången förorsakade kostnader ersatta av statsmedel. Utskottet har

ansett sig icke böra uppta till behandling den i motionen väckta frågan i

dess allmänna principiella omfattning. Emellertid har utskottet inom ramen

för den gjorda framställningen funnit skäl föreligga pröva frågan

om ersättning av statsmedel till riksdagsman Waldemar Svensson för de

av dennes kostnader i samband med ovan relaterade skadeståndsmål, som

ej bestritts av motparten. Med beaktande av att skadeståndstalan mot Svensson

ogillats i alla instanser och av att för Svensson kvarstår kostnader i

målet, uppkomna såsom följd av prövningen av frågan om domstols behörighet

att upptaga målet samt utgången av denna prövning, har utskottet

funnit skäligt att sådan ersättning utgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr it år 1962 ^

Utskottet får sålunda föreslå att ur förslagsanslaget under fjortonde huvudtiteln

Riksdagen: Övriga omkostnader utbetalas till riksdagsman Waldemar

Svensson ett belopp motsvarande honom förorsakade kostnader i

ifrågavarande rättegång. Det bör få ankomma på riksgaldskontoret att inhämta

uppgifter om och bedöma Svenssons kostnader i målet samt att till

denne utbetala ersättningen.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

dels att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 7,

må tillerkänna ledamoten av riksdagens andra kammare

agronomen Waldemar Svensson ersättning för dennes kostnader

i ifrågavarande skadeståndsmål att utgå från det

under fjortonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

Riksdagen: Övriga omkostnader,

dels att motion II: 7, i den mån den icke besvarats genom

utskottets ovan gjorda hemställan, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Hansson

Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Gorthon, Larsson Åke och Palm;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Persson i Appuna, Boija, fru

Renström-Ingenäs, herrar Hagnell, Carlsson i Tibro , Börjesson i Glomminge

och Lindkvist*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 19G2. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G20432

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.