Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1961 samt utlåtande i anledning av dels framställning av fullmäktige i riksbanken angående dispositionen av överskotten från riksbankens rörelse, dels ock i ämnet väckta motioner.

1962-04-03 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:13, Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1961 samt utlåtande i anledning av dels framställning av fullmäktige i riksbanken angående dispositionen av överskotten från riksbankens rörelse, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotiets utlåtande nr 13 år 1962

1

Nr 13

Utlåtande angående användande av riksbankens vinst för år 1961

samt utlåtande i anledning av dels framställning av

fullmäktige i riksbanken angående dispositionen av

överskotten från riksbankens rörelse, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktionen åligger det utskottet

att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av

den under föregående året upplupna bankovinsten.

I riksstaten för budgetåret 1961/62 har under rubriken Riksbanksfonden

upptagits ett belopp av 50 miljoner kronor.

Enligt den av fullmäktige i riksbanken till utskottet avgivna berättelsen

angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1961 uppgick

riksbankens nettovinst för nämnda år till 230 371 801 kronor 21 öre.

Såsom balanserade vinstmedel från föregående år redovisades ett belopp

av 442 320 kronor Öl öre. Till förfogande stående vinstmedel utgör sålunda

230 814 121 kronor 22 öre.

Utskottet har i fråga om bankovinsten för år 1961 inhämtat yttrande från

fullmäktige i riksbanken. I skrivelse den 1 mars 1962 har fullmäktige framfört

förslag rörande användandet av 1961 års vinst. I samband därmed har

fullmäktige i riksbanken i sin skrivelse upptagit till behandling frågan om

riksbankens vinster och förmögenhet i stort och därvid framlagt förslag

rörande dispositionen av från tidigare år ackumulerade vinstmedel.

I riksbanksfullmäktiges skrivelse, vilken såsom bilaga fogats till detta

utlåtande, hemställes sålunda att bankoutskottet ville föreslå riksdagen

besluta

dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel

a) ett belopp av 50 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under

budgetåret 1961/62,

b) ett belopp av 50 000 000 kronor skall överföras till en riksbankens

byggnadsfond,

c) ett belopp av 130 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,

d) återstående belopp 814 121 kronor 22 öre skall kvarstå på räkningen

för odisponerade vinstmedel;

dels att därefter av de medel som avsatts för särskild nedskrivning på

obligationer och av på kursdifferenskontot innestående medel

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. S samt. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

a) ett belopp av 500 000 000 kronor avskrives å riksbankens fordran på

svenska staten, varvid skattkammarväxlar på detta belopp utan likvid

överlämnas till riksgäldskontoret,

b) ett belopp av 250 000 000 kronor i enlighet med vad i skrivelsen sagts

a^ sättes till en särskild riksbankens blivande jubileumsdonation till främjande

av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning, att avskild från riksbankens

rörelse i övrigt enligt i skrivelsen angivna riktlinjer förvaltas av

riksbanken,

c) återstående belopp får kvarstå å kursdifferenskontot;

dels ock att i enlighet med vad i skrivelsen anförts uppdraga åt en särskild

riksdagens kommitté att utreda och för riksdagen framlägga förslag till

narmare bestämmelser rörande riksbankens förutnämnda jubileumsdonations

handhavande och utnyttjande.

Rörande motiveringen för ovan anförda förslag hänvisar utskottet till

fullmäktiges här bifogade skrivelse.

I anledning av fullmäktiges i riksbanken skrivelse, som i de delar vilka

icke avsåg användandet av 1961 års vinst var av beskaffenhet att föranleda

anmälan till talmännen jämlikt § 21 riksdagsstadgan, har inom riksdagen

väckts följande till utskottet hänvisade motioner.

I. de likalydande motionerna 1:573 av herr Bergman m.fl. samt II: 691

av herr Antonsson in. fl., vari yrkats

1) att riksdagen måtte avslå bankofullmäktiges förslag om jubileumsfond

under bankens förvaltning;

2) att riksdagen måtte besluta att riksbanken till statsverket skall inleverera

dessa vinstmedel om 250 miljoner samt att desamma skall avsättas för

en särskild Statlig forskningsfond;

3) samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att

en parlamentarisk kommitté med i motionen angiven sammansättning måtte

tillsättas i stället för den av bankofullmäktige föreslagna riksdagens särskilda

kommitté,

II. motionen II: 692 av herr Helén, vari hemställts att riksdagen i samband

med behandlingen av riksbanksfullmäktiges skrivelse av den 1 mars

1962 till bankoutskottet angående dispositionen av upplupna vinstbelopp

från riksbanken måtte uttala, att kommittén skall vid sin utredning angående

riktlinjerna för den föreslagna donationsfonden särskilt söka åstadkomma

en gränsdragning och arbetsfördelning i förhållande till redan

existerande stödformer, så att garantier så långt möjligt skapas för att

svensk forskning genom den nu föreslagna donationen erhåller ett reellt

nettotillskott från det allmännas sida.

III. motionen 11:693 av herr Svensson i Ljungskile, i vilken föreslagits

att riksdagen måtte besluta

dels att av de medel som avsatts för särskild nedskrivning på obligationer

och av på kursdifferenskontot innestående medel

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 13 år 1962

3

a) ett belopp av 500 000 000 kronor avskrives å riksbankens fordran på

svenska staten, varvid skattkammarväxlar på detta belopp utan likvid överlämnas

till riksgäldskontoret,

b) återstående belopp får kvarstå å kursdifferenskontot;

dels ock att i enlighet med vad i motionen anförts uppdraga åt en särskild

riksdagens kommitté att utreda och för riksdagen framlägga förslag om hur

riksbankens 300-årsjubileum bör firas. Denna kommitté bör jämväl pröva

förslaget om en riksbankens eventuella jubileumsfond.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna II: 691, II: 692 resp. II: 693.

Utskottet

Som belyses i riksbanksfullmäktiges skrivelse har en betydande ökning

av riksbankens vinst skett under senare år. Medan den redovisade vinsten

år 1951 uppgick till 86 miljoner kronor gav riksbankens rörelse 1961 ett

överskott av 230 miljoner kronor. De medel, som från riksbanken årligen

inlevereras till statsverket, begränsades fram till och med 1958 till 15 miljoner

kronor, varefter det till statsverket överförda beloppet uppgått till 50

miljoner kronor. Skillnaden mellan redovisad vinst och inlevererade medel,

vilken sålunda efter hand stigit betydligt, har reserverats i riksbanken. På

så sätt hade vid 1961 års slut de synliga reserverna växt till närmare en

miljard kronor. Då vidare icke oväsentliga nedskrivningar av bokföringsvärdet

å värdepapper och valutor skett, har riksbankens förmögenhetsställning

nått en omfattning som aktualiserat en översyn av vinst- och förmögenhetsdispositionen.

Utifrån överväganden i denna fråga har riksbanksfullmäktige

framställt de ovan anförda förslagen. Innan utskottet tar upp

de olika förslagen till behandling, skall vissa allmänna spörsmål beröras.

Till viss del kan riksbankens vinst sättas i samband med dess ensamrätt

att utgiva sedlar och med de bestämmelser rörande sedeltäckning som gäller.

Tillhandahållandet av betalningsmedel ger visserligen i och för sig ingen

direkt påtaglig avkastning. Men de värden, med vilka stat och allmänhet

tillhandlar sig sedlar från riksbanken, kan ge en lägre eller högre förräntning.

I den mån bankens sedelutgivning motsvaras av en uppläggning av

reserver i guld uppkommer ingen omedelbar vinst av rörelsen. Ett överskott

uppstår däremot då sedlar utbytas mot räntebärande obligationer eller

andra värdepapper. Från dessa utgångspunkter får dels den ökade sedelutgivningen

och dels den relativa förskjutning mot värdepapper, som skett

beträffande riksbankens sedeltäckningstillgångar, tillmätas betydelse för

utvecklingen av bankens vinst.

Vid sidan av förändringar i sedelutgivningen och i fördelningen mellan

räntebärande och icke räntebärande tillgångar i riksbanken påverkas givetvis

vinsten av del allmänna ränteläget, som är bestämmande för avkast1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 sand. Nr 13

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

ningen på de subsidiära sedeltäckningstillgångarna. Utvecklingen av riksbankens

vinst har under senare tid i konsekvens därmed influerats av det

rådande jämförelsevis höga ränteläget.

Förändringar i riksbankens vinst kan vidare inträda genom bankens

marknadsoperationer. Med de köp och försäljningar av värdepapper, som

för riksbanken utgör ett medel att genomföra dess kredit- och penningpolitiska

uppgifter, kan följa förmögenhetsvinster eller förmögenhetsförluster.

Därav följande återverkningar på riksbankens vinst kan bli av betydande

omfattning.

Som ovan framhållits betingas riksbankens vinst delvis av att den bland

bankens skulder tungt vägande posten »utelöpande sedlar» icke är förenad

med några direkta kostnader, medan de mot denna skuld balanserade tillgångarna

ger en ränteavkastning. Till betydande del utgöres dessa tillgångar

av statsobligationer och skattkammarväxlar, varför sålunda riksbankens

vinst i viss utsträckning kan sägas bestå av från statsverket erlagda

statsskuldräntor. Betraktade man statsverket och riksbanken som en

enhet och sammanförde deras tillgångar och skulder samt därvid såge sedelutgivningen

som en form av statsupplåning, bleve resultatet följande. Den

på så sätt konsoliderade »statsskulden», bleve, om för riksbankens del endast

utelöpande sedlar och däremot svarande tillgångsposter beaktas, till

sitt belopp lika med statsskulden i riksgäldskontorets räkenskaper. Däremot

skulle kostnaderna för statsupplåningen komma att reduceras med

ett belopp motsvarande den del av riksbankens vinst som kan hänföras till

sedelutgivningen.

Det här anförda betraktelsesättet äger inte i allt giltighet beträffande

riksbankens vinst — vinstutvecklingen under senare år har även påkallats

av sådana speciella faktorer som t. ex. insättningar av medel på konton för

investering i rörelse. Den förda diskussionen synes dock tillämplig så till

vida att därav framgår att frågan om disposition av överskotten från riksbankens

rörelse äger ett naturligt samband med redovisningen av statsskulden

och av kostnaderna för statsupplåningen. I förening med de övriga

synpunkter på denna fråga, som anförs i fullmäktiges skrivelse, finner utskottet

detta tala för att man vid inlevererande till statsverket av överskottsmedel

från riksbanken söker finna former därför, som inte medför några

reala effekter utöver dem som sammanhänger med en förändring i statsskuldens

storlek.

En annan av riksbanksfullmäktige berörd fråga, som har betydelse för

bedömningen av fullmäktiges förevarande förslag, är vilka krav på värdepappersportföljens

storlek och sammansättning som bör ställas för att riksbanken

effektivt skall kunna genomföra av dess penning- och kreditpolitiska

uppgifter betingade operationer på marknaden. Utöver det naturliga

konstaterandet att värdepappersportföljens sammansättning och storlek

måste vara sådan att riksbanken kan operera i de mest skilda lägen på kredit
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

5

marknaden, kan inga enkla grunder anföras efter vilka kraven på värdepappersportföljen

kan bestämmas. Enligt utskottets mening torde det få

ankomma på fullmäktige att utifrån målsättningen om en effektiv kreditpolitisk

handlingsberedskap bedöma behovet av värdepapper.

Användningen av 1961 års bankovinst

Då utskottet nu övergår till att behandla de skilda förslag rörande dispositionen

av riksbankens överskottsmedel som framförts i fullmäktiges framställning

och i motioner väckta med anledning av denna, skall först upptas

frågan om användandet av bankovinsten för år 1961. I fullmäktiges skrivelse

i denna del föreslås att 50 miljoner kronor skall inlevereras till statsverket,

50 miljoner kronor skall överföras till en riksbankens byggnadsfond,

130 miljoner kronor skall överföras till kursdifferenskontot samt

återstoden av 1961 år vinst, 814 121 kronor 22 öre, skall kvarstå på räkningen

för odisponerade vinstmedel. I fråga om avsättningen till en riksbankens

byggnadsfond vill utskottet erinra om att frågan om den framtida dispositionen

av riksbankshuset varit föremål för behandling vid innevarande

session. Med hänsyn till att ett tillgodoseende av riksdagens lokalhehov kan

komma att förutsätta ianspråktagande av riksbankshuset, har riksdagen

med bifall till bankoutskottets utlåtande nr 4 bemyndigat fullmäktige i riksbanken

att vidtaga åtgärder för att säkerställa dispositionsrätten till en lämplig

tomt. Mot bakgrund av att riksdagen sålunda bedömt, att det inom en

nära framtid kan bli aktuellt att anskaffa en ny fastighet för riksbanken,

finner utskott lämpligt att medel avsättes för ett sådant ändamål. Utskottet

har ej heller något att erinra mot fullmäktiges övriga förslag i fråga om användande

av bankovinsten för 1961.

Utskottet vill i detta sammanhang till besvarande av en synpunkt som

anförts i motion II: 693 framhålla, alt framtida utskott icke genom att

fullmäktiges förslag till användning av 1961 års vinst nu accepteras kan bli

bundna i fråga om de förslag till användande av bankovinsten, som de till

följd av gällande instruktion för utskottet kan komina att avge till riksdagen.

Nedskrivning av statsskulden

Vad sedan angår fullmäktiges i riksbanken förslag med avseende på de

medel som avsatts för särskild nedskrivning på obligationer och på medel

innestående på kursdifferenskontot hemställes först att ett belopp av 500

miljoner kronor avskrives å riksbankens fordran på svenska staten. Denna

avskrivning skulle ske genom att skattkammarväxlar till nämnda belopp

utan likvid överlämnas till riksgäldskontoret. Den form för inleverans av

överskottsmedel till statsverket, som fullmäktige här föreslagit, tillgodoser

väl de allmänna synpunkter på detta spörsmål som utskottet ovan anfört.

Utskottet tillstyrker därför ett sådant förfarande att genomföras då skatt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

kammarväxlar på ifrågavarande belopp förfaller. I budgettekniskt hänseende

bör denna transaktion följa samma metod som tidigare använts vid

liknande överföringar av fondmedel, exempelvis då folkpensioneringsfonden

tillfördes 550 miljoner kronor budgetåret 1958/59. Minskningen av

statsskulden bör sålunda få återverka på budgetutjämningsfonden i form

av en förbättring av dess balans. Riksgäldsfondens ställning kommer i

konsekvens därmed och via dess avräkning med statsregleringsfonden beträffande

kassaförstärkning åt statsverket inte att undergå någon förändring

i förhållande till läget före nedskrivningen.

Avsättning till en riksbankens jubileumsfond

Med tanke på riksbankens snart förestående 300-års jubileum har fullmäktige

föreslagit, att 250 miljoner kronor avsättes till en särskild riksbankens

jubileumsfond. Beträffande denna fråga vill utskottet först anknyta

till sitt tidigare uttalande vari framhålles, att på fullmäktige bör få

ankomma att bedöma bankens behov i fråga om värdepappersportföljens

storlek och sammansättning. I enlighet därmed anser sig utskottet böra

acceptera och utgå från fullmäktiges i förevarande skrivelse gjorda uttalande

att fullmäktige »mot bakgrunden av överväganden, som redovisats i

dess föregående diskussion av portfölj sbehoven för marknadsoperationer,

för närvarande icke ansett sig kunna gå längre än till angivna 500 milj. kr.

i fråga om ett definitivt ''utsläckande’ av tillgångar i riksbankens värdepappersportfölj».

Accepterandet av fullmäktiges bedömning innebär att

utskottet icke kan tillstyrka den i de likalydande motionerna I: 573 och

II: 691 gjorda hemställan att riksdagen måtte besluta, att riksbanken till

statsverket skall inleverera vinstmedel om 250 miljoner kronor för avsättning

till en särskild statlig forskningsfond.

Av detta utskottets ställningstagande följer även att de ifrågavarande

250 miljonerna bör stå till fullmäktiges disposition för marknadsoperationer.

Detta skulle vara möjligt såväl vid medlens avsättning till en riksbankens

jubileumsfond i enlighet med fullmäktiges förslag som vid avsättning

till kursdifferenskontot på sätt föreslagits i motion 11:693. Utskottet

har ansett att en lösning efter sistnämnda linje skulle ha vissa fördelar,

då den medger större frihet vid prövningen av olika användningssätt

för avkastningen av de reserverade medlen. Utskottet har emellertid

stannat vid att tillstyrka fullmäktiges förslag att medlen avsätts till en

riksbankens jubileumsfond. Riksbanken hör till de äldsta av våra nu verksamma

offentliga institutioner. Som fullmäktige framhåller intar den vidare

internationellt sett en unik position inte blott som den äldsta centralbanken

i världen utan även som den centralbank som haft en speciell och

genom hela sin verksamhetstid i stort sett oförändrad organisation, från

början ägd av och anknuten till landets parlament. Dessa förhållanden anser

utskottet motivera att av riksbankens överskottsmedel avskiljes en sär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962 7

skild fond med anknytning till riksbankens år 1968 infallande 300-årsjubileum.

Inrättandet av en sådan fond torde vidare enligt utskottets mening

inte behöva innebära en begränsning av möjligheterna att fritt pröva

olika sätt att använda fondmedlens avkastning.

För att närmare överväga och utforma förslag till riktlinjer för dispositionen

av jubileumsfondens avkastning vill utskottet, med tillstyrkan av

fullmäktiges förslag, föreslå att en särskild kommitté tillsättes. Det synes

lämpligt att statsministern och talmännen anmodas att jämte med av dem

utsedda andra ledamöter i denna kommitté utforma förslag till riktlinjer

att sedermera föreläggas riksdagen. Med intresse har utskottet tagit del

av de i motionerna I: 573 och II: 691 framförda synpunkterna beträffande

angelägenheten av att nå en bättre samordning av stödet åt forskningen

samt av det i motion 11:692 betonade önskemålet att forskningen erhåller

ett reellt nettotillskott från det allmännas sida. Utskottet anser emellertid

att ifrågavarande kommittés övervägande beträffande fondens användning

och sättet för fondavkastningens fördelning icke bör begränsas

genom några uttalanden från utskottets sida. Kommittén bör salunda ha

frihet att självständigt pröva de olika synpunkter på dispositionen av fondmedlen

som anförts i fullmäktiges skrivelse och i nyssnämnda motioner.

Utan att binda kommittén i dess arbete vill utskottet i likhet med fullmäktige

och motionärerna blott uttala sin anslutning till tanken att fondens

avkastning bör användas för stöd åt vetenskaplig forskning.

Beträffande formerna för avsättningen av medel till jubileumsfonden

vill utskottet beröra vissa punkter i fullmäktiges förslag, vilka samtidigt

betingar de utgångspunkter som skall gälla för kommitténs arbete. Utskottet

har intet att erinra mot att de 250 miljoner kronor som skall avsättas

till jubileumsfonden avräknas med användande av de bokförda beloppen

för ifrågakommande värdepapper. Huruvida avkastningen bör läggas

till fondens kapital fram till år 1968 eller redan dessförinnan tagas i

anspråk, bör övervägas av den särskilda kommittén och bli föremål för

riksdagens prövning, när kommitténs förslag förelägges riksdagen. Intill

dess får avkastningen läggas till fondens kapital. Fondens förvaltning bör

handhas av riksbanken som därvid skall tillförsäkras rätt att vid behov

utnyttja fondens värdepappersinnehav för sina marknadsoperationer och

över huvud taget för sådana byten av värdepapper och liknande transaktioner,

som riksbankens rörelse kan göra erforderliga. Sådana transaktioner

skall genomföras utan förfång för jubileumsfondens egendoms- och

avkastningsintressen, sådana dessa marknadsmässigt låter sig bestämma

vid transaktionstillfället.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

I. besluta att av riksbankens tillgängliga vinstmedel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

a) ett belopp av 50 000 000 kronor skall inlevereras till

statsverket under budgetåret 1961/62,

b) ett belopp av 50 000 000 kronor skall överföras till en

riksbankens byggnadsfond,

c) ett belopp av 130 000 000 kronor skall överföras till

kursdifferenskontot,

d) återstående belopp 814 121 kronor 22 öre skall kvarstå

på räkningen för odisponerade vinstmedel;

II. besluta att därefter av de medel som avsatts för särskild

nedskrivning på obligationer och av på kursdifferenskontot

innestånde medel

a) ett belopp av 500 000 000 kronor avskrives å riksbankens

fordran på svenska staten, varvid skattkammarväxlar

på detta belopp utan likvid överlämnas till riksgäldskontoret,

b) med avslag av i motionerna I: 573 och II: 691 under

1) och 2) gjorda yrkanden samt av i motion II: 693 under

b) ställt yrkande ett belopp på 250 000 000 kronor i enlighet

med vad ovan sagts avsättes till en särskild riksbankens

jubileumsfond att avskild från riksbankens rörelse i

övrigt förvaltas av riksbanken,

c) återstående belopp får kvarstå å kursdifferenskontot;

III. med avslag av i motionerna I: 573 och II: 691 under

3) ställt yrkande samt av i motion II: 693 ställt yrkande

rörande tillsättande av kommitté besluta att i enlighet

med vad ovan anförts uppdraga åt en särskild riksdagens

kommitté att utreda och för riksdagen framlägga förslag

till närmare bestämmelser rörande riksbankens jubileumsfonds

handhavande och utnyttjande.

IV. anse motion II: 692 besvarad med vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 3 april 1962

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÄHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Aspling*,

Hansson Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor*, Gorthon* och Larsson Åke;

från andra kammaren: herr Regnéll*, Sköldin*, Persson i Appuna*,

fru Renström-Ingenäs, herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Carlsson i Tibro

och Larsson i Umeå.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

9

Bilaga

Till Riksdagens Bankoutskott

I skrivelse den 6 februari 1962 har bankoutskottet anhållit, att fullmäktige

i riksbanken ville till utskottet inkomma med yttrande angående användande

av bankovinsten för år 1961. Med anledning härav får fullmäktige

anföra följande.

I sitt yttrande över användandet av 1960 års vinst uttalade fullmäktige

sin avsikt att i samband med framläggandet av 1961 års bokslut inkomma

till riksdagen med förslag om den framtida dispositionen av överskotten

från riksbankens rörelse. Fullmäktige kommer därför att i detta sammanhang

behandla icke blott användandet av 1961 års vinst, utan även frågan

om riksbankens vinster och förmögenhet i stort.

Riksbankens bruttovinst har under de senaste åren stigit kraftigt som

ett resultat av en ökad omslutning och en högre förräntning på portföljen

av svenska och utländska värdepapper. En del av bruttovinsten har varje

år använts för nedskrivningar på bankens innehav av svenska obligationer.

Återstoden, riksbankens redovisade vinst, har sedan disponerats så

att enligt riksdagens beslut en del inlevererats till statsverket och återstoden

använts till en förstärkning av riksbankens reserver genom avsättning

till ett kursdifferenskonto. Det till statsverket årligen inlevererade beloppet

utgjorde länge 15 milj. kr. men har de båda sista åren fastställts till

50 milj. kr. Vid dispositionen av 1960 års vinst beslöts dessutom, att 70

milj. kr. skulle användas för en särskild nedskrivning av portföljen av

svenska obligationer.

Dispositionen av riksbankens vinst under de senaste åren visas närmare

i nedanstående sammanställning (belopp i milj. kr.).

Verksamhetsår

Vinst

Till

statsverket

Till kursdiff.- kontot

Till särskild

nedskrivning

Kursdiff.- kontot 31/12

följande år

1951

86

15

71

_

182

1952

66

15

51

—

235

1953

80

15

65

—

302

1954

51

15

36

—

341

1955

29

15

13

—

356

1956

31

15

16

—

373

1957

45

15

31

—

405

1958

145

15

129

—

534

1959

133

50

83

—

615

1960

195

50

75

70

686

1961

230

••

* *

Vid bedömningen av utvecklingen av riksbankens vinst måste man taga

hänsyn till att den under de senaste åren påverkats av tillfälliga faktorer

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 13

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

och att man därför inte kan draga slutsatsen att den under de närmaste

åren kommer att ligga kvar vid sin nuvarande höga nivå. Den starka stegringen

sedan 1955 kan till stor del återföras till den höga förräntningen

på svenska statsobligationer och andra statsskuldförbindelser, insättningen

av s. k. steriliserade statsmedel på särskilda konton i riksbanken, insättningarna

å konton för investering i rörelse, samt slutligen vinsten å utrikesrörelsen,

som de senaste åren legat exceptionellt högt till följd av den

goda avkastningen på valutareserven.

De särskilt insatta statsmedlen uppgick vid utgången av 1955 till 110

milj. kr. och hade vid utgången av 1958 stigit till 1 090 milj. kr. Därefter

reducerades de under 1959 till 90 milj. kr. och försvann under 1960. Nedgången

kompenserades småningom av en ökning av insättningarna å konton

för investering i rörelse; behållningarna å dessa har stigit från 7 milj.

kr. 1955 till 282 milj. kr. 1959, 1 144 milj. kr. 1960 och 1 230 milj. kr. vid

slutet av år 1961. Det är de senaste årens möjligheter till särskilda skatteförmåner

vid insättning av investeringsfondsmedel i riksbanken som lett

till ansvällningen av dessa konton. De nämnda formerna av särskild inlåning

i riksbanken har ökat riksbankens omslutning och vinst med betydande

belopp. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas att detta förhållande

är fullt förenligt med att insättningarna på investeringskonton inneburit

en avsedd reduktion av bankernas och allmänhetens likviditet; effekten

har varit att likvida tillgångar överflyttats till riksbanken från affärsbankerna,

där de kunde ha legat till grund för en ökad kreditgivning och,

denna process har även bidragit till affärsbankernas tidvis stora skuldsättning

till riksbanken.

De höga vinsterna under de senare åren av 1950-talet har gjort det möjligt

att företaga nedskrivningar och göra avsättningar till reserver med

följd att riksbankens förmögenhetsställning i motsvarande grad stärkts.

Innehavet av svenska obligationer bokföres till kurser, som ligger under

de på marknaden noterade köpkurserna, varför här finnes en betryggande

dold reserv mot kursfluktuationer.

Innehavet av utländska valutor bokföres till den av riksbanken noterade

lägre marginalkursen. Genom att marknadskurserna, bestämda t. ex. som

affärsbankernas mot allmänheten noterade köpkurser, ligger högre, finnes

även här en viss dold reserv, som dock icke är av någon väsentlig storleksordning.

Ett större kursfall på utländska valutor skulle därför få

täckas ur kursdifferenskontot.

Bland de synliga reserverna märks främst kursdifferenskontot. Uppbyggnaden

av detta konto tog sin början år 1946. I fullmäktiges skrivelse till

bankoutskottet den 23 februari 1950 hänvisas till de förlustrisker, som

följer av att riksbanken i sin penningpolitik måste bedriva omfattande

affärer med och inneha avsevärda behållningar av utländska valutor och

svenska värdepapper. Kursdifferenskontot skulle betraktas som en allmän

reserv för att möta eventuella förluster på handeln med valutor och värdepapper.

Den tidigare nämnda särskilda nedskrivningen å obligationer, som företogs

vid dispositionen av 1960 års vinst, har icke påverkat obligationsportföljens

bokförda värde, utan är upptagen bland »Övriga skulder» i riksbankens

balansräkning.

Riksbankens grundfond och reservfond, för vilka bestämmelser återfinnes

i 3 och 4 §§ riksbankslagen, bör givetvis också inräknas bland reserverna;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

11

slutligen tillkommer balanserade vinstmedel och, för andra tidpunkter än

årsslutet, under året ackumulerad vinst. Från pensionsfonderna torde man

i detta sammanhang kunna bortse. Avbetalningslånefonden har förts som

en skuldpost. Den skall enligt principbeslut av 1952 års riksdag återföras

till statsverket.

Storleken av riksbankens redovisade reserver utgjorde enligt balansräkningen

den 31 december 1961 1 057 milj. kr.:

Tillgångar........................................... 10 135

Guld.............................................. 934

Valutor........................................... 2 396

Skattkammarväxlar................................ 4 105

Svenska obligationer................................ 1 597

Övriga tillgångar................................... 1 103

Skulder.............................................. 9 078

Utelöpande sedlar.................................. 6 870

Checkräkning...................................... 374

Andra inlåningsräkningar............................ 1 254

Avbetalningslånefond............................... 65

Övriga skulder.................. 515

Reserver............................................. 1 057

Kursdifferenskonto................................. 687

Särskild nedskrivning å obligationer.................. 70

Grundfond......................................... 50

Reservfond........................................ 20

1961 års vinst...................................... 230

Innan fullmäktige ingår på sina konkreta överväganden och förslag, vill

fullmäktige anföra en del mera allmänna synpunkter på spörsmålet om

en centralbanks ställning, vad avser dess vinster och förmögenhetsställning.

Det behöver inte sägas, att frågan om verksamhetens vinst och rent räntabilitetsmässiga

avkastning för en centralbank aldrig kan få ses på samma

sätt som för andra företag. En centralbank är inte till för att ge vinst

utan för att i sista hand svara för kreditförsörjningen i samhället och därmed

sammanhängande angelägenheter. Där andra företag kan utgå från

ett vinstsyfte och i den uppnådda vinsten har en mätare på sin effektivitet,

kan en centralbank på motsvarande sätt varken finna en målsättning

för sin verksamhet och politik eller ett mått på i vad mån denna varit effektiv

och riktig. En i en given situation riktig och välmotiverad politik

från centralbankens sida kan ena gången leda till ökning av dess vinst

men andra gången till en minskning av den. Värdepappersaffärer som

led i medvetna marknadsoperationer, s. k. open market-operations, syftande

till att i någon riktning påverka likviditetsläget i kreditsystemet,

måste t. ex. som regel leda till bokföringsmässiga vinster eller förluster,

men dessa kan i sig aldrig leverera några kriterier för en bedömning av

åtgärdernas riktighet. Inom givna gränser, beroende på sammansättningen

av dess tillgångar m. m., påverkas centralbankens vinstutfall av den räntenivå,

som upprätthålles. Men det behöver inte påpekas, att räntepolitiken

aldrig kan få påverkas av hänsyn till sådana överväganden.

Det föregående visar, att en centralbank, oavsett hur ointresserad av

vinstaspekten på sin verksamhet den än må vara, kan komma i situationer,

då den kan råka ut för både stora vinster och stora förluster och måste ha

möjlighet att »tolerera» båda delarna. Det är i och för sig ingenting som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

kan betecknas som onormalt eller påkalla särskilda åtgärder, att en centralbank

gör stora vinster. Lika litet vore det onormalt eller oroande, om

den någon gång träffades av stora förluster. Den enda omedelbara och

ofrånkomliga praktiska konsideration, som båda möjligheterna kan ge

anledning till är, att centralbanken i tillräcklig grad bör tillåtas att ackumulera

vinster för att kunna bära förlusterna.

Till sin samhällsekonomiska innebörd och effekt kan centralbankens

vinst närmast jämställas med effekten av statens beskattning. Eftersom

centralbankens vinst måste bestridas av någon, representerar den en indragning

av köpkraft och en reduktion av den eljest möjliga efterfrågan

i samhället. Denna samhällsekonomiska effekt har uppnåtts i och med att

vinsten uppstått i centralbanken, och den påverkas icke av att vinsten

eventuellt därefter överföres till statsverket. Oavsett andra skäl, som eventuellt

kan anses tala för att vinsten bör redovisas över statsbudgeten, kan

det sägas, att det ur samhällsekonomiska synpunkter är helt likgiltigt, om

vinsten stannar hos centralbanken eller inlevereras till statsverket. Att vinsten

inlevereras till statsverket och upptages som inkomst på statens budget,

betyder inte så att säga att den ännu en gång med sitt belopp reducerar

den totala efterfrågan i samhället, med andra ord att den gör budgeten

samhällsekonomiskt sett starkare än vad denna utan denna speciella statsinkomst

skulle ha varit. Att utgå från något annat är närmast att göra sig

skyldig till vad som skulle kunna kallas en dubbelräkning av centralbanksvinstens

samhällsekonomiska effekt. Vinst från centralbanken, som inlevereras

till statsverket, betyder aldrig, att vid givna och oförändrade statsutgifter

dettas behov av övriga inkomster minskar. Lika litet betyder en

sådan inkomstökning, som från centralbanken inlevererad vinst utgör, att

statsverket vid givna och oförändrade övriga inkomster får utrymme för

en ökning av sina utgifter. Det är — även applicerat på svenska förhållanden

— fullt korrekt att säga, att varje statsbudget, som på inkomstsidan

upptagit en post av från centralbanken inlevererad vinst, vid oförändrade

övriga inkomster och oförändrade utgifter skulle ha varit lika »stark»,

d. v. s. skulle ha haft exakt samma effekt på den totala samhällsekonomin,

även om de ifrågavarande vinstinleveranserna aldrig skett, alltså även om

budgeterna därigenom formellt uppvisat en lägre balanseringsgrad. Inte

heller skulle vid en sådan politik själva det förhållandet, att de ifrågavarande

vinstbeloppen behållits hos centralbanken, ha haft någon annan reell

innebörd, än att dennas bokföringssiffror blivit annorlunda och att den

efter hand kommit att uppvisa en eventuellt ur andra synpunkter obehövlig

och onödigt stark förmögenhetsställning.

För en centralbanks penningpolitiska handlingsmöjligheter och rörelsefrihet

kan frågan om dess förmögenhetsställning och tillgångar få betydelse

i främst ett avseende. Det är här centralbankens behov att ackumulera och

fortlöpande hålla en för dess marknadsoperationer och övriga värdepappersaffärer

tillräckligt stor och tillräckligt sorterad värdepappersportfölj,

som står i förgrunden.

Det är givetvis främst behovet att effektivt kunna utnyttja det instrument

för kreditpolitiken, som marknadsoperationerna erbjuder, som kvantitativt

ställer mer avsevärda anspråk på storleken av en nutida centralbanks

värdepappersportfölj. Men det förtjänar påpekas, att även de övriga

mer eller mindre regelbundet förekommande värdepappersaffärer, som

en centralbank får vara beredd att bedriva, även utan att syftet därmed

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

13

i första hand är att utöva något egentligt likviditetsreglerande inflytande

på marknaden, också måste nämnas i detta sammanhang. En centralbank

har anledning att bedriva sådana affärer inte bara som en allmän service

åt värdepappershandeln och åt de kreditinstitut, som är engagerade i denna,

utan i hög grad utifrån ett kreditpolitiskt intresse. Centralbankens uppgift

är här att lämna ett bidrag till vad som med en anglosaohsisk term kallas

debt management och över huvud taget att »sköta marknaden» för att

verka utjämnande på denna, undvika ojämn kursutveckling och störningar

i fråga om enstaka papper o. s. v. Även om det är riktigt, att dessa normala

värdepappersaffärer icke i första hand och direkt ställer alltför betydande

kvantitativa krav på portföljen, ställer de uppenbara krav på dennas

sortering och därmed indirekt på dess storlek.

Ser man till de portföljkrav, som i varje fall en mera ambitiöst bedriven

likviditetsreglerande politik med marknadsoperationer ställer, blir de kvantitativa

aspekterna givetvis helt andra. Även här blir anspråken på portföljens

storlek i hög grad bestämda och förstorade av kraven på portföljens

sortering. Om det också är riktigt, att det i utlandet finns skolor,

som företräder den meningen, att marknadsoperationer kan begränsas till

den allra kortaste marknaden torde det med hänsyn till vårt lands förhållanden

stå klart, att en sådan begränsad inriktning av politiken icke i alla

lägen skulle ge acceptabla resultat. För att kunna medge effektiva operationer

över hela fältet, måste portföljen ha — och över perioder som kan

innefatta transaktioner, berörande enbart vissa papper, vidmakthållas vid

— en sammansättning, som i varje läge är tillräckligt sorterad och differentierad

med hänsyn till lånetyper, löptider, konverteringstidpunkter och

nominalräntesatser. Med dessa differentieringskrav tillgodosedda bör portföljen

sedan totalt sett vara så omfattande, att ibland mycket stora transaktioner

skall vara möjliga, även om de måste koncentreras till en begränsad

typ av papper. Det sagda gäller redan i fall, då open market-politikens

ambitioner begränsar sig till att söka nå en allmän likviditetseffekt. I samma

mån som man skulle vilja driva ambitionerna längre än så, t. ex. för

att primärt söka lokalisera likviditetseffekten till vissa sektorer av samhällsekonomin

eller vissa slag av likviditetsbehållningar, skulle de antydda

anspråken bli än mer uttalade.

Applicerar man överväganden som dessa på våra aktuella svenska förhållanden,

är det väl berättigat att säga, att riksbankens värdepappersportfölj

för närvarande och sedan någon tid tillbaka rätt väl motsvarar de

anspråk, som en open market-politik med i varje fall hittillsvarande ambitioner

ställer. Har man konstaterat detta, är det också på sin plats att säga,

att omdömet inte utan vidare kan göras vidsträcktare än så.

Alla omdömen om eu given värdepappersportföljs tillräcklighet eller otillräcklighet

för marknadsoperationernas behov måste — även om man, såsom

här och i det följande sker, utgår ifrån de rättsliga och institutionella

förutsättningarna som givna — med nödvändighet bli relativa. Om eu portfölj

är tillräcklig eller inte blir beroende inte bara direkt av politikens

ambitionsgrad utan givetvis även indirekt av sådana förhållanden som en

oviss framtida ekonomisk utveckling, framtida konjunkturförlopp, vilken

roll kreditpolitiken kommer att spela i den framtida ekonomiska politiken,

o. s. v. I mera begränsad mening blir svaret på frågan beroende av sådana

förhållanden som utformningen och handhavandet av statens fortlöpande

upplåningspolitik, nämligen i vad mån denna kan samordnas med och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskotlets utlåtande nr 13 år 1962

tillgodose även kortsiktigare behov av likviditetsreglering, med andra ord

själv fungera som en open market-politik.

Vill man belysa storleksgraden av de transaktioner och därmed av de

portföljbehov det kan bli fråga om även under sådana väl relativt normala

förhållanden, som vi redan haft erfarenhet av, ligger det nära till hands

att peka på ett par ännu aktuella, nyss genomförda operationer, som i hög

grad är relevanta i sammanhanget, 1960 års investeringsfondsavsättningar

och den parallellt därmed genomförda stora direkta statsupplåningen. Investeringsfondsavsättningarna,

som under loppet av några månader inbragte

och primärt reducerade marknadens likviditet med inemot 900 milj.

kr., var i realiteten till allt utom till namnet en stor marknadsoperation,

genomförd i stället för av riksbanken av finansdepartementet och med kostnaderna

i form av speciella skattekoncessioner belastande statsverket. Den

samtidiga statsupplåningen, inalles inbringande mer än 1 200 milj. kr.,

fyllde likaledes, inte bara i den formella meningen att den långt översteg

stadsbudgetens på perioden i fråga belöpande lånebehov, samma likviditetsindragande

funktion. Om det skulle ha gällt att åstadkomma eu motsvarighet

till den genom dessa båda operationer åvägabragta likviditetsindragningen

genom marknadsoperationer av centralbanken ensam — något som

i och för sig icke skulle ha varit otänkbart — kan det konstateras, att för

operationer av denna omfattning får även riksbankens eljest rikliga portfölj

anspråkslösare dimensioner.

Det låter sig säga, att operationer av den nyss exemplifierade storleksordningen

under förutsättning av en adekvat politik i övrigt knappast annat

än undantagsvis skall behöva bli nödvändiga. Men det går samtidigt lätt

att peka på skäl, som gör det sannolikt, att anspråken på en framtida likviditetsreglerande

open market-politik allmänt sett snarast kan väntas bli

större och vanskligare att motsvara än tidigare. Dit hör inte bara en sådan

generell synpunkt, som att ambitionsgraden för den samlade ekonomiska

politiken har stegrats med åtföljande stegrade anspråk på alla dess utnyttjade

instrument. För speciellt de framtida kraven på en sådan likviditetsreglerande

politik, som marknadsoperationer utgör, måste det komma att

få en särskild betydelse, att den totala stocken av värdepappersbehållningar

i samhället och därmed av den sekundära likviditet, som skall manövreras,

för närvarande och med all sannolikhet även fortsättningsvis växer i en

takt, som otvivelaktigt kommer att göra uppgiften i framliden även relativt

sett större än den redan nu är. Enbart en sådan omständighet som

ATP-fondernas tillkomst och förutsebara ökning kan efter hand väntas

medföra problem och uppgifter i detta sammanhang, som kanske i dag

icke kan närmare överblickas men som knappast kan negligeras. Skulle nu

aktuella överväganden och förestående förhandlingar leda till, att vårt land

intimare inlemmades i det europeiska ekonomiska samarbetet med bl. a.

friare och framför allt mer omfattande kapitalrörelser mellan även vårt

land och omvärlden som följd, skulle också därigenom kraven på vår interna

likviditetsreglering stegras och kompliceras.

Slutligen får i detta sammanhang observeras, att vad som här sagts om

open market-politikens portföljbehov får ses i kombination med gällande

sedeltäckningsbestämmelser, som ställer vissa krav på bl. a. riksbankens

värdepappersportfölj. Den utelöpande sedelmängden måste nämligen, till

den del den icke motsvaras av riksbankens guldbehållning, täckas av utländska

valutor, svenska skattkammarväxlar och obligationer och den be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 är 1962

15

loppsmässigt mindre betydande utlåningen i form av inrikes växlar, hypotekslån

och lån i checkräkning, överskottet av sådana täckningsgilla tillgångar

uppgick vid utgången av 1961 till 2 157 milj. kr. Med hänsyn bl. a.

till sedelomloppets starka variation över året och till att riksbankens tillgångar

kan påverkas av förändringar i andra skuldposter än utelöpande

sedlar, måste en viss och icke alltför obetydlig säkerhetsmarginal av täckningsgilla

tillgångar normalt alltid finnas.

Vad som ovan anförts kan sammanfattas på följande sätt. Riksbankens

vinster och uppbyggandet av reserver inom banken kan icke bedömas på

samma sätt som i vanliga affärsdrivande företag. Själva överförandet av

vinstmedel från riksbanken till staten är, under förutsättning att de inte

i övrigt påverkar statsverkets vare sig övriga inkomster eller utgifter, neutralt

ur samhällsekonomisk synpunkt, men en vinstöverföring skulle verka

samhällsekonomiskt försvagande på budgeten, om den ledde antingen till

en ökning av statens utgifter eller till en minskning av dess övriga inkomster.

Riksbanken behöver reserver för att i allmänt accepterade former kunna

bokföringsmässigt möta förluster, som kan uppstå i rörelsen, och uppbyggandet

av reserverna bidrager även till att skapa den nödvändiga marginalen

vid uppfyllandet av sedeltäckningsbestämmelserna. Den sakligt

viktigaste synpunkten i detta sammanhang är emellertid, att riksbanken

måste till sitt förfogande ha en tillräckligt stor och differentierad värdepappersportfölj

för genomförandet av marknadsoperationer. Flera skäl talar

för att kraven i detta avseende i framtiden blir större, än vad som hittills

varit fallet.

När fullmäktige efter föregående allmänna diskussion gått att konkret

ta ställning till den fråga, som riksbankens vinstutveckling aktualiserat,

har fullmäktige kommit till att det finns anledning att nu företaga en

översyn av den vinst- och förinögenhetsredovisning, som riksbanken efter

de senaste årens bokslut lämnar. Redan den absoluta storlek, som riksbanksvinsten

nu uppnått, är sådan att den i mer än ett avseende kan te

sig anmärkningsvärd och även inbjuda till missförstånd och felföreställningar,

som det rent allmänt kan vara anledning att söka förebygga. Andra

speciella skäl att nu upptaga frågan kan anföras. Dels har, som inledningsvis

anfördes, under den period, som de senaste åren utgjort, riksbanksvinsten

påverkats av särskilda omständigheter, som kan innebära att dess

nuvarande storlek bör ses som mer eller mindre tillfällig. Dels har med de

bokförings- och vinstdispositionsprinciper, som tillämpats, konventionella

avskrivningar och reservavsättningar genomförts i eu utsträckning, som

gör det tveksamt, om man kan fortsätta med en reservuppbyggnad i vart

fall i hittillsvarande former. En del av de överskott, som riksbanken under

senare år redovisat, är vidare hänförliga till förhållanden — följdeffekter

av de tidigare s. k. steriliseringsavsättningarna av statsmedel och av investeringsfondsinsättningarna

— som kan sägas inte innefattas av centralbanksverksamhet

i traditionell mening och för den skull kunde motivera,

att motsvarande vinstbelopp betraktades för sig vid bedömningen av den

föreliggande frågan. Även om fullmäktige i det föregående sökt kvalificera

bedömningarna av behoven av värdepapper för riksbankens operationer,

står det slutligen klart, att den andel av dess nuvarande portfölj, som

skal t kammarväxlarna representerar, är onödigt stor och kan nedbringas.

Under sin prövning av föreliggande och för frågans bedömning relevanta

omständigheter har fullmäktige kommit till att vissa engångsdispositioner

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 13 är 1962

med avseende på riksbankens nuvarande förmögenhetsställning och därmed

på dess framtida vinstkapacitet är försvarliga och motiverade, och

fullmäktige framlägger i det följande förslag härom. Vid utformningen

av dessa förslag har fullmäktige eftersträvat, att de föreslagna dispositionerna

i minsta möjliga grad skall inverka begränsande på riksbankens

framtida penningpolitiska rörelsefrihet och på de i fortsättningen disponibla

resurserna för dess operationer. Både av skäl, som framgått av det

föregående och med hänsyn till ovissheten, huruvida en sådan höjning

kunde bli bestående över någon längre tid, har fullmäktige avvisat tanken

på en direkt höjning av det till statsverket årligen inlevererade beloppet

av riksbankens vinst. Fullmäktige har ansett, att det över statsbudgeten

inlevererade årliga vinstbeloppet bör hållas i görligaste mån stabilt och i

varje fall för närvarande icke höjas utöver nuvarande nivå. Fullmäktige

föreslår emellertid en annan åtgärd, som indirekt verkar minskande på

statens ränteutgifter och som så till vida är liktydig med en engångsfastställd

men permanent ökning av det inlevererade vinstbeloppet, lika

stor som den ifrågavarande räntelättnaden.

Förslaget är, att riksbanken sättes i tillfälle, att genomföra en engångsavskrivning

av sin fordran på staten med 500 milj. kr., så utformad att vid

ett tillfälle då skattkammarväxlar för nämnda belopp förfaller, sådana

växlar utan motprestation överlämnas till riksgäldskontoret. Det framgår

redan av vad fullmäktige förut anfört om den samhällsekonomiska innebörden

av en vinst- och förmögenhetsöverflyttning från centralbanken till

statsverket, att fullmäktige ansett, att det ifrågavarande beloppet icke bör

överföras som eu över statsverkets driftbudget redovisad vanlig vinstinleverans.

Ehuru fullmäktige i och för sig bedömt det möjligt att genom dispositioner

av nu ifrågavarande slag acceptera en viss ytterligare begränsning av

riksbankens framtida vinster, har fullmäktige mot bakgrunden av överväganden,

som redovisats i dess föregående diskussion av portföljbehoven

för marknadsoperationer, för närvarande icke ansett sig kunna gå längre

än till angivna 500 milj. kr. i fråga om ett definitivt »utsläckande» av tillgångar

i riksbankens värdepappersportfölj.

Under prövningen av det föreliggande ärendet har för fullmäktige aktualiserats

en annan fråga, som synts kunna sammankopplas med den här

föreliggande på ett sätt, som kunde underlätta ett tillgodoseende av de

båda syften som är aktuella. Sveriges Riksbank kan inom några få år,

1968, fira sitt 300-årsjubileum. Den hör till de äldsta av våra nu verksamma

offentliga institutioner, och den intar även internationellt en unik position

inte blott som den äldsta centralbanken i världen utan även som den

centralbank som haft en speciell och genom hela sin verksamhetstid i stort

sett oförändrad organisation, från början ägd av och anknuten till landets

parlament. Även med all vederbörlig hänsyn tagen till att det knappast

i första hand tillkommer nutida, mer eller mindre tillfälliga företrädare för

riksbanken att uttala sig om dess roll och insatser under 300 år av vårt

lands historia, och till att en sådan värdering inte hör hemma i ett sammanhang

som detta, bör det kunna tagas som givet att ett så speciellt jubileum,

som det här är fråga om, bör bli uppmärksammat och celebrerat på

något sätt, som är riksbankens ställning och långa historia värdigt. Det

skulle vara en tilltalande tanke, att till bankens jubileum avdela och reservera

en ansenlig del av det vinstöverskott, som riksbanken i dag kan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande nr 13 år 1962

17

sägas förfoga över, för att grunda en stor donation till hugfästande av riksbankens

300-åriga tillvaro och samtidigt till främjande av ett angeläget

nationellt ändamål. Förverkligad på ett med hänsyn till de föreliggande

omständigheterna adekvat sätt, skulle en sådan tanke kunna bidraga till

att åvägabringa den vinstreglering för riksbankens vidkommande, som förhållandena

aktualiserat, och samtidigt gå fri från invändningar, som andra

alternativa vinst- och förmögenhetsdispositioner skulle möta.

Med hänsyn till sin tidigare bedömning finner fullmäktige det emellertid

nödvändigt, att riksbanken behåller en åtminstone supplementär dispositionsrätt

över de värdepapperstillgångar, som komine att bilda den tänkta

donationen. Dispositionen finge därför genomföras på ett sätt, som tillgodoser

detta krav. Riksbanken kunde redan nu avdela sådana tillgångsposter,

motsvarande donationsbeloppet, men förvaltningen av dem, ehuru avskild

från riksbankens övriga rörelse och bokföring, borde även i fortsättningen

handhavas av riksbanken, som därvid skulle tillförsäkras rätt att vid behov

utnyttja den ifrågavarande portföljen för sina marknadsoperationer och

över huvud taget för sådana byten av värdepapper och liknande transaktioner,

som riksbankens rörelse kunde göra erforderliga. Självfallet skulle formerna

för riksbankens supplementära dispositionsrätt till den blivande

donationens värdepappersportfölj göras sådana, att den icke kunde lädera

donationens vare sig förmögenhets- eller avkastningsintressen.

En förmögenhets- och vinstdisposition av detta slag skulle ha — förutom

det ideella värde, som knyter sig till den därigenom möjliggjorda jubileumsdonationen

— den fördelen, att riksbanken icke definitivt berövades möjligheten

att vid behov utnyttja den mot donationen svarande värdepappersportföljen.

Den skulle därtill — om, som här förutsättes, donationens medel

icke började utnyttjas förrän tidigast från och med jubileumsåret —

dessförinnan icke ge upphov till några som helst inkomsteffekter i samhället.

Genom att de blivande donationsmedlen genast flyttades ut ur riksbankens

rörelse och bokföring, skulle emellertid bankens tillgångar och

vinst omedelbart påverkas i sänkande riktning. Om de avdelade medlen

hölles placerade i samma slags tillgångar som riksbankens egen värdepappersportfölj

omfattar och deras avkastning fram till 1968 oavkortad lades

till kapitalet, skulle hela transaktionen ej heller ur kreditpolitiska synpunkter

medföra några komplikationer. Om slutligen som också förutsättes,

donationen efter 1968 disponerades så, att endast högst dess löpande

avkastning årligen utnyttjades, skulle även efter denna tidpunkt inkomsteffekterna

vara begränsade och i varje fall med nuvarande tidsdistans

negligerbara.

Utifrån nu angivna synpunkter har fullmäktige sålunda funnit sig böra

föreslå, att, jämte förut föreslagna engångsavskrivning av riksbankens

skattkammarväxelfordran på staten med 500 milj. kr., värdepapper ur riksbankens

portfölj för ytterligare 250 milj. kr. avdelas för att fram till 1968

av riksbanken förvaltas i särskild ordning i syfte att då, till hopa med under

tiden ackumulerad avkastning å beloppet, bilda en donation i samband med

riksbankens 300-årsjubileum. Bankofullmäktige bör därvid bemyndigas att

efter överväganden rörande den lämpliga sammansättningen av bankens

egen värdepappersportfölj, till den blivande donationen överlämna även

andra värdepapper än skattkammarväxlar, varvid av praktiska skäl avräkningen

bör ske till riksbankens gällande bokföringskurser, även om i vissa

fall dessa kommer att något avvika från de aktuella marknadsvärdena.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. S sand. AV 13

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 13 är 1962

De avdelade medlen bör enligt fullmäktiges mening såväl före som efter

1968 förvaltas av riksbanken och hållas placerade i samma slags svenska

värdepapper som riksbanken håller i sin egen portfölj. Bankoutskottet och

riksdagen skall äga samma rätt till kontroll över denna förvaltning som

över riksbankens egen rörelse. Från och med att donationen 1968 gjorts

tillgänglig för sitt ändamål, får högst den årliga avkastningen disponeras

av en särskild styrelse som utses och enligt bestämmelser som fastställes

i en ordning, vartill fullmäktige i det följande återkommer.

För att bereda riksbanken tillfälle att vid behov för sin rörelse och sina

marknadsoperationer utnyttja i donationens portfölj ingående värdepapper,

skall riksbanken efter egen diskretion vid varje tidpunkt såväl före som

efter 1968 äga rätt att genom byten mot andra värdepapper eller på annat

sätt, inklusive mot egna räntebärande förbindelser, förvärva värdepapper

från donationens portfölj, allt med iakttagande av att varje sådan transaktion

skall genomföras utan förfång för den blivande donationens egendoms-

och avkastningsintressen, sådana dessa marknadsmässigt låter sig

bestämma vid transaktionstillfället. Genom riksbankens operationer eller

övriga kreditpolitiska åtgärder föranledda förändringar i marknadsvärdet

av donationens portfölj skall icke i någondera riktningen kunna utgöra

grund för kompensations- eller liknande anspråk i mellanhavandena mellan

riksbanken och den särförvaltade donationen.

Beträffande den föreslagna donationens ändamål, önskar fullmäktige —

som i det följande avger förslag om den ordning, i vilken närmare bestämmelser

härom och om donationens framtida handhavande i övrigt, alltså

vad gäller annat än riksbankens handhavande av dess medelsförvaltning,

skall utarbetas och fastställas — i detta sammanhang endast föreslå följande.

Donationens framtida avkastning bör användas till att i vidsträcktaste

mening, utan begränsningar till vissa ämnesområden eller vissa slag av kostnader,

främja och understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning,

varmed avses antingen i Sverige av svenskar och utlänningar eller

i utlandet av svenskar bedriven sådan forskning. Fullmäktige, som i sitt

ställningstagande här vägletts enbart av riktpunkten, att den föreslagna

donationen i sista hand bör komma hela vårt land till godo och samtidigt

avse ett ändamål, i fråga om vilket en insats av detta speciella slag både

kan motiveras vid sidan om existerande parallella ansträngningar och lova

att ge märkbara och påtagliga resultat, anser sig kunna avstå från att i

vidare mån motivera detta sitt förslag.

Fullmäktige anser, att det bör ankomma på en vidare krets av personer

än fullmäktige själva att närmare utforma riktlinjer och bestämmelser för

den föreslagna donationen, och föreslår att riksdagen vid bifall i övrigt till

fullmäktiges här anmälda förslag ville besluta uppdraga åt en särskild

riksdagens kommitté att utarbeta och framlägga förslag till sådana riktlinjer

och bestämmelser. Med hänsyn till den särskilda nationella karaktär,

fullmäktige önskat ge åt den föreslagna jubileumsdonationen, tar sig fullmäktige

friheten föreslå, att statsministern kallas att vara ordförande för

denna kommitté, och att därjämte ytterligare någon företrädare för regeringen

får ingå i kommittén. Med hänsyn vidare till den nödvändiga samordningen

av riksbankens medelsförvaltning för donationens räkning med

donationens handhavande i övrigt synes jämväl någon eller några företrädare

för bankofullmäktige böra ingå i kommittén.

Enligt fullmäktiges mening bör den föreslagna kommittén icke bindas av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13 dr 1962

19

särskilda direktiv i vidare mening än som framgått av denna framställning

och som natnrligen följer av uppdragets art att framlägga erforderliga förslag

beträffande donationens framtida utnyttjande och handhavande. Kommittén

bör redovisa sina förslag direkt till riksdagen, på vilken det hör

ankomma att fatta beslut i frågan.

Fullmäktige har intet att erinra mot att eventuella kostnader i samband

med kommitténs arbete belastas riksbanken.

Fullmäktige vill i detta sammanhang erinra om att 1952 års riksdag

(BoU:s utlåtande nr 35) godkände ett principförslag från fullmäktige om

att avbetalningslånefonden skulle avvecklas som statlig lånefond och att

låneverksainheten i stället, liksom tidigare varit fallet, skulle bestridas med

riksbankens egna medel. Av olika skäl har någon återbetalning av över

fonden anvisade medel icke kommit till stånd. Fullmäktige har för avsikt

att nu ånyo pröva frågan om en återbetalning till statsverket av ifrågavarande

medel och när så skett återkomma med förslag i ärendet.

I samband med dispositionen av 1961 års vinst vill fullmäktige slutligen

erinra om att frågan om riksbankshusets framtida användning aktualiserats

bl. a. genom uttalande av riksdagens revisorer, och att man bör räkna

med möjligheten att riksbanken inom en relativt nära framtid blir tvingad

att anskaffa en ny fastighet för huvudkontoret. Med tanke på de betydande

kostnader som kan uppkomma härvid, vill fullmäktige föreslå att redan

av 1961 års vinst 50 milj. kr. avsättes till en byggnadsfond.

De av fullmäktige ovan föreslagna åtgärderna torde lämpligen kunna

genomföras på följande sätt. 1961 års bankovinst disponeras i sedvanliga

former, varvid 50 milj. kr. inlevereras till statsverket, 50 milj. kr. överföres

till den nyssnämnda byggnadsfonden och 130 milj. kr. överföres till kursdifferenskontot.

För avskrivning av riksbankens fordran på staten och avsättning

till den blivande jubileumsdonationen disponeras den 1961 gjorda

avsättningen för särskild nedskrivning å statspapper och ett erforderligt belopp

av å kursdifferenskontot stående medel. Efter avskrivning på 500

milj. kr. och fondavsättning på 250 milj. kr. skulle på kursdifferenskontot

kvarstå ca 140 milj. kr. Åtgärderna i samband med användandet av föregående

års bankovinst får vidtagas i vanlig ordning, då riksdagens beslut

föreligger, och övriga här nämnda dispositioner så snart som möjligt därefter,

sedan erforderliga förberedelser hunnit vidtagas.

Under hänvisning till det anförda får fullmäktige hemställa, att bankoutskottet

ville föreslå riksdagen besluta

dels att av riksbankens tillgängliga vinstmedel

a) ett belopp av 50 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under

budgetåret 1961/62,

b) ett belopp av 50 000 000 kronor skall överföras till eu riksbankens

byggnadsfond,

c) ett belopp av 130 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot,

d) återstående belopp 814 121 kronor 22 öre skall kvarstå på räkningen

för odisponerade vinstmedel;

dels att därefter av de medel som avsatts för särskild nedskrivning på

obligationer och av på kursdifferenskontot innestående medel

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 13 år 1962

a) ett belopp av 500 000 000 kronor avskrives å riksbankens fordran på

svenska staten, varvid skattkammarväxlar på detta belopp utan likvid överlämnas

till riksgäldskontoret,

b) ett belopp på 250 000 000 kronor i enlighet med vad som ovan sagts

avsättes till en särskild riksbankens blivande jubileumsdonation till främjande

av till Sverige anknuten vetenskaplig forskning, att avskild från riksbankens

rörelse i övrigt enligt ovan angivna riktlinjer förvaltas av riksbanken,

c) återstående belopp får kvarstå å kursdifferenskontot;

dels ock att i enlighet med vad ovan anförts uppdraga åt en särskild riksdagens

kommitté att utreda och för riksdagen framlägga förslag till närmare

bestämmelser rörande riksbankens förutnämnda jubileumsdonations

handhavande och utnyttjande.

Stockholm den 1 mars 1962

Å Fullmäktiges vägnar:

PER EDVIN SKÖLD

/ Karin Winberg

IDUNS TRVCKERI. ESSELTE. STHLM 62

202237

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den It mars 1955 a1 i texten