Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1962

1962-04-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:15, Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1962

1

Nr 15

L Hatande i anledning av väckta motioner angående bestridandet

av semesterkostnaderna för riksdagens personal.

I t\å inom riksdagen, till bankoutskottet hänvisade, likalydande motioner,

nr 164 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg och nr 203 i andra kammaren

av herr von Friesen, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

av medel som anvisas under fjortonde huvudtiteln svara för semesterkostnaderna

för sina tjänstemän, i anslutning till vad i motionen anförts.

Beträffande motiveringen för delta förslag hänvisas till motion II: 203.

över motionen har utskottet inhämtat yttranden från kanslideputerade

och riksrevisionsverket.

Kanslideputerade har i sitt yttrande anfört följande.

Motionerna avse icke kostnaderna för den i avlöningsbestämmelserna för

riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän reglerade semestern, vilka redan

nu bestridas av riksdagens medel under fjortonde huvudtiteln, utan statsverkets

motsvarande kostnader under andra huvudtitlar för tjänstemän

t rån dess verk och myndigheter, vilka tillfälligt tjänstgöra hos riksdagen.

Betald ledighetstui i form av semester tillkommer sådana tjänstemän

enligt avlomngsförfattningarna och förvärvas, i likhet med vad som föresknves

i lagen om semester, enligt bestämda kvalifikationsgrunder, principmllt

icke förutsättande något arbete det år semestern uttages. Kostnaf

n j01 semestern> d. v. s. lönerna till tjänstemannen under ledigheten och

till den som därunder uppehåller hans tjänst, bestrides normalt med myndighetens

avlöningsanslag, oavsett om tjänstemannen det året är tjänstefri

ener tjänstgör på annat håll, t. ex. hos riksdagen. En ökad belastning å avomngsanslaget

uppstår först som en följd av att tjänstemannen åtnjuter

längre ledighet an semestertiden; föranledes detta av tjänstgöring hos riksdagen

avstår han sin lön, vilken sålunda disponeras för vikariens avlönande.

Men genom att riksdagsanställningen ofta varar både vår- och höstsession,

stundom även viss mellanliggande tid, förvärvar härvid även vikarien

rätt till semester, vilken verket eljest skulle undgått betala; för varje

tjänstemän i lönegraden B 1 utgör exempelvis ett års semesterlön 5 355

kronor. Vid kanshdeputerades förfrågningar hos ett antal verk har meddeats,

att andra olägenheter än avlöningstekniska vore förbundna med tillhandahållandet

av tjänstemän i av riksdagen önskad utsträckning. Motionärerna

ha ansett alt en proportionell fördelning av själva semesterkostnaderna

mellan riksdagen och vederbörande verk skulle minska dessas förklarliga

obenägenhet att avstå tjänstemän.

Kanslideputerade få till en början erinra om att riksdagens intresse att

erhålla de tjänstemän den önskar hävdats såväl tidigare, t. cx. år 1926 i

statsutskottets utlåtande nr 119 och riksdagens skrivelse nr 245, som innevarande

år i de likalydande motionerna I: 163 och II: 202. Med hänsyn till

avlonmgsanslagens natur behöver därvid en ökad belastning av visst''verks

Bihang till riksdagens protokoll 1962. S samt. Nr 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlels utlåtande nr in år 1962

anslag icke i och för sig ingiva betänkligheter; då den ökade kostnaden under

alla omständigheter bestrides av allmänna medel, synes den avlöningstekniska

delen av saken kunna betraktas som en bokförings- och arbetskraftsfråga.

Riksdagens ekonomibyrå har i ett härvid fogat yttrande pekat på de

tekniska svårigheterna av den ifrågasatta omläggningen. Byrån har även

uttryckt farhåga för en ytterligare ansvällning, som kunde följa av att uppdelning

av semesterkostnaden kunde komma att påkallas även av sådana

verk som beviljat tjänsteman enbart partiell ledighet för tjänstgöring hos

riksdagen.

Kanslideputerade få slutligen även erinra om att författningsutredningens

arbete torde inriktas även på riksdagstjänstemännens anställningsförhållanden;

skulle den nuvarande organisationen ersättas med fastare anställning

av personal å riksdagens egen stat torde den i motionerna upptagna

frågan bliva utan betydelse.

Kanslideputerade avstyrka motionerna I: 164 och II: 203.

Till sitt yttrande har kanslideputerade fogat yttrande av riksdagens ekonomibvrå,

som anfört.

Angående semester vid tjänstledighet för offentligt uppdrag stadgas

följande i Saar, paragraf 29, mom. 2.:

»Vidkännes tjänsteman C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser minskas med så stor del av årssemestern, som belöper

på avdragstiden.»

Någon minskning av semestern skall sålunda ej ske om tjänsteman vidkännes

C-avdrag å lönen på grund av offenligt uppdrag.

Vederbörande ämbetsverk, till vilket tjänsteman är knuten, är enligt

ovannämnda stadgande skyldigt svara för ifrågavarande semesterkostnad.

Även i sådant fall, då tjänsteman åtnjuter partiell tjänstledighet från tjänst

i visst ämbetsverk för tjänstgöring i riksdagen, skall ämbetsverket svara

för tjänstemans semesterkoslnad å ifrågavarande tjänst inom ämbetsverket.

En ändring härutinnan syftande till att riksdagen skulle gälda ifrågavarande

semesterkostnader synes ej lämpligt med hänsyn till vad som stadgats

i ovannämnda paragraf och kan icke lösas administrativt inom vederbörande

utskotts eller kammares kansli. Detta ankommer på riksgäldskontoret,

som i avlöningstekniskt hänseende måste verkställa viss utredning

och beräkning. Arbetet kan bli ganska omfattande, då anspråk på

dylik ersättning med största sannolikhet kan förväntas jämväl från de

ämbetsverk, som beviljat tjänsteman partiell tjänstledighet från sin tjänst

för tjänstgöring i riksdagen.

Ekonomibyrån vill icke för närvarande förorda att en dylik bestämmelse

införes, dels på grund av anförda skäl och ovannämnda stadgande i Saar,

dels i avvaktan på de ändringar i riksdagens personalorganisation, som kan

förväntas inom en nära framtid.

Gentemot kanslideputerades i dess yttrande uttalade uppfattning har

reservation anmälts av herr von Friesen, som till kanslideputerades protokoll

anfört följande.

Jag kan ej biträda kanslideputerades uppfattning beträffande motionerna

I: 164 och II; 203 och har till protokollet antecknat min reservation mot

beslutet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr lä dr 1962 3

Frågan kan självfallet ses som en ren bokföringsfråga, om man ser till

statsförvaltningen som en enhet, men ser man till de mindre ämbetsverken

och dessas kostnader, måste den nuvarande anordningen påverka deras

villighet att ställa personal till riksdagens förfogande. Ekonomibyrån synes

i sitt utlåtande ha missuppfattat frågan och trott att det gällt eu angelägenhet

av större omfattning än vad som verkligen är fallet.

Byråns påpekande att den föreslagna anordningen kommer att medföra

ökat administrativt besvär måste också tillbakavisas. I de fall där bestämnielserna

skall tillämpas behöver vederbörande ämbetsverk endast sända

räkning till riksdagen, som har att företaga tämligen enkla kontrollåtgärder.

Oavsett vad författningsutredningen kommer att föreslå måste riksdagen

utöver en kärna av fast anställd personal ha tillfälligt anställd arbetskraft

på samma sätt som gäller för departementens rättsavdelningar.

Vad det här gäller är en renlighetsfråga, ett tillämpande av god sed. Det är

icke tillbörligt att riksdagen på detta sätt åker snålskjuts på statsförvaltningen.

Jag tillstyrker därför bifall till motionerna I: 164 och II: 203.

Riksrevisionsverket har i sitt yttrande anfört följande.

I fall då en tjänsteman hos myndighet inom statsförvaltningen under viss

del av året åtnjutit ledighet för att stå till annan statsmyndighets förfogande,

bestrider förstnämnda myndighet regelmässigt även den del av semesterkostnaderna

som svara mot den tid då vederbörande tillfälligt tjänstgjort

hos den andra myndigheten. Av praktiska skäl synes det önskvärt, att denna

ordning för semesterkostnadernas bestridande även i fortsättningen tillämpas,

då arbetskraft från statsförvaltningen ställs till riksdagens förfogande.

På grund härav torde det enligt riksrevisionsverkets mening icke vara påkallat

att införa bestämmelser, enligt vilka semesterkostnaderna för ifrågavarande

personal fördelas mellan riksdagen och statsverket på sätt angives

i motionerna.

Utskottet. Såsom anföres i förevarande motioner förekommer att ämbetsverk

får bestrida hela semesterkostnaderna för tjänsteman, som stor del av

året varit tjänstledig från sin befattning för tjänstgöring hos riksdagen.

Detta förhållande bör dock, enligt utskottets mening, ur anslagssynpunkt

knappast valla några allvarligare olägenheter för vederbörande ämbetsverk.

För Kungl. Maj:t föreligger bemyndigande att medgiva överskridanden av

genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, eller till avlöningar till ickeordinarie

personal, som erfordras till följd av att dylik anslagspost blivit i

en icke förutsedd omfattning belastad antingen med utgifter för avlöningar

åt icke-ordinarie tjänsteman, som vikarierat å ordinarie tjänst, vilken är

obesatt eller vars innehavare åtnjutit ledighet för offentligt uppdrag eller av

annan anledning mot avstående av hela lönen eller med kostnader, som

sammanhänger med att icke-ordinarie ersättare behöver anlitas vid vakanthållande

av ordinarie tjänst eller vid längre tids ledighet med helt eller delvis

bibehållen lön för ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman tprop.

H162: 1, bil. 2, p. 2, SU 141. Detta torde få anses inbegripa jämväl förevarande

fall. Med hänsyn till anförda förhållande och vidare till de icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1962

oväsentliga praktiska olägenheter som skulle följa av det i motionerna föreslagna

sättet för bestridande av semesterkostnaderna finner utskottet skäl

ej föreligga tillstyrka de förevarande motionerna.

Åberopande det ovan anförda får utskottet sålunda hemställa,

att motionerna 1:164 och 11:203 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1962

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Hansson

Gustaf Henry, Larsson Åke*, Palm* och Svanström;

från andra kammaren: herr Boija, fru Renström-Ingenäs, herrar Hansson

i Önnarp*, Carlsson i Tibro*, Bengtsson i Landskrona, Hamilton, Lindkvist*

och Fridolfsson.

* Ej närvarande vid justeringen.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62

202412

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.