Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av riksbankens diskonto samt om räntan som konjunkturpolitiskt medel, m. m.

1962-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av riksbankens diskonto samt om räntan som konjunkturpolitiskt medel, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1962

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av riksbankens

diskonto samt om räntan som konjunkturpolitiskt

medel, m. m.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 284 i första kammaren av herrar Lager och öhman och nr 355

i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl. har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till riksbanksfullmäktige föreslår fullmäktige att efter förhandlingar

med regeringen vidtaga åtgärder i syfte att sänka riksbankens diskonto,

förslagsvis från nu gällande fem till fyra procent.

I två andra inom riksdagen väckta likalydande motioner, nr 476 i första

kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och Mattsson och nr 553 i andra

kammaren av herr Björkänge, har föreslagits dels att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville hemställa om att en undersökning verkställes av skäligheten

av de utav banker m. fl. tillämpade marginalerna mellan inlåningsoch

utlåningsräntan i syfte att i möjlig mån nedbringa den stora skillnaden,

dels att därvid även måtte beaktas i vilken mån bankernas utlåning till allmänheten

kan röna inverkan av de likviditets- och kassakvoter som på grund

av gällande bestämmelser tillämpas och de placeringar till lägre ränta som

därvid ifrågakommer samt dels ock att riksdagen härvid även måtte uttala

att åtgärder bör vidtagas dels genom en sänkning av riksbankens diskonto,

dels genom förhandlingar med affärsbankerna för åvägabringande av sänkt

ränta, särskilt på växlar och korta amorteringslån, icke underskridande en

procent, och lättnader beträffande kreditrestriktionerna, som kan komma

mindre företagare till del.

Vidare har i två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 287

i första kammaren av herr Sundin och nr 353 i andra kammaren av herr

Börjesson i Falköping m. fl. hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning med uppgift att analysera räntans

roll som konjunkturpolitiskt medel samt dess betydelse för sparandet,

dels ock i skrivelse till riksbanksfullmäktige i motionens syfte anhålla om

snar omprövning av förutsättningarna för en penningpolitik med en lägre

räntenivå på längre sikt.

Beträffande motiveringarna för dessa hemställanden hänvisas till dels motion

11:355 och 1:264, dels motion 1:476 samt dels motion 11:353.

Över motionerna har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksbanken,

som anfört följande.

I förevarande motioner yrkas bl. a. alt riksdagen skall ta ett initiativ i

syfte att åstadkomma eu sänkning av riksbankens diskonto. Med anledning

härav vill fullmäktige framhålla, att fullmäktige är helt ense med motionärerna

därutinnan att riksbankens diskonto bör anpassas efter förändringarna

i det ekonomiska läget. Huruvida förutsättningar finnes för en föränd
1

llihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1962

ring av diskontot inom den närmaste framtiden, anser sig fullmäktige däremot

inte böra yttra sig om. Det måste nämligen anses ligga i sakens natur

att fullmäktige inte kan inlåta sig på konkreta förhandsdiskussioner rörande

de diskontoförändringar som från tid till annan kan befinnas erforderliga.

Även i fortsättningen måste det få ankomma på fullmäktige att själva

bedöma den lämpliga tidpunkten för och innelrörden av de beslut i räntepolitiskt

avseende som med hänsyn till konjunktursituationens utveckling kan

visa sig vara motiverade.

Vid sidan av nu berörda yrkanden aktualiseras i förevarande motioner

även en del andra frågor. I motionerna I: 287 och II: 353 hemställes sålunda

om en utredning rörande räntans roll som konjunkturpolitiskt medel samt

om dess betydelse för sparandet. Yrkandet bör bedömas mot bakgrund av att

dessa problem prövats av stabiliseringsutredningen, vars betänkande »Mål

och medel i stabiliseringspolitiken» för närvarande är föremål för remissbehandling.

Penning- och kreditpolitiken och den närstående statliga upplåningspolitiken

behandlas relativt ingående i två av betänkandets kapitel.

Utredningen framhåller särskilt sambandet mellan å ena sidan ränteförändringar

och å den andra kontrollen genom marknadsoperationer och den statliga

upplåningspolitiken av likviditetsläget och bankernas kreditkapacitet. Utredningen

understryker även att statsmakterna med hänsyn till den samhällsekonomiska

utvecklingen på längre sikt måste driva en aktiv räntepolitik.

Det synes föga motiverat alt efter det arbete som utförts av stabiliseringsutredningen,

vari även ingick representanter för de politiska partierna och

för de stora intresseorganisationerna, omedelbart föranstalta om en ny utredning.

Motionerna 1:476 och II: 553 innehåller bl. a. förslag om en undersökning

av bankernas räntemarginaler, varvid också skulle beaktas i vilken mån

räntevillkoren vid bankernas utlåning till allmänheten kan röna inverkan

av de likviditetskvoter som tillämpas. Fullmäktige vill i denna fråga framhålla,

att syftet med de av kreditpolitiska skäl införda likviditetskvoterna —

kassakvoter är för närvarande inte i bruk — varit att öva inflytande på volymen

av bankernas utlåning. Det kan vid genomförandet av en sådan politik

inte undvikas, att den ibland även får effekter på bankernas räntemarginaler.

Emellertid påverkas dessa marginaler även av en rad andra faktorer,

och man kan bl. a. därför inte använda marginalförändringarna som ett

kriterium på huruvida de kreditpolitiska åtgärderna varit ändamålsenliga

eller ej. Vad gäller läget för dagen må erinras om att de under innevarande

är införda nya inlåningsräkningarna med långa uppsägningstider torde komma

att leda till en viss" minskning av räntemarginalerna. Vid introduktionen

av de nya räkningarna, som skedde i samråd med riksbanken, förutsattes

nämligen, att någon kompenserande höjning av utlåningsräntorna icke skulle

komma i fråga. Vad vidare gäller effekten av kassa- och likviditetskvoter på

bankernas utlåningsräntor kan sägas, att en effekt i höjande riktning väl

kunde ha uppstått, om kvotkraven på det av motionärerna antydda sättet

utnyttjats i kombination med strävanden alt hålla nere avkastningen på de

likvida tillgångarna, d. v. s. skattkammarväxlar, korta statsobligationer

o. s. v. Några sådana strävanden har emellertid icke förekommit.

I de fyra sistnämnda motionerna ingår som ett viktigt led i argumentationen,

att kreditåtstramningen och relativt höga räntor särskilt hårt drabbat

småföretagarna, däribland jordbrukarna. Problemet har, närmast i fråga

om andra mindre företagare än jordbrukare, berörts i 1960 års företagskreditutrednings

betänkande. Utredningen anser erfarenheterna från 1950-talets

kreditåtstramningar svårtolkade, men vill inte utesluta, att de mindre företagen

i högre grad än de större fått revidera sina investeringsplaner till följd

av uppkommande finansieringssvårigheter. I vad gäller jordbruket kan einel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1962

3

lertid pekas på att kapitaltillförseln via hypoteksbanken och jordbrukskasserörclsen

visat en betydande ökning under de senaste åren. Den i detta

sammanhang avgörande synpunkten är emellertid att de svårigheter, som

eventuellt kan uppkomma för småföretagarna, inte kan få bli avgörande för

utformningen av den allmänna kreditpolitiken. De kreditproblem, som här

uppstår, synes böra lösas t. ex. genom institutionella förändringar, varigenom

småföretagen beredes lättare tillgång till marknaden.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får fullmäktige avstyrka bifall

till ifrågavarande motioner.

Utskottet. Motioner med i huvudsak samma syfte som de förevarande väcktes

vid föregående års riksdag men föranledde icke någon riksdagens åtgärd.

Med erinran därom och med instämmande i de synpunkter som anförts i

fullmäktiges skrivelse avstyrker utskottet bifall till motionerna. Till viss del

är för övrigt de i motionerna 1:284 och 11:355 samt 1:476 och 11:553

framförda yrkandena tillgodosedda genom den sänkning av riksbankens

diskonto som vidtogs den 5 april.

De av motionärerna gjorda yrkandena har föranlett fullmäktige till vissa

principiella uttalanden, till vilka utskottet i detta sammanhang önskar anknyta.

Fullmäktige anför således bl. a.: »Huruvida förutsättningar finnes för en

förändring av diskontot inom den närmaste framtiden, anser sig fullmäktige

däremot inte böra yttra sig om. Det måste nämligen anses ligga i sakens

natur att fullmäktige inte kan inlåta sig på konkreta förhandsdiskussioner

rörande de diskontoförändringar som från tid till annan kan befinnas erforderliga.

» Utskottet ansluter sig helt till fullmäktiges uppfattning.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa, att

1) motionerna I: 284 och II: 355 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd,

2) motionerna I: 476 och II: 553 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd,

3) motionerna I: 287 och II: 353 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle*, Fahlander*, Schmidt, Aspling,

Gustaf Henry Hansson, Nils Theodor Larsson*, Gorthon och Palm; samt

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Appuna,

Hoija, fru Renström-Ingenäs*, herrar Hansson i önnarp, Hagnell* och Larsson

i Umeå.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr IS år 1962

Reservation

av herrar Nils Theodor Larsson och Hansson i önnarp vilka ansett, att

utskottets utlåtande borde haft följande lydelse:

»Genom den sänkning av riksbankens diskonto, som vidtogs den 5 aprii,

har kravet på en av konjunkturläget motiverad ränteanpassning delvis tillgodoselts.

Den vida räntemarginal, som också gällt under de senaste åren,

har vidare i viss utsträckning krympts samman genom att kreditinstituten

beretts möjligheter att införa långfristiga inlåningsräkningar med högre

räntesatser.

Utskottet finner det naturligt, att fullmäktige i riksbanken inte anser

sig böra yttra sig om sin bedömning i fråga om möjligheterna för förändring

av diskontot inom den närmaste framtiden. För utskottet är det

dock angeläget att ge till känna sin uppfattning om den nuvarande räntepolitiken.

De nu aktuella räntesatserna är enligt utskottets mening alltjämt

för höga i förhållande till konjunkturlägets krav. Det synes också vara skäl

för bedömningen, att räntemarginalen bör kunna minskas ytterligare för

främjande av sparande och investeringar.

Frågan om räntans roll som konjunkturpolitiskt medel har diskuterats

principiellt särskilt i motionerna 1:287 och 11:353. I anledning härav vill

utskottet framhålla betydelsen av att räntan användes på ett smidigt och

konjunkturanpassat sätt. Räntevapnets värde som konjunkturpolitiskt medel

måste dock enligt utskottets uppfattning anses vara relativt ringa i nuvarande

samhällsekonomi. Hela bostadsmarknaden kommer vid nuvarande

politik i stort sett utanför effekten av en ränteförändring. Detsamma måste

sägas om den offentliga verksamheten. Räntepolitiken får på grund av

dessa förhållanden sin mest framträdande effekt inom den enskilda sektorn,

där de mindre företagen med i regel svagare likviditet är särskilt

känsliga. Mot bakgrunden härav vill utskottet understryka angelägenheten

av att huvudvikten i den ekonomiska politiken lägges vid andra medel än

räntan, främst vid finanspolitiken.

I de nyssnämnda motionerna förordas en särskild utredning med uppgift

att analysera räntans roll som konjunkturpolitiskt medel liksom dess

betydelse för sparandet. Såsom motionärerna framhållit har stabiliseringsutredningen

behandlat bl. a. räntans roll i konjunkturpolitiken. Motionerna

syftar emellertid till en fullständigare analys. I anslutning till vad ovan

anförts vill utskottet som sin mening framhålla, att en mera ingående analys

av räntans betydelse än vad stabiliseringsutredningen hade tillfälle att

göra kan ha sin betydelse för utformningen av den ekonomiska politiken.

För närvarande anser sig utskottet dock inte böra hemställa om åtgärder

i syfte att få till stånd en sådan utredning.»

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620681

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.