Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955

1962-11-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse, m. m.

I en den 5 oktober 1962 dagtecknad proposition, nr 185, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;
2)

lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;

3) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasserörelsen; och

4) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni

1922 (nr 277) angående postsparbanken.

I samband med nämnda proposition har utskottet upptagit till behandling
de

vid 1961 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 494 av herr Stefanson

m. fl. och II: 421 av herr Nordgren m. fl. om ökade möjligheter för

affärsbankerna att bevilja långfristiga bundna lån;

de vid början av innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna

1: 162 av herr Persson, Fritz, m. fl. och II: 204 av herr Nordgren m. fl. om

vidgad rätt för sparbank att mottaga inlåning å annan räkning än sparbanksräkning;
den

i anledning av förevarande proposition väckta motionen 11:916 av

herr Börjesson i Falköping.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 56, 57 och 67 §§ lagen den 31 mars 1955 om

bankrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

56 §.

Bankaktiebolag må — — — må

dock

1. stat, kommun---särskild

säkerhet;

2. kortvarig kredit---anses

föreligga;

3. av vederhäftig — -— — erhållits;

samt

4. annan kredit utan särskild säkerhet

kunna lämnas till sammanlagt

högst en tiondel av bankbolagets

eget kapital samt till ett belopp i

varje särskilt fall av högst sjuttiofemtusen

kronor, då krediten lämnas

småföretagare för hans rörelse, och

eljest högst femtusen kronor.

57 §.

Är lån--— sagda tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i

första stycket sägs må bankbolag

1. bevilja kredit i räkning på högst

ett år; samt

2. i enlighet med närmare bestämmelser

i bolagsordningen utlämna

lån mot skuldebrev med längre löptid

än sex månader till sammanlagt

belopp av högst tjugu procent av bolagets

eget kapital, dock att beträf- 1

56 §.

Bankaktiebolag må — — — må

dock

1. stat, kommun---särskild

säkerhet;

2. kortvarig kredit — — -— anses

föreligga;

3. av vederhäftig--— erhål
lits;

samt

4. annan kredit utan särskild säkerhet

kunna lämnas till sammanlagt

högst en tiondel av bankbolagets

eget kapital samt till ett belopp i

varje särskilt fall av högst sjuttiofemtusen

kronor, då krediten lämnas

småföretagare för hans rörelse, och

eljest högst femtontusen kronor.

57 §.

Är lån---sagda tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i

första stycket sägs må bankbolag

1. bevilja kredit i räkning på högst

ett år;

2. bevilja återlån, varom stadgas i

reglementet angående allmänna pensionsfondens

förvaltning, med längre

löptid än sex månader; samt

3. i enlighet med närmare bestämmelser

i bolagsordningen utlämna

andra lån mot skuldebrev med längre

löptid än sex månader till sammanlagt

belopp av högst tjugu procent

av bolagets eget kapital, dock att

1 Senaste lydelse av 56 § se 1960: 61 och av 57 § se 1956:147.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

3

(Gällande lydelse)

fande lån, för vilkas fulla gäldande

staten är ansvarig, nämnda belopp

må överskridas med sammanlagt

högst fem procent av bolagets eget

kapital.

Lån som avses i andra stycket 2

må, där icke staten är ansvarig för

lånets fulla gäldande, icke ställas på

längre återbetalningstid än tio år och

ej heller uppgå till högre belopp i

varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen

kronor. Beträffande lån, för

vars fulla gäldande staten icke är ansvarig

och för vilket säkerheten utgöres

av borgen av annan än kommun

eller därmed jämförlig samfällighet,

skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning

i förhållande till den tid,

för vilken lånet beviljats.

67 §.

Insättas penningar — — — hos

bolaget.

En och samma insättares tillgodohavande

på sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning må icke annorledes

än genom upplupen räntas

läggande till kapitalet ökas utöver

femtontusen kronor. Då, efter vad i

70 § stadgas, för samma person utfärdats

flera motböcker, skall dock

vad nyss är sagt gälla i fråga om

tillgodohavandet enligt varje särskild

motbok.

Bankbolag må — — — av bolaget.

I fråga--- — särskilt stadgat.

(Föreslagen lydelse)

beträffande lån, för vilkas fulla gäldande

staten är ansvarig, nämnda belopp

må överskridas med sammanlagt

högst fem procent av bolagets

eget kapital.

Lån som avses i andra stycket 3

må, där icke staten är ansvarig för

lånets fulla gäldande, icke ställas på

längre återbetalningstid än tio år och

ej heller uppgå till högre belopp i

varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen

kronor. Beträffande nu avsett

lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig och för vilket

säkerheten utgöres av borgen av annan

än kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, skall i skuldebrevet

utfästas årlig avbetalning i förhållande

till den tid, för vilken lånet

beviljats.

67 §.

Insättas penningar — — — hos

bolaget.

En och samma insättares tillgodohavande

på sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning må icke annorledes

än genom upplupen räntas

läggande till kapitalet ökas utöver

femtiotusen kronor. Då, efter vad i

70 § stadgas, för samma person utfärdats

flera motböcker, skall dock

vad nyss är sagt gälla i fråga om

tillgodohavandet enligt varje särskild

motbok.

Bankbolag må---av bolaget.

I fråga---särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 22, 25 och 29 §§ lagen den 3 juni 1955 om spar

banker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

22 §.

Med de---- å sparbanksräk
ning.

En och samma insättares tillgodohavande

å sparbanksräkning må icke

annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet ökas

utöver visst i reglementet bestämt

belopp, högst etthundratusen kronor.

Ej må--— uppsägningstidens

utgång.

25 §.

Intill ett sammanlagt belopp, motsvarande

femton procent av de enligt

senaste bokslut å sparbanksräkning

innestående medlen, äger sparbank

mottaga inlåning å annan, valfri

räkning.

Härutöver må sparbank upptaga

lån mot sådana för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar, som

medföra rätt till betalning först efter

utfärdarens övriga fordringsägare

(förlagsbevis). För att tillgodose

tillfälligt penningbehov må

sparbank jämväl begagna kredit i

checkräkning hos riksbanken eller

inländskt bankaktiebolag eller annorledes

upptaga lån.

(Föreslagen lydelse)

22 §.

Med de---å sparbanksräk
ning.

En och samma insättares tillgodohavande

å sparbanksräkning må icke

annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet ökas

utöver visst i reglementet bestämt

belopp, högst tvåhundratusen kronor.

Ej må--— uppsägningstidens

utgång.

25 §.

Intill ett sammanlagt belopp, motsvarande

tjugu procent av de enligt

senaste bokslut å sparbanksräkning

innestående medlen, äger sparbank

mottaga inlåning å annan, valfri räkning.

Härutöver må sparbank upptaga

lån mot sådana för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar, som

medföra rätt till betalning först efter

utfärdarens övriga fordringsägare

(förlagsbevis), ävensom, i

samband med återlån enligt reglementet

angående allmänna pensionsfondens

förvaltning, hos denna fond

upptaga däremot svarande lån. För

att tillgodose tillfälligt penningbehov

må sparbank jämväl begagna kredit

i checkräkning hos riksbanken eller

inländskt bankaktiebolag eller annorledes

upptaga lån.

1 Senaste lydelse av 29 § se 1956:148.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

5

(Gällande lydelse)

29 §.

Är lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig eller för vilket

kommun eller därmed jämförlig

samfällighet ej svarar i egenskap av

huvudgäldenär eller löftesmän, icke

ställt att betalas inom tre månader

eller, där fråga är om lån, för vilket

säkerheten utgöres av inteckning i

fast egendom eller tomträtt, inom

sex månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till

återbetalning senast inom tid, som

nyss för varje fall sagts; och må sådan

uppsägningsrätt icke i något avseende

inskränkas av sparbanken.

Kredit i checkräkning må dock utan

förbehåll om uppsägningsrätt beviljas

på högst ett år.

Utan hinder--- — sagda tid.

Lån som---tio år.

Innan lån---upplåtna fas
tigheten.

Såsom säkerhet — — •—• omförmälda

uppskattningsvärdet.

Sparbank skall förbehålla sig rätt

att till betalning senast inom tre månader

uppsäga lån, varom nu är fråga,

därest den intecknade fasta egendomen

eller tomträtten till följd av

vanvård av byggnad, skogsavverkning

eller av annan anledning undergår

sådan värdeminskning, att säkerheten

i märklig mån försvagas, eller

därest tomträtten uppsäges. Nedsättning

av taxeringsvärdet å den

fasta egendomen eller å byggnaden

eller byggnaderna å den med tomträtt

upplåtna fastigheten skall icke i

och för sig utgöra grund för uppsägning.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Är lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig eller för vilket

kommun eller därmed jämförlig

samfällighet ej svarar i egenskap av

huvudgäldenär eller löftesmän, icke

ställt att betalas inom tre månader

eller, där fråga är om lån, för vilket

säkerheten utgöres av inteckning i

fast egendom eller tomträtt, inom

sex månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till

återbetalning senast inom tid, som

nyss för varje fall sagts; och må sådan

uppsägningsrätt icke i något avseende

inskränkas av sparbanken.

Utan förbehåll om uppsägningsrätt

må dock återlån enligt reglementet

angående allmänna pensionsfondens

förvaltning beviljas med längre löptid

än här angivits samt kredit i checkräkning

beviljas på högst ett år.

Utan hinder---sagda tid.

Lån som----tio år.

Innan lån---upplåtna fas
tigheten.

Såsom säkerhet -— — —- omförmälda

uppskattningsvärdet.

Sparbank skall förbehålla sig rätt

att till betalning senast inom tre månader

uppsäga lån, varom nu är fråga,

därest den intecknade fasta egendomen

eller tomträtten till följd av

vanvård av byggnad, skogsavverkning

eller av annan anledning undergår

sådan värdeminskning, att säkerheten

i märklig mån försvagas, eller

därest tomträtten uppsäges. Nedsättning

av taxeringsvärdet å den

fasta egendomen eller å byggnaden

eller byggnaderna å den med tomträtt

upplåtna fastigheten skall icke i

och för sig utgöra grund för uppsägning.

I fråga om återlån, som avses i

första stycket, skall sparbank förbehålla

sig rätt att, därest den för lånet

ställda säkerheten i märklig mån

försvagas, uppsäga lånet till betalning

senast inom tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 25 maj 1956 om jordbrukskasse
-

rörelsen skall erhålla andrad

(Gällande lydelse)

31 §.

Insättas penningar — — — hos

kassan.

En och samma insättares tillgodohavande

på sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning må icke annorledes

än genom upplupen räntas

läggande till kapitalet ökas utöver

femtontusen kronor. Då, efter vad i

32 § stadgas, för samma person utfärdats

flera motböcker, skall dock

vad nyss är sagt gälla i fråga om tillgodohavandet

enligt varje särskild

motbok.

Centralkassa må —--av kas
san.

I fråga —--med bank.

i satt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

31 §.

Insättas penningar — — — hos

kassan.

En och samma insättares tillgodohavande

på sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning må icke annorledes

än genom upplupen räntas

läggande till kapitalet ökas utöver

femtiotusen kronor. Då, efter vad i

32 § stadgas, för samma person utfärdats

flera motböcker, skall dock

vad nyss är sagt gälla i fråga om tillgodohavandet

enligt varje särskild

motbok.

Centralkassa må---av kas
san.

I fråga---med bank.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

7

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni

1922 (nr 277) angående postsparbanken

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922 angående

postsparbanken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §•

Mom. 1. Envar äger---i post
sparbanken.

Insättning må, såvida Kungl.

Maj :t ej annorlunda föreskriver, ske

allenast i helt krontal. En och samma

persons tillgodohavande må ej

ökas utöver 30 000 kronor eller, där

fråga är om tillgodohavande enligt

motbok för insättning på grund av

sparavtal, utöver 3 000 kronor annorledes

än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Mom. 1. Envar äger---i post
sparbanken.

Insättning må, såvida Kungl.

Maj :t ej annorlunda föreskriver, ske

allenast i helt krontal. En och samma

persons tillgodohavande må ej

ökas utöver 100 000 kronor annorledes

än genom upplupen räntas läggande

till kapitalet. Generalpoststyrelsen

äger dock, då särskilda skäl

föreligga, att för vissa slag av medel

fastställa lägre inlåningsgränser.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

Vad i samband med ikraftträdandet av förordningen den 18 maj 1962

(nr 148) om ändring i förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken

förordnats rörande fortsatt tillämpning av 2 § 1 mom. andra stycket

sista punkten sistnämnda förordning i äldre lydelse skall upphöra att

gälla med ikraftträdandet av denna förordning.

'' Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se 1962:148.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

Propositionens och motionernas huvudsakliga innehåll

I anslutning till systemet med återlån inom den allmänna tilläggspensioneringen

föreslås i propositionen vissa ändringar i banklagen och sparbankslagen.

Sålunda undantages återlån från det krav på formell kortfristighet,

som i allmänhet gäller för utlåningen hos affärsbanker och sparbanker. Vidare

får sparbank rätt att i samband med återlån upptaga motsvarande lån

hos allmänna pensionsfonden.

I propositionen föreslås även ändring av de individuella insättningsbegränsningarna

hos olika kreditinstitut. I sparbank föreslås maximibeloppet

för insättning på sparbanksräkning höjt från 100 000 till 200 000 kronor

och den s. k. fria sektorn vidgad från 15 till 20 procent av behållningen på

sparbanksräkning. Maximibeloppet för insättning på sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning hos affärsbank och centralkassa för jordbrukskredit

höjes från 15 000 till 50 000 kronor. Insättningsmaximum i postsparbanken

höjes från 30 000 till 100 000 kronor.

Slutligen föreslås en höjning av det allmänna individuella maximibeloppet

för s. k. blancokredit hos affärsbank från 5 000 till 15 000 kronor.

Förslagen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1963.

Beträffande det närmare innehållet i propositionen får hänvisas till densamma.

I

I de förenämnda motionerna har framställts följande yrkanden, nämligen

i de likalydande motionerna från 1961 års riksdag I: 494 och II: 421, att

riksdagen måtte besluta hemställa hos Kungl. Maj :t att en översyn av gällande

banklag snarast kommer till stånd med syfte att ge affärsbankerna

ökade möjligheter att bevilja långfristiga, bundna lån till näringslivet;

i de likalydande motionerna I: 162 och II: 204 att riksdagen måtte besluta

ändring av 25 § första stycket sparbankslagen så till vida, att ordet »femton»

utbyts mot ordet »tjugofem», varvid detta stycke skulle erhålla följande

lydelse: »Intill ett sammanlagt belopp, motsvarande tjugofem procent av

de enligt senaste bokslut å sparbanksräkning innestående medlen, äger

sparbank mottaga inlåning å annan, valfri räkning.»;

i motionen II: 916 dels att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 185 måtte besluta, att insättningsmaximum i postsparbanken må utgöra

60 000 kronor samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför

erforderlig lagtext; dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att vid utredningen om gränsdragningen mellan kreditinstituten

måtte beaktas vad i motionen har anförts beträffande avskaffande av de

individuella insättningsbegränsningarna, omläggning av den s. k. fria sektorn

för sparbankerna och utformningen av postsparbankens verksamhet.

Beträffande motiveringarna för de i motionerna framställda yrkandena

hänvisas till motionerna 1:494/1961 och I: 162/1962 och 11:916.

över de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 494 och II: 421 inhäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

9

tades yttranden från fullmäktige i riksbanken och Svenska bankföreningen,

vilka förordade att en utredning rörande de i motionerna berörda frågorna

komme till stånd.

Över de vid 1962 års riksdag väckta motionerna I: 162 och II: 204 inhämtades

yttranden från bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

fullmäktige i riksbanken, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

och Sveriges jordbrukskasseförbund. Samtliga dessa instanser har

antingen hänvisat till sina yttranden över den inom finansdepartementets

rättsavdelning upprättade promemorian angående individuella insättningsmaxima

hos vissa kreditinstitut eller anfört med dessa yttranden i sak

sammanfallande synpunkter. Yttrandena över nämnda promemoria återges

i proposition nr 185.

Utskottet

Innan utskottet tar upp till behandling de förslag som framförs i förevarande

proposition och motioner kan erinras om att efter det propositionen

framlades har chefen för finansdepartementet tillkallat sakkunniga med

uppdrag att verkställa utredning rörande gränsdragningen mellan olika kreditinstituts

verksamhetsområden m. m. I direktiven för utredningen uttalas

att denna bör ha till uppgift att verkställa en förutsättningslös avvägning

av de olika kreditinstitutens inbördes ställning och funktion på kreditmarknaden.

Beträffande frågor som utredningen har att pröva och som i detta

sammanhang är av intresse anförs i direktiven bl. a.

I gällande lagstiftning finns för de olika kreditinstituten skilda begränsningar

i rätten att mottaga insättningar från en och samma person. Medan

individuella insättningsmaxima i affärsbankerna och centralkassorna gäller

endast för sparkasseräkning och därmed likartad räkning, gäller i sparbank

ett sådant maximum i princip för all insättning. Såsom'' jag tidigare

nämnt, innebär den nuvarande sparbankslagen dock en viss uppmjukning

i detta hänseende, då den inom en s. k. fri sektor medger insättningar utan

individuella begränsningar. Fortfarande föreligger dock här en väsentlig

skillnad mellan affärsbanker och centralkassor å ena sidan samt sparbanker

å andra sidan. En individuell insättningsmaximering finns även i postsparbanken,

där den gäller för all insättning. Vid tillkomsten av banklagen

och sparbankslagen rådde delade meningar om lämpligheten av individuella

insättningsbegränsningar. Regler härom behölls emellertid i väntan på utredningen

om kreditinstitutens gränsdragningsproblem. Enligt det tidigare

omnämnda, till lagrådet remitterade lagförslaget kommer i avvaktan på resultatet

av den nu förordade utredningen att ske vissa lättnader i de här

ifrågavarande insättningsbegränsningarna. Frågan huruvida dessa begränsningar

skall bestå och hur de i sådant fall skall vara utformade bör ankomma

på utredningen att pröva. I denna prövning bör ingå frågan huruvida

särskilda regler om sparbankernas rätt att mottaga medel på checkräkning

fortfarande är motiverade.

I samband med den sistnämnda frågan bör uppmärksammas spörsmålet

rörande sparbankernas rätt att bevilja checkräkningskredit.

Vad gäller ntlåningsreglcrna må bär i övrigt endast nämnas frågan om

kreditinstitutens rätt till s. k. bunden långivning. I detta hänseende gäller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

för närvarande mycket restriktiva regler, särskilt för affärsbankernas del.

Från bankhåll har under senare tid hävdats, att dessa regler inte motsvarar

kreditmarknadens behov och bankväsendets nuvarande betingelser. Frågan

härom, vilken berörts i samband med det tidigare omnämnda, till lagrådet

remitterade lagförslaget, torde lämpligen böra prövas av utredningen.

De bestämmelser i lagstiftningen rörande olika kreditinstitut, som berörs

av föreliggande ändringsförslag, kommer enligt det ovan återgivna att bli

föremål för en förutsättningslös utredning. Med hänsyn bl. a. till den höjning

av inkomst- och prisnivån som skett sedan de nu gällande lagbestämmelserna

antogs har i avvaktan på utredningens resultat vissa justeringar

dock ansetts böra ske. Utskottet har intet att erinra häremot, då det kan förmodas

att en på utredningens resultat grundad reglering av förhållandena

kan dröja och då vidare de föreslagna justeringarna genom sin begränsade

räckvidd inte kan sägas föregripa en allsidig prövning av gränsdragningsfrågorna.

Vad beträffar de konkreta ändringsförslag som framlagts kommer

utskottet i det följande att beröra dem i den ordning de upptagits i propositionen.

Som en allmän princip gäller att utlåning från affärsbanker och sparbanker

skall vara kortfristig. De undantag från detta krav som för närvarande

finns inrymmer inte återlån inom den allmänna tilläggspensioneringen. I

propositionen föreslås en sådan ändring av lagen om bankrörelse och av

sparbankslagen att långivning av detta slag kan göras i långfristigt bunden

form. Utskottet finner det påkallat att reglerna rörande bundna lån på föreslaget

sätt anpassas till de förhållanden som tillkommit genom den allmänna

tilläggspensioneringen. Utskottet har ej heller något att erinra mot den föreslagna

ändringen av sparbankslagen, som ger sparbank den för återlånegivningen

förutsatta rätten att upptaga lån hos allmänna pensionsfonden.

I de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 494 och II: 421 framhålls

att enligt motionärernas mening är den nuvarande banklagens restriktioner

beträffande långsiktig kreditgivning över huvud taget mogna för en allsidig

översyn i syfte att åstadkomma generellt ökade möjligheter till effektivare

stöd från bankerna till näringslivet genom långfristiga lån. Den ovan berörda

nyligen tillsatta utredningen har bl. a. i uppdrag att verkställa en sådan

översyn, varför motionärernas önskemål sålunda tillgodosetts. Vidare kan

erinras om att möjligheterna till långfristig kredit för mindre företag och

i samband med export, vilka i motionerna särskilt ansågs böra förbättras,

utvidgats genom tillkomsten av de vid årets vårsession beslutade AB Företagskredit

och AB Exportkredit.

Vad beträffar de individuella insättningsmaxima som finnes i inlåningsreglerna

för sparbank, affärsbank, centralkassa och jordbrukskredit har i

framställningar till Kungl. Maj:t och i motion 11:916 ifrågasatts om inte

dessa maximeringsbestämmelser kunde helt slopas. Något ställningstagande

till en sådan principiell förändring finer utskottet icke böra göras i avvaktan

på resultaten av den tillsatta utredningens arbete. De begränsade justeringar

av insättningsbestämmelserna som föreslås i propositionen och som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

11

påkallats bl. a. av den nominella inkomstnivåns utveckling synes dock nu

kunna vidtagas. Gentemot den konkreta utformningen av dessa justeringar

har utskottet inga invändningar.

I motionerna I: 162 och II: 204 har hemställts om en höjning av den s. k.

fria sektom för sparbankernas inlåning från 15 till 25 % medan i propositionen

föreslås en höjning till 20 % samtidigt med en höjning av maximibeloppet

för insättning på sparbanksräkning från 100 000 till 200 000 kronor.

Utskottet vill för sin del i avvaktan på resultatet av kreditinstitutsutredningens

arbete tillstyrka propositionens förslag.

Skäl föreligger ej enligt utskottets mening att biträda det i motion II: 916

framställda yrkandet att insättningsmaximum i postsparbanken skall utgöra

60 000 kronor i stället för 100 000 enligt propositionens förslag. Då den nuvarande

insättningsmaximeringen i postsparbanken är förhållandevis restriktiv

tillstyrker utskottet en höjning enligt propositionen. Vad sedan gäller

den prövning av målsättningen för postsparbankens verksamhet som berörs

i nyssnämnda motion får utskottet hänvisa till att denna fråga upptagits

i direktiven för den tillsatta kreditinstitutsutredningen.

Vad slutligen angår den föreslagna höjningen av det allmänna individuella

maximibeloppet för blancokrediter från 5 000 till 15 000 kronor har utskottet

intet att erinra.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts proposition

nr 185 måtte för sin del antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183)

om bankrörelse;

2) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker;

3) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 25 maj

1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen; och

4) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen

den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

B. att följande motioner i den mån de icke kan anses besvarade

med vad utskottet ovan hemställt icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd, nämligen

1. de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 494 och

II: 421

2. motionerna I: 162 och II: 204

3. motionen II: 916.

Stockholm den 8 november 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1962

. j Närvarande:

från första kammaren herrar Ståhle, Fahlander, Gustaf Henry Hansson,

Nils Theodor Larsson, Åke Larsson, Palm, Nordenson och Nyman;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Hansson i önnarp, Carlsson i Tibro, Bengtsson i Landskrona, Berglund, fru

Lindekvist och herr Lindkvist.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621281

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:379 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående åtgärder till skydd för djurlivet i samband med skogshyggesbränning. a1 i texten