Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.

1962-03-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:4, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962

1

Nr 4

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande

samt myntväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens

och industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma

sammanträden med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

samtliga protokoll för tiden från och med den 10 januari 1961, intill vilken

dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade

beslut och åtgärder, och till början av innevarande års riksdag, dels den

av riksdagens revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av

riksbankens tillstånd och förvaltning under år 1960, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse

angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1961, ävensom

de redogörelser, som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor

lämnats i avseende å dessa kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda

redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba

och vid riksbankens sedeltryckeri under år 1961.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tilllåter

sig utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden

hänvisa till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits

av riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1961 bär riksbanken erhållit

en nettovinst av 230 371 801 kronor 21 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 sand. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 4 dr 1962

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av

dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige

i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1961, intill vilken

dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade

beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1962, dels den av

riksdagens revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1960—30 juni 1961, dels

ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1962 års

riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken. Vid 1961 års ingång fanns anledning

befara, att vissa inflatoriska störningar skulle komma att under året

inställa sig inom den svenska ekonomien, ökningen i den ekonomiska

aktiviteten under föregående år hade medfört, att samhällets arbetskraftsoch

realkapitalresurser i början av 1961 var fullt utnyttjade. En fortsatt

uppgång i efterfrågan på olika områden, som icke föreföll osannolik, skulle

med detta utgångsläge kunnat resultera i inflatoriska spänningar på arbets-

och kreditmarknad. En utveckling i sådan riktning har emellertid

motverkats på skilda sätt.

I Västeuropas och Nordamerikas ekonomi inträdde vissa omsvängningar

under 1961. Sålunda kunde en avsaktning i den tidigare starka västeuropeiska

expansionstakten iakttas, vilket bl. a. yttrade sig i dämpad investeringsbenägenhet

och i en minskning i tendensen till lageruppbyggnad.

Ehuru dessa omständigheter inte medförde några större förskjutningar i

totalefterfrågan till följd av en kompenserande stegring inom konsumtionsområdet,

har denna utveckling haft sina konsekvenser för avsättningsmöjligheterna

för svenska exportnäringar såsom järn- och stål- och

massaindustrierna. I Nordamerika har konjunkturtendensen däremot varit

uppåtriktad. De motsatta konjunkturrörelserna i Västeuropa och Nordamerika

har i likhet med förhållandena under 1960 — då svängningarna var

de omvända med en västeuropeisk expansion och en nordamerikansk avmattning

— bidragit till att hålla efterfrågan och priserna på världsmarknaderna

ganska stabila.

För Sveriges del har, som nyss antytts, dämpningen på den europeiska

marknaden i viss utsträckning återverkat på exportsidan, och den starka

exportstegringen under 1960, innebärande en volymökning på 12 procent,

efterträddes under 1961 av en lugnare uppgång, som volymmässigt höll

sig omkring 4 procent. Lageruppbyggnaden inom landet dämpades även

och var företrädesvis inriktad på inhemska varor. Den starka investe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i år 1962

3

ringsviljan inom näringslivet, betingad av den under tidigare år kraftigt

stigande efterfrågan, kvarstod under en stor del av 1961, men en återhållande

tendens i utbyggnadsplaneringen kunde förmärkas under senare

delen av året. På konsumtionsområdet har efterfrågan varit hög. De

mycket betydande inkomststegringarna under året möjliggjorde en ökning

av den privata konsumtionen på 6 procent, trots att samtidigt ett

mycket högt personligt sparande kunde registreras.

De skilda förskjutningarna på efterfrågesidan har tillsammantagna resulterat

i en hög aktivitet inom den svenska ekonomien. Några större genomslag

på prissidan registrerades inte under 1961, men på vissa delar

av arbetsmarknaden har tecken på ett inflatoriskt övertryck gjort sig gällande.

Den under året uppkomna lönestegringen var större än för något

år sedan 1952.

Trots den höga efterfrågan inom landet var ökningen av importen under

1961 moderat, delvis sammanhängande med den ovan berörda förskjutningen

i lagerhållningen. Underskottet i handelsbalansen reducerades

härigenom från 1 700 milj. kr. 1960 till ca 950 milj. kr. 1961. Sjöfartsnettot

uppgick till 1 400 milj. kr. medan övriga löpande betalningar

och kapitaltransaktioner visade ett underskott på uppemot 240 milj. kr. Då

vidare förskjutningsposten visade ett valutatillskott på uppemot 700 milj.

kr. uppkom en ökning av valutareserven med 900 milj. kr., med därav följande

likviditetsskapande effekt.

Det här skisserade läget har påkallat ett bibehållande av den tidigare

restriktiviteten i kreditpolitiken. Ett väsentligt bidrag vid genomförandet

av en sådan politik har varit att utfallet av statsbudgeten har svängt från

ett underskott på 1 079 milj. kr. år 1960 till ett överskott på 365 milj. kr.

1961. En indragning av medel från marknaden om ca 85 milj. kr. har vidare

skett genom företagens insättningar av medel i investeringsfonder.

Med de åtstramande verkningar som under större delen av året följde

av nyssnämnda förhållanden har inga nya mer omfattande kreditpolitiska

åtgärder aktualiserats, utan kreditpolitiken har kunnat inriktas på att

upprätthålla det strama likviditetsläge som åstadkoms under 1960. Fullföljandet

av denna linje resulterade i att affärsbankernas utlåning ökade

väsentligt mindre under 1961 än under året dessförinnan. Utlåningsstegringen

var sålunda 450 milj. kr. 1961 mot ca 970 milj. kr. 1960. För att

motverka att en omfattande bankupplåning i riksbanken skulle minska

likviditetsåtstramningens effekt införde riksbanken i maj en viss begränsning

i bankernas möjligheter att låna på tidigare tillämpade villkor. Sålunda

skulle därefter tillämpas en räntesats på nio procent för den upplåning

i riksbanken, som översteg hälften av den lånande bankens egna

fonder.

De tidigare överenskommelserna med kreditinstituten om iakttagande av

restriktivitet i kreditgivningen har förnyats under 1961. Till följd av ti
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962

digare åtgärder, som resulterat i minskad likviditet inom banksystemet,

blev de av riksbanken rekommenderade likviditetskvoterna orealistiskt

höga, varför eu justering av dessa genomfördes i november. I den nya rekommendationen

fastställdes kvoterna till 30 för de fem största bankerna

jämte Sparbankernas bank och Jordbrukets bank och till 25 för övriga

banker. Tidigare gällande likviditetskvoter — med en uppdelning av bankerna

i tre grupper — hade varit 43, 33 och 23 procent. Riksbankens placeringsrekommendationer

till sparbanker, försäkringsbolag och centralkassor

kvarstod under året oförändrade.

Förändringen i det statliga upplåningsbehovet har givit ett ökat utrymme

för bostadssektorns, näringslivets och kommunernas långfristiga kapitalbehov.

Företagen disponerade en del av detta vidgade utrymme till

en ökad kapitalanskaffning i form av aktieemissioner. Utskottet noterade

föregående år med intresse de försök som under 1960 gjorts att reducera

emissionskön och skapa en större rörelsefrihet på obligations- och förlagslånemarknaden.

Med tillfredsställelse finner utskottet att dessa strävanden

under 1961 fortsatts och anser det betydelsefullt att därvid möjligheterna

att söka bredda marknaden för skattkammarväxlar och obligationer

fortlöpande beaktats. Likaså finner utskottet det värdefullt att arbetet på

att intressera en bredare allmänhet för ett obligationssparande fortsatts

genom Spar 61.

Riksbankens diskonto låg under 1961 oförändrat vid 5 procent. Några

större förskjutningar i räntesatserna för den statliga upplåningen inträdde

inte heller, i januari emitterades ett 5V* procent obligationslån, på vilket

tecknades 200 milj. kr., och ungefär samtidigt upplades ett premielån på

400 milj. kr. med en förräntning motsvarande 4,62 procent per år. På de

70 milj. kr., som tecknades på det under hösten emitterade sparobligationslånet,

Spar 61, erhölls en förräntning av 5,55 procent.

Beträffande valutaförhållandena vill utskottet erinra om de kreditarrangemang,

som genom internationella valutafonden under året genomförts

för Storbritanniens räkning, och vari Sverige deltog med ett belopp

av omkring 100 milj. kr. i form av ett utnyttjande från fondens sida av

den svenska kronkvoten. Arrangemanget är ett uttryck för ett ökat inbördes

beroende mellan ekonomierna i de skilda länderna och för en

växande insikt om betydelsen av att genom internationellt samarbete söka

lösa uppkommande problem och svårigheter. Utskottet vill framhålla värdet

av att riksbanken, till den del den har att svara för frågor på detta område,

uppmärksamt följer utvecklingen samt vid sin handläggning av valutaärenden

söker nå lösningar, som kan främja ett internationellt samarbete,

och tillvaratar de möjligheter till lättnader för internationella kapitalbetalningar,

som kan yppa sig. Utskottet vill härvid peka på vikten

av att man finner medel att bemästra riskerna för jämviktsrubbningar till

följd av kapitalrörelsernas ökade omfattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr i år 1962

5

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
-

omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll

och berättelser har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande,

som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed

får för riksdagen

anmäla.

3:o) Den framtida dispositionen av riksbankshuset. Riksdagens revisorer

har under § 5 i sin berättelse om den verkställda granskningen av riksbanken

upptagit frågan om den framtida dispositionen av riksbankshuset.

Revisorerna uttalar att de för sin del kommit till den uppfattningen att

någon tillfredsställande lösning av riksdagens lokalproblem knappast torde

vara möjlig utan ianspråktagande av lokaler i riksbankshuset. Nu föreliggande

önskemål om ytterligare lokaler torde således inte kunna tillgodoses

inom det nuvarande riksdagshuset. Revisorerna pekar härvid på angelägenheten

av mer ändamålsenliga lokaler för t. ex. riksdagsbiblioteket, Nordiska

rådet och riksdagens revisorer. Revisorerna anser det både lämpligt och

praktiskt genomförbart att riksbankshuset utnyttjas härför, vilket självfallet

förutsätter att riksbanken beredes nya lokaler, något som bäst skulle

lösas genom uppförande av en ny riksbanksbyggnad. De anser därför att

riksdagen bör bemyndiga fullmäktige i riksbanken att i angivet syfte snarast

säkerställa dispositionsrätten till en för ändamålet välbelägen tomt

samt i övrigt föranstalta om de åtgärder som i detta sammanhang kan befinnas

påkallade.

I anledning av revisorernas uttalande har riksbanksfullmäktige i skrivelse

till bankoutskottet den 10 januari 1962 anfört att de, om riksdagen anser

sig behöva för egen del ta i anspråk riksbankshuset, givetvis är beredda att

söka lösa riksbankens lokalfråga på annat sätt. Då nu pågående underhandlingar

om markdispositionen på Nedre Norrmalm enligt fullmäktige

gör det nödvändigt att omedelbart bevaka möjligheten att där erhålla en

tomt, har fullmäktige uppdragit åt riksbankens direktion att anlita expertis

för sådan preliminär planläggning, som kan erfordras för deltagande

i dessa underhandlingar. Sedermera har riksbanksfullmäktige den 1 mars

1962 i infordrat yttrande angående användande av bankovinsten för år

1961 med erinran om revisorernas yttrande anfört att man bör räkna med

möjligheten att riksbanken inom en relativt nära framtid blir tvingad att

anskaffa en ny fastighet för huvudkontoret och föreslagit att, med tanke

på de betydande kostnader som härvid kan uppkomma, redan av 1961 års

vinst 50 milj. kr. avsättes till en byggnadsfond.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962

Såsom revisorerna framhållit är det i dagens läge inte möjligt att i det

nuvarande riksdagshuset tillgodose föreliggande, starkt berättigade krav

på utrymmen. Revisorerna har särskilt pekat på behovet av arbetsutrymmen

för de enskilda riksdagsledamöterna och ändamålsenliga lokaler för

vissa riksdagens organ. I detta sammanhang kan också nämnas riksdagsledamöternas

bostadsfråga, vilken för närvarande är under utredning av

riksgäldsfullmäktige.

De nu berörda frågorna om riksdagens lokalbehov kan emellertid inte

ses avskilt från författningsutredningens arbete. Även om mera genomgripande

och kostnadskrävande åtgärder därför i princip bör anstå i avvaktan

på resultatet av utredningsarbetet kan likväl speciella förhållanden motivera

mera omfattande dispositioner redan dessförinnan. Nu pågående förhandlingar

om markdispositionen på Nedre Norrmalm kan för överskådlig

tid komma att låsa möjligheterna att inom detta område vid en senare tidpunkt

finna ett eventuellt erforderligt markutrymme. Med hänsyn härtill

bör riksbanksfullmäktige bemyndigas vidtaga åtgärder för att säkerställa

dispositionsrätten till en lämplig tomt. Det slutliga ställningstagandet till

den ifrågasatta utflyttningen av riksbanken från dess nuvarande byggnad

till en ny fastighet liksom till dennas förläggning bör däremot anstå tills

frågan kan prövas i ett vidare sammanhang, varvid de kostnadsmässiga

konsekvenserna av olika lokallösningar och förläggningsalternativ ingående

måste prövas. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att för handläggningen

av eventuellt uppkommande byggnadsfrågor för riksdagen och dess

verk givetvis bör gälla en ordning motsvarande den som tillämpas för andra

statliga byggnader. Formerna härför torde sedermera få övervägas. Det av

utskottet nu förordade bemyndigandet för riksbanksfullmäktige synes med

hänsyn till det anförda erbjuda tillräcklig säkerhet för att uppkommande

tillfällen kan tillvaratas. Det av revisorerna jämväl förordade bemyndigandet

för fullmäktige att i övrigt föranstalta om de åtgärder som i detta sammanhang

kan anses påkallade torde därför på nuvarande stadium vara

överflödigt.

Till frågan om avsättning av medel till en byggnadsfond återkommer utskottet

i sina förslag till användande av riksbankens vinst för år 1961.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte bemyndiga fullmäktige i riksbanken

att med beaktande av vad utskottet sålunda anfört vidtaga

åtgärder för att säkerställa dispositionsrätten till en lämplig

tomt.

4:o) Riksbankens pappersbruks framtida ställning. Riksdagens revisorer

har under § 6 i sin berättelse om granskningen av riksbanken upptagit

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962 7

frågan om riksbankens pappersbruks framtida ställning och härvid uttalat

bl. a. följande.

Införandet av civil tillverkning jämsides med sedelpappersproduktionen

har visserligen lett till en minskning av priset på sedelpapper från ca 30

kr. per kg 1945 till ca 23 kr. för närvarande, men priset ligger fortfarande

högre än motsvarande pris på den internationella marknaden. Importpriset

för Sveriges del vid köp av sedelpapper i England eller Frankrike skulle

för närvarande utgöra omkring 8 kr. per kg. Revisorerna framhåller i detta

sammanhang, att centralbankerna i exempelvis Danmark, Norge, Belgien,

England, Holland, Schweiz, Väst-Tyskland, Österrike och Förenta staterna

inte förfogar över egna pappersbruk för sedelpapperstillverkning.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden är det enligt revisorernas uppfattning

anledning ifrågasätta huruvida tillräckliga skäl föreligger att bibehålla

sedelpapperstillverkningen vid Tumba bruk. Revisorerna finner det

tveksamt om säkerhetssynpunkterna i dagens läge kan vara ett avgörande

skäl för upprätthållande av fortsatt sedelpapperstillverkning i Tumba och

framhåller, att de icke statliga sedelpapperstillverkarna i exempelvis England

och Frankrike tillämpar ett kontrollsystem, som ur säkerhetssynpunkt

torde tillfredsställa även mycket högt ställda krav.

Revisorerna är emellertid för sin del av flera skäl inte beredda att nu

förorda någon nedläggning av Tumba bruk men anser med hänsyn till

angelägenheten av att tillvarata alla möjligheter till besparingar inom statsverksamheten

att frågan om brukets framtida bestånd bör utredas. Härför

bör en allsidigt sammansatt expertkommitté tillkallas. Revisorerna pekar

på en rad problem som tarvar en lösning, därest man finner att bruket bör

bibehållas. Det uttalas särskilt att brukets nuvarande storlek och produktionskapacitet

icke torde medge att tillverkningen bedrives tillräckligt

rationellt samt att den tungrodda administration under vilken bruket arbetar

måste utgöra ett hinder för verksamheten. Definitiv ställning bör tas

till frågan om den mest ändamålsenliga företagsformen. En ytterligare

omständighet som enligt revisorerna måste inverka hämmande på verksamheten

är att de utlagda beställningarna av sedelpapper varierar avsevärt

till storleken. Revisorerna framhåller att en jämnare fördelning av beställningarna

sannolikt skulle kunna åstadkommas om ett intimare samarbete

kunde etableras mellan sedeltryckeriet och pappersbruket. Vissa

fördelar i berörda hänseende kunde, enligt revisorerna, stå att vinna om de

båda industrierna i större utsträckning kunde samordnas administrativt,

exempelvis genom att underställas en och samma direktör.

Riksbanksfullmäktige har genom beslut den 25 januari 1962 till riksdagen

med instämmande överlämnat ett av riksbankens industristyrelse

den 19 januari 1962 dagtecknat yttrande i anledning av riksdagsrevisorernas

nu refererade uttalande. I yttrandet anföres följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962

Självkostnadspriset för sedelpapper har fram till 1958 inte överstigit

15: 66 kr. per kg. Industristyrelsen anför att prisstegringen efter 1958 har

beiott på alldeles speciella förhallanden, som inte kan beräknas återkomma,

och att det av revisorerna åberopade priset av 23 kr. per kg torde kunna

betraktas som ett icke realistiskt utslag av bokföringssystemet. Endast

priserna för åren 1951—1958, varierande mellan 11: 44 kr. och 15: 66 kr.,

kan enligt styrelsen läggas till grund för ett hedömande av sedelpapperskostnaden

vid Tumba bruk. Styrelsen anser sig ha anledning hysa grundad

förhoppning om att priset kan hållas lägre per kg än 1958 till följd av

övergången från arksedelspappers- till rullsedelspapperstillverkning, då sedeltryckeriet

i full utsträckning kan igångsätta tryckningen på den installerade

helrotationsmaskinen. Med anledning av revisorernas uppgifter beträffande

kostnaderna för importerat sedelpapper uttalar styrelsen vidare att

enligt dess kännedom även de länder som uppnått de lägsta kostnaderna för

importerat sedelpapper av med det svenska jämförlig kvalitet synes ha erlagt

priser som med 3 å 4 kr. per kg legat över det av revisorerna angivna

priset. Styrelsen framhåller ytterligare att i vissa andra stater centralbankerna

visserligen inte direkt äger pappersbruk men inköper sitt behov av

sedelpapper från inhemska företag gentemot vilka centralbankerna ofta

iklätt sig speciella förpliktelser. Enligt vad styrelsen erfarit synes priset

för jämförligt sedelpapper i dessa fall ligga omkring 20 kr. per kg. Styrelsen

finner således att skillnaden mellan det pris som kunde uppnås vid

import av sedelpapper och Tumba bruks självkostnadspris skulle bli relativt

liten. Den pekar vidare på de kostnader av övergångsnatur som skulle

uppkomma vid ett nedläggande av Tumba bruk. Vad gäller säkerhetsfrågan

anför styrelsen att Tumba bruk tillkommit för att tillgodose säkerhetssynpunkterna

och att det alltid bedömts vara av synnerlig betydelse

för riksbanken att äga säkerhet för att endast sedeltryckeriet kan komma

i besittning av sådant papper som godkänts för bankens sedlar. Huruvida

det är möjligt att åstadkomma lika effektiva säkerhetsanordningar vid import

av sedelpapper säger sig styrelsen sakna förutsättningar att nu bedöma.

Frågan om möjligheten att genom en utvidgning av produktionskapaciteten

skapa förutsättningar för en mera rationellt bedriven produktion

har övervägts av industristyrelsen och styrelsen föreslår att — i stället

för den av revisorerna föreslagna expertkommittén — en expert tillkallas

för att i samråd med bruksledningen utreda detta spörsmål. Beträffande

formerna för administrationen av bruket framhåller styrelsen att

dessa kan ge anledning till kritik men att man dock inte bör överdriva de

nuvarande svårigheterna. Styrelsen säger sig vilja avvakta Kungi. Maj:ts

ställningstagande till de av 1953 års utredning om de statliga företagsformerna

framlagda förslagen innan styrelsen inkommer till fullmäktige med

förslag beträffande formerna för brukets administration. Styrelsen betonar

vidare att det råder ett intimt samarbete mellan pappersbruket och sedel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr l år 1962

9

tryckeriet och att de betydande variationerna i beställningarna av sedelpapper

har berott på speciella förhållanden. Avslutningsvis uttalar styrelsen

att det enligt dess mening inte kan komma i fråga att nu nedlägga

bruket.

Riksbanksfullmäktige har i sitt nämnda beslut meddelat att fullmäktige

såsom särskild utredningsman att verkställa en genomgång och granskning

av förutsättningarna för Tumba bruks verksamhet i nuvarande eller modifierad

uppläggning har tillkallat f. d. chefen för Statens skogsindustrier

direktören Knut Norlin. Fullmäktige uttalar vidare att de avser att sedan

utredningen slutförts återkomma till riksdagen i ärendet samt hemställer

att i avvaktan härpå riksdagsrevisorernas uttalande om bruket icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Sedan numera Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition framställt sina

förslag i anledning av de av 1953 års utredning om de statliga företagsformerna

framlagda förslagen föreligger förutsättningarna att till slutligt ställningstagande

upptaga frågan om formerna för driften vid riksbankens industrier.

Den utredning som igångsatts på uppdrag av riksbanksfullmäktige

bör vidare enligt utskottets mening kunna ge ett underlag för en säkrare

bedömning av förutsättningarna för Tumba bruks framtida ställning.

I avvaktan på utredningsresultatet torde revisorernas uttalande under § 6

inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

5:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer

har för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under

den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att, med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1960 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1961 till

och med den 9 januari innevarande år.

6:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer

har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962

förvaltning under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att, med avseende å riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1960—30 juni 1961 än även för alla beslut och åtgärder,

som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och

med den 10 januari 1961 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 6 mars 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

vid behandlingen av punkterna 1, 2, 5 och 6:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Aspling,

Hansson Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Gorthon* och Larsson Åke;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Boija*, fru RenströmIngenäs*,

herrar Hansson i önnarp, Hagnell, Carlsson i Tibro och Bengtsson

i Landskrona;

vid behandlingen av punkterna 3 och 4:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Aspling,

Hansson Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Larsson Åke och Nordenson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Hansson i önnarp,

Hagnell, Carlsson i Tibro och Bengtsson i Landskrona, fru Lindekvist och

herr Larsson i Umeå.

* Ej närvarande vid justeringen.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62

201814

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:120 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1962:121 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. a1 i texten