Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående oljehandeln.

1962-03-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1962:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående oljehandeln.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 är 1962

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

oljehandeln.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 231 i första kammaren av herr Lage Svedberg m. fl. samt nr

281 i andra kammaren av herr Lundmark m. fl., har föreslagits, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam utredning

för komplettering och översyn av 1947 års utredningsförslag om oljehandeln

och för riksdagen framlägga de förslag som utredningen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen I: 231.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

från kommerskollegium, som vid sitt utlåtande fogat yttrande från Svenska

petroleum institutet.

Kommerskollegium anför i sitt yttrande följande.

Överlämnande ett från Svenska Petroleum Institutet införskaffat utlåtande

i ärendet får kommerskollegium anföra följande.

Motionen, i vilken föreslås en skyndsam utredning för komplettering och

översyn av 1947 års utredningsförslag om oljehandeln, berör två olika spörsmål,

nämligen dels frågan om en utjämning av priset på flytande bränslen

i olika delar av landet, dels frågan om en sänkning av konsumentpriserna på

oljeprodukter.

Beträffande frågan om prisutjämning framhålla motionärerna, att Norrland

i förhållande till andra delar av vårt land finge vidkännas kännbara

merkostnader i fråga om bränn- och motoroljorna. Då bränslekostnaden vore

av väsentlig betydelse för ett företag och skillnaden i bränslepriserna vore

markant mellan norra och södra delarna av landet, hade industrier i norr

börjat flytta söderut. En sådan utveckling finge olyckliga följder för kommunerna

i norra Sverige.

Inledningsvis vill kollegium med följande tablå belysa bränslekostnadernas

andel inom industrien. Uppgifterna äro hämtade ur Sveriges officiella

statistik, industri, och avse året 1958. (Se tablå s. 2)

Såsom framgår av tablån utgör bränslekostnaden i samtliga industrigrenar

genomsnittligt 1,8 procent av salutillverkningsvärdet. Undantagas de företag

som äro förhållandevis bränslekrävande men vilkas lokalisering uppenbarligen

ej är beroende av bränslekostnadernas storlek, utgör för återstående

industrigrenar bränslekostnadernas andel av salutillverkningsvärdet endast

0,9 procent. För snickeriföretagen utgör bränsleandelen blott 0,4 procent.

llihang till riksdagens protokoll 1962. S samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Kostnader för bränsle och elenergi i vissa industrigrenar (Källa: SOS, Industri 1958)

Bränsle Elenergi

mkr

i % av salu- tillverknings- värdet

mkr

i % av salu- tillverknings- värdet

Samtliga företag ............

805,6

1,8

1 227,9

2,8

D:o utom elverk

D:o utom elverk, järn- och stål- verk, kalk- och kritbruk, ce- mentfabriker, tegelbruk, träsli- perier, cellulosafabriker, pap- persbruk och pappfabriker

772,3

1,8

615,1

1,4

samt wallboardfabriker

Transportmedelsfabriker (utom

skeppsvarv'') o. andra mek.

344,8

0,9

370,3

1,0

verkstäder och gjuterier

Möbelfabriker och annan snic-

70,2

0,9

61,4

0,8

keritillverkning ............

4,3

0,4

10,9

1,1

Livsmedelsindustri ..........

60,8

0,9

36,8

0,5

För att belysa i vad män olikhet i oljepriset kan medföra olika belastning

för företag, lokaliserade till skilda delar av landet, har kollegium från petroleuminstitutet

införskaffat följande uppgifter om priset på olika orter inom

landet å eldningsolja nr 4, den inom industrien företrädesvis använda oljan.

Listpris d eldningsolja nr 4 vid leverans i tankbil om minst två m3

(kronor/m3)

Hamnstäder

Orter i inlandet

Luleå.............

122 kr. Gällivare ...........

143 kr.

Härnösand .......

....... 122 » Östersund...........

..... 141 »

Gävle .............

119 » Jönköping .........

..... 132 »

Norrköping .......

....... 117 »

Stockholm 1

Göteborg 1........

in »

Malmö

Som tablån utvisar föreligger en skillnad i priser mellan norra och södra

delarna av landet. Prisskillnaden för den aktuella oljesorten är mellan s. k.

noll-ort, t. ex. Stockholm, samt annan kuststad högst 11 kronor per m3 —

en förhållandevis oväsentlig prisskillnad. Däremot är skillnaden mera utpräglad

mellan hamnstad och inlandsort. Sålunda är den 21 kronor per m3

vid en jämförelse mellan Luleå och Gällivare samt 15 kronor vid en jämförelse

mellan Norrköping och Jönköping. Fördyringen av oljepriserna uppkommer

framför allt under frakten från hamnstad till ort i inlandet. Såsom

framgår av petroleuminstitutets utlåtande har emellertid en fortlöpande

prisutjämning pågått mellan de olika delarna av landet, beroende bl. a. på

förbilligande av distributionen.

Som ovan nämnts utgjorde bränslekostnaderna i genomsnitt endast 0,4—

0,9 procent av salutillverkningsvärdet inom de industrigrenar, vilkas lokalisering

ej kan uteslutas vara till en del påverkade av bränslekostnaderna.

Vid en jämförelse mellan oljepriserna inom olika delar av landet framkommer

att den största skillnaden är knappt 30 procent, nämligen såvitt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1962

3

avser noll-ort och Gällivare, blott cirka 10 procent såvitt avser kuststäder

inbördes och cirka 8—9 procent i fråga om orter i inlandet. Härav följer

att kostnadsfördyringen för de sämst belägna industrierna rymmes inom

i/3 procent av salutillverkningsvärdet. Härtill kommer att det högre bränslepriset

för norrländska företag i viss mån uppvägs av en något lägre elektricitetstaxa

än för företagen i andra delar av landet.

Vad nu anförts giver vid handen att oljepriserna knappast kunna spela

någon roll för frågan om ett industriföretags lokalisering. I allt fall synas

nackdelarna av prisskillnaden ej vara så stora att de motivera ett statligt

ingripande, helst som oljehandeln själv strävar efter att utjämna priserna.

I frågan rörande möjligheten att sänka konsumentpriserna må framhållas

att de olika oljeföretagen i dag kunna fritt konkurrera med varandra.

Konkurrensen yttrar sig i åtgärder å såväl pris- som serviceområdet. Priskonkurrensen

är utan tvivel ekonomiskt fördelaktig för konsumenterna.

Å andra sidan medför kampen om kunderna bl. a. att oljeföretagen, för att

icke förlora dem, stundom tvingas anlägga bensinstation å plats där även

andra företag inrättat sådan och där allmänheten i och för sig skulle kunna

åtnöjas med endast en station. En sådan ordning synes kollegium ur rent

samhällsekonomisk synpunkt vara mindre rationell, men de fördelar ur

prissynpunkt som kunderna vinna vid en fullt fri konkurrens mellan oljeföretagen

torde mer än väl uppväga en dylik nackdel.

Enligt kollegii uppfattning äro de skäl som förebringats i motionen sålunda

ej av sådan vikt att de motivera ett statligt ingrepp i reglerande syfte

på oljemarknaden.

Petroleuminstitutet har anfört följande.

Motionen behandlar två från varandra skilda ämnen, av vilka det första

— utjämning av priserna på petroleumprodukter i olika delar av landet —

tidigare varit föremål för riksdagens övervägande ett flertal gånger under

1950-talet och senast under vårriksdagen 1961. Det andra i motionen berörda

ämnet — förstatligande av oljehandeln — har utretts av 1945 års

oljeutredning, vilken efter omfattande och noggrann remissbehandling icke

föranlett vidare åtgärd. Institutet vill här nedan framlägga sina synpunkter

på de olika frågorna var för sig.

1. Prisutjämning, särskilt med avseende å övre Norrland

De av petroleumbranschen tillämpade s. k. zontilläggen byggde ursprungligen

på de självkostnader som under andra världskriget fastställdes i ett av

Priskon trollnämnden godkänt ramavtal mellan statliga myndigheter och

oljeföretagen. Genom pristillägg av visst antal öre per liter skulle ersättning

utgå för de verkliga kostnader, som uppkom för varans transport från

central importhamn — s. k. 0-zon — till kunden. Zonerna, som efter örestillägget

benämnes 1-zon, 2-zon etc., har till köparnas förmån genomgått

omfattande och fortlöpande ändringar, allteftersom utbyggnad av lagringsoch

transportkapaciteten möjliggjort en billigare distribution. Vad bär anförts

beträffande 1-zon, 2-zon etc. avser motordrivmedlen. Motsvarande

gäller även eldningsolja, där s. k. ortstillägg i kr/m1 * 3 uttages. Även dessa

ortstillägg har efter andra världskriget undergått mycket betydande reduktioner.

Sålunda har ortstillägget sänkts för Vilhelmina från 82:— kr/m3

till 36: — kr/m3, för Gällivare från 82: — kr/m3 till 31: — kr/m3, för Luleå

från 43: — kr/m3 till 11: — kr/m* och för Hudiksvall från 52: — kr/in3 till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1962

17:— kr/m3. Betydande kostnadsbesparingar har härigenom kommit Norrlands

befolkning till godo.

Bakgrunden till dessa stora prissänkningar är följande. Sedan 1950 har

oljeföretagen i övre Norrland investerat med än 90 mkr i oljehamnar, som

därigenom blivit i stånd att mottaga stora tankfartyg med per lastad enhet

låga frakter. En konsekvens härav har blivit, att t. ex. Luleå, Skellefteå,

Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall blivit 1-zoner med därav

följande prisreduktioner i de områden som furneras från dessa hamnar.

Transportförhållandena gör å andra sidan att 2- och 3-zoner alltjämt

förekommer även i stora delar av Svealand och Götaland. Zonsystemet användes

i de flesta länder, enär det allmänt anses giva ett rättvist uttryck åt

varans förhöjda värde, genoin att den blivit föremål för dyra transporter.

I detta sammanhang kan även nämnas, att motsvarande prisdifferentiering

sker även i fråga om andra varor, där transportkostnaderna innebär en betydande

del av slutpriset. Exempel härpå utgör löscement, som har den

egenskapen gemensamt med petroleumprodukterna, att den måste forslas

i specialbyggda transportredskap.

För oljelagring i Norrland måste man räkna med genomsnittligen längre

lagringstid än annorstädes, till följd av att de norrländska hamnarna långa

perioder är stängda genom is. Räntekostnaden för den härigenom förlängda

lagringen uppgår till relativt stora belopp, eftersom stora kapital ligger bundna

i oljelagren.

En norrländsk oljeimport, som är oberoende av zontilläggen, är emellertid

den direktimport i hela fartygslaster, som många storindustrier — icke

minst i övre Norrland — genomför. Det är bekant, att dessa för det norrländska

näringslivet betydelsefulla importer kunnat ske till mycket gynnsamma

priser.

En genomgående tendens i fråga om såväl orts- som zontilläggen är, att

desamma till följd av rådande hårda konkurrens mellan oljeföretagen fortlöpande

hålles nere, så att de vid varje tid utgående tilläggen nätt och

jämnt täcker de verkliga transportkostnaderna.

Av vad ovan anförts framgår, att en utjämning av kostnaderna i Norrland

för petroleumprodukter av olika slag oavbrutet pågått sedan andra

världskriget. Denna utjämningstrend kommer säkerligen att fortsätta. En

fullständig utjämning skulle — som Institutet i tidigare yttranden framhållit

—• innebära ökade priser i 0-zon och icke kunna genomföras utan

stöd av en statlig reglering och med stora statsbidrag. En sådan clearing

skulle medföra stor administrationsapparat och bör enligt Institutets uppfattning

icke ifrågakomma. Icke heller kan enhetliga priser genom differentiering

av skatterna på petroleumprodukter tillstyrkas, enär principen

om lika skatt i skilda delar av riket icke utan stora vådor torde kunna

frångås.

En fullständig »utjämning av de ekonomiska villkoren mellan olika delar

av vårt land» torde slutligen vara en utopi. Frågan om event. erforderliga

särskilda åtgärder i Norrland för att minska levnadskostnaderna eller för

att främja näringslivets utveckling synes böra upptagas i annat sammanhang.

2

2. Förstatligande av oljehandeln

1945 års oljeutrednings betänkande föranledde i slutet av 1940-talet en

livlig debatt, under vilken åtskilliga myndigheter och en enhällig opinion

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 är 1962

5

inom det fria näringslivet bestämt avstyrkte ett förstatligande. Den argumentering,

som då fördes från näringslivets sida, står alltjämt i det stora

hela oemotsagd. De många stora olj ef öretagen konkurrerar hårt på den

svenska marknaden, med påföljd att de svenska priserna på petroleumprodukter

— bortsett från skattebelastningen — är bland de lägsta i Europa.

Detta har också medfört att vårt lands energiförsörjning numera till övervägande

del baseras på petroleumprodukter. Erfarenheter från andra länder

synes giva vid handen att ett statsmonopol, som arbetar utan konkurrens,

lätt leder till ökade kostnader och försämrad service för dess kunder.

En väsentlig aspekt i dessa sammanhang är beredskapsfrågorna. I händelse

av krig eller krisläge på den internationella oljemarknaden måste ett

statligt monopol icke minst av politiska skäl ha betydligt svårare att bistå

sina kunder än de stora internationella oljeföretagen. Flerfaldiga gånger har

dessa i liknande situationer visat både vilja och förmåga att effektivt tillgodose

sina dotterföretag i Sverige. Samtliga svenska olj ef öretag har numera

överenskommit om att i händelse av krig eller kris samarbeta med

Överstyrelsen för Ekonomisk försvarsberedskap genom branschens gejnensamma

organ Drivmedelscentralen AB, som i ett dylikt läge skulle

övertaga samtliga lager och distributionsanordningar.

Slutligen vill Institutet framföra den uppfattningen, att det just i samband

med Sveriges planerade inträde i en gemensam europeisk marknad

skulle vara synnerligen olyckligt att igångsätta en ny monopolutredning

om landets försörjning med flytande bränslen. Den gemensamma marknadens

princip torde tvärtom vara, att fri konkurrens skall gälla inom hela

området; en utredning om inrättande av ett nytt statsmonopol på försörjningen

med internationellt betydelsefulla produkter skulle sannolikt icke

stärka den svenska framställningen om associering.

På grund av vad i denna del framkommit, får Institutet avstyrka kravet

på ny utredning angående oljehandelns förstatligande.

Utskottet. I förevarande motion berörs två olika spörsmål, nämligen dels

frågan om en utjämning av priset på flytande bränslen i olika delar av landet,

dels frågan om en sänkning av konsumentpriserna på oljeprodukter genom

att staten skulle svara för lagring och handel med de flytande bränslena.

Den förstnämnda frågan var senast vid föregående års vårsession föremål

för riksdagens behandling. I två till allmänna beredningsutskottet hänvisade

motioner (1:64 och 11:78) hade anhållits, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en utredning med uppdrag att förutsättningslöst

pröva möjligheterna att ernå en utjämning av priserna på flytande

drivmedel mellan olika delar av landet, så att främst de särskilda

pristillägg som uttages i Norrland skulle kunna elimineras. Allmänna beredningsutskottet

framhöll i sitt utlåtande (29/1661) att den i motionerna

upptagna frågan redan var under prövning genom en sittande utredning. Utskottet

hade nämligen vid behandlingen av en liknande framställning vid

1960 års riksdag ansett att frågan om en utjämning av drivmedelspriserna

kunde betraktas som ett lokaliseringsproblem och därför hemställt att motionerna

och utskottsutlåtande t skulle överlämnas till den då nyligen tillsatta

kommittén för näringslivets lokalisering, vilket även blev riksdagens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 1 år 1962

beslut. Med hänsyn till ovan anförda förhållanden finner bankoutskottet föreliggande

motioner i nu förevarande del icke påkalla någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

Vad beträffar frågan om åtgärder varigenom staten skulle komma att

svara för lagring och handel med de flytande bränslena vill utskottet erinra

om att den utredning från 1947 som behandlade dessa spörsmål icke föranledde

några statliga åtgärder. Den utveckling soin skett under de senaste 15

åren har inneburit att oljan kommit att få en allt större betydelse för samhället.

I mycket stor omfattning har man övergått från kol till olja för kraftalstring

och uppvärmning. Samtidigt har den totala bränsleförbrukningen

vuxit starkt. På transportområdet har förbrukningen av flytande drivmedel

stigit i takt med den växande motorismen. Oljan börjar också bli allt viktigare

såsom råvara för den kemiska industrien.

Med den roll oljan således kommit att spela är det väsentligt att våra

importbehov kan tillgodoses och att distributionsapparaten är rationellt och

ekonomiskt väl utformad. Inga svårigheter föreligger för närvarande att få

vårt oljeimportbehov tillgodosett. Sedan 1947 har flera nya faktorer av

betydelse för prissättningen på den svenska marknaden tillkommit. Den

internationella konkurrensen har medverkat till en stark press på priserna.

Genom pris- och kartellnämndens medverkan har förhållandena på rabattområdet

förbättrats. Det kan förutsättas att nämnden fortlöpande följer utvecklingen

på oljemarknaden med avseende på pris- och konkurrensförhållanden

och vidtar de åtgärder den kan finna erforderliga för att säkerställa

konsumentintressena. I detta sammanhang bör också noteras tillkomsten

av ett nytt konsumentägt oljedistributionsföretag på den svenska

marknaden. Genom internationellt samarbete söker företaget säkerställa

egna oljekällor och i övrigt genom rationell distribution pressa distributionskostnaderna.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att en vid

föregående års riksdag väckt motion angående placering av bensinstationer

(se: II: 601 och LSU 17) överlämnats till 1960 års vägsakkunniga. Utskottet

har för sin del ej funnit några sådana omständigheter föreligga att motionerna

heller i denna del bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:231 och 11:281 icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1962

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Aspling,

Gustaf Henry Hansson, Nils Theodor Larsson, Åke Larsson och Nordenson*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, fru Renström-Ingenäs,

herrar Hagnell, Carlsson i Tibro, Larsson i Umeå, Lindkvist och Börjesson

i Falköping.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.