Utlåtande i anledning av väckta motioner om stärkande av den svenska industriens konkurrenskraft på utländska marknader.
1962-03-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1962:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om stärkande av den svenska industriens konkurrenskraft på utländska marknader.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1962
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner om stärkande av den
svenska industriens konkurrenskraft på utländska
marknader.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande
motioner, nr 366 i första kammaren av herr Nordenson och nr 443 i andra
kammaren av herr Magnusson i Borås och herr Regnéll bär föreslagits att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning av
möjligheterna att stärka den svenska industriens konkurrenskraft på utländska
marknader.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motion I: 366.
över motionerna har yttranden inhämtats från kommerskollegium, Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund. Kommerskollegium
har vid sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms handelskammare
och Handelskammaren i Göteborg.
Kommerskollegium har i sitt yttrande anfört bl. a. följande.
Allmänt har konkurrensen på utlandsmarknaderna skärpts avsevärt under
senare år, vilket tagit sig uttryck bl. a. i importörernas krav på förlängda
kredittider. Känt är att de med svensk industri konkurrerande företagen
vid export ofta kunna påräkna statligt stöd i skilda former. Det är
då naturligt om de svenska industriföretagen anse sig kunna kräva att vår
export icke skall vara sämre ställd. I en gemensam europeisk marknad torde
Sverige för övrigt få tillämpa likartade regler för exportstödjande åtgärder
som övriga i marknaden ingående länder. Sålunda stadgas i Romfördraget
att statliga stödåtgärder äro oförenliga med den gemensamma
marknaden, i den mån de snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.
Under förhandenvarande förhållanden synes det kollegium lämpligt att
det undersölces vilka åtgärder av exportstimulerande art som vidtagits i de
länder vilka ha med svensk industri konkurrerande företag; företrädesvis
de västeuropeiska länderna men även USA och Canada. Det bör dock framhållas
att det sannolikt torde möta vissa svårigheter att genom en dylik
kartläggning skapa en rättvisande bild av exportvillkoren i andra länder.
Utredningen torde böra begränsas till åtgärder av större och mera omedelbar
betydelse. Undersökningsmaterialet synes lämpligen kunna införskaffas
genom den svenska utlandsrepresentationen och därefter bearbetas av
en för ändamålet utsedd sakkunnig. Med ledning av vad därvid framkommer
och under hänsynstagande till resultatet av de utredningar som nu
pågå i hithörande frågor synes kunna tillfredsställande bedömas i vad mån
ytterligare stöd från statens sida är erforderligt för den svenska exportindustrien.
Stockholms handelskammare har uttalat följande.
Exportstimulerande åtgärder framstår i dagens skärpta internationella
konkurrensläge såsom särskilt angelägna. För ett litet och av sin export i
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. S samt. Nr 8
2
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1962
hög grad beroende land som Sverige måste utsikterna att framgångsrikt hävda
sig gentemot de stora länderna och marknadsbildningarna i icke obetydlig
grad bli beroende av att statsmakterna är beredda att stödja och
underlätta exporten, i vart fall i samma omfattning som allmänt sker inom
konkurrerande länder i Västeuropa och Nordamerika.
1 den föreliggande motionen lägges huvudvikten vid exportindustriens finansierings-
och kreditgarantimöjligheter. Beträffande exportkreditgarantierna
framföres i första hand önskemål om ett övervägande av förlängningar
av kreditgarantitiderna och om en översyn av premiesatserna.
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund har i en
gemensam framställning den 5 september 1961 till handelsministern understrukit
vikten av bl. a. nämnda önskemål. Såsom upplyses i proposition nr
195 till 1961 års riksdag rörande statsgarantiens omfattning vid exportkredit
har framställningen remitterats till exportkreditnämnden. Något slutligt
ställningstagande med anledning av framställningen har ännu icke redovisats.
Handelskammaren vill för sin del ansluta sig till tanken, att såväl en
förlängning av exportkredittiderna som en översyn av premiesättningen
i syfte att uppnå vissa nedsättningar av premiesatserna prövas i positiv
anda.
Ett speciellt problem på exportkreditområdet erbjuder finansieringsfrågorna
i samband med export till u-länderna. Denna fråga, som särskilt berörts
i ovannämnda framställning, har föranlett ett uttalande av departementschefen
i proposition 195 av innebörd, att ett närmare ställningstagande
härtill är att emotse i den proposition rörande det svenska biståndsprogrammet
som inom kort framlägges.
Handelskammaren vill i detta sammanhang understryka betydelsen av
att detta delproblem erhåller en tillfredsställande lösning.
Vad beträffar den i motionen diskuterade frågan om skyddet för politiska
risker vid kapitalinvesteringar i u-länderna får Handelskammaren erinra
om det pågående omfattande arbetet härvidlag på det internationella
planet. Inom OECD behandlas f. n. ett redan inom OEEC ingående studerat
konventionsuIkast rörande skydd för främmande investeringar. Såsom
eu komplettering härtill har förslag väckts om inrättande av en internationell,
försäkringsmässigt uppbyggd, garantifond, vilken skulle anknytas
till Världsbanken. Under hösten 1961 har Internationella Handelskammaren
och Världsbanken i en gemensam enkät till ledande exportföretag i
främst Västeuropa, Nordamerika och Japan sökt närmare utreda förutsättningarna
för eu dylik garantifond eller investeringsförsäkring (»international
investment Insurance»), Från de svenska exportföretagens sida har
man allmänt ställt sig synnerligen positiv till tanken på en internationell
reglering på detta område.
Frågan om skyddet för investeringar i u-länderna torde i Sverige t'', n.
prövas inom den s. k. U-beredningen, särskilt inom dess arbetsgrupp för
kommersiella biståndsfrågor. En snabb lösning av detta problem är enligt
Handelskammarens uppfattning angelägen. Skulle svårigheterna visa sig
alltför stora att inom rimlig tid nå fram till en internationell överenskommelse
— en lösning som i och för sig klart är att föredraga — bör förutsättningarna
för ett nationellt försäkringssystem närmare undersökas. Dylika
system finns redan nu i funktion i Västtyskland, USA och Japan.
I den remitterade motionen omnämnes inledningsvis och i förbigående
skatteförhållandenas betydelse för exportindustriernas konkurrenskraft.
Handelskammaren vill i detta sammanhang erinra om sin skrivelse den 9
november 1959 till riksdagens bevillningsutskott i anledning av förslaget
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1962
3
till allmän varuskatt. I skrivelsen framhölls bl. a. att beskattningen av investeringsvaror
uppenbarligen skulle komma att indirekt medföra en fördyring
även av exportvarorna. »Med hänsyn till den internationella utvecklingen
inom handeln och särskilt med beaktande av vår planerade
medverkan i det tullpolitiska samarbetet i Västeuropa måste det» underströk
Handelskammaren vidare »i dag framstå som mer angeläget än någonsin,
att icke sådana skattepolitiska åtgärder vidtagas som äro ägnade
att minska det svenska näringslivets konkurrensförmåga i varuutbytet länderna
emellan». Dessa synpunkter bör enligt Handelskammarens uppfattning
allt fortfarande tillmätas mycket stor vikt.
Den remitterade motionen utmynnar i en hemställan om »en utredning
av möjligheterna att stärka den svenska industriens konkurrenskraft på
utländska marknader». I den mån de i motionen särskilt omnämnda frågorna
icke redan är föremål för utredning eller översyn i särskild ordning
får Stockholms handelskammare tillstyrka, att en dylik utredning av ifrågasatt
slag icke tilldelas ett alltför omfattande utredningsuppdrag. Av ett
betydande intresse vore att erhålla en såvitt möjligt fullständig redovisning
av de åtgärder av exportfrämjande och exportstödjande natur, som
vidtagits eller planerats utomlands.
Handelskammaren i Göteborg har tillstyrkt förslaget om utredning under
uttalande att tyngdpunkten i utredningen därvid synes böra förläggas
till frågan om kreditgarantier. Handelskammaren har uttalat bl. a. följande.
Vad angår exportindustriens skatteförhållanden och dess finansieringsmöjligheter
är Handelskammaren tveksam om lämpligheten av den föreslagna
utredningen. Företagsbeskattningen och kapitalanskaffningen äro
två med varandra intimt förbundna problem av vitalt intresse för hela det
svenska näringslivet, och en utredning av dessa problem bör därför knappast
begränsas till att avse endast exportindustrien. Den exportsubventionering
genom skattelättnader, som förekommer på sina håll i utlandet, kan
enligt Handelskammarens uppfattning icke undgå att i längden medföra
skadeverkningar även på det egna landets näringsliv och torde därför, åtminstone
i de högindustrialiserade länderna, få betraktas som en övergångsföreteelse,
som icke manar till efterföljd. Denna kammarens uppfattning
innebär givetvis icke, att kammaren också anser, att den nuvarande
skattebelastningen för exportindustrien skall eller kan bibehållas. En
generellt sänkt företagsbeskattning kan snart nog bliva nödvändig för att
svensk industri över huvud taget skall bliva i stånd att även framdeles
hävda sig på världsmarknaden.
I fråga om kreditgarantimöjligheterna finnes i motionen en mera utförlig
motivering för den föreslagna utredningen. Handelskammaren kan
härvidlag helt ansluta sig till de av herr Nordenson framförda synpunkterna.
Speciell uppmärksamhet förtjänar enligt kammarens åsikt frågan om
möjligheterna att sänka de premiesatser, som för närvarande uttagas av
exportkreditnämnden. Dessa premiesatser äro nu i vissa fall så höga att de
utöva en rent prohibitiv verkan på exporten till en del utländska marknader,
samtidigt som exportkreditnämndens verksamhet hittills lämnat ett
icke oväsentligt överskott. Även frågan om skyddet för politiska risker vid
kapitalinvesteringar i u-länderna är av betydande intresse och vild. Med
de tendenser till successivt ökade hinder för importen, som är utmärkande
för praktiskt taget samtliga u-länder, får man räkna med att, åtminstone
under de närmaste decennierna, etablerandet av egna tillverkande dolter
-
4
Bankoutskotiets utlåtande nr 8 år 1962
bolag kommer att vara den enda möjligheten för en expanderande svensk
exportindustri att vinna insteg på många marknader. Sådana utvidgningsprojekt
te sig ofta ur många synpunkter synnerligen lockande men komma
det oaktat ej till utförande, därför att de politiska riskerna måste bedömas
som alltför stora. Kunde man på något sätt bygga upp ett system
med skydd för sådana risker, skulle svensk exportindustris möjligheter att
engagera sig i nya projekt avsevärt förbättras.
Sveriges industriförbund har med tillstyrkan av motionerna anfört bl. a.
följande.
Såsom framhålles i motionerna har den konkurrens som möter svenska
exportföretag på världsmarknaden successivt skärpts under senare år. Eu
bidragande orsak härtill har varit att exportstimulerande åtgärder av olika
slag i ökad omfattning vidtagits av statsmakterna i med Sverige konkurrerande
länder. Förbundet delar därför den i motionerna framförda uppfattningen
att en inventering av dessa åtgärder är av stort värde som underlag
för eu bedömning av vad som i delta sammanhang kan vidtagas
från svensk sida. Vad gäller den svenska industriens konkurrenssituation
och statsmakternas möjligheter att förbättra denna, vill förbundet särskilt
tästa uppmärksamheten på utformningen av den indirekta beskattningen i
Sverige. Den svenska industriens internationellt sett höga kostnadsläge har
höjts ytterligare genom att den allmänna varuskatten även omfattar industriens
investerings- och förbrukningsvaror utan restitutionsrätt vid export;
det sista gäller för övrigt även energiskatten. Förbundet vill starkt
understryka betydelse av att den indirekta beskattningen omformas på sådant
sätt, att den icke missgynnar den svenska exportindustrien.
Vad beträffar skatteområdet i övrigt önskar förbundet framhålla betydelsen
av att ytterligare dubbelbeskattningsavtal kommer till stånd. Med
hänsyn till de svårigheter och den tidsutdräkt man måste räkna med vid
förhandlingar om dylika avtal synes det också angeläget, att man från
svensk sida så snart som möjligt genomför unilaterala lagstiftningsåtgärder,
som reglerar förhållandena gentemot de länder med vilka Sverige ej
upprättat dubbelbeskattningsavtal.
Som framhålles i motionerna har möjligheterna att lämna krediter kommit
att få allt större betydelse i den internationella konkurrensen. Förbundet
vill i detta sammanhang uttrycka sin tillfredsställelse över att ett
exportkreditinstilut nu synes komma till stånd.
I likhet med motionärerna vill förbundet understryka betydelsen av att
möjligheterna att erhålla exportkreditgarantier utformas på ett sätt som
inte ställer svenska företag i ett sämre läge än konkurrerande utländska
företag. Som förbundet vid olika tillfällen framhållit bör särskilt de i motionerna
nämnda frågorna om garantitidens längd och om premiesatsernas
höjd tagas upp till omprövning.
I konkurrensen om u-ländernas marknader är den svenska exportindustriens
investeringar därstädes av stor betydelse. Förbundet delar motionärernas
uppfattning om nödvändigheten av ett effektivt skydd för utländsk
egendom mot de politiska risker, som ofta aktualiseras i dessa länder.
Denna fråga är föremål för behandling i skilda sammanhang på det internationella
planet. Vissa länder har själva etablerat garantisystem i statlig
regi. I skrivelse till finansministern den 5 september 1961 hemställde Industriförbundet
och Exportföreningen om tillsättande av en statlig utredning
rörande förutsättningarna för beredandet av skydd för enskilda svenska
investeringar i utvecklingsländerna med avseende på politiska risker.
Förbundet anser alltjämt detta vara en betydelsefull fråga.
Bankoutskottets utlåtande nr S ur 11)62
5
Från svensk synpunkt är det som motionärerna understrukit angeläget
att noga tolja utvecklingen i fråga om exportfrämjande åtgärder i syfte
att tillse att svensk export icke kommer i ett sämre läge på världsmarknaden
än våra konkurrenter. Exportstödsberedningen framhöll i sitt 1961 angivna
betänkande: »De växlande marknadsförhållandena i olika delar av
världen framtvingar en fortlöpande anpassning av den kommersiella utlandsrepresentationen,
och beredningen finner angeläget, att hithörande frågor
också i framtiden handlägges i nära samråd mellan berörda myndigheter
och organisationer. Det synes önskvärt, att ett torum härför bibeliålles
även för framtiden, och beredningen rekommenderar att åtgärder
för att tillgodose detta önskemål vidtages genom chefens för handelsdepartementet
försorg.»
Häri vill förbundet instämma samt tillägga, att vad sålunda anförts bör
gälla ej blott den kommersiella utlandsrepresentalionen utan de allmänt
exportfrämjande åtgärderna över huvud.
Sveriges allmänna exportförening har i sitt utlåtande uttalande följande.
Såsom frainhålles i motionerna har den konkurrens, som möter den
svenska exporten på världsmarknaden, under de senaste åren successivt
skärpts. Eu faktor, som i icke oväsentlig mån bidragit härtill, är det allt
kraftfullare stöd, som i olika med vårt land konkurrerande länder lämnas
exporten från det allmännas sida. Visserligen har internationella överenskommelser
träffats syftande till att begränsa användningen av en del såsom
skadliga avsedda former av exportstöd, enkannerligen direkta exportsubventioner,
men samtidigt har användningen av andra såsom tillåtliga
betraktade former av dylikt stöd kraftigt tilltagit. Särkilt kännbart ur svensk
synpunkt är, att de i Europeiska Ekonomiska Gemenskapen deltagande länderna
—• samtidigt som de sinsemellan reducerar sina exportstödjandc åtgärder
— harmonierar och skärper sin exportfrämjande politik utåt.
Ur svensk synpunkt är det, såsom motionärerna understrukit, förvisso en
angelägen uppgift att noga följa utvecklingen på det exportstödjande området
utomlands i syfte att tillse att svensk export icke kommer i ett sämre
läge än vad gäller exporten i med oss konkurrerande, jämförbara länder.
Inom Exportföreningen är man sedan länge inställd på att i dylika sammanhang
bevaka den svenska exportnäringens intressen. Den i motionerna
åberopade Exportstödsberedningen konstaterar i sitt betänkande: »De växlande
marknadsförhållandena i olika delar av världen framtvingar en fortlöpande
anpassning av den kommersiella utlandsrepresentationen, och beredningen
finner angeläget, att hithörande praktiska frågor också i framtiden
handlägges i nära samråd mellan berörda myndigheter och organisationer.
Det synes önskvärt, att ett forum härför bibehålies även för framtiden,
och beredningen rekommenderar att åtgärder för att tillgodose detta
önskemål vidtages genom chefens för handelsdepartementets försorg.» Härutinnan
vill föreningen för sin del instämma samt tillägga att vad sålunda
anförts bör gälla ej blott den kommersiella utlandsrepresentationen utan de
ailmänt exportfrämjande åtgärderna över huvud.
Sammanfattningsvis vill Exportföreningen sålunda instämma i motionernas
syfte samt föreslå, att den äskade bevakningen av utvecklingen på
exportstödsområdet utomlands uppdrages åt ett permanent forum av det
slag, som rekommenderats av Exportstödsberedningen.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1962
Utskottet
Sambandet mellan framstegstakten i den svenska ekonomien och omfattningen
av vår utrikeshandel torde inte behöva särskilt understrykas i
förevarande sammanhang. Att utvecklingen av exporten är av avgörande
betydelse för våra möjligheter att bevara och höja vår standard torde också
stå fullt klart. I medvetande härom har man från svensk sida aktivt medverkat
i den internationella verksamhet som syftat till att undanröja de
efter andra världskriget kvarstående hindren för handeln mellan länderna.
Av avgörande betydelse för vårt näringslivs internationella konkurrenskraft
är att den ekonomiska politiken utformas så att den bevarar och stärker
konkurrenskraften i olika hänseenden.
Vid sidan av den ekonomiska politikens generellt verkande medel har
statsmakterna vidtagit en rad olika åtgärder som alla haft det gemensamt
att de syftat till att öka den svenska exportens konkurrensförutsättningar.
Även den verksamhet näringslivet själv bedriver till exportföretagens tjänst
har utvecklats och stärkts.
I detta sammanhang torde redogörelsen kunna begränsas till de exportstödjande
åtgärder som har direkt anknytning till motionärernas förslag.
Motionärerna har angivit två uppgifter för den föreslagna utredningen. De
skulle utgöras dels av en inventering av de åtgärder som vidtagits för att
förbättra exportföretagens konkurrensmöjligheter i de med vårt land konkurrerande
industriländerna och dels av en komplettering och översyn av de
svenska exportkreditgarantireglerna med avseende på den längsta tidrymden
för beviljade garantier, gällande premiesatser samt möjligheterna att
skydda sig för politiska risker vid kapitalinvesteringar i de s. k. u-länderna.
Pågående förändringar på den internationella handelns område till följd
av tillkomsten av nya marknader, förskjutningar i pris- och produktionsförhållanden
mellan skilda länder och varugrupper etc. medför att den exportstödjande
verksamhet som bedrives i vårt eget land liksom i andra länder
befinner sig i stark och snabb utveckling. Redan av denna anledning
torde det sannolikt, såsom kommerskollegium framhåller i sitt yttrande, möta
vissa svårigheter att genom den av motionärerna föreslagna kartläggningen
skapa en rättvisande bild av exportvillkoren i andra länder. Kollegium föreslår
för sin del eu begränsning av utredningen till att avse åtgärder av
större och mera omedelbar betydelse. Det bör emellertid beaktas att en fortlöpande
bevakning av exportfrämjande åtgärder i andra länder och därmed
av de svenska företagens konkurrensförutsättningar traditionellt upprätthålles
av berörda myndigheter och andra statliga organ, privata organisationer
och företag. Ett uttryck härför är vad Exportföreningen i sitt yttrande
uttalar om att man inom föreningen sedan länge är inställd på att i dylika
sammanhang bevaka den svenska exportnäringens intressen. Vid sidan om
utrikesrepresentationens fortlöpande rapportering kan som ett annat viktigt
exempel nämnas de meddelanden om vidtagna åtgärder med avseende
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1962
7
på exportkreditgarantier som exportkreditnämnden automatiskt erhåller genom
sitt medlemskap i Bern-Unionen. Den av motionärerna omnämnda s. k.
exportstödsberedningen uttalar i sin den 6 oktober 1961 avlämnade sammanfattande
promemoria att den under sitt arbete har uppmärksammat de exportbefrämjande
åtgärder som vidtagits i andra med Sverige jämförliga länder,
särskilt Danmark och Norge.
Den av motionärerna föreslagna kompletteringen och översynen av de
svenska exportkreditgarantireglerna bör ses mot bakgrunden av att exportkreditnämndens
verksamhet så sent som 1959 gjordes till föremål för en
omfattande översyn som siktade till att effektivisera det svenska garantisystemet.
Frågan om skydd mot de med kapitalinvesteringar i u-länderna sammanhängande
riskerna liksom det kommersiella biståndet i övrigt till dessa
länder behandlas i propositionen nr 100 till årets riksdag och blir således
föremål för riksdagens prövning i annat sammanhang. Det bör emellertid
framhållas, att Kungl. Maj :ts förslag bl. a. innebär att inom den av statsmakterna
fastställda garantiramen 200 miljoner kronor föreslås reserverade
för en garantigivning på u-länderna för vilken skulle gälla särskilt
liberala villkor.
I förevarande sammanhang torde det vidare finnas anledning att erinra
om vad exportkreditnämnden anfört i yttrande den 27 oktober 1961 till
statsrådet och chefen för handelsdepartementet i anledning av en framställning
av Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund
avseende bl. a. de av motionärerna berörda frågorna om garantitidens längd
och premiesättningen. Beträffande de tillämpade kredittiderna anför nämnden
att enligt praxis garanteras normalt kredittider, som faller inom ramen
för de inom Bern-Unionen överenskomna limiterna. Detta innebär enligt
nämnden att de längsta kredittider som kan ifrågakomma för garanti för
närvarande begränsas till fem år efter leverans. Efter en redogörelse för i
andra länder tillämpad praxis framhåller nämnden sammanfattningsvis
följ ande.
Man synes sålunda kunna fastslå, dels att Bern-Unionens bestämmelser i
hög grad ha respekterats av garantiorganen vid garantigivning för normala
affärer och dels att, även om möjligheter föreligga i vissa länder att erhålla
statsgaranti för längre exportkrediter än de av Bern-Unionen rekommenderade,
dylik garantigivning är restriktiv och i regel beroende av att särskilda
instruktioner utfärdats av respektive regeringar.
Exportkreditnämndens premiesättning skall enligt de av statsmakterna
fastlagda riktlinjerna för nämndens verksamhet utformas så att premien
skall täcka dels den med garantien förenade risken och dels bidrag till
nämndens administrationskostnader. På längre sikt skall verksamheten således
varken lämna vinst eller förlust. Denna målsättning har för övrigt
i huvudsak uppnåtts; den fonderade vinst nämnden kan redovisa härrör
från två under 1940-talet lämnade garantier av helt speciellt slag. Nämnden
redovisar i sitt förenämnda yttrande en jämförelse mellan premiekostna
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1962
derna i skilda länder. Efter att ha understrukit de med en dylik jämförelse
förenade svårigheterna anför nämnden följande.
Nämnden har emellertid funnit angeläget att undersöka premiekostnadernas
storlek i ett antal europeiska länder i ett par konkreta fall. Även om man
icke får draga för vittgående slutsatser av de erhållna resultaten synes ändock
de svenska premiekostnaderna i de flesta fall ligga lägre än i de undersökta
länderna. I huvudsak voro endast de engelska i vissa fall och de
tyska resp. schweiziska premierna beträffande affärer i svaga länder lägre
än de svenska. De lägre premiekostnaderna i Tyskland och Schweiz bero
därpå att i dessa länder ingen skillnad göres i premiehänseende på starka
och svaga marknader. Det bör i sammanhanget också framhållas, att de
svenska exportörernas möjlighet att i vissa fall täcka endast den politiska
eller kommersiella risken i regel icke stå exportörerna i andra länder till
buds. Nämnda möjlighet kan alltså bereda de svenska exportörerna en viss
premiereduktion.
Avslutningsvis framhåller nämnden att det med hänsyn till de principer
efter vilka nämndens premier beräknas ligger i sakens natur att premietarifferna
tid efter annan överses.
Med åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1: 366 och II: 443 måtte anses besvarade
med vad utskottet sålunda anfört.
Stockholm den 27 mars 1962
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Stålile, Fahlander, Schmidt, Aspling,
Gustaf Henry Hansson, Nils Theodor Larsson, Åke Larsson och Nordenson*;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, fru Renström-Ingenäs,
herrar Hagnell, Garlsson i Tibro, Larsson i Umeå, Lindkvist och Börjesson
i Falköping.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
620461
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.