Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rennäringens främjande, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1962-05-03 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1962:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rennäringens främjande, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

rennäringens främjande, m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln

(p. 7 och 8) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1962/63 anvisa till Lantbruksstyrelsen:

Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 3 657 000 kr.

respektive 540 000 kr.

Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln vidare

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1962/63 beräkna dels (p. 146 och 147) till Lappfogdarna

in. fl.: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 557 000 kr. respektive

202 000 kr., dels ock (p. 148) till Rådgivningsverksamhet för rennäringens

främjande ett reservationsanslag av 50 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 23 februari 1962 avlåten

proposition, nr 68, vilken hänskjutits till jordbruksutskottet, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen, att 1) bemyndiga Kungl. Maj:t att

fastställa personalförteckning för lappväsendet i enlighet med vad i propositionen

angivits, 2) fastställa viss i propositionen angiven avlöningsstat för

lappväsendet, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63, 3) å

riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln anvisa till

Lappväsendet: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 600 000 kr.

respektive 202 000 kr. samt till Rådgivningsverksamhet för rennäringens

främjande ett reservationsanslag av 50 000 kr.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande till utskottet hänvisade

motioner, nämligen

1) 1:621 av herr Hedström in. fl., likalydande med II: 744 av fru Jäderberg

m. fl., vari hemställts dels att lappväsendets befattningshavare fortfarande

skall sortera under länsstyrelserna, dock så att erforderligt samarbete

äger rum med lantbruksstyrelsen i rennäringens utvecklings- och

marknadsfrågor, dels att lappfogdarnas tjänstebenämning bibehålies eller

ändras till intendent (ev. länsintendent) vid lappväsendet, dels ock att de

därvid placeras i lönegrad Ao 25;

2) 1:622 av herr Olofsson in. fl., likalydande med 11:745 av herr Lassinantti

in. fl., vari hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla att sådana bestämmelser utfärdas, att minst två samer skall vara

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 10 sand. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

ledamöter av lantbruksstyrelsens plenum vid behandling av rennäringsärenden;

samt

3) 1: 623 av herr Osvald, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla att sådana bestämmelser utfärdas, att

minst två samer skall vara ledamöter av lantbruksstyrelsens plenum vid

behandling av rennäringsärenden.

Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet

hänvisa till motionerna 1:621, 11:745 och 1:623.

Framställningarna i statsverkspropositionen

Lantbruksstyrelsen: Avlöningar (punkten 7 i IX ht).

Lantbruksstyrelsen har i sin anslagsskrivelse hemställt, att avlöningsanslaget

höjes med 74 700 kr.

Departementschefen har — efter närmare redovisning av lantbruksstyrelsens

anslagsskrivelse ävensom av en särskild skrivelse av lantbruksstyrelsen,

vari styrelsen hemställt om inrättande av vissa tjänster för tillsynen

över totalisatorsverksamheten — anfört följande.

»En viss ökning av lantbruksstyrelsens arbetsbelastning följer med de på

styrelsen ankommande uppgifterna i anledning av 1961 års riksdagsbeslut

(prop. 183; JoU 39; rskr. 372) om ändringar i hushållningssällskapets organisation.

Likaså torde genomförandet av de förslag, som jag avser att

återkomma till vid anmälan av den i översikten nämnda propositionen angående

den lägre lantbruksundervisningen in. m., komma att öka styrelsens

arbetsuppgifter. Även under skilda anslagspunkter i det följande behandlade

åtgärder för att intensifiera rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och

skogsbrukets områden kräver ökade insatser från styrelsens sida. Jag är

dock inte beredd att i anledning härav föreslå att några nya tjänster inrättas

vid styrelsen. Främst med hänsyn till undervisningsbyråns stigande arbetsbelastning

förordar jag däremot, att förevarande anslag uppräknas med

30 000 kr. för att vidga styrelsens möjligheter att anställa kvalificerad, tillfällig

personal. Jag vill samtidigt hänvisa till att styrelsen kan anlita lantbruksnämndernas

och hushållningssällskapens anslag för att bestrida kostnader,

som uppkommer då tjänstemän vid dess organ förordnas att tillfälligt

tjänstgöra hos styrelsen.

Lantbruksstyrelsens förslag om förstärkning av personalen för tillsyn

över totalisatorverksamheten kan jag endast biträda såtillvida att jag förordar

att 30 000 kr. ställes till styrelsens förfogande för att anställa extra

personal. I anslutning härtill beräknar jag i enlighet med vad chefen för

civildepartementet anfört vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor medel för utbyte av en tjänst som byråagronom i Ae 23 på husdjursbyrån

mot en byrådirektörstjänst i Ae 24.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

3

I syfte att tillgodose behovet av referat- och dokumentationstjänst vid

jordbrukets upplysningsnämnd tillstyrker jag lantbruksstyrelsens äskande

om en uppräkning av anslaget med 20 000 kr. Härjämte bör en i Ag 9 placerad

befattning som kontorist med tjänstgöring hos upplysningsnämnden

extraordinariesättas. Samtidigt kan medel för en kanslibiträdestjänst i Ae 7

avföras.

Övriga av styrelsen framlagda förslag till personaländringar biträder jag

i så motto, att jag förordar inrättandet av en kanslisttjänst på undervisningsbyrån

i stället för en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång. I överensstämmelse

med vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor bör därjämte utbyte ske av

en byrådirektörstjänst i Ae 24 å byrån för yttre rationalisering mot en sådan

tjänst i Ae 26. Likaså bör i enlighet med denna anmälan beräknas medel för

att utbyta en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång på jordbruksekonomiska

byrån mot en tjänst som kanslibiträde i Ae 7. —• Vad jag förordat

i det föregående föranleder en sammanlagd kostnadsökning av 80 000

kr.

Det är min avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagen framlägga

särskild proposition angående rennäringens främjande. Jag har under

arbetet med det utredningsmaterial varpå denna proposition bör grundas

funnit det angeläget att särskild personal knytes till lantbruksstyrelsen för

handläggning av frågor på rennäringens område. Med hänsyn härtill föreslår

jag, att en tjänst inrättas för en överinspektör i Ae 26 med placering å

husdjursbyrån och med uppgift att såsom självständig föredragande centralt

leda arbetet på att främja rennäringen. För detta arbete bör även viss tillfällig

expertis eller annan arbetskraft kunna anlitas. Lantbruksstyrelsen bör

vid behandlingen av ifrågavarande arbetsuppgifter ha tillgång till en särskild

rennäringsnämnd av rådgivande karaktär med representanter för samerna.

Även ansvaret för den organisatoriska samodningen av renforskningen bör

vila på lantbruksstyrelsen. För detta ändamål bör till styrelsen knytas en

vetenskaplig expertgrupp, som gemensamt med den föreslagna rennäringsnämnden

bland annat skall draga upp de allmänna riktlinjerna för renforskningen

och årligen upprätta arbetsplaner för densamma. Kostnaderna för

arvoden till nämndledamöler, avlöning till överinspektören samt ersättningar

till tillfällig expertis m. m. beräknar jag (ill 43 000 kr. Till här berörda

frågor avser jag återkomma i samband med nyssnämnda proposition.

Mot lantbruksstyrelsens beräkningar av utgiftsändringar av automatisk

karaktär har jag ej något att erinra. Anslaget bör till följd härav sänkas med

125 000 kr.

Styrelsens övriga, i det föregående ej särskilt behandlade yrkanden kan

jag ej tillstyrka.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (3 659 000—2 000 = ) 3 657 000

kr.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962

Lantbruksstyrelsen: Omkostnader (punkten 8 i IX ht)

Efter redovisning av lantbruksstyrelsens anslagsframställning, innebärande

anslagshöjning med 39 000 kr., har departementschef en anfört följande.

»Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört tillstyrker jag en ökning av

anslagsposten till publikationstryck med 6 000 kr. Vidare förordar jag att

delposten till övriga expenser uppräknas med 10 000 kr. I anlsutning till vad

jag föreslagit under föregående punkt för att öka resurserna för jordbrukets

upplysningsnämnd bör posten till upplysningsverksamhet höjas med

5 000 kr. Av budgettekniska skäl bör vidare från denna post i fortsättningen

bestridas utgifter för de ändamål, vartill medelsanvisning hittills skett under

anslaget Bidrag till utgivande av vissa tidskrifter m. m. Posten bör till

följd härav uppräknas med ytterligare 30 000 kr. Med beaktande av medelsförbrukningen

kan anslagsposten till reseersättningar sänkas med 35 000

kr. Å andra sidan bör posten samtidigt tillföras 7 000 kr. för att bestrida

kostnadsökningar hänförliga till de uppgifter för styrelsen på rennäringens

område som behandlats under avlöningsanslaget.»

Proposition nr 68 angående rennäringens främjande

I propositionen har å s. 4—-13 lämnats en kort redogörelse för nuvarande

förhållanden inom renskötseln, m. m. Pågående renforskning har redovisats

å s. 13—14. Under ett följande kapitel har å s. 15—20 omtalats hur

lappväsendet finansieras samt redogjorts för den statliga bidragsgivningen

till rennäringens främjande. Det betänkande av den 8 juni 1960 som renutredningen

avlämnat angående renskötselns organisation och renprodukternas

marknadsförande samt däröver avgivna remissyttranden har presenterats

å s. 20—44. Därefter har å s. 44—51 givits en sammanfattning av renforskningsutredningens

den 29 november 1960 avlämnade betänkande angående

renforskningens organisation ävensom av däröver avgivna remissyttranden.

Vidare har å s. 51—54 redovisats 1960 års lappfondsutrednings

förslag jämte remissyttranden. Å s. 54—57 har slutligen, före departementschefens

anförande, lämnats en redogörelse för länsstyrelsernas anslagsäskanden

för budgetåret 1962/63 beträffande lappväsendet.

Departementschefen har anfört följande.

»Rennäringens samlade årsavkastning uppgår i producentledet till cirka

sju miljoner kr. Inom näringen arbetar för närvarande omkring 1 000 personer,

varav cirka 650 har full sysselsättning i yrket året om.

Av renutredningens betänkande framgår, att många av rennäringens utövare

har påfallande låga inkomster och att näringens lönsamhet över huvud

är otillfredsställande. Detta har enligt utredningen sin grund i att såväl ren
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

5

skötseln som handeln med renprodukter i stor utsträckning bedrivs i otidsenliga

och ej tillräckligt effektiva former. Nedgången i antalet yrkesutövare

har varit betydande. På grund av de rådande lönsamhetsförhållandena

tenderar detta antal att minska än mer.

Goda förutsättningar synes emellertid föreligga för att effektiviteten och

därmed lönsamheten inom rennäringen skall kunna förbättras avsevärt.

Ett villkor härför är att driftsformerna ändras så, att de får en mera företagsekonomisk

inriktning. Vidare har den under senare tid bedrivna försöksverksamheten

på renskötselns område gett vid handen att väsentliga

vinster kan uppnås genom rationalisering av slakten och omorganisation

av marknadsföringen av renprodukter. Då renforskningen hittills bedrivits

endast i begränsad omfattning här i landet, torde betydande möjligheter

föreligga att genom utvidgad sådan forskning nå resultat som ytterligare

förbättrar lönsamheten. Att en rationalisering av driften kan höja avkastningen

ger vad som redan hunnit ske i detta avseende inom skogslappbyarna

i Pite lappmark belägg för.

På grundval av de i det föregående redovisade utredningsbetänkandena

framlägger jag här mina synpunkter och förslag till åtgärder för att främja

rennäringen och höja inkomststandarden för dess utövare samt till riktlinjer

för den verksamhet som bedrivs av lappväsendets personal.

Det är av väsentlig betydelse att en förbättrad organisation kommer till

stånd såväl vad beträffar de enheter inom vilka samerna bedriver renskötseln

som i fråga om de statliga resurserna för att utveckla näringen. Utan organisationsändringar

torde det inte vara möjligt att under överskådlig tid uppnå

tillfredsställande resultat av de åtgärder för förstärkning av rennäringens

räntabilitet, som jag avser föreslå i det följande. Därför torde de organisatoriska

spörsmålen böra upptas först till behandling.

Såsom renutredningen har angett bör en grundläggande princip vara, att

renägarna själva i inbördes samverkan genomför det inom näringen erforderliga

rationaliserings- och effektiviseringsarbetet. Utan samordning i ekonomiska

frågor torde möjligheterna att åstadkomma önskvärda resultat i

detta arbete vara begränsade. Det allmänna bör lämna sin medverkan framför

allt genom rådgivning och upplysning, yrkesutbildning samt forskningsoch

försöksverksamhet. I nuvarande läge finner jag däremot inte skäl föreligga

för sådan särlagstiftning i syfte att ge lappbyarna speciella befogenheter

gentemot sina medlemmar som utredningen förordat. I stället bör de

renskötande lappbymedlemmarna på olika sätt stimideras att — inom ramen

för gällande lagstiftning och genom samverkan i lämpligt avpassade driftsenheter

— söka åstadkomma effektivast möjliga driftsformer för renskötseln.

Sitt behov av ett särskilt organ för ekonomiska och andra frågor bör

lappbyn redan nu kunna tillgodose genom att utse fullmäktige enligt 11 §

1 mom. renbeteslagen. Sedan renutredningen avgav sitt betänkande har

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

högsta domstolen genom beslut den 3 juni 1961 i mål om ersättning för

intrång i renskötseln vid reglering av sjön Malmesjaure i Arvidsjaurs socken

fastslagit att lappby —- i motsats till vad utredningen utgått ifrån — är juridisk

person. Bland annat såsom följd av detta avgörande har, enligt vad

kammarkollegiet upplyst, under senare tid framkommit ökat intresse inom

lappbyarna att ordna styrelse i form av fullmäktige.

Renutredningens förslag att staten skall medverka till att skapa ett lappbyarnas

förbund är jag ej heller beredd tillstyrka. Åtskilliga av de frågor,

som i enlighet med utredningsförslaget skulle ankomma på förbundet, innefattas

nu i det statliga lappväsendets betydelsefulla verksamhet. Övriga för

förbundet tänkta uppgifter kan enligt min mening lämpligen hänföras till

redan verksamma myndigheter och organisationer. Dubbelorganisation bör

undvikas. Vad särskilt gäller de av utredningen angivna uppgifterna för

förbundet att bevaka renskötselns intressen i allmänna sammanhang och

att fungera som företrädare för rennäringen i landet bör i första hand erinras

om vad härvidlag utförs av Svenska samernas riksförbund och Sällskapet

Same-ätnam. Den förstnämnda organisationen har numera en ombudsman

anställd. Härtill kommer att rennäringsnämnden, som enligt förslag i årets

statsverksproposition (jordbruksdepartementets driftbudget, p. 7) avses knytas

till lantbruksstyrelsen, skall företräda näringen i dess helhet i de frågor

som ankommer på nämnden.

Enligt min uppfattning bör den centrala statliga handläggningen av frågor

som rör rennäringen väsentligen falla på lantbruksstyrelsen, vilken ju handhar

ärenden som avser övriga grenar av husdjursskötseln. För att stärka

lantbruksstyrelsens resurser att effektivt medverka i arbetet på att öka lönsamheten

inom rennäringen har jag redan vid behandlingen av nyssnämnda

punkt i 1962 års statsverksproposition — med hänvisning till att jag senare

ämnade föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagen framlägga särskild proposition

angående rennäringens främjande — föreslagit att speciell personal härför

anställs hos styrelsen. Sålunda har jag förordat, att en tjänst inrättas som

överinspektör i Ae 26 med placering å husdjursbyrån och med uppgift att

såsom självständig föredragande centralt leda arbetet på att främja näringen.

Till sitt förfogande avses överinspektören få särskild expertis och annan

arbetskraft. Härför har särskilda medel äskats.

Till lantbruksstyrelsens uppgifter på rennäringens område synes bland

annat böra höra att planlägga och centralt leda rådgivningen i frågor som

rör näringens ekonomi, driftsformer och organisationsutveckling, svara för

samordningen inom renforskningen ävensom i lämplig form sammanställa

redogörelser för de rön som framkommer därigenom och genom försöksverksamheten

samt snarast förmedla dem till befattningshavarna inom lappväsendet,

till sameorganisationerna och till berörda enskilda. Vidare bör det

på ämbetsverket ankomma att verka för förbättring av renslakten och av

renprodukternas avsättning. Härvid bör nära samråd ske med statens jord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962

7

bruksnämnd och slakteriorganisationerna samt med veterinärstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen bör även framlägga förslag till sådana författningsändringar

som befinns motiverade samt utarbeta allmänna riktlinjer för erforderliga

ändringar i de av länsstyrelserna fastställda byordningarna. Slutligen

bör styrelsen sammanställa och till Kungl. Maj:t insända de av länsstyrelserna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län årligen avgivna anslagsäskandena

m. m. liksom också upprätta förslag angående den närmare fördelningen

av de å riksstaten anvisade beloppen till lappväsendet samt rörande

dispositionen av medel från lappfonden.

Vid sin prövning av ärenden inom rennäringens område bör lantbruksstyrelsen

i erforderlig utsträckning ha samråd med, förutom jordbruksnämnden

och veterinärstyrelsen, andra berörda ämbetsverk såsom kammarkollegiet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen. En representant

för kammarkollegiet bör beredas tillfälle att närvara vid lantbruksstyrelsens

behandling i plenum av ärenden angående rennäringen.

Den av mig förut föreslagna rennäringsnämnden bör fungera såsom rådgivande

organ till lantbruksstyrelsen i alla frågor rörande näringen, vilka

är av principiell natur eller eljest av större vikt. I enlighet med föreskrifter

av Kungl. Maj:t bör även vissa andra myndigheter höra nämnden i angivna

slag av ärenden. Också i andra sammanhang torde det befinnas önskvärt

att inhämta dess yttrande. Nämnden, som skall utgöras av företrädare för

samerna, bör erhålla en så allsidig sammansättning som möjligt. Nämndledamöterna

— vilkas antal torde bestämmas av Kungl. Maj:t — bör förordnas

av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år. En av ledamöterna bör av

Kungl. Maj:t utses till ordförande. Jag förutsätter, att nämnden kommer

att i stor utsträckning förlägga sina sammanträden till orter i övre Norrland.

Vid sammanträdena torde sådana befattningshavare inom lappväsendet,

lantbruksstyrelsen och andra myndigheter, som berörs av de föreliggande

ärendena, böra få närvara med yttrande- men ej beslutanderätt.

När det gäller handhavandet av rennäringsfrågorna bör lappväsendet

sortera under lantbruksstyrelsen. I övrigt bör det bibehålla sin ställning

inom länsorganisationen. Det väsentligaste medlet i arbetet på att förbättra

lönsamhetsförhållandena inom rennäringen är alt lämna råd och

anvisningar beträffande bland annat de driftsekonomiska och produktionstekniska

problemen. En intensifiering av verksamheten i dessa avseenden

kommer att ställa krav på i viss mån ändrad inriktning av arbetsuppgifterna

för lappväsendets personal. Tjänstebenämningarna lappfogde, lappfogdeassistent

och lapptillsynsman bör i anslutning härtill utbytas mot benämningarna

konsulent, assistent respektive instruktör. Det bör vara en angelägen

uppgift för lantbruksstyrelsen att snarast få till stånd fortbildningskurser

i driftsekonomiska och produktionstekniska ämnen för i första

hand konsulenterna och diirefter för assistenter och instruktörer. Även för

framtiden bör eftersträvas att genom dylika kurser och annan informa
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

tionsverksamhet snabbt delge lappväsendets befattningshavare framkomna

erfarenheter och rön från bland annat forsknings- och försöksverksamheten

inom renskötselns område.

När jag härefter övergår till frågan om en rationalisering av produktionen

vill jag understryka vikten av att effektiva driftsenheter skapas genom samverkan

mellan renägarna. Enligt renutredningen bör en rationell driftsenhet

omfatta 3 000 djur från en eller flera hjordar. För att nå upp till dylik storlek

på enheterna fordras en betydande företagsekonomisk koncentration av

renskötseln inom lappbyorganisationens ram.

En relativt stor minskning av bevakningskostnaderna torde åstadkommas

vid övergång till sådana driftsenheter som utredningen angett såsom de ändamålsenligaste.

Härtill kommer att ekonomiska vinster kan göras genom att

det på grund av enheternas storlek blir möjligt att förenkla enskilda arbetsmoment,

såsom kalvmärkningar, skiljningar, uttagande av slaktdjur m. m.

Inom de väsentligt utvidgade driftsenheterna torde man också kunna ernå

bättre resultat i avseende på avel och djurkvalitet. Vidare ökas möjligheterna

till produktionsanpassning, innefattande även anpassning av djurstocken i

fråga om ålder och kön. Även i andra hänseenden skapas förutsättningar

för en ekonomiskt fördelaktigare inriktning av verksamheten inom driftsenheterna.

Såsom renutredningen anfört kan bevakningskostnaderna minskas ytterligare

genom förbättrad tillgång på väldresserade renvallarhundar. Numera

förökas genom Svenska kennelklubbens försorg den för några år sedan

starkt decimerade hundras som särskilt lämpar sig för renvallaruppgifter.

Kennelklubben har förklarat sig beredd att för renskötare anordna kurser

i hunddress}Tr. Då jag utgår från att rennäringens utövare är intresserade

av att lämpligt utformade kurser av detta slag kommer till stånd, vill jag

senare återkomma till frågan att stödja kurserna med medel från lappfonden.

Under vissa förutsättningar kan kostnaderna för bevakning och tillsyn

av renhjordarna bringas ned genom att renstängsel uppförs. Med medel från

sysselsättningsanslaget och lappfonden har under senare år inte obetydliga

investeringar skett i gränsstängsel mellan olika lappbyars betesområden. Utförda

undersökningar synes emellertid utvisa, att det är räntabelt att genomföra

dylika investeringar endast då stordriftens fördelar kan utnyttjas. Motsvarande

gäller beträffande de skyddsstängsel som uppförs för att förhindra

att renar påkörs av tåg eller bil. I de fall nya stängsel kan komma i fråga är

det av vikt att investeringarna föregås av noggrann planläggning samt att

ekonomiskt mest fördelaktiga stängseltyper används. I viss utsträckning har

ett särskilt varningsmärke avseende ren börjat användas försöksvis för att

begränsa riskerna för kollisioner med renar i vägtrafiken.

I anledning av renutredningens förslag om en allmän renförsäkring vill

jag nämna, att frågan om kollektiv sådan försäkring varit föremål för un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

dersökningar genom försäkringsföretags försorg, men att överläggningar

med företrädare för rennäringen hittills inte gett resultat.

Jag är inte nu beredd att biträda förslaget i renutredningens betänkande

att genom höjda skottpengar stimulera till ökad avskjutning av rovdjur för

att därigenom minska renägarnas förluster till följd av att renar blir rivna.

I arbetet på att höja inkomststandarden för dem som utövar rennäringen

bör ingå åtgärder för att förstärka deras yrkeskunskaper. Viss yrkesutbildning

äger redan rum, förlagd till folkhögskolan i Jokkmokk. Med hänsyn till

de skärpta krav som i fortsättningen ställs på insikter i skilda fackämnen är

det angeläget, att både den yrkesmässiga grundutbildningen och fortbildningen

byggs ut såvitt gäller rennäringen. Ledningen av yrkesundervisningen

bör handhas av överstyrelsen för yrkesutbildning. Finansieringen bör ske

enligt samma normer som för annan yrkesundervisning under överstyrelsen.

Såsom renutredningen antytt är det i hög grad önskvärt att driftsekonomisk

bokföring för de olika driftsenheterna kommer till stånd såsom grund

för arbetet på att förbättra rennäringens lönsamhet. Det bör vara en uppgift

för det statliga lappväsendet, närmast instruktörerna, att medverka vid uppläggningen

av dylik bokföring och vid fullföljandet av den. För insamling

och sammanställning av siffermaterialet bör lämpliga personer anlitas inom

driftsenheterna. Vid lantbruksstyrelsen bör göras sådana sammanställningar

som erfordras för att en samlad ekonomisk överblick över rennäringens

ställning och utvecklingstendenser skall erhållas. Såväl de lokalt som de

centralt bearbetade ekonomiska uppgifterna bör genom instruktörerna delges

de skilda driftsenheternas medlemmar.

Den pågående försöksverksamheten i fråga om renslakt har enligt renutredningen

visat, att det är möjligt att uppnå en avsevärd höjning av producentpriset

på renkött genom övergång till uppslaktning i slakterier. Därigenom

skapas en fastare grund för att försälja renkött efter slaktad vikt och

kvalitet. Samtidigt blir det möjligt att erhålla fullt tillfredsställande livsmedelshygieniska

förhållanden vid slakten och distributionen av slaktprodukterna.

Detta torde i sin tur öka konsumenternas förtroende för och efterfrågan

på renkött med därav följande för producenterna fördelaktig inverkan

på prisbildningen.

Det bör därför vara ett vitalt intresse för dem som har sin huvudsakliga

inkomst av rennäringen att den nu ofta förekommande så kallade buskslakten

försvinner och att slakten för avsalu allmänt förläggs till slakterier.

Den vid kontrollerade slakterier bedrivna renslakten omfattar för närvarande

i Jämtlands och Västerbottens län hälften av avsaluslakten. I Norrbottens

län är andelen kontrollslaktade renar däremot låg. önskvärt är att ledningen

för driftsenheterna, samernas organisationer samt det statliga lappväsendet,

lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen verkar för att allt större delar av

renslakten hänförs till kontrollslakterier, som ligger i någorlunda närhet av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962

lapparnas flyttningsvägar, eller till av lappväsendet och kommuner ägda

särskilda renslakterier. Enligt vad veterinärstyrelsen uppgett kan med hänsyn

till belägenheten följande under offentlig kontroll ställda slakterier komma

i fråga för renslakt, nämligen i Västernorrlands län slakterierna i Sollefteå,

Sundsvall och Örnsköldsvik, i Jämtlands län slakterierna i Strömsund,

Sveg och Östersund, i Västerbottens län slakterierna i Lycksele, Skellefteå,

Umeå, Vebomark och Vilhelmina samt i Norrbottens län slakterierna i Boden,

Piteå och Luleå. Två stationära, särskilda renslakterier finns, varav ett i

Västerbottens län och ett i Norrbottens län. Vidare finns elva flyttbara sådana

anläggningar. Av dessa återfinns fem i Jämtlands län och sex i Norrbottens

län. Enligt vad jag under hand inhämtat bedömer Sveriges slakteriförbund

det såsom möjligt, att slakteriorganisationerna i övre Norrland efter

viss tid kan överta så gott som all renslakt för avsalu inom respektive områden.

I vissa delar av renskötselområdena kan frånvaron av vägar och järnvägar

försvåra övergången till avsaluslakt uteslutande vid slakterier. Därför

erfordras även i fortsättningen ett antal för renslakt särskilt avsedda, mera

provisoriska slaktanordningar. Nya sådana synes inte böra komma till stånd

utan samverkan med slakteriorganisationerna och lappväsendet.

Fragan om att underkasta renköttet obligatorisk besiktning har varit föremål

för ingående överväganden. I lagen den 20 mars 1959 om köttbesiktning

m. m. har bestämmelser om besiktningstvång för renkött införts, men ikraftträdandet

av ifrågavarande föreskrifter har gjorts beroende av senare beslut

av Kungl. Maj:t. Vid lagens tillkomst ansågs nämligen praktiska möjligheter

inte föreligga att tillämpa besiktningstvång beträffande renkött. Det

är min avsikt att åter ta upp spörsmålet så snart tekniska och andra förutsättningar

för att sätta nämnda föreskrifter i kraft är för handen.

Även vad gäller vidareberedningen av renkött samt marknadsförandet

av renprodukter följer väsentliga ekonomiska och livsmedelshygieniska fördelar

med att slakten förläggs till ordinära slakterier. Sålunda åstadkommes

direkt anknytning till charkuteriföretagen, varjämte distributionen och försäljningen

av renkött och charkuterivaror på dylikt kött samt av renhudar

sammankopplas med motsvarande åtgärder beträffande volymmässigt större

varugrupper. Vidare erhålls fullgoda möjligheter till lagerhållning. Förutsättningar

uppkommer också för prisklassificering. Lämpligheten av att

genomföra en sådan ankommer det på statens jordbruksnämnd att närmare

överväga.

Såsom ett led i strävandena att höja rennäringens ekonomiska avkastning

bör en intensifiering ske av renforskningen. Såsom renforskningsutredningen

angett torde denna forskning i första hand avse avels- och betesfrågor samt

frågor rörande renens sjukdomar och parasiter. I detta sammanhang vill

jag erinra om att en särskild utredning erhållit i uppdrag att inventera för

renskötseln tillgängliga betesmarker.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

11

För att nå åsyftade resultat synes det vara av vikt att den organisatoriskt

nu splittrade renforskningen samordnas på ett ändamålsenligt sätt. Det bör

ankomma på lantbruksstyrelsen och den där placerade överinspektören för

rennäringsfrågor att svara för den organisatoriska samordningen. Till lantbruksstyrelsen

bör även knytas en särskild vetenskaplig expertgrupp som

efter samråd med styrelsens rennäringsnämnd bör — under ledning av ämbetsverkets

chef eller den befattningshavare han sätter i sitt ställe samt i

närvaro av överinspektören och företrädare för lappväsendet — dels överlägga

om den närmare uppläggningen av forskningens organisation, dels

uppdra allmänna riktlinjer för forskningen, dels kontinuerligt följa dess

vidareutveckling bland annat genom prövning av årliga arbetsplaner samt

dels upprätta förslag till fördelning av de medel, som varje år kan stå till

förfogande för renforskningen. Ledamöterna i expertgruppen bör förordnas

av Kungl. Maj :t och representera olika forskningsgrenar.

Den fortsatta renforskningen bör ske i nära kontakt med den praktiska

renskötseln samt företrädesvis röra aktuella problem och över huvud frågor,

som synes kunna lösas på kortare sikt.

Inom ramen för renforskningens organisation bör infogas försöksstationen

på Kuolpavare i Gällivare kommun liksom också vattenfallsverkets försök i

Serri invid Jokkmokk.

Den utbyggda forskningsverksamheten torde huvudsakligen böra anknytas

till statens veterinärmedicinska anstalt och lantbrukshögskolans husdjursinstitutioner

samt i viss mån till skogshögskolan. Verksamheten bör i allt

väsentligt finansieras med lappfondsmedel eller allmänna forskningsmedel.

Av tillgängliga medel bör avdelas belopp som är tillräckliga för att bland

annat extra-anställa kvalificerade forskare vid veterinärmedicinska anstalten

och lantbrukshögskolan.

I den av länsstyrelsen i Norrbottens län utförda tornedalsutredningen,

vilken redan redovisats för årets riksdag (prop. nr 31), har framlagts vissa

förslag till förbättring av rennäringens och samernas förhållanden inom

Karesuando kommun. För egen del finner jag, att förslagen i fråga bör upptas

till prövning i gängse ordning av bland annat lappväsendet och lantbruksstyrelsen.

Genomförandet bör ske i den män resurserna medger efter

avvägning mot andra för rennäringen viktiga åtgärder.

Vid svensk renskötsel på norskt respektive finskt område skall, oavsett

vad i det föregående sagts, iakttas vad som är särskilt överenskommet och

i övrigt där gäller.

Vad härefter angår finansieringen av de angivna åtgärderna för att främja

rennäringen torde denna böra ske med medel under lappfonden till den del

kostnaderna kan anses böra falla på det allmänna och de då ej är att hänföra

till lappväsendet och dess direkta åtgöranden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

Såsom framgår av lappfondsutredningens betänkande är kapitaltillgångarna

under lappfonden begränsade liksom fondens årliga nettoinkomst. Om

riksdagen godkänner de förslag, som nyligen framlagts i särskild proposition,

nr 39, angående bland annat ändrad förvaltning av renbetesfjällen, avskrivs

emellertid den 30 juni detta år fondens skuld till domänverket, uppskattad

till cirka 1,7 miljoner kr. Samtidigt ökar fondens årliga inkomst med i nuvärde

150 000 kr. genom att domänverket inlevererar detta belopp såsom

ersättning för att renbetesfjällens skogar under en tid av 50 år ingår under

domänverket. Vidare bör på sätt lappfondsutredningen föreslagit från och

med nyssnämnda dag sådana avgiftsmedel redovisas över lappfonden, som i

enlighet med beslut jämlikt 4 kap. 13 § vattenlagen inbetalats till statskontoret

och för vilka användningsområdet är begränsat till ändamål som gagnar

rennäringen. För sistnämnda medel, vilka givetvis bör kunna utnyttjas

även för åtgärder av mera lokalt intresse, bör särskilt konto läggas upp.

Förvaltningen av fonden bör tills vidare alltjämt ombesörjas av statskontoret

även om lantbruksstyrelsen i enlighet med vad jag förut anfört skall avge

förslag till disposition av fondmedlen och handha utbetalningen av sådana

medel efter beslut av Kungl. Maj:t.

Genom den förordade förstärkningen av lappfonden bör resurser föreligga

att i rimlig utsträckning tillgodose ej blott ändamål som nu finansieras

över fonden utan även anspråk på den som uppkommer som följd av mina

förslag i det föregående. Liksom hittills måste en inbördes avvägning

naturligen ske med hänsyn till de olika ändamålens angelägenhetsgrad.

För att bestrida vissa kostnader i anledning av att lappväsendet i fortsättningen

får vidgade rådgivningsuppgifter bör under jordbruksdepartementets

huvudtitel upptas ett nytt reservationsanslag benämnt Rådgivningsverksamhet

för rennäringens främjande. Anslaget

bör anlitas bland annat för att täcka utgifter för tillfällig personal för ekonomisk

och teknisk information till näringens utövare i allmänhet. Vidare

bör från anslaget utgå medel för att anordna särskilda kurser för de ledande

inom driftsenheterna samt den förut föreslagna fortbildningen av lappväsendets

egna befattningshavare. Även kostnader för renskötares resor till kursorter

bör efter särskilt medgivande kunna finansieras från det nya anslaget

liksom utgifter för upplysningslitteratur m. m. För nästa budgetår har jag

räknat med att en medelsanvisning under anslaget av 50 000 kr. skall vara

till fyllest. I

I det föregående har jag förordat att tjänstebenämningarna lappfogde,

lappfogdeassistent och lapptillsynsman ändras till konsulent, assistent respektive

instruktör. Vad gäller löneställningarna för befattningshavarna inom

lappväsendet föreslår jag, att den 1 juli 1962 de fem tjänsterna som konsulent

placeras i Ao 24 och de 13 instruktörstjänsterna i Ae 11 samt att en

av de två tjänsterna som kanslibiträde i Ao 7, nämligen den i Norrbottens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962

13

län, samma dag utbyts mot en tjänst som kontorist i Ao 9. Från och med den

1 januari 1963 bör de tre tjänsterna som assistent uppflyttas till Ae 19 och

instruktörstjänsterna till Ae 13. Såsom villkor för att erhålla befattning i de

båda sistnämnda lönegraderna skall gälla att vederbörande har genomgått

särskilda inom lappväsendet anordnade fortbildningskurser eller på annat

sätt förvärvat likvärdig kompetens. Slutligen föreslår jag att arvodena till

ordningsmän och vice ordningsmän i lappbyarna höjs med 200 kr. respektive

100 kr. Arvodena till de förra bör sålunda bestämmas till högst 1 000

kr. och till de senare till högst 500 kr. för år.

Kostnaderna för de förordade lönegradsförändringarna och arvodeshöjningarna

har jag beräknat till sammanlagt 39 000 kr. Förslagen till ändrade

tjänstebenämningar och lönegradsplaceringar samt till villkor för placeringarna

har varit föremål för överläggningar mellan företrädare för jordbruks-

och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer,

som därvid godtagit desamma.

Vid bifall till vad jag här föreslagit bör under anslagsrubriken Lappväsendet:

Avlöningar1 för budgetåret 1962/63 anvisas förslagsvis

600 000 kr.

För lappväsendets kostnader för sjukvård m. m., reseersättningar och

expenser torde för nästa budgetår under rubriken Lappväsendet:

Omkostnader1 2 böra anvisas ett belopp av förslagsvis 202 000 kr.

Av anslagsbeloppet har jag beräknat 1 000 kr. under posten till sjukvård

m. m., 165 000 kr. under posten till reseersättningar samt 36 000 kr. under

expensposten.»

Utskottet

Av propositionen nr 68 om rennäringens främjande framgår att det är

av vikt att åtgärder vidtas för att främja denna näring och därigenom

åstadkomma en höjd inkomststandard för den renskötande samebefolkningen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att goda förutsättningar

föreligger att förbättra rennäringens lönsamhet. De förslag i

detta syfte som framläggs i propositionen finner utskottet ändamålsenliga.

Den medverkan till den åsyftade rationaliseringsprocessen som

är avsedd att lämnas från statsmakternas sida — främst genom rådgivning

och upplysning, yrkesutbildning samt forsknings- och försöksverksamhet

— torde på ett verksamt sätt komma att bidra till möjligheten

att nå önskade resultat på ifrågavarande område. Fn väsentlig förutsättning

för att ett önskvärt resultat skall uppnås måste dock vara att

renägarna själva aktivt medverkar i det erforderliga rationaliseringsarbetet.

1 Tidigare rubrik: Lappfogdarna m. fl.: Avlöningar

* Tidigare rubrik: Lappfogdarna m. fl.: Omkostnader

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962

Enligt propositionsförslaget skall i frågor angående rennäringen en

till lantbruksstyrelsen knuten rennäringsnämnd fungera såsom rådgivande

organ till styrelsen. Denna nämnd är avsedd att utgöras av företrädare för

samerna. Vid lantbruksstyrelsens behandling i plenum av ärenden som

rör rennäringen skall enligt departementschefens förslag en representant

för kammarkollegiet beredas tillfälle att närvara. I motionerna I: 623 samt

1:622 och 11:745 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer,

att bestämmelser utfärdas om att vid lantbruksstyrelsens behandling

i plenum av sådana ärenden minst två samer skall ingå såsom ledamöter

i styrelsen. Utskottet får i anledning av motionärernas förslag framhålla

att lantbruksstyrelsen äger rätt att inkalla sakkunnigt biträde från

samer där så skulle påkallas. Utskottet förutsätter att styrelsen kommer

att begagna sig av denna möjlighet. Någon särskild åtgärd från riksdagens

sida torde ej föranledas av motionerna.

Utskottet biträder departementschefens uppfattning att den centrala

handläggningen av frågor rörande rennäringen väsentligen bör falla på

lantbruksstyrelsen. Det synes sålunda ändamålsenligt att lappväsendet i

vad avser dylika spörsmål sorterar under lantbruksstyrelsen. Såsom framhålles

i propositionen bör lappväsendet i övrigt bibehålla sin ställning

inom länsorganisationen. Lappväsendets personal skall sålunda i administrativt

hänseende fortfarande lyda under länsstyrelserna. I motionerna

1:621 och 11:744 har yrkats att lappväsendet fortfarande i sin helhet

skall sortera under länsstyrelserna, varvid dock erforderligt samarbete bör

äga rum med lantbruksstyrelsen i utvecklings- och marknadsfrågor som

avser rennäringen. Utskottet utgår ifrån att sådant samarbete upprätthålles

mellan länsstyrelserna och lantbruksstyrelsen att lappväsendets befattningshavare

i sitt arbete ej kommer att åsamkas olägenheter av att de

i frågor rörande rennäringen lyder under ett annat ämbetsverk än beträffande

övriga uppgifter som åvilar dem.

Departementschefen har föreslagit att tjänstebenämningen lappfogde

skall utbytas mot benämningen konsulent. I motionerna I: 621 och II: 744

har i första hand yrkats att lappfogdarna skall behålla sin nuvarande

tjänstetitel. Utskottet har ej blivit övertygat om att den i propositionen

föreslagna tjänstebenämningen är den bästa. Flera skäl talar för att titelfrågan

bör bli föremål för förnyat övervägande av Kungl. Maj:t. Därvid

bör kunna beaktas även de i motionerna alternativt framförda titelförslagen.

I avvaktan härpå bör enligt utskottets förmenande den nuvarande

benämningen lappfogde bibehållas.

De i propositionen föreslagna lönegradsuppflyttningarna för lappväsendets

personal föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet

avstyrker sålunda vad i motionerna 1:621 och 11:744 yrkats i förevarande

avseende.

I likhet med departementschefen anser utskottet angeläget att en inten
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

15

sifierad renforskningsverksamhet kommer till stånd. Utskottet kan i princip

tillstyrka de i propositionen föreslagna åtgärderna i sådant syfte. I

detta sammanhang finner utskottet det vara av vikt att en undersökning

göres huruvida möjlighet finns att åstadkomma en närmare samordning

av renforskningen inom de nordiska länderna.

De av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningarna till lappväsendets

avlönings- och omkostnadsanslag samt till rådgivningsverksamhet för rennäringens

främjande biträdes av utskottet.

Av Kungl. Maj:t framlagda anslagsberäkningar och förslag rörande

lantbruksstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag

har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt ej påkallar något särskilt uttalande från

utskottets sida, hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

1:621 och 11:744, såvitt avser benämningen lappfogde,

ävensom med avslag å nyssnämnda motioner i vad däri

gjorts yrkande om lappfogdetjänstens lönegradsplacering,

bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för lappväsendet i enlighet med vad i det föregående angivits,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:621 och 11:744, såvitt nu är i fråga, fastställa

följande avlöningsstat för lappväsendet att tillämpas

tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 154 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 60 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis................................ 255 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 123 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................................ 8 000

Summa kr. 600 000

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:621 och 11:744, såvitt nu är i fråga,

å riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln

anvisa till Lappväsendet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 600 000 kr.,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag å riksstaten för

budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln anvisa

1) till Lappväsendet: Omkostnader ett förslagsanslag av

202 000 kr.,

2) till Rådgivningsverksamhet för rennäringens främjande

ett reservationsanslag av 50 000 kr.,

V. lämna motionerna 1:623 samt 1:622 och 11:745, i

den mån de ej besvarats i det föregående, utan åtgärd,

VI. lämna motionerna 1:621 och 11:744, i vad avser

däri gjort yrkande om lappväsendets sortering under länsstyrelserna,

utan åtgärd,

VII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för lantbruksstyrelsen som föranledes

av vad som föreslagits i det föregående,

b) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..................................... 1 421 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 30 000

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis 21 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 330 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 801 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis............................... 54 000

Summa kr. 3 657 000

VIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag å riksstaten

för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln anvisa

1) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 3 657 000 kr.,

2) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 540 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1962

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

17

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Jonsson, Bertil Andersson, Hermansson, Nils

Hansson, Gunnar Berg*, Hedström, Uno Olofsson*, Ringaby*, Magnusson och

Isacson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, fru Lindskog,

herrar Arweson*, Lundmark, Jönsson i Ingemarsgården, Stiemstedt, Persson i

Appuna* och Hedin*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Nils Hansson, Gunnar Berg, Hedström, Jönsson i Ingemarsgården,

Stiernstedt och Hedin, vilka ansett

dels att första stycket å s. 14 i utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Enligt

propositionsförslaget... (lika med utskottet) ... i styrelsen. Enligt

utskottets mening synes det lämpligt att representanter för samerna får

rätt att delta vid styrelsens handläggning i plenum av sådana ärenden,

bl. a. med beaktande av att rennäringsfrågorna utgör en för lantbruksstyrelsen

ny ämnesgrupp. Härigenom vinnes att dessa frågor kommer att

behandlas under medverkan av näringens egna utövare, som alltså kan

tillföra lantbruksstyrelsen sin erfarenhet och sakkunskap. Vad som föreslagits

står dessutom i överensstämmelse med den avsikt att stärka samernas

självbestämmanderätt som kan spåras i propositionen liksom med

samernas vid flera tillfällen uttalade önskemål därom. Utskottet anser sig

därför böra tillstyrka motionärernas angivna förslag i ämnet.»

dels ock att utskottets hemställan under V. bort lyda sålunda:

»i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till

motionerna I: 623 samt I: 622 och II: 745 i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa att sådana bestämmelser utfärdas,

att minst två samer skall vara ledamöter av lantbruksstyrelsens

plenum vid behandling av rennäringsärenden.»

2) av herr Persson i Appuna, som ansett

dels att det stycke i utskottets utlåtande å s. 14, som börjar med orden

»Departementschefen har» och slutar med orden »lappfogde bibehållas.»,

bör utbytas mot text av följande lydelse:

»Departementschefen har ... (lika med utskottet) ... nuvarande tjänstetitel.

Utskottet har för sin del funnit att den förskjutning av lappfogdarnas

arbetsuppgifter mot rådgivningsverksamhet, som avses i propositionen,

bör komma till uttryck i tjänstebenämningen på sätt departementschefen

föreslagit. Då detta enligt vad utskottet inhämtat jämväl överensstämmer

med samernas eget önskemål avstyrker utskottet motionärernas yrkande.»

dels ock att utskottets hemställan under I. bort lyda sålunda:

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962

»med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna 1:621 och 11:744, såvitt avser benämningen

lappfogde, ävensom med avslag å nyssnämnda motioner i

vad däri gjorts yrkande om lappfogdetjänstens lönegradsplacering,

bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för lappväsendet i enlighet med vad i det föregående

angivits,»

Stockholm 1962

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

168561

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten